Vårdriktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd. Projektet Bättre psykosvård 2013

(1)

Vårdriktlinjer för schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd

Projektet Bättre psykosvård 2013

(2)

Vårdriktlinjer för Schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd

Projektet Bättre psykosvård 2013 Sida 2 av 16

Innehåll

1. Inledning ... 3

Mål ... 3

2. Psykos, schizofreni ... 4

3. Risktillstånd för psykos ... 5

Psykiatrin bör: ... 5

4. Bemötande ... 6

5. Utredning ... 7

6. Behandling/rehabilitering ... 8

7. Familj, närstående, barn ... 11

8. Samverkan ... 12

Tandvård ... 12

9. Uppföljning av behandling ... 13

Remission ... 13

Somatisk uppföljning ... 13

PsykosR ... 13

Kvalitetsstjärnan ... 14

Kvalitetsindikatorer för psykossjukdom ... 14

Strukturindikatorer ... 14

Processindikatorer ... 14

Resultatindikatorer ... 15

10. Referenser ... 16

(3)

1. Inledning

Dessa vårdriktlinjer för patienter med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd skall vara ett stöd när exempelvis landsting/förvaltning skapar vårdprogram eller när kommuner och landsting tar fram gemensamma vårddokument.

Riktlinjer skall säkerställa att de olika verksamheterna utformar, förbättrar och implementerar en säker vård för patienten. Dokumentet skall dessutom stimulera till diskussion internt och externt, samt vara ett stöd i förvaltningens kvalitets-, lednings- och utvecklingsarbete.

Ambitionen med dessa vårdriktlinjer är att de skall vara tillgängliga, förståeliga och kända för alla berörda. Riktlinjerna är skrivna utifrån en genomgång av evidensbaserad forskning, beprövad erfarenhet, nationella vårdprogram och lokala riktlinjer.

Vård- och omsorgsinsatser till personer med schizofreni eller schizofreniliknande tillstånd ser olika ut över landet och det finns därför ett behov av att lyfta fram kunskapsbaserade behandlingar och metoder i form av nationella riktlinjer. Riktlinjerna förväntas stimulera användningen av

psykosociala insatser med god evidens. Riktlinjearbetet bedöms också kunna stimulera samverkan mellan kommuner och landsting och skapa förutsättningar för en gemensam kunskapsbas.

Mål

• Patientgruppen skall erbjudas tidiga insatser och ett professionellt bemötande, med riktlinjerna som stöd.

• Interventionerna skall vara symtom- och funktionsinriktade

• Erbjuda optimal medicinsk behandling och psykosociala insatser

• En tydlig och dokumenterad vårdplan skall upprättas gemensamt av patient, behandlare och gärna närstående.

• Behandlingen skall utvärderas och följas upp minst en gång per år av kontaktperson tillsammans med patient.

(4)

2. Psykos, schizofreni

Schizofreni är en av våra allvarligaste psykiska sjukdomar och debuterar vanligen i 18-30 års ålder.

Som det har sett ut fram till idag så har mer än hälften av dem som insjuknat kommit att ha påtagliga besvär av sin sjukdom resten av livet. Vidare är risken att drabbas av kroppsliga sjukdomar som till exempel hjärt-kärlsjukdomar förhöjd vid schizofreni. Likaså finns det en ökad suicidrisk. Sjukdomen medför förutom stort lidande för personen själv och för närstående även stora samhällskonsekvenser.

Man räknar med att risken att i Sverige någon gång i livet insjukna i schizofreni är knappt en procent och att det är ca en halv procent (prevalens) av befolkningen vid varje givet tillfälle som har

sjukdomen, det vill säga cirka 40.000 personer. Varje år insjuknar ungefär 800 personer (incidens) i Sverige för första gången. Uppskattningsvis är livstidsrisken för psykos dubbelt så stor som för schizofreni.

Psykossymtom förekommer vid psykossjukdomar såsom schizofreni, schizoaffektivt syndrom och ospecificerad psykos men även vid andra tillstånd. Till exempel kan bipolär sjukdom åtföljas av framträdande psykossymtom.

För schizofrenidiagnos krävs att man skall ha haft någon typ av s.k. positiva symtom (till exempel hallucinationer, vanföreställningar) och att det skall finnas en påtaglig funktionsnedsättning och att symtom och/eller funktionsnedsättning funnits i åtminstone 6 månader. Psykossymtomen skall ej vara tydligt kopplade till egentlig depression, mani, droger eller somatiskt/organiskt tillstånd.

Det finns vid schizofreni goda möjligheter att med farmakologiska, psykologiska, sociala och edukativa insatser påverka sjukdomsförloppet i gynnsam riktning. Mycket talar för att man med ett tidigt och bra omhändertagande kan få en förbättrad prognos med ökad funktionsförmåga och högre livskvalitet. Med andra ord ju kortare DUP (duration of untreated psychosis/duration av

obehandlad psykos) desto lindrigare förlopp. De första två åren efter ett psykosinsjuknande brukar nämnas som kritiska för det fortsatta förloppet. Under dessa år har man störst möjlighet att minska framtida funktionsnedsättningar.

(5)

3. Risktillstånd för psykos

Studier talar för att man genom att identifiera och behandla personer med ökad risk för schizofreni och andra långvariga psykoser kan skjuta upp och lindra förloppet. Genom utbildning internt inom psykiatrin, information till vårdgrannar och lättillgängligt krisstöd kan man nå och behandla patienter med prodromalsymtom och intervenera mycket tidigt i förloppet. Man vänder sig enbart till personer som själva söker hjälp på grund av psykiatriska symtom.

Schizofreniinsjuknandet föregås vanligen av en lång så kallad prodromal- eller förebådandefas. Före det egentliga insjuknandet uppträder ofta till synes lindriga och ospecifika symtom (till exempel sömn- och ångeststörningar, depression). Även viss funktionsnedsättning kan pålagras. Personer som senare utvecklar schizofreni är ofta i tidig fas motiverade till behandling för de symtom som besvärar och söker själva hjälp. Det har visat sig möjligt att med framtagna kriterier identifiera personer med ökad psykosrisk.

I prodromalfas prövar man i första hand minska stress och sårbarhet med andra medel än antipsykotisk medicinering. Behandling som kan bli aktuell är till exempel

psykoterapi/psykoedukation för social fobi, ångest, spänning, depression, sömnproblem, SSRI mot depression etc. Vidare psykosociala insatser för att minska stress till exempel vid bostads-,

ekonomiska-, relationsproblem och dylikt. På så vis får personerna adekvata insatser för de besvär som de söker för och inte för en eventuell framtida psykos. Omega 3 i prodromalfas har prövats med goda resultat. Om/när personen ifråga utvecklar symtom av tydlig psykotisk intensitet så är en behandlingskontakt redan etablerad och adekvat antipsykotisk behandling kan snabbt sättas in utan alltför mycket dröjsmål eller intrång i personens vardag. På detta sätt tänker man sig att den kritiska DUP-tiden drastiskt minskas.

Psykiatrin bör:

• Utarbeta och genomföra utbildnings- och informationsinsatser om tidiga symtom vid schizofreni till den egna psykiatriska organisationen, främst till akutinstanser och till den psykiatriska öppenvården.

• Göra anpassade utbildningsinsatser till vårdgrannar och samverkanspartners som primärvård, socialtjänst, bup, student- och skolhälsovård.

• Ge möjlighet till snabb remiss/hänvisning/telefonanmälan/egenanmälan. Möjlighet till informella konsultationer med namngivna personer eller enheter

• Ge behandling anpassad till riskgruppen

(6)

4. Bemötande

• Bemötandet ska bygga på respekt för patientens integritet med värme och engagemang.

• Kontakten med patienten ska ske där vederbörande känner sig mest trygg, vilket ofta är i hemmiljön.

• Det första mötet mellan vuxenpsykiatrin för patienten, närstående och psykiatrins personal ska ske med ett lugnt bemötande i en trygg miljö och ges tillräcklig tid.

• En god relation och kontinuitet med vårdgivaren är väsentlig för behandlingen

• Beakta alltid det trauma det innebär att vara psykotisk.

• Var medveten om att patienten kan vara nervös, avvaktande eller ovillig att träffa dig

• Var öppen för patientens erfarenheter och åsikter. Ta patientens problem och obehag på allvar och visa empati

• Vårdkontakten och vårdmiljön är grundläggande för patientens motivation till behandling.

• En negativ uppfattning eller upplevelse av tidigare psykiatrisk vård kan vara av betydelse för patientens inställning till planerad behandling.

• Patienter med kognitiva funktionshinder kan ha svårt att förstå mellanmänskliga signaler. De ska bemötas på ett sätt så att de förstår och kan tillgodogöra sig information samt kunskap.

(7)

5. Utredning

En noggrann utredning i dialog med patient och närstående bör genomföras som en integrerad del av tidiga insatser. Utredningen utgör grunden för korrekt diagnostik samt underlättar optimal vårdplanering och uppföljning av behandling och insatser. Den basala utredningen bör åtminstone innefatta:

• Anamnes inkluderande tidig utveckling, tidigare och aktuella psykosociala påfrestningar.

• Somatisk utredning: somatiskt status, lab, längd och vikt. EKG, CT/MR, EEG.

• Diagnostik som utgår från DSM (IV i dagsläget, V nära förestående) och/eller ICD 10.

• Psykosocial utredning.

• Alkohol- och drogscreeening (till exempel Audit, Dudit).

• Neuropsykologisk utredning som bör omfatta: allmän intellektuell funktion, exekutiva funktioner, språklig förmåga, uppmärksamhet, perceptuell förmåga, verbalt minne, motorisk snabbhet.

• Symtomskattning RSS eller PANSS, CAN, GAF symtom och funktion.

• Fortlöpande bedömning avseende våld- och suicidrisk.

• Andra utredningsmoment som kan bli aktuella:

• Arbetsterapeut -, sjukgymnastbedömning avseende funktioner.

• För diagnostik är strukturerade intervjuer såsom SCID I och II värdefulla och de kan också ge hänvisning om komplicerande tilläggsdiagnoser.

(8)

6. Behandling/rehabilitering

En del personer får en psykos bara en gång under livet, medan andra får återkommande psykoser.

Schizofreni är dock oftast ett livslångt sjukdomstillstånd även om god funktion kan uppnås med rätt stöd och behandling. Forskning visar att ju snabbare man behandlar sjukdomen, desto lindrigare sjukdomsförlopp och bättre prognos.

Huvudmålet för vård och stöd vid schizofreni är symtomlindring, förbättrad funktionsnivå, delaktighet och kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. En grundpelare i behandling av schizofreni är antipsykotisk medicinering. På grund av stor variabilitet i sjukdomsuttrycket måste behandling och omhändertagande anpassas till den enskildes behov. De närståendes roll i såväl utrednings- som behandlingsinsatser bör uppmärksammas och stödjas. Akuta psykoser behandlas ofta i psykiatrisk slutenvård. Tre fjärdedelar av de patienter som insjuknar i schizofreni har dock behov av långtidsbehandling, rehabilitering och samhällsstöd. Behandling är insatser som primärt är inriktade på sjukdomen och att minska dess symtom, medan rehabilitering är inriktad på att

förbättra funktionen och minska konsekvenserna av sjukdomen. Rehabiliteringsprocessen handlar om att stötta individen i att nå eller återfå roller och sammanhang som är viktiga för henne/honom.

Ansvaret för att genomföra de insatser som rekommenderas i NR är oftast delat. Av 43 insatser, ansvarar HoS för 9, kommunen för 7 och resterande 28 är delat ansvar. I de flesta fall krävs således samverkan mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten, men även med andra myndigheter som försäkringskassan och arbetsförmedlingen för frågor som rör arbetslivsinriktad rehabilitering behövs kontakt med Försäkringskassa och Arbetsförmedling och när det gäller boende berörs andra delar utöver socialpsykiatrin av den kommunala verksamheten.

Även i de fall där ansvaret är entydigt landstingets eller kommunen krävs samverkan då som ovan nämnts det stora, flertalet av personer med schizofrenisjukdom har behov av livslånga parallella insatser från hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

(9)

Psykosociala insatser för behandling/rehabilitering enligt NR med prioritet (1-5) och rekommendation bör, kan och i undantagsfall implementeras (eg.utmönstras)

Insats/åtgärd Prio/rek Ansvar för insatsen

För att öka individens deltagande i sin vård krävs påminnelser om besökstider i olika former

2/Bör Hälso- och sjukvården

Samordnade åtgärder för nyinsjuknade enligt ACT-modellen med familjeintervention och social färdighetsträning

Krisintervention i hemmet under akut svår psykisk sjukdom

3/Saknas Hälso- och sjukvården

Psykopedagogisk åtgärd om sjukdomshantering och återhämtning enligt Illness Management och Recovery modellen

4/Bör Hälso- och

sjukvården/Socialtjänsten

Individuell kognitiv beteendeterapi 3/Bör Hälso- och sjukvården

Musikterapi 4/Kan Hälso- och sjukvården

Kognitiv träning med datorbaserade program eller test material

Integrerad psykologisk terapi-kognitiv 1/Bör Hälso- och sjukvården Färdighetsträning enligt modell eller program för

social färdighetsträning. "Ett självständigt liv"

2/Bör Hälso- och

sjukvården/Socialtjänsten Krisintervention i hemmet under akut svår

psykisk sjukdom

Individanpassat stöd till arbete(Individual Placement and Support-modell)personer i behov av stöd för att behålla arbete

2/Bör Hälso- och

Individanpassat stöd till arbete(IPS) för personer utan arbete men med motivation och önskan om arbete med lön

1/Bör Hälso- och

Intensiv case management enligt ACT-modellen (Assertive Community Treatment)

1/Bör Hälso- och

sjukvården/Socialtjänsten Mindre intensiv case management enligt

resursmodellen

4/Bör Hälso- och

(10)

Integrerade team ger samordnad behandling och psykosociala åtgärder för både missbruk och den psykiska sjukdomen

5/Saknas Hälso- och

Åtgärder i form av specifikt anpassat föräldrastöd(finns endast i tillstånd och åtgärdslista)

Behandling med psykosociala åtgärder för missbruk/beroende med åtgärder för den psykiska sjukdomen

Sysselsättning, daglig aktivitet utanför hemmet, anpassad för personer med schizofreni,

individuella mål och uppföljning

3/Bör Socialtjänsten

Erbjuda långsiktig boendelösning 1/Bör Socialtjänsten Erbjuda permanent bostad utan krav på

behandlingsföljsamhet eller annan meritering

Specifikt anpassat stöd i ordinärt boende till personer med schizofreni

Bostad med särskild service och specifikt anpassat stöd till personer med schizofreni

(11)

7. Familj, närstående, barn

I arbetet med patienter med psykosproblematik är närståendes medverkan viktig och av stor

betydelse för prognosen. Psykiatrin skall ta tillvara närståendes kunskap och synpunkter. Närstående behöver ofta även eget stöd. Närstående med uttalad oro, stress eller andra negativa faktorer som kan påverka patienten (anhöriga med hög-EE) skall i detta psykopedagogiska arbete prioriteras av psykiatrin. Åtgärden består av olika kombinationer av utbildning i sjukdomen och

behandlingsalternativ och praktiskt och känslomässigt stöd samt kompetensutveckling i

problemlösning och krishantering. Utbildningen kan genomföras med enskilda personer, enskilda familjer eller med fler familjer tillsammans i hemmet, i kliniska situationer eller i andra situationer och på andra platser.

Gemensam utbildning till patienten och anhöriga där det är möjligt har bedömts vara

kostnadseffektivt jämfört med ingen utbildning alls och jämfört med utbildning till enbart patienten.

Minderåriga barn till personer med psykossjukdom skall särskilt uppmärksammas och erbjudas kontakt och stöd. Vid behov ska samverkan etableras med socialtjänsten och/eller BUP.

Psykosociala insatser för behandling/rehabilitering enligt NR med prioritet (1-5)och rekommendation bör, kan och i undantagsfall implementeras(eg.utmönstras)

Insats/åtgärd Prio/rek Ansvar för insatsen

Gemensam psykopedagogisk utbildning till personen och anhöriga

Psykopedagogisk utbildning enbart anhöriga, i grupp eller familjevis

Psykopedagogisk åtgärd om sjukdomshantering och återhämtning enligt Illness Management och Recovery modellen

Familjeintervention 1/Bör Hälso- och sjukvården

(12)

8. Samverkan

Personer med psykossjukdom har som regel behov av åtgärder från både hälso- och sjukvård och socialtjänsten, något som kräver samverkan mellan dem. Samverkan mellan psykiatrin och kommunen bör alltid komma till stånd för personer med måttliga eller svåra symtom och med funktionsnedsättning. För personer som ofta bryter vårdkontakter och återinsjuknar är kontinuitet och samverkan extra viktigt. I riktlinjerna betonas även vikten av samordnade vård- och stödåtgärder i ett tidigt skede, det vill säga för personer som nyinsjuknat i psykossjukdom.

För att samverkan mellan samtliga inblandade aktörer ska fungera krävs organisatoriskt stöd och tydliga överenskomna rutiner för konsultation, remisser, vård- och stödplanering mm.

Samarbetet skall alltid utgå från den enskilde patienten och dennes behov.

Samverkan gäller såväl inom psykiatrin, mellan myndigheter och med brukar- och närståendeorganisationer

När det gäller psykiatrin betonas att öppenvården är basen för psykos-behandling. Vid en inläggning i slutenvård bör omedelbar kontakt med öppenvården tas för ställningstagande till gemensam

vårdplanering/ utskrivningsplanering. Behandlare i öppenvård skall alltid aktivt hålla kontakt med patient och personal i slutenvården

I samverkan mellan myndigheter är ofta socialpsykiatrin en central samarbetsparter, berörd personal, från boenden, boendestödjare och biståndshandläggare skall vid behov delta i samordnad

vårdplanering. Vid patient- och anhörigutbildning bör alltid information om kommunpsykiatrins verksamhet ingå.

Vidare betonas i riktlinjerna hur viktig, brukarens och dennes närståendes delaktighet och inflytande i vården är för innehållet i och utveckling av verksamheten. Brukarråd på central och lokal nivå har stor betydelse för att skapa delaktighet och inflytande. Brukar- och närståendeorganisationernas information bör alltid ingå som en självklar del i patient- och anhörigutbildningar.

Tandvård

Många patienter med schizofreni känner sig tveksamma att söka tandläkare och måste ha ett särskilt stöd för att kunna genomföra denna tandvård. Dessutom har de ofta ett stort objektivt

tandvårdsbehov och tar läkemedel som ger muntorrhet. De röker ofta, uteblir ofta från erbjudna tider. Dessutom har många av dem svåra ekonomiska förhållanden som innebär svårigheter att betala.

Samverkan måste därför fokuseras kring en uppsökande verksamhet. Vi rekommenderar att denna rätt är inskriven i samverkansavtal mellan psykiatrin, primärvården och tandvården.

• Bedriva uppsökande verksamhet till alla patienter med psykiskt funktionshinder.

• Erbjuda kostnadsfri profylax till patienter med psykisk sjukdom.

• Erbjuda akut och nödvändig tandvård.

• Vara öppen och fånga upp alla patienter med psykotisk sjukdom som söker tandvården spontant.

(13)

9. Uppföljning av behandling

• Patienten ska ha en fast vårdkontakt.

• En tydlig och dokumenterad vårdplan ska upprättas med patienten, behandlaren och gärna närstående. Vårdplanen ska revideras vid behov.

• Utvärdering sker mot vårdplanens mål.

• Patienten ska ha en aktiv roll i beslut som, som berör den egna hälsan och vård och stödinsatser.

• Uppföljning av den somatiska hälsan ska göras minst en gång per år.

• Behandlingen ska utvärderas och följas upp minst en gång per år av fast vårdkontakt tillsammans med patienten.

• Vid årlig uppföljning används PsykosR och/eller Kvalitetsstjärnan.

Remission

Sjukdomssymtom vid psykos, speciellt schizofreni, innebär en avsevärd påverkan på

funktionsförmågan. Även om förstagångsinsjuknade psykospatienter oftast svarar mycket bra på antipsykosmedicinering på kort sikt är långtidsprognosen ofta otillfredsställande. Flertalet patienter får återfall i sjukdomen vilket kan resultera i mer svårbehandlade symtom och en

kvarståendenedsättning av funktionsnivån. Det har därför blivit viktigt att definiera

behandlingsutfall på ett sätt som är meningsfullt för såväl patienter och närstående som för behandlare inom psykiatrin genom att skatta kliniskt relevanta symtom.

Remission skattas med skattningsskala RSS. Kriterierna i skattningsskalan har utarbetats av en

internationellt sammansatt arbetsgrupp och är baserade på följande symtomskattningsskalor: Scale of Assessment of Positive Symptoms (SAPS) och Scale of Assessment of NegativeSymptoms (SANS), PANSS och Brief Psychiatric Rating Scale (BPRS). Kriterierna är utformade så att om ingen av totalt åtta items skattas till mer än 3 i svårighetsgrad (på en skala av 7) under det senaste halvåret har klinisk remission inträtt. Förändringar i remission har visat sig vara associerade med förändringar i behov av stöd, GAF-poäng, tillfredsställelse med vård och livskvalitet. Kriterierna tycks därför vara kliniskt relevanta och kan lämpligen användas i behandlingsutvärdering inom psykiatrin.

Somatisk uppföljning

Den somatiska hälsan bör följas noga eftersom forskning visat att psykospatienter, speciellt patienter med schizofreni, har avsevärt högre mortalitet, sjuklighet och dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar och komplikationer orsakade av diabetes än befolkningen i övrigt.

PsykosR

Psykossjukdomar och framför allt schizofreni orsakar ofta stort lidande för både patienter och närstående. De står för en betydande del av våra sjukvårdskostnader i och med att insjuknandet ofta

(14)

procent, har också en kraftigt nedsatt funktionsförmåga och behöver därför ofta stöd från kommun och hjälp med försörjning.

Syftet med det nationella kvalitetsregistret PsykosR är att få ett underlag om omfattning och faktisk sjukdomsbild samt att genom jämförelser av arbetssätt och resultat kunna utvärdera och förbättra vården.

Kvalitetsregistrering i PsykosR för uppföljning av viktiga resultat för att få en bättre bild av psykossjukdomar och patienternas behov av behandling och stöd sker en gång per år.

Kvalitetsstjärnan

Kontinuerlig uppföljning av psykospatienter skall ske genom anslutning och inrapportering till Kvalitetsstjärnan. (Registret har funnits sedan 2000)

• Kvalitetsstjärnan innehåller sju dimensioner som mäts med enkla mätinstrument.

• Dimensionerna är: Brukartillfredställelse med vården, upplevd livskvalitet, patientupplevda besvär, närståendes situation, psykosocial funktion, symtom och för psykospatienter läggs en biverkningsskala till.

• Måttet i varje dimension presenteras i ett stjärndiagram där ju större stjärna innebär bättre kvalitet.

Inrapportering till Kvalitetsstjärnan sker en gång per år.

Jämförelse för varje patient över år blir därmed möjlig, liksom jämförelse med övrig psykosvård i landet på gruppnivå.

Kvalitetsindikatorer för psykossjukdom

Följande urval skall ses som exempel på kvalitetsindikatorer för patienter med psykossjukdom.

Många av de föreslagna indikatorerna är framtagna för att säkra en god vårdprocess.

Strukturindikatorer

• Finns det tillgång till subspecialiserad enhet eller lokalt program för nyinsjuknade i psykossjukdom?

• Finns det tillgång till subspecialiserad enhet eller lokalt program för långtidssjuka i psykossjukdom?

• Har kliniken ett program för stöd till barn och anhöriga?

• Finns det en skriftlig samverkansöverenskommelse upprättad mellan socialtjänsten och kliniken?

Processindikatorer

• Andel patienter med psykossjukdom som registreras i kvalitetsregistret för psykossjukdom.

(15)

• Andel nyinsjuknade som genomgått strukturerad diagnostisk bedömning under en 12- månaders period.

• Andel nyinsjuknade som genomgått strukturerad utredning under en 12-månaders period.

• Andel patienter som står på antipsykosläkemedel som genomgått metabol undersökning under en 12-månaders period.

• Andel patienter med psykossjukdom som under en 12-månaders period bedömts avseende biverkningar av läkemedel.

• Andel patienter med psykossjukdom som under en 12-månaders period bedömts avseende alkoholkonsumtion med hjälp av screeningformulär eller strukturerad intervju.

• Andel patienter med schizofreni som någon gång deltagit i strukturerad utbildning kring sin psykossjukdom.

Resultatindikatorer

• Andel patienter med schizofreni som under en 12-månaders period vårdats med tvång.

• Andel patienter med psykosdiagnos för vilka, under den senaste 12-månaders perioden, det gjorts en vårdplan.

• Andel patienter med psykosdiagnos som under den senaste 12-månaders perioden upprättat en gemensam vårdplan med kommun/ stadsdel.

• Andel patienter med schizofrenidiagnos som haft kontakt/besök i psykiatrisk öppenvård minst en gång per månad efter utskrivning från heldygnsvård.

• Andel patienter med schizofrenidiagnos som återintagits i psykiatrisk heldygnsvård inom 30 dagar efter utskrivning från slutenvård under en 12-månadsperiod.

• Andel patienter som uppger att de bemötts väl av psykiatrisk vårdpersonal (Patientenkäten).

• Andel patienter som uppgivit att de har fått information om sjukdomen och behandlingen (Patientenkät).

• Andel patienter som uppgivit att de varit delaktiga i vårdplaneringen (Patientenkät).

• Andel patienter med psykosdiagnos som skattar god sjukdomsinsikt enligt IRS.

• Andel patienter med psykosdiagnos som skattar god behandlarallians enligt TASP.

(16)

10. Referenser

eppic.org.au

kcp.se/kvalitetsregister/psykosr Vårdriktlinjer Region Halland 2012

Vårdprogram Närsjukvården i centrala Östergötland

Vårdprogram inom vuxenpsykiatrin för patienter med psykos Dalarnas läns landsting 2007

Regionalt vårdprogram Schizofreni och andra psykossjukdomar Stockholms läns landsting 2008