Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet
Empati och Empatitrötthet hos Socialarbetare
En scoping review om empatins fördelar och risker
Empathy and Compassion Fatigue among Social Workers
A scoping review of the pros and cons of empathy
Stephanie Olsson
Empati och Empatitrötthet hos Socialarbetare
En översiktsstudie om empatins fördelar och risker
Olsson, S. Empati och empatitrötthet hos socialarbetare - En översiktsstudie om empatins fördelar och risker. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö Universitet:
Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2021.
Sammanfattning
Socialt arbete utgörs ofta av interaktion med människor som på olika sätt befinner sig i utsatthet. Arbetet kan därför vara emotionellt krävande. En viktig komponent i ett verkningsfullt socialt arbete är socialarbetarens empatiska förmåga. Denna studie gör ett nedslag i empatins inverkan på socialarbetaren. Dessvärre är stressrelaterade sjukskrivningar inom socialt arbete ingen ovanlighet då arbetet kan vara psykiskt påfrestande. Arbetet blir i synnerhet påfrestande om det inte finns tillgång till de medel och resurser som krävs för att utföra arbetet. Syftet med denna studie är att lokalisera eventuella risk- och skyddsfaktorer som sammanlänkar ett empatiskt socialt arbete med empatitrötthet och relaterad ohälsa hos socialarbetare. Detta för att ge en överblick över fenomenet och inspirera vidare forskning för att förhoppningsvis kunna bemöta problematiken både innan och efter att den förekommit.Studien är en scoping review. Åtta artiklar har använts som data för att skapa en överblick över anträffade risk- och skyddsfaktorer för empatitrötthet och relaterad ohälsa inom ramen för socialt arbete. Datan har sorterats under rubrikerna riskfaktorer på individnivå, riskfaktorer på organisationsnivå, skyddsfaktorer på individnivå och skyddsfaktorer på organisationsnivå. Datainsamling och analys har alstrat fem riskfaktorer och tio skyddsfaktorer som på olika sätt kan orsaka eller avvärja dåligt mående hos professionella inom socialt arbete. Resultatet tyder på att det finns faktorer som kan påverka och förutsäga förekomsten av empatitrötthet och relaterad ohälsa. Bland de sammanlagt 15 faktorer som hittats är arbetsbelastning och utbildning de mest framhållna gällande risk respektive skydd. Att vidare studera dessa fenomen bidrar till möjligheten att utveckla metoder för att empatitrötthet och relaterad ohälsa ska kunna förhindras i högre grad i framtiden.
Nyckelord: Empati, empatitrötthet, socialt arbete
Empathy and Compassion Fatigue among Social Workers
A scoping review of the pros and cons of empathy
Olsson, S. Empathy and Compassion Fatigue among Social Workers - A scoping review of the pros and cons of empathy. Degree project in social work 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2021.
Abstract
Social work is often based on interaction with people in various kinds of vulnerable states and can therefore be emotionally demanding. An important component in effective social work is the social worker's empathic ability. This study reflects on the possible effects empathy can have on the practitioner. Unfortunately, stress-related sick leave in social work is not uncommon as the work can be psychologically stressful. The work becomes particularly stressful if one is not provided with the resources required to carry out the work in a satisfactory way. The purpose of this study is to illustrate risk and protective factors that link empathic social work with compassion fatigue and related mental health issues, such as burnout and vicarious traumatization. This is to give an overview of the phenomenon and inspire further research to hopefully be able to address the problem before and after its occurrence. The method of this study is a scoping review. Eight articles have been used as data to create an overview of detected risk and protective factors for compassion fatigue and related mental health issues within the social work framework. The data have been sorted under the themes: risk factors at an individual level, risk factors at an organizational level, protection factors at an individual level and protection factors at an organizational level. Data collection and analysis have generated five risk factors and ten protective factors that in various ways can affect the mental health of professionals in social work. The results indicate that there are factors that affect and predict the occurrence of compassion fatigue and related mental health issues. Among the total of 15 factors found, workload and education are the most emphasized in terms of risk and protection. By further studying this phenomenon, an opportunity can be created to develop methods to prevent compassion fatigue and related mental health issues to a greater extent in the future.
Keywords: Empathy, compassion fatigue, social work
Förord
Under någon av de första nervösa veckorna som student på socionomprogrammet blev jag och mina kursare ombedda att fundera på vad vi hade för förväntningar och farhågor inför kommande år av studier och följande yrkesliv. Jag själv och många med mig beskrev en rädsla för att i för stor utsträckning ''ta med oss jobbet hem'' och att inte känna oss tillräckliga. Detta är en fråga som diskuterats till och från under utbildningens gång. Går det att lämna professionella men känslomässiga band på arbetsplatsen vid arbetspassets slut och samtidigt känna att en gjort tillräckligt?
Var gränsen går för hur mycket empati som är lagom att fördela i sitt lönearbete ämnar denna uppsats inte besvara, men frågan har givit stor motivation och inspiration under arbetets gång.
Tack för tålamodet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 2
Abstract ... 3
Förord ... 4
Innehållsförteckning ... 5
1. Inledning ... 7
1.1 Problemformulering ... 7
1.2 Syfte och frågeställningar ... 8
2. Bakgrund ... 9
2.1 Empati ... 9
2.2 Trauma och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) ... 10
2.3 Empatitrötthet, sekundärtraumatisk stress och vicarious traumatization ... 11
2.4 Utmattningssyndrom ... 11
2.5 Compassion satisfaction ... 12
3. Teoretiska utgångspunkter ... 13
3.1 Emotionellt lönearbete ... 13
3.2 Värdet av en emotion ... 14
3.3 Emotionellt lönearbete utifrån ett genusperspektiv ... 16
4. Metod ... 18
4.1 Tillvägagångssätt ... 18
4.2 Urval och avgränsningar ... 19
Tabell 1. ... 20
4.3 Bearbetning och analys ... 21
4.4 Forskningsetiska överväganden ... 21
5. Resultat och analys ... 22
Tabell 2. ... 22
5.1 Riskfaktorer på individnivå ... 23
5.1.1 Tidigare trauma... 23
5.1.2 Psykisk ohälsa ... 23
5.1.3 Att vara kvinna ... 23
5.1.4 Överinvolvering ... 24
5.1.5 Analys ... 24
5.2 Riskfaktorer på organisationsnivå ... 25
5.2.1 arbetsbelastning ... 25
5.2.2 Analys ... 25
5.3 Skyddsfaktorer på individnivå ... 26
5.3.1 Copingstrategier: mindfulness och reflektion... 26
5.3.2 Socialt stöd/kollegialt stöd ... 27
5.3.3 Empati ... 27
5.3.4 Erfarenhet ... 27
5.3.5 Känslor av att vara bra på sitt arbete ... 27
5.3.6 Analys ... 27
5.4 Skyddsfaktorer på organisationsnivå ... 29
5.4.1 Utbildning ... 29
5.4.2 Handledning ... 30
5.4.3 Lön ... 30
5.4.4 Evidensbaserad praktik ... 30
5.4.5 Positiva utmaningar ... 30
5.4.6 Analys ... 30
6. Diskussion ... 33
6.1 Metoddiskussion ... 33
6.2 Resultatdiskussion ... 34
7. Referenser... 36
Bilaga 1. ... 39
1. Inledning
I detta avsnitt presenteras den problemformulering som ligger till grund för uppsatsen.
Denna innehåller en redogörelse för socialt arbete, empati och de eventuella riskerna med sambandet däremellan och leder slutligen vidare till uppsatsens huvudsakliga syfte och frågeställningar.
1.1 Problemformulering
Det finns många och varierande definitioner på vad socialt arbete är. Definitionerna skiljer sig dessutom åt beroende på inom vilken tid, kontext och välfärdssystem det verkar. Det sociala arbetets innehåll och mening kan också variera utifrån vilken teori arbetet definieras (Dunk-West 2016). En relativt vedertagen definition finns dock beskriven av Malcolm Payne, professor emeritus och författare inom socialt arbete. Payne (2015) beskriver socialt arbete som (1) arbetet för social förändring, som syftar till att minska orättvisor och förtryck i samhället; (2) problemlösning på individnivå för att ge människor möjligheten att leva ett så gott liv som möjligt inom den rådande samhällsstrukturen; och (3) empowerment, eller egenmakt, med syfte att hjälpa grupper och individer att hjälpa sig själva till självförverkligande, för att på så vis få makt och kontroll över sina egna liv. En gemensam nämnare för olika delar av det sociala arbetet är att det många gånger bygger på interaktioner. För socialarbetaren kan dessa interaktioner innebära kontakt med medmänniskor som befinner sig i utsatthet eller bär på tunga trauman (Dunk-West 2016).
Det sociala arbetet är således ett emotionellt sådant. Att bedriva socialt arbete kan i flera avseenden klassas som det som Hochschild (2012) kallar för emotionellt lönearbete. I boken The Managed Heart - Commercialization of Human Feeling skriver författaren bland annat om de risker som kan komma med att arbeta emotionellt. Bland de risker som nämns finns utmattningssyndrom och alienering gentemot det egna känslolivet (Hochschild 2012).
Texten som följer är till viss del grundad i Hochschilds skildringar av det emotionella lönearbetet och dessa kommer att förklaras ytterligare i kapitlet för teoretiska utgångspunkter.
Empati är en viktig komponent i ett lyckat socialt arbete och en viktig egenskap hos den som utför detta arbete. Produkten av arbetet verkar dessutom bli bättre om klienten känner sig empatiskt bemött. Professionellas förmåga att agera empatiskt verkar i hög grad påverka resultatet av det utförda arbetet. Ett gott empatiskt bemötande öppnar upp för en mer effektiv kommunikation mellan parterna. Förmågan att sätta sig in i och förstå en klients situation kan dessutom påverka valet av lämplig intervention (Gerdes & Segal 2011). Ett empatiskt förhållningssätt premieras och lärs ut vid socionomutbildningen vid Malmö Universitet. Förmåga till empati och god självkännedom är till och med ett eget lärandemål och därmed ett krav för att erhålla examen (Malmö Universitet 2018).
Det empatiska sociala arbetet kan vara givande men det är inte nödvändigtvis riskfritt. Stressrelaterade sjukskrivningar inom välfärdsyrken är ett vanligt och växande problem. Störst problematik finns inom kvinnodominerade yrken med stor klientkontakt, såsom vård, omsorg och socialt arbete (Vision 2016; Riksrevisionen 2019). Arbetsmiljön är i hög grad psykiskt påfrestande inom denna typ av arbete. Kvinnor upplever sig också ha en högre arbetsbelastning än män vars arbetsmiljö snarare brister på ett fysiskt plan, enligt Riksrevisionen (2019).
Figley (1995) introducerade begreppen sekundärtraumatiskt stressyndrom och compassion fatigue, som Isdal (2017) senare kom att översätta till empatitrötthet.
Begreppen beskriver ett skede där någon indirekt upplever något traumatiskt och blir lidande av traumats konsekvenser. Inom ramen för det sociala arbetet finns det få vedertagna riktlinjer och strategier för hur personer som möter människor med komplicerade livssituationer och trauman kan förhålla sig till och skydda sig från att drabbas av det empatiska mötets eventuellt negativa konsekvenser.
Empatiska egenskaper hos socialarbetare verkar vara en viktig komponent av ett framgångsrikt socialt arbete. Trots detta finns kunskapsluckor i forskning som berör empati inom ramen för socialt arbete och kopplingen mellan den psykiska ohälsa som visar sig inom yrkeskåren.
1.2 Syfte och frågeställningar
Det huvudsakliga syftet med denna studie är att undersöka om det kan finnas några gemensamma komponenter och aspekter av empatiskt socialt arbete som kan orsaka empatitrötthet och relaterad ohälsa. Detta för att sedan kunna ge en summerad överblicksbild över de risk- och skyddsfaktorer som resultatet visar. Målet med projektet är att belysa ämnet och medvetandegöra processer som följer empatiskt socialt arbete för att på så sätt förhindra negativa konsekvenser av detta arbete.
Frågeställningarna för denna studie lyder:
- Vad finns det för dokumenterade risk- och skyddsfaktorer för empatitrötthet och relaterad ohälsa inom ramen för socialt arbete?
- Hur kan vi förstå dessa risk- och skyddsfaktorer och använda dem för att minska förekomsten av empatitrötthet och relaterad ohälsa?
2. Bakgrund
Nedan följer en rad kortare redogörelser för de begrepp som är mest centrala för studien.
Det råder viss oreda och förväxling mellan dessa begrepp då de stundom använts synonymt.
I det följande framställs dessa begrepp i ett försök att klargöra mellan dess likheter och skillnader.
2.1 Empati
Ordet empati har många begreppsförklaringar och beskrivningarna varierar något beroende på utifrån vilken kontext de diskuteras (Höjer 2007). En vardaglig uppfattning om vad empati är går ganska väl i linje med ordets etymologi. Ordet kommer från grekiskans Empatheia, som i sin direkta översättning betyder inkännande. Att känna empati är i grund och botten att leva sig in i en annan människas situation och känna in hennes upplevelser och känslor (Kinge 2015; Höjer 2007). Empati är inte detsamma som sympati, även om de två kan komma att förväxlas. Sympati är en känsla av delaktighet, medkännande och instämmande, snarare än inkännande och förståelse som är gällande för empati (Höjer 2007).
Begreppet empati har använts som synonym till medkänsla och inkännande för en annan persons känslor och upplevelser och beskriver en förståelse för dessa (Holm 2001).
Medkänsla är dock någonting en känner för en annan människa och karaktäriseras främst av en vilja att hjälpa till och lindra någon annans lidande (Singer & Klimecki 2014). Kohut (1959:459) beskriver empati som ''vicarious introspection'', som närmast kan översättas till andrahandsintrospektion. I vardagligt tal kan empati jämföras med medlidande. Detta trots att en person kan känna empati för någon som delar med sig av en glädjerik upplevelse (Singer & Klimecki 2014).
Empati är ett komplext fenomen vilket gör det komplicerat för den som önskar en koncis och kärnfull begreppsdefinition. Texter om empati börjar ofta med brasklappen att det inte finns någon enhetlig definition, vilket gör företeelsen och förekommande av denne svår att mäta och kultivera. Däremot verkar intresset för empati ha fått ett uppsving de senaste åren. Enligt Håkansson & Summer Meranius (2020) har lika många referentgranskade artiklar i ämnet publicerats under de åtta år mellan 2012–2020 som under de nästan hundra åren mellan 1918–20121. En av de mer förekommande av definitioner återges i bland annat i Decety & Lamm (2006:1146). De skriver:
''Empathy is the ability to experience and understand what others feel [...]''
Här beskrivs vad som kan tolkas som grunden i empati. Att sätta sig in en annans situation och upplevelser för att försöka förstå hennes känslor. Citatet fortsätter:
''[...] without confusion between oneself and others'' (Decety & Lamm 2006:1146).
1 Av cirka 10,000 artiklar med titelorden empathy, empathic eller sympathetic via databasen PsycInfo.
Detta är en viktig distinktion att göra för att förstå vad korrekt empati innebär. I synnerhet i mötet mellan en professionell och brukare, klient eller kund. Att endast känna med en annan, känna likhet med en annan eller att ''gå en mil i någon annans skor'' är inte tillräckligt för att vara en hälsosam empatisör. Decety & Lamms (2006) definition öppnar upp dörren för att problematisera empati som i vardagligt tal nästan uteslutande benämns som något positivt (Holm 2001). När det inte görs någon distinktion mellan en själv och den andra kan en så kallad emotionell smitta förekomma (emotion contagion: Singer &
Klimecki 2014:R875).
Rogers myntar begreppet accurate empathy i mitten på 1900-talet. Med accurate empathy, eller korrekt empati, menar Rogers professionellas förmåga att bemöta brukare och klienter empatiskt utan att själva bli lidande (Rogers 2007). Vad skillnaden mellan korrekt och inkorrekt empati innebär för den professionelle empatisören i praktiken är dock ett relativt obeforskat fält, i synnerhet inom ramen för socialt arbete.
Empati kan också förstås utifrån de processer som sker hos empatisören. Det görs skillnad på kognitiv empati (intellektuell) och affektiv empati (känslomässig/emotionell).
Kognitiv empati är en ofta omedveten process som innebär att empatisören ser en situation ur en annan människas perspektiv och således kan uppfatta hennes känslor. Emotionell eller affektiv empati tar sig i uttryck genom att det väcks känslor hos empatisören som respons på en annan persons känslor eller tillstånd (Holm 2001; Staub 1987).
Med en grundläggande empatisk förmåga kan vi förstå andra människor med hjälp av våra egna upplevelser och känslor. Men en viktig aspekt av empatin är att inte förväxla oss själva med den andre. Empati är således en balans mellan närhet och distans (Decety &
Lamm 2006).
2.2 Trauma och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
Definitionen av ett trauma och vad som räknas som en traumatisk upplevelse kan variera kraftigt från person till person (Eng et al. 2021; Todaro-Franceschi 2015). American Psychological Association (APA) beskriver trauma som en emotionell respons på en händelse, exempelvis sexuellt övergrepp, allvarlig skada eller naturkatastrof (2013). I Världshälsoorganisationens (WHO) klassificeringssystem ICD-10 beskrivs posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) enligt följande:
''Ett tillstånd som uppstår som fördröjd eller långvarig reaktion på en traumatisk händelse eller situation (av kortare eller längre varaktighet) av exceptionellt hotande eller katastrofalt slag, som kan väntas medföra kraftig påverkan på praktiskt taget alla
människor.''
(Socialstyrelsen 2021:F43.1).
Ett traumas allvarlighetsgrad och personliga förutsättningar kan påverka risken för att utveckla PTSD. Syndromet kan ta sig i uttryck på olika sätt. Vanliga följder är återupplevandet av traumatisk upplevelse, mardrömmar, insomnia och ökad beredskap.
PTSD kan också kopplas till ångest och depression (Socialstyrelsen 2021). Återupplevande av en traumatisk händelse, försök till att undvika påminnelser om traumatisk upplevelse och uppmärksamhet kring och undvikande av liknande händelser är tre symtom på PTSD.
Symtomen kan ta sig i uttryck på olika sätt och kan drabba både människor som är med om
en traumatisk upplevelse eller bevittnar en sådan. Även närstående till personer som varit med om ett trauma kan indirekt drabbas av PTSD (Todaro-Franceschi 2015).
2.3 Empatitrötthet, sekundärtraumatisk stress och vicarious traumatization
Det engelska begreppet compassion fatigue (medkänsla + trötthet) nämndes för första gången år 1992. Då för att beskriva hur sjukvårdspersonal vars entusiasm och energi gått förlorad till följd av att ha ett stort empatiskt engagemang gentemot de människor de mötte i sitt arbete (Eng, et al. 2021). Enligt Svensk MeSH är empatitrötthet en korrekt översättning av ordet compassion fatigue. MeSHs definition förklarar att empatitrötthet är en stressrespons orsakad av att upprepade gånger eller under en längre tid uttrycka empati eller medkänsla för människor i utsatthet. Något som vanligen drabbar personer inom vårdgivande yrken (MeSH via Karolinska Institutet).
Charles R. Figley (1995;2002) har haft en framträdande funktion för förståelsen om empatitrötthet. Figley, som skrivit en rad böcker i ämnet, beskriver empatitrötthet som de PTSD-liknande symtom som kan triggas hos personer som får ta del av andra personers traumahistorier. Enligt honom är empatitrötthet en kombination av sekundärtraumatisering och utbrändhet (Isdal 2017). Förutom de personliga riskerna med empatitrötthet så finns det tecken på att även kvaliteten på arbetet försämras. Empatitrötthet föregår ofta dåligt omdöme och försämrad planeringsförmåga (Bride et al. 2017).
Figley introducerade även begreppet sekundärtraumatisering år 1995. Han anser dock att empatitrötthet är en mer användarvänlig term (Bride et al. 2017; Figley 2002).
Sekundärtraumatisering definieras som en möjlig följd av att stå nära och försöka hjälpa någon som varit med om en traumatisk upplevelse (Bride et al. 2007). I boken Treating Compassion Fatigue beskriver Figley (2002) sekundärtraumatiskt stressyndrom som nästan helt kongruent med posttraumatiskt stressyndrom, med skillnaden att den istället drabbar de närstående till en person som genomlevt ett trauma, snarare än någon som genomlevt ett trauma i egen person. Symtom på sekundärtraumatisk stress är även desamma som de symtom som påvisas vid PTSD (Eng et al. 2021).
Samtidigt som teorier kring sekundärtraumatisering och empatitrötthet etablerades i mitten på 90-talet, introducerades begreppet vicarious traumatization av Pearlman &
Saakvitne. Begreppet betyder ungefär vikarierande traumatisering och liknar sekundärtraumatisering på många sätt. Vicarious traumatization syftar dock till att specifikt förklara sambandet mellan en klients trauma och en terapeuts eller annan behandlares traumatisering. Sekundärtraumatisering å andra sidan kan drabba även anhöriga eller vittnen till en traumatisk händelse (Isdal 2017)
2.4 Utmattningssyndrom
Utmattningsdepression, professionell utbrändhet och utbrändhet (från engelskans burnout) är alla namn på liknande tillstånd. Fortsättningsvis kommer texten endast referera till utmattningssyndrom då detta är den officiella termen enligt Socialstyrelsen (2017).
Utmattningssyndrom kännetecknas av fysisk och psykisk utmattning till följd av en stressig situation, vanligen i arbetet, enligt MeSH. Det är, till skillnad från sekundärtraumatisering, inte nödvändigtvis relaterat till vare sig direkt eller indirekt trauma.
Utmattningssyndrom kan vara en konsekvens av att under en längre tid befinna sig i en känslomässigt utmattande situation. Utmattningssyndrom kan uppstå till följd av att resurser och kapacitet inte är anpassade till högt ställda krav och förväntningar (Todaro- Franceschi 2015).
Symtomen kan variera men vanliga indikationer är trötthet, sömnproblem, yrsel, ångest och oro, koncentrationssvårigheter och hjärtklappning. Personer som blir drabbade har oftast blivit utsatta för långvarig stress och påfrestning och återhämtningen kan vara långvarig (1177 Vårdguiden 2020). För en människa som lider av utmattningssyndrom kan möjligheten att bidra till positiv förändring kännas obefintlig (Todaro-Franceschi 2015).
Enligt tidiga beskrivningar av utmattningssyndrom uppmålas sjukdomen som en som endast drabbar professionella inom människonära yrken. Detta är en något ensidig definition som sedan dess har utvecklas och innefattar nu flera olika yrken och situationer (Eng et al. 2021).
2.5 Compassion satisfaction
Detta begrepp saknar en etablerad svensk översättning men är en sammansättning av orden medkänsla + tillfredsställelse. Vidare i texten kommer den engelska termen att användas för enkelhetens skull. Denna tillfredsställelse antas komma från att en får utrymme och medel nog att göra sitt jobb bra. Compassion satisfaction beskriver den glädje det ger att en ha ett meningsfullt arbete som har positiv inverkan på människor och samhälle (Stamm 2010;
Eng et al. 2021). Nivåer av compassion satisfaction kan också öka om en har en god relation med kollegor och känner att en faktiskt gör skillnad. Compassion satisfaction är praktiskt taget empatitrötthetens motsats. Förhållandet mellan empatitrötthet och compassion satisfaction är dock ännu inte klarlagt men det finns tecken på att empatitrötthet och element av compassion satisfaction kan förekomma parallellt.
Compassion satisfaction antas ge vidare motivation att hjälpa andra i sitt arbete, trots de påfrestningar arbetet eventuellt har (Bride et al. 2017).
3. Teoretiska utgångspunkter
Denna studie tar avstamp i boken The Managed Heart - Commercialization of Human Feeling av Arlie Russell Hochschild (2012). Hochschild är ett stort namn inom sociologin och en viktig figur för utvecklingen av den moderna emotionssociologin (Bergman Blix 2013). I samband med att boken släpptes för första gången år 1983 myntas begreppet Emotional Labor, eller emotionellt lönearbete. I detta avsnitt kommer betydelsen för begreppet, teorierna kring det och dess relevans för studien att redogöras.
3.1 Emotionellt lönearbete
Begreppet emotionellt lönearbete har sedan det introducerades år 1983 populariserats och inom vissa kretsar tillskrivits nya betydelser (se exempelvis Hartley 2018). I Hochschilds ursprungliga definition bör dock vissa kriterier uppfyllas för att det ska räknas som just emotionellt lönearbete. Först och främst ska arbetet bestå av en interaktion mellan en lönearbetare och en kund, klient eller brukare. Antingen ansikte mot ansikte eller med hjälp av rösten. För det andra ska målet med arbetet vara att påverka, förändra eller skapa önskade känslor hos andra. För det tredje krävs att arbetsgivaren utövar kontroll över de anställdas emotionella yttringar (Bergman Blix 2013). Hochschild (2012) exemplifierar främst med hjälp av flygvärdinnor och redogör för det arbete de utför utöver det uppenbara, som att servera middag och ansvara för säkerheten ombord. Flygvärdinnor är passagerarnas främsta (och ibland enda) mänskliga kontakt med flygbolaget och därmed företagets ansikte utåt. Som företag kan det därför vara en ekonomisk fördel att anställa kabinpersonal som kan generera hög kundnöjdhet. I boken the Managed Heart jämför också Hochschild flygvärdinnor med indrivare på flygbolag. Indrivare utför även dem ett emotionellt lönearbete men med ett väldigt annorlunda mål. En indrivare kan behöva framkalla en mer sträng och allvarsam ton hos sig själv och samtidigt behöva hantera och förhålla sig till både de egna och andras känslor för att få jobbet gjort (Hochschild 2012).
''Your smile is your biggest asset'' (Hochschild 2012:4).
Att leendet är ens största tillgång var en sägning som många av de flygvärdinnor som medverkade i Hochschilds studie beskrev att de fått lära sig under sin utbildning. Ett leende kan ha en rad olika funktioner. Det kan skapa en positiv upplevelse eller bidra till känslor av trygghet hos en flygrädd resenär. Det mest värdefulla leendet anses vara det som är genuint. För att framkalla ett genuint leende kan en antingen ständigt känna positiva känslor, eller på annat vis fabricera fram ett leende. Hochschild beskriver med hjälp av flygvärdinnorna en kultur som vuxit fram ur kraven på att ständigt behöva agera på ett visst sätt. Eftersom leendet och vänligheten är så pass viktig försöker flygvärdinnorna nästan automatiskt att uppmuntra varandra. De skämtar för att locka fram varandras leenden.
Däremot verkar mer seriösa samtal om allvarliga ämnen undvikas på arbetet (Hochschild 2012).
Hochschild har delat in det emotionella skådespel som ständigt pågår i två olika delar. Den första är det som Hochschild (2012:33) kallar för surface acting, vilket sker när en försöker påvisa en viss emotion utan att nödvändigtvis förändra de egna känslorna. Detta
kan handla om att med hjälp av muskler i ansiktet dra på smilbanden trots att en inte känner glädje (Hochschild 2012). En kan med hjälp av surface acting exempelvis höja ögonbrynen i chock på sin egen överraskningsfest trots medvetenhet om att denne skulle inträffa. Denna metod kan göra avkall på den efterfrågade genuiniteten. Detta då det i sociala möten kan framgå att det är frågan om just ett skådespeleri (Hochschild 2012). I senare texter har Hochschild utvecklat idén om surface acting för att resonera kring hur det påverkar de faktiska känslorna att låtsas att man exempelvis är glad när en de facto är arg (Bergman Blix 2013). Den andra delen av skådespelet kallas för Deep acting (Hochschild 2012:33).
Deep acting står beskrivet som ett sätt att frammana en reell känsla hos sig själv, snarare än att endast påvisa denna känsla för andra. Hochschild (2012) beskriver två metoder vilka utgör detta mer djupgående skådespel. Den första metoden innebär att ''skådespelaren'' genom medveten ansträngning förändrar sina egna känslor för att få dem att bättre korrelera med de känslor och känslouttryck som förväntas i en given situation. Denna typ av känsloreglering kan således tillfredsställa kravet på genuinitet eftersom aktören ansträngt sig för att faktiskt känna den rätta känsla som jobbet kräver. En flygvärdinna som talat med Hochschild beskriver en strategi hen använder sig av för att mota bort negativa känslor gentemot passagerare. Hen föreställer sig att otrevliga resenärer just varit med om något hemskt, vilket underlättade för flygvärdinnan att vara vänlig (Hochschild 2012). Den andra typen av deep acting är en mer självgående typ av känsloreglering. Här avkrävs inte lika mycket ansträngning av den kännande, då de lämpliga känslorna infinner sig automatiskt.
En kan exempelvis känna stor sorg på en begravning trots antipatisk inställning gentemot den framlidne (ibid). Samtidigt anses det inte lämpligt att vara för ledsen på en begravning.
Sorgen bör enligt vissa känsloregler reflektera relationen mellan den sörjande och den avlidne (Bergman Blix 2013).
Skillnaden mellan de känslor vi känner och de känslor vi visar upp kallar Hochschild (2012:90) för emotive dissonance, eller emotionell dissonans. Att upprätthålla en emotionell dissonans över en lång tid kräver ansträngning. För att underlätta försöker vi få känslorna att efterlikna de vi visar upp och vice versa, enligt Hochschild (2012). Enligt Indregard et al. (2018) finns det en korrelation mellan höga nivåer av upplevd emotionell dissonans och sjukfrånvaro bland socialarbetare och vårdpersonal.
3.2 Värdet av en emotion
Hochschild (2012) gör skillnad på känslor och emotioner. Känslor beskrivs som reaktioner och associationer med syfte att skicka signaler till hjärnan om vad som sker i vår omvärld.
Känslor kan manifesteras som kroppsliga varningar om exempelvis hunger och smärta.
Emotioner, däremot, tillskrivs en betydligt större social funktion i förhållande till känslor.
Emotioner förmedlar våra känslor till omgivningen med hjälp av kroppsspråk och sociala teckensystem. Teorin om emotionellt arbete grundar sig i att vi reglerar våra känslor och emotioner för att kunna visa upp en lämplig känsloyttring. Vad som är eller antas vara en lämplig känsloyttring beror på situation och kultur (Hochschild 2012). Författaren gör också skillnad på emotionellt arbete i vardagen (emotion work) och emotionellt lönearbete situerat på en arbetsplats (emotional labor). Det anmärkningsvärda med emotionellt lönearbete är att känsloarbetet ofta bara avkrävs den ena parten. En flygplanspassagerare behöver inte delta i det emotionella spelet medan det finns krav på värdinnan att både delta och vara genuin.
Erving Goffman har kartlagt olika uppföranderegler som människor generellt sett lever efter för att slippa uppfattas som avvikande. Dessa regler baseras på mer eller mindre uttalade förpliktelser och förväntningar utifrån bland annat lagar, moral och etikett.
Uppföranderegler existerar i både symmetriska och asymmetriska relationer. Relationen mellan professionell och klient är en synnerligen asymmetrisk sådan av sin natur (Persson 2013).
Niceness is a necessary and important lubricant to any civil exchange [...].
(Hochschild 2012:167).
Känslouttryck har ett högt värde i vår vardag, menar Hochschild (2012). Vi uttrycker glädje över att möta en bekant och tacksamhet över en gåva, oavsett om känslan är genuin eller ej.
Genom att anspela på emotioner kan vi bekräfta andra människor, som också kan bekräfta oss tillbaka för att underlätta och främja socialt samspel och således bygga viktiga relationer. Vilka känsloregler som gäller styrs av det sociala sammanhang en befinner sig i.
The Managed Heart - Commercialization of Human Feeling baseras till stor del på en studie av flygvärdinnor och flygbolagen de arbetar för. Flygbolag är historiskt kända för att marknadsföra sig med hjälp av vänliga, empatiska flygvärdinnor med (påstått) genuina leenden. En lyckad rekryt kan således vara en genuint glad och empatisk person (Hochschild 2012). Efter ett tag kan det dock vara svårt att särskilja den ursprungliga empatin och flygbolagets bild av empati. Hochschild (2012) resonerar kring vad som händer med ett känsloliv och dess tillhörande emotioner som i en hel karriär nyttjas och säljs. För att beskriva det som sker när privata emotioner används i lönearbetet använder Hochschild ordet Transmutation (2012:19). När det emotionella arbetet blir lönegrundande är det arbetsgivaren som bestämmer vilka känsloregler som råder (Hochschild 2012). De inre, privata känslorna och emotionerna dalar i relevans när det ingår i ens arbetsuppgifter att exempelvis se genuint glad ut.
Hochschild (2012) nämner socialarbetare som exempel på arbetsgrupper som utför emotionellt lönearbete. I likhet med andra exempel som ges, främst flygvärdinnor, kan den breda yrkesgruppen socialarbetare ha som uppgift att påverka andras mentala tillstånd. I The Managed Heart exemplifieras emotionellt lönearbete främst utifrån en servicemiljö, men även i det sociala arbetet kan ens inre känsloliv behöva förändras för att gå i linje med arbetsplatsens och klientens förväntningar. Även internaliserade mål och förväntningar som finns om vad en god socialarbetare är kan påverka emotionsuttrycken arbetet.
För den som utför ett lönearbete med emotioner som verktyg finns det i huvudsak tre olika sätt på vilka en person kan förhålla sig till sitt arbete, enligt Hochschild (2012).
Den första innebär att en identifierar sig med sitt arbete i en allt för hög utsträckning. För att göra ett så bra arbete en anser möjligt ger en sig helhjärtat in i sin arbetsroll och gör arbetet till en del av sig själv. Detta tillvägagångssätt medför en betydande risk för utmattningssyndrom, menar Hochschild (2012). Det andra utfallet som beskrivs innebär att arbetaren särskiljer sig från sitt arbete, vilket i sin tur minskar risken för utmattningssyndrom. Däremot kan detta ytliga skådespel leda till skuldkänslor på grund av avsaknaden av autencitet. Slutligen, i det tredje förhållningssättet, särskiljer sig personen från sitt arbete men slipper skuldkänslorna. Däremot riskerar hon att bli känslomässigt alienerad, cynisk och dålig på sitt arbete (Hochschild 2012).
Långvarigt emotionellt lönearbete kan således leda till stadigvarande känslomässig dissonans som kan förklaras av kontrollförlust över de egna känslorna. De egna känslo- och emotionssystemen rubbas och människans strävan efter att vara autentisk kan aldrig tillgodoses. I ett arbete där empati är en viktig komponent eftersöks samma genuinitet som för det förut beskrivna leendet.
Supervision (övervakning/handledning) används för att se till så att personalen möter bolagets och kundernas förväntningar enligt Hochschilds studier (2012). Supervision i form av övervakning sker genom att det emotionella arbetet betygsätts både av kunder och av seniora flygvärdinnor. Det emotionella uttrycket är således ständigt övervakat under arbetstid. Genom att företaget har kontroll över det emotionella uttrycket under arbetstid kan oönskat uppförande bekämpas och korrigeras. Supervision i form av handledning används som ett sätt för de stora bolagen att skapa en trygg och familjär stämning.
Handledaren fungerar som en länk mellan företag och personal. En funktion handledare har är agera bollplank för att dämpa arbetsrelaterade spänningar. Detta för att förhindra att frustrationen tar ut över kunderna, enligt Hochschild (2012).
3.3 Emotionellt lönearbete utifrån ett genusperspektiv
Precis som socialt arbete i synnerhet utförs emotionellt lönearbete i allmänhet generellt sett oftare av kvinnor. Hochschild (2012) menar att kvinnor historiskt sett oftare behövt anspela på sina emotioner på grund av att de saknat monetära resurser. Därmed har kvinnor istället tvingats köpslå med sin vänlighet. Kvinnor tenderar att ta mer hänsyn till andra människors behov och känslor, vilket gör att de kan framstå som mer empatiska. De kvinnor som i mindre uträckning utför emotionellt arbete i vardagen anses därför mindre feminina, enligt författaren. Dessa sociala konstruktioner och idéer om femininitet är något som kvinnor fått lära sig under många hundra år. Empati anses vara något som ligger i den kvinnliga naturen och därför inte kräver ansträngning. Detta leder till att den ''kvinnliga empatin'' nedvärderas på marknaden, trots att det för kvinnan i fråga krävs både surface acting och deep acting för att uppnå de idéer och föreställningar som finns om den empatiska kvinnan (ibid.).
Som en del av studien från 1983 undersökte Hochschild skillnader i hur kvinnliga och manliga flygvärdinnor blir bemötta i sitt arbete. Flygvärdinnor av manligt kön antogs ofta ha större befogenheter och högre status än sina kvinnliga jämlika kollegor. En aspekt av statushierarkier och känslor som beskrivs av Hochschild (2012) är att känslornas betydelse ofta står i direkt relation till statusen på den personen vars känslor som beaktas.
På grund av detta anses de kvinnliga flygvärdinnornas känslor vara mindre värda. Detta tar sig bland annat i uttryck genom att kvinnliga flygvärdinnor får motta betydligt mer påhopp av passagerare än sina manliga kollegor. På samma sätt blir känslor på kvinnodominerade arbetsplatser mindre viktiga i förhållande till manliga arbetsplatser då dessa ofta har lägre status. Kvinnor förväntas exempelvis oftare reagera uppskattande på skämt och ge psykologiska råd till människor i sin närhet. Något som är en del av ett känslomässigt arbete, oberoende av om det är en del av ens arbetsuppgifter (ibid.). Det motsatta statusförhållandet gäller dock när det kommer till klasstillhörighet, enligt Hochschild (2012). Medelklassen förväntas ofta ta större emotionellt ansvar än arbetarklassen. Det är också medelklassen som generellt sätt utför emotionellt lönearbete (ibid.).
Emotionellt lönearbete förväntas av allt fler yrkeskårer. För att kunna möta en växande marknad avkrävs dessutom lika stort eller större emotionella engagemang trots att
arbetsbelastningen ökar (Hochschild 2012). Hochschild påpekar dock att följderna av denna typ av arbete inte enkom är negativa. Problematiken kan ofta härledas till bristande organisatoriska förutsättningar, resursbrist och byråkratisering (Bergman Blix 2013).
4. Metod
I detta avsnitt kommer metodvalet för denna studie att förklaras och argumenteras för.
Inledningsvis beskrivs metoden scoping review med stöd av Forsberg & Wengström (2016). Vidare beskrivs tillvägagångssätt för urval, bearbetning och analys samt de etiska överväganden som gjorts. I Tabell 1 introduceras den litteratur som utgör empirin för studien för att ge ytterligare inblick i sökprocessen.
4.1 Tillvägagångssätt
Denna studie är en så kallad scoping review. En scoping review är en typ av översiktsstudie vars huvudsakliga syfte är att ge en överblick över forskningsläget inom ett visst område.
Till skillnad från en systematisk litteraturstudie så tillåter denna metod ett större urval av litteratur och även så kallad gråzonslitteratur. I en översiktsstudie kan datainsamlingen vara mer flexibel och utvecklas under hela arbetsprocessen (Forsberg & Wengström 2016). Jag anser att den specifika forskningsfråga som avhandlas i denna studie inte behandlats i en tillfredsställande utsträckning tidigare. Av denna anledning var det gynnsamt att kunna ta del av en större och mer vidsträckt mängd data. Enligt Forsberg & Wengström (2016) är scoping review ett relativt nytt tillvägagångssätt som ännu saknar både enhetlig definition och vedertagen översättning till svenska. Författarna har dock beskrivit arbetsprocessen för att göra denna typ av översiktsstudier och det är denna mall som efterföljs i denna studie.
Enligt mallen bör en inledningsvis identifiera en forskningsfråga. Forskningsfrågan kan vara bred och behöver inte vara koncis och begränsande vilket den bör vara i en systematisk litteraturstudie. I denna studie är forskningsfrågan undersökande och syftar till att ta reda på om det finns några faktorer som kan bidra till eller förhindra att empatitrötthet och till detta fenomen relaterad ohälsa uppstår. Vidare i processen identifieras relevant litteratur för att sedan göra ett metodiskt urval. Det är detta urval som introduceras lättöverskådligt i Tabell 1 och beskrivs mer djupgående i Bilaga 1. Urvalet i en scoping review kan vara bredare än vid en systematisk litteraturstudie och behöver inte genomgå samma typ av kvalitetsgranskning. Det finns exempelvis inga krav på att litteraturen ska vara referentgranskad (Forsberg & Wengström 2016). Samtliga artiklar i denna studie har dock genomgått en referentgranskning. Detta på grund av att sökord som social work* och empathy som använts i denna studie genererar stora mängder resultat. Däremot fanns det endast ett fåtal av relevans vilket upptäcktes när titlar, abstracts och hela texter lästes igenom mer noggrant. Eftersom forskningsfrågan är relativt bred och undersöker olika aspekter av empatins konsekvenser fanns det utrymme att vara mer selektiv i urvalet.
Då insamling av data till en översiktsstudie är mer flexibel och kan utvecklas under arbetets gång behöver processen noggrant dokumenteras. Främst för att förloppet ska kunna följas och förstås. Sökprocessen och de avgränsningar som gjorts redovisas i Tabell 1.
Utifrån urvalet har sedan resultaten sammanfattas och analyseras varpå slutledningen utfaller i förslag för fortsatt forskning (Forsberg & Wengström 2016). Valet av metod grundar sig i en önskan att med ett brett synfält kunna ge en överblick över fenomenet empatitrötthet och relaterad ohälsa inom ramen för socialt arbete.
4.2 Urval och avgränsningar
Till en början var denna studie tänkt att endast fokusera på empatitrötthet. Det visade sig dock snabbt att begreppet, trots sin relativt breda betydelse, inte är vida spritt. I synnerhet inte inom ramen för socialt arbete. Därför togs beslutet att utöka studien till att handla om empatitrötthet och relaterad ohälsa. Med relaterad ohälsa menas i detta fall sekundärtraumatisk stress, vicarious traumatization och utmattningssyndrom. Dessa begrepp används stundom synonymt i vissa informationskällor. Därför kändes det viktigt att särskilja dem åt och förtydliga dem i bakgrundsavsnittet. Även fenomenet compassion satisfaction kommer att nämnas som en av empatins konsekvenser, trots att det syftar till något hälsosamt och positivt.
Det empiriska material denna litteraturstudie baseras på har samlats in via strukturerade databassökningar. Sociological Abstracts, PsycInfo och SwePub är de tre databaserna som använts, varav två (Sociological Abstracts och PsycInfo) genererade de åtta artiklar som ligger till grund för resultatet. Den ursprungliga idén till denna studie var att göra en litteraturstudie om empatitrötthet hos socialarbetare i Sverige. Den initiala litteratursökningen med denna något begränsande idé i baktanke genererade dock inga resultat. Därför exkluderades söktjänsten SwePub.
För att begränsa mängden sökresultat under sökprocessen och för att få fram artiklar av största möjliga relevans avgränsades sökningarna enligt Tabell 1. Efter en inledande sökprocess som bidrog till en grundläggande förförståelse för ämnet utarbetades sökord relevanta för frågeställningen. Dessa sökord presenteras även de i söktabellen nedan.
När en översiktsstudie används som forskningsmetod finns det en risk att författaren eller författarna gör ett allt för selektivt urval för att bekräfta den egna hypotesen och få fram ett specifikt resultat (Friberg, 2017). För att undvika detta i så hög grad som möjligt har ett kritiskt förhållningssätt präglat urvalet och läsningen av de studerade källorna och likaså hela skrivprocessen. En närmare beskrivning av de utvalda källorna står att läsa i Bilaga 1.
Urvalsprocessen inleddes med sökning på relevanta sökord, sökordskombinationer och aktuella avgränsningar (Tabell 1) i databaserna Sociological Abstracts, PsycInfo och SwePub. Resultatlistorna lästes igenom och de artiklar med intressanta och relevanta titlar sparades. Nästa steg i processen var läsning av abstracts i de sparade artiklarna. En rad artiklar valdes bort i detta steg på grund av irrelevans och/eller bristande metodutförande.
Resterande artiklar lästes noggrant igenom och granskades varpå ytterligare artiklar valdes bort då de inte mötte denna studies krav på relevans. En rad av dessa artiklar var publicerade i religionsbundna tidskrifter eller hade på annat sätt en religiös anknytning.
Dessa valdes bort då studiens omfattning och tidsram inte räcker till för att ta hänsyn till specifika religiösa inriktningar trots att socialt arbete otvivelaktigt kan utövas i religiösa kontexter. De valda artiklarna sammanfattades i text varpå det bildades en översikt och grund för att sammanhängande resultat. Tack vare den nu mer djupgående förståelsen kunde teman och underteman arbetas fram. Dessa teman utgör grunden för förestående resultatpresentation.
Ingen av de studerade artiklarna är skrivna utifrån en svensk kontext. Detta beror inte på en aktiv exkludering av sådana. Det är snarare en följd av att det inte påträffaddes några sådana artiklar med tillräcklig relevans för studien. Tankar kring det sociala arbetet i Sverige kommer dock att vara närvarande under studiens gång och kommenteras i både analys och diskussion. Resultatet av artikelgallringen blev totalt åtta referentgranskade
studier, publicerade mellan åren 2010–2019. Samtliga författade på engelska. Sju av studierna är skrivna utifrån en kvantitativ metod och en är en litteraturstudie.
Tabell 1.
Tabellen ger en inblick i studiens sökprocess. Den litteratur som analyserats presenteras i kronologisk ordning efter tid för sökning. Tabellen redogör för databas, avgränsningar och antalet träffar för respektive sökordskombination samt vilka artiklar sökningen genererat.
Datum Databas Sökord Avgränsningar Antal
träffar/antal valda artiklar
Valda artiklar
2021-07-30 PsycInfo Social work*
AND empathy
Peer reviewed 2010-2021 English
1,461/1 Grant, Louise (2014).
2021-08-04 PsycInfo Social work*
AND compassion fatigue
Peer reviewed 2010-2021 English
266/2 Rossi, Alberto; Cetrano, Gaia Cetrano; Pertile, Riccardo; Rabbi.
Laura; Donisi, Valeria; Grigoletti, Laura; Curtolo, Cristina; Tansella, Michele; Thornicroft, Graham &
Amaddeo, Francesco (2012).
Craig, C.D & Sprang, G (2010).
2021-08-04 PsycInfo social work*
AND burnout AND empathy
Peer reviewed 2010-2021 English
70/1 Wagaman, Alex M; Geiger, Jennifer M; Shockley, Clara &
Segal, Elizabeth A (2015).
2021-08-04 PsycInfo social work*
AND secondary traumatic stress
Peer reviewed 2010-2021 English
314/2 Quinn, Adam; Ji, Pengsheng &
Nackerud, Larry (2019).
Baugerud, Gunn Astrid; Vangbæk, Sille & Melinder, Annika (2018).
2021-08-04 PsycInfo social work*
AND vicarious trauma
Peer reviewed 2010-2021 English
455/1 Aparicio, Elizabeth &
Michalopoulos, Lynn M (2012).
2021-08-04 Sociological Abstracts
Social work*
AND secondary trauma* OR vicarious trauma OR Secondary traumatic stress AND risk factor*
Peer reviewed 2010-2021 English
619/1 Knight, Carolyn (2013)
4.3 Bearbetning och analys
För att skapa en så tydlig översikt som möjligt har jag valt att dokumentera och analysera förekommande risk- och skyddsfaktorer för empatitrötthet och relaterad ohälsa som diskuteras i studierna. Denna typ av analys är ett vanligt grepp när en scoping review används som metod (Forsberg & Wengström 2016; Levac, et al. 2010). Resultatavsnittet inleds med Tabell 2 som är en uppställning av de risk- och skyddsfaktorer som detekterats i artiklarna sorterat under fyra teman. Syftet med uppställningen är att ge en introduktion till resultatet och den analys som följer. Tabellen är ett försök att tydliggöra översikten.
Efter att relevanta artiklar valts ut bearbetades texterna för att hitta relevanta teman.
Att sortera funna faktorer under teman har främjat bearbetningsprocessen då det möjliggjort framställningen av en visuell översikt över den information som framgått. De faktorer och begrepp som identifierades placerades under temana riskfaktorer på individnivå, riskfaktorer på organisationsnivå, skyddsfaktorer på individnivå och slutligen skyddsfaktorer på organisationsnivå. Efter det att datan sammanställts och presenterats i en kvantitativ uppställning följer en närmare beskrivning av de faktorer som hittats samt en analys kring respektive tema. Utifrån temana och datan sammankopplas risk- och skyddsfaktorer med studiens teoretiska utgångspunkter för att på bästa sätt uppfylla syftet och besvara frågeställningarna.
4.4 Forskningsetiska överväganden
Studien utgår ifrån Vetenskapsrådets (2017) riktlinjer för hur god forskning bör bedrivas.
Detta innebär bland annat en strävan efter att vara vördnadsfull och rättvis i hanteringen av all den litteratur som ligger till grund för studien. God forskningssed innefattar också transparens och ärlighet gentemot läsaren vilket har säkerställts genom noggrann dokumentation samt tillgänglighet till denna. Då denna text är litteraturbaserad har ingen människa utgjort direkt studieobjekt. Däremot har det varit avgörande i urvalsprocessen att den litteratur som ligger till grund för studieresultatet eller på något sätt bidragit till studien även den följer forskningsetiska riktlinjer i form av att inga studieobjekt kommit till skada.
Scoping reviews kräver traditionellt sett ingen referentgranskning (Forsberg &
Wengström 2016). Däremot är samtliga artiklar som ligger till grund för denna studie referentgranskade för att kunna säkerställa viss kvalitet och relevans. Forskningsfrågan är inte undersökt i särskilt stor utsträckning sedan tidigare. I synnerhet inte inom kontexten som denna studie är inramad av. Trots detta var det möjligt att begränsa datan till referentgranskad sådan tack vare forskningsfrågans bredd.
5. Resultat och analys
Detta avsnitt inleds med Tabell 2 i vilken de risk- och skyddsfaktorer som omnämns och undersöks i den studerade litteraturen introduceras. Resultatet består av de risk- och skyddsfaktorer som påvisats i de åtta utvalda artiklarna. Enskilda risk- och skyddsfaktorer som påträffats i litteraturen och i Tabell 2 presenteras sedan närmare. Efter varje temapresentation följer sedan en sammanfattande analys kring respektive tema. Förslag för vidare forskning presenteras kontinuerligt under analysrubrikerna.
Tabell 2.
Tabellen är ämnad att ge en överskådlig bild över risk- och skyddsfaktorer för empatitrötthet och till fenomenet relaterad ohälsa på individ- och organisationsnivå.
Individ (antal omnämningar av 8) Organisation (antal omnämningar av 8) Risk-
faktorer
● Tidigare trauma (42)
● Psykisk ohälsa/ångest (33)
● Att vara kvinna (34)
● Överinvolvering (15)
● Arbetsbelastning (46)
Skydds- faktorer
● Copingstrategier: mindfulness och reflektion (4 7)
● Socialt stöd/kollegialt stöd (2 8 )
● Empati (29)
● Erfarenhet (410)
● Känslor av att vara bra på sitt arbete (111)
● Utbildning (612)
● Handledning (313)
● Lön (114)
● Evidensbaserad praktik (115)
● Positiva utmaningar (116)
2 Aparicio & Michalopoulos 2012; Grant 2014; Rossi et al. 2012; Quinn et al. 2019 3 Grant 2014; Rossi et al. 2012; Quinn et al. 2019
4 Aparicio & Michalopoulos 2012; Rossi et al. 2012; Quinn et al. 2019 5 Grant 2014
6 Baugerud et al. 2018; Craig & Sprang 2009; Knight 2013; Quinn et al. 2019 7 Grant 2014; Knight 2013; Rossi et al. 2012; Wagaman et al. 2015
8 Aparicio & Michalopoulos 2012; Baugerud et al. 2018 9 Grant 2014; Wagaman et al. 2015
10 Aparicio & Michalopoulos 2012; Craig & Sprang 2009; Rossi et al. 2012; Wagaman et al. 2015 11 Baugerud et al. 2018
12Aparicio & Michalopoulos 2012; Baugerud et al. 2018; Grant 2014; Knight 2013; Rossi et al. 2012;
Wagaman 2015
13 Baugerud et al. 2018; Knight 2013; Quinn 2019 14 Quinn 2014
15 Craig & Sprang 2009 16 Baugerud et al. 2018
5.1 Riskfaktorer på individnivå
5.1.1 Tidigare trauma
Aparicio & Michalopoulos (2012) undersökte huruvida tidigare personligt trauma hos personal inom socialt arbete kunde förutsäga förekomsten av sekundärtraumatisk stress.
Resultatet i studien antydde att det inte var en direkt riskfaktor. Däremot hade en hög andel av studiens population (legitimerade socialarbetare i Maryland) hade en traumahistorik. De deltagande som svarade att de lever med tidigare trauma hade i hög utsträckning gått igenom behandling för detta, vilket kan vara en bidragande faktor till att relationen mellan sekundärtrauma och tidigare trauma i det närmaste var oväsentlig. Quinn et. al (2019) redovisar liknande resultat. Enligt studiens mätningar är sekundärtraumatisk stress lika vanligt förekommande hos socialarbetare med traumahistorik som hos de utan. I de båda studierna (Aparicio & Michalopoulos 2012; Quinn et al. 2019) var förekomsten av tidigare trauma hos de svarande relativt hög (33 respektive 71%). I Grant (2014) nämns att allt för stora likheter mellan ett personligt trauma och trauma hos de klienter en möter i arbetet kan ha negativa konsekvenser för socialarbetaren och dennes arbete. Detta med hänvisning till tidigare forskning. Detta är dock inget som Grant (2014) undersöker vidare i studien.
Resultaten i Rossi et al. (2012) antyder att flera tidigare trauman kan utgöra en risk för att utveckla utmattningssyndrom.
5.1.2 Psykisk ohälsa
Resultatet i Quinn et al. (2019) tyder på att ångest hos behandlaren kan vara en riskfaktor för utveckling av sekundärtraumatisk stress. Grant (2014) påvisar en korrelation mellan psykisk ohälsa och ångest till följd av ett empatiskt möte. En slutsats som antyder en växelverkan mellan psykisk ohälsa och empatisk stress. Enligt Rossi et al. (2012) kan psykisk ohälsa reducera förekomsten av compassion satisfaction hos både psykologer och socialarbetare. Samtidigt kan psykisk ohälsa och ångest bidra till ökade symtom för utmattningssyndrom och empatitrötthet.
5.1.3 Att vara kvinna
Tre av de åtta studerade artiklarna diskuterar huruvida det kan vara en riskfaktor att vara kvinna. Samtliga av de kvantitativa artiklarna (7 av totalt 8 artiklar) har dock en övervägande andel kvinnor som svarande (mellan 66–92%). I Aparicio & Michalopoulos (2012) är kön ej signifikant för resultatet. Resultatet i Rossi et al. (2012) tyder på att det kan finnas en risk med att vara kvinna om det skett ett trauma eller negativ händelse i hennes liv det senaste året jämfört med att vara man under samma omständigheter. Quinn et al. (2019) antyder att det är större risk för kvinnor med kvinnliga handledare att utveckla sekundärtraumatisk stress. Denna studie är dock den med högst procent svarande kvinnor (92% kvinnor, 84% kvinnor med kvinnlig handledare). Detta resultat är därför svårt att tyda och dra tillämpliga slutsatser kring.
5.1.4 Överinvolvering
Att vara överinvolverad i klienters och brukares situation har beskrivits som en dominerande faktor till att personal inom hjälpande yrken utvecklar exempelvis empatitrötthet (se Rogers 2007; Figley 2002). Denna företeelse avhandlas i Grant (2014) som bekräftar att överinvolvering kan vara en riskfaktor för psykisk ohälsa, empatitrötthet och utmattningssyndrom. Författaren presenterar detta inom ramen för ''inaccurate empathy'' och menar att genom att lära sig ''accurate empathy'' kan överinvolvering tränas bort.
5.1.5 Analys
Resultatet antyder att tidigare trauma inte nödvändigtvis är en riskfaktor för sekundärtraumatisk stress, i synnerhet inte om empatisören fått behandling för sitt trauma (Aparicio & Michalopoulos 2012; Quinn et al. 2019). På grund av det snäva urvalet är det dock svårt att dra en säker slutsats. En logisk slutledning kan vara att traumabehandling är en effektiv metod för att motarbeta några av de negativa effekter ett trauma kan ha. Ordet trauma har använts både som en beskrivning för ett genomlevt trauma och posttraumatiskt stressyndrom. Att genomleva ett trauma betyder inte att en automatiskt utvecklar PTSD och skalan över vad ett trauma kan vara är vid och bred. Grant (2014) nämner att det kan utgöra en risk att arbeta kring trauma som är snarlika ens eget. Detta är inget som författaren går in på djupet på. För vidare forskning är detta ett intresseväckande sammanband. Att välja yrkesinriktning baserat på personliga trauman är ingen ovanlighet inom socialt arbete (Grant 2014; Aparicio & Michalopoulos 2012; Isdal 2017). Quinn et al. (2019) för fram en möjlig förklaring till varför deras studie inte visar tydligare samband mellan tidigare trauma och sekundärtraumatisk stress. Enligt dem medför analys av ett flertal riskfaktorer i samma studie att relevansen för vissa faktorer späds ut.
Psykisk ohälsa och ångest har breda definitioner och stora individuella variationer.
Trots att det råder konsensus i de tre studierna som benämner psykisk ohälsa som en riskfaktor är det svårt att dra slutsatser av just denna anledning (Grant 2014; Rossi et al.
2012; Quinn et al. 2019). Det kan tyckas självklart att psykisk ohälsa kan vara en risk för ytterligare psykisk ohälsa, vilket utmattningssyndrom och empatitrötthet kan klassas som.
För att kunna utföra en forskningsberikande analys skulle definitionen på psykisk ohälsa behöva vara mer specifik och sammanhängande i studierna. Diskussionen landar trots allt i att psykisk ohälsa utgör en riskfaktor för utveckling av sekundärtraumatisk stress, utmattningssyndrom och empatitrötthet. Behandling visade sig reducera risken för tidigare trauma att bli en riskfaktor för sekundärtraumatisk stress i Aparicio & Michalopoulos (2012) och Quinn et al. (2019). För vidare forskning skulle sambandet mellan olika kategorier av psykisk ohälsa, behandling av dessa och empatitrötthet och relaterad ohälsa vara intressant att studera.
Yrken inom socialt arbete är till stor del kvinnodominerade (Vision 2016;
Riksrevisionen 2019). Detta speglas i statistiken i samtliga av de analyserade artiklarna då de svarande främst varit kvinnor. Den potentiella risken belyses främst i Quinn (2019) men det går inte att dra några säkra slutsatser utifrån denna artikel då hela 92% av de svarande var kvinnor. Något utmärkande för Hochschilds studier är att de nästan alltid bidrar med ett starkt genusperspektiv (Bergman Blix 2013). Det emotionella lönearbetet blir inget undantag eftersom emotionellt lönearbete i allmänhet oftare utförs av kvinnor än av män.
Historiskt sett har kvinnor oftare behövt anspela på sina emotioner och antas ta mer hänsyn till andra människors behov och känslor. Detta har gjort att högre emotionell närvaro avkrävts kvinnor. När emotioner och känsloliv sedan nyttjas på marknaden genom transmutation riskerar människor att främliggöras från den egna personligheten, enligt Hochschild (2012). Enligt en granskningsrapport från Riksrevisionen (2019) är kvinnor oftare sjukskrivna än män. Kvinnors sjukskrivningar beror även i högre grad på psykisk ohälsa. Den bedömning som ska ligga till grund för sjukskrivning är dessutom ett komplext förfarande, i synnerhet när det gäller just psykisk ohälsa (ibid.). Dessvärre är denna översiktsstudie utformat på sådant sätt att resultaten inte genererat några antydningar på varför ojämlikheterna är så stora eller vad de beror på.
Hochschild (2012) beskriver tre vanligt förekommande förhållningssätt till det emotionella lönearbetet. Det första förhållningssättet innebär en stor identifiering med det egna arbetet. Det innebär ett stort känslomässigt engagemang. Enligt Hochschild (2012) finns det en risk att arbetet tar över för stora delar av livet vilket kan leda till utmattningssyndrom. Det finns likheter i Hochschilds (2012) och Grants (2014) beskrivningar av överinvolvering och en stark identifiering i arbetet. Grant (2014) menar att det vid överinvolvering finns risk för ångest, empatitrötthet och utmattningssyndrom.
Författaren menar, precis som många andra, att empati är en viktig komponent i det sociala arbetet. Samtidigt som just överinvolvering är en vanlig effekt av empatiskt arbete (ibid.).
Trots detta nämns överinvolvering endast i en av de åtta artiklarna. En av orsakerna till detta skulle kunna vara att arbetsbelastning fått ett större utrymme. Med en för stor arbetsbelastning kan det vara svårt att bli empatiskt engagerad och i längden överinvolverad. Arbetsbelastning kommer analyseras ytterligare under rubriken riskfaktorer på organisationsnivå. Risker för empatitrötthet och relaterad ohälsa inom socialt arbete, sett ur ett genusperspektiv kan vara en intressant utmaning för framtida forskning att undersöka.
5.2 Riskfaktorer på organisationsnivå
5.2.1 arbetsbelastning
Av de fyra artiklar som diskuterar arbetsbelastning är samtliga överens om att en allt för hög sådan kan utgöra en risk för människor i hjälpande yrken (Baugerud et al. 2018; Craig
& Sprang 2009; Knight 2013; Quinn et al.). Quinn et al. (2019) menar att en ökning av antalet klienter ökar risken för sekundärtraumatisk stress. Både tidigare forskning och resultat påvisar att en hög arbetsbelastning och tidspress kan orsaka utmattningssyndrom i Baugerud et al. (2018). Knight (2013) och Craig & Sprang (2009) tyder på att kombinationen hög arbetsbelastning och hög koncentration av kraftigt traumatiserade klienter kan utgöra risk för sekundärtraumatisering.
5.2.2 Analys
Riskerna med en för stor arbetsbelastning avhandlas i fyra av artiklarna (se Baugerud et al.
2018; Craig & Sprang 2009; Knight 2013; Quinn et al. 2019). Varpå samtliga stämmer in på att en för stor mängd arbete och för lite tid kan utgöra en risk för utveckling av utmattningssyndrom och sekundärtraumatisering. Ingen av studierna diskuterar dock huruvida arbetsbelastning har någon direkt inverkan på förekomsten av empatitrötthet.
