Hur skapas genus i postorderkataloger?: Flickor och pojkar i visuella media

(1)

UPPSALA UNIVERSITET

Institutionen för informationsvetenskap Enheten för medier och kommunikation

D-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap Framlagd våren 2005

H U R S K A P A S G E N U S I P O S T O R D E R K A T A L O G E R ?

* * *

F L I C K O R O C H P O J K A R I V I S U E L L A M E D I A

Författare: Paulina Fredriksson Handledare: Amelie Hössjer

(2)

A

B S T R A C T

T I T L E : How is gender constructed in mail order catalogues? Girls and boys in visual media.

(Hur skapas genus i postorderkataloger? Flickor och pojkar i visuella media.) N U M B E R O F P A G E S : 39 (52 with enclosures).

A U T H O R : Paulina Fredriksson T U T O R : Amelie Hössjer

C O U R S E : Media and Communication Studies D P E R I O D : Spring 2005

U N I V E R S I T Y : Division of Media and Communication, Department of Information Science, Uppsala University.

P U R P O S E /A I M : The main objective of this essay is to investigate the difference of visual representation between girls and boys in two mail order catalogues - Ellos and La Redoute. I want to examine how girls and boys interact in the pictures of the catalogues and what kind of activities are going on. Do these activities differentiate between the girls and the boys? Does the representation differ if the children are in a group or by themselves? A second objective is to compare these representations between the two catalogues.

M A T E R I A L /M E T H O D : Two mail order catalogues are used, Ellos (Swedish) and La Redoute (originally French). The material consists of 345 pictures of children. I looked for two main phenomena in the pictures; facial expressions and activities. These were counted and compared in different aspects. Three main categories were compared: group size, age and sex.

The quantitative empirical results are analysed within the theoretical framework of Yvonne Hirdman.

M A I N R E S U L T S : There are differences between girls and boys in mail order catalogues.

The boys are represented as more active and more “manly”: they do more sports and they never touch each other. The girls are portrayed as more stereotypic female; they are picking flowers, holding hands and are playing in comparison to the boys who seem to take things more seriously. These differences are more characteristic of La Redoute, the French catalogue.

K E Y W O R D S : Genus, barn, postorderkataloger, kön, könsroller, homosocialitet, könssocia- lisation, medier, identitet, stereotyper.

(3)

S

A M M A N F A T T N I N G

Flera forskare har studerat vad media har för effekt på barn och hur de påverkas av de negati- va könsrollsbilderna. Syftet med denna uppsats är att ta reda på vilket sätt flickor och pojkar framställs i två postorderkataloger, Ellos och La Redoute, och om denna konstruktion skiljer sig åt mellan könen. Den första frågeställningen gäller de känslor som skall förmedlas i bilderna och om det är någon skillnad på vilka som är glada respektive allvarliga – om det är flickor eller pojkar och om de befinner sig i gruppkonstellationer eller om de är enskilda. Den andra frågeställningen handlar om det sociala könets relation till olika aktiviteter och vikten av vad barnen sysslar med i bilderna. En komparativ ansats mellan de båda katalogerna skall också diskuteras.

Bilderna som analyserades är från Ellos’ och La Redoutes vår- och sommarkataloger 2005 och de uppgår till sammanlagt 345 stycken. Alla bilder på barn har granskats och delats in i kön, ålder och om de befinner sig i en gruppkonstellation eller inte. Analysen började med att jag tog fram två huvudkategorier, ansiktsuttryck och aktiviteter. Dessa är i sin tur uppdelade i underkategorier: blickar, miner, händelser, kroppskontakter och omgivningar. Genom att räkna dessa företeelser, och genom att samtidigt titta på barnens ålder, kön och om de befinner sig i en grupp eller inte har jag kunnat ställa upp ett analytiskt schema. Detta analyserades sedan ut- ifrån Yvonne Hirdmans (2001) stereotypa formler.

Yvonne Hirdman menar att det stereotypa manliga och kvinnliga främst utgörs av tre formler A – icke A, A – a och A – B där mannen som norm är A och kvinnan är de motsvarande bokstäverna icke A, a och B. Enligt Y Hirdman finns det också en fjärde formel som beskriver förhållandet mellan män, A – A formeln, eller den homosociala formeln. Denna tanke diskuteras av både Jean Lipman-Blumen (1976) och Anja Hirdman (2002).

De resultat som framkom är att det är fler flickor än pojkar som tittar in i kameran och som tittar på varandra. Det är även fler flickor som skrattar eller ler. Vidare är det lika många hän- delser som sker i bilderna av flickorna och pojkarna, men händelserna skiljer sig åt mellan kö- nen. Det är också tydligt att flickorna är de enda som medvetet rör vid varandra utan synbar anledning till detta. Pojkarna rör enbart vid varandra i samband med någon aktivitet, exempelvis sport. Omgivningen i bilderna skiljer sig inte åt särskilt mycket, i de flesta bilder befinner sig barnen på en strand eller gräsmatta.

Vid analysen framkom två trådar som kan skönjas i båda katalogerna. Den första är att flickorna leker medan pojkarna är allvarliga. Detta kopplar jag till Yvonne Hirdmans A – B formel, där kvinnor och män är varandras motsatspar. Den andra tråden är det ”naturliga” kontra det

”onaturliga”. Flickorna visas med aktiviteter som rent stereotypiskt är ”naturligt” för dem, som att plocka blommor och visa känslor, medan detta är ”onaturligt” för pojkarna. Denna dikotomi går att koppla till Yvonne Hirdmans A – icke A formel där kvinnan är icke-man och där mannens roll är att inte vara kvinna. Dessa skillnader mellan könen som ovan har tagits upp finns i båda katalogerna, men är tydligast i La Redoute.

(4)

I

N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G

1 I N L E D N I N G 1

1.1 S Y F T E O C H P R O B L E M F O R M U L E R I N G 2

1.2 D I S P O S I T I O N 2

2 B A K G R U N D O C H T I D I G A R E F O R S K N I N G 3

2.1 G E N U S K O N S T R U K T I O N 3

2.2 G E N U S K O N S T R U K T I O N H O S B A R N 4

2.3 G E N U S K O N S T R U K T I O N H O S B A R N I M E D I E R 6

3 T E O R I 7

3.1 S T E R E O T Y P A F O R M L E R 7

3.2 H O M O S O C I A L I T E T 8

3.3 T E O R I V A L O C H K R I T I K 9

4 M E T O D O C H M A T E R I A L 10

4.1 M A T E R I A L 10

4.2 A N A L Y S M E T O D 11

4.3 A V G R Ä N S N I N G 13

5 E L L O S O C H L A R E D O U T E 14

5.1 A N S I K T S U T T R Y C K 14

5.1.1 Blickar 14 5.1.2 Miner 16

5.2 A K T I V I T E T E R 19

5.2.1 Händelser 19

5.2.2 Kroppskontakter 21

5.2.3 Omgivningar 23

5.3 S A M M A N F A T T N I N G A V E M P I R I N 23

6 G E N U S S K A P A N D E I E L L O S O C H L A R E D O U T E 25

6.1 A N S I K T S U T T R Y C K 25

6.1.1 Blickar 25 6.1.2 Miner 25

6.2 A K T I V I T E T E R 26

6.2.1 Händelser 26

6.2.2 Kroppskontakter 27

6.2.3 Omgivningar 28

6.3 S A M M A N F A T T N I N G A V A N A L Y S E N 29

7 S L U T D I S K U S S I O N 30

L I T T E R A T U R F Ö R T E C K N I N G 33

B I L A G A 1 – K A T E G O R I S E R I N G A V S T O R L E K A R

(5)

T A B E L L F Ö R T E C K N I N G

T A B E L L 1:Antal bilder i Ellos och La Redoute ...10

T A B E L L 2:Blickar i Ellos ...14

T A B E L L 3:Blickar i La Redoute...15

T A B E L L 4:Miner i Ellos ...17

T A B E L L 5:Miner i La Redoute...18

T A B E L L 6:Kropsskontakter ...19

T A B E L L 7:Händelser i Ellos...21

T A B E L L 8:Händelser i La Redoute ...22

T A B E L L 9:Blickar sammanlagt...36

T A B E L L 10:Miner sammanlagt ...36

T A B E L L 11:Händelser med beskrivning i Ellos...37

T A B E L L 12:Händelser med beskrivning i La Redoute ...38

F I G U R F Ö R T E C K N I N G F I G U R 1:Kategorier för analysen ...11

F I G U R 2:Analysmetod av Ellos och La Redoute...12

(6)

1 I N L E D N I N G

_________________________________________________________________________

1 I

N L E D N I N G

Sedan Simone de Beauvoir redan 1949 konstaterade i sin bok Det andra könet (2002) att kvinna är någonting man blir har genusteoretiker försökt ringa in vilka mekanismer som dikterar detta blivande. Genus har kommit att bli det analytiska relationella begrepp som används vid frågan om sociala roller. Redan vid födseln tillskrivs barnet egenskaper och förväntningar utifrån dess kön i anslutning till rådande sociala normer. Könsbegreppet har undersökts länge och genusforskare har utifrån olika teoretiska utgångspunkter försökt att klarlägga relationen mellan det manliga och det kvinnliga. Socialisationsprocessen hos barn har traditionellt studerats inom den egna familjen, men på senare tid har media kommit att analyserats som en del i detta iden- titetsskapande (se exempelvis Gauntlett, 2002). Denna uppsats diskuterar hur flickor och pojkar konstrueras i media. Studieobjektet utgörs av två postorderkataloger.

Mitt intresse för hur barn framställs i visuella media började när jag som vikarierande försko- lelärare fick insyn i den dagliga verksamheten på en förskola. Mina arbetskollegor som var utbildade barnskötare och förskollärare var i hög grad insatta i genusproblematiken som råder hos barn och genom deras kunskaper fick jag lära mig hur barn tänker och reagerar. Detta skapade ett intresse för hur genus skapas hos barn. Ett sammanhang där barn synliggörs på ett särskilt sätt är i postorderkataloger. Där är relationen mellan flickor och pojkar tydlig då olika sorters kläder riktas till olika kön. Detta ämne har ägnats relativt lite uppmärksamhet i den här typen av studier, ett skäl till att val av studieobjekt föll på denna typ av media. Bilderna på barn är i postkataloger omfattande, vilket ger möjlighet till en forskning av mer kvantitativ karaktär snarare än en hermeneutisk.

En genusteoretiker som har anammat Simone de Beauvoirs tankar om hur människor skapar genus är Yvonne Hirdman (1988, 1998 och 2001). Hon menar att det finns en ordningsstruktur av kön, vilken utgörs av idén om att kvinnor och män är varandras motsatspar och att männen är norm i samhället (Hirdman Y., 1988:49 ff.). Y Hirdman menar att samhället har en stor påverkan på det vi kallar kön, och i skapandet av det stereotypa manliga och kvinnliga.

Dessa stereotyper, han och hon, man och kvinna, menar Y Hirdman är uppbyggda av tre form- ler: A – icke A, A – a, A – B, där mannen som norm symboliseras av A medan kvinnan symbo- liserar icke A, a, och B (Hirdman Y., 2001:26). Dessa stereotypa formler har Y Hirdman tagit fram för att applicera på kvinnor och män medan jag utvecklar dem ytterligare för att kunna applicera dem på barn. I denna uppsats skall jag diskutera hur stereotypa normer för kvinnligt respektive manligt speglar barnets uppväxt och framtida levnadsmönster. Hur medierna bidrar till dessa normer är också någonting som skall behandlas.

Barnens sinnevärld består av intryck som omgivningen ger dem, en omgivning som består av dels den sociala närmiljön, dels media. Närmiljön består av föräldrarna som bläddrar i postorderkataloger och som får ett intryck av hur samhället ser på flickor och pojkar. Dessa normer förs sedan över till barnen. Medierna som barnen tar till sig är inte bara de medier som barnen aktivt tar del av såsom barnprogram på TV och radio. Postorderkataloger kan påverka även här då dessa presenterar samhällets syn på manligt respektive kvinnligt och hur barnen skall förhålla sig till varandra.

(7)

1 I N L E D N I N G

_________________________________________________________________________

1.1 S Y F T E O C H P R O B L E M F O R M U L E R I N G

Två postorderkataloger utgör mitt studieobjekt: Ellos och La Redoute. Det övergripande syftet med uppsatsen är att jämföra bilderna på barnen och diskutera hur skillnader mellan de båda könen framställs. Genus är ett relationellt begrepp – en social konstruktion som brukar förstås i relation till det andra, det alternativa. Därför har just relationen mellan individerna – mellan flickor och pojkar, mellan flickor och flickor samt mellan pojkar och pojkar – skänkts extra uppmärksamhet i den empiriska delen. Att denna relationella aspekt är underliggande i mina resonemang kring genus är viktigt att notera. Det är i ljuset av ett sådant förhållningssätt som de två frågeställningarna som nu presenteras har motiverats.

¾ Den första frågeställningen studerar hur genus formas kring den känsla som skall förmed- las. När är barnen glada respektive allvarliga? Är det i gruppkonstellationerna eller när de är ensamma? Kan skillnader i hur flickor och pojkars känslor förmedlas förstås med de verktyg genusforskningen tillhandahåller?

¾ Den andra infallsvinkeln gäller det sociala könets relation till olika aktiviteter. Hur knyts genusporträtten till det som skall säljas – det vill säga till bildens syfte? Är det betydelsefullt vad barnen sysslar med i bilderna och spelar det någon roll om barnen befinner sig i en- eller i samkönade grupper?

Dessa frågeställningar kommer att renodlas och avgränsas i ett analysschema i avsnitt 4.2. Att en relativt tydlig gränsdragning dem emellan uppställts skall ses som ett försök till metodolo- gisk stringens, och inte nära uppfattningen att de inte är frånskilda i formandet av genus. I övrigt kommer en komparativ diskussion angående skillnader mellan den franska tidningen La Redoute och den svenska tidningen Ellos också falla inom ramen för den övergripande fram- ställningen.

1.2 D I S P O S I T I O N

Dispositionsmässigt består uppsatsen av sju kapitel. Det andra kapitlet behandlar bakgrund och tidigare forskning där tankar om genuskonstruktion och mediers påverkan på barn står i fokus. I kapitel tre behandlas den teoretiska ramen där tyngdpunkten ligger på Yvonne Hird- mans stereotypa formler, A – icke A, A – a, A – B och A – A. Den sistnämnda formeln leder in på Jean Lipman-Blumen och Anja Hirdmans tankar om homosocialitet.

I kapitel fyra beskriver jag metod och material och i samma kapitel beskriver jag hur min analys har gått till och varför jag har valt att göra på det sättet. En analytisk ram har tagits fram för att på ett visuellt sätt visa hur jag har gått till väga vid analysen. Kapitlet avslutas med en redogörelse för min avgränsning. Den empiriska undersökningen behandlas i kapitel fem. Den analytiska ramen är uppdelad i två delar vilket gör att det empiriska kapitlet är uppdelat på samma sätt och består således av två huvudavsnitt. Samma mönster återkommer i kapitel sex där min undersökning analyseras med hjälp av den teoretiska ramen. Uppsatsen avslutas med en diskussion i kapitel sju.

Det finns tre bilagor till uppsatsen, i den första finns ålderskategoriseringarna till katalogerna. Utifrån katalogernas egen indelning av åldrar eller klädstorlekar har jag delat in dem i tre ålderskategorier – spädbarn, barn och tonåring. I den andra bilagan finns några tabeller redovisade, vilka ska förtydliga de tabeller som återfinns i kapitel 5. I den tredje och sista bilagan redovisas ett antal bildexempel. Några av dessa återfinns även förminskade och beskurna i kapitel 5 och 6.

(8)

2 B A K G R U N D O C H T I D I G A R E F O R S K N I N G

_________________________________________________________________________

2 B

A K G R U N D O C H T I D I G A R E F O R S K N I N G

I detta kapitel har jag samlat några av de forskare som jag anser vara av relevans för min studie, detta för att förståelsen för mitt valda ämne och analysen därav ska bli så konkret som möjligt. Det är dels genusforskare, dels medieforskare som av olika anledningar har forskat inom områden som jag anser vara av vikt för min uppsats. Kapitlet börjar med ett avsnitt som behandlar genuskonstruktion i visuella media vilket följs av hur genuskonstruktionen hos barn ser ut och vilka som har forskat om detta. Kapitlet avslutas med ett avsnitt som behandlar genuskonstruktionen hos barn i medier.

2.1 G E N U S K O N S T R U K T I O N

Ett flertal forskare har inriktat sig mot genus och den kvinnliga identitetsbilden (se Giddens 1997, Hirdman Y. 1988 och 2001 och van Zoonen 1994).

Begreppet genus refererar till de historiska, sociala och kulturella betydelser som vid en viss tid tillskrivs kategorierna man och kvinna. Användandet av termen genus kan ses som en utveckling från begreppet könsroll och socialt kön (Hirdman A., 2002:13).

Anja Hirdman (2000) undersöker en rad svenska tidningar för att titta på genusideologin och hur denna har uttrycks i bilder från 1920-talet och framåt. Hon vill undersöka vilka koder som skapar mening, hur bilder på män skiljer sig från bilder på kvinnor och vilken funktion kvin- nor och män har i samspelet mellan text och bild. A Hirdman menar att dagstidningar och veckotidningar speglar det samhälle vi bor i och att de ofta ligger till grund för de diskussions- ämnen som förs på exempelvis arbetsplatser. Bilderna i tidningarna representerar världen och visar en konstruktion av denna och bidrar till att skapa en värld där det som står i tidningarna blir verklighet. Mediernas bild av kvinnor och män idag är en av de viktigaste komponenterna till konstruktionen av manligt och kvinnligt, där normer skapas och betonas. I varje bild finns det koder som talar om för oss vad som är manligt respektive kvinnligt; alltid något som är kulturellt förankrat och väl igenkännbart. Dessa bilder ger oss inte ny information om den värld vi lever i, menar A. Hirdman; de skapar endast en lätt identifierbar känsla om världen och hur det är att leva i den. Våra tidigare erfarenheter och upplevelser skapar sedan en kon- text för hur vi tolkar bilderna (Hirdman A., 2000:106 ff.). Ett exempel som A Hirdman fram- håller är att kvinnliga politiker som visas på bild ler eller skrattar oftare än de manliga politi- kerna. Hon menar att detta förklaras med det traditionella sättet att återge kvinnor som mer tillgängliga och oproblematiska (Hirdman A., 2000:124-131).

Anja Hirdman fortsätter i sin avhandling Tilltalande bilder (2002) att jämföra hur olika bilder konstruerar kön. Detta gör hon genom en komparativ analys av tidningarna Fib aktuellt och Veckorevyn. A Hirdmans syfte med avhandlingen är ”att se hur föreställningen om genus produceras och uttrycks i text och bild i de båda tidningarna vid skiljda tidpunkter” (Hirdman A., 2002:12). Hon menar att bilder gör att kön uppfattas på olika sätt och att bilderna sätter sin prägel på vilka tidningarna vänder sig till. Medierna bidrar således till föreställningarna om vad som är manligt och kvinnligt. A Hirdman menar att de båda tidningarna ändrar sitt tilltal efter

(9)

_________________________________________________________________________

Genuskonstruktion i rörliga bilder har också analyserats. Laura Mulvey (1989) beskriver ”the male gaze”, vilket hon menar betyder hur männens bild av den stereotypa kvinnan har över- förts till filmduken. Traditionellt sett har kvinnor i filmer behagat två sorters män: männen i publiken samt motspelaren i filmen. Dessa män har enligt Mulvey en blick som betraktar kvinnor, men någon liknande kvinnlig blick finns inte. Hon menar att filmer vänder sig till den manliga publiken vilka förväntar sig att få njutning av kvinnorna i filmerna. Kvinnorna skall å andra sidan bli sedda och njuta av detta. Mulvey framhåller att kvinnan inom Hollywoodfil- men främst har framställts som objekt för att behaga de manliga karaktärerna i filmen. Den manliga publiken har kunnat identifiera sig med dessa och de blickar som de ger kvinnorna.

Strukturen i filmen är till följd därav uppbyggd mellan kvinnligt/passivt gentemot manligt/aktivt. Mulvey menar att kvinnorna är passiva och ändrar därför sitt utseende efter de aktiva männens förväntningar. Hon säger att kvinnor länge har varit objekt och har haft en exhibitionistisk roll som har varit grundläggande för hur männen ser på kvinnor (Mulvey 1989:19 ff.).

2.2 G E N U S K O N S T R U K T I O N H O S B A R N

Det föregående avsnittet behandlade hur genuskonstruktionen hos vuxna kvinnor och män kan se ut i visuella media. Hur genus konstrueras hos barn är också vida undersökt. Framför allt är intresset stort angående interaktionen barn emellan samt mellan barn och vuxna på skolor och förskolor (jfr Gens, 2003). Fokus i Annika Månssons (1996) licentiatavhandling ligger på interaktionen mellan den kvinnliga förskolepersonalen och barnen på en småbarnsavdel- ning. En viktig del av studien är genusperspektivet och Månsson undersöker relationen mellan förskolepersonalen och flickorna respektive pojkarna. Genom observationer och intervjuer med förskollärarna kommer hon fram till att förskolepersonalens inflytande över barnens könskonstruktion är betydande. I samme författares doktorsavhandling (Månsson, 2000) utvecklas denna studie, men även denna gång omfattar avhandlingen interaktionen mellan de yngsta barnen på en förskola och de kvinnliga förskollärarna ur ett genusperspektiv. Skillnaden i denna studie är att när hon observerar interaktionen mellan förskolepersonalen och barnen så tar hon fasta på barnens initiativ till detta, inte utifrån de vuxnas som den tidigare avhandlingen utgår ifrån.

Johanna Graf et al (1995) har liksom Månsson studerat barn på förskolor och skolor. Förfat- tarna i denna studie undersöker samspelet mellan flickor och pojkar utifrån ett utvecklingspsy- kologiskt perspektiv. Detta gör de med teorier som säger att flickor utvecklas med intimitet i centrum och pojkar med självständighet. En annan studie är Jan Einarsson och Tor G. Hult- man (1984), som diskuterar språket i klassrummet och hur detta skiljer sig åt mellan könen. De beskriver socialisationsprocessen i vilken barnen får ta del av språkliga kulturella relationer och hur de vuxna särbehandlar barnen med både rösten och handlandet, beroende på om barnet är en flicka eller pojke.

Harriet Bjerrum Nilsen och Monica Rudberg (1991) diskuterar könssocialisation och menar att detta är då barnet växer och hon eller han successivt går från att vara ett biologiskt kön till ett socialt och psykologiskt kön (Bjerrum Nilsen & Rudberg, 1991:5). Könssocialisation är en del av identiteten som ger uttryck för anpassning till de normer som samhället har på individer vilket skapar barnens könsroller. Bjerrum Nilsen och Rudberg menar att flickor blir ”flickakti- ga” och pojkar blir ”pojkaktiga” till följd av den uppfostran som de får av föräldrar och andra vuxna i barnens liv, exempelvis förskollärare. När en flicka tar på sig fina kläder och ”gör sig fin” eller när hon hjälper sin mamma i köket får hon beröm och uppmuntran för detta. En

(10)

_________________________________________________________________________

pojke som är bra på exempelvis sport får samma slags erkännande. Men om pojken tycker om att göra sig fin eller om flickan tycker om att spela boll får de inte samma beröm som när det motsatta könet gjorde det. Eftersom barn vill bli accepterade av andra och bli en del av vår sociala gemenskap, så vill de uppfylla de förväntningar som omgivningen har på dem. Detta leder till att flickorna förstår att de får som mest uppskattning om de håller till i köket eller gör sig fina, medan pojkarna förstår att sport och andra prestationskrävande lekar förväntas av dem och ger dem mest beröm. Bjerrum Nilsen och Rudberg beskriver detta som en rollteori som ser socialisationen som en process där vi lär oss och följer de normer och förhållningssätt som samhället förväntar sig av oss. Det handlar också om att barnen aktivt skall skapa mening och struktur i samhället (Bjerrum Nilsen & Rudberg, 1991:10 ff.).

Bjerrum Nilsen och Rudberg fortsätter med att beskriva att könsidentiteten spelar större roll för föräldrarna ju äldre barnet blir. Att fråga om könet på ett spädbarn anses som helt legitimt i vårt samhälle, både en flicka och en pojke kan ju trots allt vara klädda i gult. Men ju äldre barnet blir desto mer pinsamt är det att fråga om barnets kön. Risken för att människor i omgivningen skall vara osäker på barnets kön gör att föräldrar gradvis tonar ner de könsneutrala färgerna till mer könsbestämda färger som blått och rosa. Emellertid så är det inte bara färger på kläder eller vilken sorts leksaker som barnet leker med som utgör särbehandlingen av flick- or och pojkar. Omedvetet tolkar de vuxna barnens signaler olika. En flicka som gråter är led- sen, men en pojke som gråter är arg. En flicka tittar flörtigt medan en pojke tittar busigt. En pojke går försiktigt men flickan trippar fram som en dam (Bjerrum Nilsen & Rudberg, 1991:34). Den här typen av interaktion kommer att tillmätas viss betydelse i denna uppsats analysdel.

Här kan det finnas anledning att erinras den välciterade Anthony Giddens (1997) observationer angående förhållandet mellan barn och föräldrar. Giddens menar att detta förhållande spelar en grundläggande roll i identitetsskapandet redan från allra första början i barnens liv.

Denna relation skapas enligt Giddens genom dagliga rutiner, genom trygghet och genom åter- givandet av samordnade konventioner (Giddens, 1997:39 ff.). Medier påverkar starkt det mänskliga beteendet och Giddens hävdar att det finns fyra existentiella frågor som barn ”sva- rar på” i den tidiga psykologiska utvecklingen. Den första är existensen och tillvaron, när barnet upptäcker att det finns en värld utanför det egna hemmet och behöver acceptera denna tillva- ro. Den andra existentiella frågan är begränsning av det mänskliga livet, vilket handlar om relatio- nen mellan det egna livet och världen utanför. Här måste barnet förstå att livet är förgängligt och de måste lära sig att kunna handskas med sin oro inför döden. Den tredje existentiella frågan handlar om existensen av andra individer, hur barn tolkar andra människors egenskaper och handlingar. Vi kan bara vara medvetna om andra personers känslor och upplevelser genom att dra slutsatser utifrån vår egen empati. Den fjärde existentiella frågan rör självidentitet och hur barnet skapar och utvecklar denna (Giddens, 1997:48-55).

But what exactly is self-identity? Since the self is a somewhat amorphous phenomenon, self-identity cannot refer merely to its persistence over time in the way philosophers might speak of the ‘identity’ of objects or things. The ‘identity’ of the self, in contrast to the self as a generic phenomenon, presumes reflexive awareness. It is what the individual is conscious ‘of’ in the term ‘self-consciousness’. Self-identity, in other words, is not something that is just given, as a result of the continuities of the individual’s action-system, but something that has to be routinely created and sustained in the reflexive activities of the individual (Giddens, 1997:52).

(11)

_________________________________________________________________________

2.3 G E N U S K O N S T R U K T I O N H O S B A R N I M E D I E R

Anthony Giddens hävdar att identiteten inte är given utan är något som fortlöpande skapas (Giddens 1997:52). Hur denna identitet kan skapas genom medier skall behandlas i detta avsnitt. Forskningen i det tidigare avsnittet rörde hur genus och identitet skapas hos barn, men hur genusperspektivet hos barn kan ses ur ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv är inte undersökt i lika hög grad. Studier om hur barn medialiseras i postorderkataloger är inte heller ett ämne som har berörts i någon större utsträckning. Andra medier är dock un- dersökta, Amanda Diekman och Sarah Murnen (2004) undersöker hur barn porträtteras i litte- raturen. De studerar böcker som anses vara könsdiskriminerande och jämför dessa med böck- er som inte anses vara det. De upptäcker att de böcker som inte anses vara könsdiskrimine- rande framställer en del kvinnor med stereotypa manliga drag, men att de stereotypa kvinnliga rollerna i böckerna i övrigt är desamma, oavsett bok. En annan forskare som tillika undersöker böcker, men bilderna däri, är Barbro Werkmäster (1991). Hon intresserar sig för hur barn och kön konstrueras av samhället och analyserar hur dessa definieras i bilder. I sin skrift granskar hon bilder från 1700-talet och framåt, där både bilder från konsten, bokillustrationer, bok- omslag, tidningsomslag, illustrationer från mjölkförpackningar samt annonser utgör hennes studieobjekt.

Något annat som har granskats ur ett genusperspektiv är reklam i olika medier och hur det påverkar barn. Konsumentombudsmannen fick i uppgift av regeringen i slutet av 1970-talet att utse en kommitté vilken skulle rikta in sig på könsdiskriminerande reklam i media. I Drömprin- sen och Glamourgullet, en skrift utgiven av Konsumentverket (1998), fokuserar författarna på barnen och hur de påverkas av TV-reklam och annonser i tidningar. Författarna diskuterar den reklam som riktas till barn och menar att den är väldigt könsrollsstereotyp och att reklamen påverkar barnens konsumtion (Konsumentverket 1998:7 ff.). Barnen i reklamen får ofta inte vara barn utan skildras som små vuxna – flickor som attraktiva och pojkar som hand- lingskraftiga (Konsumentverket 1998:22 ff.). Författarna menar att barnen skildras genom vuxenvärldens ögon och kan i vissa fall exploateras. Disney är ett exempel på företag som på detta sätt tar reda på barns drömmar och skapar stereotypa och fördomsfulla leksaker (Kon- sumentverket 1998:15 f.). Vidare diskuterar författarna hur reklamen ser ut som riktas till och som framställer barn, hur könsroller konstrueras, hur barnen påverkas, vilket språk som an- vänds i reklamen och hur bilderna ser ut.

Frågan om huruvida barn påverkas av reklam på ovanstående sätt har också studerats av Margareta Rönnberg (1997). Hon anser dock att barn inte är en grupp som faller offer för re- klamens budskap utan kan tvärtom genomskåda den (Rönnberg, 1997:143). Hon fokuserar i sin bok på de positiva effekter som de visuella medierna har på barn och menar att de inte är så passiva och mottagliga som tidigare forskning har visat. Hon ställer sig skeptisk till denna forskning och menar istället att TV minskar våldet bland barn och att det främjar deras fantasi (Rönnberg 1997:10 ff.). Barn blir mindre könsrollsstereotypa av TV, menar Rönnberg, då den

”riktiga världen” är mycket mer könsrollsstereotyp än vad TV är. De visuella medierna erbju- der en mängd alternativ till denna ”verklighet” som barnen kan ställa i relation till sin egen värld. De ifrågasätter de könsroller som de lever med och ser i reklamen. Rönnberg menar att TV har en mindre betydelse för barnens könsroller än processen som sker i samverkan med familj och vänner (Rönnberg 1997:130 ff.).

(12)

3 T E O R I _________________________________________________________________________

3 T

E O R I

Genomgången av bakgrund och tidigare forskning i föregående kapitel har visat att konstruktionen av genus kan påverkas av både samhället och medier. Världen vi lever i är stereotyp och detta präglar framställningen av kvinnor och män. De teorier som i detta kapitel skall redogö- ras för har framställts för att appliceras på kvinnor och män, men jag skall i analysen applicera dessa på flickor och pojkar. Socialiseringen och den norm som samhället har på individer bör- jar redan vid späd ålder och det som är norm för en pojke eller en flicka blir också en norm för dem som man eller kvinna (se Bjerrum Nilsen & Rudberg, 1991 och Giddens, 1997).

3.1 S T E R E O T Y P A F O R M L E R

Enligt Yvonne Hirdman (1988:49 ff.) finns det ett genussystem, en ordningsstruktur av kön, vilket utgörs av två delar. Den första är dikotomin, isärhållningen¹ av könen och idén om att manligt och kvinnligt inte bör blandas samt att de är varandras motsatspar. Det andra är hie- rarkin, etablerandet av det manliga som norm där kvinnan befinner sig i en underordning. Y Hirdman (2001:26) diskuterar användningen av ordet genus och ämnar förklara vad begreppet betyder. Hon menar att det kulturella samhället spelar en stor roll i skapandet av det stereotypa manliga och kvinnliga, det vi kallar kön. Dessa stereotyper, han och hon, man och kvinna, disku- terar Y Hirdman och framlägger att en förståelse för konstruerandet av genus är väsentligt.

Hon menar att dessa stereotyper är uppbyggda av tre formler: A – icke A, A – a, A – B, vilka presenteras nedan (se även Hirdman Y., 1998).

A – icke A: Med denna formel avser Y Hirdman förhållandet mellan mannen och icke mannen. Kvinnan ses som frånvarande och bortglömd, hon karaktäriseras av vaghet och formlös- het (Hirdman Y., 2001: 26 f.). Mannen i detta förhållande är huvudpersonen, den klassiska stereotypen där hans roll är att inte vara kvinna. Han är inte mjuk, känslosam eller passiv, utan tvärtom är han hård, förståndig och aktiv (Hirdman Y., 2001:47-52).

A – a: Här är det mannen och den lilla mannen som står i fokus, en hierarkisk ordning sker.

Enligt Bibeln härstammar kvinnan från mannen då hon blev skapad av hans revben. Hon är den ofullgångna mannen som inte riktigt är färdig, en produkt i vilket det fattas något och kvinnokönet är detsamma som det manliga könet, fast felvänt. a formas i jämförelse till A och är utvärderad och bedömd utifrån de karaktärsdrag som A förfogar över (Hirdman Y., 2001:27-35). Mannen i denna formel har som största mål att försvara och bibehålla sin man- lighet. Vid denna enkönsmodell är risken att glida från A till a väldigt stor och mannen är där- för tvungen att ständigt träna sina manliga anlag: muskelstyrka och röstträning. Att födas till man är inte tillräckligt utan en ständig strävan mot bibehållandet av sin position krävs (Hird- man Y., 2001:52 f.).

A – B: Formelns tyngdpunkt ligger på kontrasternas kvinna. Den bygger på motsatser där mannen är form och kvinnan är formlöshet, där han är livet, ljuset och renligheten medan hon är död, mörker och oren. Kvinnan är ofullgången men också annorlunda, hon har egenskaper som mannen varken har eller vill ha. Y Hirdman menar att denna isärhållning och skillnad utgörs av genus. Formeln innehåller också tankarna att kvinnans biologiska öde är att bli mo-

(13)

3 T E O R I _________________________________________________________________________

har kvinnan blivit vacker eftersom hon i sitt barnafödande inte behöver de inre egenskaperna som mannen har (Hirdman Y., 2001:35 ff.). Mannen i denna formel föds till man och hans natur i alla dess slag är manlig. Att vara man är att inte vara kvinna (Hirdman Y., 2001:54 ff.).

I dessa tre formler beskrivs mannen som inte en kvinna. Y Hirdman menar att risken att kan- ske bli en sådan framkallar en nervositet hos mannen. En fjärde formel kan skönjas när det gäller män, en där kvinnan är frånvarande och där kontraster formas på annat sätt. Y Hirdman diskuterar A – A formeln, eller den homosociala formeln, där män umgås med andra män (Hirdman Y., 2001:57 f.). En utförligare beskrivning av denna ges i stycket nedan, då tankar om homosocialitet av Jean Lipman-Blumen (1976) och Anja Hirdman (2002) ventileras.

3.2 H O M O S O C I A L I T E T

Jean Lipman-Blumen (1976:16) beskriver en homosocial teori om könsroller. Hon definierar homosocial som när män söker umgänge med andra män, att de attraheras, stimuleras av och föredrar andra män framför förhållanden med kvinnor. Detta behöver dock inte nödvändigt- vis betyda att de har en sexuell relation med varandra. Lipman-Blumen menar att detta beteende redan syns i barndomen då pojkar uppmuntras att uppträda på ett visst sätt. Att individer identifierar sig med andra individer vilka de uppfattar har en högre status eller mer makt är inget nytt. Exempelvis ser barn upp till sina föräldrar, arbetare till sin arbetsgivare och detta kan även synas mellan könen.

Men can and do commonly do seek satisfaction for most of their needs from other men.

They can derive satisfaction for their intellectual, physical, economic, occupational, social, power, and status needs – and in some circumstances their sexual needs – from other men (Lipman-Blumen, 1976:16).

Lipman-Blumen menar att kvinnor har blivit tvingade till att bli sexobjekt för att attrahera män och distrahera dem från andra män och in i ett heterosexuellt förhållande (Lipman- Blumen, 1976:17). Lipman-Blumen beskriver en studie utförd av Maccoby och Jacklin (1974:227 ff.). De undersöker barn i arton månaders ålder och observerar att pojkarna kramar och pussar varandra väldigt mycket, något som flickorna inte gör. När barnen vid tre års ålder observeras igen märks att pojkarna leker ganska rått och hårdhänt. Maccoby och Jacklin tolkar pojkarnas beteende vid arton månaders ålder som en ”för-aggressiv lek”. Lipman-Blumen ställer sig skeptisk till detta och menar att samhället idag inte kan acceptera en kärleksfull relation mellan män. Det är lättare att tolka pojkarnas ömhet med att beskriva den som en för- aggressiv lek, än att verkligen se det för vad det är – ömhet. Genom att kalla det för-aggressiv lek, menar Lipman-Blumen, så ”skyddas” pojkarna från att bli homosexuella (Lipman-Blumen, 1976:28).

Anja Hirdman (2002:19 ff.) beskriver homosocialitet som ett “band mellan personer av samma kön [som] är knutet till idéer om gemenskaper” (Hirdman A., 2002:19). Hon menar att Lipman-Blumens resonemang handlar om male-bonding – bandet mellan män – och teorier om homosocialitet har till största del handlat om detta. A Hirdman utvidgar användningen av be- greppet och diskuterar female-bonding – förhållandet kvinnor emellan – en föreställning som är utvecklad från tankarna om femininitet. Lipman-Blumen hävdar att tack vare kvinnorörelser och feminister har kvinnor börjat klättra på hierarkistegen och skapat sig makt i samhället. En egen homosocial värld är på väg att skapas där kvinnor vänder sig till varandra för stöd och gemenskap, inte till män (Lipman-Blumen 1976:18). A Hirdman menar att denna homosociali-

(14)

3 T E O R I _________________________________________________________________________

tet är svagare än den manliga eftersom den makt kvinnor besitter i samhället är beroende av män. Konflikter uppstår lättare mellan kvinnor och förbund har därför svårare att skapas och utvecklas emellan dem (Hirdman A., 2002:20 f.).

Det homosociala systemet är något som skapas genom de normer och förväntningar som samhället har på individer. Familjen, arbetsplatsen, skolan och andra institutioner skapar prin- ciper som de förväntar sig att individer skall följa. A Hirdman menar att även medier kan föras in tillsammans med dessa institutioner, hon menar att också medier bidrar till att skapa denna norm och förväntan. Mediepubliken tilltalas olika beroende på vilket kön de tillhör och de grundar sina gemenskaper i det verkliga livet på dessa tankar om könstillhörighet (Hirdman A., 2002:20 f.).

3.3 T E O R I V A L O C H K R I T I K

Yvonne Hirdman delar in kvinnor och män i fyra snäva formler. En invändning kan vara att detta är rätt ytligt. Varför inte kategorisera dem ytterligare? Som Anja Hirdman (2002) diskuterar så går utvecklingen mot en female-bonding, en B – B formel kanske man skulle kunna säga, där kvinnor söker sig till andra kvinnor och inte till män i första hand. Att se till indivi- den är också en viktig del i detta. Vissa förhållanden mellan kvinnor och män kan mycket väl tänkas vara ett B - a förhållande eller B - icke B och så vidare. Man bör dock nämna att Yvon- ne Hirdman tillhör pionjärerna inom den moderna svenska genusforskningen. Hennes teorier uppkom i en tid då kvinnosaken stod på den samhälleliga agendan och genusforskning hette

”feministiska studier”. Jag anser därför att Y Hirdmans resonemang är intressanta och väl an- vändbara i denna studie. Om dessa kategorier av kvinnor och män stämmer får visa sig i analysen då mina observationer sätts i sitt sammanhang med de stereotypa formlerna.

Lipman-Blumens studie skedde för nästan tjugo år sedan och mycket har hänt på forsk- ningsområdet sedan dess. Oberoende av detta anser jag likväl att ämnet är lika aktuellt idag och att rädslan för homosexualitet som Lipman-Blumen beskriver är lika påfallande idag som på 1970-talet. Homosocialitet är intressant för min studie därför att det är en teori om gemenskaper, något som framträder i postorderkatalogerna. Hur dessa konstellationer manifesterar tillhör det som jag i denna uppsats vill undersöka. Postorderkataloger är också ett medium som är en del av dessa samhälleliga institutioner som skapar normen för homosocialitet. De, liksom övriga medier, bidrar till tankar om könens relationer.

(15)

4 M E T O D O C H M A T E R I A L

_________________________________________________________________________

4 M

E T O D O C H

M

A T E R I A L

4.1 M A T E R I A L

Två kataloger ligger till grund för min undersökning, Ellos som grundades i Sverige 1947 och La Redoute som grundades i Frankrike 1875. (Ellos’ och La Redoutes hemsida, 2005-03-30).

Detta val av studieobjekt skedde strategiskt då jag ville jämföra kataloger som på mer än ett sätt skiljer sig åt och valet föll då på Ellos och La Redoute som ursprungligen kommer från olika länder och vilka är grundade med mer än sjuttio års mellanrum. Alla bilder på barn från vår- och sommarkatalogerna 2005 i postorderkatalogerna har granskats. Det sammanlagda antalet bilder som har undersökts är 345 stycken, varav 148 är från Ellos och 197 är från La Redoute. Bildexempel kan studeras närmare i kapitel 5 och 6 samt i bilaga 3. Tabell 1 redogör för det sammanlagda antalet bilder i katalogerna.

T A B E L L 1

Antal bilder i Ellos och La Redoute

Flickor Pojkar Odefinierbara

Gemenskaper Enskilda Gemenskaper Enskilda

Både flickor

och pojkar Enskilda Totalt Ellos

Spädbarn - 1 - 1 - 2 4

Barn 2 28 2 16 5 - 53

Tonåring 17 35 12 24 - - 88

Sportkläder - 1 - 1 1 - 3

Totalt i

katalogen 19 65 14 42 6 2 148

La Redoute

Spädbarn 1 11 1 7 2 17 39

Barn 22 43 5 42 8 - 120

Tonåring 8 13 3 14 - - 38

Totalt i

katalogen 31 67 9 63 10 17 197

Noter: Med odefinierbar menas de barn där könet inte kan definieras.

Alla bilder på barnkläder är granskade flera gånger, även de bilder som endast visar delar av en kroppsdel, såväl ryggtavlor, som skor och delar av ben. Alla bilder räknades och delades upp i kategorierna flickor i gemenskaper, pojkar i gemenskaper, både flickor och pojkar, enskilda flickor, enskilda pojkar samt odefinierbara. Med det sistnämnda menas de spädbarn som har könsneutrala färger på sig och befinner sig i en miljö som gör det svårt att definiera könet.

Barnen delades in i tre åldersgrupper: spädbarn, barn och tonåring, för att få ytterligare jäm- förelseobjekt och för att analysen lättare skulle föras framåt. För att bestämma kategorisering- en av åldrarna var det nödvändigt att se till katalogernas storleksbenämning på barnkläderna.

Ellos och La Redoute har olika system för detta, Ellos delar upp sin katalog med att benämna storlekar på kläderna, exempelvis 56-80 och 86-140. La Redoute delar upp katalogen genom att nämna barnens åldrar, exempelvis 0-3 år och 8-16 år. När jag skulle dela upp bilderna efter spädbarn, barn och tonåring gick jag dels efter dessa indelningar, dels efter själva bilderna. I La

(16)

_________________________________________________________________________

Redoutekatalogen är det tonåringar som visar kläder i gruppen 8-16 år, men barn som visar kläderna i gruppen 2-16 år. I Elloskatalogen är det tonåringar som visar kläder i gruppen 86- 170 men barn som visar kläder i gruppen 86-140. Ellos fick ytterligare en kategori, sportkläder, där bilder av både spädbarn, barn och tonåring visas. Dessa kategorier är inga som katalogerna själva definierar, det är endast min tolkning. Den indelning jag gjorde kan studeras närmare i bilaga 1.

Vid den inledande fasen i uppsatsarbetet var den huvudsakliga uppgiften att göra en kvantitativ sammanfattning av alla bilder. Jag gav alla bilder ett nummer och delade sedan in dem i gemenskaper, enskilda och kön, som ovan kan studeras i tabell 1. Med detta schema kunde jag sedan gå tillbaka och lägga till beteendemönster eller andra observationer som gjordes vid analysen. Genom att ha detta schema underlättade det också för den generella överblicken och den kvantitativa delen av det empiriska arbetet. På detta sätt kunde jag återvända till materialet flera gånger och få nytt perspektiv efter varje grundlig genomgång och efter jämförelse med de olika teorierna och bakgrundsmaterialet. Många av slutsatserna kunde dras först när materialet hade gåtts igenom ett flertal gånger och samtliga bilder hade jämförts.

4.2 A N A L Y S M E T O D

Analysen började med att utgå från de båda katalogerna, Ellos och La Redoute. Det omfångs- rika materialet gör att höga krav på systematik ställs vid analysen. För att göra analysen så kon- sekvent som möjligt och för att kunna se skillnader i framställningen har jag räknat uppkoms- ten av vissa företeelser. Jag har valt att inrikta mig på två huvudkategorier vilka jag anser täcker mina frågeställningar: ansiktsuttryck och aktiviteter. Dessa är i sin tur uppdelade i underkategori- erna blickar, miner, händelser, kroppskontakter och omgivningar. Se figur 1 för en redogörelse av uppdelningen. En utförligare beskrivning av kategorin kroppskontakter är här erforderligt. Jag har valt att definiera denna kategori med barn som medvetet rör vid varandra. I många bilder står barnen nära eller på något sätt har kroppsdelar tätt emot varandras. Då detta är svårt att räkna valde jag att ta ut de bilder där en aktivitet sker, inte bara om de står nära varandra.

F I G U R 1 Kategorier för analysen

Ansiktsuttryck: Aktivitet:

Blickar Om barnen tittar in i kameran

eller inte, på varandra eller inte. Händelser Vad som händer i bilden, aktivitet eller passivitet.

Miner Om barnen skrattar, ler eller är

allvarliga. Kroppskontakter Vilka och i hur hög utsträckning barnen medvetet rör vid varandra.

Omgivningar Vilka omgivningar barnen befinner sig i.

(17)

_________________________________________________________________________

Analysen består av tre steg där det första steget är att definiera vad jag skall undersöka. De båda huvudkategorierna, ansiktsuttryck och aktiviteter, togs fram utifrån vad jag anser vara de nödvändigaste förmedlande budskapen. Utifrån dessa två huvudkategorier studerar jag hur barnen medialiseras. Nästa steg är att kontextualisera dessa budskap för att tolka hur de skall förstås. Bilderna delas i detta skede upp i tre olika indelningsgrupper: antal barn i bilderna (om de befinner sig i grupp eller enskilt), ålder på barnen (spädbarn, barn eller tonåring) samt om barnen är flickor eller pojkar. De förmedlande budskapen skall relateras till dessa sociala kategorier. Avslutningsvis jämförs dessa upptäckter med den rådande teoretiska ramen för att se varför detta är betydelsefullt. Se figur 2 för en visuell beskrivning av analysmetoden.

F I G U R 2

Analysmetod av Ellos och La Redoute

Förmedlande budskap

Vad undersöks? Ansiktsuttryck

(Blickar, miner)

Aktivitet

(Händelse, kroppskontakt, omgivning)

Kontextualisering

Hur förstås budskapet? Grupp Kön Ålder

Analys

Varför är detta viktigt? Återkoppling

till teori

I en kvantitativ analys av detta omfång kan inte en verbal hermeneutisk kontextualisering av könet, som är vanligt i andra genusorienterade uppsatser, medges för varje bild. Därför har jag valt att ställa upp två kompletterande kategorier som kan kontextualisera budskapet parallellt, och ”i nivå med”, kön: nämligen grupp och ålder. Detta för att undvika missvisande kvantitativa resultat. Till exempel är det rimligt att beakta åldersaspekten i de bilder där barnet sover då detta är en mer naturlig handling för spädbarn, och huruvida barnet är en flicka eller pojke är därmed en sekundär fråga. Likaså skulle en ren räkneövning i exempelvis antalet flickor som håller varandra i händerna eller ligger på en filt i gräset kunna resultera i en missvisande bild om inte gruppaspekten eller åldern tas hänsyn till. Fördelen med metoden är att generella mönster när det gäller kön kan urskiljas, även efter det att hänsyn tagits till andra aktiviteter, exempelvis kroppskontakt eller blickar.

(18)

_________________________________________________________________________

En kvantitativ analys lägger därför ett större tolkningsansvar på läsaren, som själv får avgöra vad det innebär att exempelvis vissa tittar mer in i kameran än andra. Detta betyder dock inte att jag som forskare inte kan styra vilka slutsatser eller val av perspektiv en sådan analys leder till. Framför allt kräver definitionerna av själva kriterierna för ansiktsuttryck och aktivitet en varsam behandling. Sådana kriterier utformas alltid med viss godtycklighet, och det enda som egentligen kan eftersträvas är att de redovisas så öppet och transparant som möjligt och ligger

”i linje” med tidigare försök inom området (se exempelvis Hirdman, A. 2000 och 2002). En vägledande empirisk tanke är att försöken skall vara återupprepbara för en senare forskare.

Det skall dock avslutningsvis inskärpas att detta är en genusteoretisk uppsats, och utgångs- punkten är att relationen mellan könen är central för förståelsen av sociala och samhälleliga sammanhang. Även om ålder och gruppdynamik tillskänks viss betydelse i själva metoden, är syftet fortfarande att förstå vad som dikterar skillnaden mellan hur pojkar och flickor avbildas i postorderkataloger, och hur relationen dem emellan formas i anslutning till de uttryck bilderna vill förmedla.

4.3 A V G R Ä N S N I N G

En avgränsning till två postorderkataloger kändes naturlig då antalet bilder i dessa är rikligt och större urval skulle ha varit svårt att bearbeta. Då mitt syfte med uppsatsen är att undersö- ka hur flickor och pojkar framställs i postorderkataloger tog jag fram två huvudkategorier, ansiktsuttryck och aktiviteter, som jag anser vara väsentliga för konstruktionen och framställ- ningen av genus. Dessa kategorier tillsammans med den komparativa ansatsen när det gäller ålder och skillnader mellan gemenskaper och enskilda ansåg jag vara nog för att dra generella slutsatser.

Det kan vara lämpligt att nämna vilken traditionell aspekt jag inte tänker undersöka – färg- sättningen på barnmodellernas kläder. Trots att detta är ett vanligt sätt att framhäva och visa könsskillnader så är det en modesak som faller utanför ramen för syftet med min uppsats.

Tyngdpunkten skall ligga på bilderna och hur flickor och pojkar framställs, en undersökning om kläder och färger lämnar jag till framtida forskare att göra.

(19)

5 E L L O S O C H L A R E D O U T E _________________________________________________________________________

5 E

L L O S O C H

L

A

R

E D O U T E

Detta empiriska kapitel består av två huvudavsnitt som vardera behandlar en av de huvudka- tegorier som ligger till grund för min undersökning. Det första huvudavsnittet behandlar an- siktsuttryck där blickar och miner står i fokus. Det andra huvudavsnittet redogör för aktiviteter där händelser, kroppskontakter och omgivningar tas upp. Dessa båda huvudkategorier kommer att redovisas utifrån de båda katalogerna, Ellos och La Redoute, och vidare från ålders- aspekten. Detta leder sedan in på grupperspektivet (om barnen är i gemenskaper eller enskilda) samt kön. Kapitlet avslutas med en sammanfattning av generella likheter och skillnader samt de viktigaste observationerna. Vissa av tabellerna är redovisade i detta kapitel men se även bilaga 2 för utförligare siffror och beskrivningar. I kapitlet förekommer också bildexempel.

Dessa är beskurna och förminskade men visas i sin helhet i bilaga 3 tillsammans med fler illu- strerande exempel från katalogerna.

5.1 A N S I K T S U T T R Y C K

5.1.1 Blickar

Det första som skall redogöras för är blickarna, det vill säga vart barnen i bilden tittar – in i kameran eller på varandra. I tabell 2 nedan redovisas siffrorna för Ellos och i tabell 3 på föl- jande sida redovisas siffrorna för La Redoute. Se vidare bilaga 2 för en sammanfattning av alla siffror.

T A B E L L 2 Blickar i Ellos

Vart barnen vänder sina blickar i Ellos uppdelat i ålder

Noter: Med odefinierbar menas de barn där könet inte kan definieras. Sportkläderna är medräknade.

Flickor Pojkar Både pojkar

och flickor Odefinierbara Späd-

barn Barn Ton-åring Späd-

barn Barn Ton-

åring Spädbarn

Totalt

Ellos gemenskaper

Alla in i kameran - 1 - - - - - - - - 1 Alla åt annat håll - - 12 - 2 6 - 4 - - 24 Ena in i kameran - 1 1 - - 1 - - - - 3 Bara flicka in i kameran - - - - - - - 1 - - 1 Båda tittar på varandra - - 2 - - - - - - - 2 Ena tittar på den andra - - 2 - - 2 - - - - 2 Ena tittar på attribut - - - - - 3 - - - - 3 Antal bilder - 2 17 - 2 12 - 5 - - 31

Ellos enskilda

Alla in i kameran - 8 3 - 2 1 - - 14 Alla åt annat håll 1 20 32 1 14 23 - 2 91 Antal bilder 1 28 35 1 16 24 - 2 117

Totalt i katalogen 1 30 52 1 18 36 5 2 148

(20)

Två viktiga observationer kan skönjas i Ellos när det gäller blickarna. Det första är att majorite- ten av barnen inte tittar in i kameran – vare sig flickor eller pojkar. Tilläggas bör dock att rent procentuellt är det fler flickor än pojkar som gör det. Flickorna i gemenskaperna tittar in i kameran, men här bör tilläggas att det endast rör sig om två bilder. Pojkarna i gemenskaperna tittar inte in i kameran, men även här rör det sig endast om två bilder. Den andra observatio- nen som märktes i Ellos är att det är flest barn som tittar in i kameran, endast sex bilder av tonåringar gör det, trots att de bilderna är många fler.

I tabell 3 nedan redovisas siffrorna för blickarna i La Redoute. Här kunde tre huvudsakliga observationer märkas. Den första är liksom i Ellos att majoriteten av barnen inte tittar in i ka- meran, men att fler flickor än pojkar rent procentuellt gör det. Den andra observationen är att fler pojkar rent procentuellt tittar in i kameran när de befinner sig i en gruppkonstellation. Av bilderna med flickor i gemenskaper är det ungefär en tredjedel i vilka någon eller alla tittar in i kameran. I bilderna med pojkar i gemenskaper är det ungefär hälften som gör det, men här bör dock beaktas att bilderna på flickorna är fem gånger fler. Den tredje observationen som kan skönjas i La Redoute är att skillnaden mellan tonåringar i gemenskaper är väldigt stor. I tonårsbilderna på flickor i gemenskaper är det i alla bilder utom en som alla tittar in i kameran.

I tonårsbilderna på pojkar i gemenskaper gäller det motsatta förhållandet där pojkarna i alla bilder utom en inte tittar in i kameran. Av de enskilda tonåringarna är det lika många flickor och pojkar som tittar in i kameran, något generellt mönster kan därmed inte urskiljas i dessa bilder.

T A B E L L 3 Blickar i La Redoute

Vart barnen vänder sina blickar i La Redoute uppdelat i ålder Flickor Pojkar Både pojkar

och flickor Odefinierbara

Totalt Späd-

barn Barn Ton-åring Späd-

barn Barn Ton-åring Spädbarn La Redoute gemenskaper

Alla in i kameran - 4 7 - 1 1 - 1 - - 14 Alla åt annat håll 1 8 1 1 2 1 1 2 - - 17 Ena in i kameran - 4 - - 1 - - - - - 5 Bara flicka in i kameran - - - - - - - 1 - - 1 Bara pojke in i kameran - - - - - - - 1 - - 1 Båda tittar på varandra - 3 - - - - 1 - - - 4 Ena tittar på den andra - 3 - - - - - 3 - - 6 Ena tittar på attribut - - - - 1 1 - - - - 2 Antal bilder 1 22 8 1 5 3 2 8 - - 50

La Redoute enskilda

Alla in i kameran 2 17 8 1 14 8 - - - 2 52 Alla åt annat håll 9 26 5 6 28 6 - - - 15 95 Antal bilder 11 43 13 7 42 14 - - - 17 147

Totalt i 12 65 21 8 46 28 2 16 - 17 197

(21)

B I L D 2: La Redoute blickar B I L D 1: Ellos blickar

Denna kvantitativa analys av bilderna skapade ett intresse för var exakt barnen tittar när de inte ser in i kameran. En intressant fråga är huruvida pojkar och flickor i gemenskaper tittar på varandra och i vilken utsträckning. Två intressanta iakttagelser kan märkas i Ellos. Den första är att det endast tonåringarna i bilderna som tittar på varandra. Den andra är att flickorna tittar på varandra, men pojkarna gör det inte. Av de nitton bilder på flickor i gemenskaper är det två bilder där båda flickorna tittar på varandra och två bilder där ena flickan tittar på den andra. Av de fjorton bilder med pojkar i gemenskaper förekommer det inte att båda pojkarna tittar på varandra, däremot är det två bilder där ena pojken tittar på den andra. I tre av bilderna tittar ena pojken på den andra pojkens attribut, exempelvis hans surfingbräda eller någon kroppsdel. Se exempelvis bild 1 där pojkarna tittar på den dansande pojkens fötter.

Liksom i Ellos finns det två huvudsakliga iakttagelser i La Redoute. Den första är att flickorna tittar på varandra (se bild 2), men inte pojkarna. Av flickorna i La Redoute är det sex bilder på barn där åtminstone den ena flickan tittar på den andra. Inte i någon av bilderna på pojkar i gemenskaper tittar de på varandra.

I likhet med Ellos tittar pojkarna i La Redoute på den andra pojkens attribut i bilden, exempelvis en boll eller surfingbräda, men inte på varandra. Den andra iakttagelsen är att i bilderna med flera flickor och pojkar förekommer det i högre grad att flickan tittar på pojken. Detta händer i tre bilder, här har jag även räknat med två bilder där en flicka respektive två flickor pussar på en pojkens kind. I en bild tittar pojken och flickan på varandra – ett spädbarn vänder sig om och tittar på en äldre flicka som håller om honom.

Sammanfattningsvis så tittar majoriteten av både flickorna och pojkarna i Ellos och La Redoute inte in i kameran – vilket framgår av tabellerna 2 och 3 ovan – men rent procentu-

ellt är det emellertid fler flickor än pojkar som gör det. Antalet som tittar in i kameran skiljer sig också åt mellan katalogerna där fler flickor i La Redoute tittar in i kameran än vad de gör i Ellos. Gemensamt för katalogerna är att flickorna tittar på varandra något som pojkarna inte gör alls. Pojken kunde däremot titta på den andra pojkens kroppsdel eller annat attribut i bilden. Var barnen tittar, exempelvis på varandra eller in i kameran, skapar ett intresse för om flickorna och pojkarna skrattar eller är allvarliga. Ett barn som skrattar och tittar på ett annat barn uppfattas ju trots allt annorlunda än om barnet i samma situation skulle vara allvarlig.

Detta leder in på nästa underkategori till ansiktsuttryck – miner – om barnen skrattar eller är allvarliga i bilderna.

5.1.2 Miner

Som nämndes ovan är det inte bara barnens blickar som bidrar till en uppfattning om bilder- nas förmedlande budskap. Om barnen är glada eller allvarliga i vissa situationer spelar också in på tolkningen av bilden. Siffrorna över detta är uppställda i tabell 4 för Ellos och i tabell 5 för La Redoute, men se även bilaga 2 för en sammanfattning. I tabellerna har vissa miner fått be-