Linnéuniversitetet
Institutionen för samhällsvetenskap Statsvetenskap
Polisen i blickfånget
- En fallstudie om nyhetsrapporteringen kring den svenska polisen och
händelserna i Husby 2013
Abstract
Syftet med denna undersökning har varit att genom att analysera och följa rapporteringen om händelserna i stockholmsförorten Husby 2013 undersöka hur medierna gestaltar polisen och vilket utrymme polisen får i nyhetsrapporteringen. Undersökningen är en fallstudie där materialet består av artiklar från Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter och Expressen. Studien är uppdelad i två delar där artiklarna har analyserats både kvalitativt och kvantitativt.
Resultaten från den kvantitativa delen har använts för att pröva teorierna kring elitkällor och
primary definers och jämförs med tidigare forskningsresultat.
Det finns två väldigt olika bilder av polisen. Dels är det den våldsamma närmast
militärlikande polisen, dels är det den synliga, folkliga och trygghetsskapande polisen. För att undersöka vilken bild av polisen som är den mest framträdande och om beskrivningarna skiljer sig åt mellan kvällstidningarna och dagspress har jag också gjort en kvalitativ innehållsanalys i vilken jag har utgått från gestaltningsteorin.
Resultaten visar att trots att det är en extraordinär händelse som analyseras i studien får polisen ett stort utrymme att uttala sig och ge sin version av verkligheten. Bilden av den militärliknande polisen återspeglas i artiklar från alla tre tidningar även om den är mest framträdande i Expressen. Den motsatta bilden av polisen återfinns i större utsträckning i Svenska Dagbladet och Dagen Nyheter och det är den bild polisen själva vill förmedla. Även om medierna tenderar att måla upp den första bilden av polisen så får polisen i egenskap av elitkälla och primary definers ett stort utrymme att uttala sig och berätta om den egna
verksamheten. Därmed är det också två väldigt olika gestaltningar av polisen som förmedlas i nyhetsrapporteringen.
Innehållsförteckning
1. Inledning och bakgrund ... 4
1.1 Oroligheterna i Husby och Stockholms förorter ... 6
2. Syfte och frågeställningar ... 7
2.1 Frågeställningar ... 7
3. Mediernas makt ... 7
3.1 Mediernas inflytande över sina publiker ... 8
3.2 Gestaltningsteorin ... 8
3.3 Hur gestaltningar kan förstås, identifieras och observeras ... 9
3.4 Gestaltningsteorin ur olika maktperspektiv ... 10
4. Källans eller medias makt? ... 11
4.1 Elitkällor ... 11
4.2 Synlighetens förändrade villkor ... 13
4.3 Primary Definers ... 13
5. Polisens mål för deras kommunikations & mediearbete samt sammanfattning av teoretiska utgångspunkter ... 14
6. Tidigare forskning ... 15
6.1 En polis med definitionsmakt? ... 16
6.2 Polisen som Primary Definers ... 17
6.3 Kontrollen över synligheten ... 18
6.4 Polisen i vardagsjournalistiken ... 19
6.5 Polisen i den fördjupade journalistiken ... 20
6.6 Polisens styrkeförhållande i relationen till media ... 21
7. Metodavsnitt ... 22
7.1 Material & urval ... 22
7.2 Tillvägagångssätt ... 23
7.3 Kvantitativ innehållsanalys ... 23
7.4 Tolkningsregler & kodningsprinciper ... 24
7.5 Kvalitativ textanalys ... 25
7.6 Validitet och reliabilitet ... 26
8. Resultatredovisning ... 27
8.1 Resultat kvantitativ analys ... 27
8.2 Resterande aktörer ... 28
9. Resultat kvalitativ analys ... 30
9.1 Polisens möjlighet att påverka sin egen gestaltning ... 30
9.2 Hur media gestaltar polisen i nyhetsrapporteringen ... 32
9.3 Skillnader i gestaltningen av polisen mellan kvällspressen och dagspressen ... 37
10. Sammanfattande slutsatser ... 39
11. Avslutande diskussion och vidare forskning ... 40
1. Inledning och bakgrund
I moderna samhällen har medierna en central roll när det gäller att kritiskt granska och rapportera om olika händelser i samhället.1 Inte minst när det gäller polisen som utgör en essentiell del av vårt rättsväsende. Vårt beroende av nyhetsjournalistiken, som en konsekvens av att det är vår främsta källa till allt som händer och sker bortom de egna erfarenheterna, gör att den kan utöva avsevärd makt över våra tankar och uppfattningar om verkligheten.2
Olika människor har olika erfarenheter av polisen. Det betyder att polisen bedöms utifrån skilda ställningstaganden. Erfarenheterna kan vara självupplevda eller något man hört eller läst om. De flesta människor kommer i kontakt med polisen några enstaka gånger under sin livstid. En del gör det kanske inte alls. Den bild vi har av polisen formas därmed ofta av hur media framställer denna yrkesgrupp, eftersom medborgaren sällan eller aldrig kommer i kontakt med en enskild polis.3
Med utgångspunkt från olika erfarenheter kan bilden av polisen vara starkt polariserad. Dels kan polisen ses som krigare, utrustade med hjälmar, batonger och visir, redo för kamp. Det är bilden av den ansiktslösa polisen, en järnnäve, och maktens front. Men bilden kan också visa en mjukare sida, polisen som trygghetsleverantörer och en hjälpande hand.4 Medias
gestaltning av den sociala verkligheten är väsentligt för vilken bild allmänheten får av denna verklighet. Människor lägger märke till och observerar det som medierna uppmärksammar och kommunikationen är aldrig neutral. Vi har en benägenhet att överta den bild av
verkligheten som medierna speglar.5 Varje gång någon delger information eller överför budskap sker ett urval av fakta, betoningar och perspektiv.6 De nyheter som medborgarna får ta del av är ett bearbetat urval av verkligheten, nyhetsproduktionen är till stor del villkorad.7
Aktörer inom rättsväsendet uppfattar goda mediestrategier som ett sätt att skapa bred
acceptans och vill man driva igenom förändringar i lagstiftningen kan mediepubliken spela en
1 Strömbäck 2009: 10 2 Ibid: 111
3 Finstad 2003: 18 4 Ibid: 18f
viktig roll.8 En stor del av opinionsbildningen sker i och genom medier av olika slag. Kompetensen och förmågan att använda sig av dessa på ett bra sätt kan vara avgörande för framgång.9 Medierna erbjuder källorna en möjlighet att nå ut till och informera eller försöka påverka allmänheten.10 Om polisen begår felsteg som sedan blir föremål för stor medial exponering så sjunker förtroende för polisen dramatiskt. Detta belastar inte enbart de enskilda poliserna utan hela poliskåren.11 Tider med intensiv kritisk granskning innebär en besvärligare vardag och en allmänhet som blir mindre inställsam.12 För polisen är det därmed viktigt att försöka hantera och styra sin synlighet. Mediegestaltningen av polisen och polisens
verksamhet är central för varumärket och trovärdigheten.13
Vilken möjlighet polisen har att påverka gestaltningen av sig själva i medierna är intressant ur ett statsvetenskapligt perspektiv eftersom de medierade bilderna av verkligheten kan få långtgående konsekvenser för åsikts- och opinionsbildningen. I de samhällsvetenskapliga disciplinerna studeras människor och relationer i samhällen och det är självklart att texter ofta måste användas i dessa studier. När texter läses och refereras får de således konsekvenser för vad människor tänker och gör och de blir därmed samhällsvetenskapligt intressanta.
Polisen är beroende av medborgarnas förtroende, det är en förutsättning för att polisen ska kunna utföra sitt uppdrag. Om allmänheten anser att polisen inte räcker till och det är en bild som medierna förstärker genom en negativ nyhetsrapportering utmanas bilden av polisen som en trygghetsskapande och effektiv myndighet. Medborgarna är i sin tur beroende av polisen. Det är dels en instans dit de vänder sig för att få skydd och hjälp samtidigt som den är en instans med stora maktbefogenheter. Hur makten hotas, upprätthålls eller granskas av
1.1 Oroligheterna i Husby och Stockholms förorter
Den 13 maj 2013 skjuts en knivbeväpnad 69-årig man till döds av polisen i sitt hem. Polisen ska sedan felaktigt ha uppgett att mannen avlider på sjukhuset och inte sin lägenhet.
Den 15 maj demonstrerar organisationen Megafonen mot dödsskjutningen utanför polishuset i Kista och kräver en oberoende utredning och ursäkt från polisen. Megafonen är en
organisation som grundades i Husby 2008. De jobbar med olika politiska, sociala eller kulturella aktiviteter och organiserar unga förortsbor i Stockholm.14
Under kvällen den 19 maj bryter upplopp ut i stadsdelen Husby med flera bilbränder som följd.
Den 20 maj skickar Megafonen ut ett pressmeddelande där de menar att upploppen var kopplade till dödsskjutningen av den knivbeväpnade 69-årig mannen. Upploppen fortsätter sedan under ytterligare fem nätter.
Kriminologen Jerzy Sarnecki uttalar sig och menar att dödsskjutningen i bästa fall är en förevändning och att det är ett missnöje som ligger bakom upploppen. Arbetslöshet, utbildningsproblem och missnöje med polisen.15
Oavsett vad som ligger bakom så följer händelserna på många sätt ett bekant mönster. Dödsskjutningen blir en utlösande faktor och startar en kedjereaktion där oroligheterna
sprider sig från en stadsdel till en annan. Polisen får sedan en central roll eftersom det är deras uppgift att återupprätta ordningen.
14 Megafonen
2. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna undersökning har varit att genom en kvalitativ innehållsanalys undersöka hur medierna gestaltar polisen samt med hjälp av en kvantitativ innehållsanalys granska vilket utrymme polisen får att ge sin definition och tolkning av verkligheten under en extraordinär händelse som kravallerna i Husby utgjorde. Jag hoppas med detta kunna bidra till en ökad medvetenhet och förståelse om medias nyhetsrapportering kring den svenska polisen.
Utgångspunkten för frågeställningarna är gestaltningsteorin och teorierna om primary definers samt elitkällor.
2.1 Frågeställningar
För att uppnå detta syfte har jag tre frågeställningar:
§ I vilken utsträckning får polisen utrymme att uttala sig i artiklarna?
§ Hur gestaltar media polisen i nyhetsrapporteringen?
§ Vilken möjlighet har polisen att påverka bilden som förmedlas?
§ Skiljer sig gestaltning åt mellan kvällspressen och dagspressen?
3. Mediernas makt
I detta och följande avsnitt presenteras studiens centrala teorier. Dessa valdes utifrån mina forskningsfrågor och efter att jag studerat tidigare forskning i ämnet. Avsnittet avlutas med en kort sammanfattning och polisens övergripande mål för sin kommunikation och sitt
3.1 Mediernas inflytande över sina publiker
Mediernas makt har diskuterats av åtskilliga forskare och har kommit att bli ett centralt ämne för statsvetenskapen. Idag finns det flera studier som visar att medierna har makt sina
publiker.16 Vårt behov av medier för information är en viktig förklaring till detta stora
inflytande.17 Eftersom medierna ofta är vår enda eller åtminstone viktigaste källa till kunskap om viktiga delar av samhället och den sociala verkligheten så innebär det att media på olika sätt avgör vad som ska bli en nyhet och hur denna ska presenteras.18
3.2 Gestaltningsteorin
Gestaltningsteorin (framing theory) har under de senaste decennierna vuxit fram och blivit en av de mest använda och citerade teorierna om mediernas makt.19 Medierna beskriver inte verkligheten som den är och det som har betydelse för allmänhetens bilder av verkligheten är nyheternas bild av den. Medierna kan betraktas som en symbolmiljö i vilken journalistiken upprättar en sorts social parallellvärld.20 Konstruktioner formade av både fakta och fiktion interagerar med en publik som utifrån dessa skapar sig föreställningar om hur den sociala verkligheten är beskaffad.21 Olika gestaltningar aktiverar olika associationsbanor och tankar. Vidare är gestaltningar uttryck för specifika sätt att medvetet eller omedvetet organisera information. Sammanhang skapas genom val av ord, fakta, attribut, perspektiv och källor. Genom att olika aspekter ur en verklighet väljs ut och andra inte gestaltas verkligheten på skilda sätt.22
I artikeln, Framing: Toward Clarification of a Fractured Paradigm, menar Robert M. Entman att gestaltningsteorin erbjuder ett sätt att beskriva kraften i en kommunicerande text och att den i huvudsak handlar om val och betoningar. Vissa problembeskrivningar,
orsaksförklaringar, moraliska värderingar och olika förslag till lösningar kan därmed bli mer framträdande än andra.23
16 Strömbäck 2009: 90
17 Ibid: 93
18 Palm & Skogersson 2000: 25 19 Strömbäck 2009: 118
20 Pollack 2001: 53 21 Ibid: 54
Gestaltningar skapas i en kommunikationsprocess där avsändaren, texten, mottagaren och kulturen utgör varsin del. Kulturen kan i sammanhanget definieras som den samlade mängd av gemensamt framkallade gestaltningar som återfinns i diskursen. Alla delar i processen har liknande funktioner och utgörs av val och betoningar där de betonade och valda delarna används som stöd till vissa beskrivningar eller tolkningar.24
”To frame is to select some aspects of aperceived reality and make them more salient in a communicating text, in such a way as to promote aparticularproblem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment
recommendation for the item described.”25
3.3 Hur gestaltningar kan förstås, identifieras och observeras
Entman menar att gestaltningsteorin, trots att den återfinns inom flera forskningsområden, saknar en tydlig och allmänt accepterad definition. Det finns ingen omfattande och
samstämmig uppfattning om exakt hur gestaltningar framträder och urskiljs i en text, eller hur de påverkar vårt tänkande.26
Enligt Entman skulle begreppet gynnas av en explicit och gemensam förståelse och han belyser några av de teoretiska debatter som handlar om hur gestaltningar ska kunna förstås, identifieras och observeras. Den första handlar om publikens autonomi och gestaltningens dominerande innebörd. För att identifiera den innebörd som är dominant ska vi leta efter den gestaltning som har störst möjlighet att på bred front bli accepterad av publiken. Om t.ex. gestaltningen i texten på ett förstärkande sätt betonar att glaset är halvfullt, är det bevisligen så att relativt få ur publiken kommer att dra slutsatsen att det är halvtomt. Varje berättelse är komponerad på så sätt att något kommer betonas medan något annat tonas ned. För det andra har forskarna diskuterat den journalistiska objektiviteten. Journalister kan följa riktlinjerna för en objektiv nyhetsrapportering men ändå förmedla en dominerande gestaltning vilket hindrar de flesta i publiken från att göra en balanserad bedömning. Journalister tillåter ofta skickliga mediestrateger och informanter att förmedla deras framställning eftersom de saknar en
24 Entman 1993: 52f 25 Ibid: 52
gemensam förståelse om fenomenet.27 Innehållsanalys är den tredje metoden i vilken den stora uppgiften är att bestämma textens innebörd och beskriva gestaltningarna. Den fjärde debatten kretsar kring den allmänna opinionen och normativ demokratiteori. Gestaltningar är en central makt i den demokratiska processen där politiska eliter styr utformningen av
frågorna. Gestaltningar kan således bestämma och forma den allmänna opinionen.28
3.4 Gestaltningsteorin ur olika maktperspektiv
Gestaltningsteorin handlar alltså dels om hur mediernas gestaltningar av verkligheten
påverkar allmänhetens uppfattningar av samma verklighet. Den handlar också om mediernas innehåll och vad det egentligen representerar. Som en följd av att gestaltningar även kan forma och påverka den allmänna opinionen har gestaltningar också diskuterats ur olika maktperspektiv. Medierna kan genom att gestalta verkligheten på ett visst sätt reproducera maktens ordning. De erbjuder källorna en möjlighet att nå ut till och informera eller försöka påverka allmänheten. De kan exempelvis inverka på människors uppfattningar om risker och utsatthet. Medierna bidrar på så sätt till en överdimensionerad rädsla för brott och gestaltar samhällets institutioner som nödvändiga för allmänhetens trygghet. Omvänt kan medierna ses som en garant för att en kritisk granskning av makten sker och fungera som ett medel mot maktmissbruk.29 Medierepresentationen kan öka men även minska rättsväsendes effektivitet genom att förmedla en ogynnsam bild av den. En negativ gestaltning av företrädare för rättssystemet kan få flera följder. En kritisk och alltför granskande nyhetsrapportering kan underminera rättsystemets legitimitet. En annan konsekvens är att allmänhetens vilja att samarbeta minskar. Medierna kan således både glorifiera polisverksamheten och urholka dess auktoritet.30
irländsk press. O’Conell hade vid tiden för undersökningen noterat att irländare uppfattade att det skett en drastisk ökning av brottsligheten i landet och därmed ville se hårdare tag från myndigheterna sida, detta trots att Irland hörde till de länder som hade lägst rapporterad brottslighet. Enligt författaren var extrema brott överrepresenterade i nyhetsrapporteringen och andelen brottsartiklar som handlade om mord var 3075 gånger större än den faktiska statistiken. Medierna bidrog genom sin vinkling och förvrängda bild av kriminaliteten till politiska förändringar vilka av flera uppfattades som ett steg i en pågående urholkning av irländarnas civila rättigheter.32
4. Källans eller medias makt?
Utifrån gestaltningsteorin är det tydligt att medierna har makt. Men hur ser förhållandet ut om media för att få tillgång till information är beroende av polisen som källa? Medierna kan vara mäktiga i den bemärkelsen att de har inflytande över människor sätt att tänka men samtidigt vara helt maktlösa om det är andra aktörer som bestämmer över deras innehåll.33
Nyhetskällorna är centrala för all form av journalistik och källorna bestämmer till stor del den verklighet som medierna beskriver. Källorna bidrar på ett mycket direkt sätt till
nyhetsjournalistikens innehåll samtidigt som de erbjuder medierna information som kan omvandlas till nyheter, något medierna är beroende av. Verkligheten är inte neutral och källornas utgångspunkt och perspektiv får därmed stor betydelse.3435
4.1 Elitkällor
Enligt teorin om elitkällor är massmedierna en arena för institutionseliter där eliterna kämpar om människors förtroende. Eliterna är de som innehar de viktigaste och mest framträdande rollerna inom det politiska, ekonomiska och sociala livet. Både i och utanför staten.36 Statsvetaren och journalisten Per Olav Reinton menar att ett förhållande mellan källa och journalist byggs upp på ett sätt där källan får all makt och styr informationen på ett godtyckligt sätt, utifrån egna intressen. Eliterna skapar genom medierna en kanal där
32 Bergström & Boréus 2013: 71, 73, 86
medierna blir en del av den institutionella eliten. Eliten informerar, påverkar eller manipulerar allmänheten.37
”Även om det krävs två för att dansa tango och antingen källorna eller
journalisterna kan leda dansen, är det oftast källorna som står för ledandet.”38
Nyhetsaktörer har begränsningar och dessa tydliggörs kanske främst genom begränsade ekonomiska resurser. Den ökade ekonomisk styrningen och konkurrensen på den
vinstorienterade mediemarknaden gör journalisterna alltmer beroende av källorna och deras strategiska kommunikatörer.39 Genom att subventionera nyheterna kan källor göra det enklare och billigare att bevaka en fråga eller händelse. Subventionerna utgörs av allt som gör det enklare och billigare för journalister i sin nyhetsrapportering och kan exempelvis bestå av källornas egna undersökningsmaterial eller pressmeddelanden. En betydande del av nyheterna består av planerade uttalanden, händelser och utspel som källorna kontrollerar på något sätt.40 Pressen från deadlines och vikten av att få tag på information som passar nyhetsvärderingarna främjar i sin tur även det ett ökat beroende av källorna.41 Rent resursmässigt kan det alltså
vara frestande att använda sig av materialet utan att någon redaktionell behandling eller kritisk granskning sker.42 Flertalet gånger söks också elitaktörer på enkelt sätt upp av
medierna. De refereras på ett sätt som gör att deras budskap och definition når ut till allmänheten. Eliterna representerar en verklighetsuppfattning som stämmer överens med mediernas och uppfyller kravet på nyhetsvärde.43
”Journalisterna pressas allt hårdare av de redaktionella prioriteringarna och blir därmed beroende av källorganisationerna.”44
De institutionella eliterna och mediernas förhållande kan ofta beskrivas som en slags
båda behöver varandra. Bytesförhållande inkorporerar parterna, i lägre eller högre utsträckning. Elitaktörer behöver dock inte alltid vara tillfreds med den mediala bild som speglas. En viss vridning eller en inte helt idealisk bild kan de ha överseende med.
Huvudsaken är att budskapet förmedlas. Eliter kan utsättas för en kritisk journalistik men är fortfarande beroende av medierna som ett talrör.45
4.2 Synlighetens förändrade villkor
Utvecklingen av medier har gett upphov till nya former av medierad offentlighet.
Offentlighetens förvandlade natur har förändrat villkoren för eliterna att hantera sin synlighet inför andra. De nya kommunikationsmedierna har skapat nya möjligheter att styra synligheten men de har också skapat risker. Mediearenan är öppen och tillgänglig på ett annat sätt än förr och budskap kan tas emot och bli förstådda på ett sätt som inte direkt kan kontrolleras. Medierna kan presentera bilder som avviker från den bild som är önskvärd.46 Eliterna kan försöka styra sin synlighet men kan inte kontrollera den helt. Oförmågan att helt kontrollera synligheten är en ständig källa till problem eftersom handlingar och yttranden kan få
ödesdigra konsekvenser. Den okontrollerbara synligheten leder till en sorts bräcklighet där synligheten kan få negativa effekter genom att ge upphov till eller öka den misstro som präglar många medborgares attityder till etablerade institutioner.47
4.3 Primary Definers
Medierna rapporterar inte bara om verkligheten och beskriver den som den är, nyheten är snarare ett resultat av samspelet mellan journalister och deras källor. Begreppet Primary
Definers kan hjälpa oss att förstå förhållandet mellan informationskällor och journalister. De
handlar om nyhetsproduktionen och belyser det rutinmässiga sätt på vilket de primära källorna bestämmer det produktiva mönstret i journalisternas arbete.48
Nyheter är de auktoritativas versioner av verkligheten, alternativa tolkningar och uttalande från de som saknar makt utesluts från nyheterna. Den fördel som eliterna har att bestämma
45 Mathiesen 2009: 150ff
dagordningen är inte resultatet av ett medvetet försök av media att manipulera allmänheten, det är de rutinmässiga strukturerna som leder till att medierna reproducerar elitens
definitioner. Medierna blir en del av ett system som vidmakthåller elitens versioner av verkligheten. Journalisterna konstruerar nyhetsramen och Primary Definers villkorar den initiala tolkningsramen.49 Det avgörande är att media tenderar att få en underordnad position och därmed fungerar som en reproduktiv kanal för de primära källornas definitioner. Primary
Definers har utvecklat en förmåga att iscensätta och hantera händelser till sin egen fördel
genom att effektivt distribuera information.50
För att förklara hur individer blir Primary definers har teorin om Hierarchy of credibility använts. Den handlar om medias benägenhet att återge den befintliga maktstrukturen. Det är mer sannolikt att definitioner som tillhandahålls av de i mäktiga positioner godtas eftersom de har en större tillgång till korrekt information än majoriteten av befolkningen. Detta gör att de hamnar högst upp i trovärdighetshierarkin. Individer blir Primary Definers eftersom de är kraftfulla, anses vara legitima då de representerar folket samt upplevs som trovärdiga p.g.a. deras kompetens och auktoritativa kunskap.51
5. Polisens mål för deras kommunikations & mediearbete samt
sammanfattning av teoretiska utgångspunkter
Teorigenomgången i detta avsnitt visar att det finns flera intressanta uppslag som kan knytas till frågan om hur medierna och polisen interagerar samt vad som bör betecknas som den främsta determinanten för hur polisen skildras. Enligt polisens egna övergripande mål för deras kommunikation ska polisen i medierna visa kompetens och handlingskraft samt inge trygghet. Kommunikationen ska förmedla en klar och relevant bild av polisens uppgift,
verksamhet och resultat för att skapa förväntningar hos mottagaren som motsvarar vad polisen ska och kan göra. Kommunikationen ska dessutom värna om och stärka förtroendet för
De övergripande målen för polisens kommunikation sammanfattas under fem punkter där bilden av polisen ska vara att den:
§ Är professionell och effektiv i sitt sätt att arbeta § Skapar trygghet genom tillgänglighet
§ Är engagerad, rättvis och bemöter alla människor på ett bra sätt § Uppmärksammar och stödjer människor i utsatta situationer § Ger människor god service52
Målen för polisens mediearbete sammanfattas i sin tur under fyra punkter. Målet är att polisen ska:
§ Öka kunskapen om Polisen uppgift, verksamhet och resultat
§ Påverka den bild av polisen som ges i media så att bilden så relevant som möjligt § Bidra till att polisen uppfattas som en avsändare med ett konsekvent uppträdande och
med ett professionellt förhållningssätt till medierna § Ge stöd till polisens medarbetare i kontakter med medier53
Om polisen ofta får uttala sig och blir medkonstruktörer av rapporteringen har de stora möjligheter att påverka bilden av sig själva och leva upp till både de övergripande målen för sin kommunikation samt målen för sitt mediearbete. Medierna kan påverka vilken bild av polisen som förmedlas genom sina val och betoningar men dessa val påverkas i sin tur av nyhetskällans makt.
6. Tidigare forskning
I denna del kommer jag presentera tidigare forskning och visa vilka effekter de olika teorierna har på medierapporteringen om polisen. Det finns få svenska undersökningar som studerat hur polisen gestaltas i media och jag kommer i huvudsak redovisa resultaten från två olika
rapporter, båda från Linnéuniversitet i Växjö. Det är Göran Palms och Per Bjellerts, En trygg
polis i ett otryggt samhälle, 2012 samt Hjältar, blåljus och säkerhet, från år 2000. Ytterligare
52 Sakston 2013: 53
forskning som behandlas utöver dessa är främst Ester Pollacks avhandling, En studie i medier
och brott, där förändringar i relationen mellan media och kriminalpolitik från 1950 till
1990-talet studerats samt Thomas Mathiesen bok, Makt og medier, i vilken Mathiesen diskuterar den aktuella medieutvecklingen och förhållandet mellan makt och medier.
6.1 En polis med definitionsmakt?
Myndigheter är genomgående under 1900-talet den mest använda källan i journalistiken. Under 1990-talet dominerar rättsväsendet tillsammans med kommunala organ helt.54
Journalister föredrar i sitt val av källor sådana som bygger på personlig kontakt och källorna utgörs ofta av nyckelpersoner inom olika byråkratier.55 En kriminalreporter som har svårt med kontakter i sin polismyndighet får inte tillgång till samma informationsmängd som en reporter med goda kontakter.56
Polisen som viktig källa erbjuder medierna information som kan omvandlas till nyheter vilket de är beroende av.57 Brott utgör dessutom ett tacksamt material för journalistiken. Upptäckten och rapporteringen är bara början på en längre process. Samma historia kan återanvändas och byggas på under processens gång.58 Brottsjournalistiken är främst ett förstasidafenomen, till för att sälja lösnummer samtidigt som nyheter om brott och avvikelser fyller ett
underhållningsvärde och säljer bra på nyhetsmarknaden.59 Denna typ av journalistik är mer kringskuren och begränsad till källutbudet än annan journalistik eftersom den är avhängig av visst material och de institutioner som disponerar över tillgången till detta material. Polisen blir den främsta källan för information genom att medierna måste vända sig till dem för att få reda på vad som är på gång.60
Institutioner och organisationer använder sig dessutom många gånger av informatörer. Dessa är tränade i att sila information och förmedla en viss bild. I redaktioner där journalister ständigt arbetar med skiftande sakområden, saknar specialkunskaper samt har ett begränsat antal källor att tillgå får professionella och organiserade källor ofta ett informationsövertag.
54 Pollack 2001: 61 55 Ibid: 79
56 Palm & Skogersson 2000: 31 57 Strömbäck 2009: 156 58 Pollack 2001: 16, 57 59 Ibid: 86
Polisen disponerar över polismaterial och statistik.61 Brottsstatistiken är baserad på polisens egna definitioner av vad som utgör kriminalitet och dessa definitioner kan variera över tid.62 De är experter på sig själva, har bättre översikt över ett sitt område än journalisten och kan erbjuda redan bearbetad information.63 Journalister litar dessutom på och har förtroende för polisen när de får tillgång till material och berättelser. Polisen förmedlar en stor del av den information och definitioner som ligger till grund för och används av medierna för att producera nyheter. Polisen disponerar inte bara över det råmaterial som ligger till grund för mediernas berättelser de vet också hur informationen ska presenteras för kriminalreportrarna så att det på ett enkelt sätt kan förvandlas till nyheter. Andra källor kan i regel inte matcha polisen när det gäller information som rör brott.64
6.2 Polisen som Primary Definers
En del forskare har belyst och använt sig av teorierna om Primary Definers i ett försök att förklara polisens roll i rapporteringen av brott och avvikande beteende. Primary Definers verkar inom en social struktur som ger dem stort inflytande i produktionen av nyheter, speciellt nyheter som rör brottslighet. Polisens sociala identitet och synen på polisen som samhällets exekutiva arm, professionaliseringen av polisens uppgifter och en vilja att samarbeta med media för att kunna ge sin bild och definition av verkligheten är tre viktiga aspekter som stödjer bilden av polisen som Primary Definers.65
Skildringar av samhällsproblem associerade med brottslighet blir starkt präglade av polisens synsätt och tolkningar. Polisen blir Primary Definers och är på samma sätt som medierna delaktiga i att ge en viss struktur åt den verklighet de har att hantera.66 De är experter på sitt
eget område och får därför legitimitet och definitionsrätt om sådant som berör den egna verksamheten.67 Polisen initierar dessutom ofta kontakten med journalister genom
slagkraftiga pressmeddelanden, presskonferenser, uppgifter på polisens hemsida och genom informella eller formella nyhetstips direkt till en enskild reporter.68
61 Ibid: 105f 62 Ibid: 133 63 Ibid: 105f 64 Tovare 2002: 112f 65 Tovare 2002: 111 66 Pollack 2001: 86
Ett bra exempel på polisen som Primary Definers finner vi Makt og medier (2002) Sommaren 2001 publicerade den norska tidningen Dagbladet en serie artiklar som handlade om den organiserade brottsligheten. Dessa bestod av omfattande intervjuer med flera auktoritativa personer vilka alla var starkt förknippade med polisen, bl.a. polismästaren i Oslo. De betonade enstämmigt att problemet med den organiserade brottsligheten var enormt. Det sades också att demokratin var i fara, att det krävdes skärpta straff från domstolens och nya polismetoder efterlystes. Den organiserade brottsligheten utmålades som ett hot mot
tryggheten men någon närmare definition av vad organiserad kriminalitet innebär och vilket material som ligger till grund för dessa slutsatser saknades i artiklarna.69
Poängen som Mathisen vill belysa är att fenomenet blir presenterat ur elitens synvinkel. Eliten blir primary definers och presenterar verkligheten som att den är objektiv och
allmängiltig. De intervjuade framställer den organiserade brottsligheten som samhällets stora utmaning när det gäller kriminaliteten. Det är polisen själv som får definiera problemen och komma med förslag på lösningar. Inga andra orsaker i form av t.ex. fattigdom som en källa till brottsligt beteende, vilket många forskare anser, tas upp. Genom att journalisterna inte ställer några kritiska frågor får eliten möjlighet att upprätthålla och reproducera den allmänna förståelsen via medierna. Polisen utfärdar en varning och gör en prognos om framtida
brottslighet där läsarna inte får veta vad prognosen egentligen bygger på.70 Polisen är den auktoritativa interpreten när de formulerar och beskriver fenomen som skapar otrygghet i samhället. De lutar sig många gånger mot analyser och undersökningar som när de
presenteras ofta visar på diffusa och oklara hotbilder.71 Dessutom får vi sällan veta orsakerna till problemen och den samhällsbild som skildras.72
6.3 Kontrollen över synligheten
Den offentlighet som i moderna demokratier i hög grad utgörs av medier fungerar som ett viktigt redskap för olika aktörer. Institutioner, organisationer eller enskilda personer som ständigt uppmärksammas och är beroende en positiv mediebild arbetar strategiskt med att berätta om och visa upp sin verksamhet. Public relation eller kommunikationsarbete har blivit
69 Mathiesen 2009: 116 70 Mathiesen 2009: 117
ett betydelsefullt inslag i samhällskommunikationen och handlar om hur man ska gå tillväga för att få en optimal positiv synlighet via medierna. Om en myndighet kan visa att den är effektiv så stärker den sin legitimitet och trovärdighet. En professionalisering av
informationsarbetet leder till ökade möjligheter att påverka nyhetsbilden.73 De allra flesta människor kommer i kontakt med eller informeras om polisen verksamhet genom medierna. Därmed är journalistiken som beskriver polisen en viktig del av institutionens identitet och polisen vill kontrollera bilden av sig själv i offentligheten. Polisen ser sin betydelse som nyhetskälla och de är medvetna om vad detta betyder för den positiva synligheten.74 Polisen lägger ner allt mer resurser på synlighetsarbete och kontrollen över den egna synligheten.75
”Polisen har blivit allt mer professionell i förhållande till oss i medierna. Det vet spelets regler och får större förståelse för hur vi journalister jobbar. Dom är ju också beroende av publicitet, att dom får ut sitt, så att säga. Och det märks att dom blivit mer medvetna om detta.”76
Ju större förtroende polisen har desto större chans finns det att de kan förhandla fram de resurser som behövs för verksamheten.77 Forskare har tidigare intresserat sig för rättsväsendet
och fokuserat på samspelet mellan journalist och källa genom att belysa framförhandlingen av nyheter. Dessa undersökningar har visat att den journalistik som förhandlas fram med
källorna ofta presenterar problemslösningsmodeller med krav på t.ex. större och utökade resurser, både personella och utrustningsmässiga.78
6.4 Polisen i vardagsjournalistiken
I vardagsjournalistiken är den nyhetsvinkel som vanligen uppträder den som beskriver det vardagliga arbetet. Det är raka nyheter där det berättas om en polis som görs sitt jobb och det oftast på ett bra sätt.79 Det är den lokala och synliga polisen som bygger förtroende hos allmänheten. Det är inte så att medierna inte berättar om misslyckanden men dessa utgör
73 Palm & Skogersson 2000: 6f, 32 74 Ibid: 107, 132, 158
75 Bjellert & Palm 2012: 18
76 Palm & Skogersson 2000: 129
77 Palm & Skogersson 2000: 148 78 Pollack 2001: 79
sällan berättelsens grundkomponent.80 Denna journalistik kan beskrivas med tre perspektiv, som rutinjournalistik, som uppföljande journalistik eller som fördjupande journalistik. Rutinjournalistiken beskrivs som ett basutbud av regelbundna händelser som handlar om polisen vardagsarbete. Ofta hämtas materialet direkt från polisen egna hemsidor och polisen kan ha en huvudroll eller mer av en biroll genom att de får utrymme att kommentera
händelsen.81 Polisen får en dominerande roll både i problemformuleringar, lösningar, och får samtidigt utvärdera sin egen effektivitet.82 Det är genom vardagsjournalistikens
mediegestaltningar medborgarna i allmänhet får sin bild av polisen och deras arbete.83
6.5 Polisen i den fördjupade journalistiken
Medan vardagsjournalistiken karakteriseras av snabba nyhetsreferat så ställer den fördjupade journalistiken högre krav på redaktionerna vad gäller tid, resurser och personal.
Den fördjupade journalistiken är texter där reportern inte enbart eller till största del är budbärare av det andra säger. Det är texter som går på djupet och lyfter fram delar av verkligheten ur flera perspektiv. Aktörerna blir fler i artiklarna och polisen får en större konkurrens om utrymmet inte bara på nyhetsplats. Även på debatt och ledarsidor får olika aktörer mer utrymme att komma till tals och uttrycka sig. Polisen tvingas därmed dela medieutrymmet med en mängd andra aktörer.84 Ett större antal aktörer som kämpar om medieutrymmet ger journalisterna chansen att spela ut dem mot varandra samtidigt som de får tillfälle att producera mer dramatiska och polariserade texter som säljer bra.85 Polisen förmår eller tillåts inte styra gestaltningen på samma sätt och en mer kritisk och ifrågasättande diskurs kan urskiljas. Trovärdigheten antas därför minska, åtminstone för stunden.86 Denna
typ av journalistik är dock tidskrävande och kräver stora resurser vilket leder till att den är mer sällsynt.87
80 Bjellert & Palm 2012: 9, 95
81 Bjellert & Palm 2012: 21 82 Ibid: 23
83 Ibid: 38
84 Bjellert & Palm 2012: 73, 85 85 Ibid: 88
6.6 Polisens styrkeförhållande i relationen till media
Den viktigaste slutsatsen av de båda rapporterna är att polisen i kraft av sin expertis kan styra gestaltningen i medierna och i hög grad får definiera ramarna för sitt eget framträdande. Polisen får i kraft av sin starka ställning ofta själv utvärdera sin effektivitet, trovärdigheten ifrågasätts mycket sällan. Vidare är de en dominerande aktör både i beskrivningen av samhällsproblem och i bedömningen av dess åtgärder. Andelen negativa artiklar om polisen är mycket liten.88
Att polisen gestaltas positiv i medierna förklaras med att det är två arbetslogiker som fungerar väl tillsammans. Medierna är beroende av nyhetsstoff som lever upp till kraven på
nyhetsvärde och redaktionella begränsningar. Polisen får utifrån denna aspekt en fördel som nyhetskälla i samarbetet. Polisen har ett kunskapskapital samtidigt som de disponerar över materialet och finns till hands. I kraft av sin expertis kan de avgöra hur medierna ska gestalta denna sakkunskap. Den journalistiska och redaktionella makten är i högsta grad villkorad. Polisen är den lättaste källan att tillgå och därför dominerar deras berättelser. De representerar tryggheten i den journalistiska diskursen och är alltid en central aktör som ofta får uttala sig och göra sina egna värderingar.899091
7. Metodavsnitt
Metoden jag använt mig av i min undersökning är en kombination av kvalitativa och kvantitativa metoder. I detta avsnitt kommer jag redogöra för valet av metod, hur själva avgränsningen och urvalet gått till samt dess eventuella konsekvenser för studiens helhet.
7.1 Material & urval
Materialet består av totalt 57 artiklar från Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet. För att kunna besvara den sista frågeställningen, huruvida gestaltningen av polisen skiljer sig åt mellan kvällspressen och dagspressen, var det nödvändigt att båda dessa kategorier blev representerade. Samtliga artiklar har publicerats under sex dagar, någon gång mellan 2013-05-20 och 2013-05-25. Att jag valde att göra en fallstudie och begränsa mig till
rapporteringen kring polisens insatser i Husby och Stockholm beror på att jag ville undersöka en aktuell händelse i ett försök att göra en så explicit och uttömmande studie som möjligt. Enligt Bjellert och Palm (2012) skulle den kunna kategoriseras som en extraordinär händelse. Dessa beskrivs som händelser där polisen utsätts för en undantagsjournalistik eller den fördjupade journalistik som kräver mer resurser och ansträngningar och således är mer undantagsmässig än vardagsjournalistiken.92 Polisen är den dominerande aktören i mediernas artiklar och det är vid dessa extraordinära händelser som denna dominans tillfälligt hotas.93
Det är dessutom en händelse som stämmer väl överens med undersökningens ambition och syfte. Polisen har utsatts för både ris och ros och jag vill undersöka hur polisen gestaltas och vilket utrymme de får under förhållanden som är mer villkorade. En jämförande studie över en längre tidsperiod för att urskilja eventuella förändringar i gestaltningen av polisen och dess utrymme i rapporteringen eller en undersökning där fler fall studerats hade naturligtvis varit önskvärt. Jag hade också velat inkludera fler medier i form av radio och tv-nyheter i
undersökningen, dels för att studera om resultaten skilt sig åt mellan olika medietyper och dels för att det hade utmynnat i en mer omfattande studie. Dock hade ett mer tidskrävande arbete behövt läggas på själva urvalsprocessen samtidigt som jag hade varit tvungen att ta hänsyn till fler medieformer och dess speciella egenart. Nyhetsrapporteringen och tillgängligt material om polisens verksamhet är enorm och för validitetens och reliabilitetens skull hade
jag velat studera fler artiklar, men tyvärr räckte inte tiden till.
7.2 Tillvägagångssätt
Jag började min forskning och urvalsprocess med att gå in på databasen mediearkivet.
Mediearkivet är Skandinaviens största nyhetsarkiv och här finns tryckt material från alla stora dagstidningar och landsortstidningar.94 Eftersom oroligheterna startade natten till måndag den 20 maj 2013 begränsade jag min sökning till 2013-05-20 till 2013-05-25.
För att få fram relevanta artiklar använde jag mig av sökorden husby, polis och polisen i följande konstellation; husby AND (polis OR polisen). På denna sökning fick jag fram totalt 85 artiklar som offentliggjorts av Dagens Nyheter (31), Svenska Dagbladet (32) och
Expressen (22). Att just dessa tidningar valdes ut beror på att det var de tidningar som hade publicerat flest artiklar i kombination med att de utgör tre av våra största dagstidningar i Sverige och därmed når ut till många läsare. Dessutom borde de ha mer resurser att använda sig av en fördjupad journalistik än mindre och mer lokala tidningar. Jag läste igenom dessa artiklar och gjorde därefter ett urval på 57 artiklar. Av dessa var 22 ledare, krönikor eller debattartiklar där 5 stycken återfinns i Expressen, 10 i Dagens Nyheter och 7 i Svenska dagbladet. Resterande 35 artiklar är generella och inte på samma sätt representativa för
redaktionens eller skribentens åsikt. Här återfinns 7 stycken i Svenska Dagbladet, 14 i Dagens Nyheter och 14 i Expressen.
Utgångspunkten har varit att polisen återfinns i artiklarna och att de har handlat om polisen och dess verksamhet i anknytning till oroligheterna i Husby och Stockholms förorter. De artiklar som föll bort var notiser, insändare och artiklar som främst handlade om något annat och således inte var relevanta. Dessutom förekom många gånger flera exemplar av samma artikel varav en av dessa då fick ingå i studien. Totalt sållades 28 artiklar bort.
7.3 Kvantitativ innehållsanalys
När det gäller utformningen av själva forskningsdesignen handlar det många gånger om man i huvudsak ska använda sig av kvalitativa eller kvantitativa metoder. Innehållsanalys brukar
definieras som en undersökning av innehållet i någon form av skriftlig, muntlig eller
bildmässig framställning.95 Jag använt mig av både en kvantitativ och kvalitativ textanalys där materialet har bestått av text i form av artiklar.
Kvantitativ innehållsanalys är ett passande och lämpligt verktyg när man vill studera
förekomsten av olika typer av innehållsliga kategorier i ett material. Det kan röra sig om hur frekvent olika kategorier framträder eller hur mycket plats som olika kategorier får.96
Metoden väljer jag för att det är ett bra verktyg att kvantifiera innehållet i nyhetsartiklar. När det gäller frekvensen vill jag i min undersökning ta reda på hur ofta polisen och andra aktörer än journalisterna får möjlighet att uttala sig i nyhetsrapporteringen om polisen. Att mäta i vilken utsträckning en aktör får komma till tals är en metod för att bedöma huruvida aktören gynnas eller missgynnas i mediebevakningen.97 Detta eftersom varje grupp i större eller mindre utsträckning kan definiera och ge sin tolkning av situationen. I denna analys har debattartiklar och ledare uteslutits eftersom de oftast inte ger utrymme för någon annan aktör än skribenten att uttala sig och det är många gånger svårt att fastställa vem eller vilka
författaren representerar.
7.4 Tolkningsregler & kodningsprinciper
För att en kvalitativ innehållsanalys ska kunna genomföras krävs det ofta att de innehållsliga enheterna först måste tolkas och definieras för att sedan kunna placeras i rätt kategori. Det ska finnas ett och endast variabelvärde för varje analysenhet och klara tolkningsregler för hur innehållet i texter ska klassificeras.98 Om tolkningsreglerna handlar om hur variablerna och deras värden ska bestämmas och behandlas så handlar kodningsprinciperna mer om problem i relation med analysenheterna.99 Jag har valt att använda mig av något som kallas
huvudandelsprincipen i den bemärkelsen att jag analyserat varje enskild artikel för att undersöka vilken aktörsgrupp som har fått utrymme att uttala sig flest gånger. Den kvantitativa undersökningen kan delas in i två delar. Jag har dels undersökt i vilken
utsträckning olika aktören och aktörer som representerar polisen får utrymme att uttala sig i artiklarna, dels har jag undersökt hur många gånger varje aktörsgrupp fått uttala sig. Ofta
95 Esaiasson 2012: 197 96 Ibid: 197
97 Bergström & Boréus 2013: 53
förekommer flera olika aktörer från polisen eller någon annan grupp i samma artikel och den andra delen av undersökningen har gått ut på att kvantifiera samtliga uttalanden från olika grupper. Har en representant för polisen fått uttala sig i en enskild artikel har det bedömts som ett uttalande, har två olika representanter från polisen fått uttala sig har de värderats som två o.s.v. Samma procedur har upprepats med varje aktörsgrupp. De olika aktörerna har sedan delats in i 5 olika grupper. Dessa är aktörer från polisen, politiska aktörer, juridiska aktörer, kulturella aktörer och allmänheten. Grupperna innehåller och representerar samtliga aktörer som uttalat sig, journalister borträknat. I den kvantitativa innehållsanalysen har syftet alltså varit att fokusera på i vilken utsträckning polisen och de andra grupperna fått uttala sig eller citerats i artiklarna och det är de 30 artiklar som inte bedömts vara debattartiklar eller ledare som har analyserats.
7.5 Kvalitativ textanalys
Texter tillskrivs avgörande betydelse för hur människor uppfattar världen.100 I olika slags textanalyser handlar det om att plocka ut och undersöka olika delar av texten.101 Kvalitativ textanalys går ut på att ta fram det betydande innehållet genom en noggrann och omsorgsfull läsning av textens delar, helhet och den kontext i vilken den ingår. I metodens
användningsområden går det att urskilja två huvudtyper av textanalytiska frågeställningar. Dessa handlar om att systematisera innehållet eller kritiskt granska innehållet i texterna.102
Jag har valt att använda mig av det som brukar kallas en kvalitativ innehållsanalys. Ofta görs en skillnad mellan kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys där den förra ibland syftar på textanalyser där ingenting räknas eller mäts eller där något visserligen kvantifieras men samtidigt kräver mer komplicerade tolkningar. En vanlig invändning mot kvantitativa
innehållsanalyser är att den betonar manifest textinnehåll på bekostnad av det underförstådda vilket kan skapa validitetsproblem.103 En kvalitativ innehållsanalys däremot lägger större vikt vid sammanhanget och är samtidigt lämplig för att finna mönster i större material och
undersöka förekomsten av vissa metaforer eller beskrivningar.104
100 Esaiasson 2012: 212
101 Bergström & Boréus 2012: 24 102 Esaiasson 2012: 210
Förhoppningen är att en kvalitativ analys av artiklarna som berör polisen insatser i Husby kan bidra till utökad kunskap om polisen roll i den mediala framställningen och styrka eller underminera de teorier som frambringats genom tidigare forskning. Jag vill även att undersökningen ska utmynna i ett belysande av tankeinnehållet hos både medierna och polisen när polisen hamnar i mediernas blickfång. I den kvalitativa analysen är syftet främst att fokusera på det som uttrycks i artiklarna, explicit eller underliggande, och mediernas gestaltning av polisen, d.v.s. om det är bilden av polisen som en järnnäve och maktens front eller den mjuka bilden av polisen som trygghetsleverantörer som förmedlas. Genom att studera artiklarna på detta sätt och samtidigt inkludera ledare och debattinlägg har jag försökt bilda mig en uppfattning om sakernas tillstånd i ett vidare och mer övergripande sammanhang för att undersöka vilken bild av polisen som medierna väljer att släppa fram. Om våra stora nyhetstidningar beskriver vissa samhällsfenomen på ett specifikt vinklat sätt medan
alternativa betraktelsesätt helt trängs undan är det en viktig uppgift att analysera vad medierna faktiskt innehåller.
7.6 Validitet och reliabilitet
Begreppet validitet brukar översättas med om vi faktiskt mäter det vi vill mäta. Den kvantitativa delen av studien har undersökt i vilken utsträckning polisen fått uttala sig i de valda tidningsartiklarna och enligt min egen bedömning så är det en metod som är relevant utifrån forskningsfrågan. Jag har kodat artiklarna utifrån en specifik aspekt samt varit
noggrann med själva genomgången av artiklarna. Det framgår också i metodgenomgången att det finns skäl för att jag delat upp materialet som jag gjort. De artiklar jag valde bort var sådana som ej representerade den generella nyhetsrapporteringen och på sätt inte gav utrymmer för andra aktörer än författaren. En fördel för studiens intersubjektivitet och reliabilitet, d.v.s. tillförlitligheten i mätningen, är att den kvantitativa bedömningen av materialet har gjorts flera gånger.
Något som jag uppfattar som mer problematiskt vad gäller validiteten och reliabiliteten i min undersökning är den kvalitativa delen. Vid kvalitativa textanalyser spelar forskarens
den kvalitativa delen består av mina subjektiva tolkningar blir slutsatserna också färgade av mina uppfattningar. Jag försöker emellertid knyta mina resultat och de sammanfattande slutsatserna till tidigare forskning och utgår hela tiden från mina forskningsfrågor och valda teorier.
8. Resultatredovisning
I följande avsnitt följer en redogörelse för de resultat jag fått fram i den kvantitativa delen av undersökningen. Först kommer jag att i avsnitt 8.1 att redovisa och analysera vilket utrymme polisen får att uttala sig i artiklarna. I stycke 8.2 redogörs för de aktörer som inte hör till polisen.
8.1 Resultat kvantitativ analys
Trots att det är en extraordinär händelse som analyseras i studien får polisen ett stort utrymme att ge sin version av verkligheten och definiera ramarna för sitt eget framträdande. Polisen har således stora möjligheter att kommentera sina ingripanden och situationen. I de 35 artiklarna får en aktör från polisen uttala sig i fem av artiklarna från Svenska Dagbladet, i tio av
artiklarna från Dagens Nyheter och i tio artiklar publicerade av Expressen. Totalt finns det i 71,5 procent (25) av artiklarna en aktiv representant från polisen som får möjlighet att uttala sig och kommentera händelser. Detta innebär att om vi hade slagit ut alla uttalanden så hade de i snitt fått uttala sig 1,15 (40) gånger per artikel och vid sidan av allmänheten är de den grupp som får uttala sig mest. Polisen är också den grupp som får uttala sig i flest artiklar. Nedan följer en genomgång av de representanter från polisen som observerades och återfanns i artiklarna.
Aktörer från polisen Bitr länspolismästare: 3
Bitr generalsekreterare för polisfacket SGP-FP: 1 Länspolismästare: 1
Chef för dialogpolisen: 2
Insats/ingripandechef: 4 IT-expert Rikspolisstyrelsen: 1 Närpolischef: 4 Polisförbundets ordf: 1 Polisinspektör: 1 Presstalesmän/informationsansvariga: 12 Stationsbefäl: 2 Vakthavande befäl: 2 Närpolis: 3 Närpolisbefäl: 1 Totalt: 40
Av de 40 uttalandena är det enligt vad som framgår i artiklarna högt uppsatta eller poliser med chefsposition och presstalesmän/informationsansvariga som står för 36 av dem. Det är
dessutom rimligt att anta de uttalanden som gör via pressansvariga är noga övervägda och kontrollerade samtidigt som informationen initialt kommer från poliser högre upp i hierarkin. Endast fyra gånger är det en närpolis eller polisinspektör som får utrymme att säga något i artiklarna. Detta förstärker enligt mig bilden av polisen som mediestrateger. Jag tolkar det som att de är väl medvetna om att det som uttalas också skapar en viss bild av myndigheten, en bild som de vill kunna påverka och styra eftersom den utgör en viktig del i
förtroendebyggandet.
8.2 Resterande aktörer
uttala sig i 8 av artiklarna från Expressen, i 6 av artiklarna från Dagens Nyheter och i 5 av artiklarna från Svenska Dagbladet, totalt får de uttala sig i 19 av de 35 undersökta artiklarna.
Allmänheten Brandman: 2 Boende i Husby: 18
Civilperson som inte är boende i eller där det inte tydligt framgår att personen bor i Husby: 33 Ideella föreningar/nätverk: 3
Personer med anknytning till organisationen Megafonen: 3 Person som deltagit i upploppen: 7
Föräldrar till inblandade: 2 Totalt: 70 Kulturella aktörer Forskare: 1 Författare: 1 Sociolog: 2 Professor kriminologi: 1 Professor sociologi: 1 Totalt: 6 Juridiska aktörer Chefsåklagare: 1 Kammaråklagare: 1 Åklagare: 1 Totalt: 3 Politiska aktörer Finansborgarråd: 1 Partiledare: 4
Justitieminister: 2 Riksdagsledamot: 3
Rättspolitisk talesperson: 2 Gruppledare: 1
Partistyrelseledamot: 1
Statsminister Fredrik Reinfeldt: 3 Totalt: 23
Som vi kan se enligt sammanställningen så får de politiska aktörerna uttala sig 23 gånger med i snitt 0,66 uttalanden per artikel. De kulturella aktörerna får i sin tur uttala sig 6 gånger med i genomsnitt 0,17 uttalanden. Avslutningsvis är de juridiska aktörerna den grupp som får absolut minst utrymme att uttala sig, de förekommer i endast 2 av artiklarna med totalt 0,086 uttalanden per artikel.
9. Resultat kvalitativ analys
I detta avsnitt presenteras resultaten från den kvalitativa delen av undersökningen.
9.1 Polisens möjlighet att påverka sin egen gestaltning
har störst möjlighet att bli accepterad av läsarna. Polisen har ett tolkningsföreträde, de får beskriva riskerna och i hög grad även leverera lösningar.
I de förhållandevis få artiklar som tillhör de renodlade nyhetsartiklarna men inte ger utrymme för någon aktör, beskrivs ett händelseförlopp eller situation utan att någon enskild individ värderar eller tolkar det som inträffat. Men även om inte någon aktör får utrymme att uttala sig så bygger ofta artiklarna på polisens fakta och definitioner. Det framgår mycket tydligt att polisen är en viktig nyhetskälla i de artiklar jag har analyserat. Alla tre tidningar har
publicerat artiklar där de med hjälp av polisens uppgifter beskriver bakgrunden hos de personer som gripits och konstaterar att de flesta är tidigare dömda eller redan kända av polisen.
”De är unga män tidigare dömda för brott, har svåra problem med droger, familj och psykisk hälsa.”105
”Fyra personer greps i en bil i Norsborg natten mot fredag. Misstänka för försök till grov skadegörelse och våldsamt upplopp. Två är 24 år, de övriga är 25
respektive 28 år. Samtliga är folkbokförda i Botkyrka. Tre av dem är väl kända av polisen och dömda vid ett flertal tillfällen. Bland annat för narkotikabrott, stölder och häleri. Beskrivs inte som livsstilskriminella, utan som unga killar som gör mycket brott.”106
Enligt biträdande länspolismästare, Ulf Johansson, är de som deltar i upploppen personer med ett gediget brottsregister. De är inte alltid organiserade men att det finns ledarfigurer med ett kriminellt förflutet.107 Artiklarna bygger således på polisens definitioner och information och det är polisens beskrivningar av personerna som förmedlas. Detta stödjer således bilden av polisen som elitkälla och Primary Definer. De flesta medborgare tycker förmodligen att det är mer legitimt att polisen tar ifrån tårna om det rör sig om tungt kriminella personer än om pojkar i tolv-trettonårsåldern. Hur en händelse gestaltas har stor betydelse för hur vi ser på polisen agerande och de har således mycket att vinna på att läsarna tolkar den bild som polisen vill förmedla på rätt sätt.
105 ”De flesta tidigare dömda för brott”, Dagens Nyheter, 2013-05-25
106 ”Skiftande bakgrund bland de hittills gripna”, Svenska Dagbladet, 2013-05-25 107 ”Reinfeldt och Ask i krismöte”, Expressen, 2013-05-25
Min uppfattning är att den fördel som polisen har i att tolka händelser samt komma med förslag på hantering och lösningar inte är resultatet av ett medvetet försök av media att manipulera allmänheten, även om det kanske inte heller är objektivitetsprinciper som styr valet av nyhetsberättelser. Det är snarare de rutinmässiga strukturerna, kulturen och kraven på nyhetsvärde som leder till att medierna reproducerar polisen definitioner. Upploppen blir förstasidesstoff och tidningarna är beroende av att sälja lösnummer samtidigt som de har en deadline som ska hållas. Dock kan medierna genom att ge allmänheten så pass stort utrymme i artiklarna ändå bedömas följa riktlinjerna för en objektiv nyhetsrapportering, trots att det är polisens dominerande gestaltning i dessa artiklar som förmedlas. Medierna blir i mitt
analyserade material en del av ett system som på många sätt upprätthåller och förmedlar polisen versioner av verkligheten. Snarare än att urholka polisen legitimitet genom att producera kritiska artiklar blir texterna ett medel för polisen att nå ut med information och påverka allmänheten.
9.2 Hur media gestaltar polisen i nyhetsrapporteringen
Den kvalitativa analysen visar att den laddade spänningen och det polariserande är ett frekvent tema i artiklarna. I enlighet med Robert B. Entmans beskrivning av
kommunikationsprocessen och gestaltningsteorin så representerar och speglar inte medierna hela verkligheten. Journalisten tolkar och dramatiserar en händelse som han eller hon har upplevt eller tolkat utifrån polisens, forskare, politikers eller de drabbade Husbybornas beskrivningar och definitioner. Bilder som publicerats i artiklarna visar ofta kravallutrustad polis redo för kamp. Det är som Liv Folkestad beskriver det i Politiblikket, bilden av den ansiktslösa polisen och krigaren. Ibland känns det som att medierna beskriver ett krig och det är en våldsam närmast militärlikande polis som framträder.
skola. Jag tolkar det som att polisen vill visa att de har förmågan att anpassa sig och hitta alternativa lösningar för att framstå så effektiva som möjligt. I och med att en representant från polisen förekommer i så många av artiklarna kan de ofta i de artiklar där de utsätts för kritik ändå få inflytande över medias gestaltning.
I Svenska Dagbladet intervjuas närpolisen Mikael Jonsson som om ett par timmar ska delta i ett möte i Fittjaskolan tillsammans med skola, fritids, socialtjänst, nattvandrare och
föreningar, ”de goda krafterna” kallar han dem. Han betonar vikten av engagemang hos föreningar och berörda människor och förklarar att polisen har jobbat mycket med dialog och tidiga ingripanden mot vissa ungdomar. Ola Österling, chef för dialogpolisen i Stockholm säger i samma artikel att utan de lokala krafterna kommer det inte gå att lösa konflikterna. Med hjälp av en samarbetande allmänhet kan polisen sätta stopp för oroligheterna.108
”Nu försöker vi vara ute så mycket vi kan, vi pratar med folk, fritidsgårdarna har öppet längre.” 109
När vi undersöker alla artiklarna märker vi emellertid att polisen utsätts för mer kritik än i de renodlade nyhetsartiklarna. Kritiken återfinns främst i enskilda krönikor och debattinlägg vilket innebär att polisen inte har samma möjlighet att bemöta kritiken som i de andra artiklarna. Vid sidan av polisen verklighetsbild kan vi hos resterande aktörsgrupper urskilja främst två resonemang till varför upploppen startade. Den ena handlar om ett missnöje med, eller ilska mot, polisen. Rami Al-Khamisi, en av talespersonerna för Megafonen, säger att polisen ska ha kallat personer apor, pajasar och luffare. Att polisen ropat tillmälen och använt sig av övervåld är anklagelser som nästan uteslutande kommer från personer med anknytning till Megafonen, personer som deltagit i upploppen eller enskilda debattörer. De två
förstnämnda uttrycker ett missnöje mot polisen efter dödsskjutningen av den 69-årige mannen i området och kräver att det upprättas en oberoende utredning och att polisen riktar en
offentlig ursäkt till mannens anhöriga. De uttrycker också en förståelse för att folk reagerar på det här sättet när andra demokratiska vägar är stängda.110
108 ”Civil motkraft stoppar våld”, Svenska dagbladet, 2013-05-23 109 Ibid
