Södertörns Högskola
Genusvetenskap
”D ET GÖR JU ETT SJÄLVKLART VAL ÄNNU SJÄLVKLARARE ”
- En studie om mäns föräldraledighet i en organisation -
Elisabet Granström
ABSTRACT
Ämnet för den här uppsatsen är mäns föräldraledighet. Det övergripande syftet med denna studie har varit att studera hur män förhåller sig till sina dubbla roller som småbarnsföräldrar och förvärvsarbetare. Specifikt har jag undersökt om mina informanter, fyra män vilka varit föräldralediga, påverkats av deras arbetsgivares, Statoils, småbarnsföräldrapolicy i de val de gjort angående sin föräldraledighet. Genomförandet av studien har skett genom kvalitativ intervjumetod. Informanterna har alla uttryckt att småbarnsföräldrapolicyn gett dem stöd i de val de gjort angående sin föräldraledighet, dock har den inte haft avgörande betydelse.
Småbarnsföräldrapolicyn har ett stort symboliskt värde, genom att den finns ges signalen till alla anställda att det är okej att vara föräldraledig oavsett kön.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT... 2
FÖRORD ... 4
INLEDNING ... 4
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 5
BAKGRUND ... 6
FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGEN SOM POLITISK FRÅGA... 6
FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGENS UTFORMNING... 7
STATISTIK OM FÖRÄLDRALEDIGHET... 7
TIDIGARE FORSKNING ... 8
MÄNS FÖRÄLDRALEDIGHET... 8
ARBETSLIVET OCH JÄMSTÄLLDHET... 10
CENTRALA BEGREPP ... 11
FÖRÄLDRALEDIGHET ELLER PAPPALEDIGHET... 11
KÖN OCH GENUS... 12
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 12
SOCIAL KONSTRUKTIONISM... 12
ORGANISATIONER SOM SOCIALA KONSTRUKTIONER... 13
MASKULINITETT... 14
METOD OCH MATERIAL... 15
KVALITATIV INTERVJUMETOD... 15
FÖRETAGET OCH SMÅBARNSFÖRÄLDRAPOLICYN... 16
INTERVJUPERSONERNA OCH INTERVJUERNA... 17
BEARBETNING, TOLKNING OCH ANALYS AV EMPIRIN... 18
REFLEXIVITET OCH KÄLLKRITIK... 18
RESULTAT ... 19
VALET ATT VARA HEMMA OCH JÄMSTÄLLDHET... 19
SMÅBARNSFÖRÄLDRAPOLICYN OCH KULTUREN I ORGANISATIONEN... 22
INFÖR OCH UNDER FÖRÄLDRALEDIGHETEN... 25
EFTER FÖRÄLDRALEDIGHETEN... 26
AVSLUTANDE DISKUSSION... 29
REFERENSER... 32
BILAGA: STATOILS SMÅBARNSFÖRÄLDRAPOLIY ... 34
FÖRORD
Bidragande orsaker till att denna uppsats kunnat genomföras är flera, bland annat att Statoil, den organisation jag valt som studieobjekt, gav mig tillgång till deras organisation. Likaså har det varit mycket betydelsefullt att informanterna, vilka arbetar på Statoil, sedan delat med sig av sina erfarenheter. Värdefulla kommentarer och uppmuntrande ord har inte bara kommit från min handledare utan även från min familj och mina vänner, ingen nämnd och ingen glömd. Jag vill rikta ett varmt tack till alla som på olika vis hjälpt mig i mitt arbete med denna uppsats.
INLEDNING
Mäns föräldraledighet är ett ständigt aktuellt ämne, som är väl förankrat inom både politiken och media. Denna fråga har debatterats under tämligen lång tid i vårt land. I Sverige ses frågan om mäns uttag av föräldraledighet, eller avsaknad av detta som en jämställdhetsfråga.
Sociologen Lisbeth Bekkengen (2002 s. 11) skriver att: ”Föräldraförsäkringen – och framför allt uppmuntran till pappaledighet – har alltsedan den infördes kommit att bli ett av jämställdhetspolitikens viktigaste förändringsverktyg.” Genom att även män tar sitt föräldraansvar, ges kvinnor möjlighet till förvärvsarbete, på andra villkor. Det skulle då finnas en potential till förändring i arbetslivet, inte bara kvinnor skulle då ses som möjliga bortavarare från arbetet och i förlängningen som ett problem på grund av just detta. Att män ska vara föräldralediga då de får barn är för mig en självklarhet, dock ser inte verkligheten ut så idag, det är långt ifrån självklart att män tar ut föräldraledighet då de blivit föräldrar. Enligt statistik från Försäkringskassan (2005 s. 8 f.) tog männen år 2004 ut 18,7 procent av samtliga föräldrapenningdagar och kvinnorna 81,3 procent vilket betyder att det är kvinnorna som tar ut största delen av föräldraledigheten då det bildas familj.
Tidigare forskning (se grundligare genomgång nedan) har visat att män ofta motiverar sitt val angående sin föräldraledighet med bland annat ekonomiska skäl och arbetsgivarens inställning. Varför de inte tagit ut föräldraledighet, överhuvudtaget eller i liten utsträckning, brukar i dessa fall motiveras med att deras arbetsgivare inte är positivt inställd till mäns föräldraledighet, och att familjen skulle förlora ekonomiskt på att mannen är föräldraledig, eftersom det generellt sett är mannen som tjänar mest. Enligt jämställdhetslagen (JämO 2003 s. 3) är arbetsgivare skyldiga att hjälpa sina arbetstagare, oavsett kön, att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap. Hur denna hjälp ser ut varierar förstås. Det finns arbetsgivare
i Sverige idag som har en konkret utformad småbarnsföräldrapolicy, vilken syftar till att hjälpa föräldrar i deras vardag och underlätta valet att vara föräldraledig. Policyn är således organisationens nedskrivna handlingsprogram för anställda som ska ta ut föräldraledigt och liknande som har med föräldraskapet att göra. Vid föräldraledighet får personen i fråga föräldrapenning, 80 procent av lönen från Försäkringskassan, det finns dock ett tak på 24 560, vilket är det maxbelopp den föräldraledige får tjäna för att få ut 80 procent av sin lön. Vissa organisationer, vilka har en småbarnsföräldrapolicy, ger ekonomisk kompensation för de som tjänar över detta tak, vilket i realiteten innebär att alla anställda inom organisationen verkligen får 80 procent av sin lön.
Ämnet för den här uppsatsen är just att titta närmare på män som är anställda inom en organisation vilken har en småbarnsföräldrapolicy. Mot bakgrund av vad tidigare forskning pekat på anser jag det vara mycket intressant att undersöka detta, eftersom de hinder som brukar framhållas för mäns föräldraledighet undanröjs genom policyn. Likaså anser jag det vara intressant på grund av ämnets aktualitet. Min förhoppning är att min studie ska kunna bidra till en ökad förståelse för vad det kan innebära för den enskilde individen och dennes familj att ens arbetsplats har en småbarnsföräldrapolicy i syfte att underlätta för de anställda att kombinera arbetsliv och familjeliv.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Det övergripande syftet med denna studie är att studera hur män förhåller sig till sina dubbla roller som småbarnsföräldrar och förvärvsarbetare. Specifikt undersöker jag om mina informanter, fyra män vilka varit föräldralediga, påverkats av deras arbetsgivares, Statoils, småbarnsföräldrapolicy i de val de gjort angående sin föräldraledighet.
Frågeställningar är: Vilka faktorer har påverkat informanterna i deras val att vara föräldralediga? Har småbarnsföräldrapolicyn påverkat dem i deras vardag och på jobbet? Har föräldraledigheten påverkat dem i arbetslivet och i så fall hur? Hur tänker dessa män kring jämställdhet?
BAKGRUND
Under denna rubrik ger jag en bakgrund till frågan om hur mäns reproduktiva ansvar sett ut och ser ut idag, och varför denna fråga anses vara viktig i vårt land. Jag ger också en övergripande beskrivning om hur föräldraförsäkringen är utformad, samt statistik om hur många män och vilka män som tar föräldraledigt i allmänhet och specifikt hur många män som varit föräldralediga på Statoil i relation till kvinnor.
FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGEN SOM POLITISK FRÅGA
Som första land i världen införde Sverige 1974 en föräldraförsäkring, tidigare hade samma försäkring kallats moderskapsförsäkring. Genom den nya föräldraförsäkringen blev det således möjligt även för papporna att få ersättning vid vård av barn. Det blev inte bara möjligt, för första gången betonades också männens ansvar som förälder. Historikern Roger Klinth (2002 s. 15) menar att: ”Det historiskt unika låg emellertid i den politiska markeringen av mannens reproduktiva ansvar. Föräldraförsäkringen gjorde på allvar fadern – i betydelsen en man som vårdar barn – till en politisk kategori.” Även idag debatteras det flitigt inom politiken om faderns reproduktiva ansvar. Frågan som är lika aktuell idag som då den sattes på den politiska dagordningen har följaktligen en tämligen lång historia (se Klinth 2002 för utförlig genomgång av denna fråga). Redan då den nya föräldraförsäkringen togs i bruk syftade den till att öka jämställdheten mellan män och kvinnor, vilket skulle förverkligas genom att kvinnan skulle ges möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden i större utsträckning och mannen skulle dela ansvaret att ta hand om barnen (Klinth 2002 s. 13 ff.). Idag är avsikten något så när den samma, föräldraförsäkringen syftar bland annat till att båda föräldrarna ska ges möjlighet att kunna kombinera barn och förvärvsarbete. Den syftar också till att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, som ett mål på vägen för detta är att försöka få män att öka sitt uttag av dagar då de är föräldralediga. Regeringens mål är att de skillnader som finns mellan hur föräldrar delar på sin föräldraledighet då de får barn ska minska, helst elimineras (Försäkringskassan 2005 s. 7). Hur detta ska gå till, att minska skillnaderna mellan föräldrarnas uttag, i praktiken få männen att ta ut mer föräldraledighet, debatteras både i media och i politiken. Idag handlar debatten framför allt om huruvida föräldraförsäkringen ska göras individuell eller inte, alltså att dagarna inte längre ska kunna överlåtas fritt till den andre föräldern.
FÖRÄLDRAFÖRSÄKRINGENS UTFORMNING
Föräldraförsäkringen är flexibelt utformad, det ges tämligen stort utrymme för föräldrarna att själva bestämma vem som ska vara hemma och hur länge. Enligt lag har föräldrar rätt att vara borta från arbetet för att vårda sitt barn, med eller utan föräldrapenning, detta kallas för föräldraledighet. Föräldrapenningen är tänkt att ge visst ekonomiskt stöd för det inkomstbortfall som uppstår vid en bortavaro från arbetet. Det är möjligt att ta ut sammanlagt 480 dagar, detta upp till att barnet fyllt 8 år eller tills barnet gått sitt första år i skolan.
Föräldrarna får hälften var av dessa dagar, förutsatt att de har gemensam vårdnad, de kan dock fritt ge bort delar av sina dagar till den andra föräldern, vilket i praktiken inneburit att flest kvinnor tagit ut största delen av föräldraledigheten. År 2002 infördes 60 dagar, så kallade pappamånader, som inte kan överlåtas till den andra föräldern, detta innebär således att dessa dagar är reserverade för mamman respektive pappan. I realiteten innebär detta att dagarna går förlorade om de inte tas ut. Föräldrapenningen behöver inte tas ut i hela dagar, och inte heller för varje dag i veckan, den ekonomiska ersättningen ges utifrån hur föräldern tar ut dagarna.
Kompensationen för inkomstbortfallet är 80 procent av lönen, om föräldern tjänar max ca 24 560, vilket är det tak som föreligger (Försäkringskassans hemsida, RFV 2004 s. 9 ff.).
Eftersom män generellt sett tjänar mer än kvinnor, påverkas fädernas uttag av föräldraledighet och föräldrapenning mest av taket.
STATISTIK OM FÖRÄLDRALEDIGHET
År 2004 tog män ut ca 18,7 procent av alla föräldrapenningdagar, kvinnor tog 81,3 procent av dessa (Försäkringskassan 2005 s. 9). Män som tog ut 60 dagar eller fler var för barn som föddes 2001 drygt 22 procent (Socialdepartementet 2004 s. 5). Socialdepartementet (2004 s.
5) menar att männens uttag av föräldrapenningdagar är större i de familjer där kvinnan tjänar mer än Försäkringskassans tak och mannen under, i dessa fall tar männen ut ca 40 procent skriver de. I de familjer där det ser ut tvärtom, mannen tjänar över och kvinnan under Försäkringskassans tak tar männen enbart ca 10 procent av dagarna. I familjer där både kvinnan och mannen tjänar över taket, tar även männen ut mer av föräldraledigheten än övriga män, ca 25 procent av dagarna. Angående uttaget av föräldraledighet skriver Socialdepartementet (2004 s. 5) så här:
Familjer där pappan och mamman har en hög utbildning kännetecknas av att pappan tar ut mer föräldraledighet jämfört med familjer som har en lägre utbildning. En högre utbildning hos mamman
pappor med arbetsmarknadsstöd och som är beroende av socialbidrag att ta en kortare ledighet än pappor med fastare förankring på arbetsmarknaden.
Följaktligen varierar uttaget av föräldraledighet mellan olika grupper av män, sannolikt även inom samma grupp. Enligt vad som framkommit ovan spelar det alltså roll för uttaget av föräldraledighet, vad för slags bakgrund och utbildning personen i fråga har. Under 2004 tog 39 män, varav 12 stycken tog mer än två månader och 29 kvinnor, varav 17 stycken tog mer än två månader föräldraledigt på Statoil, vilken är mansdominerad arbetsplats. På grund av föräldraförsäkringens flexibilitet, och mansdominansen är dessa siffror svårtolkade.
TIDIGARE FORSKNING
Forskningsfältet om fäder är tämligen omfattande, följaktligen har jag gjort ett urval av forskning jag anser vara relevant för denna studie. I enlighet med mitt syfte har jag valt att ta upp forskning vilken handlar om mäns föräldraledighet samt forskning vilken handlar om jämställdhet i arbetslivet. Jag tar även upp forskning angående vad olika arbetsvillkor kan få för konsekvenser för individen och för samhället i stort.
MÄNS FÖRÄLDRALEDIGHET
JämO (2005 s. 5) skriver utifrån den sammanställning de gjort om hur forskningsläget ser ut att:
Medan män kan välja nivå på föräldraskapets engagemang är föräldraskap för kvinnor ett icke förhandlingsbart ansvar. […] Mammaledigheten anses vara självklar, medan pappaledigheten ur samhällets synvinkel ses som ett önskvärt val och en ”rolig” och ”lärorik” möjlighet som ska uppmuntras, belönas och uppskattas.
Bekkengen (2002 s. 17) skriver att det ofta är fyra specifika slags svårigheter som framkommer i forskning, gällande män och varför de inte tar ut föräldraledighet. De svårigheter som lyfts fram är: ”Traditionella könsroller, ekonomiska skäl, attityder på arbetsplatsen och kvinnan som inte delar med sig av föräldraledigheten.” Vidare skriver hon att: ”Det förefaller ha utvecklats en diskurs om hinder för mäns föräldraledighet” (Bekkengen 2002 s. 175, kursiv i original). De kvinnor och män hon intervjuat i sin studie kan inte tala om några verkliga händelser, men de pratar ändå om de olika hindren (förutom traditionella könsroller vilket hon inte ser som en del i diskursen, se Bekkengen 2002 s. 175). Av detta drar
hon slutsatsen att diskursen och det verkliga inte går hand i hand. Diskursen behöver således inte innebära problem i verkligheten. ”När frågan om varför män inte är föräldralediga i större omfattning förs på tal, tar man medvetet eller omedvetet till diskursen som förklaring, utan att kritiskt granska sin egen eller andras situation och villkor” (Bekkengen 2002 s. 176).
I studien framkommer att diskursen om ekonomiska hinder kommer till uttryck hos de par hon intervjuat oavsett om pappan tjänar mest eller minst (Bekkengen 2002 s. 176 ff.). I en rapport från Socialdepartementet (2004 s. 5) framkommer den ovan beskrivna diskursen som förklaring till varför uttaget är tämligen ojämnt mellan föräldrarna. Här skriver de att familjerna verkar välja det mest ekonomiskt rationella alternativet. Sociologen Arja Tyrkkö (1997 s. 136) skriver att:
Ett socialt faktum som kön är dock starkare än det ekonomiskt rationella. I de flesta familjerna byttes inte ”rollerna” fastän kvinnans position var högre än mannens. Det fanns en ”regi” och ett ”manus” i genuskontraktet som aktörerna höll sig till. Resultaten visar emellertid att när kvinnans arbetsmarknadsposition var hög i relation till mannens position, kunde genuskontraktet bli objekt för förhandlingar.
Det är också tämligen vanligt att säga att det är arbetsgivaren som är negativ till att mannen ska vara hemma med sitt barn. Detta är dock inte riktigt sant menar Bekkengen (2002 s. 20 f.) eftersom att då hon tittat noggrannare på det som används som underlag för dessa påståenden kommit fram till att det inte är verkliga skeenden som ägt rum, utan upplevelser av detta.
Vidare menar hon att denna oro för att arbetsgivaren ska vara negativ till att män ska vara föräldralediga kan vara överskattad.
I en hänvisning till studier utförda av Riksförsäkringsverket skriver Socialdepartementet (2004 s. 5) att två andra stora förklaringar till att uttaget av dagar är ojämnt beror på att båda föräldrarna anser att kvinnan vill vara hemma längst, samt att kvinnan ammar barnet.
Bekkengen (2002 s. 180) menar dock att även om kvinnan har en önskan om att ta den längsta föräldraledigheten, betyder inte detta att hon inte låter mannen vara hemma. Vidare skriver Socialdepartementet (2004 s. 5) tvärtom mot vad de tidigare skrivit, att det inte endast går att använda ekonomin som förklaringsmodell, eftersom män tar mer föräldraledighet i de familjer där båda har inkomster överstigande försäkringskassans tak. Detta tyder på menar de att även kvinnans utbildning och position i arbetslivet spelar in. I familjer där båda föräldrarna har hög
utbildning tenderar mannen att ta ut mer föräldraledighet, detta tenderar även vara fallet i de familjer där kvinnan har hög utbildning. Liknande resultat har Tyrkkö (1997 s. 136) kommit fram till, i hennes studie spelade skillnaderna i inkomst roll för vem som tog ut mest tid för vård av sjukt barn samt vem som kortade ner arbetstiden. I de fall då kvinnans inkomst var större eller då mannens och kvinnans löner inte skiljde sig åt nämnvärt delade kvinnan och mannen oftare. ”Den traditionella arbetsfördelningen återskapades när mannen tjänade mer än kvinnan och kvinnans arbetsmarknadsposition var sekundär i förhållande till mannens”
(Tyrkkö 1997 s. 136).
ARBETSLIVET OCH JÄMSTÄLLDHET
Dagens arbetsvillkor och organisationer ser tämligen olika ut. Detta medför olika konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet. Monica Lindgren (1999 s. 89) lektor i företagsekonomi, menar att en följd av att människor idag i många fall arbetar i projekt leder till att ”traditionellt maskulina förhållningssätt till arbetet förstärks i en tid när mycket av samhällsutvecklingen går i motsatt riktning.” Vidare menar hon att projektarbete ofta har en tidpunkt då det måste vara klart, vilket kan leda till att det också blir accepterat att arbeta mycket och länge. Hon anser också att detta leder till att familjen blir drabbad och att det arbete som läggs ner på att få det jämställt bromsas (Lindgren 1999 s. 89).
Likaså innebär de flexibla arbetsformer som finns idag att den enskilda individens ansvar för arbetsuppgiftens utförande tilltagit, så länge uppgiften blir utförd spelar det mindre roll när den utförs (Lindgren 1999 s. 89). Genom pc och liknande har det, i vissa fall, blivit enklare att utföra sitt arbete utan att för den skull vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen. Detta är dock inte enbart positivt, närheten till arbetet, att kunna utföra det vart som helst i princip, leder till att det inte längre finns någon tydlig gräns mellan arbete och fritid. Vilket i sin tur leder till att den som arbetar får mindre tid för familjeliv och privatliv (Lindgren 1999 s. 94). Alltså påverkar detta familjen negativt. Tyrkkö (1997 s. 139) menar även hon att flexibilitet i arbetet inte bara är till godo. Flexibilitet i arbetet är av naturliga skäl inte möjligt för alla som arbetar, det är främst för tjänstemän detta är möjligt.
Tyrkkö (1997 s. 134) menar att de val som görs inom familjen även beror på det som händer utanför familjen, detta får också andra följder. ”Samtidigt återskapar familjens inre arbetsdelning könsstrukturer på arbetsmarknaden. Den som har huvudansvaret för försörjningen i form av högre inkomster, satsar på arbetet, den andra anpassar sig till
familjens behov” (Tyrkkö 1997 s. 134). Detta tolkar jag som att hon menar att de val som görs i hemmet även påverkar karriärmöjligheter och liknande på arbetsmarknaden. Även Lindgren (1999 s. 91) menar att de skillnader som finns på arbetsmarknaden lönemässigt bidrar till att det ”uppkommer en maktfördelning inom familjen där mannens arbete och karriär prioriteras utifrån ekonomisk rationalitet. Utifrån samma logik får kvinnorna ta huvudansvaret för hem och barn.” Att dagarna som föräldrar tar föräldraledighet är tämligen ojämnt fördelade mellan könen kan leda till att kvinnor ges sämre möjligheter på arbetsmarknaden, detta oberoende av om de tänkt bilda barnfamilj eller inte menar JämO (2005 s. 6).
I en enkätstudie gjord av JämO (2003 s. 17) fick 39 arbetsgivare komma till tals, kända som goda exempel, på så sätt att de arbetar för att anställda ska kunna kombinera arbete och familj.
Där framkom det att det de ansåg vara viktigast för detta underlättande arbete var att arbetsgivaren föregick med gott exempel, genom exempelvis positiva attityder och liknande.
De hinder som dessa organisationers anställda angett varit ett problem i uttag av föräldraledighet handlade inte endast om de ovan beskrivna diskurserna. De anställda angav även att det varit problem på grund av arbetstider och att de haft mycket att göra på jobbet.
Även resor, kurser och liknande angavs som problematiskt (JämO 2003 s. 7). Detta visar att det kan vara mycket mer förutom diskurserna ovan som spelar in, därmed inte sagt att det dessa arbetstagare angett som problem är ett problem med praktisk grund. Verkligheten är med andra ord ganska komplex.
CENTRALA BEGREPP
FÖRÄLDRALEDIGHET ELLER PAPPALEDIGHET
I denna uppsats kommer jag att använda mig av begreppet föräldraledighet och mäns föräldraledighet och inte pappaledighet. Bekkengen (1997 s. 111) skriver att hon: ”[…]
associerar mamma och pappa till de biologiska och känslomässiga banden, medan en förälder har ett övergripande ansvar såväl juridiskt som moraliskt och praktiskt.” Efter att hon slagit upp ordet i Svenska akademiens ordbok framkommer att hennes associationer är riktiga, ordet förälder har bland annat synonymen föräldraansvar. Med bakgrund av ovanstående har jag valt att använda uttrycket mäns föräldraledighet, då även jag anser att det handlar om ett generellt ansvar, därmed inte sagt att jag bortser från att det även finns andra band till barnet.
KÖN OCH GENUS
Genus är den svenska översättningen på engelskans gender. Ordet genus används för att markera skillnaden mellan det socialt konstruerade könet och biologiskt kön skriver historikern Yvonne Hirdman (1988 s. 50). Det är möjligt att använda både kön och genus för att beskriva det socialt konstruerade könet. Hon menar dock att:
Begreppet genus är också behändigt att ha för att både förstå och kunna diskutera utsträcktheten, dvs.
att genus är något som häftar inte bara vid kroppar, utan vid allt: tankarna om manligt/kvinnligt, man/kvinna genomsyrar världen omkring oss och fyller platser, situationer, tyg, mat, politik, arbete. Det handlar om kvinnligt/manligt som överförda abstraktioner. (Hirdman 2001 s. 16, kursiv i original)
Jag kommer således att använda mig av begreppet kön då det handlar om biologiskt kön och genus då det handlar om socialt konstruerat kön.
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Grundläggande utgångspunkt för uppsatsen är social konstruktionism (se nedan), vilket genomsyrar de olika teoriinriktningar jag refererar till.
SOCIAL KONSTRUKTIONISM
Vivien Burr (1995 s. 3) forskare inom psykologi, menar att social konstruktionism bland annat ifrågasätter det vi ofta tar för givet och sällan reflekterar över, såsom vår kunskap om världen och även vårt eget beteende. Kunskap är något som skapas i en historisk och kulturell kontext, det vi tar för sanning idag behöver inte nödvändigtvis vara sant om hundra år. Burr (1995 s. 3) frågar sig varför vi inte kan kategorisera människor efter något annat än just kön.
Meningen med detta är enligt henne att vi måste ifrågasätta varför just kön getts så stor betydelse att vi utifrån detta antar att vi fått vår personlighet och andra egenskaper. Bosse Angelöw och Thom Jonsson (2000 s. 95 f.) båda socialpsykologer, menar ”att kvinnor och mäns olika beteendemönster har uppkommit genom ett komplicerat samspel mellan individen och omgivningen. Personen föds in i en könsroll och får olika rollförväntningar beroende på om individen är en pojke eller flicka.” Social konstruktionism står således i motsats till essentialism, vilken menar att människor är gjorda av naturen (Wahl et al. 2001 s. 43).
Människor skapar verkligheten genom mellanmänskliga relationer menar anhängare av social konstruktionism. I dessa mellanmänskliga relationer är språket av stor vikt, eftersom det är
genom språket vi delar med oss till andra vad vi känner och på så sätt samtidigt konstruerar världen runt omkring oss och den verklighet vi lever i (Burr 1995 s. 4 f.). Gemensamt för anhängare av social konstruktionism är följaktligen att inta en kritisk inställning mot kunskap vilken vi tar för givet, att kunskap är beroende av kontexten den verkar i, det är historiskt och kulturellt specifikt, att kunskap blir till genom sociala processer, samt att kunskap och handlingar vilka är sociala interagerar med varandra (Burr 1995 s. 3 ff.).
ORGANISATIONER SOM SOCIALA KONSTRUKTIONER
I min uppsats, vilken handlar om både individen och organisationen denne arbetar i, har jag valt att använda mig av organisationsteori, då jag anser att det inte går att helt särskilja individen och organisationen ifrån varandra. Wahl et al. (2001 s. 11) forskare inom feministiska organisationsstudier, menar att också ”organisationer är socialt konstruerade.
Människor skapar mening och förståelse kring vad organisationer är och gör.” Vidare skriver de att: "Föreställningar om kön är i sig en del av könsordningen i en organisation, och ofta medverkar de till att könsordningen bevaras. Dessa föreställningar är ett slags vardagskonstruktioner av kön som också blir synliga i samtal på arbetsplatsen [...]" (Wahl et al. 2001 s. 39). De antaganden som finns inom organisationer om genus är även de föränderliga, således kan det förändras vad som anses vara just kvinnligt/manligt (Wahl et al.
2001 s. 56). De strukturer som verkar inom organisationer, det vill säga de villkor som kvinnor och män arbetar under, är många gånger tillkomna efter hur mäns livsvärld ser ut, det är också dessa strukturer som fungerar som norm för hur verksamheten sedan styrs (Wahl et al. 2001 s. 60). Inom organisationer finns en kultur, vilken består av ”ett komplext mönster av uppfattningar, förväntningar, idéer, värden, attityder, och beteenden som delas av organisationens medlemmar eller anställda” menar Bengt Abrahamsson och Jon Aarum Andersen (2000 s. 131) vilka forskar bland annat om organisationer. Organisationen är således inte frikopplad från samhället utanför organisationen. De värderingar som finns i organisationer och påverkar vad som sker i organisationen kommer både från personen i fråga, organisationen och det omgivande samhället (Abrahamsson & Aarum Andersen 2000 s.
129, Wahl et al. 2001 s. 48). ”I en organisation arbetar människor, vilka ständigt skapar och återskapar det som ’är’ organisationen” (Wahl et al. 2001 s. 48). Sociologen Joan Acker (1992 s. 252 ff.) har utarbetat en teori vilken har ett kulturperspektiv, hennes tanke med teorin är att forma en mening om organisationers genusstrukturer, hur dessa formas och bibehålls. Hon beskriver olika processer vilka interagerar med varandra, varav två är relevanta för min studie.
Konstruktionen av symboler, bilder och olika föreställningar är en av dessa processer. Genom denna konstruktion skapar människan gemensamma föreställningar om vad som är okej inom organisationen. En annan av processerna handlar om en slags mental konstruktion hos individen kring vad som är tillåtet och inte, allt enligt de genusnormer som finns i organisationen. Genom denna process känner individen av vad för krav och möjligheter denne har på sig från organisationen utifrån sitt kön. Passande beteende, attityder och liknande som organisationen står för hör hit (Acker 1992 s. 252).
MASKULINITET
Att göra en studie om föräldralediga pappor är följaktligen också att forska om män, vilket gjort att jag valt att använda mig av sociologen R.W. Connells (1996) teori om manlig hegemoni. Hegemonisk maskulinitet handlar enligt Connell (1996 s. 101) om det som gör att en sammansättning människor kan inneha och vidmakthålla en överordnad position i samhället, företrädesvis män. Genom denna hegemoni skapas en försäkran för att män får en fortsatt överordnad roll och kvinnor den motsatta, underordnad. Det går att göra en parallell till det Hirdman (1988 s. 54) menar, att det finns ett slags osynliga kontrakt mellan könen i alla samhällen, dessa kontrakt talar om för oss hur vi ska vara som kvinna och man.
Kontraktet är allt som oftast ”uppdraget av den part som definierar den andra” (Hirdman 1988 s. 54). Genuskontraktets utformning i dagsläget, gällande vård av barn, skulle jag säga generellt sett ser ut på så vis att kvinnan tar den största delen av föräldraledigheten och att mannen, i bästa fall, tar en del av den. Dock är hegemonisk manlighet inget en gång för alla givet, detta är både historiskt och kulturellt föränderligt, liksom genuskontraktet. Nya sammansättningar av människor kan således utmana dessa mönster och skapa en ny hegemoni, detta är även möjligt att göra för kvinnor (Connell 1996 s. 101). Vidare menar Connell (1996 s. 102) att det finns ”särskilda genusrelationer byggda på dominans och underordning mellan olika grupper av män.” Således kan även män vara underordnade andra män. Connell (1996 s. 103) påpekar att det stora flertalet män inte passar in i den hegemoniska maskuliniteten, vilken är normen, trots detta vinner de ändå på detta menar han, eftersom de får ta del av de vinster män får som kommer av att kvinnan har en underordnad position. Bekkengen (2002 s. 95) skriver om en förändrad maskulinitet vilken hon benämner barnorienterad. Hon menar att denna barnorienterade maskulinitet handlar om att:
[…] sätta ett högt värde på relationen till och kontakten med barn, samt ha ett uttalat intresse för barns villkor. Barn förknippas då inte enbart med kvinnors ansvar och uppgifter utan ingår som en del i mäns
åtaganden, även utöver försörjningsansvaret. Dessa män har egna behov av barnrelationen för att utveckla sig själva som människor vissa män värdesätter att få vara tillsammans med sina barn och skapa en kontakt med barnet.
Vidare menar hon att även män vilka inte har barn kan vara inriktade mot denna sorts maskulinitet. ”Den barnorienterade maskuliniteten kan finnas på en diskursiv nivå, utan att den behöver omsättas i praktik” (Bekkengen 2002 s. 99, kursivering borttagen).
METOD OCH MATERIAL KVALITATIV INTERVJUMETOD
I enlighet med mitt syfte för den här uppsatsen har jag valt en kvalitativ intervjumetod.
Kvalitativa intervjuundersökningar syftar till att forskaren försöker begripa människors upplevelser av sitt jag och den värld som omger dem. Således är det subjektet som är i fokus, för att kunna komma åt det subjektiva krävs att forskaren försöker förstå informanten, genom att sätta sig in i informantens värld menar Jan Hartman universitetslektor i filosofi (2004 s.
15). Kvalitativ metod bygger således på att forskaren är intresserad av att undersöka hur något är beskaffat, ett fenomens karaktär eller liknande skriver sociologen Karin Widerberg (2002 s.
15). Jag är fullt medveten om att även andra metodologiska ansatser skulle kunna vara fruktbart vid mitt val av ämne, dock är jag inte intresserad av information och ny kunskap på bredden, vilket exempelvis textanalys av dokument skulle kunnat ge, utan kunskap på djupet i relation till riktiga människor. Eftersom jag är intresserad av vilka faktorer som påverkat mina informanter i de val de gjort angående sin föräldraledighet har valet fallit på just intervjuer.
Att vid ett personligt möte fråga dem om deras erfarenheter och på detta sätt samla in min empiri, anser jag varit ett passande val. Den insamlade empirin ligger till grund för den senare analysen.
Intervjuerna är tämligen ostrukturerade och ostandardiserade, dock inte helt. Hartman (2004 s.
281) skriver att en ostrukturerad och ostandardiserad intervju kännetecknas av att forskaren inte har några färdiga frågor och svar till informanten, relativt stort spelrum ges också för informanten att prata om det som denne anser vara viktigt. Frågorna ställs heller inte i exakt samma ordning till alla informanterna. För att inte helt försvinna från ämnet bör intervjuaren dock på förhand ha utformat en intervjuguide med olika teman som är relevanta för att sedan kunna besvara forskningsfrågorna. Således är detta, en intervjuguide, också något jag haft
med mig vid intervjutillfällena, intervjuguiden fungerade följaktligen som en hjälp för att enklare kunna utföra intervjun. Teman, med ytterligare underrubriker, dock inga färdigformulerade frågor, utformades till intervjuerna utifrån mitt syfte och mina frågeställningar, tidigare forskning samt min förförståelse för ämnet. Mina teman handlade bland annat om småbarnsföräldrapolicyn, familjen, ekonomi samt generella tankar om jämställdhet. Vart efter intervjuerna fortskred lade jag även till några underrubriker vilka fångat mitt intresse i de tidigare intervjuerna. Dessa teman underlättade den senare resultatredovisningen och analysen, detta genom att mina teman fungerade som en slags struktur. Viss grad av strukturering förekom alltså i och med mina teman. Likaså försökte jag att beröra de teman jag ansåg vara viktigast tidigare i intervjun. Dock försökte jag att vara så öppen som möjligt för det informanten ville prata om. Widerberg (2002 s. 35) skriver också att: ”En poäng med kvalitativ forskning är att man måste vara öppen för det oväntade och låta det komma till tals.”
FÖRETAGET OCH SMÅBARNSFÖRÄLDRAPOLICYN
Mitt val att studera föräldralediga män vilka arbetar på Svenska Statoil AB, baserades bland annat på att de är ett av de företag i Sverige som valt att införa en småbarnsföräldrapolicy i syfte att underlätta för de anställda att kombinera arbetsliv och familjeliv. Jag anser mitt val vara väl motiverat genom att småbarnsföräldrapolicyn undanröjt diskursen om hinder för mäns föräldraledighet tidigare forskning pekat på. Visserligen är arbetsgivaren skyldig enligt lag att underlätta detta, dock har denna arbetsgivare gått ytterligare ett steg och också utformat en konkret handlingsplan för hur detta ska gå till. Mitt val av organisation baserades också på att de haft denna småbarnsföräldrapolicy tämligen lång tid, den infördes 1997, vilket borde innebära att den är väl inarbetad. Policyn är könsneutralt utformad och riktar sig således till både kvinnliga och manliga anställda. De anställda vilka tjänar över försäkringskassans tak, och således inte får 80 procent av sin lön ges ekonomisk kompensation, och får alltså mellanskillnaden upp till 80 procent av den verkliga lönen i sex månader. För att få denna kompensation måste dagarna tas ut i hela dagar, detta är möjligt under max sex månader.
Vidare ges det bland annat möjlighet till flexibla arbetstider, samt möjlighet att jobba hemma genom bärbar pc och liknande. Statoil har som ambition att även låta de som arbetar deltid ha kvar intressanta arbetsuppgifter, och även ge möjligheten att låta personer dela på arbeten.
Småbarnsföräldrapolicyn är också tänkt att underlätta återgången till arbetet efter eventuell föräldraledighet, detta är tänkt att ske delvis genom att chefen eller någon annan på
avdelningen håller kontakt med den föräldraledige under tiden denne är borta från arbetet.
Löneutvecklingen är marknadsanpassad, vilket jag förmodar ska syfta till att den föräldraledige inte ska komma efter lönemässigt på grund av sin bortavaro. (Utförlig redovisning av policyn finns som bilaga).
INTERVJUPERSONERNA OCH INTERVJUERNA
Min möjlighet att påverka urvalet av mina informanter, för att få så informationsrika fall som möjligt, har sträckt sig till att jag kunnat ange vissa grundläggande kriterier jag ansett vara relevanta för att dessa män skulle kunna ingå i min studie. Dessa kriterier bestod av: Män vilka varit pappalediga helst minst sex månader, i annat fall då detta inte varit möjligt att uppfylla, minst två månader. Samt att de tjänat över försäkringskassans tak så att de tagit del av småbarnsföräldrapolicyns ekonomiska kompensation, därtill att de är arbetstagare.
Kriterierna baserades på uppsatsens syfte och frågeställningar. Ju längre tid de varit föräldralediga desto större chans ansåg jag att det var att de upplevt vad småbarnsföräldrapolicyn eventuellt betytt för dem, och hur den eventuellt påverkat deras vardag. Utifrån dessa krav tog sedan biträdande personalchefen kontakt med fyra personer, dessa kontaktade jag sedan och bokade tid för intervjun. I samband med min kontakt med informanterna fick de även en närmare presentation av vad jag ämnade göra, de blev också informerade om att intervjun skulle spelas in.
De män jag intervjuat lever alla i heterosexuella förhållanden. Informanterna har alla utom en högskoleutbildning av varierande slag. Åldersmässigt befinner de sig runt 40 år och uppåt.
Två av informanterna har tre barn och övriga har två barn. Informanterna har varit hemma i genomsnitt som mest 13 månader, 6 månader och 4,5 månad, alla informanterna utom en har varit hemma med alla barnen. Jag har valt att inte skriva ut vem av informanterna som varit hemma hur länge, jag kommer heller inte att använda mig av referenser i form av namn eller liknande då jag hänvisar till vad de sagt, eftersom det då skulle bli lätt att identifiera vem som är vem för andra i organisationen.
Intervjuerna spelades alltså in på MD (Mini Disc) detta för att underlätta transkriberingen av dem, samt för att kunna göra informanterna större rättvisa, genom att det är deras röster som hörs och inte mina minnen, vilket med stor sannolikhet skulle blivit fallet om jag inte använt mig av inspelningar. Att ha med sig inspelningsapparatur kan även ha en hämmande effekt på
informanterna, men som jag skrev ovan, detta har jag ansett vara det enklaste sättet för att kunna göra informanterna störst rättvisa i den senare analysen. Tiden det tog att intervjua mina informanter varierade ganska kraftigt, som mest tog det ca 40 minuter och som minst ca 20 minuter. Jag anser dock inte att tiden varit det viktiga, jag upplevde att jag över lag fick utförliga svar av dem. Tre av intervjuerna genomfördes på Statoils huvudkontor där dessa män arbetar. I dessa fall hade den biträdande personalchefen bokat ett konferensrum åt mig.
En av intervjuerna genomfördes på denne informants arbetsplats i Nacka. Under intervjuerna framkom att två av dem hade chefsbefattningar, och att de även haft det då de varit föräldralediga. Trots att detta inte var det jag från början eftersökt har jag använt mig av intervjuerna likvärdigt, detta eftersom jag fick intrycket av att de pratade utifrån sina privata erfarenheter, och inte utifrån sin position som chef.
BEARBETNING, TOLKNING OCH ANALYS AV EMPIRIN
Intervjuerna transkriberades i sin helhet så noggrant som möjligt och skrevs ut med skriftspråk, detta för att underlätta läsningen och analysen. Materialet jag fick genom intervjuerna delades vid en första bearbetning in i olika grupper utifrån de teman jag på förhand ställt upp i intervjuguiden. Jag förde således ihop de olika grupper som passade ihop inom ett tema. Slutresultatet blev fyra olika teman, vilka följer en kronologisk ordning, inte bara i uppsatsen utan även i verkliga livet. Dessa är: Valet att vara hemma och jämställdhet, Småbarnsföräldrapolicyn och kulturen i organisationen, Inför och under föräldraledigheten samt Efter föräldraledigheten.
Analysen av empirin sker utifrån mina teoretiska utgångspunkter, social konstruktionism, organisation samt maskulinitet och genus. Wahl et al. (2001 s. 48) påpekar dock att det finns en svårighet att analysera individer och organisationer, detta eftersom att:
I en organisation uppträder allt oordnat, och det är inte lätt att se vad som hör hemma på individnivån, vad som hör hemma på organisationsnivån och vad som hör hemma på samhällsnivån i den enskilda människans vardag. […] Gränserna mellan individ, organisation och samhälle är ibland otydliga […].
REFLEXIVITET OCH KÄLLKRITIK
Etnologerna Billy Ehn och Barbro Klein (1994 s. 12) skriver att det i princip är omöjligt att skriva om andra människor utan att på samma gång yppa något om sin egen person. Min
förförståelse och person har påverkat hela mitt upplägg i den här uppsatsen, med början i mitt val av arbetsplats, vilken jag valde då jag visste att de hade en småbarnsföräldrapolicy. Vidare har de val jag gjort i intervjuguiden, hur jag tolkat mina intervjuer och sedan redovisat dem påverkats av min förförståelse och person. Min intention har självfallet varit att vara så objektiv som möjligt, dock tror jag inte att det är möjligt fullt ut. Något som kan ses som både en fördel och en nackdel för mig i denna studie är att jag inte har några barn och således inte heller är förälder vilket gör att jag inte har någon erfarenhet av att vara föräldraledig. Fördelen kan vara att jag inte tar med mig mina egna levda erfarenheter av att vara förälder in i forskningsprocessen. Nackdelen kan vara att jag kan få svårare att förstå mina informanter ur en föräldrakontext. Den studie jag gjort kan inte sägas vara av generell art och gälla alla män, det har dock inte heller varit syftet med studien, främst gäller min undersökning tjänstemän,.
RESULTAT
VALET ATT VARA HEMMA OCH JÄMSTÄLLDHET
Under detta avsnitt kommer jag att ta upp vad informanternas val att vara föräldralediga baserades på, vad de har för tankar kring varför de var föräldralediga likaså hur länge de var hemma. Jag kommer också att ta upp jämställdhet, både hur de själva tycker om jämställdhet men också göra en koppling till hur deras föräldraledighet var ett jämställt val eller inte, samt hur de delar på ansvaret för barnen med mamman.
I första hand verkar de val informanterna gjort angående sin föräldraledighet ha handlat om att de själva velat vara hemma, beslutet har dock även tagits i samspel med frun eller sambon.
De kvinnor informanterna lever med har alla bra jobb enligt vad som framkommit under intervjuerna, två av dessa kvinnor har dessutom på sin arbetsplats en liknande policy gällande föräldraledighet. En av informanterna har delvis valt att vara hemma med barnen för att de valt att satsa på hans frus karriär. Han uttrycker det så här: ”Då gjorde vi något val där vi satsade på min frus karriär och sen, när det blev dags för barn då var vi egentligen bara i samma situation.” En annan av informanterna uttrycker liknande ord: ”Min sambo har ett, kanske mer uppe i karriären än vad jag är, och har ett mer ansvarsfullt jobb och så det hade känts fel att låta henne gå hemma en längre tid.” Informanterna är eniga i sina svar gällande att de mer eller mindre alltid tänkt vara hemma då de får barn även om de inte alltid gått och tänkt på det innan de hamnade i situationen. De anser inte att deras attityder förändrats, de
sitt barn. En av dem säger att: ”Jag tror det skulle känts himla konstigt att inte vara hemma.”
En annan säger att: ”Det känns som en möjlighet som man ska ta till vara på, det jag menar det är ju så kort tid av ens liv så varför skulle man, alltså det, nej det kändes självklart.”
Gällande längden på föräldraledigheten ger de alla signalen att de varit hemma ganska länge.
Å andra sidan framkommer att det just är längden på ledigheten som kan vara det svåra.
Informanterna pratar om längden på föräldraledigheten på olika sätt, två av dem tycker att de kunde varit hemma längre, men att deras föräldraledighet ändå varit ganska lång. En av dem pratar om att det med ett av barnen ”passa sig inte riktigt” att vara föräldraledig, detta till trots säger han att han gärna velat. Att det passade sig, eller inte, är ett ord som kommer upp gällande varför de tog föräldraledigt och hur länge, eller varför de inte gjorde det.
Informanterna gör dock ingen reflektion över att det kanske inte heller passade för mamman att vara hemma. JämO (2005 s. 5 f.) menar just att det ofta är så att ”mammaledigheten anses vara självklar.” För den informant som varit hemma längst kan det omvända sägas gälla, här passade det sig inte att kvinnan var hemma.
Överlag finns det en tro på jämställdhet hos informanterna, dock verkar inte alla koppla sina egna val till just jämställdhet. Det är endast en av informanterna som kopplar sin föräldraledighet till jämställdhet, denne person menar att han: ”Tror väl på någon form av jämställdhet eller jämlikhet på den punkten i alla fall, så gott det går […] nej men det tror jag på, vi försöker väl och dela på det.” En annan av informanterna säger tvärtom att:
För mig har det aldrig handlat om någon sorts ambition att vi ska vara jämställda utan det handlar bara liksom att, ja det är en möjlighet att få vara med sina barn liksom. Jag gör inte min fru någon medveten tjänst så där utan det, det bara, det är någonting som gagnar mig och sen så gagnar det ju henne också, ja att man kan dela på det här så att båda får en liksom tätare relation med barnet så där.
Jämställdhet i samhället tror de på, men de menar att det måste vara upp till varje individ och familj att bestämma vilka val de gör angående föräldraledigheten. Intervjupersonerna delar alla lika på ansvaret att lämna och hämta barn på dagis, samt att vara hemma med vård av sjukt barn. En av informanterna har tidigare tagit i princip allt ansvar gällande barnen, detta på grund av överenskommelse med frun, eftersom hon gjort karriär. ”Vi har sagt det att jag tar smällarna, sjuka barn och allt möjligt, jag har lämnat och hämtat […] tills nu, från och med nu så då delar vi lika på allt det där.” Jag tolkar detta som att denna person ändå tycker att det ska vara jämställt vad gäller att ta ansvar för barnen. En av informanterna säger att: ”Som
utgångspunkt så tar vi varannan dag, för det blir ju som, och även när det gäller hämta och lämna så har vi ju ett schema för det.”
Informanterna kan alla sägas ha gjort ett jämställt val, vilket förhoppningsvis främjat jämställdheten på arbetsmarknaden och även i deras privata familjeliv. Trots att inte alla informanterna kopplar ihop sina val att vara föräldralediga med jämställdhet och inte heller reflekterar (åtminstone under intervjun) särskilt mycket över varför de delar på vård av sjukt barn och lämning och hämtning på dagis, är detta ändå något jämställt de gör. I detta hänseende är de åtminstone jämställda. Att de delar på det verkar dock vara något som de gör av bara farten. Hur som helst verkar de ändå inte tycka att det endast är kvinnan, eller mannen för den delen, som ska ta allt ansvar ensam. Dessa mäns val att vara föräldralediga verkar till största delen ha berott på att de inte velat missa chansen att vara med sina barn och skapa en bra relation till barnet. Att informanterna valt att vara hemma med sina barn skulle kunna bero på det som Bekkengen (2002 s. 95) skriver om, män vilka är barnorienterade. I den barnorienterade maskulinitet hon skriver om handlar det för männen om att det dels är deras ansvar att ta hand om barnen, lika mycket som det är kvinnans, och dels att de sätter stort värde på att få vara med sina barn. Enligt Burr (1995 s. 4 f.) skapar vi den verklighet vi lever i gemensamt med andra människor, informanterna har alla skapat sin verklighet med frun eller sambon de lever tillsammans med. De val de gjort kan också sägas bero på den verklighet de lever i. I denna verklighet har det för alla informanterna, utom en, å ena sidan handlat om att mamman tagit ut mest föräldraledighet – därmed inte sagt att informanterna under den tid mamman varit hemma inte engagerat sig i sina barn. Å andra sidan har det även inneburit att deras barn fått tillgång till båda sina föräldrar, genom att männen faktiskt varit hemma. En av informanterna menar att det kan vara svårt för mannen att var hemma till en början, även om han sedan säger att det finns de som är det. Detta är en av del av den verklighet de flesta lever i, mannen kan inte på ett tidigt stadium vara hemma med barnen på grund av exempelvis amning. En annan av informanterna menar dock att det inte finns något som helst hinder för att kunna lösa det praktiska kring vården av barnet på ett tidigt stadium. Således är även detta något människor konstruerar genom mellanmänskliga relationer, möjligheter och hinder för vem som kan och bör ta hand om barnet första tiden.
SMÅBARNSFÖRÄLDRAPOLICYN OCH KULTUREN I ORGANISATIONEN
I detta avsnitt kommer jag att skriva om hur informanterna anser att småbarnsföräldrapolicyn påverkat dem i de val de gjorde angående sin föräldraledighet, samt hur de pratade om kulturen i organisationen och vad den hade för påverkan på dem.
Första reaktionen från informanterna då jag ställde frågan om deras arbetsgivares småbarnsföräldrapolicy påverkat dem eller vad den betytt i deras val att vara föräldralediga med sina barn var att den antingen inte påverkat dem överhuvudtaget eller i väldigt liten utsträckning. Den ekonomiska ersättningen var alla informanter, åtminstone till en början, eniga om att inte spelat någon som helst roll för dem i det val de gjort. Så här säger en av männen angående den ekonomiska utfyllnaden: ”Jag kan säga så här att när första gången jag var pappaledig då bestämde jag mig för att jag skulle vara pappaledig, och sedan kom det som en överraskning att det kom en extracheck från Statoil.” Övriga informanter visste alla om den ekonomiska ersättningen innan de var föräldralediga, de menar dock att den inte spelat någon roll i de val de gjort. En av de intervjuade säger att:
Jag törs säga att utan att efterhandskonstruera allt för mycket, att det var inget som låg i vågskålen, det är klart att det, det underlättar ju ett redan fattat beslut naturligtvis eller ett självklart beslut om du vill.
Ja det är svårt att säga om det spelar ingen roll eller liten roll, men det var i alla fall ingen av faktorerna som fick det att väga åt det ena eller andra hållet men det är klart att det förstärker ju ett, det beslut man vill fatta blir ju lättare, ännu lättare att fatta, men jag hade nog varit hemma ändå, det törs jag säga.
Det går dock att skönja en viss tvekan hos informanterna. En av informanterna säger att de två gånger han varit föräldraledig: ”[Första gången] hade det inte spelat någon roll alltså, då hade jag bestämt mig, och nu sista gången så, jag tror inte att det hade påverkat faktiskt.” Senare i intervjun säger han också att sista gången han var hemma hade det ”nog viss betydelse.” En annan av personerna menar att den ekonomiska kompensationen beror lite på vad den anställde tjänar, och utifrån det blir bidraget mer eller mindre stort, han menar att: ”Den blir lite differentierad den här ekonomiska ersättningen […] jag har inte så jättehög lön så bidraget var inte så stort för min del, nej. Men nej det har inte påverkat i valet i alla fall, nej.” Den ekonomiska aspekten finns alltså med, trots att de menar att ekonomin inte varit avgörande.
En av informanterna menar att: ”Ekonomiskt så skulle det löna sig mycket mer för familjeekonomin [att han var hemma] oavsett om Statoil hade den här föräldrapolicyn eller inte.” Även om informanterna menar att deras eget val inte baserades på ekonomin i slutändan, så pratar de om att andra familjer och fäder ofta motiverar sina val med detta. En
av informanterna säger att: ”Jag tror nog att det faktiskt är många som skulle vilja vara hemma med barnen, föräldralediga, om det inte vore så att man förlorade så mycket pengar på det.” Här kommer den diskurs om hinder vilken Bekkengen (2002 s. 175) skriver om till uttryck. Det finns motsägelser i det informanterna säger, de har själva räknat på det, men detta har inte varit något avgörande menar de, på samma gång som de underförstått menar att familjen förlorar pengar på att överhuvudtaget skaffa barn, därmed inte sagt att det inte är värt det. En reflektion, vilket de själva inte sa någonting om, är att tre av informanterna varit föräldralediga i genomsnitt som mest ca sex månader med varje barn, den tid som de fått ekonomisk ersättning från sin arbetsgivare. Självklart kan det vara en slump, men ändå värt att notera.
Under intervjuernas gång framkom det dock olika åsikter om att policyn ändå haft en viss betydelse för informanterna, om än inte ekonomisk. Alla informanterna är eniga om att den haft positiv inverkan på deras val att vara föräldralediga i den bemärkelsen att det förenklat för dem att företaget har stått bakom de val de gjort. ”Det är klart det har ju påverkat det har ju varit väldigt lätt att ta det här valet att stanna hemma med barnen. Känner att jag haft full uppbackning från företaget” menar en av männen. Han säger också att detta bidragit till att velat fortsätta att arbeta hos Statoil. Under intervjuerna framkom att det kanske inte skulle varit lika lätt att ta valet att vara föräldraledig om inte ens arbetsgivare ställt upp på detta. En av dem säger att: ”Statoils föräldrapolicy är en bra grund att ha, det är den, om man jämför med att jobba på ett amerikanskt företag eller liknande, revisionsföretag, så hade det inte varit lika lätt och varit ledig tror jag.” En annan av informanterna menar också att det förmodligen inte ”hade känts lika naturligt, det är möjligt alltså, för här känns det välkommet alltså, man välkomnar att man är hemma det är inge snack om det, så det är bra, så det kanske har påverkat mig lite grann, det har det nog.” Angående policyn säger en av männen:
Däremot så kan man säga att policyn indirekt gör det ju så att säga, skapar ju en stämning eller så att säga kulturen gör det ju mycket enklare, det tror jag att är viktigare att man inte, att de här dagarna och policyn och det här utfyllnaden i sig tror jag inte det är så avgörande men just det här att det finns folk före mig och efter mig och samtidigt som mig som är i samma situation och som fattat samma val, så det är liksom en, mer en snöbollseffekt som sitter i väggarna snarare än i policyn. Men det är klart policyn är ju en, till viss del en katalysator för den kulturen också, men det är någonting utöver policyn tror jag, liksom det är hela vårt sätt att vara som är viktigare än själva policyn.
Småbarnsföräldrapolicyn har spelat roll för alla i den bemärkelsen att det varit lättare att ta valet att vara föräldraledig. Här går det att dra en parallell till det Acker (1992 s. 253) menar är en slags mental process hos individen om vad som är passande och inte utifrån organisationens genusnormer. Informanterna känner alltså den process Acker skriver om, genom att de menar att det är en möjlighet för dem att vara hemma, oavsett sitt kön.
För de flesta av informanterna har det fungerat bra då de gått på föräldraledighet, dock framkommer det att det inte alltid fungerar som det är tänkt, en av dem säger att: ”Jag mötte ju lite protester första gången när jag var hemma då och då kändes det väldigt skönt att Statoil som företag har den här synen va, och det kanske var den enskilda chefen lite som, som fick ett bekymmer.” Han menar också att det kan vara svårt att få övriga arbetskamrater att acceptera att en ska gå hem och vara borta ett tag från arbetet. En annan säger att han inte mött några negativa attityder till de val han gjort angående sin föräldraledighet, dock framkommer det ändå att: ”Alltså det är klart att man skämtar lite men det…” Min tolkning av detta är att det helt enkelt är något man får tåla. Den process Acker (1992 s. 253) menar skapar gemensamma föreställningar inom organisationen är följaktligen inte densamma som på övriga avdelningar där de andra informanterna arbetar. Alla människor i organisationen tycker inte att det är okej att gå hem och vara föräldraledig. Dock tolkar jag det som att det på övriga avdelningar där det fungerat bra att gå på föräldraledighet har skapats en acceptans för att även män gör detta. Kanske har det som tidigare ansågs tillhöra just det kvinnliga och det manliga förändrats, åtminstone delvis (Wahl et al. (2001 s. 56). Likaså är förmodligen de andra männen på dessa avdelningar, även om de inte har barn, inriktade mot en barnorienterad maskulinitet (Bekkengen 2002 s. 96) detta eftersom de accepterar det val deras arbetskamrater gjort. En av informanterna uttrycker också att: ”Det är klart, det beror väl lite grann på vilken typ av position man har också, det kan ju vara känsligare för vissa kanske.” Visserligen verkar detta vara mer ett antagande än ett säkert påstående, men trots det så speglar det vad som är tillåtet och inte inom organisationen.
I svaret om andra män varit föräldralediga på de avdelningar där mina informanter jobbar varierar svaren. I tre av svaren är det i princip inte någon som är eller har varit föräldralediga, detta har delvis berott på att få har fått barn förutom dem själva. I de fall då det förekommer pratar informanterna om att deras arbetskamrater varit hemma kortare tid än vad de själva varit. Så här säger en av männen: ”Vad jag vet i alla fall så att det är ju alltid folk som är föräldralediga tycker jag […] de flesta tar nog naturligt ledigt inte så länge som jag har varit
hemma men i alla fall några månader.” En annan menar att de som tagit föräldraledigt tagit ett par månader ”men inte mer, mer traditionell.” Trots att chefen inte alltid föregått med gott exempel i praktiken fullt ut framkommer det ändå att denne kan vara ett gott exempel genom vad som sägs. En av informanterna menar att hans chef alltid signalerade att det var givet att de anställda skulle utnyttja föräldraledigheten och att han även var positiv till det.
INFÖR OCH UNDER FÖRÄLDRALEDIGHETEN
I detta avsnitt tar jag upp hur informanterna använt sig av småbarnsföräldrapolicyn då de varit föräldralediga, om de har arbetat under tiden och hur kontakten med arbetsplatsen fungerat under tiden.
De män jag intervjuat har inte utnyttjat alla förmåner i småbarnsföräldrapolicyn, dock har de alla, utom en, utfört något slags arbete, stort eller smått, för sin arbetsgivare. Vilket gjorts möjligt genom att de fått tillgång till bärbar pc och liknande. Detta är inget som är tvunget från organisationens sida, däremot ges det en möjlighet för den föräldraledige att delta i olika möten och liknande. Den föräldraledige gör själv upp en plan, innan denne går på föräldraledighet för hur mycket denne ska var involverad i arbetet under tiden. En konsekvens med detta är som Lindgren (1999 s. 94) skriver att det inte längre finns någon tydlig gräns mellan vad som är arbete och fritid. En av informanterna har valt att arbeta under föräldraledigheten eftersom detta varit det smidigaste sättet att ta hand om de ansvarsområden som denne haft innan föräldraledigheten. Han uttrycker det som så att han: ”Kunnat sitta när det dyker upp någonting i relation till det [tidigare ansvarsområdet och] kunnat jobba och ställa upp på lite resor och möten under den tiden som [han] varit hemma.” Att vara med på resor och möten har även en av de andra informanterna gjort, dock kopplar han inte den insats han gjorde som något jobbrelaterat, åtminstone framkom inte det under intervjun, istället menar han att han valt att hålla isär föräldraledigheten och arbetet. En orsak till att de ändå gjort något slags arbete under tiden de varit föräldralediga, kan dels bero på att kulturen i företaget ger signaler om att detta är brukligt. Kanske är det fler föräldralediga i organisationen som gör insatser under föräldraledigheten, vilket är troligt då det ges möjlighet till det, dessa människor påverkar i sådana fall varandra i bemärkelsen att detta förfarande blir det allmänt accepterade och kanske rentav det som förväntas. Tillsammans har dessa människor konstruerat den organisation de arbetar i varje dag (Wahl et al. 2001 s. 48). Att de valt att arbeta kan också vara ett sätt att inte förlora kontakten med arbetsplatsen under tiden
föräldraledigheten pågår. Det råder tämligen stor samrådighet med informanternas syn och organisationens syn på hur kontakten under föräldraledigheten ska se ut, även om det är chefens ansvar att hålla kontakten, är det också upp till personen i fråga hur mycket kontakt denne vill ha, menar informanterna. Eftersom de flesta av dem haft tillgång till bärbar pc har de också haft möjlighet till att ”gå in och läsa mail och sånt där om du vill det och möjlighet att avstå om du inte vill det, för du är ju faktiskt pappaledig då” som en av informanterna säger. Informanterna är eniga om att det kan vara skönt att slippa ifrån detta under föräldraledigheten, eftersom att de faktiskt vårdar barn då.
Då jag frågade informanterna om de fått några reaktioner från sin omgivning innan de gått på föräldraledighet, förutom från arbetskamrater, var det för det mesta enbart positiva reaktioner de fått. En av informanterna säger så här: ”Jag tror det är ganska vanligt att killarna också är lediga ett halvår nu för tiden så jag tror inte det har väckts någon större sensation direkt utan det har varit ett ganska normalt beteende så att man är hemma.” Att mannen tar det största ansvaret för barnen genererar dock inte alltid enbart positiva reaktioner. Den informant vilken tagit det största ansvaret för barnen har fått höra tämligen negativa reaktioner från andra, främst från kvinnor, vilka inte riktigt accepterat det val han och hans fru gjort. En parallell är möjlig att dra till det genuskontrakt Hirdman (1988 s. 54) menar att finns i samhället, idag är det önskvärt att män också tar sitt ansvar som förälder, men ännu är inte kontraktet helt omritat till att även pappan kan och ska ta största delen av föräldraledigheten.
EFTER FÖRÄLDRALEDIGHETEN
I detta avsnitt tar jag upp vad föräldraledigheten haft för betydelse för informanterna rent privat, samt vad det haft för påverkan på deras arbetsliv. Liksom vad deras arbetsgivare eventuellt vunnit på deras föräldraledigheter.
De intervjuade menar allihop att det varit lyckosamt både för arbetsplatsen och dem själva att de varit hemma och tagit hand om barn ett tag. Det har gett dem möjlighet att göra något annat för att sedan kunna komma tillbaka och ta nya tag. De pratar om att det varit ett avbrott som varit nyttigt för dem. En av dem menar att: ”Sen är det faktiskt ganska skönt att få ett brejk från jobbet, det är ju helt naturligt ganska skönt att få lämna det och sen komma tillbaka ett halvår senare och göra något annat, bara det är nyttigt.” En annan säger så här:
Det är mycket positivt. Sen, man, det är ganska hektiskt liv man lever och det är ganska högt uppskruvat tempo på jobbet och så där så det är nyttigt med sådant den här typen av brejk och vara ute och rulla lite barnvagn och träffa lite andra barnföräldrar och det är kanon det.
Förutom att det varit nyttigt i hänseendet att de blivit mer produktiva då de kommit tillbaka till jobbet, har de också kunnat skapa en relation till sina barn, vilket de uppskattar.
Relationen till barnet har också menar de skapat ett alternativ till mamman. En av informanterna säger att: ”Det försprånget en mamma har genom att föda sitt barn och amma det kan man aldrig riktigt [komma] i kapp. Det har bara skapat en jättebra balans.” Samme informant menar att: ”Det ger ju möjligheten att få perspektiv på hela livet, det är inte bara jobb och ekorrhjulet som betyder något, det är familjen det är barn.”
Alla informanter utom en har då de gått tillbaka till arbetet jobbat full tid. Informanten som tagit det övergripande ansvaret för barnen och på grund av detta varit borta tämligen ofta från jobbet och inte heller arbetat full tid, besitter kunskap vilket det i vanliga fall förmodligen är mestadels kvinnor som får uppleva. Att inte arbeta full tid har fungerat så bra det är möjligt menar han: ”Samtidigt har jag ju märkt att det är klart att man blir ju inte en person som man kan lägga allt möjligt på så över tiden så, är man ju mindre och mindre involverad det, så blir det ju.” Detta blir alltså konsekvensen av att inte vara på arbetet full tid, åtminstone för denna informant. Övriga informanter som arbetat full tid efter att de kommit tillbaka från föräldraledigheten känner inte att deras arbeten eller karriärer påverkats av att de varit borta ett tag. Dock tror en av informanterna att om han skulle varit angelägen om att göra karriär så hade hans bortavaro påverkat detta, eftersom han menar att föräldraledigheten medför att personen halkar efter. Förmodligen är det inte föräldraledigheten i sig som gör att man blir bortglömd, snarare verkar det vara så att det är arbetstiden som skapar detta. Att det har ett pris att inte arbeta full tid, betyder inte att detta är något som är uttalat att det ska vara så, förmodligen är detta en djupt rotad struktur i organisationen, dock tror jag att den policy företaget har, åtminstone är tänkt att förändra detta, vilket den säkert gjort och gör, dock kan förändringar ta tid ibland.
Betydelsen och vinsten av att vara föräldraledig är utifrån vad informanterna sagt mestadels kopplade till den privata sfären. Den vinst arbetsgivaren gör av att deras anställda är föräldralediga är att de är utvilade från jobbet och mer sugna på att arbeta. Dock anser inte informanterna att de erfarenheter de fått med sig av att vara föräldralediga kan kopplas till
jobbet på det sättet att det gagnat dem rent kunskapsmässigt. En vinst arbetsgivaren gör och även samhället, på att dessa män valt att vara föräldralediga, även om inte informanterna säger det själva, är att deras organisation ytterligare förändrar och förstärker kulturen i organisationen att det är okej att män också vårdar och tar ansvar för sina barn.
AVSLUTANDE DISKUSSION
Det övergripande syftet med den här uppsatsen var att studera hur män förhåller sig till sina dubbla roller som småbarnsföräldrar och förvärvsarbetare. Syftet formulerades och motiverades utifrån tidigare forskning som visat att arbetsgivarens inställning och ekonomi är viktiga faktorer då män motiverar sina eventuella föräldraledigheter. Informanterna arbetar alla i en organisation som aktivt arbetar med att underlätta för de anställda att kombinera arbetsliv och familjeliv. Specifikt undersökte jag huruvida informanternas arbetsgivares småbarnsföräldrapolicy påverkat dem i deras val att vara föräldralediga.
Föräldraledighet och vem som bör, ska och kan ta hand om barnen är något socialt konstruerat, vilket beror på i vilket sammanhang och i vilka mellanmäskliga relationer detta beslut tas (Burr 1995 s. 3 ff.). Således har även informanterna i min studie i relationen med frun eller sambon konstruerat sin vardag och verklighet, tillsammans har de kommit överens om vad som varit bra för dem och deras barn. Informanternas val att vara föräldralediga berodde på flera orsaker, något som alla männen framhöll var att de ville vara med sina barn och skapa en bra relation till dem. De menade också att inte enbart kvinnan, eller mannen, ska behöva ta allt ansvar själv. Endast en av informanterna kopplar sitt val till jämställdhet, att det delvis var därför han valde att vara föräldraledig. Dock finns en tro på jämställdhet hos informanterna, men att det måste vara upp till individen och dennes familj hur valet angående föräldraledighet blir. Småbarnsföräldrapolicyn har efter vad som framkom under intervjuerna, mestadels spelat roll på så sätt att den tydligt markerat att det är okej att vara föräldraledig, även för män. Den ekonomiska kompensationen menar alla att inte spelat någon roll, även om det går att skönja viss tveksamhet hos några av dem. Att detta inte spelat någon roll kan bero på att de tjänar ganska bra och likaså deras fruar/sambor, de känner antagligen inte att de lever på marginalen och att det därför inte spelat så stor roll för dem. Småbarnsföräldrapolicyn och företagskulturen inom Statoil har påverkat informanternas vardag genom att de getts möjlighet till flexibla arbetsförhållanden. Visserligen skulle jag säga att detta även delvis har ökat de krav de har på sig från organisationen, vilket även tidigare forskning visat (Lindgren 1999 s. 89). Dock ger denna flexibilitet även möjlighet att enklare kunna pussla ihop vardagen med att arbeta och samtidigt vara förälder med gemensamt ansvar för barnen.
Föräldraledigheten har för de flesta informanterna inte inverkat i deras arbetsliv och karriärer.
Tre av informanterna har heller inte varit borta mer än ca sex månader vid varje tillfälle vilket inte är så lång tid och borde heller inte spelat någon roll, vilket det i och för sig aldrig borde
