Skolpersonals befogenheter att vidta fysiska ingrepp mot elever utan att huvudmannen blir ersättningsskyldig
Julia Gustafsson
SWING IT (INTE), MAGISTERN
Termin 9 HT 2020 Examensarbete, 30 hp Juristprogrammet, 270 hp Handledare: Anderz Andersson
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 4
1.1 Syfte och frågeställningar ... 7
1.1.1 Avgränsningar ... 7
1.2 Metod och material ... 8
1.2.1 Allmänna överväganden ... 8
1.2.2 Lärare och annan skolpersonals befogenheter att vidta fysiska ingrepp ... 9
1.2.3 Elevers skyddsregler och dess påverkan på befogenheterna ... 11
1.2.4 Huvudmannens ersättningsansvar och BEO:s roll ... 14
1.3 Definitioner ... 15
1.4 Disposition ... 16
2 Befogenheterna att vidta kroppsliga ingrepp mot elever ... 18
2.1 Allmänna utgångspunkter ... 18
2.2 Tillsynsplikten ... 19
2.3 De allmänna befogenheterna i skollagen ... 22
2.4 Proportionalitets- och behovsprinciperna ... 25
2.5 Sammanfattning ... 27
3 Elevers skydd mot kroppsliga ingrepp i skolan ... 29
3.1 Allmänna utgångspunkter ... 29
3.2 Förbud mot att utsätta elever för kränkande behandling ... 30
3.3 Skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp ... 33
3.4 Barnkonventionen ... 35
3.5 Sammanfattning ... 37
4 Ersättning för kränkande behandling ... 39
4.1 Allmänna utgångspunkter ... 39
4.2 Skollagens ersättningsregler ... 40
4.3 Barn- och elevombudets roll i ersättningstvister ... 45
4.4 Sammanfattning ... 47
5 Analys ... 48
5.1 Är befogenheterna godtagbara inskränkningar av RF:s skydd? ... 48
5.1.1 Lagstödskravet ... 48
5.1.2 Utgör handlingar inom befogenheterna kroppsliga ingrepp? ... 49
5.1.3 Slutsats om förhållandet mellan befogenheterna och RF ... 50
5.2 Utrymmet att vidta kroppsliga ingrepp mot elever ... 51
5.2.1 Allmänna överväganden och den yttre gränsen ... 51
5.2.2 Bedömningen av vad som är befogat ... 51
5.2.3 Skyldigheten att ingripa ... 53
5.2.4 Omfattningen av elevers skydd mot kränkande behandling... 53
5.2.5 Att precisera eller inte precisera fysiska kränkande handlingar ... 54
5.2.6 Barnkonventionens inverkan på elevers skydd ... 55
5.2.7 Slutsats – Utrymmet att vidta kroppsliga ingrepp mot elever ... 55
5.3 Vem har rätt att vidta kroppsliga ingrepp mot elever? ... 56
5.3.1 Lärare eller lärare och skolpersonal ... 56
5.3.2 Ett konkretiserande exempel ... 57
5.3.3 Slutsats – Vem omfattas av befogenheterna ... 58
5.4 Kränkningsersättning enligt skollagen ... 58
5.4.1 BEO och SkolL:s ersättningsreglers särställning ... 58
5.4.2 Den kränkande handlingens allvarsgrad ... 60
5.4.3 Slutsats – Ersättningsreglerna, straff eller skydd? ... 63
5.5 Ett otydligt rättsområde – avsiktligt eller bara en oreda ... 63
5.5.1 En potentiell lagstiftning på området ... 63
5.5.2 Vad är proportionerligt och försvarbart i ett demokratiskt samhälle? ... 64
5.5.3 Slutsats – En avsiktlig oreda? ... 65
5.6 Avslutande kommentarer ... 66
Käll- och litteraturförteckning ... 67
Offentligt tryck ... 67
Offentligt tryck från EU ... 68
Rättspraxis ... 68
Beslut från Barn- och elevombudet ... 69
Litteratur (Artiklar och böcker) ... 69
Övriga källor ... 71
4
1 Inledning
Att vara lärare1 kan i vissa situationer innebära att du är tvungen att balansera på en knivsegg mellan vad som är rätt och fel. Situationer då detta kan uppstå är exempelvis när lärare eller annan skolpersonal2 vidtar fysiska åtgärder mot elever3 för att avbryta en pågående ordningsstörning i skolan. Utrymmet för lärare och annan skolpersonal att vidta kroppsliga ingrepp mot elever i ordningsstörande situationer kan inte uteslutande beaktas utifrån deras skyldigheter och rättigheter. Hänsyn måste även tas till elevers rättigheter. I 6 kap. 9 § skollagen (2010:800) (SkolL) stadgas exempelvis att elever inte får utsättas för kränkande behandling av lärare eller annan skolpersonal. Det innebär att elever inte får utsättas för handlingar som kränker deras värdighet.4 En fysisk handling som inte omfattas av lärare eller annan skolpersonals befogenheter anses som huvudregel kränka elevers värdighet.5 Vid beaktande av elevers rättigheter måste också hänsyn tas till regler utanför skolförfattningarna. Regler som omfattar samhället i övrigt upphör inte att gälla när elever går in genom skolans portar.6 Elever skyddas således även mot påtvingande kroppsliga ingrepp genom 2 kap. 6 § regeringsformen (1974:152) (RF) samt mot disciplinerande våldshandlingar genom artikel 19 och artikel 28.2 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (BK). I situationer där ordningen är påtagligt störd i skolan är det därmed viktigt att lärare, och annan skolpersonal, är medvetna om var gränsen för vad som är accepterat i form av kroppsliga ingrepp går.7
Vilka befogenheter lärare har att fysiskt ingripa i ordningsstörande situationer prövades i NJA 1988 s. 586 (”Äppelkastningen”).8 I domen fastslogs att det finns en tillsynsplikt för lärare.
Tillsynsplikten medger ett begränsat utrymme att vidta fysiska ingrepp mot elever vid ordningsstörningar i skolan, utöver situationer som faller under nöd- eller nödvärnsbestämmelserna i 24 kap. brottsbalken (BrB).9 Omfattningen av tillsynsplikten ansågs
1 Begreppet lärare ges samma definition som i 2 kap. 13 och 18 §§ SkolL, således omfattas både legitimerade och icke legitimerade lärare som undervisar.
2 Begreppet skolpersonal ges samma innebörd som i 6 kap. 3 § SkolL och innebär anställda och uppdragstagare i verksamhet enligt SkolL.
3 Begreppet elev ges samma definition som i 1 kap. 3 § SkolL och innebär den som deltar i utbildning enligt SkolL med undantag från förskolan.
4 Se prop. 2005/06:38, s. 136–137; prop. 2007/08:95, s. 575 samt prop. 2009/10:165, s. 693.
5 Se NJA 2016 s. 596, p. 17.
6 Se Gustafsson & Enkvist, 2018, s. 127–128.
7 Jfr exempelvis NJA 1988 s. 586 samt NJA 2009 s. 776.
8 Se vidare angående omständigheterna i avsnitt 2.2.
9 Angående nöd- och nödvärnsbestämmelserna se vidare under avsnitt 2.1.
5 emellertid otydlig och förtydliganden efterfrågades.10 Frågan kom dock inte att prövas igen förrän i NJA 2009 s. 776 (”Läraren och elevassistenten”).11 Förutom att fastslå vad som tidigare angetts uttalade Högsta domstolen (HD) att tillsynsplikten gäller lärare samt annan skolpersonal och att de befinner sig i en slags garantställning12 gentemot elever, vilket betyder att tillsynsplikten innebär både en rättighet och en skyldighet att ingripa. Lärare och annan skolpersonals befogenheter att vidta kroppsliga ingrepp begränsas även av proportionalitets- och behovsprinciperna.13 Ett förtydligande av tillsynsplikten eftersträvades genom instiftandet av 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.14 Bestämmelsen i 5 kap. 6 § 1 st. SkolL, även benämnd som de allmänna befogenheterna, stadgar att lärare och rektor får vidta omedelbara och tillfälliga åtgärder för att komma tillrätta med en ordningsstörande situation. Lärares befogenheter att vidta fysiska ingrepp mot elever har följaktligen rättsligt stöd genom tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL, medan annan skolpersonal enbart omfattas av tillsynsplikten. 15 5 kap. 6 § 1 st. SkolL ger dock inget uttryckligt stöd för att vidta fysiska åtgärder. Vilka faktiska befogenheter lärare har att vidta fysiska ingrepp med stöd av de allmänna befogenheterna är därför inte självklart.16
Innan lärare eller annan skolpersonal ingriper fysiskt mot elever i ordningsstörande situationer måste en avvägning göras mellan deras och elevers rättigheter.17 Om lärare eller annan skolpersonal gör en felaktig bedömning och utsätter elever för kränkande behandling aktualiseras en möjlighet till ersättning från huvudmannen genom 6 kap. 12 § SkolL. Ersättning enligt 6 kap. 12 § SkolL utgår emellertid inte för ringa kränkningar. Ersättningsansvaret prövades i NJA 2016 s. 596 (”Örfilen”).18 I målet fastslogs att en fysisk åtgärd som inte ryms inom lärares befogenheter kan anses ringa, men att det saknas tydlig ledning i förarbetena angående avgränsningen till vad som utgör en ringa kränkning. HD anförde att en bedömning av vad som anses som ringa därför får antas utgå från samma avvägningskriterier som om en
10 Förtydliganden efterfrågades bl.a. genom en motion med förslag om att lagstifta på området. Motionen fick dock avslag eftersom alla remissinstanser avstyrkte förslaget då de ansåg att en sådan lagstiftning inte var möjlig att utforma tillfredställande i förhållande till dess tänka syfte. Se 1989/90:JuU3.
11 Se vidare angående omständigheterna under avsnitt 2.2.
12 Angående garantställning se Asp m.fl., 2013, s. 109–114.
13 NJA 2009 s. 776. Se vidare under avsnitt 2.2 och 2.4.
14 Se prop. 2009/10:165, s. 322–323.
15 Se prop. 2009/10:165, s. 323. Jfr NJA 2009 s. 776.
16 Se prop. 2009/10:165 s. 323 samt Refors Legge, 2020, s. 41–42.
17 Se Högsta Domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19, p. 21; Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 28–29 samt Rimsten, 2010, s. 142. Jfr prop. 2005/06:38, s. 112–113.
18 Se vidare angående omständigheterna i avsnitt 2.3.
6 kränkning överhuvudtaget förelegat. Vid en bedömning av om en kränkning är ringa eller inte måste därför hänsyn tas till befogenheterna enligt tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.19
Huvudmannens ersättningsansvar när lärare använt fysiska åtgärder mot elever prövades återigen i Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19 (”Soffan i rasthallen”).20 I fallet behandlades avgränsningen gällande vad som utgör kränkande behandling och vad som utgör en ringa kränkning. Majoriteten ansåg att den fysiska åtgärden inte utgjorde kränkande behandling. Utfallet var dock inte självklart och det fanns två skiljaktiga. Justitierådet Bonthron anförde att åtgärden borde bedömas som en ringa kränkning.
Justitierådet Renfors anförde att ersättning skulle utgå eftersom åtgärden inte borde anses omfattas av lärares befogenheter, och att den inte heller kunde anses som ringa.21 Hur 6 kap. 12 § SkolL bör tolkas i ljuset av lärares befogenheter att fysiskt ingripa i ordningsstörande situationer är således inte självklart.22. Det i förarbetena uttalade syftet med 5 kap. 6 § 1 st. SkolL, att förtydliga lärares befogenheter, är därmed inte nödvändigtvis uppfyllt.
Regelverket medför fortfarande svåra gränsdragningsproblem.23
Målet ”Soffan i rasthallen” har blivit väl uppmärksammat av media och drivandet av ersättningstvister gentemot huvudmän har blivit kritiserat. Kritiken har främst centrerats till den myndighet som agerar ombud för elever i ersättningstvister, barn- och elevombudsmannen (BEO), vilken anklagas för att driva processer i ersättningsmål för hårt. Kritikerna menar vidare att BEO:s processande bidrar till en anmälningskultur som resulterar i att lärare, på grund av rädsla för att bli anmälda, undviker att ingripa.24 Samtidigt har det uppgetts att anledningen till att BEO driver ersättningstvister i den mån de gör är ett resultat av att det saknas tydlig ledning på området.25 Något som också bekräftats av HD som uttalade i ”Soffan i rasthallen” att BEO hade skäl att få tvisten prövad.26
För att fastställa utrymmet för lärare och annan skolpersonal att vidta fysiska ingripanden vid ordningsstörande situationer krävs följaktligen att hänsyn tas till både lärare och annan
19 Se NJA 2016 s. 596, p. 23, 25 och 26.
20 Se vidare angående omständigheterna i avsnitt 2.3.
21 Se Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19, p. 30 samt de skiljaktigas meningar.
22 Refors Legge, 2016, s. 127.
23 Se NJA 2016 s. 596 samt Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19.
Jfr Gustafsson, 2018, s. 128–129.
24 Se Lindgren m.fl., 2020, s. 27–28. Se även exempelvis Dagens Nyheter, [www.dn.se/nyheter/sverige/beo-tar- fallet-med-krankt-elev-till-hogsta-domstolen/], hämtad 2020–09–14; Expressen, [https://www.expressen.se/nyheter/stokig-elev-lyftes-ut-ur-klassrum-fick-25000/], hämtad 2020–10–04 samt Expressen, [https://www.expressen.se/kvallsposten/lararen-for-latt-for-elever-att-bli-krankta/], hämtad 2020–10–
04. Jfr prop. 2009/10:165, s. 322.
25 Se bl.a. Refors Legge, 2020, s. 43–44. Jfr Arrhenius & Schultz, 2014, s. 59–60.
26 Se Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19, p. 31.
7 skolpersonals skyldigheter och rättigheter samt till elevers rättigheter. Det finns således uppenbara motstående intressen som kräver att en avvägning görs till fördel för ena parten.27 Reglernas utformning skapar viss gränsdragningsproblematik och det är inte tydligt hur de regler som aktualiseras förhåller sig till varandra.28 När lärare och annan skolpersonal har möjlighet att vidta fysiska åtgärder utan att huvudmannen blir föremål för ersättningsansvar är således oklart, vilket den här uppsatsen syftar till att utreda.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att utreda, analysera och kritiskt granska när ett kroppsligt ingripande mot en elev i en ordningsstörande situation är befogat med stöd av tillsynsplikten eller 5 kap. 6 § 1 st. SkolL, samt när ett kroppsligt ingripande mot en elev vid en ordningsstörning utgör kränkande behandling som innebär att skolans huvudman blir skadeståndsskyldig. För att besvara syftet används följande frågeställningar:
(i) Vilka befogenheter har lärare och annan skolpersonal att fysiskt ingripa mot elever i ordningsstörande situationer i skolan?
(ii) Vilket skydd har elever mot att bli utsatta för fysisk kränkande behandling i skolan, och hur påverkar skyddet möjligheterna att fysisk ingripa mot elever i ordningsstörande situationer?
(iii) När utgår kränkningsersättning enligt 6 kap. 12 § SkolL om lärare eller annan skolpersonal utsätter elever för fysisk kränkande behandling i samband med ordningsstörande ingripanden, och vilken påverkan har BEO för ersättningsreglernas genomdrivande?
1.1.1 Avgränsningar
I uppsatsen avgränsas skolformen till grundskolan.29 Att fokus ligger på grundskolan beror på att de flesta kränkningar i skolan sker under grundskoletiden samt att majoriteten av alla elever går i grundskolan.30 Vidare berör den praxis som återfinnes på området elever i grundskolan vilket innebär att en analys av praxis främst avser grundskolan.31
27 Jfr Refors Legge, 2020, s. 25.
28 Jfr Gustafsson, 2018, s. 183 samt Gustafsson & Enkvist, 2018, s. 127–128.
29 I begreppet grundskolan utesluts även särgrundskolan och fritidshemmet.
30 Se Gustafsson, 2013, s. 29. Jfr prop. 2005/06:38, s. 28–30.
31 Se exempelvis NJA 2009 s. 776 samt NJA 2016 s. 596.
8 Uppsatsen avgränsas även mot de rättigheter elever innehar genom straffrättsregleringen i BrB. Avgränsningen görs eftersom uppsatsen främst syftar till att utreda fysiska ingrepp som innebär kränkande behandling och kan föranleda ersättning för huvudmannen enligt SkolL.
Sådana fysiska handlingar behöver inte innebära brott enligt BrB. Att eleverna omfattas av skyddet nämns dock för att belysa att elevers straffrättsliga skydd också är gällande i skolan trots att det inte utreds inom ramen för uppsatsen.32
En avgränsning görs även i den ersättningsrättsliga delen mot hur ersättningens storlek fastslås. Utredningen är koncentrerad till när kränkningsersättning ska utgå, och i förlängningen om den kränkande behandlingen är att anse som ringa eller inte.33 En utredning av reglerna för fastställandet av ersättningens storlek är därför utom ramen för uppsatsen.
1.2 Metod och material
1.2.1 Allmänna överväganden
Uppsatsens syfte besvaras genom att fastställa gällande rätt, vilken sedan analyseras och kritiseras utifrån reglernas utformning, bestämning och innehåll.34 Vid fastställandet av gällande rätt beaktas lagtext, förarbeten, praxis och doktrin. Således utgör rättskällehierarkin utgångspunkten.35 En utredning av gällande rätt på skolområdet kräver dock att hänsyn tas även till andra källor än de ovan uppräknade. Hit hör material från Skolverket, Skolinspektionen, Barnombudsmannen och BEO. 36 Skolverket utfärdar exempelvis allmänna råd inom skolfrågor, vilka ska följas om inte skolan på annat lämpligt sätt kan åstadkomma samma resultat.37 Skolverkets allmänna råd gällande kränkande behandling upphävdes dock år 2017 varför dessa ej beaktats eller funnits att tillgå.38 Material från skolmyndigheterna har en normbildande funktion på skolområdet och får normalt stor betydelse för ställningstaganden
32 Se avsnitt 3.1.
33 Se avsnitt 4.1–4.2.
34 Jfr Sandgren, 2018, s. 50–52.
35 Sandgren, 2018, s. 45–46. Se Andersson m.fl., 2017, s. 30–31.
36 Se Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 99, som beskriver normhierarkin på skolans område där även myndighetsföreskrifter och ordningslagar har bindande verkan. Exempelvis har Skolverket och Skolinspektionen rätt att utfärda juridiskt bindande akter enligt 8 kap. RF. Dessa är komplement till SkolL och förordningarna, se exempelvis SKOLFS 2010:37.
37 Skolverket och Skolinspektionens allmänna råd är generella rekommendationer om hur lagen ska tillämpas och anger hur någon kan eller bör handla i ett visst avseende, se Andersson m.fl., 2017, s. 35 samt Boström &
Lundmark (red.), 2019, s. 100.
38 Se Skolverket, [https://www.skolverket.se/publikationsserier/allmanna-rad/2012/allmanna-rad-for-arbetet-mot- diskriminering-och-krankande-behandling---upphort-att-galla], hämtad 2020–11–25.
9 ute i den faktiska undervisningsverksamheten.39 Därför beaktas exempelvis beslut från BEO gällande kränkande behandling mellan lärare, eller annan skolpersonal, och elever. Eftersom de flesta huvudmän betalar de ersättningskrav som ställs och det följaktligen är få beslut som prövas av domstol utgör BEO:s beslut ett inte obetydligt komplement till den praxis som finns på området.40 BEO:s beslut behandlas därmed i de utredande delarna av uppsatsen för att exemplifiera hur de rättsliga reglerna tillämpas och tolkas i praktiken. Besluten kan emellertid överklagas och ändras i domstol vilket beaktats vid användning av materialet som källa.41
Det finns förhållandevis få prejudicerande avgöranden på området. Det innebär att de avgöranden som finns får relativt stort utrymme i utredningen. På grund av att de prejudicerande avgörandena är få används i viss mån underrättspraxis i de utredande delarna. Dessa behandlas inte som material för att utreda gällande rätt utan beaktas som ett komplement för att exemplifiera hur reglerna tolkas och tillämpas.42 I uppsatsen behandlas genomgående doktrin i syfte att nyansera och fördjupa förståelsen av reglernas tillämpning. Därtill behandlas artiklar i syfte att åskådliggöra problematik och motsättningar. I de utredande avsnitten där förarbetena och praxis inte ger en tydlig bild av rättsläget beaktas även doktrin för vägledning i utredningen av gällande rätt genom att underlätta systematiseringen och förståelsen av förhållandet mellan de relevanta rättsreglerna. I dessa delar har urvalet gjorts avseende doktrin som specifikt behandlar uppsatsens frågeställningar och som övergripande beskriver samt systematiserar gällande rätt.43
1.2.2 Lärare och annan skolpersonals befogenheter att vidta fysiska ingrepp För att besvara den första frågeställningen utreds gällande rätt angående lärare och annan skolpersonals befogenheter att vidta kroppsliga ingrepp mot elever i ordningsstörande situationer. Utgångspunkten för utredningen är tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.
Tillsynsplikten är ett utflöde av 6 kap. 1–2 §§ föräldrabalken (FB) men dess tillämplighet samt utformning på skolområdet är framarbetad genom praxis.44 Eftersom tillsynsplikten till stora
39 Se Andersson m.fl., 2017, s. 35. Jfr Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 100. Det material från Skolverket, Barnombudsmannen och Skolinspektionen som bedömts vara av relevans för uppsatsens syfte har dock varit begränsat vilket reflekterar dess begränsade användning i uppsatsen.
40 Se Andersson m.fl., 2017, s. 156 samt Gustafsson, 2013, s. 18.
41 Jfr Rimsten, 2010, s. 21–22.
42 Jfr Gustafsson, 2013, s. 19.
43 Se exempelvis Refors Legge, 2020, s. 25–44; Boström & Lundmark (red.), 2019 samt Strömbäck, 2013.
44 Se NJA 1988 s. 586 samt prop. 1981/82:168, s. 61 där det anges att skolpersonal övertar en viss del av vårdnadshavarens skyldighet att tillgodose barnets grundläggande behov. Se även Refors Legge, 2020, s. 34.
10 delar är oreglerad på skolans område är praxis av central vikt.45 De avgöranden som fastställt tillsynsplikten på skolans område är ”Äppelkastningen” och ”Läraren och elevassistenten”.46 Det är dock svårt att i någon större utsträckning dra generella slutsatser enbart utifrån praxis eftersom HD:s bedömning utgår från de specifika omständigheterna i det enskilda fallet. Med anledning av detta kompletteras utredningen med vägledande uttalanden från förarbetena till 6 kap. 1–2 §§ FB, som tillsynsplikten anses vara ett utflöde av. Dessa uttalanden åsyftar dock inte den aktuella situationen gällande lärare och annan skolpersonal vilket begränsar dess vägledning.
Tillsynsplikten har senare förtydligats genom 5 kap. 6 § 1 st. SkolL varför det finns anledning att behandla förarbetena till 5 kap. 6 § 1 st. SkolL vid utredande av både tillsynsplikten och de allmänna befogenheterna. I förarbetena hänvisas även tillbaka till ovan stadgade praxis varför den också är relevant i utredningen av 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.47 I avsnittet som behandlar 5 kap. 6 § 1 st. SkolL redogörs även för ”Örfilen” och ”Soffan i rasthallen”.48 Dessa och de tidigare nämnda rättsfallen utgör den praxis som finns på området i förhållande till lärares befogenheter att vidta kroppsliga ingrepp med stöd av tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL. Rättsfallen redogörs och analyseras för i primärt två hänseenden, dels för att utreda huruvida tillsynsplikten och de allmänna befogenheterna utgör en korrekt lagstadgad inskränkning i elevers skydd, och dels för att utreda i vilken utsträckning dessa regler möjliggör för lärare och annan skolpersonal att vidta kroppsliga ingrepp i ordningsstörande situationer. I detta hänseende utreds och analyseras även i vilka situationer som rätten att vidta fysiska åtgärder mot elever kan tillkomma andra än lärare och rektorer, eftersom tillsynsplikten inte är begränsad till enbart lärare och rektor.
Vilket utrymme det finns att vidta kroppsliga ingrepp med stöd av tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL påverkas även av övriga omständigheter samt proportionalitets- och behovsprinciperna. För att utreda hur dessa tillämpas i förhållande till de allmänna befogenheterna behandlas förarbetena till SkolL. I förarbetena stadgas emellertid endast vilka allmänna principer som ska beaktas vid bedömningen. Därmed behandlas praxis för att utreda hur bedömningen av övriga omständigheter samt proportionalitets- och behovsprinciperna ska göras i den specifika sakfrågan. Även doktrin som berör proportionalitets- och
45 Se exempelvis prop. 2009/10:165, s. 323 där tillsynsplikten kort kommenteras med hänvisning till HD:s resonemang i NJA 1988 s. 586. Se även Sandgren, 2018, s. 71 angående rättskällornas interna ställning i olika sammanhang.
46 För omständigheterna se avsnitt 2.2.
47 Se prop. 2009/10:165, s. 323.
48 För omständigheterna se avsnitt 2.3.
11 behovsprinciperna generellt beaktas för att nyansera hur dessa allmänt tillämpas vid ingripanden från det allmänna mot enskilda, och inte enbart i förhållande till tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.49 Gällande rätt analyseras sedan i syfte att urskilja argumentationslinjer i HD:s bedömningar för att kunna dra generella slutsatser om lärares möjligheter att vidta kroppsliga åtgärder i ordningsstörande situationer. I analysen granskas och kritiseras slutligen rättsläget i syfte att utreda och belysa problem och förbättringsområden på den utredning som redovisats.50
1.2.3 Elevers skyddsregler och dess påverkan på befogenheterna
För att besvara den andra frågeställningen utreds och redogörs det för elevers skyddsregler för kränkande behandling i form av kroppsliga ingrepp vidtagna av lärare eller annan skolpersonal i skolan. Utgångspunkten är att elever ska skyddas mot kränkningar och påtvingande kroppsliga ingrepp. Utgångspunkten är dock inte undantagslös, vilket reglerna om lärare och annan skolpersonals befogenheter att vidta fysiska ingrepp i ordningsstörande situationer visar.51 Att skyddsreglerna är utgångspunkt innebär att de påverkar samt begränsar utrymmet för lärare och annan skolpersonal att vidta fysiska ingrepp mot elever.52
Utredningen av gällande rätt har sin grund i förbudet för lärare och annan skolpersonal att utsätta elever för kränkande behandling enligt 6 kap. 9 § SkolL. SkolL:s nuvarande reglering av kränkningar i skolan återfanns dock till en början i den tidigare gällande lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever (BeL). Reglerna fördes därefter över till numera upphävda 14 a kap. skollagen (1985:1100) (nedan ÄSkolL som i äldre skollagen) innan de, i stort sett oförändrade, överfördes till deras nuvarande plats i 6 kap.
SkolL. Det innebär att förarbetena till tidigare lagstiftning i vissa delar fortfarande har betydelse och beaktas för vägledning gällande reglernas syfte.53
I den rättsliga diskursen har kränkande behandling en specifik innebörd som inte alltid stämmer överens med allmänhetens uppfattning av vad som utgör en kränkning.54 Även på skolområdet talas det om ett flertal begrepp vilka kan hänföras till det rättsliga begreppet
49 Se bl.a. Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 93 samt Bull & Sterzel, 2019, s. 95.
50 Noterbart är att det i uppsatsen inte syftas till att föra ett strikt de lege ferenda-resonemang, men eftersom delar av den kritik som framförts ifrågasätter lagstiftningen på området kommer den kritiken bemötas och problematiseras, jfr Sandgren, 2018, s. 52–53.
51 Jfr Refors Legge, 2020, s. 34.
52 Se NJA 1988 s. 586; NJA 2009 s. 776; NJA 2016 s. 596 samt Högsta Domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19.
53 Se prop. 2009/10:165, s. 330–331 samt Rimsten, 2010, s. 106.
54 Exempelvis kan en person i vardagligt tal beskriva sig själv som ”kränkt” om någon tränger sig före i kön även om det inte är att anse som en allvarlig händelse, se Ds 2007:10, s. 41–42.
12 kränkande behandling i skollagstiftningen. Ibland används diskriminering, mobbning, kränkande behandling och trakasserier synonymt eller sammanblandat av verksamma aktörer på området.55 För att förklara innebörden och omfattningen av förbudet i 6 kap. 9 § SkolL utreds begreppet kränkande behandling i 6 kap. 3 § 4 p. SkolL. Förarbetena saknar tydlig ledning gällande vilka handlingar som anses kränkande i förhållandet lärare, eller annan skolpersonal, och elev. I förarbetena exemplifieras situationer där elever kränker elever. 56 Förarbetsuttalandena jämförs därför med HD:s avgöranden och uttalanden för att utreda vilka omständigheter som ska beaktas för att en elev ska anses fysiskt kränkt av lärare eller annan skolpersonal. Den praxis som behandlar frågan är dock begränsad till de ovan stadgade fyra avgörandena vilket gör att det är svårt att dra generella slutsatser.57 Ovan nämnda problematik medför att doktrin som berör innebörden av kränkande behandling mellan lärare, eller annan skolpersonal, och elev kompletterar det övriga materialet i syfte att systematisera och beskriva gällande rätt.58
Vid en utredning av gällande rätt måste hänsyn även tas till lagstiftning som ligger utanför skolområdet, eftersom elevers grundläggande fri- och rättigheter inte försvinner när de går in genom skolans portar. Det innebär att skyddet mot påtvingande kroppsliga ingrepp i 2 kap. 6 § RF kan aktualiseras om lärare eller annan skolpersonal vidtar fysiska ingrepp mot elever.59 Således måste skyddet i 2 kap. 6 § RF utredas för att besvara uppsatsens andra frågeställning. Ledning hämtas främst från förarbetena, vilka behandlas för att utröna vad som åsyftas med begreppet kroppsligt ingrepp.60 I uppsatsen beaktas även doktrin som behandlar RF:s förhållande till lagstiftningen på skolans område i syfte att redogöra för, analysera samt problematisera hur 2 kap. 6 § RF beaktats vid bedömningen av lärare och annan skolpersonals rätt att vidta kroppsliga ingrepp mot elever.61
55 Se prop. 2005/06:38, s. 103 samt exempelvis Skolverket, [https://www.skolverket.se/for-dig-som-ar.../elev- eller-foralder/smanavigation-elevers-rattigheter/om-mobbning-ingen-far-mobba-dig], hämtad 2020–10–15.
56 Se exempelvis NJA 2016 s. 596, p. 17, där HD uttalade att bedömningen försvåras av att det saknas ledning i förarbetena.
57 Jfr Gustafsson, 2013, s. 19.
58 Se exempelvis Gustafsson, 2018, s. 172–174.
59 Jfr Gustafsson & Enkvist, 2018, s. 140.
60 I denna del beaktas även i viss mån SOU 1982:63, som berör inskränkningen av 2 kap. 6 § RF för poliser att vidta kroppsliga ingrepp, för vägledning angående tolkningen av begreppet ”kroppsliga ingrepp” och för exempel angående vad som anses utgöra en inskränkning av skyddet i 2 kap. 6 § RF. I samma syfte beaktas även, i begränsad utsträckning, viss doktrin som systematiserar och redogör för polisens godtagbara inskränkning i skyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp enligt 2 kap. 6 § RF.
61 Se Gustafsson & Enkvist, 2018, s. 127–148.
13 Ur rättighetskatalogen i 2 kap. RF redogörs även kort för rätten till utbildning. Rätten till utbildning stadgas förutom i svensk rätt även i internationella konventioner.62 Det är däremot inte rättighetens materiella innehåll enligt konventionerna som är relevant för dess påverkan på lärares möjlighet att vidta fysiska åtgärder gentemot elever, utan snarare dess konkretiserande i svensk nationell lagstiftning. I den svenska rättsordningen kommer rätten till utbildning till uttryck genom skolplikten. Således behandlas kort skolpliktens innebörd i 7 kap. SkolL.63 I denna del beaktas även doktrin för att förtydliga och problematisera skolpliktens påverkan på befogenheterna att vidta kroppsliga åtgärder mot elever.64
Hänsyn måste också tas till BK sedan den fick ställning som svensk lag 1 januari 2020, vilket innebär att BK har samma rättsliga ställning som den svenska lagstiftningen.65 Enligt artikel 54 i BK har samtliga språkversioner lika giltighet, däribland den engelska. Vid genomförandet av BK i svensk rätt gjordes emellertid en översättning där beaktande togs av eventuella språkförbristningar för att uppnå samstämmighet med originaltexten.66 Att den svenska översättningen används när artiklarna återges i uppsatsen för att underlätta för läsaren, då uppsatsen i övrigt är författad på svenska, tordes således inte ha någon märkbar inverkan på utredningen i övrigt. För närvarande är BK:s användning på området begränsad i gällande sammanhang.67 Det innebär dock inte att det går att bortse från bestämmelserna i BK. Reglerna i BK tillför en ytterligare dimension av rättsfrågans komplexitet och beaktas därför i den utredande delen för att generera en grundlig framställning av elevers rättigheter att inte bli utsatta för fysiska ingrepp i skolan. De artiklar som beaktas är artikel 19 och artikel 28.2 i BK eftersom dessa behandlar våld mot barn samt disciplin i skolan. FN:s kommitté för barnets rättigheters (Barnrättskommittén) allmänna kommentarer nr. 8 och nr. 13 beaktas för vägledande uttalanden om hur artikel 19 och artikel 28.2 i BK ska tolkas och tillämpas.68 Angående svensk rätts förenlighet med BK torde Barnkonventionsutredningens betänkande tillsammans med Barnrättskommitténs allmänna kommentarer vara av huvudsaklig vägledning.
62 Se artikel 28.1 i BK; artikel 26 i Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna samt artikel 2 i första tilläggsprotokollet i Europeiska konventionen om skydd för de mänskilda rättigheterna och de grundläggande friheterna.
63 Se avsnitt 3.1.
64 Se bl.a. Gustafsson, 2013, s. 16–17 samt Cederborg, 2014, s. 113–114.
65 1 § Lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Se prop. 2017/18:186, s. 70–72 samt Refors Legge, 2020, s. 42.
66 Jfr Ds 2019:23, s. 34.
67 Se exempelvis NJA 2016 s. 596, där BK inte tas upp i HD:s resonemang. Se även Refors Legge, 2020, s. 42. Jfr dock Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19, där HD hänvisar till gällande regler i BK.
68 Se CRC/C/GC/13 samt CRC/C/GC/8.
14 De sistnämnda är emellertid inte juridiskt bindande men torde däremot vara vägledande för förståelsen av bestämmelserna.69
Slutligen jämförs och analyseras elevers skydd med lärares och annan skolpersonals möjligheter att vidta kroppsliga ingrepp gentemot elever i ordningsstörande situationer för att kunna dra slutsatser om vilket utrymme det finns för lärare att vidta fysiska åtgärder enligt SkolL.
1.2.4 Huvudmannens ersättningsansvar och BEO:s roll
För att besvara den tredje frågeställningen utreds bestämmelsen om kränkningsersättning i 6 kap. 12 § SkolL. Möjligheten till kränkningsersättning enligt 6 kap. 12 § SkolL påverkar inte uttryckligen lärares eller annan skolpersonals rättsliga utrymme att vidta fysiska åtgärder gentemot elever. Reglerna torde däremot indirekt påverka utrymmet att vidta kroppsliga ingrepp mot elever eftersom det i dessa bestämmelser avgörs huruvida en fysisk åtgärd innebär ett ersättningsansvar för huvudmannen eller inte.70
SkolL:s bestämmelser om kränkningsersättning härstammar från det skadeståndsrättsliga området och har därför liknande särdrag på så sätt att lagstiftningen är allmänt hållen.
Utvecklingen sker därför till stor del genom praxis på området. Det innebär att en fullständig bild av rättsläget kräver att lagtexten studeras tillsammans med de rättsfall som rör den aktuella frågan i den enskilda fallet.71 Den praxis som studeras är tidigare nämnda ”Örfilen” och ”Soffan i rasthallen” eftersom dessa är de enda prejudicerande avgöranden som finns angående kränkningsersättning enligt SkolL för kränkande behandling mellan lärare och elev. Båda domarna innefattar vidare skiljaktiga meningar, vilka också till viss omfattning kommer redogöras för.72 De skiljaktiga meningarna används för att åskådliggöra att det finns differerande meningar angående hur lagstiftningen bör tolkas. Sedan jämförs bedömningarna från majoriteten och de skiljaktiga för att analysera och kritisera utformningen av ersättningslagstiftningen i SkolL.
Även i denna del är de äldre förarbetena, exempelvis prop. 2005/06:38, relevanta att studera tillsammans med de aktuella förarbetena av samma grund som anförts ovan.73 Förarbetena
69 Se SOU 2020:63, s. 101 samt Ds 2019:23, s. 12. Det bör även anges att för att undvika feltolkningar vid eventuella språkliga förbristningar har den engelska versionen av kommentarerna studerats tillsammans med den svenska översättningen. Emellertid kommer hänvisningar ske till den svenska översättningen för att undvika egenöversatta hänvisningar.
70 Jfr NJA 2016 s. 596, p. 26.
71 Jfr Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 362.
72 Se avsnitt 4.2.
73 Se avsnitt 1.2.3.
15 behandlas som vägledande material för att utreda den åsyftade tillämpningen av 6 kap. 12 § SkolL. Att reglerna härstammar från den allmänna skadeståndsrätten innebär att viss ledning gällande 6 kap. 12 § SkolL åsyftade tillämpning även kan sökas i förarbetena till kränkningsersättningsreglerna i skadeståndslagen (1972:207) (SkL).
För att förstå avsikten bakom ersättningsreglernas särprägel i skollagstiftningen finns det anledning att kort redogöra för den rättsliga utvecklingen och uppkomsten av den nuvarande ersättningsregleringen. I det syftet behandlas NJA 2001 s. 775 (”Grumsfallet”). Rättsfallet belyser den tidigare problematiken som existerade när ersättningstvister gällande kränkande behandling i skolan behandlades inom ramen för den allmänna skadeståndsrätten och är ett nyckelfall för utformningen av den reglering som finns idag.74 I denna del hänvisas också till en del artiklar för att åskådliggöra den problematik som föranledde skollagstiftningens bestämmelse om kränkningsersättning.
BEO är direkt kopplat till bestämmelserna om ersättning i SkolL på grund av sitt uppdrag att vara tillsynsmyndighet över 6 kap. SkolL och företräda elever i ersättningstvister. Ett avsnitt i uppsatsen behandlar således BEO:s roll för att påvisa dess inverkan på tillämpningen och genomdrivandet av SkolL:s ersättningsreglering, eftersom BEO genom sitt uppdrag i viss mån bidrar till att forma rättsläget. BEO:s uppdrag fastställs genom lag och förordning. Därutöver beaktas artiklar tillsammans med BEO:s interna informationsupplysning för att skapa förståelse om innebörden och följderna av BEO:s uppdrag samt dess inverkan på området.75
Slutligen analyseras och jämförs vilka förutsättningar som krävs för att kränkningsersättning ska utgå enligt SkolL med vilka omständigheter som beaktas vid bestämmandet av lärares och annan skolpersonals utrymme att vidta fysiska åtgärder mot elever, för att sammantaget utvärdera, analysera och kritiskt granska den nuvarande regleringen.
1.3 Definitioner
I vardagligt tal kan ord som ”kränkt” och ”kränkande” ha en bredare användning än vad som åsyftas med en ”kränkning” i den rättsliga kontexten.76 Därutöver används begreppet
”kränkning” inom ett antal olika rättsområden. Utöver skollagstiftningen finns begreppet bland annat inom skadeståndsrätten och straffrätten. En kränkning kan exempelvis inom straffrätten
74 Se bl.a. Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 270–272.
75 Se exempelvis Arrhenius & Schultz, 2014, s. 56–57 samt BEO, [https://beo.skolinspektionen.se/om-oss/], hämtad 2020–12–01.
76 Se Ds 2007:10, s. 41–42, där det diskuteras att en person kan känna sig ”kränkt” när hen upplever sig exempelvis bli orättvist behandlad eller inte får den service som förväntas. Begreppet ”kränkt” tycks därför vara mer utvidgat i den allmänna diskursen och därmed inneha en annan betydelse än i den rättsliga.
16 utgöras av olaga hot enligt 4 kap. 5 § BrB. Inom skadeståndsrätten kan en kränkning enligt 2 kap. 3 § SkL istället sammanfattas som en personskada vilken inte klassificeras som lyte och men eller sveda och värk men som ändå bedöms kunna utgöra grund för ersättning.77 Inom ramen för uppsatsen ska dock begrepp som ”kränkning”, ”kränkande” och ”kränkt” alla behandlas synonymt med det rättsliga begreppet kränkande behandling och dess betydelse i 6 kap. 3 § 4 p. SkolL om inte annat särskilt anges.
I uppsatsen avser begreppet huvudman den innebörd som framgår av 2 kap. 2–8 §§ SkolL.
Det betyder att med huvudman avses kommuner, landsting/region, staten och enskilda fysiska eller juridiska personer.78 Det krävs även ett förtydligande gällande att begreppet skola omfattar både kommunala skolor med offentlig huvudman och fristående skolor med enskilda huvudmän. Att det inte görs någon distinktion mellan dessa kan förklaras genom att de regler som aktualiseras är gällande oberoende av om huvudmannen är offentlig eller enskild.79
I uppsatsen används begreppet ordningsstörande situationer vilket åsyftar förhållanden där ordningen i skolan är påtagligt störd, men där det inte föreligger förutsättningar för att ingripa med stöd av nöd eller nödvärn, varpå ett fysiskt ingripande är befogat.80 Ordningsstörande situationer är alltså situationer där eleverna inte tillförsäkras trygghet och studiero.81 Vidare ska begreppet kroppsliga ingrepp i uppsatsen förstås som fysiska handlingar som utgör mildare våld mot kroppen, det vill säga handlingar som utan att uppgå till misshandel innebär fysisk påverkan på en person. Exempel på sådana handlingar kan vara knuffar, att ta tag i någon hårt i armen eller att leda ut någon ur ett klassrum.82 I uppsatsen kommer begreppet kroppsliga ingrepp, för läsvänlighet och variation, att behandlas synonymt med fysiska ingrepp, fysiska åtgärder och fysiska medel.
1.4 Disposition
Uppsatsen omfattar fem kapitel med tillhörande underrubriker vilka översiktligt kan beskrivas på följande sätt. Det första kapitel innefattar en inledning till uppsatsens ämne, en redogörelse av uppsatsens syfte med tillhörande frågeställningar, vilken metod och vilket material som
77 Se Refors Legge, 2020, s. 29 samt Rimsten, 2010, s. 104.
78 Se Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 67 och 272.
79 Se 1 kap. 3 § SkolL; 5 kap. 2 § SkolL; 6 kap. 1 § SkolL; prop. 2009/10:165, s. 217 och 323–324 samt Warnling- Nerep m.fl., 2016, s. 107.
80 Se exempelvis NJA 1988 s. 586 där HD uttalade att en situation som innebar att elever kastade äpplen i ett kapprum innebar att ordningen var påtagligt störd och att ett ingripande därför var befogat, men att det inte förelåg en nöd- eller nödvärnssituation.
81 Jfr Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19, p. 14.
82 Se SOU 1975:75, s. 363–364; SOU 1978:34, s. 207; riksåklagarens argumentation i NJA 1988 s. 586 samt Refors Legge, 2020, s. 33. Jfr SOU 1982:63, s. 84.
17 använts för att besvara syftet samt vissa begreppsförklaringar. Det första kapitlet avslutas med förevarande avsnitt som presenterar uppsatsens disposition. Kapitlet syftar till att ge läsaren en indikation på den problematik uppsatsen avser att behandla.
I det andra kapitlet behandlas uppsatsens första frågeställning. Den centrala delen av kapitlet innefattar en utredning av befogenheterna att vidta kroppsliga ingrepp mot elever i ordningsstörande situationer utifrån tillsynsplikten och 5 kap. 6 § 1 st. SkolL. Tillsynsplikten och de allmänna befogenheterna i 5 kap. 6 § 1 st. SkolL tangerar varandra men behandlas i utredningen enskilt eftersom de i vissa delar skiljer sig åt.83 Framställningen görs kronologiskt och således behandlas tillsynsplikten innan de allmänna befogenheterna, eftersom tillsynsplikten fastställdes genom praxis före reglerna i 5 kap. 6 § 1 st. SkolL trädde ikraft.84 Det andra kapitlet avslutas med en sammanfattning.
I det tredje kapitlet behandlas uppsatsens andra frågeställning. En framställning görs gällande elevers rättigheter i förhållande till fysiska kränkningar, och i förlängningen kroppsliga ingrepp, vidtagna av lärare eller annan skolpersonal i skolan. I avsnittet behandlas också kort elevers rätt till utbildning, vilken i grundskolan motsvaras av skolplikten.
Skolplikten behandlas eftersom den måste förhållas till vad elever bör/kan förmås utstå i form av kroppsliga ingrepp på en plats de är tvungna att befinna sig på. 85 Även det tredje kapitlet avslutas med en sammanfattning.
I det fjärde kapitlet behandlas uppsatsens tredje frågeställning. Det som huvudsakligen behandlas är elevers rätt till ersättning enligt 6 kap. 12 § SkolL. En kortare framställning görs också av BEO:s roll som ombud åt elever i ersättningstvister. Likt kapitel två och tre avslutas kapitel fyra med en sammanfattning.
I kapitel fem, tillika det avslutande kapitlet, analyseras och kritiskt granskas, samt dras slutsatser om, utredningen i de ovanstående avsnitten. Slutligen ges en avslutande kommentar angående regleringen av lärare och annan skolpersonals rätt att vidta kroppsliga ingrepp mot elever i ordningsstörande situationer i skolan.
83 Se avsnitt 2.2–2.3.
84 Se NJA 1988 s. 586; NJA 2009 s. 776 samt prop. 2009/10:165, s. 322–323 och 680.
85 Se Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 97–98.
18
2 Befogenheterna att vidta kroppsliga ingrepp mot elever
2.1 Allmänna utgångspunkter
Utbildningen inom skolväsendet syftar enligt 1 kap. 4 § SkolL till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och samhällets grundläggande demokratiska värderingar. Vidare ska enligt 1 kap. 5 § SkolL var och en som verkar inom utbildningen främja de mänskliga rättigheterna och motverka kränkande behandling. Portalparagraferna i 1 kap. 4–5 §§ SkolL fastslår skolans värdegrund, vilket också betecknas som skolans fostrans- och demokratiuppdrag.86 För att skolan ska uppfylla sin fostrande roll krävs det i vissa situationer att elever tillrättavisas.87 Om elever kränker andra, stör ordningen eller är våldsamma måste lärare eller annan skolpersonal ingripa.88 Huvudregeln är att dessa situationer ska lösas utan fysiska medel. Om en lärare eller annan skolpersonal är i behov av att använda fysiska medel för att skydda sig själv, andra eller egendom kan emellertid ett fysiskt ingrepp vara befogat under reglerna om nöd och nödvärn enligt 24 kap. 1 och 4 §§ BrB. Handlingar som annars hade bedömts som brottsliga, som misshandel eller olaga tvång, anses inte brottsliga om ingreppet förhindrar elever från ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom.89
I skolan uppkommer dock situationer där fysiska ingrepp är oundvikliga för att upprätthålla trygghet och studiero.90 När lärare, eller annan skolpersonal, väljer att använda fysiska ingrepp i dessa ordningsstörande situationer är rättsläget mer komplicerat. Brukar lärare fysiska medel för att bevara studieron i ett klassrum eller för att bringa ordning i undervisningsverksamheten är en argumentation om ansvarsfrihet på grund av nöd- eller nödvärnsbestämmelserna inte hållbar.91 Istället möjliggör lagstiftningen på området två olika argumentationslinjer som kan rättfärdiga denna form av fysiskt handlande gentemot elever. Den första genom den i praxis
86 Se prop. 2009/10:165, s. 220 samt Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 61. Skolans grundläggande uppdrag och värdegrund fastställs mer utförligt inom läroplanerna, se prop. 2009/10:165, s. 220 samt SKOLFS 2010:37.
87 Se prop. 2009/10:165, s. 322 samt Rimsten, 2010, s. 142.
88 Prop. 2009/10:165, s. 322 samt Rimsten, 2010, s. 153.
89 Straffriheten förutsätter dock att ingripandet med hänsyn till omständigheterna inte är uppenbart oförsvarligt vid nödvärn och inte oförsvarligt vid nöd, se 24 kap. 1 och 4 §§ BrB samt Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 342–
343. Se även Refors Legge, 2020, s. 34, gällande att bedömningen av om en handling sker inom nöd- eller nödvärnsrätten ska föregås av en proportionalitetsbedömning.
90 Se prop. 2009/10:165, s. 680–681; NJA 1988 s. 586 samt NJA 2009 s. 776.
91 Se Refors Legge, 2020, s. 34. Jfr 10 § polislagen (1985:387) där det finns lagstadgat ett utrymme utöver fall av nöd och nödvärn där polismän har laglig rätt att bruka våld för att kunna utföra en tjänsteåtgärd.
19 fastställda tillsynsplikten och den andra genom de allmänna befogenheterna i 5 kap. 6 § 1 st.
SkolL.92
2.2 Tillsynsplikten
Tillsynsplikten, eller tillsynsansvaret, är kopplad till bestämmelserna i 6 kap. 1–2 §§ FB om vårdnadshavares tillsyn. Tillsynsansvaret innebär att en vårdnadshavare ska se till att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till ålder, mognad och övriga omständigheter. Det innebär exempelvis att vårdnadshavaren ska hindra barnet från att skada sig själv eller andra genom att se till att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.93 Vårdnadshavare kan överlämna den faktiska vården till offentliga eller fristående skolor.94 När elever vistas i skolan överlämnas därmed den faktiska vården till lärare och annan skolpersonal. 95 Övertagandet innebär att skolan får ett tillsynsansvar. Lärare och annan skolpersonal har följaktligen en tillsynsplikt gentemot eleverna under tiden de befinner sig i skolan.96 Tillsynsplikten innebär ett ansvar att se till att elever inte skadar sig själva, andra eller egendom.97 Tillsynsplikten är med andra ord ett uttryck för den tillsyn som krävs över eleverna när vårdnadshavarna lämnar över den faktiska vården till skolan.98
Tillsynsplikten är till stora delar oreglerad i lag men är som nämnts kopplad till reglerna om tillsynsansvar i FB.99 Den är en del av läraryrket och har främst kodifierats genom förarbeten och praxis.100 Den generella innebörden är att skolan har en skyldighet att värna om elevers trygghet och hälsa.101 Tillsynsplikten innebär en skyldighet att avvärja och förebygga skadegörande gärningar och brott.102 För lärare och skolpersonal medför tillsynsplikten både en rättighet och en skyldighet att ingripa i situationer där elever riskerar att skadas eller skada.103 Regleringen av lärares och annan skolpersonals möjlighet till fysiska ingrepp mot elever i
92 Se Refors Legge, 2020, s. 34.
93 Se prop. 1981/82:168, s. 60–61; NJA 1988 s. 586 samt Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 28.
94 Prop. 1981/82:168, s. 60–91; NJA 1984 s. 764 samt Sund 1989, s. 20 och 29. Angående att både offentliga och fristående skolor omfattas, se prop. 2009/10:165, s. 323 samt Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 28.
95 Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 370. Se Sund, 1989, s. 28 och 269.
96 Se prop. 1981/82:168, s. 60–61 samt NJA 1988 s. 586.
97 Se Andersson m.fl., 2017, s. 122. Gällande bedömningen av tillsynsansvarets räckvidd se exempelvis NJA 1984 s. 764 där en 7-åring blev blind efter att en kamrat stuckit ett verktyg genom nyckelhålet i en låst dörr, samtidigt som 7-åringen kikat genom nyckelhålet. Personalen hade ingen uppsyn över att barnen använde verktyget och personalen hade heller inte tränat barnen i hur dessa verktyg skulle användas. Kommunen ansågs i det läget handlat försumligt och därför brustit i sitt tillsynsansvar.
98 Prop. 1981/82:168, s. 60–61; NJA 1984 s. 764 samt Sund, 1989, s. 20 och 39.
99 Se dock 5 kap. 6 § 1 st. SkolL vilken åsyftas vara en kodifiering av tillsynsplikten. Se vidare avsnitt 2.3.
100 Se prop. 2009/10:165, s. 323 och 680–681; NJA 1988 s. 586 samt NJA 2009 s. 776.
101 Se Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 27–28 samt Refors Legge, 2020, s. 34.
102 Sund, 1989, s. 35.
103 Se NJA 1988 s. 586; NJA 2009 s. 776 samt Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 305.
20 ordningsstörande situationer med stöd av tillsynsplikten fastställdes genom ”Äppelkastningen”
och ”Läraren och elevassistenten”.104
I ”Äppelkastningen” behandlades frågan huruvida en lärare som föst en 17-årig elevframför sig genom att ta upprepade grepp om elevens nacke överstigit sina befogenheter enligt tillsynsplikten. Det som föranledde det fysiska ingreppet var att ett flertal elever ägnat sig åt äppelkastning i ett kapprum. Den aktuella läraren undervisade inte eleverna men uppmärksammade och avbröt äppelkastningen varpå läraren sa åt berörd elev att följa med till rektorsexpeditionen. Eleven gjorde motstånd och hävdade att hen inte varit delaktig i äppelkastningen varför hen inte ville följa med till rektorsexpeditionen. Läraren tog då ett grepp om elevens nacke för att fösa hen i riktning mot rektorsexpeditionen.105
Domstolen började med att anföra att ordningen i skolan var påtagligt störd och att ett ingripande från lärarens sida därför var befogat. HD anförde därefter att det utförda nackgreppet inte åsamkat en helt obetydlig smärta och rodnad på elevens nacke vilket innebar att det fysiska lidandet nådde upp till vad som är straffbart enligt 3 kap. 5 § BrB. Vidare anförde HD att elever står under skolans tillsyn under skoldagen och att det således åligger lärare att vaka över elevers uppförande och ordning under lektioner samt raster. Lärare har både en rätt och en skyldighet att övervaka och upprätthålla ordningen i skolan. HD påtalade därför att det får förutsättas att lärare vid utövning av tillsynsplikten inte kan vara helt avskurna från varje möjlighet till kroppsliga ingrepp, även utom nöd- eller nödvärnssituationer. Var gränsen för fysiska ingrepp med stöd av tillsynsplikten går är inte klarlagd och dessa situationer kräver en bedömning med hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. HD anförde vidare att det inte är uteslutet att lindrigare åtgärder som kan falla under bestämmelserna om olaga tvång enligt 4 kap. 4 § BrB eller ofredande enligt 4 kap. 7 § BrB kan vara befogade. Gränsen för tillsynsplikten kan dock inte sättas så högt att förfaranden som går under misshandelsbestämmelsen i 3 kap. 5
§ BrB anses försvarliga med hänsyn till agaförbudet.106 Eftersom nackgreppet i det aktuella fallet ansågs falla in under misshandelsbestämmelsen fastslog HD att ingreppet låg utanför lärarens befogenheter och läraren fälldes till ansvar.107
104 Se prop. 2009/10:165, s. 680–681.
105 NJA 1988 s. 586.
106 Genom 1958-års folkskolestadga infördes ett uttryckligt förbud för lärare att utsätta elever för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. En motsvarande bestämmelse fördes sedan in på föräldrarättens område år 1979. I och med att ett agaförbud infördes i FB ansågs det uttryckliga förbudet i skolförfattningarna obehövligt och det utgick därmed, se Ds U 1981:4 s. 58–59; NJA 1988 s. 586 samt Warnling-Nerep m.fl., 2016, s. 27 och 137.
107 NJA 1988 s. 586.
21 Fallet ”Läraren och elevassistenten” berörde två olika händelser. Den första händelsen omfattade en elvaårig elev som blivit instängd på en toalett av en lärare och en elevassistent.
Bakgrunden till varför eleven tvingades in på toaletten var för att eleven bråkat med en annan elev och vägrat lämna rummet när läraren bad om det. Inne på toaletten ska läraren och elevassistenten dragit omkull eleven och med fysiska medel hindrat eleven från att lämna toaletten vilket åsamkat smärta, rodnad och blåmärken. Den andra händelsen berörde en tolvårig elev som efter att ha kastat snöboll på ett icke regelmässigt vis blivit ”mulad” av ovan nämnda elevassistent.108
HD började med att konstatera att i linje med bedömningen i ”Äppelkastningen” finns det ett utrymme för lärare och annan skolpersonal att använda kroppsliga ingrepp även utom nöd- eller nödvärnssituationer. HD anförde också att lärare befinner sig i en slags garantställning i förhållande till eleverna, vilket medför både en rätt och en skyldighet att ingripa för att förhindra elever från att skada sig själva, andra eller egendom.109 Vidare påtalade HD att det icke lagstadgade utrymme som HD förutsatt i ”Äppelkastningen” måste, överensstämmande med vad som allmänt gäller för tvångsingripande från det allmännas sida, begränsas av proportionalitets- och behovsprinciperna.110 Fysiska ingrepp i form av bestraffning eller disciplinering av elever är således aldrig tillåtna eftersom de står i missförhållande till syftet med ingreppet. HD framhöll vidare att eftersom uttryckligt lagstöd saknas för tillsynspliktens utformning på skolans område måste utrymmet för att utföra fysiska ingrepp inom ramen för tillsynsplikten anses klart begränsat.111
I det aktuella fallet bedömde HD att ingen av gärningarna ansågs falla inom utrymmet för tillsynsplikten eftersom de fysiska åtgärderna inte kunde anses proportionerliga med syftet för ingripandena. Syftet hade varit möjligt att uppnå med mindre ingripande åtgärder och i fallet med tolvåringen framstod ”mulningen” som ren bestraffning eller disciplinering. Mängden våld som användes bedömdes därför stå i missförhållande till ingreppets syfte i både fallet med elvaåringen och fallet med tolvåringen. HD fastställde således att lärarens och elevassistentens handlingar utifrån de gällande omständigheterna inte omfattades av tillsynsplikten och att de skulle fällas till ansvar.112
Genom domarna är det fastslaget att både lärare och annan skolpersonal inte är helt avskurna från möjligheten att ingripa fysiskt även utom nöd- och nödvärnssituationer, exempelvis om
108 NJA 2009 s. 776.
109 Jfr prop. 2009/10:165, s. 681. Angående garantställning se Asp m.fl., 2013, s. 109–114.
110 Se vidare under avsnitt 2.4.
111 NJA 2009 s. 776.
112 NJA 2009 s. 776.
22 ordningen på skolan är påtagligt störd.113 Utrymmet inom tillsynsplikten som tillåter kroppsliga ingrepp är dock klart begränsat och ska bedömas efter omständigheterna i det enskilda fallet.114 Det finns således inget övergripande svar på vilka handlingar som täcks av tillsynsplikten.
Tillsynspliktens omfattning är svår att generellt definiera eftersom HD inte konstruerat någon rättslig ram för dess vidd.115 Det som kan sägas är att tillsynsplikten aldrig medger användning av kroppsliga ingrepp som disciplinering eller bestraffning, och tillsynsplikten kan aldrig användas för att sanktionera fysisk makt eller våld som går över gränsen till misshandel enligt 3 kap. 5 § BrB.116Av ”Äppelkastningen” och ”Läraren och elevassistenten” visas att upprepade nackgrepp som anses ligga inom ramen för misshandel inte är befogade ingrepp för ordningsstörningen ”äppelkastning”, och att det kroppsliga ingreppet ”mulning” anses bestraffande vilket inte är ett befogat ingrepp för ordningsstörningen ”snöbollskastning”.117
2.3 De allmänna befogenheterna i skollagen
I 5 kap. 6 § 1 st. SkolL stadgas att ”Rektorn eller en lärare får vidta de omedelbara och tillfälliga åtgärder som är befogade för att tillförsäkra eleverna trygghet och studiero eller för att komma till rätta med en elevs ordningsstörande uppträdande”.118 Bestämmelsen i 5 kap. 6 § 1 st. SkolL benämns också som lärares allmänna befogenheter att ingripa i akuta situationer. Bestämmelsen saknar motsvarighet i ÄSkolL men infördes år 2010 i nuvarande SkolL för att förtydliga lärares rätt att ingripa i situationer utöver nöd- och nödvärnsrätten.119 Enligt förarbetena ska bestämmelsen inte begränsa tillsynsplikten utan syftet är att tydliggöra lärares befogenheter att ingripa mot elever i ordningsstörande situationer. 120 5 kap. 6 § 1 st. SkolL medför inte ett uttryckligt lagstöd genom vilket lärare medges en rätt att använda fysiska ingrepp gentemot elever.121 Lärare medges befogenheter att i akuta situationer ingripa när en elev kränker andra, stör ordningen eller är våldsamma. I praktiken innebär det
113 Se NJA 1988 s. 586 samt NJA 2009 s. 776. Angående att det är både lärare och annan skolpersonal som omfattas se även exempelvis BEO beslut 2019–05–08, dnr 45–2017:7944, där en resurspersons handlande bedöms efter tillsynsplikten.
114 Se NJA 1988 s. 586; NJA 2009 s. 776; NJA 2016 s. 596, p. 14 samt Högsta domstolens dom meddelad i Stockholm den 3 juli 2020, mål nr. T 4238–19.
115 Refors Legge, 2020, s. 34–35.
116 NJA 1988 s. 586.
117 Boström & Lundmark (red.), 2019, s. 349. För exempel på liknande bedömningar se Hovrätten för Västra Sveriges dom 2018–01–25, mål nr. B 2691–17; Hovrätten över Skåne och Blekinges dom 2014–10–28, mål nr. B 844–14 samt Hovrätten för Västra Sveriges dom 2018–11–09, mål nr. B 3366–18.
118 Enligt 5 kap. 2 § SkolL omfattas både fristående skolor och offentliga skolor av bestämmelserna i 5 kap. 6 § 1 st. SkolL.
119 Se prop. 2009/10:165, s. 322 och 680–681.
120 Se prop. 2009/10:165, s. 323 samt Refors Legge, 2020, s. 35.
121 Se Refors Legge, 2020, s. 35.
