• No results found

Barn och elevers kommunikation i konflikter

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Barn och elevers kommunikation i konflikter"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Uppsala Universitet Rapport nr: 2011vt4835 Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

Examensarbete i utbildningsvetenskap Inom allmänt utbildningsområde 15 hp

Barn och elevers kommunikation i konflikter

En empirisk studie om barns och elevers verbala och icke-verbala kommunikation samt val av konfliktstil i konfliktsituationer

Författare: Handledare:

Johanna Olsson Petra Gäreskog

Linda Sivertsson

Betygssättande lärare: Lennart Wikander

(2)

2 Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn i förskolan och elever i grundskolan använder verbal och icke-verbal kommunikation i konfliktsituationer. Vi vill även ta reda på vilka konflitstilar barn och elever använder sig av i konflikter och vilken stil de använder då konflikten avslutas. Det är viktigt att ta reda på hur barn och elever kommunicerar i konfliktsituationer för att som pedagog kunna hjälpa barn och elever på egen hand hantera konflikter på ett bättre sätt, som gynnar båda parter. Studien bygger på observationer från en förskola och en grundskola.

Resultatet av observationerna visar på att barn och elever använder både verbal och icke-verbal kommunikation när de kommunicerar i konfliktsituationer. Barn och elever använder både verbal och icke-verbal kommunikation tillsammans men även var för sig. Konfliktstilen har en betydande roll för hur konflikter avslutas. I förskolan är kamp tillsammans med anpassande konfliktstil dominerande medan i skolan är kamp och undvikande de konfliktstilar som tillämpas mest.

Nyckelord

Förskolebarn, konfliktavslut, konfliktstil, skolelever samt verbal och icke-verbal kommunikation.

(3)

3 Innehåll

Inledning ... 6

Problemformulering ... 8

Syfte... 9

Frågeställningar ... 9

Tidigare forskning ... 10

Bakgrund ... 13

Definition av begrepp ... 13

Kommunikation ... 13

Verbal kommunikation ... 13

Icke-verbal kommunikation ... 14

Konflikt ... 14

Konfliktstilar ... 14

Barn och elever ... 15

Fenomenbeskrivning ... 15

Metod ... 17

Observation ... 17

Löpandeprotokoll & Ostrukturerad observation ... 17

Urval Författare M ... 17

Procedur Författare M ... 18

Urval Författare B ... 18

Procedur Författare B ... 18

Databearbetning ... 18

Uppdelning av arbetet ... 19

Etiska överväganden ... 19

Resultat ... 21

Delstudie 1 - Författare M ... 21

Samverkan ... 21

Samverkan ... 22

Anpassande ... 23

(4)

4

Kamp och anpassande ... 23

Kamp och anpassande ... 24

Kamp och anpassande ... 24

Kamp och undvikande ... 25

Kamp, undvikande och anpassande ... 26

Kamp ... 27

Sammanfattning av resultat författare M ... 28

Verbal och icke-verbal kommunikation ... 28

Konfliktavslut ... 28

Delstudie 2 - Författare B ... 29

Kamp ... 29

Kamp ... 29

Kamp ... 30

Kamp & undvikande ... 31

Kamp & undvikande ... 32

Kamp & undvikande ... 32

Undvikande... 33

Undvikande... 34

Undvikande... 35

Sammanfattning av resultat författare B ... 36

Verbal och icke verbal kommunikation ... 36

Konfliktavslut ... 36

Gemensam sammanfattning av författarnas resultat ... 37

Diskussion ... 38

Tillförlitlighet ... 38

Metoddiskussion ... 38

Resultatdiskussion ... 39

Barn och elevers verbala och icke-verbala kommunikation i konfliktsituationer ... 40

Konfliktstil och konfliktavslut ... 41

Förskola ... 41

Grundskolan ... 42

Gemensam resultatdiskussion ... 43

Förslag till vidare forskning ... 44

Referenslista ... 45

Litteratur ... 45

(5)

5

Avhandlingar ... 45

Elektroniska dokument ... 46

Bilaga 1 ... 48

Bilaga 2 ... 49

Informationsbrev till föräldrar och elever ... 49

(6)

6 Inledning

En grundläggande förutsättning för att kunna interagera och samspela med andra människor i samhället är att kunna kommunicera. Läroplanen för förskolan, lpfö98 och läroplanen för grundskolan, lgr11 och betonar vikten av att utveckla varje individs kommunikationsförmåga (Utbildningsdepartementet, 2010 & 2011).

Genom att studera hur barn i förskolan och elever i grundskolans tidigare år kommunicerar i konfliktsituationer, anser vi att pedagogen kan skapa sig en bild av barns och elevers kommunikationsmönster. Utifrån kunskapen om barns och elevers kommunikation skulle pedagogen lättare kunna hjälpa och stötta varje individ att utveckla sin kommunikativa förmåga.

Vi har inte hittat någon tidigare forskning om hur barn och elever kommunicerar i konfliktsituationer, därför anser vi att det är viktigt att studera. Nilsson & Waldemarsson (2007) skriver att kommunikation är viktigt inom flera områden. I förskolan och skolan är kommunikation bland annat viktigt då barn och elever ska samarbeta och bygga upp relationer.

Författarna har tidigare erfarenheter av att barn och elever ibland inte har vetat hur de ska hantera konflikter, vilket gör det intressant att studera. Författarna menar att barn och elever behöver kunna kommunicera för att kunna uttrycka sina personliga och sociala behov.

Kommunikation är något som ständigt förändras och gör att det osynliga kan bli synligt.

Genom att synliggöra kommunikationen ökar medvetenheten om de kommunikationssätt som barn och elever använder sig av. Det är viktigt att veta hur man kommunicerar och vad man själv kan göra för att förbättra sin kommunikation (Nilsson & Waldemarson, 2007).

Sociala sammanhang och kommunikation hör ihop. Maltén (1998) menar att utan kommunikation kan man inte verka i ett socialt sammanhang och riskerar då att bli exkluderad.

Deltagarna som ingår i sammanhanget riskerar att hamna i konflikter då olika individer tolkar och kommunicerar på olika sätt. Vidare skriver Maltén (1998) att det finns flera olika faktorer som påverkar hur människor kommunicerar, där bland annat kön, ålder och kontext. När konflikter uppstår kan kommunikationen ligga till grund för motsättningar, andra faktorer som kan påverka kommunikationen är de yttre förutsättningarna, som exempelvis miljön.

Kommunikation är en process som hela tiden kan justeras menar Stensaasen & Sletta (1997).

Vidare menar författarna att det inte finns någon början, mitten och ett slut. Individer anpassar sin kommunikation efter vilket mål individen vill uppnå. Via språket kan en individ förmedla information och kommunicera med andra människor. Till hjälp finns de icke-verbala verktygen så som kroppsspråk, mimik och gester för att färga och förtydliga kommunikationen (Ibid). Ydrén (2010) skriver att vi använder olika strategier att hantera konflikten på. När vi kommunicerar i konfliktsituationer påverkar intentionen hos deltagarna konflikten. Det finns olika stilar att kategorisera utifrån, beroende på hur mycket hänsyn man tar till andras intressen och sina egna behov i konflikten. Dessa stilar är inte personlighetstyper. I en konflikt kan flera olika

(7)

7 konfliktstilar användas beroende på deltagarnas känslor. Likaså passar olika konfliktstilar i olika sammanhang (Ibid). Stensaasen & Sletta (1997) skriver att genom att medvetandegöra hur barn och elever kommunicerar i konfliktsituationer kan individerna utveckla sin kommunikation.

Vidare kan barn och elever lära sig hantera olika konfliktstilar som leder till att de får ett större handlingsutrymme i konflikten menar Ydrén (2010).

(8)

8 Problemformulering

Förskolan och skolan är en social arena där det ställs krav på att barn och elever har sociala förmågor. Kommunikation är en social förmåga som krävs för att göra sig förstådd och kunna samspela med andra individer. Vygotskij (1995) skriver att det är tillsammans med andra som lärande kan uppstå. Barn och elever interagerar dagligen med varandra där konflikter av olika slag är förekommande. Det är därför viktigt att studera barn och elevers kommunikation i konfliktsituationer, så att pedagoger kan hjälpa barn och elever att på egen hand hantera konflikter på ett bättre sätt.

Kommunikation kan ske på olika sätt och med hjälp av det verbala och det icke-verbala språket kan barn och elever uttrycka sig. Bristfällig kommunikation kan orsaka missförstånd och som i sin tur kan leda till att en konflikt uppstår.

Genom att studera barn och elevers kommunikation i konfliktsituationer vill vi ta reda på vilka konfliktstilar som tillämpas och hur konflikterna avslutas. Beroende på vilken konfliktstil som används ser kommunikationen olika ut. Vi vill skapa oss en bild av hur barn och elever kommunicerar för att sedan i vårt kommande yrke kunna dra nytta av den kunskap och använda den i verksamheten. Vi tror att kunskapen kan ge oss en fördjupad förståelse om barn och elevers kommunikation i konfliktsituationer.

(9)

9 Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka hur barn och elever kommunicerar i konfliktsituationer i förskolan och i de tidigare åren i grundskolan. Vi vill ta reda på hur barn använder sig av icke- verbal och verbal kommunikation, för att synliggöra barn och elevers val att kommunikation. Vi anser att genom att öka medvetenheten hos pedagogerna om hur barn och elever kommunicerar kan konflikter förebyggas och kommunikationen bli bättre för båda parter. Vi vill även undersöka hur barn och elever avslutar sina konflikter och om konfliktstilen påverkar avslutandet av konflikten.

Frågeställningar

Hur använder sig barn och elever av icke-verbal kommunikation och verbal kommunikation i konfliktsituationer i förskolan och skolan?

Vilka konfliktstilar använder barn och elever i konflikter?

Vilken konfliktstil används då konflikten avslutas?

(10)

10 Tidigare forskning

I detta avsnitt vill författarna visa på den tidigare forskning som författarna hittat inom områdena kommunikation och konflikt.

Enligt Marklund (2007) har konfliktnivån ökat i Sverige och hon anser att konsten att hantera konflikter behövs läras ut. Genom att lära barn och elever hantera konflikter på ett bra sätt finns chansen att de även kommer kunna lösa konflikten (Ibid). Konflikter är en naturlig del av livet för barn och elevers socialisation. Enligt Bilgin (2008) är en konflikt i sig inte positiv eller negativ utan det är hur barn och elever hanterar konflikten som avgör konfliktens utfall. Vidare menar Bilgin (2008) att det är deltagarnas sätt att hantera konflikten som avgör om konflikten blir konstruktiv eller destruktiv. För att reducera konflikter i skolan finns det fem viktiga förmågor som eleverna måste kunna tillämpa. Eleverna måste kunna samarbeta, kommunicera, tolerera och uttrycka sina känslor på ett positivt sätt samt kunna hantera konflikter. Genom att minska konflikter i skolan hävdar Bilgin (2008) att elevernas psykologiska hälsa blir bättre och att det leder i sin tur till att eleverna får en bättre förmåga till att prestera bra resultat i skolan. Abd Rahim et al (2008) skriver att vuxna ofta tror att de hjälper barn och elever att lösa konflikter genom att komma med förslag på hur de kan lösa konflikten. Enligt Abd Rahim et al (2008) går barn och elever miste om värdefulla erfarenheter om att på ett effektivt och kreativt sätt lösa en konflikt, när de vuxna går in och hjälper barn och elever att lösa konflikterna. Genom att låta barn och elever lösa konflitkerna själva utvecklar de sin empatiska förmåga och bygger samtidigt relationer till sina kamrater (Ibid).

Enligt Abd Rahim et al (2008) vet inte de yngre barnen hur de ska lösa konflikter. De sker ofta missuppfattningar då barnen väljer fel ordval eller väljer att inte säga något alls. Något som är gemensamt för konflikter mellan barn och elever är att det är känslorna som styr och genom att kontrollera sina känslor, kan kommunikationen i konfliktsituationer hanteras på ett bättre sätt (Ibid).

Lofors-Nyblom (2009) anser att förmågan att kommunicera är viktig i sociala sammanhang.

Vid bristfällig kommunikativ förmåga kan konflikter uppstå och barn och elever riskerar att bli exkluderade från gemenskapen. Burceva (2010) skriver att utan förmåga till att kommunicera och samarbeta kan inte barn och elever lära sig något. Vidare skriver Burceva (2010) att när barn och elever möter nya sammanhang till exempel när de börjar förskolan eller skolan ställer det andra typer av krav på barn och elevers förmåga till sociala förmågor. Kommunikation är en förmåga som är viktigt att behärska för att kunna verka i gemenskapen med andra barn. Burceva (2010) tycker att det är viktigt att pedagogerna skapar sig en bild om barns och elevers relationer mellan varandra, då relationerna påverkar kommunikationen. Läraren kan med hjälp av kunskapen om barns relationer till varandra anpassa undervisningen så att eleverna utmanas och utvecklar sin kommunikation.

(11)

11 När barn interagerar med andra har språket en central roll menar Wrethander Bliding (2004).

Vidare menar hon att kommunikativa aktiviteter skapar en mening i sammanhanget. Heikkilä (2006) anser att gester, blickar och tal har en avgörande roll för inkludering i sociala sammanhang. Bilgin (2008) skriver att barn och vuxna uttrycker kommunikation på olika sätt.

Barn tenderar att uttrycka sig mest med kroppsspråket, då de inte behärskar den verbala förmågan som de vuxna har samt att de inte har den sociala förmågan till att hantera konflikter på ett positivt sätt. Konflikten blir då destruktiv eftersom barnen inte vet hur de ska hantera konflikten (Ibid).

Att ingå i en gemenskap med andra personer är viktigt för barns relationsarbete menar Wrethander Bliding (2004). Skolan är en arena där barn och elever bygger relationer mellan varandra. I barns relationsarbete förekommer inneslutning och uteslutningar av barn. Barn utesluter andra för att skapa gemenskap och tillhörighet i de sociala sammanhangen. Det är en nödvändighet för relationsarbetet. Det är först genom kommunikation i de sociala sammanhangen som budskapet får betydelse (Ibid). Broadhead (2009) menar att om barn får utveckla sina sociala förmågor kan det leda till att barns sämre beteende minskar och att konflikter undviks. Barn föds inte med en manual för hur de ska agera i olika situationer och därför behöver de utveckla sin sociala förmåga. Broadhead (2009) hävdar att leksituationer och andra kamratrelaterade sammanhang är minst lika betydelsefulla som undervisning i konflikthantering. Vidare anser Broadhead (2009) att barn lär sig mer effektivt att tillägna sig sociala förmågor om barn får verka i sammanhang som för barnen är personliga och där aktiviteterna är relevanta och på barnens nivå. King & Howard (2010) menar att dagens barn spenderar allt mindre tid med att leka med sina kamrater och mer tid under vuxnas tillsyn. Barnen får allt mindre erfarenheter av att interagera med andra barn vilket leder till att barnen går miste om värdefulla sociala kunskaper. Vidare menar King & Howard (2010) att barnen mister kontrollen över den fria leken då barn tenderar att spendera allt mer tid i de vuxnas närvaro. Det gäller även under rasterna i skolan då eleverna upplever att de har en minskad kontroll över den fria leken på rasten. Den största kontrollen eleverna har över sin fria lek är på fritiden efter skolan (Ibid).

Leksaker är en viktig del för de yngre barnens sociala interaktion. Broadhead (2009) skriver att det ofta uppstår konflikter och diskussioner om leksaker, som är viktiga för utvecklingen av barns sociala förmåga. Broadhead (2009) menar att när barnen sedan blir äldre får relationerna mellan lek, självvärdering, kreativitet och relationsarbete med andra kamrater en mer betydande och komplex roll. Genom att barnet blir äldre och kan ta in och förstå mer intryck från omgivningen påverkar det barnet sätt att hantera konflikter. Faktorer som stress, oro och uppväxtförhållanden påverkar barnens sätt att agera i sociala sammanhang. Odelfors (1996) hävdar att det finns mönster, regler och koder i skolan och förskolan för hur deltagarna ska agera i sociala sammanhang. Både Odelfors (1996) och Ivarsson (2003) skriver om att det finns villkor för hur barn ska uttrycka sig och beroende på om man är flicka eller pojke förväntas man att uttrycka sig

(12)

12 på ett visst sätt. Andra faktorer som påverkar hur barn uttrycker sig är vilken position barnet har i gruppen samt vilken makt och status barnet har. Även vilken plats barnet befinner sig på och om det finns vuxna i närheten påverkar barns sätt att uttrycka sig (Odelfors, 1996 & Ivarsson, 2003).

Omgivningen har en stor betydelse för hur barn och elever kommunicerar skriver Ayton (2007). Gerholm (2007) framhåller att de icke-verbala uttrycken lärs in genom den närmaste omgivningen. Både kulturen och vilken kontext barnet befinner sig i påverkar barns sätt att uttrycka sina känslor via de icke-verbala uttrycken. Vidare poängterar Gerholm (2007) att de icke- verbala uttrycken används för att komplettera det verbala språket. De yngre barnen tenderar att använda de icke-verbala uttrycken i större utsträckning, då de inte utvecklat den verbala kommunikationen fullt ut (Ibid). Precis som Gerholm (2007) anser Heikkilä (2006) att gester, blickar och tal är viktiga kommunikationsmedlen för interaktion mellan individer.

(13)

13 Bakgrund

Kommunikation är något som sker ständigt. Genom kommunikation kan människor delta i sociala sammanhang. Det är förskolans och skolans samhällsuppdrag att utveckla varje individs kommunikativa förmåga. Förskolan och skolan ska även hjälpa barnen att reda upp missförstånd och bearbeta konflikter, så barnen utvecklar sin förmåga att hantera konflikter (Utbildningsdepartementet, 2010 & 2011).

För att kunna besvara frågeställningarna behöver vi definiera de begrepp som kommer att användas i studien. Då denna studie utgår från ett sociokulturellt synsätt där kommunikation och språk är centrala delar, är definitionerna beaktade utifrån detta perspektiv. Säljö (2000) skriver om detta perspektiv och menar att människan är född till en kommunikativ individ och gjord för att interagera med andra med fysisk och verbal kommunikation. I ett sociokulturellt perspektiv ses kommunikation som en situerad handling, det vill säga att kommunikationen påverkas av flera faktorer. Beroende på bland annat miljön, kontexten och vilka personer som ingår i interaktionen ser kommunikationen olika ut (Ibid).

Definition av begrepp Kommunikation

Begreppet kommunikation har sitt ursprung i latinets ”communicare” och definieras som att ha något gemensamt. I kommunikation sänds och mottags information som tolkas olika beroende på individers erfarenheter och inställning (Maltén, 1998). Kommunikation sker hela tiden och är därför en viktig förutsättning för att kunna verka i samhället. Kommunikation är ett redskap för att kunna samspela och påverkar individer. Det finns många olika redskap att kommunicera med (Nilsson & Waldemarson, 2007). Vidare skriver Säljö (2000) att kommunikationen är en länk mellan tänkandet och interaktionen, det vill säga mellan det inre och yttre. Det inre, tänkandet, är en tyst process som sker utan regler eller grammatik på ett mentalt plan i hjärnan. Den yttre, interaktionen eller kommunikationen, måste däremot följa de sociala regler som finns för hur man kommunicerar med andra. Tänkandet behöver nödvändigtvis inte bara ske på individuell nivå utan kan även ses som en kollektiv process som sker mellan individer. Till exempel att en grupp människor följer gemensamma spelregler och hjälper varandra, genom sitt tänkande, att lösa ett problem (Ibid).

Verbal kommunikation

Det talade språket, rösten och tonläget ingår alla i verbal kommunikation. Talet är ett hjälpmedel för handlandet och genom att använda olika röstlägen, toner och styrka kan tolkningar om

(14)

14 sinnesstämning göras (Nilsson & Waldemarson, 2007). Via språket kan erfarenheter, kunskaper och färdigheter utbytas med varandra (Säljö, 2000). Vygotskij (1995) skriver att språket är en viktig del för att kunna interagera med andra.

Icke-verbal kommunikation

Den icke-verbala kommunikationen kompletterar den verbala kommunikationen. Genom att använda ansiktet och dess mimik förstärks kommunikationen. Ansiktet kan visa om en person är glad genom att le eller arg genom att rynka pannan. Mimiken är en viktig informatör för att avläsa känslor (Nilsson & Waldemarson, 2007).

Kroppsspråket ingår i den icke-verbala kommunikationen och används precis som mimiken för att förtydliga den verbala kommunikationen. Kroppsspråket kan uttryckas både medvetet och omedvetet och framför allt förmedlar kroppsspråket information om individens inställning.

Beroende på sammanhanget får kroppsspråket olika betydelser. I fria aktiviteter får kroppsspråket en mer framträdande roll, än i styrda där det verbala språket dominerar (Magnusson, 2003).

Konflikt

”En konflikt uppstår vid en sammanstötning, en kollision eller annan oförenlighet mellan mål, intresse, synsätt, värderingar, grundläggande behov eller personlig stil (Maltén, 1998.s.145)”. Lind (1995) skriver att konflikter kan uppstå mellan två eller flera personer. Ofta handlar konflikter om missuppfattningar. De inblandade i konflikten kan ha olika uppfattningar om vad konflikten handlar om. Det en person upplever behöver inte stämma överrens med den andra parten. Ydrén (2010) betonar att upplevelsen av en konflikt endast är en tolkning av händelsen och inte en sanning. Beroende på hur ens uppfattning är påverkar det sättet att hantera konflikten på. Vidare menar Ydrén (2010) att det finns tre aspekter som påverkar konflikten. Den första aspekten handlar om parternas inre upplevelser av konflikten, det vill säga vilka känslor, tankar, värderingar och så vidare som finns? Den andra omfattar beteendet. Hur agerar parterna i konflikten? Den sista delen berör vad innehållet i konflikten handlar om (Ibid).

Konfliktstilar

Det finns olika strategier att hantera konflikter på. Ydrén (2010) skriver att varje konflikt i sig är unik och det finns olika stilar att hantera konflikten på. Valet av konfliktstil beror på den enskilda personens intentioner och inte på personligheten.

Det finns olika sätt som en konflikt kan avslutas på. I samma konflikt, kan de olika parterna tillämpa olika konfliktstilar skriver Ydrén (2010). Om deltagarna i konfliktsituation endast är intresserade av personliga intressen kan en kamp uppstå, vilket kan resultera i att konflikten blir ouppklarad. Vid ett undvikande beteende, visar personen varken hänsyn om sina eller den andra

(15)

15 personens intressen. Personen försöker kringgå konflikten. Det finns även konflikter där samverkan förekommer. Det innebär att deltagarna tar hänsyn till varandras önskemål, så både parter känner sig nöjda. Vid en kompromiss, ger och tar deltagarna, så att en lösning som gynnar båda parter kan uppstå. Kompromisser upplevs ofta som rättvisa och det finns inga vinnare eller förlorare. Den sista konfliktstilen, anpassande, innebär att man ger upp sina egna önskemål och rättar sig efter den andres vilja (Ydrén, 2010).

Barn och elever

När vi benämner barn i studien menar vi barn i förskolan och när vi nämner elever avser vi elever i de tidigare åren i grundskolan.

Fenomenbeskrivning

I ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation och språk centrala delar och utgör en länk mellan individen och dess omgivande miljö (Säljö, 2000). Vidare menar Säljö (2000) att människan är född till en kommunikativ individ och gjord för att interagera med andra med fysisk och verbal kommunikation. Nilsson & Waldemarsson (2007) hävdar att kommunikationen är viktig i konflikter. Säljö (2000) anser att individer blir delaktiga och mottagliga för kunskaper och färdigheter genom kommunikationen. Genom att kommunicera med varandra om vad som händer i interaktionen, skapar individen sig en förståelse för hur andra människor i omgivningen upplever eller förklarar händelser. Språket som används innehåller ofta olika innebörder och uttryck, som individen tar till sig för att sedan använda sig av i kontakten med andra (Ibid).

Konflikter uppstår beroende på hur kommunikationen har förmedlats, snarare än innehållet.

Konflikter kan förebyggas genom god kommunikation, men också skapas då kommunikationen är bristfällig. Lennéer-Axelson & Thylefors (1996) menar att det finns många olika kommunikativa redskap att använda sig av och beroende på valet får kommunikationen konsekvenser. Lika mycket som de kommunikativa redskapen har en avgörande roll, ger också olika konfliktstilar konsekvenser menar Ydrén (2010). Valet av kommunikationssätt påverkar alltså även valet av konfliktstil. Lennéer-Axelson & Thylefors (1996) upplyser att det ofta sker missförstånd vid konflikter och det kan undvikas genom att vara medveten om hur kommunikationen förmedlas. Det är vanligt att tolka information utifrån sin egen synvinkel och sällan se den andra partens inställning. Vidare skriver Lennéer-Axelson & Thylefors (1996) att en konflikt inte alltid behöver ses som något negativt utan även kan ses som något som kan främja samspelet mellan individer. Konflikter som fått en positiv utgång glöms oftast bort och uppfattas därmed inte längre som en konflikt. Ydréns (2010) konfliktstil samverkan passar in på exemplet, då båda parter vill finna en lösning som gynnar de båda.

(16)

16 Vad som upplevs som en konflikt för den enskilde personen beror på hur konfliktkänslig individen är skriver Nilsson & Waldemarsson (2007). En konflikt kan ses som ett allmänt problem, medan ett problem inte nödvändigtvis behöver ses som en konflikt (Ibid).

(17)

17 Metod

Observation

Valet föll på observation som metod då Esaiasson et al (2007) skriver att observation är lämplig då processer om vad någon gör ska studeras. Observation är ett bra val då yngre barn kan ha svårt att uttrycka sig verbalt och för att synliggöra den icke-verbala kommunikationen. En observation kan beskriva förloppet i ett socialt samspel och samtidigt behålla observationernas autencitet, då den beskriver vad som sker i verkligheten.

Observation som pedagogisk metod kan spåras långt tillbaka i tiden. Enligt Einarsson &

Chirac (2002) är observation en lämplig metod då man ska studera människor. Författarna i denna studie vill med hjälp av empirin lyfta fram hur barn och elever kommunicerar i konfliktsituationer samt hur konflikterna avslutas. Genom att författarna tillägnar sig ett induktivt förhållningssätt ger observationerna information om verkligheten. Studien gjordes med låg grad av struktur för att kunna samla in all nödvändig information.

Observationerna utfördes genom en öppen, icke-deltagande observation, där författarna var närvarande när barnen och eleverna interagerade med varandra. Deltagarna i studien visste om vad författarna skulle observera, precis som Einarsson & Chirac (2002) anser är viktigt.

Löpandeprotokoll & Ostrukturerad observation

Med hjälp av papper och penna antecknade observatörerna förloppet i konfliktsituationerna.

Papper och penna var utlagda vid flera platser i lokalerna för att vara lättillgängliga. Författarna använde sig av löpande protokoll vilket innebär att observatören antecknar allt den ser och hör (Løkken & Søbstad, 1995). Författarna använde sig inte av någon mall eller observationsschema när de observerade, de användes sig av ostrukturerad observation där all relevant information antecknades (Ibid). Efter att författarna antecknat förloppet i observationerna renskrevs observationerna på datorn och där namnen blev fingerande.

Urval Författare M

Johanna Olsson kommer i detta arbete betecknas som författare M. Förskolans namn och barnen som ingår i studien har fingerats och döps om till namn som börjar på bokstaven M. Författare M befann sig på Månens förskola, som ligger i utkanten av en medelstor stad. I studien ingick avdelningen Merkurius 22 barn i 3-6 års ålder, men endast 15 barn blev observerade och ingår i arbetet. Författare M, har nio relevanta observationer att tillgå i studien. Resterande observationer som gjorts, föll bort på grund av dess irrelevans.

(18)

18 Procedur Författare M

Förskolan valdes och tillfrågades då författaren sedan tidigare hade kännedom om förskolan.

Innan observationerna utfördes informerades pedagoger och föräldrar muntligt om studiens syfte och att det var frivilligt att delta och att de kunde avbryta deltagandet om de ville. Föräldrarna fick även ett brev (Se bilaga 1), med information om att observationerna kommer att användas för examensarbete. Vidare beskrevs studiens syfte och att barnens namn och förskolan skulle bli totalt anonyma, det vill säga bli fingerade. I brevet fick även föräldrarna kryssa i ja eller nej om de godkände att deras barn skulle bli observerade och därmed ingå i studien. Barnen i studien fick muntlig information om att de skulle observeras. Alla 22 barns föräldrar godkände observationerna.

Urval Författare B

Linda Sivertsson är författare B i denna studie. Valet av att döpa om författaren motiveras av att skolan där studien utfördes på samt deltagarna i studien ska vara anonyma. Bokstaven B valdes för att fingera skolans namn och eleverna som deltog i observationerna. Studien utfördes i en årskurs trea på Björnstammens skola som ligger i en medelstor stad i ett villa område. På skolan går det ca 600 elever och i klassen gick det 25 elever var av 17 elever deltar i studien.

Procedur Författare B

Förfrågan skickades ut till tre slumpvalda grundskolor och den som först svarade valdes Ett informationsbrev (se bilaga 2) skickades ut via mail till elever och föräldrar om studiens innehåll och om de etiska aspekterna som en forskare måste ta hänsyn till. Om det var någon förälder som inte ville att sitt barn skulle delta, skulle de meddela detta på samma mailadress som brevet skickades från. Alla elever fick delta i studien.

Studien behandlar nio relevanta episoder resterande observationer föll bort på grund av irrelevans.

Databearbetning

Författarna utförde 28 observationer var av 18 var relevanta, resterande observationer föll bort på grund av irrelevans. Författarna ansvarar för nio observationer var, som redovisas i resultatdelen.

Författarna bearbetade sina observationer var för sig. Efter att observationerna utförts, renskrevs de på dator och därefter kunde analysarbetet påbörjas. Observationerna analyserades utifrån verbal kommunikation, icke-verbal kommunikation och konfliktstil. Författarna valde att kategorisera observationerna utifrån vilken konfliktstil som analyserna visade på, för att få en bättre översikt över vilka konfliktstilar som använts. Då både verbal och icke-verbal

(19)

19 kommunikation förekommer i alla observationer går det inte att kategorisera efter vilken

kommunikation de använder. De konfliktstilar som fanns med var samverkan, anpassande, kamp och undvikande.

Uppdelning av arbetet

Arbetsfördelningen i denna studie har delats upp mellan författarna. Johanna Olsson har ansvarat för bakgrunden samt delstudie 1 i resultatdelen. Linda Sivertsson har ansvarat för den tidigare forskningen samt delstudie 2 i resultatdelen. Diskussionen har även delat upp efter författarnas delstudier. De resterande delarna i studien har skrivits tillsammans.

Etiska överväganden

Det finns ett krav när det gäller forskning och det är att utveckla de kunskaper som redan finns.

Alltså är det ingen idé att forska om något som redan är utforskat. Det ställs ett stort krav på forskaren att formulera frågeställningar som stimulerar forskning och utveckling. Forskaren får under inga omständigheter fuska eller hitta på resultat. Forskaren måste noggrant följa de direktiv som den på förhand valt (SOU 1994:4).

I enlighet med vetenskapsrådet (www.vr.se, 2011-03-17) har forskningsetiska ställningstaganden gjorts. Den forskning/undersökning som görs, ska formas utifrån väsentliga frågor och tillgå hög kvalitet, det så kallade forskningskravet. Individsskyddskravet är dock utgångspunkten i de forskningsetiska övervägandena. När forskning med människor görs finns fyra huvudkrav att ta hänsyn till. Dessa fyra krav är informationskrav, samtyckeskrav, konfidentialitetskrav samt nyttjandekrav.

Det första kravet, Informationskravet, syftar till att informera alla berörda om undersökningens syfte samt upplysa om annan nödvändig information, som kan påverka deras vilja att delta. De ska upplysas om att deltagandet är frivilligt och att de får avbryta sin medverkan, när som helst de vill. De uppgifter som kommer fram från studien ska betonas att de endast kommer att användas i undersökningen och inte för något annat syfte.

Krav två är samtyckeskravet, vilket innebär att forskaren måste få deltagarnas godkännande för att kunna genomföra undersökningen, i detta fall observationer. De som deltar har rätt att själva bestämma om sin medverkan och hur länge de ska delta samt villkoren för deltagandet.

Eftersom deltagarna i denna studie är under 15 år måste samtycke hämtas från föräldrarna.

Konfidentialitetskravet är det tredje kravet som omfattar total konfidentialitet angående de deltagande personerna. De som ingår i undersökningen ska skyddas, så ingen obehörig får tillgång till deltagarnas personuppgifter. Uppgifter som är identifierbara ska förvaras på en säker plats och sedan fingeras i rapporten, så enskilda människor inte kan identifieras av utomstående.

Det fjärde huvudkravet, nyttjandekravet, går ut på att insamlad fakta om enskilda personer endast får användas till det ändamål som det är tänkt det vill säga till forskningen.

(20)

20 Föräldrarna (och pedagogerna) informerades om studiens syfte, innehåll och att det är frivilligt att delta samt att total anonymitet skulle gälla. Alla barns föräldrar gav samtycke. Vi har behandlat barnens personuppgifter och observationer, på ett säkert sätt, så ingen obehörig skulle få tillgång till dem. Vi anser oss ha följt de forskningsetiska ställningstagandena på ett korrekt sätt.

(21)

21 Resultat

Författarna kommer att redovisa resultatet var för sig. Resultaten är uppdelade utifrån episodens konfliktavslut, det vill säga samverkan, anpassande, kamp och undvikande. I analyserna analyseras den verbala och icke-verbala kommunikation samt vilken konfliktstil barn och elever använder sig av och hur konfliten avslutas.

Delstudie 1 - Författare M Samverkan

Manne (4.9 år), Marco (4.8 år), Marcus (5.10 år), Matts (6 år) och Mattias (5.4 år) står i hallen. De har klätt ut sig och ska leka krig. De bestämmer sig för att dela upp sig i två lag. Men vet inte hur de ska dela in sig.

Manne: Vi ska vara i samma lag.

Manne drar till sig Marco.

Manne: Mattias du får vara i det andra laget.

Marcus går till Mattias.

Marcus: Jag är med Mattias.

Matts: Jag också

Matts ställer sig också bredvid Mattias.

Marcus går då, utan att säga någonting, och ställer sig bredvid Manne och Marco.

Marcus: Nej jag ska vara med Manne och Marco.

Matts: Jag också.

Matts följer efter Marcus.

Marcus går då tillbaka till Mattias med Matts i hasorna och sedan tillbaka till Manne och Marco igen, Matts följer efter.

Manne: Vi är två i laget, men behöver en till. Någon får vara med Mattias.

Manne pekar på Mattias.

Mattias börjar gråta, står stelt med kroppen och tittar i golvet.

Mattias: Jag vill inte vara själv, säger Mattias med gråten i halsen.

Marco: Men vi ska vara tre i laget så någon måste vara med dig.

Marco tittar på Matts och Marcus som inte säger någonting.

Matts: Vi behöver en till. Då blir vi sex. Då blir vi tre i varje lag.

Matts viftar ivrigt med armarna och tittar på Manne och Marco.

Mattias: Ja, vem ska vara med mig? Jag vill inte vara själv.

Mattias gråter fortfarande och tittar på de andra pojkarna.

Manne: Ja, vi två är i alla fall i samma lag.

Marco: Nu vet jag. Manne och jag har mantlar på oss, så vi kan vara i samma lag Marco tittar åt Mannes håll.

Marco: Och ni tre har inga mantlar på er, så ni kan vara i samma lag.

Marco tittar på Marcus, Matts och Mattias.

Marco: Då blir vi två och ni blir tre.

Mattias: Ja.

Mattias skiner upp och slutar gråta.

De andra håller jakande med och så börjar de leka.

(22)

22 Analys

I denna episod använder barnen både den verbala kommunikationen och icke-verbala kommunikationen för att kommunicera med varandra. De använder språket för att förklara vem de vill vara med. Matts och Marcus använder även kroppsspråket när de går till de personer de vill vara med. Mattias använder språket när han säger att han inte vill vara själv och ansiktet och mimiken då han gråter och sedan blir glad. Marco använder språket och blickar då han förklarar hur de kan dela upp sig i lagen.

Konflikten avslutas och blir löst då Marco kommer på hur de kan dela upp sig. Han använder konfliktstilen samverkan för att både tillgodose sitt behov och sina kompisars viljor. Han ser till att han får vara med den kompis han vill vara med, samtidigt som han ser till att Mattias inte blir själv. När Marco har förklarat sin idé håller de andra barnen jakande med.

Samverkan

I dockvrån leker Majken (5.10 år), Malin (5.10 år), Mille (3.7 år) mamma, pappa, barn.

Majken: Nu ska du sova.

Majken tittar på Mille samtidigt som hon förklarar.

Mille: Nej jag vill inte sova.

Mille håller armarna i kors. Han har underläppen över överläppen och tittar på Majken.

Malin: Men om du inte sover tar vi bort din leksaksmobil.

Malin pratar med bestämd röst och pekar på mobilen som Mille håller i.

Mille: Men det vill inte jag.

Milles röst är låg/tyst. Han tittar ner i golvet.

Majken: Men du kan sitta och sova?

Rösten går upp i falsett på sista ordet. Majken har ett leende på läpparna.

Mille: Ja.

Mille ler och sätter sig i ”sängen”.

Majken: Varsågod säger Majken och ger Mille ett täcke.

Malin: God natt vinkar Malin med handen.

Sedan fortsätter leken.

Analys

Majken använder språket och blickar då hon pratar med Mille. Mille använder också språket för att säga att han inte vill sova. Han använder även kroppsspråket och håller armarna i kors och tittar på Majken. Han har även satt underläppen över överläppen. Malin använder det verbala språket och pekar med handen då hon säger att de ska ta hans leksaksmobil om han inte sover.

Mille svarar med en tyst röst och tittar i golvet. Majken kommer med förslaget att han kan sitta upp och sova, hennes röst går upp i falsett och hon ler. Mille säger ja och ler han också. Mille sätter sig i sängen och sover och leken fortsätter.

Under konflikten använder de tre barnen konfliktstilen samverkan för att tillgodose allas intressen. Majken kommer med ett förslag som Mille gillar och leken kan fortsätta utan problem.

(23)

23 Anpassande

Matts (6 år), Manne (4.9 år), Marco (4.8 år) och Mikael (5.7 år) bygger legopistoler i allrummet.

Konflikten mellan Matts och Manne handlar om vilken färg de ska ha på sina legopistoler.

Matts: Men jag vill vara den röda.

Matts pratar med lugn röst och tittar på Manne.

Manne: Nej, du får vara den blå, säger Manne som fortsätter bygga på sin pistol.

Matts: Nähä.

Matts ställer sig med stel kropp och armarna i kors.

Matts: Då är inte jag er kompis.

Matts får ingen respons från de andra pojkarna, som fortsätter att bygga på sina pistoler.

Manne: Vill du se min grupp? Vi har en bild på vår grupp.

Manne tittar först på Matts och lägger sedan ena armen kring honom.

Matts tittar i golvet, och säger ingenting. Manne leder Matts till gruppens informationspapper. De tittar tillsammans på bilden ett tag och småpratar.

Manne: Kom säger Manne och går bort till de andra pojkarna, och fortsätter bygga på sin pistol.

Matts följer efter och börjar också bygga på sin pistol med blå legobitar.

Analys

Matts använder en lugn röst för att förklara att han vill vara röd. När han blir nekad av Manne som också använder språket, förklarar Matts att han inte är deras kompis längre. Matts blir stel i kroppen och håller armarna i kors. Manne byter ämne och vill i stället visa sin grupp. Matts tittar i golvet. Manne lägger armen om Matts och leder honom till gruppens informationspapper. De småpratar när de tittar på pappret. När de har tittar klart använder Manne det verbala språket och säger ”kom”. Han går tillbaka till legobygget. Matts följer efter. Både pojkarna börjar bygga under tystnad. Matts använder blå legobitar.

När Manne leder bort Matts från legobygget, pratar de inte längre om vilken färg Matts ska ha på sin pistol. När de sedan börjar bygga på pistolerna igen använder Matts blå legobitar i stället för röda som han ville i början. Matts passar in på konfliktstilen anpassande, som innebär att man frångår sina egna önskemål och rättar sig efter någon annans vilja.

Kamp och anpassande

Mikael (5.7 år) och Matts (6.0 år) leker med legopistoler och låtsas att de är poliser och brandmän. De frångår leken och pratar istället om mardrömmar.

Mikael: Ska jag säga vad jag drömde?

Mikael tittar på Matts.

Matts: Nej jag ska säga först.

Matts höjer rösten och tittar på Mikael med ögonen uppspärrade.

Mikael: Neeeej. Jag ska säga vad jag drömde.

Mikael skriker till Matts.

Matts: Jag vill faktiskt säga.

Matts skriker tillbaka till Mikael.

Mikael: Nej, det är jag som ska säga säger Mikael fortfarande skrikande.

Matts är tyst och tittar på Mikael.

Mikael: Jag drömde att jag ramlade ur sängen. Det var jätteläskigt.

(24)

24

Mikael pratar med normal röst och tittar på Matts.

Analys

Både Mikael och Matts använder det verbala språket och röstläget för att betona att de vill berätta om sin dröm först. De använder samma fras för att överrösta varandra. När Matts blir tyst börjar Mikael att berätta om sin dröm. Han pratar med normal samtalston och tittar på Matts. Matts säger ingenting men tittar på Mikael. Han använder inte heller någon mimik eller kroppsspråk. I denna episod använder båda pojkarna konfliktstilen kamp. Både vill berätta om sin dröm först och skriker på varandra för att få göra det. När Matts låter Mikael berätta om sin dröm först byter han konfliktstil till anpassande. Konflikten blir löst då Matts låter Mikael berätta om sin dröm först.

Kamp och anpassande

Malte (3.6 år) och Magnus (3.8 år) leker med Magnus bilar som han har tagit med till förskolan.

När de lekt en stund vill Malte ha bilen som Magnus leker med.

Malte: Jag vill ha den säger Malte som är på väg att ta bilen som han vill ha från Magnus, men Magnus håller fast bilen och skakar på huvudet.

Malte: Ole – dole – doff… säger Malte och pekar samtidigt på de olika bilarna som finns.

Slutligen pekar Malte på Magnus som nu håller bilen bakom ryggen.

Magnus: Nej. Jag vill inte.

Magnus höjer rösten och drar ihop munnen.

Malte: okej, du får behålla den. Jag tar den här.

Malte tar en annan bil. Han pratar med tyst röst.

Analys

Malte vill ha Magnus bil och använder det verbala språket för att berätta det. Magnus använder kroppsspråket och skakar på huvudet och håller fast bilen i famnen. Malte använder även kroppsspråket då han väljer att ”ola” sig till bilen och sedan peka på bilen som Magnus håller i.

Magnus använder språket för att neka Malte bilen, han höjer även rösten och drar ihop munnen.

Malte ger med sig och väljer en annan bil, han pratar med tyst röst

I början av episoden använder sig Malte av konfliktstilen kamp för att få bilen. När han inte lyckas byter han stil till anpassande och frångår sin önskan och låter Magnus behålla sin bil.

Konflikten löste sig då Malte frångick sina önskningar och lät Magnus behålla bilen.

Kamp och anpassande

Flera barn leker i allrummet. De springer fram och tillbaka. Mårten (4.4 år) trampar på Matts (6.0 år) fot.

Matts: Aj, vad gör du? Det gjorde ont.

Matts tittar på Mårten och drar ihop munnen.

Mårten: Men det var inte meningen.

(25)

25

Mårten tittar på Matts.

Matts: Men det gjorde ändå ont. Du klev på mig. Fröken han klev på mig säger Matts till den fröken som står närmast. Fröken kommer fram till pojkarna och säger.

Fröken: Matts jag såg att det var en olyckshändelse av Mårten. Han såg inte ditt ben.

Fröken tittar på både Matts och Mårten.

Mårten: Förlåt säger Mårten med tyst röst till Matts.

Matts: Det gör inget. Det gör inte ont längre.

Både Mårten och Matts fortsätter att leka. Fröken går iväg.

Analys

Matts använder det verbala språket för att fråga Mårten vad han gör och för att säga att det gjorde ont. Han har dragit ihop munnen. Mårten använder blickar och språket då han förklarar att det inte var hans mening att kliva på Matts. Matts använder återigen språket och säger till fröken som förklarar att hon såg att det var en olyckshändelse. Mårten använder tyst röst och säger förlåt. Matts använder språket för att säga att det inte gör något. De fortsätter att leka.

I denna konflikt använder Matts konfliktstilen kamp då han beskyllde Mårten för att ha klivit på honom. Mårten är anpassande och försöker samarbeta med Matts. Till slut ger Matts med sig och säger att det inte längre gör ont. De båda barnen fortsätter att leka.

Kamp och undvikande

Mattias (5.4 år), Magnus (3.8 år) och Morgan (3.8 år) leker Super Mario. De håller på att välja vilken Super Mario karaktär de ska vara. Alla tre väljer att vara en ”god” Mario, men Mattias anser att någon måste vara ond för alla kan inte vara goda. Men ingen av de andra vill byta karaktär, inte Mattias heller.

Mattias: Men alla kan inte vara goda. Nån måste vara ond, det är så.

Mattias ställer sig framför Magnus och Morgan.

Magnus: Men jag är god. Jag är blå Super Mario säger Magnus och springer i väg som blå Super Mario till ett annat rum.

Mattias: Men det går inte. Alla kan inte vara goda. Det är alltid någon som är ond. Morgan du får vara ond.

Mattias tittar på Morgan.

Morgan: Nej. Jag är goooood. Jag är grön Super Mario.

Morgan skrattar och Magnus kommer tillbaka in i rummet.

Magnus: Så här ska man vara. Så här är Super Mario.

Magnus viftar med armarna.

Mattias: Men nån måste vara ond. Annars är inte leken kul.

Mattias står med ihopkrupen hållning och tittar med nedböjt huvud på Magnus och Morgan.

Magnus: I den här leken är ingen ond. Alla är goda. Okej?

Magnus nickar med huvudet och tittar på Mattias.

Morgan: Okej Morgan ler.

Mattias: Ja, så kan vi göra. Då vill jag vara Luigi som är grön.

Mattias skrattar och tittar på både Morgan och Magnus. De tre pojkarna fortsätter leken.

(26)

26 Analys

Mattias använder det verbala språket för att förklara att alla karaktärer inte kan vara goda. Han ställer sig framför Morgan och Magnus. Magnus använder språket och säger att han är god och springer iväg. Återigen använder Mattias språket för att berätta att alla inte kan vara goda. Han använder blickar och tittar på Morgan. Morgan säger att han är god och skrattar. Magnus kommer tillbaka in i rummet och visar med kroppen hur man ska vara samtidigt som han pratar.

Mattias använder igen språket för att förklara att någon måste vara ond. Han står med ihopkrupen hållning och böjer ner huvudet samtidigt som han tittar på Magnus och Morgan.

Magnus använder språket för att förklara att ingen är ond, han nickar med huvudet och tittar på Mattias. Morgan använder språket och ler. Mattias går med på förslaget och skrattar och tittar på Morgan och Magnus. Därefter fortsätter leken.

Under konflikten använder Mattias kamp för att få sin vilja igenom. Morgan och Magnus använder delvis konfliktstilen undvikande, då de vid flera tillfällen går i väg från rummet. De undviker även att säga emot Mattias och säger bara vad de vill. konflikten avslutas då Magnus förklarar att ingen är ond i denna lek. Mattias säger inte emot. Leken fortsätter

Kamp, undvikande och anpassande

Mike (3.7 år) och Mårten (4.4 år) befinner sig i samma rum. Mike slår Mårten på huvudet. Mårten vill gå in i rummet bredvid och leka men Mike menar att han måste ha en ”sån här” för att få komma in och viftar med en lapp.

Mårten: Aj, det gjorde ont.

Mårten tar sig på huvudet där han blev slagen. Mårten kniper ihop med munnen och ögonen.

Mike: Men du måste ha en sån här.

Mike håller fram en papperslapp.

Mike: En biljett du måste ha.

Mike pekar på lappen.

Mårten: Men jag vill komma in och leka.

Mike: Måste ha biljett. Kolla. Sån här.

Mike pekar på lappen.

Mårten går till sin låda och tittar i den medan Mike går in i rummet bredvid. Mike kommer tillbaka efter en stund.

Mike: kom, säger Mike till Mårten och går till ett bord i rummet. Mårten följer efter. Mike börjar klippa i ett papper och Mårten tar ett eget papper och börjar klippa. De är båda tysta.

Mike: Kom. Nu kan vi leka säger Mike till Mårten som följer efter Mike till rummet bredvid, utan att säga något.

Analys

När Mike har slagit till Mårten använder Mårten det verbala språket och kroppsspråket för att säga att det gjorde ont. Han kniper även ihop munnen och ögonen. Mike använder också det verbala språket samtidigt som han viftar med en lapp, när han säger att han måste ha en biljett.

Mike pekar även på lappen. Mårten svarar med att säga att han vill leka. Återigen säger Mike och pekar på pappret att han måste ha en biljett. Mårten går i väg till sin låda och tittar i den medan

(27)

27 Mike går in i rummet bredvid. Ingen säger något. Mike går efter en stund till Mårten och säger kom. Mike sätter sig vid ett bord, Mårten följer efter. Under tystnad börjar Mike klippa i ett papper, Mårten börjar också klippa. Båda är tysta. Sedan säger Mike ”kom, nu ska vi leka” till Mårten. Mike och Mårten går till rummet bredvid utan att säga något. Under konflikten använde Mike konfliktstilen kamp för att få Mårten att göra en biljett innan han kan gå in i rummet bredvid och leka. Mårten är undvikande och svarar att han bara vill leka. När Mike fortsätter säga att han måste ha en biljett går Mårten i väg. När Mike sedan kommer tillbaka till Mårten använder Mårten konfliktstilen anpassande. Han gör en biljett, som Mike vill, sedan börjar de leka.

Kamp

Magnus (3.8 år), Morgan (3.5 år), Måns (3.6 år) är i hallen. Måns och Magnus är på väg att hämta Måns bilar som han har tagit med till förskolan men Morgan vill inte leka med bilarna.

Morgan: Jag vill inte leka med bilarna.

Morgan pekar mot Måns väska.

Magnus: Jo, vi ska det.

Magnus drar bort Morgans arm från väskan.

Måns: Vi vill det.

Måns röst är bestämt och hög.

Morgan: NEJ. Sluta.

Morgan höjer sin röst och går ut från hallen till rummet bredvid. Magnus följer efter Morgan utan att säga något. Morgan går tillbaka till hallen och ställer sig vid Måns väska. Magnus följer efter.

Morgan: Nej, vi ska inte göra det.

Måns: Sluta säger Måns med ledsen röst.

Måns sänker blicken och kryper ihop med kroppen.

Morgan går iväg till rummet bredvid och Magnus och Måns följer efter. De börjar leka med något annat.

Analys

Morgan använder det verbala språket tillsammans med kroppsspråket för att visa att han inte gillar valet av lek. Även Magnus använder språket för att förklara vad han vill samtidigt som han drar bort Morgans arm från väskan. Morgan säger nej igen och höjer rösten och går ut från hallen, till rummet bredvid. Magnus följer efter utan att säga något. Morgan går tillbaka in i hallen och Magnus följer efter. Ytterligare förklarar Morgan att de inte ska leka med bilarna. Måns använder då språket och en ledsen röst och sänker blicken och kryper ihop med kroppen.

Morgan går in i rummet bredvid och Magnus och Måns följer efter. Där börjar de leka med något annat.

Pojkarna i konflikten använder kamp för att få sin vilja igenom. I slutet av konflikten är det Morgans vilja att inte leka med bilarna som vinner. Men konflikten i sig blir inte löst då de börjar leka med något annat.

(28)

28 Sammanfattning av resultat författare M

Verbal och icke-verbal kommunikation

Barnen använder både verbal kommunikation och icke-verbal kommunikation när de kommunicerar i konflikter. De använder den verbala kommunikationen, det vill säga rösten, för att betona en åsikt. Ibland sänker eller höjer de rösten eller till och med skriker.

Via den icke-verbal kommunikation använder barnen kroppsspråket. De använder armarna för att visa hur något är, till exempel så viftar de med armarna, håller armarna i kors eller pekar på någon sak eller på ett annat barn. Med hjälp av kroppshållningen visar barnen hur de känner. De blir stela i kroppen, eller kryper ihop med kroppen. Genom ansiktet och dess mimik, kan de också visa och markera hur de känner. Med hjälp av ögonen använder de blickar för att titta på varandra, de spärrar upp ögonen eller sänker blicken i golvet. När de tittar i golvet böjer de oftast även huvudet. Via munnen så ler, skrattar eller gråter dem. Barnen kniper även ihop munnen eller har underläppen över överläppen. Barnen använder även kroppsspråket då de går eller springer.

Vanligast är att barnen använder det verbala språket tillsammans med den icke-verbala kommunikationen, alltså kroppsspråket eller mimiken. I vissa fall använde de endast till exempel rösten, eller kroppsspråket för att visa sina känslor eller en åsikt.

Konfliktavslut

De vanligaste konfliktstilarna är kamp tillsammans med anpassande. Både kamp och anpassande förekom i sex av nio observationer. Kombinationen kamp - anpassande förekom fem gånger. I fyra av dessa fem observationer var det någon deltagare som bytte konfliktstil till anpassande. I tre observationer bytte en av deltagarna konfliktstil från kamp till anpassande. I en observation bytte en deltagare från undvikande till anpassande, den andra parten behöll samma konfliktstil, kamp, genom hela konflikten. Dessa fem observationer som avslutades med konfliktstilen anpassande blev uppklarade.

Kamp förekom en gång enskilt, vilket även anpassande också gjorde. Dessa två konflikter förblev olösta. Förutom kombinationen kamp - anpassande, förekom även kamp – undvikande – anpassande. Där den undvikande personen senare intog anpassande konfliktstil. Kombinationen kamp- anpassande- undvikande framkom också. Där bytte personen med kamp som konfliktstil till anpassande.

Sju av nio observationer blev uppklarade och utöver kamp – anpassande (och undvikande) förekom konfliktstilen samverkan två gånger. Vid dessa två observationer verkade alla inblandade nöjda med utgången.

(29)

29 Delstudie 2 - Författare B

Kamp

Björn (9:2 år), Benny (8,8 år) och Bo (8,7 år) är i kapprummet och ska klä på sig inför rasten.

Björn sliter av Benny mössan och kaster den till Bo när Benny försöker ta tillbaka mössan.

Benny: Ge mig mössan Björn.

Benny har en bestämd röst och sträcker ut armarna mot Björn. Benny spärrar upp ögonen.

Björn ler och skrattar.

Björn: Ta den om du kan. Skratt.

Björn kastar mössan till Bo.

Björn: Bo, fånga mössan.

Bo fångar mössan och håller den ovanför huvudet.

Björn: Ge den inte till han.

Benny vänder sig om mot Bo.

Benny: Ge mig mössan, nu. Säger Benny med en bestämd röst tittar på Bo.

Benny står rakt och rikta sin kropp mot Bo.

Under tiden börjar Björn att dansa och skratta.

Björn: Benny kan inte nå sin mössa. Ha ha ha…

Bo tittar mot Björn.

Bo räcker fram mössan till Benny, men rycker snabbt tillbaka den.

Benny står stilla. Han stirrar ner i golvet och därefter tar han sin jacka och lämnar rummet.

Björn: Vadå, vi skojade ju bara Benny. Måste du bli så sur.

Bo: Det var ju inte på allvar.

Dörren hinner stängas innan Bo har hunnit sagt sin mening och både Björn och Bo tittar på varandra.

Björn: Vilken Tönt han är.

Björn rynkar pannan och tittar på Bo.

Björn: Han kommer säkert säga till fröken. Vi lägger mössan på hans hylla.

Björn tar mössan från Bo och lägger den på Bennys hylla. Han klär sedan på sig jackan och går ut.

Bo följer efter…

Analys:

En kamp utbryter mellan Björn och Benny. Benny använder den verbal kommunikation för att kommunicera med Björn att han vill ha sin mössa. Han använder röstens olika lägen och betonar särskilda ord. Kroppsspråket använder han genom att sträcka ut armarna mot mössan och Benny använder ögonen för att titta på Björn.

Björn ger inte mössan till Benny utan ler och skrattar för att sedan använda det verbala språket för att kommunicera med Benny. Helt plötsligt börjar Björn att dansa.

Benny står helt stilla och stirrar ner i golvet och strax därefter lämnar Benny rummet.

Både Björn och Benny tillämpar kamp som konfliktstil och ingen av parterna i konflikten fick sin vilja igenom och konflikten förblev ouppklarad.

Kamp

Eleverna är indelade i grupper för att skriva intervjufrågor inför ett studiebesök Bea (8:9 år), Bella (9:2 år), Ben (9:0 år) och Bosse (8:8 år).

(30)

30

Bea: Bella du kan inte skriva så där.

Bea pekar på pappret och tittar på Bella och sedan ner på pappret. Beas röst är gnällig och hon rynkar pannan.

Bella: Jo, det går visst . För man kan ställa frågor hur man vill.

Bella vrider sin överkropp mot Beas och tittar mot Bea.

Bea tar suddigummet och suddar ut det Bella har skrivit.

Bella lutar sig tillbaka på stolen och sätter armarna i kors och putar med munnen.

Bea tar tag i pennan och börjar skriva.

Bella sitter tyst.

Ben och Bosse gör inget.

Bea: Jag kom på en fråga. Vad är det bästa och sämsta med ditt arbete?

Ben nickar

Ben: Ja, det var en bra fråga. Skriv den..

Bosse: och varför han valde just det arbetet.

Bosse hand åker upp och han tittar mot Bea och Ben.

Bea skriver.

Bella: Yrke låter mycket bättre.

Bella har en tyst och bestämd röst.

Bosse: Det är samma sak.

Bosse skakar på huvudet och spärrar upp ögonen.

Bella tittar på Bosse, Bosse tittar inte på Bella.

Bosse: Tycker du ja.

Bosses röst är irriterad och han pillrar på en penna.

Arbetet fortsätter och gruppen kommer på 3 frågor till innan lektionen är slut.

Analys:

Bea använder sig av både det verbala och icke-verbala språket för att förmedla sitt budskap. Bella använder tonläget i rösten och betonar vissa ord och genom att använda kroppen samt den verbala kommunikationen försöker Bella kommunicera.

Precis som Bea använder Bella både det verbala språket och kroppsspråket när hon kommunicerar. Bella sätter armarna i kors och putar med munnen. Bea ignorerar Bella och använder kroppsspråket för och tar tag i pennan och omformulera frågan. Bella fortsätter att inte delta i grupparbetet under den resterande lektionen. Bea och Bella tillämpar kamp som konfliktstil.

Kamp

Eleverna har eget arbete i klassen och några utav eleverna har svårt att komma igång med sitt arbete. I episoden ingår Björn (9:2 år), Bo (8:7 år), Buster (8:9 år) och läraren Barbro (39:8 år)

Buster: Barbro, Björn kastar sudd på mig.

Buster pratar med hög röst.

Björn: Nej, det gör jag inte.

Björn spärrar upp ögonen.

Björn: Det var du som börja Buster.

Björn höjer ögonbrynen och tittar mot Buster.

Buster: Jag kastade bara en gång, medans du kastade typ tio gånger.

Buster betonar ordet tio.

Björn: Neeheej.

Björn använder en långsam röst.

(31)

31

Barbro: Oavsett vem som börja så ska ingen kasta sudd. Sätt er och jobba annars kommer ni ha allt arbete i läxa tills imorgon.

Buster: Meh..

Buster går till lådan och hämtar sin svenska bok och börjar jobba.

Analys:

Buster använder det verbala språket och betonar orden olika när han talar om för Björn att det var han som börja. Björn använder både sina ögon och det verbala språket då han svarar på Busters påstående. Både Buster och Björn använder röstens olika lägen när de kommunicerar med varandra och läraren. Ord som betonas speciellt är neeheej och meeeh. Ingen av Buster och Björn ger sig, de är i kamp. Till slut går läraren Barbro in och bryter konflikten. Hon säger till både Buster och Björn att de ska återgå till sina uppgifter.

Kamp & undvikande

I episoden ingår Björn (9:2 år), Buster (8:9 år), Berit (9:0 år) och Bea (8:9 år).

Bea och Berit får inte vara med i den ”hemliga” klubben.

Berit: Björn, varför ska du alltid bestämma.

Berit betonar ordet alltid. Hon pillar på sin tröja och tittar upp mot Björn.

Björn drar med skon i gruset, Buster gör likadant.

Björn: Därför.

Björn spärrar upp ögon och nickar till samtidigt som han tittar på Berit. Rösten är bestämd.

Berit: Men varför. Du måste ju ha en anledning.

Berit ler lite.

Björn och Buster börjar gå och Berit och Bea följer efter.

Bea springer ikapp Björn och Buster.

Bea: Fröken säger att man inte får ha hemliga klubbar.

Bea har ögonen och ögonbrynen uppspärrade samt munnen är öppen. Bea har ena handen i midjan.

Björn lutar fram huvudet och kroppen närmare Bea.

Björn: OCH..!

Björn och Buster springer sedan till rinken och spelar fotboll.

Berit och Bea står och pratar med varandra en stund sedan går de och leker.

Analys:

Bea använder det verbala språket när hon kommunicera sin fråga till Björn. Varpå Björn svarar med ett kort verbalt svar samtidigt som han använder ögonen och huvudet när han svarar. Bea ler mot Björn som i sin tur tillsammans med Buster använder kroppen i sin kommunikation genom gå därifrån. Bea springer efter och när hon stannar sätter hon handen i sidan och har kroppen vriden mot Björn. Björn använder sitt verbala språk genom att säga ”och” och springer därifrån.. Bea tillämpar konfliktstilen kamp då hon springer efter och ställer frågor. Konflikten avslutas genom att Björn springer därifrån och denna gång springer inte Bea efter.

References

Related documents

The method relies on high-order accurate difference schemes using the Summation-By-Parts operators with weak boundary and interface conditions applied to the Hodgkin-Huxley

Västtrafik (2020b) has stated that the steering group for each procurement decides the award mechanism and that scoring rules are generally used for traffic assignments

Detta lägger vi även märke till i vår observation där vi ser den verbalt starka flickan (Linda 3.7) som försöker ta sig in i leken men misslyckades dels för hennes låga ålder

Men sedan hade vi lite olika fokusområden, där ju MSB hade sitt ansvarsområde under en pandemi också och Socialstyrelsen hade ju alla andra delar, så det var väl

beteendeförändring. Fokus har legat på miljöfaktorn familjestöd samt de personliga faktorerna attityd, färdighet, kunskap, gener, smak och självbild/självförtroende i

Relationer var enligt sjuksköterskorna något som hade en stor inverkan i kommunikationen vid överrapporteringen (Dyrholm Siemsen et al., 2012).. Sjuksköterskorna upplevde vid

Barnet är mycket beroende av en känslomässig respons av sina omsorgspersoner menar Askland och Satøen (2009) som påstår att det mänskliga ansiktet är

Fedorov, A., Gerhardt, I., Huang, A., Jogenfors, J., Kurochkin, Y., Lamas-Linares, A., Larsson, J., Leuchs, G., Lydersen, L., Makarov, V., Skaar, J., (2019), Correction: