Att drabbas och leva med utmattningssyndrom
En kvalitativ studie om de konsekvenser som kan upplevas till följd av utmattningssyndrom samt vägen tillbaka
Sanna Broström Elin Brännmark
Psykologi, kandidat 2021
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsa, lärande och teknik
Sammanfattning
Psykisk ohälsa är ett problem som ständigt ökar i samhället. Begreppet psykisk ohälsa innefattar en mängd olika psykiska och psykiatriska problem, däribland
utmattningssyndromet, vilket är denna studies fokus. Syftet med studien var att undersöka de egna upplevelserna hos personer som själva drabbats av utmattningssyndrom gällande;
insjuknandet, symtom, riskfaktorer och konsekvenser till följd av syndromet, samt friskfaktorer. Studien innefattar sex kvalitativa intervjuer med personer som har varit drabbade av utmattningssyndrom, samt kvalitativ data från en enkät som sedan tidigare var utformad tillsammans med en kvantitativ pilotstudie. Resultatet visar att personerna upplevde att vardagen förändrades avsevärt till följd av syndromet, och att en kognitiv och fysisk trötthet upplevdes av samtliga. Resultatet påvisar även att många av intervjupersonerna och enkätdeltagarna upplevde att självuppfattningen förändrades under tiden som sjuk och att bilden över hur en vill vara krockade med den faktiska bilden. Det framkom även att vissa risk- och friskfaktorer bara upplevdes av enskilda eller ett fåtal deltagare, vilket tyder på att syndromet uppkomst och hur det artar sig är en komplex process med en individuell prägel på samtliga aspekter.
Nyckelord: Utmattningssyndrom, Stressrelaterad psykisk ohälsa, Riskfaktorer, Friskfaktorer, Individperspektiv
Abstract
Mental illness is a problem that is constantly increasing in society, and burnout syndrome is a relevant part of the mental illness that the society is struggling with. Burnout syndrome is the type of mental illness that this study is focused on. The purpose of this study was to examine people's experience regarding the sickening and diagnostic of burnout syndrome, factors that affect the syndrome negatively and positively but also social and personal consequences that can occur. This study presents six qualitative interviews with people who have been sick with burnout syndrome, together with qualitative survey data that was collected previously. The result of the study shows that the subjects experienced a drastic change of everyday life because of the burnout syndrome. A cognitive and physical fatigue was experienced by all studied subjects. The result also shows that both the interview and survey subjects reported negative changes in the self-perception that affected their mental picture of themselves. The result does also report some affecting factors that are both positive and negative, and a big part of these factors differ between the subjects. This suggests that the burnout syndrome is a complex process that is highly affected by personal and individual factors.
Keywords: Burnout syndrome, Stress-related mental illness, Risk factors, Health factors, Individual perspective
4 Psykisk ohälsa är ett problem som ständigt ökar i samhället och statistik visar att en fjärdedel av jordens befolkning upplever psykisk ohälsa under sin livstid (World Health Organization [WHO], 2015). Benämningen psykisk ohälsa är ett samlingsbegrepp på de sjukdomar och syndrom som drabbar den mentala förmågan hos en person. Vidare är begreppet brett och innefattar allt från psykiatriska tillstånd till mildare psykiska besvär (Folkhälsomyndigheten, 2021). Självmord är idag den vanligaste dödsorsaken bland tonåringar i låg- och
medelinkomstländerna samt den näst vanligaste dödsorsaken i höginkomstländerna i Europa (WHO, 2018). Det är tydligt att den psykiska ohälsan drabbar världsbefolkningen hårt och påverkar flera aspekter av samhället, vilket medför att det kan vara till fördel att prioritera mental ohälsa genom att tillsätta fler resurser och förebyggande arbete (WHO, 2015).
En del av den psykiska ohälsan är utmattningssyndrom, vilket är fokuset i denna studie.
Utmattningssyndrom är ett sjukdomstillstånd som medför både mentala och fysiska besvär till följd av långvarig stress eller andra tunga påfrestningar som exempelvis nära anhörig dödsfall (Johansson, 2020). Gällande symtombilden presenterar författaren en hel del vanliga symtom vilka kan delas in i fysiska, kognitiva och affektiva. Sömnstörningar, nedstämdhet och koncentrationssvårigheter är några av de symtom som enligt författaren är typiska för syndromet, men inte definitiva. Vidare presenteras en mängd olika symtom som kan kombineras på otaliga sätt och alla med en individuell prägel, vilket gör symtombilden komplex. Det står även tydligt att det inte finns något definitivt tillfrisknande från syndromet och personer som drabbats har ofta upplevelsen av att sjukdomen inte försvinner helt utan i stället ligger kvar latent och blossar upp vid minsta lilla påfrestning (Socialstyrelsen, 2003).
Utmattningssyndromet är ett mentalt tillstånd med en unik patofysiologi just för att det är ett komplext syndrom där det är svårt att få fram ett enhetligt resultat när det gäller
symtombilden (Rothe et al., 2020).
Symtombild och upplevelse
Vid en kartläggning av den tidigaste symtomfasen hos en person som är drabbad av utmattningssyndrom presenterades symtom såsom; trötthet, nedstämdhet, irritation,
sömnstörning, huvudvärk och stresskänslighet som de fem vanligaste tidiga symtomen hos de undersökta personerna (Gustavsson, 2006). Vidare presenterades symtom som
koncentrationssvårigheter, initiativlöshet, ångest, yrsel, förlamning, värk, synrubbningar, social isolering, gråtlabilitet och ljudkänslighet som upplevda tidiga symtom. Ståhl (2020) presenterade även bristande mänsklig kontakt som en vanlig konsekvens till följd av
5 utmattningssyndrom. Utmattningssyndromet kan delas in i tre olika faser: prodromalfasen, akutfasen och återhämtningsfasen (Åsberg et al., 2010). Prodromalfasen består av fysiska och psykiska belastningssymtom som spänningshuvudvärk, mag- och tarmproblem, panikkänslor, hjärtklappning. Vid detta skede försöker kroppen varna för att belastningen är för hög, och om personen inte lyckas avvärja problematiken stiger kroppen vanligen in i nästa skede av
sjukdomen. Detta skede är enligt författarna den akuta fasen som innefattar symtom av både psykisk och fysisk karaktär, bland annat en genomgående trötthet. Några vanliga
problemområden som kan uppstå är kognitionsproblem, plötsliga minnesstörningar, oförmåga att hitta platser eller objekt samt plötslig afasi. Vidare berättar författarna om
återhämtningsfasen som innebär en successiv förbättring av symtombilden och symtomens intensitet, med kvarvarande känslighet för triggande faktorer som tenderar att skapa återfall.
Grossi et al. (2015) har gjort en kartläggning som visar hur studier inom den kognitiva aspekten av utmattningssyndrom är motsägande men samtidigt att de har en sak gemensamt, vilket är att påverkan sker på de exekutiva funktionerna.
När en person drabbas av utmattningssyndrom kan det utåt uppfattas som en mental kollaps hos personen, som grundar sig i någon form av problematik relaterat till arbets- eller
privatlivet (Arman et al., 2011). Författaren menar på att syndromet oftast är mer komplext än så, där flera olika aspekter och dess samspel med varandra spelar in. Att för den drabbade personen är upplevelsen en helt annan än vad som ses utifrån och det finns ofta en existentiell kris inombords. Enligt författarna så sker en kris mellan personens identitet och förståelsen för omvärlden, självuppfattningen krockar med misslyckandet som utmattningssyndromet medför. Detta kan skapa en känsla av meningslöshet vilket utåt kan ses som att personen flyr undan sina problem och ansvar. Studien visar vidare på att den bristande kommunikation som uppstår är ofta en tydlig indikation på att personen har hamnat i krisstadiet i sin sjukdom.
Personen tar avstånd från djupare relationer när den personliga krisen blir för påfrestande och känslan av att inte bli förstådd uppstår. Detta kan på lång sikt leda till att personen i stället genomgår ett tyst lidande och en känsla av ensamhet i sitt sjukdomsförlopp.
Arbetets inverkan på utmattningssyndrom
Arbetsrelaterad stress är idag en av de största utmaningarna när det gäller mänsklig hälsa, och i Europa är stress i dagsläget ett av de vanligaste hälsoproblemen i arbetslivet (European Agency for Safety and Health at Work, 2009). Europeiska kommissionen menar på att sättet att arbeta ständigt förändras och mycket har skett senaste årtionden där kraven på arbetarna
6 har ökat, samt att det har skett moderniseringar och nedskärningar vilket i sin tur har lett till ökade krav på kompetens och flexibilitet i arbetet. De menar även på att detta inte är något problem som kommer att minska i närtid och redan 2009 uppskattades det att stress låg bakom ungefär 60% av alla sjukdagar, vilket blir en stor kostnad för världsekonomin.
Långtidssjukskrivningar har ökat markant i Sverige de senaste tjugo åren, vilket kan kopplas till att den psykiska ohälsan är mer utbredd nu än tidigare (Socialstyrelsen, 2003). Sedan 2014 är psykisk ohälsa den vanligaste anledningen till långtidssjukskrivning, och faktorer såsom dålig fysisk- och psykosocial arbetsmiljö påverkar siffrorna negativt (Sveriges Kommuner och Landsting, 2017). Det finns även ett samband mellan långtidssjukskrivning och
arbetsrelaterad stress, vilket kan kopplas till att den arbetsrelaterade stressen ofta resulterar i en långdragen process som innefattar både psykiska och fysiska besvär. Den arbetsrelaterade stressen kan ha en mängd olika symtom som bröstsmärtor, sömnstörning och
koncentrationssvårigheter samt även förändringar i kognitiva och emotionella aspekter (Socialstyrelsen, 2003).
Westerlund et al. (2004) presenterar olika faktorer inom arbetslivet som kan ge upphov till psykisk ohälsa hos personalen där omorganisering, centralisering av verksamhet, samt nedskärning av personal är olika exempel på dessa riskfaktorer. Studien visar även på att kvinnor löper högre risk än män att bli långtidssjukrivna på grund av arbetet, detta i både den privata- och offentliga sektorn. Studien visar vidare på att risken att bli långtidssjukskriven kan även påverkas av yttre faktorer såsom socio-ekonomisk status och ålder. Andra
arbetsrelaterade faktorer som kan ge upphov till en ohälsosam stress kan även vara olika ledarstilar som chefer använder sig av, organisationens uppbyggnad, uppgiftsrelaterade faktorer, interpersonella faktorer, rollkonflikter, samt arbetsmiljöfaktorer såsom
kontorslandskap och buller (Stranks, 2005). Psykiskt ansträngande arbete, låg kontroll och en obalans mellan ansträngning och belöning är även de riskfaktorer som existerar i arbetslivet, medan god kontroll och rättvisa i stället är faktorer som minskar risken för psykisk ohälsa till följd av ens arbete (FORTE, 2015). Harvey et al. (2017) styrker att icke gynnsamma
förutsättningar inom arbetet bidrar till en ohälsosam stress vilket i ett senare skede kan leda till psykisk ohälsa och sjukskrivning.
Gällande arbetsgivarens ansvar existerar det i dagsläget en problematik gällande den psykiska ohälsan inom arbetslivet, detta eftersom det är komplext område och i många fall svårt att hantera för arbetsgivaren. Detta eftersom det inte finns lika tydliga riktlinjer hur arbetsgivare
7 ska hantera den psykosociala ohälsan hos sin personal i jämförelse med den fysiska ohälsan (Ekholm et al., 2015). Det går att fastställa att arbete även är en friskfaktor, detta eftersom det överlag är sämre för den psykiska hälsan att inte arbeta. Detta kräver att arbetsplatsen ger medarbetare rätt förutsättningar ifall deras arbetsförmåga är nedsatt, vilket innebär att vissa anpassningar kan komma att krävas (Sveriges Kommuner och Landsting, 2017).
Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1994:1 §2 anger att arbetsgivaren ska organisera och bedriva en verksamhet som kan erbjuda arbetsanpassning och lämplig rehabilitering för arbetstagarna. Arbetsgivarna ska dessutom enligt AFS 1994:1 §10 inneha rutiner som behövs för den arbetsanpassning och rehabilitering som krävs. Svensk lagstiftning fastslår även i SFB 2010:110, 6§ att arbetsgivaren skall ansvara för alla de åtgärder som krävs för en effektiv rehabilitering och återgång till arbetet där en rehabiliteringsplan ska ha upprättats. Det är vetenskapligt fastslaget att arbetsplatsen måste vara involverad för att medarbetaren ska kunna återgå till arbetet på ett framgångsrikt sätt, men vilken åtgärd som är mest effektiv vid
återgången är individuellt och det är således svårt att slå fast en generell metod som kan appliceras på alla fall (FORTE, 2015).
Riskfaktorer för utmattningssyndrom
Guerrero-Barona et al. (2020) beskriver de komplexa faktorer som påverkar uppkomsten av utmattningssyndrom. De beskriver psykologiska faktorer som berör intrapersonella och hur de interpersonella egenskaperna påverkar i samspel med personlighetstyp och intelligens. Enligt författarna så har en högre förekomst av neurotiska drag samt låg emotionell intelligens visat sig ha en korrelation med ökad risk för att drabbas av utmattningssyndrom. Att depression uppträder tillsammans med utmattningssyndromet är mer troligt om personen uppvisar
personlighetsdraget missanpassad perfektionism (Wright, et al., 2021). Nursalam et al. (2020) presenterar det faktum att ju mindre arbetslivserfarenhet en person har, desto större är risken att personen känner arbetsrelaterad stress. Vidare presenteras även att orealistiska
förväntningar i kombination med lägre emotionell stabilitet och mindre realistisk mentalitet kan orsaka en osund stress och en känsla av otillräcklighet som kan fungera som riskfaktor för uppkomsten av utmattningssyndrom. Enligt författarna så är även personens attityder
gentemot arbetet en påverkande faktor när utmattningssyndromet har uppkommit till följd av arbetsrelaterad stress, där personer som tenderar att besitta en negativ syn på utmanande arbete löper en större risk att drabbas av utmattningssyndrom.
8 Privata angelägenheter kan även det ge upphov till en ohälsosam stress, där händelser som förlust av en nära relation, misslyckanden, sjukdom, kränkning och andra kriser kan leda till psykisk smärta och på sikt även orsaka sjukdom (Åsberg et al., 2010). Långvarig arbetslöshet, dödsfall, ekonomiska problem, ansvar för närståendes behov av omsorg är även det
riskfaktorer för uppkomsten av utmattningssyndrom (Johansson, 2020). Påfrestande
livshändelser som sexuellt våld, mänskligt lidande, livshotande sjukdomar och andra trauman kan också ses som riskfaktorer (Brattberg, 2006).
Friskfaktorer för utmattningssyndrom
Vardagliga rutiner är en viktig del för att uppnå en känsla av meningsfullhet i livet (Heintzelman & King, 2018). Författarna menar på att dessa vardagliga rutiner påverkar välmåendet då rutinerna skapar känslor av kontroll, trygghet och självförtroende. Om en person sedan drabbas av någonting negativt som exempelvis sjukdomen utmattningssyndrom, så blir rutinerna extra viktiga eftersom de hjälper till att bevara en känsla av kontroll och trygghet samt underlätta en svår vardag. Att ha en positiv syn på sitt arbete är en friskfaktor eftersom det är större chans att se prövande arbetsuppgifter som en utmaning i stället för en stressfaktor (Nursalam, et al., 2020). En god arbetsmiljö har påvisats vara en faktor som motverkar utmattningssyndrom (Embretsén, 2017). En god arbetsmiljö kan karaktäriseras av en öppen atmosfär, socialt stöd, uppskattning från kollegor och chefer, goda
återhämtningsmöjligheter, upplevelse av kontroll och tillfredsställelse (FORTE, 2015). Dessa faktorer tillsammans kan anses som viktiga aspekter för att förebygga utmattningssyndrom på arbetsplatsen. De menar även att balans mellan arbete och fritid, balans mellan arbetsinsats och belöning, anställningstrygghet och gott ledarskap som innefattar rättvis behandling, stöttande chefskap och inkludering är även de friskfaktorer inom arbetslivet.
Stöd från omgivningen anses också vara en friskfaktor då sociala relationer med familj, vänner och kollegor medför ett välmående hos personen (Embretsén, 2017). Författaren menar även att specifika metoder också kan hjälpa till att förebygga och behandla utmattningssyndrom där yoga, meditation och mindfulness minskar den emotionella
utmattningen som i sin tur minskar påfrestningen på personen. Vissa personliga resurser anses också vara friskfaktorer som motverkar uppkomsten och underlättar rehabiliteringen av utmattningssyndrom, varav en av dessa personliga resurser är egenmakt (Hochwälder, 2007).
Egenmakten innefattar fyra olika komponenter: att känna meningsfullhet, att ha inflytande, att känna sig kompetent och att ha kontroll. Faktorn egenmakt kan ses som en motkraft för
9 emotionell påfrestning, med hög egenmakt blir den emotionella påfrestningen inte lika tung för personen. En annan personlig resurs som kan fungera som motverkande mot
utmattningssyndrom är ett positivt synsätt i allmänhet (Embretsén, 2017).
Upplevelsen av utmattningssyndromet kan vara individuellt både i sin symtombild och i sin uppkomst, vilket gör det till ett intressant ämne att undersöka. Syndromets uppkomst kan bero på arbetsrelaterade faktorer, där högt tempo och hög press kan vara en riskfaktor (Johansson, 2020), men även privata problem som relationsproblem eller arbetslöshet kan vara
riskfaktorer (Socialstyrelsen, 2003). Vidare kan även mobbning, kränkande särbehandling, misslyckade studier, dödsfall eller ekonomiska problem vara riskfaktorer (Johansson, 2020).
Dessa ovanstående är bara exempel på faktorer som kan utlösa utmattningssyndromet, då det in princip kan handla om vilken händelse eller upplevelse som helst som skapar långvarig stress eller tung påfrestning hos personen. En persons liv är en sammanflätad upplevelse av livets olika beståndsdelar, vilket innebär att det oftast finns en komplex kombination av riskfaktorer som påverkar syndromets uppkomst. Utmattningssyndrom är ofta undersökt i samband med olika arbetsplatser eller annan faktor som exempelvis i relation till hemmiljö, vilket gör det svårt att hitta forskning gällande utmattningssyndrom generellt. Denna studie avser att komplettera nuvarande forskning genom att presentera personers upplevelse av utmattningssyndrom utan bestämmande kontext. Diagnosen utmattningssyndrom blev först accepterat som en godkänd diagnos av Socialstyrelsen 2005, vilket innebär att diagnosen är ny och kunskapen kring uppkomsten och symtombilden är begränsad (FORTE, 2015).
Denna studie är en kvalitativ intervjustudie med kompletterande enkätsvar från personer som varit drabbade av utmattningssyndrom och den anses därför komplettera den arbetsfokuserade tidigare forskning som finns inom området genom att presentera djup detaljrik data av
personers egen upplevelse.
Syfte
Studien arbetar utifrån fyra frågeställningar som är utformade för att fånga den mer djupgående upplevelsen av syndromet och samtliga tillhörande konsekvenser och orsaksfaktorer:
▪ Hur upplevs den psykologiska och fysiologiska symtombilden till följd av utmattningssyndrom?
▪ Vilka sociala och psykologiska konsekvenser upplevs till följd av sjukdomsbilden?
10
▪ Vilka riskfaktorer upplevs påverka syndromets uppkomst och sjukdomsutvecklingen negativt hos en person som har varit eller är drabbad av utmattningssyndrom?
▪ Vilka friskfaktorer upplevs ha en positiv inverkan på sjukdomsförloppet hos en person som har varit eller är drabbad av utmattningssyndrom?
Metod
Studiedesign
Metoden som har använts för insamling av datan i studien är kvalitativ intervju i kombination med kvalitativ enkät. Sammanlagt genomfördes det sex semistrukturerade intervjuer med sex olika deltagare. Enkätdelen är sedan tidigare insamlad av studiens författare tillsammans med en kvantitativ pilotstudie gällande området, och besvarades av över tusen anonyma deltagare.
Den kvalitativa delen av enkäten bestod av öppna frågor och sparades för ändamål att
redovisas i denna studie. Enkät- och intervjusvar har tillsammans besvarat studiens syfte och samtliga frågeställningar.
Förförståelse
Författarnas förförståelse inom området utmattningssyndrom är begränsad. Det finns en viss personlig erfarenhet vilket kan ha en inverkan gällande hur författaren tolkar syndromet och dess konsekvenser. Bakgrundsinläsningen påverkade förförståelsen hos författarna eftersom den skapade en ökad förståelse för syndromets komplexitet. Intervjuarna är medvetna om sina förkunskaper och att det eventuellt kan påverka analysen av det insamlade materialet.
Urval
Det fanns ett krav gällande urvalet för både intervju- och enkätdeltagare, vilket var att deltagaren skulle ha upplevt utmattningssyndrom. Kravet uppfylldes av samtliga
intervjudeltagare genom muntlig bekräftelse och enkätdeltagarna bekräftade det i stället skriftligt i enkäten. Hos de sex intervjuade är samtliga deltagare kvinnor och har ett åldersspann mellan 34–58 år, M=47,8. Samtliga respondenter kommer vidare i studien refereras till som “intervjupersonerna”, detta för att säkerställa anonymiteten.
Intervjupersonerna som utgjorde urvalsgruppen har varit drabbade av utmattningssyndrom under olika perioder i sina liv, och somliga intervjupersoner är i dagsläget ännu drabbade.
Enkätdatan insamlades via Facebook där enkäten delades i grupper för olika samhällen, samt grupper ägnade åt just utmattningssyndrom. De enkätsvar som var lika varandra
11 kategoriserades ihop till ett samlat svar, vilket innebär att det är en omöjlighet att ange ett exakt antal över använda enkätsvar.
Avgränsningar
De avgränsningar som gjorts vid utförandet av studien är geografiska, där samtliga intervjupersoner har varit lättillgängliga för författarna av studien. Studien har även avgränsats gällande enkätsvaren, där en hel del svar har sållats bort till följd av tid- och resursbrist. Här sorterades materialet utifrån relevans och frekvens. Svar som uttrycktes av relativt många deltagare bedömdes som mer relevant tillsammans med svar som berörde studiens frågeställning.
Insamlingsmetod
En av de kvalitativa metoderna som användes för att uppfylla studiens syfte och besvara forskningsfrågorna var semistrukturerade intervjuer. En intervjuguide upprättades med hjälp av forskningsfrågorna och tidigare forskning (Bilaga 2). Intervjuguiden bestod av fyra olika områden, där respektive område innehöll två till tio frågor där även utrymme för lämpliga följdfrågor fanns. Intervjuguidens första område döptes till Bakgrund och bestod av neutrala frågor, såsom intervjupersonens ålder och sysselsättning. Intervjuguidens andra område döptes till Inledande frågor bestod av just inledande och öppna frågor där intervjupersonen hade möjlighet att prata fritt och ge utbroderande svar, samt att det i detta område fanns stort utrymme för lämpliga följdfrågor. Intervjuguidens tredje område döptes till olika typer av psykologiska faktorer och bestod i stället av mer specifika frågor som berörde
utmattningssyndromets påverkan på olika psykologiska faktorer. Slutligen döptes
intervjuguidens sista område till avslutande frågor och innehöll neutrala frågor som ramade in intervjun på ett övergripande sätt, där det även möjlighet för intervjupersonen att tillägga eventuell information. Vidare utfördes det två testintervjuer som författarna genomförde på varandra, vilket medförde revidering av intervjuguiden samt att en ungefärlig tidsram för varje intervju kunde uppskattas.
Den tidigare upprättade enkäten utformades i programmet Evasys och bestod sammanlagt av 20 frågor. Det är endast två av dessa frågor som var öppna svarsfrågor, och det är endast dem som används i denna studie (se Bilaga 1). De övriga frågorna som inte användes i denna studie berörde vanliga symtom som exempelvis trötthet, koncentrationssvårigheter och
12 emotionell påverkan. De öppna frågorna som denna studie fokuserar på efterfrågade i stället mer ovanliga symtom, trots
Enkäten delades på facebook och fick totalt 1415 svaranden varav 709 besvarade frågan gällande om de upplevt symtom utöver de vanliga presenterade i enkäten och 246 besvarade frågan om de hade något annat att tillägga.
Genomförande
Intervjupersonerna kontaktades via sociala medier, och samtliga intervjuer genomfördes med hjälp av de två olika videotelefoniprogram, Zoom och Teams. Detta på grund av den rådande covid-19 situationen och Folkhälsomyndighetens rekommendation angående social
distansering. Intervjuerna spelades in med hjälp av en Iphone och den förinstallerade applikationen ”röstmemon”. Applikationens funktion och kvalité testades innan i vår pilotstudie, detta för att säkerställa att det fungerade utan anmärkning. Intervjuerna varade mellan 25 och 40 minuter, och samtliga ägde rum på våren 2021, mellan datumen 30/3 - 7/4.
Innan intervjuerna inleddes informerades samtliga deltagare om de etiska principerna, detta enligt Vetenskapsrådet (2002) rekommendationer.
Den kvalitativa enkätdatan var sedan tidigare insamlad av studiens författare tillsammans med en kvantitativ pilotstudie inom området. De öppna enkätfrågorna som användes i denna studie frågade om personen upplevt några andra symtom utöver de presenterade symtomen samt om de hade något annat att tillägga. För sammanställning av enkätsvaren användes programmet Evasys.
Bearbetning och analys av data
Vid analysen av det insamlade intervjumaterialet lades fokus på vad som sades, och inte hur det sades vilket går i linje med den ortografiska transkriberingsmetoden. Detta
tillvägagångssätt innebar att materialet lyssnades igenom för att sedan skrivas ned ordagrant från tal till text. Transkriptionen lästes sedan igenom ett flertal gånger. Vid detta stadie exkluderades även privat information gällande intervjupersonerna, detta för att säkerställa anonymiteten och inte röja deras identitet. Även ofullständiga meningar och upprepningar exkluderades vid denna tidpunkt. Vid analysen användes en deskriptiv innehållsanalys och analysprocessen inleddes med att först bli familjär med materialet, för att sedan kunna erhålla
13 en övergripande bild av vad som har framkommit under intervjuerna. Samtliga intervjuer analyserades var för sig och under analysen gjordes det notiser om det hade sagts saker som även var nämnda under tidigare intervjuer. Genom detta sätt kunde det tydligt ses ett mönster om vilka faktorer som var återkommande hos flera personer. Nästa steg var att skapa
kategorier utifrån den tidigare utformade intervjuguiden och studiens forskningsfrågor. Vidare sammanställdes det en överskådlig kategorisering där de transkriberade svaren placerades under lämplig kategori för att sedan kombineras och skriva ihop enskilda svar med varandra för att erhålla en enhetlig och överskådlig bild av det insamlade materialet. Det insamlade materialet sorterades även utifrån känslor, värderingar, faktiska upplevelser och erfarenheter av specifika situationer. Det senare underlättade möjligheten att kunna skilja på personens känslomässiga upplevelser från de faktiska konsekvenserna av syndromet.
Enkätsvaren analyserades även de med deskriptiv innehållsanalys. Till en början genomfördes det en överblick över materialet ett flertal gånger och sedan sållades materialet utifrån dess användbarhet för studiens syfte och forskningsfrågorna. Svar som var liknande varandra, otydliga, samt utanför ämnet eliminerades. Vidare fortsatte den deskriptiva innehållsanalysen med sortering. Materialet sorterades och analyserades utifrån samma kategorier som
intervjuerna och placerades sedan in tillsammans med intervjuernas kategorier som täckte studiens alla frågeställningar. Intervju- och enkätdata hade sedan en gemensam fortsatt analys, men datan hölls separat så att det i resultatet gick att skilja på intervjupersoner och enkätsvar.
Etiska överväganden
Vetenskapsrådet (2002) definierar fyra olika etiska principer inom samhällsvetenskaplig forskning, vilka är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Både intervjupersonerna och enkätdeltagarna blev informerade om dessa riktlinjer innan medverkande. De blev bland annat delgivna om att de när som helst under studiens gång kan välja att avbryta sin medverkan, utan några negativa konsekvenser till följd.
De blev även informerade om att allt deltagande var frivilligt, detta enligt informationskravet.
Enligt konfidentialitetskravet delgavs samtliga deltagare att allt kommer att ske anonymt, och i studien kommer ingen presentation av deltagarna redovisas, detta för att säkerställa
anonymiteten genom hela processen. Slutligen gavs informationen att allt insamlat material endast kommer att användas i föreliggande studie och att allt inspelat material kommer att raderas efter avslutad studie.
14 Enkäten var som tidigare nämnts insamlad tillsammans med en kvantitativ pilotstudie inom området. Enkäten innehöll ett följebrev som informerade om syftet med studien, att
deltagandet var helt frivilligt, att personen när som helst kunde välja att avbryta enkäten.
Följebrevet informerade även att personen var helt anonym i sitt deltagande samt att den insamlade informationen endast skulle användas för studiens ändamål. Då enkäten var en pilotstudie till denna studie så inkluderas samtycket som gavs vid pilotstudien även i denna studie.
Resultat och analys
I detta avsnitt presenteras det tre huvudkategorier tillsammans med tillhörande underrubriker, vilka även kommer att analyseras. En huvudkategori är Upplevelsen av att drabbas av
utmattningssyndrom och de faktorer som påverkar insjuknandet med tillhörande underrubrik riskfaktorer. Den andra huvudkategorin är Att leva med syndromet, tillsammans med
underrubrikerna kognitiva symtom, emotionella symtom, fysiska symtom och psykologiska och sociala konsekvenser. Slutligen presenteras den sista huvudkategorin Vägen tillbaka med tillhörande underrubrik friskfaktorer. Dessa huvudkategorier är utformade utifrån studiens syfte och frågeställningar och är utgångspunkten för den deskriptiva innehållsanalysen som materialet genomgått. Intervju- och enkätmaterialet presenteras både tillsammans och för sig själv genomgående under resultatdelen beroende på om svaren liknar eller skiljer sig ifrån varandra. Intervjupersonerna kommer inte att presenteras som bestämda intervjupersoner utan alla intervjupersoner presenteras exempelvis som “en intervjuperson” eller “tre av
intervjupersonerna”. Detta för att säkerställa att de etiska aspekterna respekteras då alla deltagare kommer från ett mindre samhälle, vilket medför risken att någon läsare kan känna igen eller lista ut identitet baserat på personers upplevelser.
Upplevelsen av att drabbas av utmattningssyndrom och de faktorer som påverkar insjuknandet
Intervjupersonerna och enkätdeltagarna beskriver insjuknandet i syndromet som en händelse som var utom kontroll där de i början inte var fullt medvetna om vad som var på väg att ske.
Majoriteten av intervjupersonerna återger även att det var ett förlopp som var svårt att hejda och att de inte förstod, alternativt ignorerade, när de första varningssignalerna började uppenbara sig. Fyra av intervjupersonerna menar på att anledningen till att de inte var medvetna om vad som var på väg att ske berodde mest troligt på att de var mitt uppe i att
15 prestera arbetsmässigt och fokuserade på att hålla huvudet “ovanför vattenytan”, och att allt annat blev en sekundär prioritet. Både intervjupersonerna och enkätdeltagarna återger en samlad bild att det var prestationskraven, ständig stress och bristen på återhämtning som senare ledde till ett insjuknande. En intervjuperson beskriver det hela som att insjuknandet påverkade humöret och det psykiska måendet till det sämre:
Det började med att jag blev väldigt trött, hade svårt att köra bil och koncentrera mig, men kunde ändå inte somna på kvällarna. Jag var även på väldigt dåligt humör hela tiden eftersom jag var så trött och slut. Jag började även isolera mig, för när jag tog in mycket intryck blev jag så pass trött att jag nästan kände mig bakfull i flera dagar efteråt. Jag kunde inte hantera mitt liv och dess olika delar längre, men vill inte acceptera det faktumet att jag var utmattad eftersom för mig betydde det svaghet.
Att tillvaron totalt förändrades för samtliga intervjupersoner och enkätdeltagare är även det en samlad bild som återges, där tröttheten och koncentrationssvårigheter är de faktorer som beskrivs som de mest framträdande symtom under den första tiden. Intervjupersonerna beskriver att början av sjukdomsförloppet var den svåraste tiden, detta eftersom det fortfarande fanns en vilja att prestera både i arbetslivet och privat. De var inte heller fullt medvetna om till vilken utsträckning detta syndrom kunde påverka deras liv. Vidare beskrivs detta som en upplevd krock av en intervjuperson mellan viljan att vara frisk och kunna prestera som förr, samtidigt som ens kropp och psyke inte har sin fulla kapacitet och är i behov av återhämtning. En intervjuperson berättar om hur insjuknandet påverkade henne till det negativa och hur hon själv märkte förändringar hos sig själv:
Väckarklockan blev att jag alltid har kunnat hålla så sjukt mycket i huvudet och jag tyckte under denna period att jag lyckades även med detta då. När jag gick hem från en arbetsdag tyckte jag att jag hade hunnit supermycket men när jag kom tillbaka dagen efter hade jag typ bara tramsat på och inte alls hunnit lika mycket som jag tänkte.
Det kan uppstå en krock mellan synen på en själv och den verkliga bilden, vilket i ett senare skede kan ge upphov till stressymtom och en känsla av frustration hos intervjupersonerna och enkätdeltagarna. Detta kan även kopplas till att vissa personer förnekar sina symtom och sin situation. När ens kapacitet blir påverkad på alla plan och personen tappar sig själv på något
16 vis, blir det en försvarsmekanism att personen förnekar sjukdomsförloppet i stället för att nå en slags acceptans.
Riskfaktorer
Majoriteten av intervjupersonerna berättar att den främsta riskfaktorn för dem var hård arbetsbelastning i kombination med låg belöning och samtliga upplevde ett litet utrymme för återhämtning både i arbets- och privatlivet. De menar vidare på att kravbilden på dem var hög i förhållande till kontrollen de hade över sin egen arbetssituation, och att detta gav upphov till känslor av utmattning. Detta resultatmönster styrks även av en enkätdeltagares upplevelse:
Jag blev ensamt ansvarig över ett stort område på mitt arbete där det innebar mycket
ensamarbete och arbetsbelastningen var väldigt hög och det innebar långa dagar med väldigt lite återhämtning. I och med omorganisationen blev det en stor arbetsbörda där jag ensamt hade väldigt stort ansvar och det ledde vidare till att jag upplevde en enorm prestationsångest där flera saker stod och föll på mitt arbete och dess resultat.
Majoriteten av intervjupersonerna återger att balansgången mellan arbetet och privatlivet var snedfördelad där en stor tankeförmåga lades på arbetsrelaterade angelägenheter, och där ens inre krav på sin egen arbetsprestation var ohälsosam. Ett flertal av enkätdeltagarna uppger att deras prestationskrav gällande arbetet var en av de mest framträdande riskfaktorerna, detta eftersom det ledde till nedvärderande tankar om dem själva och deras prestation.
En intervjuperson berättade att arbetslivet för henne inte var en riskfaktor, utan det var helt och hållet privata problem som låg bakom insjuknandet där faktorer såsom drogmissbruk och separationer inom familjen var centrala. Övriga intervjupersoner menar i stället på att
privatlivet gav upphov till stresskänslor och ett försämrat mående under sjukdomsförloppet.
Det var således inte privatlivet som låg bakom själva insjuknandet men stressiga situationer i privatlivet påverkade sjukdomsbilden till det negativa. En intervjuperson återger att en riskfaktor var det dåliga samvetet som uppstod gentemot familjen och avsaknaden av
kvalitetstid med barnen till följd av hård arbetsbelastning där majoriteten av tiden spenderades på arbetsplatsen. En annan intervjuperson beskriver att hen haft dåligt samvete över att ha misslyckats med uppfostran av barnen till följd av utmattningen. En tredje intervjuperson berättar att familjelivet gav upphov till stress då personen i fråga själv tog på sig en stor arbetsbörda i hemmet och det som vanligtvis hanns med och utfördes med hög kapacitet blev
17 lidande under perioden med utmattningssyndromet, vilket i sin tur gav upphov till känslor som frustration och ledsenhet:
Jag har som sagt alltid varit högpresterande och klarat av att hålla flera saker i luften
samtidigt. När detta skedde påbörjade jag flera saker man klarade inte av att slutföra det vilken bidrog till en stress även det. Jag förstod som inte att jag inte var likadan som innan det skedde, och förnekade nästan hela tiden att jag nu hade en begränsning vad gällande min kapacitet.
Utmattningssyndrom är ett syndrom som kan uppstå vid hög arbetsbelastning, men det kan också uppstå vid långvarig stress som beror på privata problem. Detta bidrar till att
sjukdomens uppkomst är komplex och högst individuell, samtidigt som det finns ett flertal gemensamma nämnare mellan de berättelser som studiens deltagare har återgett. Det står tydligt att utmattningssyndromet påverkar samtliga delar i en persons liv, oavsett vilka aspekter som ligger bakom insjuknandet.
Andra riskfaktorer som återges vid intervjuerna är bland annat att en intervjuperson uppger att dennes arbetsgivare ställde höga krav på medarbetarna och intervjupersonen själv har varit utsatt av orimlig arbetsbörda där det sociala stödet på arbetsplatsen saknades. En annan intervjuperson berättar att en riskfaktor för denne är det inre prestationskravet att försöka jobba ikapp allting som inte hanns med under sjukskrivningen till följd av
utmattningssyndrom. Perfektionism är även det ett fenomen som dyker upp under ett flertal intervjuer, en perfektionism som ger sig i uttryck när det kommer till att utföra arbetsuppgifter både hemmavid och på arbetet. Övriga riskfaktorer som nämns bland flera av enkätdeltagarna är aspekter angående Försäkringskassan och dess hantering av denna typ av diagnos. Två av enkätdeltagarna menar på att bristen på förståelse från aktörer såsom Försäkringskassan och försäkringsbolag bidrar till att sjukdomsbilden förvärras, detta eftersom de menar på att det behövs en omfattande ansträngning att behöva förklara sig och försöka göra sig förstådd. En enkätdeltagare berättar att kontakten med Försäkringskassan tar så pass mycket energi när personen redan har svårt att kognitivt organisera sig och formulera sig, vilket i sin tur bidrar till att det är svårt att hålla en röd tråd under striden för att erhålla ekonomiskt stöd:
Man orkar inte ta striden och hävda sin rätt gentemot vården, Försäkringskassan, försäkringsbolag etc. Samtidigt som man har svårare rent kognitivt att organisera sig,
18 formulera sig, skriva, minnas tider, föra samtal, hålla en röd tråd osv. Sjukdomens effekter leder alltså i sig till att man går miste om många insatser som man egentligen har rätt till på papperet, helt enkelt för att man inte har förmåga att slåss för dem. Som att säga till en person som brutit båda benen att det finns hjälp att få men bara om hen springer ett maratonlopp först.
Det går att utläsa att utmattningssyndrom är ett brett syndrom med en komplex sjukdomsbild som är individuell bland de som är drabbade. Detta återspeglar sig även när det kommer till de riskfaktorer som personerna återger. Under samtliga intervjuer återgavs det riskfaktorer som bara nämns under en specifik intervju, exempelvis nämnde en deltagare att hens symtombild försämrades till följd av förtäring av alkohol. Dock återkommer många faktorer i samtliga intervjuer och även bland majoriteten av enkätsvaren. Höga krav på arbetet och små möjligheter till återhämtning är exempel på sådana riskfaktorer som återkom i samtliga intervjuer, medan behovet att utföra allting med perfektionism beskrevs inte av alla
intervjupersoner utan bara av vissa. Utmattningssyndromet kan förvärras till följd av ett flertal olika aspekter som kan vara svåra för den drabbade att uppfatta innan det är ”för sent”, men intervjupersonerna återger att de i efterhand är medvetna om vilka riskfaktorer som förekom för just dem och deras sjukdomsbild. Det går inte att utesluta att det inte fanns fler faktorer som intervjupersonerna och enkätdeltagarna inte var medvetna om, och därför inte berättade om dem. Huruvida de olika riskfaktorerna påverkade varandra är svårt att avgöra, men det står tydligt att om ett flertal riskfaktorer förekom samtidigt förvärrades sjukdomsbilden avsevärt.
Att leva med syndromet
Det allra vanligaste symtomet som var ständigt återkommande hos både intervjupersonerna och enkätdeltagarna var trötthet. En trötthet som var konstant, extrem och inte gick att sova bort. Tröttheten uppstod mestadels i kombination med sömnproblem, där både överdriven sömn och utebliven sömn förekom. Själva tröttheten kan anses ha en speciell roll utöver rollen som ett symtom. Ordet utmattning är synonymt med trötthet vilket medför att symtomet kan tolkas ha en övervägande roll gällande syndromets sjukdomsbild och utmattningssyndromet kan därav tolkas som ett ”trötthetssyndrom”. Att tröttheten upplevs av de allra flesta, samt ofta upplevs i starten till insjuknandet känns därav naturligt med tanke på syndromets namn.
Kognitiva symtom
Utöver tröttheten beskrivs en del kognitiva symtom både av intervjupersonerna och
enkätdeltagarna. Koncentrationssvårigheter och minnesstörningar var kognitiva symtom som
19 flertalet intervjupersoner har upplevt under perioden som utmattade. De flesta
intervjupersonerna berättade att de upplevde det svårt att fokusera, samt att det in princip var omöjligt att göra flera saker samtidigt. Minnessvårigheterna som upplevdes av
intervjupersonerna involverade främst arbetsminnet och förmågan att överföra minnen från arbetsminnet till långtidsminnet. En intervjuperson löste detta genom att skriva listor på allt som personen var i behov av att komma ihåg. En annan person berättade om hur hemskt det är att glömma bort möten som personen hade haft med vänner och familj, och en tredje person berättade om hur glömskan kunde utspela sig i familjelivet och hur det fick henne att känna negativa emotioner. Denna försämring av kognitiva funktioner märktes ha en negativ inverkan på sjukdomsbilden hos vissa intervjupersoner. En intervjuperson berättade hur minnesförsämringen skapade mer stress som i sin tur förvärrade sjukdomsbilden:
Sen kunde jag inte hålla kvar saker i huvudet, förr skrev jag aldrig ner beställningslistor utan höll det i skallen men det kan jag glömma nu. Har listor till allt och skriver ned allt just för att om jag skulle glömma en sak av tio blir jag så himla stressad och det vill jag undvika.
En annan intervjuperson upplever känslan av att ha varit i en dimma, och har minnesluckor från perioden. Detta ses även bland enkätdeltagarna, där en person berättar om en obehaglig upplevelse som hände under personens period av utmattningssyndrom: ”Jag hittade inte hem, efter att ha kört min dotter till skolan en dag. Tog flera månader innan jag vågade sätta mig bakom ratten igen.”
Överanalysering är också ett kognitivt symtom som de flesta intervjupersoner verkar ha gemensamt. Däremot skiljer det sig i förfarandet av överanalyseringen, vissa intervjupersoner överanalyserade information och situationer till den grad att misstänksamhet uppstod, medan andras överanalys bestod mer av ett överflöd av beräkningar inför framtid som exempelvis hur många handlingar som måste utföras innan all tvätt är klar. Hos de intervjupersoner där misstänksamhet uppstod kunde det vara både mot hjälpande myndigheter och socialt bekanta, men ingen misstänksamhet förekom mot personer som intervjupersonerna hade en nära relation till. Den andra sorten av överanalys som en intervjuperson presenterade bestod mer av en oförmåga att leva i nuet, en oförmåga att slappna av i tanken och släppa kontrollen för stunden: ”När det är som värst är det fruktansvärt att ens gå upp och ta ett bad som egentligen är superskönt i sig. För då hinner jag tänka på allt man måste göra före och efter.”
20 Det går att utläsa hur detta intensiva tankemönster skapar en ännu mer omfattande utmattning och förvärrar sjukdomsförloppet i sig. Utmattningssyndromet skapar oförmåga att slappna av i tanken, och oförmågan att slappna av i tanken förvärrar utmattningssyndromet. Några andra kognitiva symtom som beskrevs av intervjupersonerna var velighet, seghet, oförmåga till planering och bristande logiskt tänkande. Symtomen beskrevs inte av alla intervjupersoner, utan snarare av en eller två personer per symtom. Dessa symtom skiljer sig mellan de olika intervjupersonerna, men det går inte att anta att en intervjuperson inte upplevt ett symtom bara för att personen inte berättat om det.
Vidare bekräftade flertalet enkätdeltagare symtombilden gällande minnesstörningar, koncentrationssvårigheter och förändringar i tankemönster, alla med sin egen individuella prägel. Alla symtom som intervjupersonerna upplevde, upplevdes inte av alla enkätdeltagare, men det går att se likheter där symtombilden är återkommande gällande just
minnesstörningar, koncentrationssvårigheter och förändringar i tankemönster.
Enkätdeltagarna presenterade ett flertal symtom som kan ses som unika och individuella. En person tappade all förmåga att läsa och använda teknologi, en annan person tappade en stor del av sitt ordförråd av ett andraspråk, och har inte fått tillbaka det även efter tillfrisknandet.
En tredje enkätdeltagare beskriver hur denne tappat förmågan att medvetet tänka och att det gick tre månader innan personen fick en medveten tanke igen, enligt personens egen
upplevelse:
Varken tankar eller föreställningar kunde passera i hjärnan, inte ens konkreta som att taket är vitt. Det var skyddslappar och raka dialoger med ögonkontakt där jag som bäst kunde få fram fakta utan tankar bakom. Detta höll i sig ca tre månader, då jag plötsligt en dag fick en föreställning i tankarna. Jag fick helt enkelt alltså en tanke!
En annan enkätdeltagare beskrev hur denne tappade förmågan att förstå tal, och upplevde konversationer som att den andra personen talade ett okänt språk. Hallucinationer är också ett symtom som en enkätdeltagare upplevde i samband med utmattningssyndrom, och en tredje deltagare beskriver hur denne blev inlagd på sjukhus för misstänkt stroke som sedan visade sig vara utmattningssyndrom.
21 All insamlad information tillsammans tyder på att det finns både en gemensam och individuell del i diagnosen utmattningssyndrom. Många av de symtom som presenterades av
intervjupersonerna var relativt liknande för majoriteten av de sex intervjupersonerna, medan enkätdeltagarna bidrog med att påvisa den individuella symtombilden som kan uppstå vid sidan av de mer gemensamma symtomen. Dessa kognitiva symtom kommer oftast inte ensamma, utan de kommer tillsammans med en rad emotionella och fysiska symtom.
Emotionella symtom
Samtliga intervjupersoner och flertalet enkätdeltagare uppgav att de upplevde skam under sin period av utmattningssyndrom. Skammen var ofta relaterad till den försämrade kognitiva förmågan och en känsla av förlust av självbilden. Skamkänslan kom ofta tillsammans med en känsla av misslyckande. I intervjuerna framkom det att skamkänslan ofta uppstod konkret när en person inte klarade av sina vardagliga uppgifter, men att det även finns en mer allmän skam över att vara sjuk i utmattningssyndrom och inte klara av att arbeta. Tre av sex intervjupersoner berättade att de agerade på skammen i den grad att de försökte dölja sjukdomsförloppet så länge som möjligt, varav en intervjuperson förklarade hur hon dolde sjukdomen för sin familj och sina vänner: ”Att jag inte heller berättade för vänner och familj varför jag var sjukskriven grundade sig också i skammen och känslan av misslyckande vilket är ganska tragiskt egentligen.”
Att det uppstår känslor som skam, misslyckande och förlorande av den upplevda självbilden är inte speciellt konstigt med tanke på att personen upplever en kognitiv symtombild som försämrar den egna kapaciteten till att fungera i vardagen. Uppgifter som en gång var enkla att utföra känns nu omöjliga, vilket medför att personen uppfattar en tydlig försämring av
självbilden. En försämring av självbilden kan i sin tur leda till många negativa emotioner och identitetsförvirring då bilden av en själv inte stämmer överens med verkligheten längre.
Några andra emotioner som var väldigt vanliga bland både intervjupersoner och
enkätdeltagare är ångest och nedstämdhet. Känslorna benämndes något olika beroende på deltagare, men innebörden förblir densamma. En intervjuperson berättade om konstant dåligt humör och ledsamhet, medan en annan intervjuperson berättade om depression och
olycklighet. En tredje intervjuperson berättade om låg energi eller panikångest och en fjärde berättade om frustration och orolighet. Enkätdeltagarna var så pass många att alla ovanstående
22 alternativ nämndes även där. En av enkätdeltagarna beskrev ångesten över framtiden om sjukdomsförloppet inte skulle förbättras:
Jag hade även ångest över vad som skulle hända med mig i framtiden, tänk om jag alltid kommer att må så här? Tänk om jag aldrig klarar av att arbeta igen, samt en känsla av att hur ska familjen klara sig om jag inte är fungerande.
Aggression och en negativ självbild presenterades även av enkätdeltagarna utöver intervjupersonernas berättelser. Det går inte att dra några slutsatser om huruvida
intervjupersonerna inte upplevt dessa känslor, det kan lika gärna vara att de glömde att nämna det i intervjun. Det var ingen av intervjupersonerna som inte upplevde någon typ av
emotionell påverkan. Alla intervjupersoner upplevde skam och vissa var mer djupgående angående sina känslor än andra. En intervjuperson upplevde negativa emotioner medan en annan upplevde en till stor del avsaknad av emotioner, och de övriga upplevde en blandning.
Hos den som upplevde avsaknad av emotioner beskrevs upplevelsen med orden apatisk, likgiltig och avstängd. Hos de flesta intervjupersonerna fanns dock en pendling mellan de olika emotionella tillstånden där personen kunde gå från apatisk till överkänslig och vice versa. Det går att tolka att enkätdeltagarna följer samma emotionella mönster då de utöver de negativa emotionerna även berättat om apatiska och likgiltiga tillstånd: ”Under denna period kunde jag också gå från att vara helt känslokall och nästan elak ibland, till att bli väldigt emotionell och bara gråta. Jag kände inte alls igen mig själv och den krocken av känslor var väldigt påfrestande.”
Huruvida de emotionella symtomen är direkta symtom till följd av insjuknandet eller
sekundära symtom till följd av upplevd försämrad kognitiv förmåga är svårt att avgöra, men oavsett vilket är känslorna verkliga och drabbar personen ofta hårt.
Fysiska symtom
De fysiska symtom som intervjupersonerna presenterade var färre än de kognitiva och emotionella symtomen. Merparten intervjupersoner rapporterade inga fysiska symtom, två personer presenterade ett fåtal och en person rapporterade en större del fysiska symtom.
Huruvida detta beror på faktiska skillnader i symtombild eller personens fokus i intervjun är svårt att avgöra. Högt blodtryck och onormal hjärtfrekvens upplevdes av en intervjuperson och fysisk trötthet av en annan. Intervjupersonen som hade en större mängd fysiska symtom
23 upplevde utslag, håravfall, illamående och magkatarr. Hos enkätdeltagarna såg mönstret ut på liknande vis, merparten nämnde inga fysiska symtom, vissa nämnde enstaka och det fanns ett fåtal enkätdeltagare som hade en bred fysisk symtombild. Synbortfall och viktuppgång är några av de symtom som nämns av enkätdeltagarna. Det var även en enkätdeltagare som utvecklade fysiska diagnoser såsom fibromyalgi och hypotyreos till följd av
utmattningssyndromet: ”Blev fysiskt sjuk, fick diagnoser fibromyalgi, reumatism, hypotyreos, konstant migrän. När jag återhämtat mig kvarstår migrän ibland och hypotyreos.”
Vidare beskrevs inte de fysiska symtomen mer ingående varken av intervjupersonerna eller enkätdeltagarna. Detta kan bero på uppfattningen att fysiska symtom ej kräver någon vidare förklaring för trovärdighet medan psykiska och emotionella symtom behöver förklaras eftersom de ej går att ta på.
Psykologiska och sociala konsekvenser
Utmattningssyndromet medförde även en hel del psykologiska och sociala konsekvenser för intervjupersonerna och enkätdeltagarna. Den mest frekventa psykologiska konsekvensen för intervjupersonerna var att de upplevde att utmattningssyndromet ligger latent kvar i kroppen redo att blossa ut, vilket skapar en ständig känslighet mot triggande faktorer. Många av enkätdeltagarna uttryckte sig likvärdigt som intervjupersonerna gällande att sjukdomen aldrig riktigt försvinner. Det fanns även en del enkätdeltagare som uttryckte suicidtankar och
självskadebeteende till följd av utmattningssyndromet: ”Funderade på att ta mitt liv, alla skulle ha de bättre utan mig, även mina barn (dom var då i dagisåldern). Samtidigt var de dem som fick mig att kämpa vidare.”
Att psykologiska konsekvenser uppstår till följd av utmattningssyndrom är inte så konstigt med tanke på den enorma påfrestningen på både fysiskt och psykiskt mående som sjukdomen skapar. Utmattningssyndromet medför även sociala konsekvenser, där samtliga
intervjupersoner upplevde en påverkan på sina sociala relationer. Hälften av
intervjupersonerna hade ingen direkt negativ påverkan på sitt sociala liv, en person berättade att denne fick prioritera de närmsta vännerna för att orka med. En annan upplevde en ökad social kontakt med nära vänner på grund av behovet att ventilera sina känslor och tankar, och en tredje upplevde ökad social kontakt på grund av att sjukskrivningen frigjorde tid. Sedan var det även tre intervjupersoner som upplevde mer negativa sociala konsekvenser. De pratar om att ha tappat all ork till att vara social eller utföra någon som helst privat aktivitet. Isolering
24 och distans till familj och vänner skapade en stor ensamhet och ett negativt mående för en intervjuperson:
Jag och min man gillar att hålla i fester och sociala event men när detta skedde tog jag avstånd från nästan alla. Hade svårt att släppa in någon överhuvudtaget, jag umgicks med familjen men jag pratade inte med dem angående min situation. Jag ställde även in middagar vi skulle ha med vänner för att jag helt enkelt inte orkade träffa folk när jag var som sämst, utan då låg jag i sängen och bara försökte ta mig igenom dagen.
Många av enkätdeltagarna delar intervjupersonernas upplevelse angående minskad social kontakt. De beskriver hur ensamhet var ett stort problem för dem när de inte orkade hålla sociala relationer vid liv vare sig med vänner eller inom familjen. Skuldkänslor och känslan av att vara elak beskrivs som vanlig i dessa sammanhang då personen mår dåligt för att alltid säga nej till förfrågningar eller till och med ignorera vänner och bekanta. Många
enkätdeltagare beskriver ingående hur deras sociala liv har påverkats där de har förlorat vänner och kärlek på grund av utmattningssyndromet. En enkätdeltagare beskriver hur tröttheten påverkat personens relationer negativt:
I perioder av mental trötthet har jag hamnat på kant med familj, avslutat en långvarig relation och varit nära att kasta bort en nära vän för att jag helt enkelt inte har orkat hantera den sociala biten och alla känslor som rördes upp i interaktionen med olika personer.
Det står tydligt hur de psykologiska och sociala konsekvenserna tär på personerna som insjuknat i utmattningssyndrom. Syndromet kan ses som en helhetssjukdom då det påverkar både de fysiska och psykiska förmågorna hos den insjuknade.
Vägen tillbaka
När en person väl kommit in i den kritiska delen av utmattningssyndromet inleder kampen tillbaka till tillfrisknad. På samma sätt som faktorer påverkat sjukdomens utbrott påverkar olika faktorer även tillfrisknandet och vägen dit för personen.
25 Friskfaktorer
Gällande friskfaktorer ser svaren hos intervjupersonerna och enkätdeltagarna relativt likadana ut, och två betydande friskfaktorer anses vara fysisk aktivitet och olika typer av samtalsstöd.
Den fysiska aktiviteten förekom i ett flertal olika former hos intervjupersonerna och
enkätdeltagarna, vissa intervjupersoner nämnde träning i allmänhet medan andra benämnde mer specifik träning såsom yoga och promenader. Enkätdeltagarna berättar om meditation och löpning som friskfaktorer som hjälpt dem att tillfriskna. En enkätdeltagare presenterade löpningen specifikt som ett stort hjälpmedel mot känslor av oro: ”Jag blev hjälpt av att
springa. Det kändes så skönt, som att kroppen ändå gjorde allt jobb inuti fastän jag stod stilla.
När jag sprang var det som att jag använde slut på den oroliga känslan inuti.”
Både under intervjuerna och i enkäten pratar deltagare om hur ett samtalsstöd var avgörande för deras väg till tillfriskning, detta eftersom det fanns utrymme att prata av sig, samt erhålla professionellt och objektivt stöd. Av vissa ansågs samtalsstödet även ha en förebyggande effekt eftersom personen i fråga lärde känna sina symtom och begränsningar. Detta medförde att personen hann sakta ned sig själv tidigare när sjukdomsbilden förvärrades, vilket i sin tur skapade en mindre djup svacka och snabbare återhämtning. I relation till samtalsstöd nämns även självkännedom som en friskfaktor. Självkännedom nämns både som positiv påföljd av samtalsstöd och som en positiv faktor för sig. Merparten av intervjupersonerna pratar om någon form av självkännedom som hjälper dem att hålla syndromet i schack. En
intervjuperson pratar om lärdomen att hantera sina känslor och en annan pratar om emotionell distans till arbetsplatsen. En enkätdeltagare berättar om att våga säga nej, sätta gränser och känna igen sina varningssignaler:
Har ett nytt förhållningssätt och står inte i ett beredskapsläge hela tiden för allt och alla.
Ställer mig frågan kan jag, vill jag, bör jag, innan jag tackar ja till något. Lärt mig att sätta tydligare gränser till min familj och omgivning.
En till friskfaktor som nämns av de flesta intervjupersoner och hos många enkätdeltagare är socialt stöd och rutiner. Det berättas om stöd från kollegor och familj, samt även hur husdjur har en förmåga att frambringa välmående och lycka åt personen. En tydlighet och struktur i vardagen beskrivs även som en lugnande faktor i en kaotisk tillvaro, detta eftersom det hjälper personen på sin väg tillbaka till tillfrisknande. En intervjuperson berättar om hur ett husdjur har hjälpt henne på ett emotionellt och spirituellt plan: ”Jag köpte en hund under denna period
26 som hjälpte mig massor och bidrog till att jag började må bättre. Snacka om att fylla själen när man har en hund, det är så bra för ens välmående.”
Alla dessa friskfaktorer känns rätt självklara eftersom de kan ses som mer generella friskfaktorer för hela befolkningen än endast som friskfaktorer för just personer som är drabbade av utmattningssyndrom. Fysisk aktivitet är väl känt för att motverka en mängd olika sjukdomar, både fysiska och psykiska. Samtalsstöd är en insats som är utformad för att agera som en friskfaktor eller ett stöd för personer som är i behov av det. Även socialt stöd anses som en väl känd friskfaktor eftersom människan är ett flockdjur och behöver en viss grad av social anknytning för att behålla en god fysisk och psykisk hälsa.
Vidare berättades det om några mindre vanliga friskfaktorer hos intervjupersonerna och enkätdeltagarna. En intervjuperson berättar om hur påbörjan av studier gav ett syfte för personen som fungerade som friskfaktor. Hos enkätdeltagarna berättades det om att det hjälpte att vara ute i naturen, att ha en högre rang på arbetsplatsen samt medicinering. Dessa friskfaktorer kan ses mer som selektiva friskfaktorer som är beroende av personens
sjukdomsuppkomst, livssituation och intressen. Att vara ute i naturen kommer troligtvis inte att hjälpa om personen inte tycker om det. Att rang på arbetsplatsen kan fungera som
friskfaktor kan anses variera från arbetsplats och arbetsplats, samt personens egen upplevelse av arbetssituationen.
Diskussion
Syftet med studien var att genom de fyra presenterade frågeställningarna redogöra för upplevelsen av utmattningssyndromets alla stadier samt tillhörande konsekvenser och faktorer.
Resultatdiskussion
Studiens huvudsakliga resultat är att det finns en del likheter mellan upplevelsen hos alla deltagare. Vissa symtom, konsekvenser och faktorer kan klassas som mer vanliga. Det finns även större skillnader i symtom, konsekvenser och faktorer hos deltagarna där den
individuella faktorn anses spela en stor roll. Åsberg et al. (2010) beskriver de tre olika faserna som utmattningssyndromet innebär; prodromalfasen, akutfasen och
återhämtningsfasen. Åsberg et al. (2010) beskriver vidare att den första fasen består av
27 belastningssymtom där kroppen försöker varna att den behöver sakta ned. Om personen inte tar varningarna på fullt allvar och saktar ned kommer personen gå in i den andra akuta fasen.
Efter den akuta fasen kommer återhämtningsfasen vilket hon beskriver som en successiv förbättring av symtombilden. Denna beskrivning av utmattningssyndromets olika delar stämmer bra överens med intervjupersonernas berättelser. Resultatets olika kategorier;
riskfaktorer och insjuknande, symtombild, sociala- och psykologiska konsekvenser samt friskfaktorer, följer denna struktur av tre olika faser eftersom det var denna struktur som intervjupersonerna förmedlade. Riskfaktorer och insjuknande kan placeras i Åsbergs et al.
(2010) prodromalfas. Symtombild och vissa sociala- och psykologiska konsekvenser kan placeras i den akuta fasen samt vissa sociala- och psykologiska konsekvenser och
friskfaktorer kan placeras i Åsbergs et al. (2010) återhämtningsfas.
En generell riskfaktor som kan framkalla, alternativt försämra, ett insjuknade enligt Socialstyrelsen (2003) är den arbetsrelaterade stressen. Detta styrker studiens resultat eftersom majoriteten av intervjupersonerna och enkätdeltagarna drabbades av
utmattningssyndrom till följd av arbetsrelaterade faktorer. Hög arbetsbelastning och en icke hälsosam balans mellan ansträngning och belöning var två riskfaktorer som nämns frekvent av studiens deltagare. Enligt Westerlund et al. (2004) kan en omorganisering, centralisering inom en verksamhet och nedskärning av personal ge upphov till en ohälsosam stress hos medarbetarna. Detta kan kopplas ihop med intervjupersonernas och enkätdeltagarnas upplevelse av att inte inneha kontroll över sin egen arbetssituation samtidigt som de hade alltför stort ansvar. FORTE (2015) presenterar riskfaktorerna psykiskt ansträngande arbete, låg kontroll och en obalans mellan ansträngning och belöning som de mest generella riskfaktorerna för utmattningssyndrom, vilket styrker studiens påvisade resultat. Vid en jämförelse av Stranks (2005) presentation av riskfaktorer och de riskfaktorer som nämns under intervjuerna och i enkäten återfinns det uppenbara likheter. Rollkonflikter,
uppgiftsrelaterade faktorer och organisationens uppbyggnad är exempel på riskfaktorer som Stranks (2005) redogör för och som även presenteras i studiens resultat.
Att mindre arbetslivserfarenhet på arbetsplatsen kan ge upphov till arbetsrelaterad stress är något som Nursalam et al. (2020) fastslår, samtidigt som det fastslås även att orealistiska förväntningar i kombination med en låg emotionell stabilitet kan framkalla en osund stress, samt en känsla av otillräcklighet. Attityden gentemot arbetsplatsen och arbetsuppgifterna kan även det påverka utmattningssyndromet uppkomst, och personer vars attityder gentemot
28 arbetet är negativa löper större risk att drabbas (Nursalam et al., 2020). Allt ovan är
riskfaktorer som ingen av intervjupersonerna och enkätdeltagarna har återberättat om, en möjlig förklaring till det kan vara att samtliga av dessa riskfaktorer är inre faktorer som bottnar i personens egna värderingar och personlighetsdrag. Det kan således vara emotionellt påfrestande för personerna att berätta om sina svagheter, och hur dessa svagheter kan ha påverkat syndromets uppkomst och karaktär.
Att icke gynnsamma arbetsförhållanden på sikt kan leda till utmattningssyndrom är något som Harvey et al. (2017) konstaterar, vilket även går i linje med studiens resultat där endast en av intervjupersonerna insjuknande till följd av privata angelägenheter. Resterande av
intervjupersonerna menade att det var arbetet som låg bakom syndromets uppkomst. Det kan dock inte med säkerhet sägas vad som exakt låg bakom samtliga deltagarnas insjuknande, detta eftersom studien inte var uppbyggd att undersöka i detalj vad som låg bakom
syndromets uppkomst. Det ställdes i stället en öppen fråga där intervjupersonerna själva skulle berätta vad de trodde låg bakom insjuknandet i utmattningssyndrom.
Intervjupersonerna kan med stor sannolikhet ha glömt, alternativt valt att inte återge en eller flera faktorer som låg bakom syndromets uppkomst. Det är inte heller en omöjlighet att personerna själva inte är medvetna om vad som låg bakom insjuknandet till en början och vilka faktorer som förvärrade symtombilden under sjukdomsförloppet.
Studiens resultat påvisar att även om det var arbetsrelaterade faktorer som låg bakom
utmattningssyndromet uppkomst hos majoriteten av intervjupersonerna och enkätdeltagarna, påverkade privata faktorer sjukdomsförloppet för majoriteten av personerna. Åsberg et al.
(2010) menar på att privata angelägenheter kan ge upphov till en ohälsosam stress där företeelser som förlust av en nära relation, sjukdom, misslyckanden och andra kriser kan på sikt leda till ett insjuknande och psykisk ohälsa. Detta är något som även majoriteten av intervjupersoner nämner, att den privata stressen de upplevde gav upphov till ännu mer negativ stress, känslor såsom menlöshet och otillräcklighet. Känslan av ett dåligt samvete var något som återgavs vid ett flertal av intervjuerna och bland enkätsvaren. Även ett förändrat beteende gentemot familjen och andra nära anhöriga och hur detta på sikt försämrade sjukdomsförloppet återgavs i flertalet intervjuer. Vidare kan det diskuteras huruvida den privata delen även fungerar som omedveten och ofrivillig riskfaktor, eftersom studien påvisar att personerna upplevde en press att fungera som innan insjuknandet i olika privata
situationer. Det kan ses som en krock mellan viljan att axla samma roll som tidigare och den
29 faktiska bilden där privatlivet och dess omständigheter i stället hade en negativ påverkan på sjukdomsförloppet.
Vid en översiktlig jämförelse av Gustavssons (2006) presentation gällande symtombild av utmattningssyndrom och symtombilden som intervjupersonerna och enkätdeltagarna målar upp finns en hel del likheter men även en del skillnader. Trötthet, nedstämdhet, ångest och koncentrationssvårigheter är några symtom som Gustavsson (2006) benämner som även påvisas tydligt i studiens resultat. Dessa symtom kan antas tillhöra den generella
symtombilden för utmattningssyndromet, och är vanligt förekommande. Gustavsson (2006) nämner även yrsel, förlamning, huvudvärk och ljudkänslighet som vanliga symtom. Inget av dessa symtom nämndes däremot av någon intervjuperson. Några av dessa fysiska symtom nämns i enkätsvaren då det fanns flera hundra svar, men inte särskilt frekvent i jämförelse med de symtom som huvudsakligen redovisats i resultatet. Huruvida dessa symtom upplevts eller ej går inte att svara på, eftersom intervjuerna ej var uppbyggda med frågor angående om dessa symtom specifikt upplevdes eller ej. Intervjupersonerna har med största säkerhet valt att inte nämna, missat eller glömt något symtom som de kanske upplevde som mildare eller mindre allvarligt. Det går därav inte att uttala sig gällande Gustavssons (2006) presenterade symtombild mer än att vissa symtom inte framgick hos intervjupersonerna i denna studie.
Grossi et al. (2015) beskriver hur den kognitiva symtombilden kan skilja sig åt, även om de exekutiva funktionerna vanligen drabbas. Detta kan även tydligt ses i resultatet där vissa rapporterar minnesstörningar men andra inte. Vissa uppgav att de tappade planeringsförmågan medan andra upplevde koncentrationssvårigheter. Några blev misstänksamma medan andra presenterade ett mer generell överanalys, som förtydligas i resultatet. Detta tyder på att de exekutiva funktionerna blir påverkade, men på olika sätt och i olika grad för olika personer.
Arman et al. (2011) beskriver syndromet som en mental kollaps sett utifrån, men att det finns en stor komplexitet gällande syndromets påverkande faktorer och symtombild. De beskriver hur det ofta uppstår en existentiell kris hos personen då självuppfattningen krockar med misslyckandet som uppstår till följd av utmattningssyndromet. Detta är en trolig förklaring till varför alla intervjupersoner upplevde negativa emotioner på grund av utmattningssyndromet.
Som det nämndes i resultatet är det svårt att bedöma om negativa emotioner är ett direkt symtom på utmattningssyndromet eller en sekundär upplevelse till följd av de andra
symtomen som utmattningssyndromet medför. Det går att anta att det är någon sorts komplex blandning av dessa två. Skam, ångest och misslyckande var vanligt upplevda känslor under
