“Kommunikation kräver inte förflyttning”

(1)

Examensarbete, 15 hp

Studie- och yrkesvägledarprogrammet, 180 hp

Vt 2021

“Kommunikation kräver inte förflyttning”

Studie- och yrkesvägledares upplevelse av digitala vägledningsmöten i svensk gymnasieskola

Li Rustas, Peter Eneljung

(2)

Sammanfattning

I samband med pandemin och uppmaningen från Folkhälsomyndigheten i Sverige kring social distansering så ökade användningen av digitala distansmöten vilket anses viktigt att undersöka. I undersökningen av upplevelser från studie- och yrkesvägledare i gymnasiet valdes från forskningsfrågan ”Hur beskriver studie- och yrkesvägledare upplevelsen av digitala vägledningsmöten med elever, enskilt och i grupp?”. Även frågan ”Vilka förhoppningar framåt har studie- och yrkesvägledare kring digital vägledning?”

undersöktes. För insamling av data valdes kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och till analysen valdes hermeneutisk ansats och open coding.

Samtliga studie- och yrkesvägledare upplever att digitala möten med elever medför flexibilitet och tillgänglighet. Studie- och yrkesvägledare i undersökningen uttrycker oro över att delar av kommunikation, och vissa delar av interaktion, uteblir vid digital vägledning. Respondenterna beskriver hur till exempel kroppsspråk inte syns och att det gör det svårare att skapa en djupare kontakt med elever, vilket försvårar djupare

vägledningssamtal. Flertalet av respondenterna nämner teknikkrångel som ett problem, men att de samtidigt använder tekniken till sin fördel. Samtliga studie- och yrkesvägledare önskar hjälpmedel för bättre kommunikation och interaktion med elever i digitala

vägledningsmöten.

(3)

Innehållsförteckning

INLEDNING ... 1

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 1

BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ... 2

DET DIGITALA SAMHÄLLET ... 2

DIGITALA VÄGLEDNINGSMÖTEN ... 3

SVENSKA STUDIER KRING DIGITALA MÖTEN ... 3

KOMMUNIKATION OCH INTERAKTION ... 4

METOD ... 6

ETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 6

URVAL ... 6

FÖRBEREDELSE OCH GENOMFÖRANDE AV INTERVJU ... 7

TILLFÖRLITLIGHET... 8

ANALYS AV DATA ... 9

RESULTAT OCH ANALYS ... 10

BESKRIVNING AV RESPONDENTER ...10

RESPONDENTERS BESKRIVNING AV ETT DIGITALT MÖTE ...11

FLEXIBILITET OCH TILLGÄNGLIGHET ...11

Möten med enskilda elever ...11

Möten med elever i grupp ...12

KOMMUNIKATION OCH INTERAKTION ...13

TEKNIK ...16

FRAMTIDA FÖRHOPPNINGAR KRING DIGITALA VÄGLEDNINGSMÖTEN ...17

DISKUSSION OCH SLUTSATSER ... 19

METODDISKUSSION ...19

RESULTATDISKUSSION ...20

VIDARE FORSKNING...23

REFERENSLISTA ... 24

BILAGA 1: INTERVJUGUIDE ... 27

BILAGA 2: MATRIS ... 28

(4)

(5)

1

Inledning

I och med nuvarande pandemi har gymnasieelever och studie- och yrkesvägledare fått ställa om sina vägledningsmöten till digitala. Microsofts globala verkställande direktör har uttalat att två års digital transformation skedde på två månader (Gospic 2021). I samband med pandemin och uppmaningen i Sverige från Folkhälsomyndigheten kring social distansering (2020) så ökade användningen av digitala distansmöten. I media speglas detta främst genom olika råd kring hur man håller effektiva möten och vad man behöver tänka på vid digitala möten genom tips och checklistor. Studie- och yrkesvägledare har en viktig uppgift i att vägleda och stötta individer i valsituationer. Då vägledning ofta sker genom möten kan man fråga sig hur övergången från rumsmöten till digitala möten påverkat upplevelsen av dem.

De vanligaste formerna av vägledningsmöten i skolan är enskild vägledning och vägledning i grupp. Vi finner det därför viktigt att undersöka hur studie- och yrkesvägledare upplever de olika mötena i den digitala världen.

Enligt skollagen 2010:800 29§ ska elever i alla skolformer utom förskolan eller förskoleklass ha tillgång till vägledning av kompetent personal. I publikationen ”Studie- och yrkesvägledning som hela skolans ansvar” (2017) förtydligas uppdraget kring vinsten av väl underbyggda val och att en viktig del är att stärka kunskaper kring arbetslivet där det digitala är en naturlig del. Det finns ett fokus på kopplingen mellan val av studier och ett framtida arbetsliv och man kan fundera på hur vägledningen påverkas då allt fler vägledare nu använder sig av digitala metoder med varierande vana av tekniken. Möjligtvis kan situationen leda till ett långsiktigt paradigmskifte i hur digital teknik används men det återstår att utvärdera efter tid.

Syfte och frågeställningar

Vi vill undersöka hur studie- och yrkesvägledare beskriver sin upplevelse av digitala vägledningsmöten med elever, både enskilt och i grupp. Vi vill även fånga deras förhoppningar på hur digital vägledning kan komma att utvecklas. Vår förhoppning är att resultatet kan komma till nytta vid planering och utveckling av metoder och arbetssätt vid digitala möten framåt. Upplevelsen är att det valda området är relativt underforskat, vilket kan ge resultatet mervärde ur ett bredare perspektiv.

• Hur beskriver studie- och yrkesvägledare upplevelsen av digitala vägledningsmöten med elever, enskilt och i grupp?

• Vilka förhoppningar framåt har studie- och yrkesvägledare kring digital vägledning?

(6)

2

Bakgrund och tidigare forskning

Nedan ges bakgrund och tidigare forskning till områden vilka anses relevanta för en förståelse till studien i sin helhet, kategoriserat för att skapa en överblick kring de olika delarna. Inledningsvis beskrivs vad ett digitalt samhälle kan innefatta med följande koppling till digitala möten. Svenska studier rörande området belyses, och avslutningsvis lyfts kommunikation och interaktion.

Det digitala samhället

Vid en historisk tillbakablick kan man läsa i statens offentliga utredning kring informationsteknologi från år 1994 hur utredarna redan då lyfte mycket positiva effekter av ett digitalt samhälle. De menar att IT kan ge vingar åt människans förmåga och på flera plan vara ett gott stöd både enskilt och i grupp. De beskriver hur IT och digitalisering ökar möjligheterna att kommunicera och samarbeta, ta till vara och utnyttja kunskap och information, lösa problem och utveckla ny kunskap. Slutligen att det även öppnar nya sätt att arbeta, mötas och umgås (SOU 1994:118). Hansen & Rolandsson (2017) påtalar att teknologiska paradigm generellt haft stor påverkan på organisationen av arbetslivet och samtidigt påverkat synen på relationen mellan arbete och teknik. Hur vi uppfattar vår tillgängliga teknik beskrivs styra vår uppfattning om vad man kan göra och hur man kan göra det. De menar att IT till formen är extremt flexibel och att det finns oändliga möjligheter att enkelt och snabbt utbyta texter, bilder och erfarenheter. Att byta tankar och åsikter i realtid med varandra sker på ett ögonblick och saknar geografiska och organisatoriska gränser. Samtidigt påtalar de att ett gränslöst arbetsliv riskerar öka stressen och menar att den egna insatsen kan vara problematisk att urskilja. Sett till skolans värld har den svenska skolan gått mot digitalisering med såväl digitala verktyg som inslag i undervisningen. På den digitala utvecklingsresan har inte vägledningen i skolan haft en lika självklar roll. Lovén (2015) menar att studie- och yrkesvägledarutbildningen av tradition valt att fokusera face- to face och inte belyst möjligheter som finns med webbaserad vägledning av olika slag.

Hur den digitala samhällsutvecklingen i Sverige speglas i vägledning hittar vi exempel på i ett vägledningsprojekt vid namn Vägledningsinfo.se som påbörjades maj 2007 vilket pågick i ett år. Syftet var att erbjuda flexibel och kvalitativ vägledning som komplement till statlig och kommunal verksamhet inom området. Projektet innefattade ett 30-tal studie- och yrkesvägledare lokaliserade på olika orter i Sverige. Som kommunikationsverktyg användes främst chatt, e-post och telefon, i undantagsfall Skype. En utvärdering av projektet visade att vägledarna som deltog ansåg att telefon var en bra kommunikationskanal då den erbjöd möjlighet för vägledare i användandet av samtalsfärdigheter, samtidigt som den erbjöd möjlighet för klienten att vara anonym. E-post ansågs också fungera bra vid vägledning då den som kommunikationsform gav vägledarna flexibilitet både i tid och rum, möjlighet att reflektera över svar och även korrigera tidigare felaktigheter. Anonymitet var även möjligt om mailadressen inte avslöjade klientens identitet. Chatt upplevde vissa av vägledarna som svårare att hantera. Samtidigt som den var lättillgänglig och det fanns möjlighet till anonymitet, beskrevs samtidigt problem kring att vägledningen blev ytlig, fragmentarisk och att man lätt skrev i chatten samtidigt vilket ledde till svårigheter i kommunikationen då

(7)

3

dialogen kom i otakt. I samtliga av dessa ovan beskrivna kommunikationskanaler lyftes avsaknad av kroppsspråk fram som en begränsande faktor (Lindberg et al. 2008).

Digitala vägledningsmöten

I och med nuvarande pandemi har många vägledare fått ge sig in i digitalt vägledningsarbete vare sig man gjorde det innan eller ej. Enligt Lärarnas riksförbunds undersökning bedrivs mer än hälften av all vägledning helt eller delvis på distans i och med pandemin som startade 2019. Vägledningen bedrivs då ofta med hjälp av olika digitala verktyg där vägledaren och eleven är uppkopplade tillsammans i realtid. Undersökningen beskriver att nästan en av tre vägledare menar att det inte längre går att genomföra vägledningsaktiviteter enligt ordinarie planering. Över 70 procent av medverkande studie- och yrkesvägledare har uppgett att eleverna får sämre kompetens och förutsättningar i och med ändrade förutsättningar (Lärarnas riksförbund 2020). Undersökningen Romero- Ivanova et al. (2020) gjort kring digitala arbetssätt under pandemin våren 2020 bygger på medverkan av universitetslärare och lärarstudenter vid University of Washington. Av studien framkommer att omställningen till det digitala, vilket i stort skedde över en natt, tedde sig olika beroende på hur vanan med det digitala såg ut sedan innan. Internet upplevdes mer instabilt och problematiskt under denna krisperiod än innan, då särskilt för de som exempelvis bor i områden med svagt wi- fi. Zoom-breakout rooms är ett exempel på ett viktigt digitalt verktyg som nämns. Pandemi tiden beskrivs ha tillåtit se just hur mycket utbildning kan modifieras för möjligheten att lära när som helst och var som helst.

Zeren et al. (2020) har undersökt hur universitetsstudenter i Turkiet upplevde skillnader mellan vägledning online och face- to face kring effektivitet och välmående. Studien beskriver inga signifikanta skillnader mellan de undersökta grupperna kring välmående, och de tolkar resultatet som att varken vägledning online eller vägledning face- to face är att föredra före varandra. Dock menar författarna att då unga personer i högre grad använder internet kan en rekommendation vara att erbjuda vägledning online som ett alternativ. De framhåller att vägledning online är ett bra alternativ i till exempel en pandemi, men påpekar att utbildning i att vägleda online kan behövas för att bibehålla kvaliteten. Europeiska unionen har i en stor studie av 963 respondenter från 93 länder bland annat undersökt påverkan av vägledningen kopplat till pandemin i de olika länderna. De lyfter i sammanfattningen vilka grupper som påverkats, och beskriver hur svaren visar att:

“Respondents reported youth groups as being particularly vulnerable because of the uncertainties of the current period, especially students in their last year of school, and schools might have

limited means to provide support.” (Cedefop, 2020, s. 72)

Svenska studier kring digitala möten

Medverkande vägledare i studie av Karlsson & Lindén (2020) upplevde de två största fördelarna med vägledning digitalt till ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet. Ett exempel är att man lättare kan komma i kontakt med svårtillgängliga grupper som tidigare inte tog kontakt. De beskriver att ökad flexibilitet i både tid och rum gör att samtalen upplevs mer

(8)

4

lättsamma, samtidigt som det ger elever större möjligheter att få hjälp med korta frågor eller ärenden. Vägledare i studie genomförd av Zell (2018) såg ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet till fördelar för digitala möten, flera såg hur nya målgrupper blir möjliga via digitala rum med exempelvis hemmasittare eller elever vilka inte trivs eller är bekväma i den vanliga kontexten. De lyfte även hur anonymiteten i de fall den kan erbjudas ses som något mycket positivt från de sökandes sida (Zell, 2018). Jonsson (2020) beskriver hur vägledarna i genomförd studie såg positiva aspekter kring digitala verktyg med ökad tillgänglighet hos individer med långt att resa till fysiska möten, det fanns även funderingar om det kan gynna personer med psykisk ohälsa eller funktionshinder att få kontakt. Karlsson & Lindén (2020) lyfter en upplevd avsaknad av personkontakt i samtalen gällande till exempel kroppsspråk, vilket lätt kan leda till missförstånd. Det upplevs kunna leda till att samtal lätt får en informativ karaktär och sällan vägledning på djupet. Zell (2018) lyfter en svårighet med att avläsa känslor i digitala möten, särskilt när vägledningen endast innefattar skrivna ord såsom exempelvis chatt. En svårighet är även att de sökande inte vill använda webbkamera. Jonsson (2020) lyfter även i sin studie att avsaknaden av att kunna läsa av ansiktsuttryck och tonfall uppfattats som en utmaning av vägledare.

Önskemål vilka kom fram i Jonssons studie kring framtida digital vägledning innefattar till exempel möjligheter till chatt och att samtidigt kunna se varandras skärmar (Jonsson, 2020).

Zell (2018) beskriver kring framtidshopp för den digitala vägledningens utveckling att engagerade vägledare krävs vilka låter sig inspireras av vad ny teknik kan bidra med. En önskan fanns att kunna förbereda mer med bilder, mindmappingverktyg, möjlighet att rita och dela skärm med vidare möjlighet till exempelvis rangordning och prioritering. Flera vägledare lyfte vikten av hur webbkameran positioneras vid digitala vägledningsmöten och hur webbkameran stärker känslan av närvaro i samtalen. En vägledare brukar oftast stå vid digitala möten då denne anser att kroppsspråket är viktigt och kan göra samtalet mer levande. Digitala vägledningsrum med skärmdelningsfunktion beskrivs till en positiv faktor vilken generellt kan erbjuda stora möjligheter för vägledningen (Zell, 2018).

Kommunikation och interaktion

Arbetet som studie- och yrkesvägledare innefattar olika typer av kommunikation och interaktion med elever i skolan. Maltén (1998) menar att människor behöver kommunicera då det utgör en grundläggande funktion för vår gemensamma existens. Vi kan genom kommunikation förmedla till exempel tankar, uppfattningar och värderingar, och därmed skapa en grund för förståelse människor emellan. Kommunikation delas in i verbala signaler vilket utgörs av ord i tal och skrift samt icke-verbala signaler vilket enligt Maltén utgörs av till exempel kroppsspråk, gester och mimik. Jacobs et al. (2016) betonar vikten att en gruppledare måste känna in mycket mer än bara det verbala som sägs i en grupp så som den icke verbala kommunikationen, till exempel kroppsspråk. En god gruppledare beskrivs vara en person som nära kan observera den icke verbala kommunikationen så som vilka strömmar som influerar gruppmedlemmarna. Skolverket (2013) beskriver hur studie- och yrkesvägledning kan beskrivas i vid och snäv bemärkelse. Vägledning i vid bemärkelse är exempelvis verksamhet som bidrar till att ge elever kunskap och färdigheter till underlag för att fatta beslut om framtida val. Till detta hör exempelvis undervisning som rör

(9)

5

arbetslivet, utbildningsinformation och aktiviteter för att utveckla självkännedom hos eleven. Studie- och yrkesvägledning i snäv bemärkelse beskrivs till den personliga vägledning som studie- och yrkesvägledaren ger i form av vägledningssamtal, individuellt och i grupp. I denna vägledning ska den enskilde eleven ges möjlighet att reflektera över sig själv i relation till olika framtidsvägar. Det trycks på att studie- och yrkesvägledningen måste utgå från elevens förutsättningar och behov samt att den måste kunna anpassas för att på bästa sätt stödja eleven att fortgå i sin valprocess och att genomföra besluten (Skolverket 2013). Den undersökning Vuorinen et al. (2011) gjort med medverkande finska vägledare beskriver att de erfarna internetanvändande vägledarna var motiverade i deras användning av internetbaserad vägledning. Betoning låg på att leverera karriärinformation snarare än djupare vägledning över nätet och internet gav värde speciellt i informationssyfte.

Vägledarnas upplevelse var att studenterna använde andra typer av kommunikationskanaler och uppfattningen fanns att vägledare ska vara närvarande där studenterna är.

I en undersökning av Cogoi (2005) identifieras två olika sätt vägledare använder teknologi i sin yrkesutövning. Det ena sättet är att använda teknologi som ett direkt medium mellan vägledare och klient. Exempel på detta är telefon, e-mail, chattrum, SMS och videokonferens. Det andra sättet teknologi används är genom indirekt vägledning som informationsresurs för klienter i en valsituation. Hooley, Hutchinson & Watts (2010) menar att distinktionen skapad av Cogoi kring användning av teknologi visserligen är värdefull, men att situationen är komplex och att nya begrepp behövs i takt med att teknologin utvecklas. De klassificerar kommunikation utifrån ökad interaktion genom olika digitala verktyg i tre kategorier: verktyg som erbjuder en- till en, en- till många och många- till många (Hooley et al. 2010). En- till en är en viktig del vägledarens verktygslåda. Detta har använts även tidigare genom vägledning via till exempel telefon, men genom framväxandet av nya teknologiska verktyg menar författarna att utmaningen flyttas från en teknologisk utmaning till en pedagogisk. En- till många beskrivs traditionellt som envägskommunikation, en sändning, där ofta den professionelle har ett budskap till en passiv grupp som lyssnar i tysthet. Men i takt med att tekniken utvecklats har möjligheten för gruppen att kommunicera ökat (många- till en), och till viss del suddat ut distinktionen mellan (envägs) information och interaktivt möte. Många- till många beskrivs användas av professionella genom till exempel sociala nätverk för att diskutera enskilda frågor i grupp, men att det samtidigt kan vara svårt att kontrollera och deltaga i diskussionen.

(10)

6

Metod

Nedan beskrivs etiska utgångspunkter, urval och tillvägagångsätt vid intervjuprocessen.

Stor vikt lades inledningsvis på metod-delen i undersökningen i syfte att skapa stabilitet genom att för oss själva tydligt koppla syfte, frågeställningar och genomförande av intervjuer. Kapitlet avslutas med en beskrivning av studiens analysmetod. Vid genomförandet av uppsatsen har målsättningen varit likvärdig delaktighet i arbetet.

Genom att dela dokument på nätet har vi turats om att skriva olika delar, löpande läst igenom varandras text och lyft synpunkter kring innehållet. Sedan har vi hjälpts åt att korrigera och sammanställa materialet.

Etiska utgångspunkter

Vetenskapsrådet (2018) beskriver principer som är tänkta att ge forskare vägledning i praktiska, etiska och intellektuella problem som är förenade med forskning. Vi har i vår undersökning strävat efter att följa vetenskapsrådets rekommendationer. Vi återkommer till dessa delar under nedanstående metodbeskrivning, men ger här en kort beskrivning. Genom hermeneutisk ansats skapades förutsättningar för ökad tillförlitlighet med syfte att undvika subjektiv tolkning av materialet. Vi genomförde en pilotintervju, jämförde anteckningar vid analysen och behandlade intressanta fynd i materialet genom att skapa en matris för översikt. I missivbrev och i intervjuns inledande fas gavs respondenten relevant information om de konfidentiella riktlinjerna som gäller vilket bland annat innefattar rätten att när som avbryta medverkan i studien. Respondenterna gavs möjlighet att välja om de ville synas i bild under intervjuerna och endast ljud spelades in, vilket vi informerade respondenterna.

Stark avkodning gjordes av både intervjumaterial och i beskrivningen av respondenter för att inte riskera avslöja identiteten på våra intervjupersoner.

Urval

Vi valde att använda oss av slumpvis urval genom att skicka förfrågan om intervju till fler respondenter än vi hade för avsikt att intervjua. Vi intervjuade sex personer utav de tolv personer vi skickade förfrågan till. Repstad (1999) beskriver att huvudkriteriet för urvalet är om forskaren räknar med att de aktuella personerna har viktig och relevant information i förhållande till den valda frågeställningen. Han beskriver att införande av viss slumpmässighet vid val av respondenter är en fördel för att minska risken för snedvridning i urvalet. Utifrån Repstads beskrivning upplever vi att vi fick en bra representation av individer i materialet. Vi valde att intervjua sex studie- och yrkesvägledare vilket vi upplevde räckte utifrån mättnad i svaren. Angående antal respondenter beskriver Repstad (1999) hur dynamiken mellan behovet av mängd data att analysera och förmågan att behålla översikten över materialet bör styra. Om intervjuerna är för många blir analysen lätt ytlig, och fördelarna med kvalitativ intervju som metod avtar. Men han lyfter samtidigt vikten av

”mättnad” i intervjuerna. Han beskriver att när man märker att man inte får reda på något nytt, och det blir mer av samma sak, är det dags att fundera på att sluta intervjua. Vi upplevde mättnad i svaren efter sex intervjuer.

(11)

7

Förberedelse och genomförande av intervju

Utifrån studiens frågeställningar skapades en intervjuguide för att inte missa någon fråga.

Frågorna formulerades med avvägning mellan öppna frågor, som gav intervjun en karaktär av samtal, och mer semistrukturerade frågor med syfte att hjälpa oss hålla oss till syftet. Den första intervjun som genomfördes behandlades som en pilotintervju med syfte att undersöka om frågorna i intervjuguiden var relevanta för syftet, och om vi kunde hålla den uppsatta tidsramen. Inför andra intervjun plockades två frågor bort och frågeställningen kring frågor om upplevelsen kring möten med grupp eller enskilda individer förtydligades. Repstad (1999) beskriver att forskaren ofta har en mall för sina frågor, men att denna inte behöver följas slaviskt. Intervjuledare bör också under intervjun låta respondenten svara på frågor utan att styra ordningsföljd med syfte att skapa utrymme för naturligt samtal. Viktigt är att intervjuguide kan justeras allteftersom gjorda intervjuer är avklarade, då vissa frågor kan vara överflödiga och nya frågeställningar kan ha uppstått. Kvale (1997) varnar för allt för detaljerade guider, då han menar att friheten att svara ska vara hög, och att frågorna ska komma som följd på svaren. Intervjuerna hade en karaktär av samtal, men samtidigt hölls fokus på syftet. Missivbrev skickades till de respondenter som svarade på förfrågan om intervju, där vi beskriver syftet kortfattat, tidsåtgång och hur intervjun är tänkt att genomföras. Trost (2005) beskriver att man vid första kontakten bör ange ungefärlig tidsåtgång för intervjun. Han lyfter vidare vikten av att upplysa respondenterna vid första kontakten kring ämnet, och även att det man talar om under intervjun kommer behandlas strängt konfidentiellt. Att intervjumaterialet betraktades som strängt konfidentiellt klargjordes inför samtliga intervjuer i undersökningen och lyftes även i missivbrevet. Vi valde att genomföra samtliga intervjuer digitalt, och startade med presentation och lite småprat för att låta respondenterna bli bekväma. Intervjuerna varade mellan 45 och 55 minuter.

Respondenterna tillfrågades om samtycke kring inspelning (endast ljud) och användandet av materialet i forskningssyfte vilket samtliga sa ja till. Sedan presenterade vi syfte och hade en öppen fråga, för att skapa utrymme för respondenten att komma in i samtalet. Denscombe (2009) beskriver hur intervjuer är “levande” händelser vilka kräver att forskaren justerar planeringen efter händelseutvecklingen. Tillit och en god relation menar Denscombe (2009) är nyckelord och trycker på att den första frågan är särskilt viktig för intervjun då den ska ge de intervjuade möjlighet att finna sig tillrätta och slappna av. Då vi hade fördelen att vara två personer turades vi om att hålla i intervjuerna medan den andra personen förde mer noggranna anteckningar. Det hände även att vi båda ställde frågor när vi inte höll i intervjun om någon fråga dök upp. Ljudupptagningar ska erbjuda en permanent och närmast fullständig dokumentation. Nackdel är däremot att de kan missa den icke verbala kommunikationen som videoupptagningar kan fånga. Vikten är att kontrollera och se till att utrustning fungerar innan intervjun är något vilket Denscombe (2009) trycker på som mycket viktigt likväl som att använda en utrustning vilken är av god kvalitet, har säkra strömkällor och innehar lagringsmedia med tillräcklig kapacitet. Vi valde att spela in ljud och samtidigt föra detaljerade anteckningar för att fånga upp olika nyanser av intervjusituationen. Vi hade tekniska problem under en av intervjuerna och kunde därför inte spela in samtalet. Då vi var medvetna om detta förde vi i stället extra noggranna

(12)

8

anteckningar, vilket vi bedömde var tillräckligt för analys av materialet. Varje intervju avslutades med en mer lättsam ton i syfte att skapa ett naturligt slut på intervjun, som respondenten lätt skulle kunna svara på och på så sätt få sista ordet på ett naturligt sätt. Vi tackade sedan för intervjun och frågade respondenten om det kändes bra, eller om hen hade några funderingar. Denscombe (2009) menar att det bästa för intervjun är om den avslutas på mer eller mindre ordnat sätt under intervjuarens ledning, i motsats att den intervjuade exempelvis inte har något mer att säga.

Tillförlitlighet

För insamling av data har valts kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Som ansats väljs hermeneutisk ansats, då syftet är att undersöka en beskrivning av en upplevelse.

Repstad (1999) beskriver hur val av kvalitativa metoder handlar om att karaktärisera, undersöka egenskaper och/eller hitta framträdande drag hos ett fenomen. En hermeneutisk process handlar i första hand om tolkningar. Han beskriver att vi, som mänskliga varelser läser in generella egenskaper och sammanhang i konkreta observationer. Han beskriver vidare hur man ofta beskriver tolkningsprocessen som en ”hermeneutisk cirkel”, även fast han menar att en ”hermeneutisk spiral” vore en bättre benämning. Repstad förklarar att denna spiralrörelse möjliggör en kontinuerlig fördjupning av meningsförståelse. Han beskriver att man med en text framför sig, till exempel en nedskriven intervju, växlar mellan att försöka förstå helhet och enskilda teman och utsagor, för att i slutändan försöka förstå textens helhet och innebörd. Detta sker upprepade gånger till dess betraktaren skapat en reflekterande tolkning av helheten. Därefter valdes kategorier utifrån tolkningen av vårt insamlade material och lät dessa vila en period. När vi sedan åter granskade våra kategorier så valde vi att plocka bort flera av dessa då vi insåg att vi inte tydligt kunde urskilja ett mönster vi tidigare trott, och att de inte höll för granskning.

Repstad (1999) lyfter saker man bör se upp med vid kvalitativ metod vilket kan påverka tillförlitligheten. Han lyfter att närhet i till exempel intervjusituationen kan skapa närsynthet vid tolkning av materialet, vilket skapar utrymme för missuppfattningar eller feltolkningar.

Han menar också att, förutom osäkerheter vid själva informationsinsamlingen, kan subjektiva meningar eller tolkningar både hos forskaren såväl som hos respondenten skapa efterrationaliseringar av motiv och drivkrafter. För att minska att egna personliga värderingar och åsikter smög sig in i materialet förde vi under bearbetningsprocessen en levande diskussion kring materialet. Vi rensade till exempel på flera ställen i vår matris (Bilaga 2) när vi märkte att vi själva lagt in värderingar i tolkningen av materialet.

Vi jämförde även anteckningar för att säkerställa så hög grad av samförstånd kring betydelsen av innebörden av vad våra respondenter uttryckt som möjligt. En utmaning var det fysiska avståndet mellan oss vilket riskerade skapa en osäkerhet i tolkningen och analys.

Vi valde därför att skapa en matris med syfte att ge stabilitet i tolkningen då vi upplevde att det gav en gemensam yta för diskussion och samtal. Genom detta förfaringssätt var vår förhoppning att undvika slumpvisa antaganden vid analysen genom att både dyka ner i materialet samtidigt som vi i perioder lyfte blicken för att inte gå vilse i våra egna tankar och antaganden. Syftet med att vila ämnet var att skapa möjlighet till växling mellan helhet och detalj, och att komma nära texten i dess detaljrikedom och tolkning.

(13)

9

Analys av data

Efter avslutad insamling av material genomfördes en selektiv transkribering. I de fall det fanns oklarheter kring innebörd av ord eller citat lyssnades inspelningen återigen av för att klargöra och undvika feltolkningar av materialet. Trost (2005) menar att det inte finns några gemensamma spelregler kring analysen, utan att den är avhängig den enskilda personens smak och tycke. Han lyfter fram att man vid bearbetning och analys av kvalitativt material ofta vill hitta olika slags mönster eller beteendemönster, inte på så sätt att den intervjuade presenterar ett mönster utan att mönstret blir en analytisk kategori. I förtydligande syfte infogas här även en enkel bild som en hjälp till överblick över uppsatsprocessen.

Utifrån det insamlade materialet skapades en matris kring de olika mönster vi kunde urskilja i svaren i syfte att skapa en överblick utifrån metoden “open coding”. Trost (2005) beskriver metoden ”open coding” och betonar att det är den som kodar som ska vara ”open minded”

och öppen för materialet, inte själva kodningen av materialet. Vid valet av den här analysmetoden gäller det att vara alert och öppen för andra tolkningar av data än de som förefaller mest uppenbara. Han menar att man kan tänka ”Vad betyder egentligen detta?”

eller ”Hur ska jag förstå detta?” och analysera materialet utifrån dessa frågeställningar.

Trost (2005) beskriver hur man kan välja att koda materialet utifrån hela meningar och satser, och att om dessa fraser återkommer bör man bli nyfiken då de kan förefalla vara intressanta. Vi förde löpande samtal kring de fynd vi gjort och försökte betrakta svaren från olika perspektiv för att undvika att fastna i enkla tolkningar av materialet. Samtidigt var vi noga med att säkerställa att vi inte övertolkade respondenternas svar, utan att de mönster som framträdde vid kodningen i matrisen (Bilaga 2) stämde överens med vår insamlade data. När översikt skapats påbörjades en förutsättningslös sortering och kategorisering av framträdande mönster. Sorteringen präglades av nyfikenhet och en önskan att klargöra betydelse och förståelse. Mönster som framstod plockades ut och kategoriseras utifrån tolkning av innebörd. Utifrån tolkningen skapads kategorier med frågeställning i fokus och sedan genomfördes en jämförande analys mellan empiri och insamlad bakgrund/tidigare forskning.

(14)

10

Resultat och analys

I detta avsnitt redovisas kort inledningsvis processen i framställandet av resultatet.

Respondenterna presenteras sedan kortfattat och avkodat enligt vetenskapsrådets rekommendationer kring konfidentialitet och för att garantera anonymitet. Vid namngivande av våra respondenter valde vi fingerade namn, samt att frikoppla från ålder och kön. Resultatet av studien presenteras i tre kategorier vi urskiljer, flexibilitet och tillgänglighet, kommunikation och interaktion, samt teknik. I anslutning till kategorierna ges analys innefattande resultatet kopplat till bakgrund och tidigare forskning. Syftet med analysen är att besvara studiens frågeställningar vilka är: “Hur beskriver studie- och yrkesvägledare upplevelsen av digitala vägledningsmöten med elever enskilt och i grupp?”

och “Vilka förhoppningar har studie- och yrkesvägledare kring digital vägledning?”.

Utifrån insamlat material skapades en matris (Bilaga 2) där vi i ett första steg gemensamt samlade ihop och jämförde intressanta och relevanta svar som vi registrerat som svar på våra intervjufrågor. När vi samlat dessa utgick vi från våra forskningsfrågor och skapade kategorier utifrån resultatet vilket redovisas nedan. Som tidigare beskrivet användes Open coding som metod vid analys av materialet och vid skapandet av kategorier. Genomgående under hela uppsatsen var en strävan efter djupare förståelse av materialet i syfte att undvika feltolkningar.

Beskrivning av respondenter

Samtliga intervjuade respondenter arbetar som studie- och yrkesvägledare inom gymnasieskolan.

• Alfons: Yrkesverksam på en större skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i medelåldern.

• Berit: Yrkesverksam på en större skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i övre medelåldern.

• Cici: Yrkesverksam på en medelstor skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i medelåldern.

• David: Yrkesverksam på en större skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i övre medelåldern.

• Einar: Yrkesverksam på en större skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i övre medelåldern.

• Fjodor: Yrkesverksam på en större skola, arbetat mer än 5 år inom yrket, är i medelåldern.

(15)

11

Respondenters beskrivning av ett digitalt möte

Vi fick ganska skilda svar på frågeställningen om beskrivning av ett digitalt möte och valde därför att inte lyfta in svaren i vår matris. Vad vi kan utläsa är att samtliga respondenter tycks vara överens om att digitala möten sker på distans och genom digital programvara.

Upplevelsen av digitala möten beskrivs av Alfons som ett möte där en programvara är med.

Berit ser digitala möten till allt från dator, telefon och applikationen snapchat. Digitala möten är träffar på nätet i realtid menar Cici. Avsaknaden av den fysiska närvaron är något som David och Einar upplever definierar ett digitalt möte. Fjodor ser alla möten vilka sker via datorn med till exempel webinar som digitala möten.

Statens utredningar beskriver möjligheterna kring digitalisering redan 1994 (SOU 1994:118) och Hansen & Rolandsson (2017) beskriver teknologiska paradigm och dess inverkan på både arbetsliv och synen på teknik. Utifrån respondenternas beskrivning kan vi se hur de studie- och yrkesvägledare vi intervjuat har olika syn på innebörden av ett digitalt möte. Samtliga ser dock möjligheter med tekniken och upplever att den, när den fungerar, är ett stöd i arbetet, vilket speglas i (SOU 1994:118). De skillnader vi fick i svaren kring vad ett digitalt möte innebär för respondenterna kan, utifrån beskrivning av ett paradigmskifte, bero på var de befinner sig (Hansen & Rolandsson, 2017). De respondenter som beskriver att de inte haft något val kring att övergå till vägledning digitalt använder sig generellt av fler sätt att vägleda digitalt, och beskriver även en mer positiv syn. De som själva fått välja om de vill använda det digitala har i lägre grad övergått till digitala vägledningssamtal, och beskriver även generellt fler problemområden med till exempel teknik.

Flexibilitet och tillgänglighet

Möten med enskilda elever

Samtliga studie- och yrkesvägledare upplever generellt att digitala möten med enskilda elever medför flexibilitet. Berit och Cici lyfter att det kan vara smidigt för eleverna att exempelvis skicka iväg en snabb fråga för svar, via till exempel e-post eller forum. De lyfter även att de som vägledare är mer tillgängliga digitalt än på plats. Berit, Cici, David och Einar menar att digitala möten innebär en tidsbesparing och att möjligheten till obunden plats ökar. David uttrycker: Kommunikation kräver inte förflyttning. Alfons menar att mötena blir av oftare med eleverna just nu då de sker genom digitala medel och tar upp att eleverna dyker upp och håller tiden. Berit och Cici ser båda hur digitala möten med enskilda elever möjliggör en större tillgänglighet i form av att de har lättare att nå eleverna så väl som eleverna har lättare att nå dem. Citatet nedan visar ett exempel på detta.

Sedan kan det vara att man skickar iväg en snabb fråga och så kan man ställa följdfrågan direkt, sitter de här kanske inte följdfrågan kommer på samma sätt då måste de boka in ett möte till för

jag skulle vilja fråga det här och det här också. (Berit)

Här lyfter Berit hur det digitala kan göra att elever behöver färre möten, då elevernas möjlighet att få snabba svar på följdfrågor ökar när blir vana att kommunicera med sin studie och

yrkesvägledare digitalt istället för genom fysiska möten.

(16)

12

Något som inte får stor plats under intervjuerna men som Berit tar upp är elever med särskilda behov, då Berit menar att till exempel de som är obekväma med det sociala kan ha en fördel av den obundna platsen. Dock kommer det inte fram några tydliga exempel på upplevelser som styrker att detta skulle vara fallet. Att avstånd kan skapa mod så att vissa elever vågar säga mer är Einar och Fjodors upplevelse.

Ett par av respondenterna i vår studie nämner exempel med e-postens möjligheter till att få hjälp med enklare ärenden i liknelse med vägledarnas upplevelse på Vägledningsinfo, där e-post framkom som en kommunikationsform vilken fungerade bra och gav flexibilitet både i tid och rum (Lindberg et al. 2008). Man använde i projektet Vägledningsinfo 2008 i undantagsfall skype, men mestadels chatt, telefon och e-post. Vår tolkning är att tekniken i högre grad idag tillåter till exempel samtal med bild, och att elever i gymnasiet tvingar fram användandet av tillgänglig teknik genom sin egen användning av tekniken. Om man vill nå ungdomar behöver man förmodligen i högre grad anpassa sig utifrån var de befinner sig, vilket även Zeren et al. (2020) beskriver. I studierna av Karlsson & Lindén (2020) och Zell (2018) lyfte vägledare ökad tillgänglighet och ökad flexibilitet till fördelar med digitala möten främst i tid och rum, vilket kan innefatta att elever får större möjlighet att få hjälp med kortare frågor eller ärenden vilket tydligt återfinns i vårt resultat. Samtliga respondenter vi intervjuat ser även tillgänglighet som en positiv aspekt med digitala möten och flera nämner även flexibilitet, likt föregående studier. Även faktorer kring tid och rum lyfts fram som en viktig aspekt. I Jonssons studie framkommer funderingar om digitala medel kan gynna personer med psykisk ohälsa eller funktionshinder att få kontakt (Jonsson, 2020).

Flera av vägledarna i Zells studie såg hur nya målgrupper blir möjliga via digitala rum, exempelvis hemmasittare. Karlsson & Lindén (2020) beskriver upplevelsen att man lättare kan komma i kontakt med svårtillgängliga grupper som tidigare inte tog kontakt. Även om elever med särskilda behov inte fått stort utrymme i de intervjuer vi genomfört lyfter en studie- och yrkesvägledare specifikt synpunkten att elever med särskilda behov, som till exempel är obekväma med det sociala, kan ha en fördel av den obundna platsen. Flera av respondenterna pratar även kring detta och menar att vissa elever kan ha fördel av distansen med det digitala, vilka dessa vissa elever är framkommer dock inte. Återigen är det svårt att veta om det är upplevelser studie- och yrkesvägledarna beskriver, eller om det mer handlar om en känsla. En respondent menar att möten blir av oftare nu än innan de skedde digitalt, och lyfter att eleverna nu dyker upp oftare och att det blir fler möten, vilket kan ha och göra med ett det blir en mindre spärr för dem med det digitala. Att avstånd kan skapa mod så att vissa elever vågar säga mer är en annan respondents upplevelse.

Möten med elever i grupp

David och Einar nämner hur det finns fördelar i att lättare kunna involvera elevernas föräldrar vart de än befinner sig vid digitala gruppmöten. David menar att genom att föräldrar kan titta på filmer med exempelvis inspelat information från studie- och yrkesvägledaren ökar det närheten och tillträdet till denne även för föräldrar: Man når rakt in i vardagsrummet. Alfons lyfter en digital fördel med möten där flera parter behöver involveras, till exempel en planering eller uppföljning för en elev, där en förälder med fördel kan behöva vara med. Möjligheten i stort till inspelning av digitala gruppmöten/information

(17)

13

och att kunna ta del av dem i efterhand nämner majoriteten av respondenterna. Cici tar upp att en fördel kan vara hur exempelvis en live-föreläsning enklare arrangeras digitalt och att en sådan kan bli att likna ett möte när det sker över nätet: Det har blivit enklare, till exempel en live-föreläsning blir ett möte... vilket nu är enklare att få till. Respondenternas upplevelse är i stort att den obundna platsen tillför flexibilitet och tillgänglighet i gruppmöten. Att materialet finns kvar att ta del av i efterhand, även för parter vilka annars inte enkelt skulle kunna ta del av det, beskrevs som positivt.

Hooley et al. (2010) beskriver en- till många som en envägskommunikation där den professionelle har ett budskap till en passiv grupp, medan många- till många är en bredare kommunikation. En tolkning är att flexibiliteten och tillgängligheten i gruppmöten möjligtvis kan bidra till en mer många- till många kommunikation där materialet blir digitalt tillgängligt för en bredare grupp. Hur IT och digitalisering ökar möjligheterna att ta till vara och utnyttja kunskap och information står att läsa i (SOU 1994:118) vilket kan ses att obunden plats, obunden tid och den bredare målgruppen kan vara framväxta delar i dessa möjligheter. Hur vi uppfattar vår tillgängliga teknik beskrivs av Hansen & Rolandsson (2017) till stora delar styra vår uppfattning om vad man kan göra och hur man kan göra det.

I våra intervjuer framkommer generellt relativt få upplevelser kring digitala möten i grupp, vilket möjligtvis kan återspegla att de studie- och yrkesvägledare vi intervjuat inte uppfattar tekniken som tillgänglig i dessa sammanhang. Hansen & Rolandsson (2017) menar att IT till formen är extremt flexibel och att det finns oändliga möjligheter. På vilket vis denna flexibilitet och möjligheter tas till vara baseras på de erfarenheter och den uppfattning användaren har.

Kommunikation och interaktion

Berit upplever att det under rådande digitala situation kan inkomma fler frågor från eleverna vilket denne kopplar till enkelheten kring att kommunicera: Eleverna har lärt sig tekniken och kan höra av sig när de vill. Alfons upplever ett mindre motstånd till möten just nu för eleverna vilket han kopplar till enkelheten i digitala kommunikationen för eleverna. Cici upplever att det nästan känns som fler elevkontakter nu under rådande situation: Eleverna behöver inte komma till mig för att prata, de kan prata ändå. Enkelheten är även något Einar beskriver i en annan vinkel: Det är lätt att dela material, vid digitala möten med enskilda elever. Hur det är enkelt att spegla/dela skärm och delge information lyfter Einar och Fjodor som positiva faktorer i det enskilda digitala mötet. Fjodor beskriver hur: Känslan är att vissa elever kan tycka att det nästan är mera avslappnat, något även Einar lyfter.

Upplevelsen är att möten med enskilda elever på distans kan öppna upp för vissa elever att våga kommunicera mer och känna sig mer avslappnade än i rumssamtal en- till en. Samtliga studie- och yrkesvägledare upplever samtidigt att delar av kommunikationen uteblir vid digitala möten med enskilda elever, vilket främst handlar om kroppsspråk och att kontakten inte blir densamma vid fördjupade kartläggningssamtal. Detta kan göra möten stelare och att det blir svårare att skapa en djupare kontakt. Alfons beskriver det så här:

(18)

14

Jag upplever att man inte får samma kontakt på ett vis. Det är ju det här med runt-snacket...det blir lite stelare...det är en del kontakt som förloras upplever jag. (Alfons)

Citatet belyser hur avsaknaden av ”runt-snack”, alltså vardagligt småprat, gör mötessituationen stelare. Cici lyfter en annan aspekt:

Det är interaktionen med dem…att jag har svårare att se, alltså kroppsspråket, man missar ju halva kommunikationen om man bara ser huvudet, om de vill ha bild på...kroppsspråket och de

dolda signalerna ser man inte. (Cici)

Det CiCi beskriver är hur hennes tolkning av det eleverna säger försvåras av att hon inte kan se deras kroppspåk, vilket gör att samspelet blir sämre.

Ytterligare en del som nämns är avsaknad av visuellt stöd, David och Fjodor beskriver hur de saknar det visuella vid de enskilda digitala samtalen, vilket kan handla om exempelvis att använda papper och penna vid en kartläggning med en elev. Berit upplever att tystnad inte känns lika naturlig under digitala samtal med enskilda elever.

I Lärarnas riksförbunds undersökning uttrycker 70% av medverkande studie- och yrkesvägledare att eleverna får sämre kompetens och förutsättningar i och med ändrade förutsättningar. I en stor undersökning av Cedefop (2020) framhålls hur en oro finns för hur övergången till det digitala påverkat ungdomar. Vi kan i vår undersökning inte hitta samma oro hos respondenterna över minskad kompetens hos elever i gymnasieskolan. De beskriver snarare hur kommunikationen till viss del ökat då tillgängligheten ökat. Det blir fler snabba frågor och ett upplevt minskat avstånd mellan vägledare och elev. Vad vi kan se är att studie- och yrkesvägledare uttrycker oro över att delar av kommunikationen uteblir vid digital vägledning. De beskriver hur till exempel kroppsspråk inte syns och att det gör det svårare att skapa en djupare kontakt med eleven vilket försvårar djupare vägledningssamtal. I projektet Vägledningsinfo.se uttrycker deltagande studie- och yrkesvägledare en avsaknad av kroppsspråk som en svårighet i samtliga kommunikationskanaler som användes, något som återfinns i vårt resultat. Majoriteten intervjuade studie- och yrkesvägledare uttrycker att kommunikationen av till exempel kroppsspråk är ett problem då möten blir stelare och det är svårare att skapa en naturlig kontakt med elever. En tolkning är att våra respondenter upplever att kvantiteten ökat kring frågor och möten, men att kvaliteten på dessa interaktioner minskat.

Generellt upplever respondenterna i undersökningen svårigheter med att skapa interaktion med eleverna, dock finns det undantag, ett par respondenter lyfter exempelvis fram enkelheten i att spegla skärm och delge information. Hooley et al. (2010) beskriver en komplex situation i och med teknikens utveckling. Genom framväxandet av nya teknologiska verktyg menar författarna att utmaningen flyttas från en teknologisk till en pedagogisk. Karlsson & Lindén (2020) pekar på att avsaknad av till exempel kroppsspråk kan leda till missförstånd och Zell (2018) lyfter en svårighet med att avläsa känslor i digitala möten och ser en svårighet när de sökande inte vill använda webbkamera. Utifrån hur

(19)

15

Maltén (1998) beskriver betydelsen av både verbal och icke-verbal kommunikation, och betydelsen av att känna av båda delarna, kan vi här se en utmaning för studie- och yrkesvägledare, då alla respondenter uttrycker att det är valfritt för eleverna om de vill ha bild på vid samtalen, eller endast ljud. Många elever väljer att inte ha bild på, vilket också beskrivs som ett hinder i kommunikationen.

Berit, Einar och Fjodor beskriver digitala möten i grupp som rena informationsmöten.

Samtliga studie- och yrkesvägledare beskriver hur digitala möten i grupp kan bli mer av en envägskommunikation än om de skulle haft gruppen på plats, samt att en del av interaktion och kommunikation går förlorad. David upplever att information i grupp fungerar bra digitalt, men att enskilda möten inte fungerar när man ska prata mer ingående. Einar beskriver det så här:

Det blir en minskad interaktion i gruppmöten… mer som ren information...

det är lättare för elever att tappa fokus. (Einar)

Det Einar lyfter är att när vägledningen i grupp blir digital så minskar interaktionen vilket leder till att informationsdelen tar över, samt att detta gör att eleverna har svårt att hålla sig koncentrerade.

Alfons och Berit lyfter att frågor från eleverna ofta kommer efter ett digitalt gruppmöte.

Berit tror att vissa elever eventuellt kan känna en försiktighet när andra lyssnar och inte vågar ställa frågan digitalt. Hon menar även att det är av vikt hur gruppsammansättningen är för hur kommunikativt mötet blir. Alfons menar att eleverna ofta är tysta och ej har kameran på under digitala gruppmöten, Fjodor nämner även att eleverna är tysta vid digitala gruppmöten och att mötet blir mer levande på plats i klass. Cici upplever att gruppdynamik går förlorad: Man ser inte de som faller bort vilket kan leda till att de ej får med sig vad mötet är till för. Einar lyfter att eleverna kan ha lättare att tappa fokus under digitala gruppmöten, då det kan vara lättare att till exempel somna till när man är i sin hemmiljö.

Einar har inte möjlighet att se detta vid digitala gruppmöten då de flesta elever inte är med på bild:

Nackdelen är att det är lättare för eleven att tappa fokus, att de kanske inte lyssnar lika uppmärksamt...hade de också varit i klassrummet hade de också på ett annat sätt kanske inte

riskerat att somna till eller flacka med tanken. (Einar)

Citatet visar att Einar upplever att de digitala gruppmötena har försämrat för eleverna på så vis att det är lättare för elever att tappa koncentrationen eller rent av somna.

En faktor att nämna vid respondenterna upplevelse av digitala möten med en grupp elever är att dessa möten i de allra flesta fall beskrivs vara av ren informativ karaktär. Skolverket (2013) beskriver det som vid vägledning med verksamhet som bidrar till att ge elever kunskap och färdigheter till underlag för att fatta beslut om framtida val, exempelvis utbildningsinformation. Den snäva vägledningen beskrivs vara en mer fördjupad

(20)

16

vägledning där eleven exempelvis också ska få reflektera. Vi tolkar att respondenterna beskriver en vid vägledning i digitala gruppmöten med elever och att den snäva vägledningen uteblir. De uppger en avsaknad av samspel med elever vilket de tidigare klassrumsmötena gav. Det skulle kunna tolkas att vägledarna känner sig mer tillgängliga på plats och att nätet skapar en distans och blir till vad Hooley et al. (2010) benämner en- till många, en envägskommunikation där den professionelle har ett budskap till en passiv grupp som lyssnar i tysthet. Jacobs et al. (2016) betonar vikten av att en gruppledare måste känna in mycket mer än bara det verbala som sägs i en grupp så som den icke verbala kommunikationen, till exempel kroppsspråk, vilket vi finner vara en begränsning hos våra respondenter. De beskriver genomgående hur delar av kommunikationen går förlorad vid digitala möten i grupp. I undersökningen genomförd av Vuorinen et al. (2011) framkom hur vägledarna betonade att det vid digital nätbaserad vägledning snarare handlade om karriärinformation i informationssyfte än djupare form av vägledning. Ser vi till framkommen bild av de intervjuer vi genomfört är upplevelsen jämförbar då respondenterna betonar hur det just blir information i digitala gruppmöten utan någon form av fördjupad vägledning.

Teknik

Samtliga studie- och yrkesvägledare ger eleverna valfrihet kring om de vill vara med på bild eller ej under de digitala möten där möjlighet finns. Einar upplever att mötet liknar mer ett rumsmöte om båda parter är med på bild. Berit beskriver hur: Det är svårare när eleven ej är i bild. Blir mer liv i samtalet när bilden är på, vilket även Alfons, Berit, David och Einar nämner. De lyfter bilden som en viktig del och menar att båda parter helst ska synas. Cici nämner att det är viktigt med hur man syns i kameran, och hur eleverna ser studie- och yrkesvägledaren i bild: Det är viktigt hur jag syns i bild. En annan negativ faktor som tas upp av Berit, David, Einar och Fjodor är teknikkrångel vid digitala möten med enskilda elever. David trycker på att det är av stor vikt att ljudet ska fungera väl utan fördröjning och även att bilden ska fungera om man ska ha digitala möten.

Vi kan se att vägledare ger eleverna valfrihet kring bild eller ej under digitala möten, samtidigt som de uttrycker bilden som en viktig faktor för att få till ett bra digitalt möte.

Einar uttrycker att det mer liknar ett rumsmöte med bilden påslagen. De flesta respondenter uttrycker även en avsaknad av kroppsspråk och att det kan leda till ytliga möten. Zell (2018), Jonsson (2020) och Karlsson & Lindén (2020) tar alla upp hur avsaknaden av olika signaler såsom kroppsspråk och ansiktsuttryck påverkar samtalen vid digitala möten. Även avsaknad av tonfall lyfts fram vid vägledning via exempelvis chatt. Vi kan i vårt resultat se hur vägledare generellt uttrycker att bilden är en viktig del, men att de inte försöker förmå elever att använda kamera vid digitala samtal. Romero-Ivanova et al. (2020) beskriver hur den snabba omställningen under våren 2020 tedde sig olika beroende på vanan kring det digitala sedan tidigare, men också att behovet av tillgång till starkt och stabilt trådlöst nätverk ökade.

Vi kan i resultatet se hur flertalet av våra respondenter nämner teknikkrångel som ett problem. David uttrycker att ljudet ofta krånglar, och att rumsmöten är att föredra. David är

(21)

17

samtidigt en av vägledarna som inte tvingats övergå till digitala möten, och därför kan antas ha begränsad vana av att hålla möten digitalt sedan tidigare.

Fjodor upplever att det kan vara bra för eleverna att exempelvis den information som delas tydligt syns för dem på deras skärmar vid digitala gruppmöten. Alfons, David och Einar nämner potentiellt teknikstrul till en negativ faktor med digital vägledning i grupp. Från relativt få svar kan vi se hur de respondenter som svarat upplever att informationsdelning underlättas vid digitala möten med elever i grupp, medan teknikstrul även här upplevs skapa problem.

Utifrån hur Romero-Ivanova et al. (2020) beskriver att omställningen till det digitala tedde sig olika utifrån tidigare vana kan vi i resultatet även här se hur teknikstrul upplevs påverka möten negativt. Att vi fick få svar kan bero på att respondenterna har haft färre digitala möten med grupper av elever. Hooley et al. 2010 beskriver hur kommunikation en -till många traditionellt använts som en sändning, där den professionelle (här vägledaren) har ett budskap till en passiv grupp (här eleverna). De beskriver vidare hur tekniken nu även tillåter kommunikation många- till en och att det till viss del har suddat ut distinktionen dem emellan. Om distinktionen upplevs oklar hos de vägledare vi intervjuat kan det möjligtvis också leda till osäkerhet och därmed färre svar. Det kan såklart även vara så att vägledarna generellt har färre erfarenheter av vägledning i grupp och därför har färre svar.

Framtida förhoppningar kring digitala vägledningsmöten

Alfons menar att det är av vikt att man som studie- och yrkesvägledare måste våga prova när det kommer till nya digitala saker: Man måste våga prova! David betonar att ju mer man gör så lär man sig och blir van. Berit trycker på en flexibilitet i tänket framåt för att möta elevens behov samt att hänga med i den ständigt utvecklande tekniken: Det är viktigt att vara flexibel för att möta elevernas behov. Berit tror det kan gynna digitala gruppmöten om man kan sätta samman en grupp elever vilka man vet fungerar. Berit kan tänka sig en digital “fråga-svar spalt” framåt där eleverna kan se att frågor redan är ställda och dess svar direkt. Cici menar att det är viktigt att fortsatt behålla tillgängligheten det digitala medför för eleverna. Ytterligare en reflektion Cici lyfter är att en grupp elever skulle kunna komma och boka studie- och yrkesvägledare digitalt: Eleverna skulle kunna hålla i det och göra bokning med mig som en grupp. Något David önskar är att det administrativa med blanketter och annat ska bli smidigare digitalt. Einar upplever att det blivit mer stabilt med tekniken under det digitala arbetes gång och Fjodor har lärt sig mer om tekniken under senaste året och menar att det kan ta tid att lära sig det digitala men att det ska få tid. Samtliga studie- och yrkesvägledare skulle önska hjälpmedel för bättre digital interaktion/kommunikation med elever. Cici och Fjodor ger exempel på en gemensam yta där både vägledare och elev kan skriva och rita på. Fjodor: Om man vill utreda och personen ska få fundera över sig själv... då kan man skriva... och det blir inte på distans. Att synsättet på digitala möten ändrats i och med pandemin upplever samtliga studie- och yrkesvägledare då man blivit inkastad i arbetssättet och på det viset tvingats bekanta sig och blivit mer bekväm med det.

Cici: Det var ett trångsynt synsätt innan.

(22)

18

Lovén (2015) menar att studie- och yrkesvägledarutbildningen valt att fokusera på face- to face samtal och inte belyst möjligheter som finns med webbaserad vägledning, vilket skulle kunna vara en del i att samtliga respondenter ser det digitala arbetssättet som någonting relativt nytt. Vår reflektion är att möjligheterna de ser med digital vägledning har väckts under pandemi-tiden i och med att de blivit inkastade i digitalt arbete. Zeren et al. (2020) påpekar att utbildning i att vägleda online kan behövas för att bibehålla kvaliteten. Framtida förhoppningar för den digitala vägledningens utveckling framkom i Zells studie till att engagerade vägledare krävs vilka låter sig inspireras av vad ny teknik kan bidra med. Zeren et al. (2020) framhåller att då unga personer i högre grad använder internet kan en rekommendation vara att erbjuda vägledning online som ett alternativ, ett par av respondenterna i vår studie nämner just hur de behöver följa med i utvecklingen för elevernas skull. En önskan att kunna förbereda mer med bilder, mindmapping-verktyg, möjlighet att rita och dela skärm framkommer i Zells studie (Zell, 2018). Detta speglas i vår studie då flera uttrycker ett tänk där vikt ligger på hur man som vägledare agerar och vågar tänka nytt. Samtliga respondenter nämner även att de önskar ett verktyg eller plattform med möjlighet till att skriva, rita och dela mer kvalitativ kommunikation med eleverna.

(23)

19

Diskussion och slutsatser

Utifrån genomförda intervjuer, sammanställning av resultat och resultatanalys förs en diskussion kring vad vi kommit fram till ur ett mer övergripande perspektiv. Utgångspunkt är intervjuer med sex studie- och yrkesvägledare kring upplevelsen av digitala möten med elever enskilt och i grupp, samt vilka förhoppningar de uttrycker kring synen på framtida digital vägledning.

Metoddiskussion

I urvalet av respondenter hade vi som mål att få till ett slumpvis urval genom att skicka förfrågan till ett större antal respondenter än vi avsåg att intervjua för uppsatsen. Vi skickade förfrågan till 12 respondenter sammanlagt, och de första sex som anmälde intresse skickade vi missivbrev till och bokade tid för intervju. En fråga som vi ställer oss är om de respondenter som gav snabbast svar är en god representation för gruppen studie- och yrkesvägledare? Utifrån hur respondenterna svarade på frågorna och spridningen kring upplevelser i digitala möten tycker vi ändå att vi verkar ha lyckats få ett brett perspektiv, men graden av slump kunde kanske varit högre genom att vi kunde skickat förfrågan till en större startgrupp till exempel.

Vi startade med en intervjumall med tre uppvärmningsfrågor, eller inledningsfrågor, med förhoppning av att skapa goda förutsättningar för ett öppet samtalsklimat och bättre och mer informativa intervjuer. Efter första pilot-intervjun valde vi att plocka bort en av inledningsfrågorna, då vi upplevde att inledningen åt upp för mycket av tiden av intervjun och att det kändes obalanserat. Efter den andra intervjun valde vi återigen att plocka bort en av inledningsfrågorna av samma orsaker, vi ville öka tiden till intervjuns viktiga frågor kring upplevelsen av digitala möten. Vi upplevde att detta hjälpte oss på så sätt att det gav en större tyngdpunkt kring huvudtemat i intervjun, men samtidigt ändrades förutsättningarna vilket avspeglas i intervjusvaren. Vid tolkning av svaren och skapandet av matrisen hade vi detta i åtanke, men risken finns att det i viss mån kan ha påverkat resultatet. Upplevelsen är ändå att resultatet som helhet på ett tillfredsställande sätt speglar respondenternas svar.

Våra respondenter fick själva beskriva vad ett digitalt möte innebär och vi upplevde att svaren varierade. En fundering som uppstod hos oss var hur detta påverkade svaren på våra intervjufrågor. Om respondenterna hade olika syn på vad ett digitalt möte innebar skulle de då svara på samma frågor när dessa ställdes? Efter genomförda intervjuer förde vi en diskussion kring om det påverkat svaren, men kände inte att den aspekten i högre grad än annat påverkade hur respondenterna svarade. Vi sökte upplevelsen av ett digitalt vägledningsmöte, och utifrån hur studie- och yrkesvägledare genomförde dessa möten så fångade vi upplevelsen från varje individ. I svaren framgick hur de använde digitala möten och hur de upplevde detta, vilket vi såg som tillfredsställande.

Vid varje steg i överflyttning av information riskerar man att delar av informationen går förlorad. I stegen mellan intervjusituation med anteckningar och transkribering riskerar man till exempel att tappa hur svaren gavs, om det fanns tvekan eller osäkerhet vilket kan vara

(24)

20

en viktig del i den följande analysen. Även i tolkningen av anteckningar och transkribering riskerar information att förvrängas eller feltolkas, även om man lyssnar på ljudupptagningen av materialet i efterhand. Vid skapandet av vår matris till exempel hade det både gått tid och ett par överflyttningar av informationen, vilket skapar utrymme för att både skriva och tolka materialet felaktigt. Vi var medvetna om detta vid skapandet av matrisen, och valde därför att i möjligaste mån endast lyfta fram de resultat vi tyckte oss tydligt urskilja. På så sätt anser vi att de resultat vi lyfter fram i högre grad speglar respondenternas ursprungliga mening kring våra frågeställningar.

Resultatdiskussion

Både Maltén (1998) och Jacobs et al. (2016) lyfter fram betydelsen av kommunikation, och hur både verbala signaler och icke-verbala signaler spelar in vid olika slags möten. Icke- verbala signaler beskrivs som till exempel kroppsspråk, gester och mimik. Respondenterna vi intervjuat beskriver genomgående hur de icke-verbala signalerna är svårfångade i digitala möten både med elever enskilt som i grupp. I möten med elever enskilt verkar det leda till en svårighet att genomföra fördjupade kartläggningssamtal till exempel, medan i möten med grupper av elever kan det leda till en förskjutning från möten till ren information.

I kommunikationen kring möten med enskilda elever ser vi hur studie- och yrkesvägledare beskriver hur elever behärskar tekniken och att de själva lättare kan ta kontakt utifrån egna behov, något även Zeren et al. (2020) beskriver utifrån att ungdomar i högre grad använder till exempel internet som en naturlig del i sin vardag. Givetvis kan man inte beskriva alla ungdomar som en person då de har olika förutsättningar och använder teknik på olika sätt, men generellt har de kanske en mer naturlig fallenhet kring tekniken som nu används.

Respondenterna i vår undersökning är generellt i övre medelåldern och har till skillnad från de ungdomar de vägleder inte på samma sätt vuxit upp med tekniken som används idag.

Frågan är hur detta påverkar balansen mellan vad Hooley et al. (2010) beskriver som den professionelle och åhöraren i upplevelsen av digital vägledning?

I digitala vägledningssamtal en- till en kan man i analysen av respondenternas svar återfinna en viss säkerhet och positivitet hos några av vägledarna. Det beskrivs hur det upplevs som lättare att dela skärm med elever, samtidigt som det upplevs som att mötet kan bli mer avslappnat och att kommunikationen till och med i vissa fall upplevs öka. Möjligtvis är det så att vägledarna i hög grad anpassat sig till elevernas behov, och att upplevelsen av avslappnad kommunikation beror på att eleverna i känner sig hemma på den digitala arenan.

För eleverna kanske det känns naturligt på ett annat sätt än för vägledarna. Möjligtvis kan man även här ana hur balansen mellan den professionelle och elev delvis utjämnats, vilket upplevs bidra till ett mer öppet samtal. Samtidigt uttrycker vägledarna hur kroppsspråk och ansiktsuttryck lätt faller bort vid vägledning digitalt en- till en vilket kan leda till att möten lättare får en ytlig karaktär, vilket upplevs skapa sämre möjlighet till djupare samtal.

Vi finner det intressant att upplevelsen av digitala samtal en- till en innehåller både positiva och negativa aspekter kring kommunikationen i samtalet. Respondenterna uttrycker hur möjligheterna för ömsesidig kommunikation ökat men upplever samtidigt att det är svårt att fånga upp till exempel kroppsspråk och ansiktsuttryck. Möjligen kan vi här ana hur