Humor – ett hjälpmedel i omvårdnaden
ur sjuksköterskans och patientens perspektiv
Anna Brötjefors Sofie Lindskog
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Omvårdnad – Vetenskapligt arbete 61-90 hp Ht 2010
___________________________________________________________________________________________________
Sektionen för hälsa och samhälle Box 823
301 Halmstad
Humor – a tool in nursing
from the nurse's and the patient's perspective
Anna Brötjefors Sofie Lindskog
Nursing Programme 180 ECTS credits
Nursing Thesis, 15 ECTS (61-90 ECTS credits) Autumn term 2010
___________________________________________________________________________________________________
School of Social and Health Sciences P.O. 823
S- 301 18 Halmstad
Titel Humor – ett hjälpmedel i omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv Författare Anna Brötjefors, Sofie Lindskog
Sektion Sektionen för hälsa och samhälle Högskolan i Halmstad
Box 823
301 18 Halmstad
Handledare Annika Jensen, universitetsadjunkt, fil mag
Examinator Margareta von Bothmer, universitetslektor, doktor i medicinsk vetenskap
Tid Höstterminen 2010
Sidantal 17
Nyckelord Copingstrategi, humor, omvårdnad, relation, välbefinnande
Sammanfattning Patienter som drabbas av sjukdom eller skada kan vara i behov av stöd och uppmuntran i omvårdnaden. Sjuksköterskans uppgift är att lindra lidande och främja hälsa där humor kan vara ett hjälpmedel för både sjuksköterska och patient. Syftet med litteraturstudien var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv.
Litteraturstudiens resultat grundas på tio vetenskapliga artiklar som söktes i olika omvårdnadsdatabaser, kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet visar att humor är relationsskapande och förbättrar kommunikationen mellan sjuksköterska och patient. Både sjuksköterska och patient kan använda humor som en copingstrategi för att hantera svåra situationer. Stress, rädsla, oro, ångest och smärta kan med humor lindras för att ge patienten en stunds vila ifrån det onda som upplevs. Humorn har en betydelsefull roll även för sjuksköterskan som utsätts för kritiska händelser med en närhet till sorg och förlust i det dagliga arbetet.
Alla individer har olika uppfattning om humor, därför måste sjuksköterskan använda humor med känslighet och i lämpliga situationer. Eftersom forskningsområdet humor är lite utforskat är det önskvärt med ytterligare vetenskaplig forskning för att kunna göra humor mer framträdande som ett användbart redskap för sjuksköterskan och patienten.
Title Humor – a tool in nursing
from the nurse's and the patient's perspective Author Anna Brötjefors, Sofie Lindskog
Department School of Social and Health Sciences Halmstad University
P O Box 823
SE-301 18 Halmstad, Sweden Supervisor Annika Jensen, Lecturer, MSN
Examiner Margareta von Bothmer, Senior lecturer, PhD Med. Fac.
Period Autumn term 2010
Pages 17
Key words Coping strategy, humor, nursing care, relation, well-being
Abstract Patients that are suffering from illness and injury could be in need of support and encouragement in their care. The nurse's goal is to alleviate suffering and promote health - and for that, humor can be a tool for both nurses and patients. The purpose of this literature study was to investigate the use of humor in nursing, from the nurse's and the patient's perspective. The result of the study is based on ten scientific articles that were searched for in various nursing databases, quality was assessed and the articles were analyzed. The result shows that humor creates relationships and improves communication between the nurse and the patient.
Both nurses and patients can use humor as a coping strategy for dealing with difficult situations. Humor can relieve stress, fear, anxiety and pain, and give the patient a brief rest from the evil that is experienced. Humor has an important role for nurses who are exposed to critical incidents with a proximity to grief and loss in their daily work. All individuals have different ideas of humor, therefore, the nurse must use humor with sensitivity and in appropriate situations. Because there is little research on humor in nursing, further scientific research would be of value in order to make humor more prominent as a useful tool for nurses and patients.
Innehållsförteckning
Inledning 1
Bakgrund 1
Begreppet humor 1
Effekter av humor 2
Humor i omvårdnaden 3
Syfte 4
Metod 4
Datainsamling 4
Databearbetning 6
Resultat 6
Humorns betydelse för relationen och kommunikationen 6 Humor – ett sätt att bemästra svåra situationer i
omvårdnaden 7
Humorns tillämpning i omvårdnaden 10
Diskussion 11
Metoddiskussion 11
Resultatdiskussion 13
Användning av humor i omvårdnaden 13
Humor som ett hjälpmedel för både sjuksköterska och patient 15
Konklusion 16
Implikation 17
Referenser Bilagor
Bilaga I Tabell 2. Sökhistorik
Bilaga II Tabell 3. Artikelöversikt
Inledning
När en människa drabbas av skada eller sjukdom och behöver vård kan det upplevas som påfrestande och svårt för dennes liv. Dessa patienter är i behov av stöd och uppmuntran i både omvårdnad och i rehabilitering där sjuksköterskans uppgift också är att lindra lidande och främja hälsa (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2007). Den psykiska hälsan och det kroppsliga tillståndet har ett starkt samband (Näslund, 2002), med kunskapen om att kropp och psyke hör samman kan sjuksköterskan genom humor hjälpa patienten till ett ökat välbefinnande. Den kunskapen ger också en ökad möjlighet till att förstå sammanhang som kan ligga till grund för människors ohälsa. Med hjälp av olika uttryck av humor i omvårdnaden kan både patientens och sjuksköterskans välbefinnande öka (Olsson, Backe & Sörensen, 2003). Humor och skratt har visat ha positiva effekter på hälsan genom skrattets fysiologiska påverkan men också psykologiskt genom uttryck av gladlynthet, lekfullhet och kreativitet (Linge, 2010). Har patienten ett optimistiskt synsätt bidrar det till ett bättre psykologiskt välbefinnande samt till bättre livskvalitet medan negativitet ses höra samman med ett sämre psykologiskt välmående (Winterling, 2007). Patienter har betonat att humor och glädje i deras omvårdnad hjälpt dem till ett ökat välbefinnande och även bidragit till tillfriskande (Rejnö & von Post, 2007). Humor kan vara en hälsofrämjande omvårdnadsåtgärd som ökar välbefinnandet hos patienter och genom att minska mänskligt lidande kan kostnaderna för samhället minskas (Olsson, et al., 2003).
Sjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen, 2005) främja patientens hälsa, förebygga ohälsa och tillvarata det friska. Tidigare forskning (Olsson, et al., 2003) visar att sjukvårdspersonal har varit dåliga på att använda sig av humor i det vardagliga arbetet och att le tillsammans med patienterna. Sjukvårdspersonal har en tendens att glömma bort humorns positiva effekter i omvårdnaden vilket gör humor till en förbisedd omvårdnadsåtgärd som behöver utforskas mer.
Bakgrund
Begreppet humor
Begreppet humor har sitt ursprung ifrån latinet och betyder vätska (Martin, 2007). Det härstammar från Hippokrates (460-370 f.Kr.) teori om de fyra kroppsvätskorna blod, slem, svart och gul galla som skulle vara i balans för att människans psykiska och fysiska hälsa skulle vara god (Olsson, et al., 2003). Hade människan en obalans av någon vätska ansågs de vara humorister vilket kunde roa andra till skratt. I Nationalencyklopedin [NE]
(u.å.) beskrivs humorbegreppet som förmågan att ha ett sinne för humor, kunna använda sig av roligheter och även uppskatta det.
Humor är ett brett begrepp som är svårt att definiera vetenskapligt på grund av att uppfattningen av humor är så olika från en individ till en annan (Olsson, et al., 2003).
Det finns därför ingen definition som täcker in humorns alla egenskaper och funktioner.
Martin (2007) definierar begreppet humor som ett fenomen som roar människan. Det kan vara en händelse, något skrivet eller uttryckt i ord som uppfattas roligt. Ironi, vitsar, sarkasm och satir är olika humorformer (Linge, 2010), men humor kan även uttryckas icke verbalt genom kroppsspråk, med gester, ansiktsuttryck och genom lek (Linge, 2008). Humor behöver inte innehålla ett skämt eller en rolig historia utan det kan handla
om att möta en människa som har ett positivt förhållningssätt och som uttrycker glädje (Olsson, et al., 2003). Humorn kan uttryckas i olika former där den så kallade svarta humorn eller galghumorn är en särskild form av humor som används för att se det lustiga i en svår situation eller driva med något allvarligt, som döden. Den kan också förklaras som en sjuk humor och kan uppfattas som rå och grov, ofta används den som ett skydd för något svårt.
Olsson, et al. (2003) tar upp svårigheten att definiera humor eftersom den både kan vara subjektiv och objektiv. Humor uppfattas individuellt och styrs av personens tidigare livserfarenheter samt är situationsbunden till kulturtillhörighet. Humor kan också vara knuten till en social grupp där gruppen bestämmer vad som anses vara humor. Det sociala livet, normer och värderingar påverkar också upplevelsen av humor. Det som upplevs vara humor för en människa behöver inte vara humor för en annan beroende på personens tycke, smak och tidigare sociala bakgrund (Åstedt-Kurki & Liukkonen, 1994).
Det krävs därför en känslighet vid användning av humor så att den inte uppfattas som opassande. Genusperspektivet kan ha en inverkan på hur humorn används och utformas (Linge, 2010). Män tillämpar ofta en grövre typ av humor än kvinnor och använder sig oftare av sexuella skämt och en självhävdande humor som har en tävlingsinriktad framtoning. Kvinnors humor utgår mer från deras egna och vänners liv, det vill säga en mer självinriktad humor. Martin (2007) beskriver humor som en kognitiv process där det krävs kreativitet, vara spontan och att leka med idéer för att få fram en humoristisk produkt.
Effekter av humor
Enligt Olsson, et al. (2003) är ett gott skratt en fysiologisk effekt av humor som inverkar på människans välbefinnande genom en känsla av lättnad. Det har framkommit att skratt och humor påverkar de kemiska processerna i kroppen. Det har också påvisats att skratt ger en högre puls, musklerna spänns och andningen påverkas genom att bli djupare. Efter skratt blir kroppen avspänd och får en minskad hjärtfrekvens, ett lägre blodtryck och musklerna slappnar av. Vid skratt frigörs endorfiner som visats ha en smärtlindrande effekt. Norman Cousins blev känd på 1960-talet i sin självbiografi, Att besegra sin sjukdom, för att han skrattade sig frisk från Bechterews sjukdom som gav honom svåra smärtor i muskler och leder. Cousins märkte att skratt kunde verka som en bedövning och gjorde honom smärtfri under en tid. Han har banat väg för ytterligare forskning inom ämnet humor (ibid.). Psykoanalysens fader Sigmund Freud beskriver humor som en försvarsmekanism som gör det möjligt för människan att möta svåra situationer utan att obehagliga känslor tar överhand (Martin, 2007). Då Freud kämpade mot sin cancer fann han också att humor kunde minska smärta och ge ett ökat välbehag (Olsson, et al., 2003).
Skratt har även visats ha betydelse för immunförsvaret genom att förändringar sker av immunglobuliner som ökar motståndskraften mot infektioner och ökar även antalet vita blodkroppar (Christie & Moore, 2005). Kortisol är ett stresshormon som inverkar negativt på kroppen men som minskas vid humor och skratt (Olsson, et al., 2003;
Vilaythong, Arnau, Rosen, & Mascaro, 2003). Humor och skratt har flera goda effekter för välbefinnandet såsom att minska stress, smärta, rädsla och depression. Humor kan även bidra till bättre kommunikation, ett ökat självförtroende, förbättra relationer och ge en ökad energi. God humor kan även inge hopp för människan (ibid.). Enligt Linge (2010) påverkas också den psykiska hälsan genom en ökad självkänsla, positivitet och minskad nedstämdhet. Användning av humor och glädje bidrar till ett positivt och varmt klimat i omgivningen och medför en känsla av gemenskap vilket ger bekvämlighet, ett ökat välbefinnande och minskar spänningar (Åstedt-Kurki & Liukkonen, 1994).
I användandet av humor är etik och empati en förutsättning för att inte skada eller kränka någon (Olsson, et al., 2003). Det innebär att veta i vilken situation humor kan användas och känna av vem mottagaren är. Humor och skratt kan också medföra negativa effekter om det används mot en person och i felaktigt syfte. Det ska inte användas för att roa sig på någon annans bekostnad genom att skratta åt istället för med mottagaren (Åstedt- Kurki & Liukkonen, 1994). Olsson, et al. (2003) menar att om humor används felaktigt mot en människa kan det bli kränkande, förolämpande och då skada fortsatt kommunikation. ”Humor är som vatten, både livsviktigt och livsfarligt” (Olsson, et al., s. 148. 2003).
Humor i omvårdnaden
Redan på 1950-talet började omvårdnadsteoretiken Virginia Henderson diskutera betydelsen av glädje i omvårdnaden (Olsson, et al., 2003). Henderson menar att medicin i många fall kan bytas ut mot humor och skratt vilket kan ge ett ökat välbefinnande och minskad ångest. Hon påtalar även att sjuksköterskans uppgift är att främja och utveckla goda relationer i sitt arbete (ibid.). Humor är betydelsefull i hälso- och sjukvården och kan användas som en copingstrategi för att hantera problem och svåra situationer på ett lättare sätt (Vilaythong, et al., 2003). Den kan skapa hopp om en positiv förändring och även motverka depression. Att drabbas av sjukdom och ha behov av vård kan väcka olika svåra känslor (Uneståhl, 1999). Humor kan vara ett hjälpmedel i kommunikationen för att komma nära ett känsligt ämne. I relationen mellan sjuksköterska och patient har humor och skratt visats ha en positiv påverkan (Olsson, et al., 2003). Den skapar en lugn och trygg miljö där patienten kan slappna av och ångest kan minskas. För att skapa en god kommunikation kan humor vara en bra inledning. Om sjuksköterskan har ett sinne för humor så möjliggörs en god och lättare kontakt med patienten. Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) beskriver att sjuksköterskan måste ha en god sinnesstämning för att humorn ska kunna användas och för att skapa en positiv atmosfär i omvårdnaden. Humor ska användas när det är lämpligt och på initiativ av patienten. Sjuksköterskan och patienten kan skratta tillsammans för att bemästra svåra situationer och för att avleda tunga tankar och känslor för en stund (Beck, 1997). Humor kan också vara ett sätt att avdramatisera intima vårdssituationer som förekommer inom sjukvården (Uneståhl, 1999).
Stress är något som kan påverka hälsan på olika sätt beroende på hur den hanteras (Uneståhl, 1999). Om personen har ett sinne för humor finns en möjlighet till att hantera problem lättare, vilket innebär en minskad risk att drabbas av stressymtom (Vilaythong, et al., 2003). Sjuksköterskan kan i sitt arbete utsättas för många påfrestande och stressande situationer där hon/han kan använda sig av humor för att hantera stressen (Beck, 1997; Åstedt-Kurki & Liukkonen, 1994). Även svåra sjukdomsdiagnoser kan kräva mödosamma behandlingar och på så sätt vara stressande (Penson, et al., 2005).
Humor kan då lindra smärta, minska stressen och lätta upp stämningen. Det kan också vara ett sätt att normalisera det onormala i den svåra situationen. Humorn kan användas mellan patienter som lider av samma sjukdom, exempelvis cancer, där grov humor kan vara tillåtet (Olsson, et al., 2003). Andra som inte tillhör sjukdomsgruppen kan inte använda sig av samma humor och den kan då uppfattas som rå för den som står utanför.
Humorn är situationsbunden och det är viktigt att veta när och hur den kan användas.
Humor kan uttryckas på flera sätt och olika grovt (Olsson, et al., 2003). Den grova sortens humor, även så kallad galghumor eller svart humor kan användas för att ge skydd i svåra situationer för både sjuksköterska och patient. Svart humor har en
sammanförande egenskap och bidrar till gemenskap i personalgruppen och i patient- sjuksköterskerelationen.
I ICN:s etiska kod för sjuksköterskor har sjuksköterskan i uppgift att lindra lidande, återställa hälsa, förebygga sjukdom och främja hälsa (SSF, 2007). Enligt Olsson, et al.
(2003) kan sjuksköterskan genom humor öka patientens motivation och på så sätt främja hälsa och ge ett ökat välbefinnande. I omvårdnaden är målet att befrämja patientens hälsa och välbefinnande och ses också som en central del (Kirkevold, 2000). Enligt Katie Eriksson är hälsa en helhet som innefattar både kropp, själ och ande där hälsa är något som kan upplevas för en stund eller i olika situationer där sjukdom inte utesluter hälsa och välbefinnande (Eriksson, 2000). Katie Eriksson lade också grunden för begreppen ansa, leka och lära inom omvårdnaden där leken kan användas för att uppnå hälsa och välbefinnande vilket hon anser vara ett sätt att uttrycka hälsa och visa kreativitet.
Välbefinnande är en upplevd känsla som är unik för individen och begreppet hälsa innefattar många delar och kan därför ses som ett komplext fenomen (Wiklund, 2003).
Välbefinnandet och hälsan påverkas både av fysiska, psykiska och sociala aspekter i livet (Rustöen, 1993). Olsson, et al. (2003) tar upp vikten av att analysera både negativa och positiva faktorer som påverkar hälsans riktning. De negativa riskfaktorerna såsom rökning, alkohol, felaktig kost och brist på motion är ofta kända genom att de påverkar hälsan negativt. De positiva hälsofaktorerna som främjar hälsan är mindre välkända och behöver därför påtalas mer. Det kan tänkas att humor skulle kunna vara en hälsofaktor som sjuksköterskan och patienten kan använda sig av i omvårdnaden. Det är därför intressant att fortsätta forska inom ämnet för att se om humor kan användas som ett hjälpmedel i omvårdnaden och hur betydelsefull humorn är ur både patientens och sjuksköterskans perspektiv.
Syfte
Syftet var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv.
Metod
Studien genomfördes som en litteraturstudie utifrån Fribergs (2006) modell. En inledande litteratursökning gjordes för att få en överblick av tidigare forskning och för att avgränsa forskningsproblemet. De vetenskapliga artiklarna söktes i olika databaser, kvalitetsgranskades och analyserades.
Datainsamling
Artikelsökningarna gjordes i databaserna Cinahl, PubMed, Academic Search Elite och PsycInfo för att söka i databaser som behandlar områden inom omvårdnad, medicin, psykologi och allmänna ämnesområden. Innehållet i artiklarna skulle svara mot syftet som var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv. I databassökningarna användes tre (3) sökord som valdes ut i relation till syftet (tabell 1. Sökordsöversikt). Sökorden som användes var humor, omvårdnad och sjuksköterska-patientrelationen som kombinerades i både fritext och ämnesordsökning. Av sökningarna som gjordes i Cinahl gav sökordskombinationen humor som ämnesord och omvårdnad som fritextord flest träffar. Sökningar gjordes även
med den engelska stavningen humour men gav färre antal träffar än med den amerikanska stavningen humor. I PubMed användes MeSH-termer för alla sökorden.
Artiklar funna i Cinahl återkom även som dubletter i PubMed men har valts att inte redovisas. I PsycInfo och Academic Search Elite gjordes fritextsökningar med sökorden humor och omvårdnad samt humor och sjuksköterska-patient relationen. Sökningarna i databaserna Academic Search Elite och PsycInfo tillförde inga nya artiklar utan resulterade i redan påträffade artiklar.
Inklusionskriterierna som användes var att artiklarna skulle vara publicerade mellan 2000-2010, skrivna på engelska, vara researchartiklar. Ett undantag gjordes för en artikel skriven på danska som söktes upp manuellt och svarade mot syftet. Exklusionskriterierna som gjordes var att utesluta reviewartiklar och artiklar som riktade sig mot utbildning.
Avhandlingar har också sökts inom ämnet humor men de som hittades var äldre än tio år och ansågs därför vara för gamla. Manuella sökningar gjordes på två (2) författarnamn där den ena artikeln upptäcktes i en redan utvald författares artikel och den andra påträffades i en referenslista. Av totalt 548 träffar, lästes 51 abstracts där titeln innehöll humor och verkade intressant för syftet. Till urval ett (1) valdes 19 artiklar ut och lästes i sin helhet där humor var huvudämnet. Av dessa valdes tre (3) bort då de var reviewartiklar. Ytterligare sex (6) av artiklarna svarade inte mot syftet och valdes bort för att de tog upp humor generellt och inte inriktat mot sjuksköterska och patient. Till urval två (2) valdes tio artiklar ut där den vetenskapliga kvaliteten bedömdes enligt Carlsson &
Eimans granskningsmall (2003). Dessa tio artiklar ansågs vara intressanta och förenliga med syftet och varierade i evidensgraderad I till II. Av de tio artiklarna var åtta (8) av kvalitativ forskningsansats, en (1) av kvantitativ forskningsansats och en (1) av kombinerad kvalitativ och kvantitativ forskningsansats.
Tabell 1. Sökordsöversikt Sökord Cinahl Subject
heading list
PubMed MeSH- term
PsycInfo Academic Search Elite Humor Wit and humor
(Heading) Humor (fritext) Humour (fritext)
Wit and humor as topic (MeSH)
Humor Humour
Humor
Omvårdnad Nursing care (Heading) Nursing (fritext)
Nursing (MeSH) Nursing Nursing
Sjuksköterska -patient relationen
Nurse-patient relations (Heading)
Nurse-patient relations (MeSH)
Nurse-patient relations
Nurse-patient relations
Databearbetning
De vetenskapliga artiklarna som valdes ut lästes noggrant igenom ett flertal gånger.
Samtliga resultat översattes från engelska till svenska för att bearbeta artiklarna och ta fram det centrala för syftet. Under databearbetningen användes både de engelska artiklarna och den svenska översättningen för att jämföra och tolka resultatet. I artiklarnas resultat färgmarkerades de delar som motsvarade litteraturstudiens syfte som var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv. I resultaten urskiljdes återkommande och relevanta meningar och ord till syftet, som markerades och skrevs ner. Efter att alla resultat var genomgångna sorterades och analyserades alla meningar och ord noggrant för att placeras in i kategorier. Till en början diskuterades olika förslag på kategorier men utifrån meningarna och orden bestämdes sedan fyra kategorier. För att få en struktur och urskilja likheter och skillnader mellan artiklarna och för att väva dem samman färgmarkerades resultaten i olika färger för varje tillhörande kategori. Efter ytterligare bearbetning och diskussion av materialet i förhållande till syftet fastställdes tre huvudkategorier: ”Humorns betydelse för relationen och kommunikationen”, ”Humor – ett sätt att bemästra svåra situationer i omvårdnaden” och ”Humorns tillämpning i omvårdnaden”.
Resultat
Humorns betydelse för relationen och kommunikationen
Humor ansågs ha en betydelsefull roll när en människa behövde vård och hälsan försämrades (Åstedt-Kurki, Isola, Tammentie & Kervinen, 2001). För patienten och sjuksköterskan var humorn relationsskapande och underlättade kommunikationen (Greenberg, 2003; Kinsman Dean & Gregory, 2004; Sönder, et al., 2006). Humor fungerade också som ett lim vilket höll människor samman och förde dem närmare varandra (Kinsman Dean & Gregory, 2004). För att kunna prata om känslomässiga och svåra saker på ett enklare sätt hade humor även en terapeutisk funktion som kunde underlätta för patient och sjuksköterska i samtalet (Kinsman Dean & Gregory, 2004;
Sönder, et al., 2006). Humorn hade en framträdande funktion som en isbrytare i relationen mellan sjuksköterska och patient (Greenberg, 2003). Sjuksköterskan kunde också använda humorn genom att skämta om sig själv vilket gav en avväpnande effekt och på så vis skapades en lättare kontakt till patienten. I situationer där sjuksköterskan ansåg det svårt att skämta med patienterna så kunde hon/han rikta humorn mot sig själv och på så sätt komma patienten närmare (ibid.). Humor var ett hjälpmedel för sjuksköterskan för att inte patienten skulle uppleva henne/honom som stel (Kinsman Dean & Major, 2008). Humor gjorde att patienten uppfattade sjuksköterskan som mer mänsklig och patienten kände sig sedd som en hel människa och inte enbart någon som sjuksköterskan rutinmässigt skulle vårda (Johnson, 2002; Kinsman Dean & Major, 2008;
Sönder, et al., 2006). När sjuksköterskan fick respons av patienten i form av ett leende upplevde sjuksköterskan det som en effekt av något gott och känslomässigt och inte enbart något medicinskt som utförts (Kinsman Dean & Major, 2008). Sjuksköterskan sågs som en mer naturlig och verklig person när humor tillämpades och detta gav patienterna ett mer bestående intryck och det medförde också att en starkare tillit utvecklades (Johnson, 2002). Humor och lättsamhet gav värme i mötet mellan patient och sjuksköterska vilket också bidrog till en stärkt relation och kommunikation (Kinsman Dean & Gregory, 2005). En del sjuksköterskor valde att ta till humor för att inleda en relation men andra sjuksköterskor väntade med humor tills en relation var etablerad. När sjuksköterskan valde att vänta med humor användes andra metoder som
att lyssna, beröra eller kommunicera verbalt utan inslag av humor (Greenberg, 2003).
Humor behövde inte alltid uttryckas verbalt utan kunde också användas icke verbalt med hjälp av kroppsspråket, gester och genom leken med bland annat leksaker och annan rekvisita (Kinsman Dean & Gregory, 2005). I möte med olika kulturer kunde humorn medföra problem och det kunde uppstå etniska missförstånd på grund av språkproblem och misstolkningar av humorns betydelse. Åstedt-Kurki och Isola (2001) ansåg däremot att humor med fördel kunde användas då det förekom kommunikationssvårigheter i språket mellan patient och sjuksköterska för att skratta åt det som feltolkades. Val av situation för när och hur sjuksköterskan använde sig av humor kunde därför vara avgörande för att inte kränka eller skada någon människa (Kinsman Dean & Gregory, 2005).
När sjuksköterskan använde sig av humor blev hon/han populär och uppskattad av patienter och anhöriga som såg framemot när de humoristiska sjuksköterskorna skulle börja sitt arbetspass (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Även sjuksköterskans arbetskamrater uppskattade när sjuksköterskan var humoristisk. När patienten visade humor och glädje gjorde det att sjuksköterskan inte bara utförde sitt rutinmässiga arbete utan stannade kvar längre hos patienten för att det upplevdes som trevligt.
Sjuksköterskans och patientens humor och skratt fungerade också som en dragningskraft vilket gjorde att människor drogs till dem och en positiv atmosfär skapades som även smittade av sig på omgivningen. I vissa fall kunde sjuksköterskan uppleva att relationen till patienten blev för personlig och då kunde även humorn användas för att göra kommunikationen mer ytlig (Kinsman Dean & Major, 2008).
Patienter i den palliativa vården kunde använda sig av humor för att prata om döden och att döden var nära (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Patienter tillämpade humor för att lättare kunna beskriva känslor som annars skulle vara svåra att prata om (Åstedt-Kurki &
Isola, 2001). Svart humor som var av den grövre sortens humor, kunde användas av patienten för att lättare kommunicera om svåra känslor och distansera sig till sjukdomen (Sönder, et al., 2006). Patienterna tillämpade i vissa fall humor för att maskera underliggande svåra känslor vilket innebar att de sände ett motsatt budskap men erfarna sjuksköterskor lärde sig att läsa av sådana dolda budskap från patienterna (Kinsman Dean & Gregory, 2004; Kinsman Dean & Major, 2008). Humor kunde ses som rolig på en nivå men den kunde också innehålla gömda problem och frågor som behövdes tas omhand.
I den palliativa vården och inom intensivvården kunde en känsla av gemenskap och stöd för sjuksköterskorna skapas med hjälp av humor i sjuksköterskans arbetslag (Kinsman Dean & Major, 2008). Humor och skratt var ett sätt för arbetslaget att komma varandra nära, skapa förtroende och främja relationen. En ökad samverkan och en stärkt relation mellan patient och sjuksköterska kunde erhållas genom humor (Åstedt-Kurki & Isola, 2001). Humorn fungerade som en omvårdnadsstrategi för att skapa en relation och ett samspel i olika omvårdnadssituationer.
Humor – ett sätt att bemästra svåra situationer i omvårdnaden
Humor kunde användas som en copingstrategi och en försvarsmekanism för både patient och sjuksköterska för att bemästra svåra situationer och djupa känslor (Åstedt-Kurki, et al., 2001). Vid förändrat hälsotillstånd eller en ny livssituation kunde humor hjälpa patienten att hantera tillståndet. Hopp om framtiden kunde skapas genom humor som en överlevnadsstrategi för patienten. För att bemästra situationen vid en sjukdom hade
humor stor betydelse och kunde fungera som ett stöd för att orka med (Sönder, et al., 2006).
”Well you have to have a sense of humour if you want to live and survive. You have to keep up no matter how much it hurts. It keeps you going” (Åstedt-Kurki, et al., 2001, s.
121).
För att hantera ledsamhet och sorg som var vanligt förekommande i den palliativa vården kunde humorn vara till hjälp, men den förändrade inte det faktum att sjukdom existerade men kunde göra livet lättare i slutskedet (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Kvinnor i en studie av Johnson (2002) påtalade att humor och skratt hade stor inverkan för att ta livet mindre allvarligt och undvika depression. I början av vårdtiden hade patienterna svårt att se humorns egenskaper som en strategi för tillfrisknande och hantering av sjukdomen.
Humorn var något som utvecklades som ett redskap under tiden för patienterna när de såg att den hade en avkopplande effekt och hjälpte dem att möta nya utmaningar i livet (ibid.). Patienterna påtalade att genom att ha en positiv inställning till livet och att inte fokusera på det negativa så kunde varje dag bjuda på något positivt. Vid samma sjukdomsdiagnos hade patienterna ett gott stöd av varandra när de både kunde skratta och gråta tillsammans och på så sätt också komma varandra närmare (ibid).
I mötet med omgivningen för både friska och sjuka kunde humor ses som en viktig egenskap (Kinsman Dean & Gregory, 2004). För att kunna hantera svåra och pressade situationer kunde även sjuksköterskegruppen ta till humor som ett redskap för att orka med, vilket resulterade i en mer avspänd miljö på arbetsplatsen (Åstedt-Kurki & Isola, 2001). Inom vissa områden inom hälso- och sjukvården där sjuksköterskorna hanterade svåra situationer och kritiska händelser med en närhet till sorg och förlust var det vanligt att en så kallad svart humor eller galghumor användes (Kinsman Dean & Major, 2008).
Den grova sortens humor var något som sjuksköterskan tillämpade tillsammans med kollegor och inte i närheten av patienter (Åstedt-Kurki & Isola, 2001). För att hantera kroniska sjukdomstillstånd kunde också patienter tillämpa den sortens humor (Sönder, et al., 2006). För den kroniskt sjuke kunde svart humor, som ironi vara distanskapande och underlätta sjukdomen, men verka oseriös för utomstående. Inom intensivvården och den palliativa vården kunde sjuksköterskan ställas inför stora känslomässiga omställningar i samband med livsavgörande situationer (Kinsman Dean & Major, 2008). Humorn bidrog till att sjuksköterskorna blev mer känslomässigt flexibla för att kunna ställa om sig från en patientsituation till en annan.
Att bli inlagd på sjukhus och vara i behov av att vårdas av andra kunde resultera i att patienten fick öppna sig på ett mer personligt plan och bli beroende av andras hjälp (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Det kunde innebära en stor påfrestning för patienten att bli utlämnad åt andra. I dessa situationer kunde humor ha en betydande roll för att förbättra patientens värdighet. Humor kunde också ha en underlättande funktion vid intima vårdsituationer för att bevara patientens värdighet (Kinsman Dean & Gregory, 2005). I ett fall där patienten förlorat sin förmåga att själv gå på toaletten innebar det att patienten förlorade sin värdighet (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Sjuksköterskan tillämpade då humor genom att ta några dansande steg till toaletten med patienten vilket gav honom/henne ett positivt minne för det som innan var känslomässigt svårt vilket ökade patientens värdighet. För att få ett ökat välbefinnande och hantera sin ohälsa såg patienten humor som en viktig egenskap som behövdes för att orka med vardagen (Greenberg, 2003). För att livet skulle gå vidare och inte bli för svårt ansåg patienterna att humor och skratt hade stor inverkan. I studien av Johnson (2002) hade de bröstcancerdrabbade kvinnornas familjer svårt att hantera sjukdomsdiagnosen, vilket
gjorde att kvinnorna använde sig av humor i relationen till sin familj för att underlätta för dem att hantera diagnosen. Det var vanligt att kvinnorna tappade håret under cytostatikabehandlingen vilket innebar ett förändrat utseende både för dem själva och för familjen. Många av kvinnorna använde sig av humor i relationen till sina barn genom att sätta på sig olika peruker för att skämta om sitt förändrade utseende som annars kunde upplevas konstigt och svårt för barnen (ibid.). Även medicinsk utrustning som slangar och annan nödvändig utrustning för patientens vård kunde förändra utseendet (Greenberg, 2003). Vid en sådan förändring var humorn betydelsefull för patienten för att kunna skämta om sitt annorlunda utseende vilket underlättade situationen. Vid rehabilitering och för att utöva sin egenvård kunde humor vara ett hjälpmedel för patienten att bli motiverad (Åstedt-Kurki, et al., 2001), vilket resulterade i ett stärkt självförtroende och en positivare framtidssyn. Det fanns en övertygelse om att humor och skratt hade betydelse för patientens tillfrisknande (Greenberg, 2003).
För att lugna oroliga och rädda patienter kunde humor användas istället för andra behandlande åtgärder vilket kunde göra att patienten inte upplevde situationen som farlig eller hotfull (Greenberg, 2003; Kinsman Dean & Major, 2008; Åstedt-Kurki, et al., 2001). Patienter kunde uppleva ilska, rädsla och ångest kring sin skada eller sjukdom men med hjälp av humor och skratt kunde de svåra känslorna lindras och vändas till något roligt för att återfå kontroll och en känsla av makt (Kinsman Dean & Major, 2008;
Åstedt-Kurki, et al., 2001). Skrattet kunde vara ett sätt att få energi när tillvaron kändes tung och hopplös och ett skratt i relationen mellan sjuksköterska och patient kunde efterföljas av välbehag och tillfredsställelse (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Skrattet ansågs också vara nyttigt och trängde bort negativa känslor vilket kunde ses som ett hjälpmedel för att höja patientens sinnesstämning. Humorn gav patienten distans till sjukdomen och var en effektiv hjälp som ett stöd och gav en känsla av befrielse (Sönder, et al., 2006). Humor bidrog även till att patienten fick en tids andrum och sinnesfrid (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Sjuksköterskan kunde ta hjälp av humor i svåra situationer för att avleda patientens tankar till något positivt. Patienten fick då möjlighet att känna glädje med hjälp av humor för att glömma bort smärta och sorg vilket gav en lindrande effekt en stund (Kinsman Dean & Gregory, 2004; Åstedt-Kurki, et al., 2001).
En patient som levt med svåra smärtor under tre års tid berättade att utan humor hade han aldrig överlevt (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Patienten påtalade också att humor var en grundläggande del för att orka överleva trots sin sjukdom. Även vid svåra och påfrestande behandlingar var sjuksköterskans tillämpning av humor en viktig del för att uthärda och lindra lidandet för patienten (Johnson, 2002).
Sjuksköterskans lekfullhet och tillämpning av humor kunde distrahera patienterna för att på ett enklare sätt genomföra olika omvårdnadsåtgärder (Greenberg, 2003). Vid postoperativ mobilisering samt vid inlärningssituationer har sjuksköterskan uppmärksammat att humor kunde vara effektivt för att distrahera. Sjuksköterskans sinne för humor medförde att patientens tankar avleddes från det svåra och fokuserade på det positiva. Patienten kunde också använda sig av humor genom att uttrycka sin rädsla och oro som gav dem ett skydd och lindrade de obehagliga känslorna som upplevdes (Åstedt- Kurki, et al., 2001). Trots detta visade det sig i en studie (Olsson, Koch, Backe &
Sörensen, 2000) att endast ett fåtal patienter trodde att humor hade en skyddande effekt men majoriteten av patienterna trodde ändå att humor kunde ha en positiv inverkan i omvårdnaden.
Sjuksköterskan kunde också få en paus med hjälp av humor i krävande situationer för att minska stress och spänning (Kinsman Dean & Major, 2008). Skrattet var ett sätt för
sjuksköterskan att lätta på trycket då hon/han kände sig stressad och var nära till gråt (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Humor kunde påverka sjuksköterskans grad av stress vilket innebar att en hög stressnivå resulterade i mer humor (Kinsman Dean & Gregory, 2005). Några av sjuksköterskorna upplevde däremot att vid hög stress så var de mindre öppna för humor.
Humorns tillämpning i omvårdnaden
När sjuksköterskor och patienter tillfrågades om de ansåg att humor kunde användas i omvårdnaden var majoriteten positiva till det, men endast ett fåtal av patienterna, 19 % upplevde att humor användes i omvårdnaden (Olsson, et al., 2000). En annan patientgrupp ansåg också att ett fåtal sjuksköterskor tillämpade humor i deras omvårdnad vilket också kunde ha berott på deras korta vårdtid (Johnson, 2002). Patienterna poängterade att när sjuksköterskan använde humor hjälpte det dem att må bättre och ingen av dem hade någon negativ syn på sjuksköterskans användande av humor utan de välkomnade den mer.
Uppfattningen av humor kunde variera beroende på individens tycke och smak (Kinsman Dean & Gregory, 2005). Humor skulle därför användas med känslighet och försiktighet.
Skillnaden var stor när det gällde uppskattningen av humor och även hur den uttrycktes.
Det var därför avgörande när och hur sjuksköterskan tillämpade humor mot patient och anhöriga. Att använda sig av humor var något som sjuksköterskan lärde sig gradvis med hjälp av sina tidigare erfarenheter (Greenberg, 2003). För att kunna utnyttja humorn som en resurs skulle sjuksköterskan använda humor med empati, sympati och ömhet för att inte skada eller kränka patienten och för att patienten skulle känna sig väl bemött och tagen på allvar (Kinsman Dean & Gregory, 2004; Sönder, et al., 2006). Hur sjuksköterskan uttryckte humor till patienten hade en stor betydelse och den var tvungen att framhävas med mjuk röst och på ett vänligt sätt (Greenberg, 2003).
Med hjälp av olika strategier kunde sjuksköterskan uppmärksamma när humor var passande att använda (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Sjuksköterskorna ansågs vara duktiga på att uppmärksamma situationer då humor var lämpligt eller olämpligt. En strategi som sjuksköterskan använde sig av var sin intuition när humor var passande eller opassande (Kinsman Dean & Gregory, 2005). Ofta litade sjuksköterskan på sin inre känsla i kroppen om hur mottaglig patient och anhöriga var för humor. Ledtrådar från patient och anhöriga var ett sätt för sjuksköterskan att se om humor var välkommen. En ledtråd var att möta patientens blick för att uppmärksamma hans eller hennes inre tillstånd. Vid vissa tillfällen så introducerade anhöriga eller patienter humor vilket gav sjuksköterskan respons på att humor var tillåtet. Adamle och Ludwick (2005) upptäckte i sin observationsstudie att det var patienten som introducerade humor i de flesta mötena med sjuksköterskan. Patienterna introducerade humor i 69 % av mötena och sjuksköterskan introducerade humor i 17.9 % av mötena och i 12.4 % var det annan vårdpersonal som inledde humor.
Humor var inte alltid passande utan sågs som bunden till situationen och även hur den uttrycktes ansågs avgörande för att inte skada patienten (Greenberg, 2003; Åstedt-Kurki
& Isola, 2001). När patienter led av stark smärta, ilska, ångest, rädsla eller oro så var humor inte alltid passande (Kinsman Dean och Gregory, 2004). Sjuksköterskan använde sig aldrig av humor när en patient låg inför döden men däremot kunde nära och kära tillämpa humor som ett sätt att minnas den närstående. Mottagligheten för humor berodde på hur patienten mådde för stunden och hur avkopplad patienten var (Kinsman
Dean & Gregory, 2005). I vissa situationer sågs patienten behöva andra omvårdnadsåtgärder vilka prioriterades före humor (Greenberg, 2003). När humorns användning i hospice och i hemmiljö undersöktes observerades det att humor inte förekom när patienten låg i koma, eller var så svårt psykiskt eller fysiskt sjuk att patienten inte kunde kommunicera (Adamle & Ludwick, 2005). Humor förekom inte heller när patienten hade svåra smärtor eller låg inför döden vilket tyder på att sjuksköterskan inte använde humor när patienten var kraftigt försvagad.
Tillämpningen av humor var beroende av både situationen och individen där också etnicitet och kön var faktorer som påverkade användandet av humor (Kinsman Dean &
Gregory, 2005). Olika människors etnicitet kunde göra att humorns betydelse misstolkades. Humor kunde också uppfattas olika beroende på kön (Olsson, et al., 2000).
Sjuksköterskorna hade en generell uppfattning om att män använde humor för att dölja obehag och även för att vara mer öppna mot varandra (Kinsman Dean & Gregory, 2005).
Män var också mer kända för att de tillämpade sig av sexuella skämt. Syftet med all humor var att främja patientens hälsa och öka livskvaliteten genom att beakta patientens vilja innan humorn användes (Olsson, et al., 2000).
Diskussion
Metoddiskussion
De valda sökorden humor, omvårdnad och sjuksköterska-patient relationen kombinerades både som ämnesord och i fritext men där fritextsökningarna gav flest träffar. Andra sökordskombinationer utfördes men gav inga relevanta träffar. Sökningar gjordes i olika databaser men de flesta artiklarna valdes ut i Cinahl och några få i PubMed. Många av tidigare redan utvalda artiklar uppkom även i PsycInfo och Academic Search Elite vilket innebar att dessa sökningar genererade inget tillskott av nya artiklar. Det kan ses som en styrka att flertalet artiklar återkom i olika sökordskombinationer och i olika databaser. Det tyder på att valet av sökord var relevant till syftet. Det kan också ses som en svaghet att majoriteten av artiklarna kom från en och samma databas. Cinahl och PubMed valdes på grund av att de har ett brett utbud inom omvårdnadsforskning. Många artiklar hittades men stor del av dem höll inte god vetenskaplig kvalitet vilket kan bero på att humor i omvårdnad är ett ämne som är begränsat utforskat. En pilotstudie valdes att inkluderas i studien på grund av att den motsvarade litteraturstudiens syfte och höll god vetenskaplig grad.
Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på engelska, vara av researchkvalitet och vara publicerade mellan 2000-2010. Målet från början var att artiklarna inte skulle vara äldre än fem (5) år vilket inte var genomförbart på grund av begränsat forskningsområde. Resultatartiklarna som valdes ingå i litteraturstudien var publicerade mellan 2000-2008. Sökningen åldersbegränsades inte för tanken var att använda någon artikel skriven om barn men ingen bra artikel hittades och därför grundas resultatet på vuxna över 18 år. Ett undantag gjordes gällande språket efter att en väsentlig artikel skriven på danska upptäcktes i en referenslista.
Artiklarna granskades utifrån Carlsson och Eimans (2003) granskningsmall för att se om de höll en god vetenskaplig grad. Artiklar som valdes bort efter urval ett (1) saknade vetenskaplig kvalitet eller motsvarade inte litteraturstudiens syfte på grund av att de var inriktade på användning av humor generellt och inte mot sjuksköterska och patient.
Slutligen valdes tio artiklar ut som motsvarade syftet som var att undersöka humorns användning inom omvårdnaden ur sjuksköterskans och patientens perspektiv. Av de tio utvalda resultatartiklarna var åtta (8) skrivna enligt kvalitativ forskningsansats, en (1) enligt kvantitativ forskningsansats, och en (1) med kombinerad kvalitativ och kvantitativ forskningsansats. Majoriteten av resultatartiklarna var kvalitativa där dessa artiklar gav en god beskrivning av hur humor upplevs och används av både sjuksköterska och patient. De kvalitativa artiklarna innehöll ofta citat där patienterna eller sjuksköterskorna fritt kunde beskriva hur de använde humor och vad det betydde för dem vilket gav en tydligare bild hur humorn användes. Den kvantitativa artikeln och den kombinerade kvantitativa och kvalitativa artikeln visade ett större antal sjuksköterskors eller patienters uppfattningar om användandet av humor och om den användes vilket var intressant för att styrka de kvalitativa artiklarnas resultat. De visade också vem av sjuksköterskan eller patienten som introducerade humor.
Flertalet av artiklarna tar upp både sjuksköterskans och patientens perspektiv på humor i omvårdnaden vilket kan ses som en styrka till litteraturstudiens syfte eftersom båda parter representeras i samma studie. Resultatartiklarna inkluderar sjuksköterskans och patientens användning av humor inom både öppen- och slutenvård vilket kan ses som en styrka eftersom det visar en bredd av humorns användning inom olika områden i omvårdnaden och att humor är densamma oavsett var den uppkommer. Artiklarna som valdes ut kom från västerländsk kultur såsom Sverige, Finland, Danmark och några av dem kom från Kanada och USA. Eftersom dessa länder har liknande synsätt tros inte resultatet påverkas av artiklarnas härkomst. Däremot ses humorn påverkas av individens tidigare erfarenheter och personliga egenskaper men det påverkar troligtvis inte resultatet. Några av artiklarna är skrivna av samma författare fast med olika medförfattare. Det kan ses som både en styrka och en svaghet där styrkan är att författaren har en god kunskap inom området humor i omvårdnaden. En svaghet kan vara att litteraturstudiens bredd inte blev lika stor som om artiklarna hade skrivits av fler författare. Fler antal författare kunde ha gett ett större perspektiv på humor i omvårdnaden. Båda könen representerades i artiklarna men övervägande var kvinnor för att sjuksköterskeyrket är kvinnodominerat. Kvinnor och män använder och uttrycker humor på olika sätt vilket kan ha påverkat resultatet. Fler män i sjuksköterskeyrket kunde ha gett ett annat perspektiv på humor i omvårdnaden på grund av att användningen av humor påverkas av kön. En styrka var att båda författarna till litteraturstudien läste alla artiklarna och översatte dem till svenska för att inte gå miste om någon viktig del. När datamaterialet analyserades användes både de engelska artiklarna samt den svenska översättningen för att jämföra dem. Därefter diskuterades datamaterialet noggrant för att sedan kategorisera utmärkande delar som var relevanta till valt syfte. Till en början diskuterades fyra huvudkategorier fram men efter ytterligare bearbetning valdes den fjärde kategorin bort eftersom den sågs vara en effekt av de tre andra kategorierna.
Humor används av patienter för att bemästra svåra situationer på olika sätt, vilket gjorde det svårt att särskilja klara gränser mellan kategorier och underkategorier eftersom patienten lider av sjukdom eller skada handlar det om att bemästra en svår situation i grunden. Förhoppningen var att göra kategorierna tydliga för läsaren och därför har de diskuterats och bearbetas noggrant för att göra dem så klara som möjligt. Resultatet har bearbetats och analyserats flera gånger för att väva samman och jämföra likheter och skillnader i studiernas resultat.
Resultatdiskussion
Resultatartiklarna granskades enligt Carlsson och Eimans (2003) bedömningsmall med gradering från I-III. Av de artiklarna som ingår i resultatet graderades sju (7) till vetenskaplig grad I och tre (3) till grad II. Vid bedömningen av artiklarnas vetenskapliga grad kan det finnas risk för felbedömningar på grund av att det kan tolkas olika, det kan då ses som en svaghet. Av de artiklar som graderades enligt grad II var syftet otydligt formulerat men gick ändå att utläsa. Några av artiklarna saknade godkännande från någon etisk kommitté men deltagarna i studierna var väl informerade om studiens genomförande och samtliga deltog frivilligt. Trots dessa svagheter valdes artiklarna ändå till att ingå i resultatet då de passade väl in mot syftet. I endast ett fåtal av samtliga studier diskuterades felkällor och egen kritik, ändå fick vissa artiklar grad I. Antal deltagare i studierna varierade mellan 6 och 802 stycken. Studierna utfördes i form av intervjuer, observationer, dagböcker som sammanställdes och frågeformulär som skickades ut. Av studierna var åtta (8) kvalitativa, en (1) kvantitativ och en (1) var både kvalitativ och kvantitativ. Den kvantitativa artikeln redovisade inte något bortfall utan endast antalet deltagare men den kombinerade kvantitativa och kvalitativa artikeln redovisade att alla informanter deltog vilket innebar att det inte fanns något bortfall.
Användning av humor i omvårdnaden
När patienter tvingas vårdas i sjukhusmiljö på grund av sjukdom eller skada kan det innebära en stor omställning och vara känslomässigt påfrestande (Åstedt-Kurki et al., 2001). Att bli vårdad av andra kan hota patientens integritet och göra att han eller hon känner sig utlämnad och utsatt (Kinsman Dean & Gregory, 2004). Det förefaller därför väsentligt att sjuksköterskan har ett förhållningssätt och bemötande som får patienten att känna sig bekväm och väl omhändertagen. Sjuksköterskan tros kunna skapa en god vårdmiljö med hjälp av humor som därför ses som en värdefull egenskap. Detta bekräftas av Åstedt-Kurki och Isola (2001) som anser att humor kan ingå som en omvårdnadsstrategi för sjuksköterskan och på så vis skapa en bättre relation och kommunikation med patienten. Det styrks även av Kinsman Dean och Gregory (2004) att användningen av humor underlättar för sjuksköterskan och patienten att kommunicera om svåra saker och stärker på så sätt relationen. Patienten upplever också sjuksköterskan som mer mänsklig om hon/han har ett sinne för humor. Det överensstämmer även med Beck (1997) som menar att humor i samtalet med patienten fungerar som ett hjälpmedel för kommunikationen och det kan vara ett sätt för sjuksköterskan att kommunicera med patienten. Det anses betydelsefullt att sjuksköterskan är glad, lättsam och har positiv framtoning i mötet med patienten vilket resulterar i en bättre gemenskap och relation till patienten. En glad sjuksköterska ger en gladare och nöjdare patient vilket borde ge ett ökat välbefinnande och kan även smitta av sig på omgivningen. Detta stämmer överens med Virginia Henderson som redan på 1950-talet påtalade humor och glädje som betydelsefullt i omvårdnaden och ansåg att den kunde ersätta medicinska behandlingar i många fall (Olsson, et al., 2003). Att vara humoristisk behöver inte innebära att sjuksköterskan eller patienten ska berätta en rolig sak eller historia utan kan bara innefatta ett glatt humör. Detta styrks även av Kinsman Dean och Gregory (2004) att glada sjuksköterskor är mer uppskattade av patienter och anhöriga men även bland arbetskamraterna. Även Christie och Moore (2004) påvisar att humoristiska sjuksköterskor sprider glädje till patienter och skapar ett positivt klimat på avdelningen.
Humor ses fungera som en betydelsefull trivselfaktor som bidrar till en trevligare omgivning och underlättar i relationen mellan sjuksköterska och patient i omvårdnaden.
Trots humorns positiva inverkan på relationen mellan sjuksköterska och patient (McCreaddie & Wiggins, 2007) har humor ändå ingen etablerad roll i omvårdnaden inom dagens hälso- och sjukvård. Det är intressant att fundera kring hur det kommer sig att humor inte har en etablerad roll i omvårdnaden. Det kan bero på att sjuksköterskan har en rädsla för att använda sig av humor i vissa situationer. En annan fundering är att sjuksköterskan tror sig uppfattas som oprofessionell och oseriös i sin yrkesroll mot patient och närstående vid användning av humor och väljer därför bort det. Det anses inte alltid som passande men i sjuksköterskans dagliga arbete ingår det att bedöma patienters fysiska och psykiska tillstånd, därför bör också användningen av humor kunna bedömas på ett professionellt sätt. Kinsman Dean och Gregory (2005) påvisar att det är svårt för sjuksköterskan att veta när och hur humor kan användas i omvårdnaden, på grund av människors olika uppfattningar och sinne för humor. Sjuksköterskan kan använda sin intuition för att veta när humorn passar eller inte. Kinsman Dean och Gregory (2004) poängterar att sjuksköterskan inte anser humor som passande vid de tillfällen som patienten lider av stark smärta, ilska, ångest, rädsla eller oro. Det kan tyckas motsägelsefullt för det visas samtidigt (Kinsman Dean & Gregory, 2004; Åstedt- Kurki, et al., 2001) att humor har en lindrande effekt vid smärta och sorg som medför att patienten kan komma på andra tankar en stund. Även Adamle och Ludwick (2005) tar upp att sjuksköterskan inte tillämpar humor när patienten är kraftigt försvagad, har svåra smärtor och ligger inför döden. Det konstateras ändå att patienten kan ha god hjälp av humor även i livets slutskede för att göra den sista tiden i livet så bra som möjligt men då introduceras inte humorn av sjuksköterskan (Kinsman Dean & Gregory, 2004).
Sammanfattningsvis anses det kunna vara ett problem att tala om när humor är lämplig eller olämplig att använda, det finns ingen mall för när det är rätt eller fel.
Sjuksköterskan måste känna av situationen och gå på sin intuition och givetvis inte negligera allvarliga tillstånd där humor inte är lämpligt. Det påvisar även att bara för en människa är svårt sjuk så behöver det inte innebära att sinnet för humor har försvunnit utan skämt kan fortfarande uppskattas.
Det har konstaterats att patienten oftast är den som introducerar humor i alla möten med sjuksköterskan (Adamle & Ludwick, 2005). En anledning till att patienten inleder humor mer än sjuksköterskan kan vara att sjuksköterskan finner en rädsla att förlora patientens förtroende och att göra honom eller henne illa. Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) anser däremot att all humor ska introduceras av patienten och användas enbart när patienten välkomnar den. I motsats till Åstedt-Kurki och Liukkonen (1994) kan det vara så att patienten inte alltid vågar ta initiativet till humor eller känner sig orkeslös men ändå uppskattar humor när den framförs av sjuksköterskan. När patienten är tillbakadragen anses det inte fel att sjuksköterskan är den som introducerar humor för att se om humor kan underlätta, uppskattas och även öka patientens välmående. Kinsman Dean och Major (2008) påtalar att feedback i form av ett leende eller andra uttryck ifrån patienten kan vara ett sätt för sjuksköterskan att se om humorn är välkommen. I situationer när patienten inte kan ge respons på grund av sjukdom, varken verbalt eller genom kroppsspråk måste sjuksköterskan vara extra uppmärksam på att känna in situationen.
Kinsman Dean och Gregory (2005) och Sönder et al. (2006) bekräftar att det kan vara svårt för sjuksköterskan att veta var gränsen går för att inte kränka patienten vilket medför att humorn måste tillämpas med en känslighet och lyhördhet för patientens vilja.
När patienten använder humor kan det vara ett uttryck för underliggande känslor som rädsla och oro (Kinsman Dean & Gregory, 2004; Kinsman Dean & Major, 2008). Det förefaller därför väsentligt att sjuksköterskan är uppmärksam och lyhörd för vad patienten uttrycker eftersom det kan innehålla ett dolt budskap. Det ställs därför stora krav på sjuksköterskan att reflektera över vad patienten egentligen vill förmedla genom humorn. Trots humorns positiva effekter ska den tillämpas med en försiktighet och inte
vara påtvingande (Kinsman Dean & Gregory, 2005; Sönder, et al., 2006).
Majoriteten av både sjuksköterskor och patienter i en svensk studie var positiva till att använda humor i omvårdnaden men endast ett fåtal patienter (19 %) upplevde att humor faktiskt används i omvårdnaden (Olsson, et al., 2000). Det förefaller underligt att humor används i så liten grad trots att både sjuksköterskor och patienter anser att humor är positiv i omvårdnaden. En förklaring kan vara att humor ses som en naturlig del i vardagen och ett fenomen som uppkommer spontant vilket kan göra att humor inte uppmärksammas när den används. Det kan också bero på att alla sjuksköterskor har olika personligheter och erfarenheter och därför också olika sinne och fallenhet för humor vilket gör att humor inte används lika naturligt hos alla.
Humor som ett hjälpmedel för både sjuksköterska och patient
När patienten och sjuksköterskan utsätts för påfrestande och stressande situationer fungerar humor som ett redskap för att orka med (Sönder, et al., 2006; Åstedt-Kurki, et al., 2001). Humor fungerar också som en försvarsmekanism och en copingstrategi för både patienten och sjuksköterskan för att tränga bort de negativa och svåra känslorna som uppkommer (Kinsman Dean & Major, 2008). Det kan jämföras med Vilaythong et al. (2003) som poängterar att humor är ett sätt för patienten att hantera sin sjukdomssituation för att skapa hopp om framtiden. Humor ses som en betydelsefull överlevnadsstrategi för patienten att hantera en upplevd svår situation och kan även motverka depression. Det styrks även av Kinsman Dean och Gregory (2004) och Åstedt- Kurki et al. (2001) som anser att humorn är väsentlig för patienten för att den ger en stunds vila från det onda och smärtsamma och ger också en känsla av glädje och hopp.
Även Christie och Moore (2005) och Penson et al. (2005) menar att med hjälp av humor riktas patientens uppmärksamhet mot något positivt och på så sätt lindras patientens smärta och glöms bort för en tid. Sammanfattningsvis kan sjuksköterskan genom rätt använd humor ge patienten energi som är välbehövd i olika omvårdnadssituationer, behandlingar, rehabilitering och operationer. Humor ger också patienten en ökad vilja till att kämpa och orka vidare vilket kan ge ett ökat välbefinnande. Om patienten blir hjälpt och uppmuntrad till ett positivare synsätt borde det resultera i ett snabbare tillfrisknande och ökat välmående. Detta styrks av Johnson (2002) där patienterna bekräftar att när sjuksköterskan använder humor så hjälper det dem att må bättre och bli mer avkopplade.
Det framkommer som betydelsefullt i resultatet (Åstedt-Kurki, et al., 2001) att humor har stor betydelse för att motivera patienten till sin egenvård och rehabilitering. När patienten inte klarar av sin egenvård uppstår det situationer som kan upplevas som pinsamma och jobbiga för patienten som då kan känna sig obekväm och utlämnad åt andra (Kinsman Dean & Gregory, 2005). Det kan handla om intima vårdsituationer och toalettbesök eller i andra behandlande situationer där patientens värdighet hotas. Detta stämmer överens med Kinsman Dean och Gregory (2004) och Uneståhl (1999) som anser att humor med fördel kan användas vid sådana intima vårdsituationer för att avdramatisera och bevara patientens värdighet. Det stöds även av Kinsman Dean och Gregory (2004) som menar att sjuksköterskan med hjälp av humor kan minska det som är känslomässigt jobbigt för patienten vilket i slutändan kan resultera i något positivt istället.
Humor är också ett sätt för sjuksköterskan att distansera sig för att möta ständig sorg och förlust i sitt arbete (Kinsman Dean & Major, 2008). Flera av studierna belyser humorns betydelsefulla användning inom palliativvård och intensivvård där humorn spelar en viktig roll för att hantera de kritiska händelserna som är vanligt förekommande i det
dagliga arbetet för sjuksköterskan (Kinsman Dean & Major, 2008; Åstedt-Kurki & Isola, 2001). Humor verkar ha en större betydelse i stressade och kritiska situationer inom hälso- och sjukvården. Humorn ses som ett betydelsefullt skydd för sjuksköterskan att hantera stress, sorg, död och andra kritiska händelser som uppkommer i arbetet. Humor ses med fördel kunna användas av patienter som en copingstrategi för att bemästra svåra situationer i samband med skada eller sjukdom. Det förfaller även väsentligt för patienten att använda sig av humor som ett skydd för att orka leva vidare och finna nya perspektiv på livet.
Sjuksköterskan kan genom kreativitet och lekfullhet tillämpa humor för att avleda patientens tankar och känslor till något positivt (Greenberg, 2003). När humor nämns inom hälso- och sjukvården är den allmänna uppfattningen att den förknippas med sjukhusclowner inom barnsjukvård (Linge, 2008). Sjukhusclowner använder sin kreativitet och lek för att distansera barnet från dess rädsla, oro och smärta för att fokusera på något roligt istället och öka välbefinnandet. Detta överensstämmer med Katie Eriksson som anser att leken är ett verktyg för att uppnå hälsa och välbefinnande (Eriksson, 2000), det är också ett sätt att uttrycka hälsa och visa på kreativitet. Humor kan därmed ses som ett uttryck för den vuxna patientens ”lek” och ses som lika betydelsefull för den vuxna som för barnet för att hantera en svår situation, underlätta omvårdnadsåtgärder och behandlingar samt ge ett ökat välbefinnande. Sjuksköterskan ska enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska ha ett förhållningssätt som är positivt och motiverande för patienten (Socialstyrelsen, 2005). Sönder et al.
(2006) bekräftar humorn som ett betydelsefullt redskap för att hjälpa patienten att bemästra sin sjukdomssituation och anser humorn som oerhört viktig i allt svårt.
Sammanfattningsvis är humor och dess påvisade positiva effekter en stor tillgång i omvårdnaden för både sjuksköterska och patient. En patient som hanterar en skada eller sjukdomssituation med ett positivt synsätt ser ut att få ett ökat välmående och kan på så vis lättare återfå hälsa än den patient som ser allt negativt. Speglas livet av enbart negativitet och negativa tankar så kan det leda till minskat välbefinnande och därmed upplevd ohälsa. Det styrks av Winterling (2007) som undersökte cancerdrabbade patienters livsåskådning där optimism visades vara en av de viktigaste egenskaperna för ett ökat välbefinnande och visar även att negativitet ger ett minskat psykologiskt välmående. Beck (1997) påtalar också att humor är en tillgång som tyvärr används för lite i relationen mellan sjuksköterska och patient. Ämnet behöver därför undersökas vidare för att lyfta fram vikten av humor som ett verktyg för såväl sjuksköterskan som för patienten.
Konklusion
Humor ses som en viktig del för att få ett ökat välbefinnande och återfå hälsa när en människa drabbas av skada eller sjukdom och behöver vård. Humorn är relationsskapande mellan patient och sjuksköterska och främjar även kommunikationen.
Att ha ett sinne för humor finner sig inte lika naturligt för alla på grund av att humor är bundet till personliga egenskaper och tidigare erfarenheter. Sjuksköterskan måste använda sin intuition för att själv lära när och hur humor kan användas och anses lämplig för att inte kränka eller skada. Humor ses inte alltid som passande utan är situationsbunden och patientens tillstånd avgör också om den är lämplig. Humor har också en framträdande roll som en copingstrategi för att bemästra svåra situationer för både sjuksköterska och patient. Stress, rädsla, oro, ångest och smärta kan med humor och glädje lindras för att ge patienten en stunds vila ifrån det onda som upplevs. Vid känsliga vårdsituationer där patienten känner sig utlämnad är humor normaliserande och
avdramatiserande vilket stärker patientens värdighet. Sjuksköterskan kan genom humor ge patienten välbehövd energi för att orka med vardagen och finna nya perspektiv på livet. Humoristiska sjuksköterskor uppskattas mer av både patient, anhöriga och arbetskamrater och upplevs även som mer mänskliga. Om sjuksköterskan har ett positivt förhållningssätt och sprider glädje med hjälp av humor bidrar det till en god vårdmiljö och ger patienten ett ökat välbefinnande.
Implikation
Forskning visar att sjuksköterskan har användning av humor i många olika situationer och områden inom hälso- och sjukvården. Trots den påvisade positiva inverkan som humor har på både patient och sjuksköterska så används den förhållandevis lite i omvårdnaden. Det hade därför varit önskvärt med ytterligare forskning för att göra humor mer framträdande som ett betydelsefullt hjälpmedel för både sjuksköterska och patient i den praktiska vårdverksamheten. Det skulle också vara intressant att utforska humor som begrepp i omvårdnaden och även patientens upplevelse av att möta humoristiska sjuksköterskor för att uppmärksamma vad humor är och om den upplevs som betydelsefull av patienten. Humorns effekter och användningsområde bör uppmärksammas i sjuksköterskeutbildningen för att tidigt få kunskap om att humor kan vara en del i sjuksköterskans förhållningssätt. Humor kan med fördel tillämpas i den kliniska verksamheten både av sjuksköterskan och av patienten. För att all vårdpersonal ska våga använda humor i en större utsträckning skulle det vara en vinst att belysa humorns betydelsefulla effekter genom utbildning. Patienten skulle även kunna uppmärksamma humorns betydelse genom olika former av humor- och skrattkurser vilket skulle kunna ge patienten ett ökat välbefinnande.
