Slutrapport januari 2021
Distriktsutredningen
RF-SISU distriktens uppdrag och arbetssätt
Ola Lundberg
2021-01-10
1
Nomenklatur
De olika benämningar som förekommer i utredningen har till stor del sin förklaring i de
organisatoriska förändringar som framför allt samgåendet på regional nivå medfört. Nedan följer en sammanställning av gällande benämningar.
RF= Riksidrottsförbundet RS=Riksidrottsstyrelsen
SISU= Studieförbundet SISU Idrottsutbildarna FS= Förbundsstyrelsen
RF/SISU= gemensam beteckning för dom två riksorganisationerna RS/FS= Personunionstyrelsen för riksorganisationerna
GS=Generalsekreterare
RF-SISU distrikt=Benämning på distriktsförbundets gemensamma organisation RF-SISU distriktsstyrelse= Distriktets regionala styrelse
DC= Distriktsidrottschef SF= Specialidrottsförbund
SDF= Specialidrottsdistriktsförbund ( Specialidrottsförbundets regionala organisation) IF= Idrottsförening
MO= Medlemsorganisation (endast SISU) RIF= Riksidrottsforum
RIM= Riksidrottsmötet
SOK= Sveriges Olympiska Kommitté
2
Slutrapport
RF-SISU distriktens uppdrag och arbetssätt
Förord
Under arbetet med denna utredning har vi haft kontakt med många personer såväl förtroendevalda som tjänstemän representerande inom SF, SDF, IF samt RF-SISU distrikt. Tack till Anita Edlund och Tomas Eriksson, styrelseledamöter RS/FS, som ansvarat för utredningen.
Stort tack går till referensgruppen och till beredningsgruppen på Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas kansli.
Karlstad 2021-01-10 Ola Lundberg
Inledning
Uppdrag
Syftet med utredningen är att göra en översyn av RF-SISU distriktens basuppdrag samt ge förslag på tydliggjorda uppdrag för distrikten i syfte att uppnå ett effektivare stöd som ger ökad medlemsnytta.
Dessutom ska utredningen ge förslag på förändrat arbetssätt som ökar likvärdigheten i det stöd RF- SISU distrikten ger till IF ur såväl geografiskt som idrottsligt perspektiv.
Utredningsdirektiv
Upprinnelsen till utredningen är tre motioner. Till Riksidrottsmötet, RF- och SISU-stämman 2019 i Jönköping, inkom tre olika motioner som alla handlade om RF-SISU distriktens uppdrag och arbetssätt med sammanlagt åtta SF som motionärer.
Motion nummer 15, En slagkraftig organisation på central och regional nivå med idrotten i fokus, hade följande SF som avsändare: ishockeyförbundet, handbollförbundet, fotbollförbundet, basketförbundet, simförbundet och bandyförbundet. Motion nummer 16, Utredning om idrottens organisation, hade innebandyförbundet som avsändare och motion nummer 17, Hur förbättra den operativa samverkan med SF – DF/SISU hade golfförbundet som avsändare.
Arbetet med översynen av uppdrag och arbetssätt RF/SISU/SF leds av Tomas Eriksson och Anita Edlund i RS/FS som har en referensgrupp med SF-och distriktsföreträdare samt en operativ grupp på RF/SISU:s kansli till sitt förfogande.
Utredningsdirektiven gavs till utredaren efter bearbetning i referensgruppen och fastställdes av RS/FS 2020-09-08. Syftet med utredningen är att:
•göra en översyn av distriktens basuppdrag samt ge förslag på tydliggjorda uppdrag för distrikten i syfte att uppnå ett effektivare stöd som ger ökad medlemsnytta. Samhällsnytta skapas genom idrottsföreningarnas verksamhet.
•att ge förslag på förändrat arbetssätt i syfte att RF-SISU distrikten ska ge ett likvärdigt stöd till IF ur ett såväl geografiskt som idrottsligt perspektiv. Med likvärdigt stöd menas att alla föreningar oavsett var de finns i landet eller vilken idrott de bedriver får en likvärdig möjlighet till stöd från distrikten.
3
Inom ramen för uppdraget har åtta områden identifierats som utredningen behöver ta sig an i sitt arbete med översynen.
1. Utredningen ska identifiera SF, SDF och IF:s syn på optimal medlemsnytta.
2. Basuppdraget för RF-SISU distrikten ska ses över. Utredningen ska ta fram förslag på vilka tjänster som distrikten ska erbjuda till SF, SDF och IF samt huruvida och i vilken grad distrikten ska erbjuda tjänster till andra aktörer.
3. Den operativa samverkan, relationer och kommunikation mellan RF/RF-SISU distrikt och SF/SDF/IF ska ses över utifrån basuppdraget. Utredningen ska ge förslag på förbättringar.
4. Distriktens stöd till SDF och föreningar ur ett likvärdighetsperspektiv ska ses över, dels från ett idrottsperspektiv, dels från ett geografiskt perspektiv.
5. Distriktens finansiering ska belysas ur ett helhetsperspektiv. Distrikten har finansiering såväl från RF som från andra källor än RF.
6. Distriktens roll som företrädare för den lokala och regionala idrotten ska ses över.
7. SF:s strategier för utbildning/folkbildning ska kartläggas.
8. Utifrån ovan nämnda områden ska möjligheter och hinder med dagens organisering av distrikten belysas.
Metod
På grund av restriktionerna med anledning av pandemin har möten, dialoger och intervjuer mestadels skett digitalt. Utredaren hade sitt första möte med beredningsgruppen, som leds av GS Stefan Bergh, den 9 september 2020 där arbetsplanen presenterades och godkändes. En
referensgrupp med SF- och distriktsrepresentation, som leds av Anita Edlund och Tomas Eriksson, fanns sedan tidigare och utredningen kopplades till den gruppen. Sammantaget har 15 RF-SISU distrikt, 25 SF och 20 IF deltagit i utredningen i olika dialoger, möten och intervjuer.
Arbetet har genomförts i olika faser:
• Orienteringsfas (oktober) Fördjupad nulägesanalys med avstamp i historiskt perspektiv.
Dialoger, intervjuer, dokumentationsanalys.
• Målsökningsfas (november) Optimal medlemsnytta, jämföra leverans med basuppdrag.
Distriktens stöd och företrädarroll. Dialoger, fokusgrupper och intervjuer.
Utredaren redogjorde för utredningens uppdrag och arbetsplan i en intervju under Riksidrottsforum (RIF) den 7 november 2020. Återkoppling på RIF samt inspel från referensgruppen gjorde gällande att gruppdiskussioner är önskvärda. Den begränsade tiden under RIF möjliggjorde inte det varför ett pass med gruppdiskussioner lades in i de tre SF-dialogerna under november och december.
4
Beredningsgruppen efterlyste under ett möte i november synpunkter från IF varvid uppdraget gick till Strategirådet att i fokusgrupper undersöka IF:s erfarenheter av RF-SISU distrikten. 2020-11-26 skickade utredaren ett mejl till samtliga distriktsidrottschefer (DC) om uppgifter avseende ekonomiska villkor för de olika distrikten gällande de fem största nettointäktskällorna och dess nettobelopp.
• Handlingsplan (december) Föreslå nytt basuppdrag. Belysa möjligheter och hinder. Föreslå utvecklingsinsatser. Analysera dialogerna och faktabaserade underlag.
Strategirådet återkopplar i arbetet med IF:s inspel.
• Delrapport (december)
• Slutrapport (januari)
Referenser med bilaga 1
Under arbetet med den här utredningen har flera tidigare utredningar och rapporter utgjort ett underlag för vad som gjorts tidigare i frågan. Den första utredningen som tas upp här är från 2008 och de sista som behandlas är från 2020. Materialet är omfattande och beskriver tidigare
utmaningar och insatser på ett för den här rapportens förståelse på ett tydligt sätt. En sammanställning av tidigare rapporter och insatser återfinns i bilaga 1, referenser.
5
Sammanfattning med slutsatser
Med 600 anställda och 600 Mkr i omslutning utgör de 19 distriktsförbunden en kraftfull stödorganisation för landets 19 000 idrottsföreningar (IF) och dess överordnande organ specialidrottsdistriktsförbund (SDF) och specialidrottsförbund (SF).
Från och med 1 januari 2020 är distriktens tudelade uppdrag, idrottsuppdraget (RF) och
folkbildningsuppdraget (SISU) samordnat i en organisatorisk enhet benämnd RF-SISU distrikt med en gemensam styrelse och en gemensam chef, distriktsidrottschef. Exempel:
Den formella styrningen av RF-SISU distriktens verksamhet sker genom dess styrelse, vald av distriktens IF och i förekommande fall genom dess SDF. Den reella makten över distriktens uppdrag är kopplad till anslagsgivaren på nationell nivå RF och SISU riks som fördelar av staten anslagna medel till idrotten och till folkbildningen. RF/SISU riks anställer och avlönar distriktsidrottschefen och utfärdar ramar för distriktens huvudsakliga uppdrag.
Basuppdraget som styr distriktens uppdrag har beslutats av de sedan 2015 i personunion samgående styrelserna på nationell nivå, riksidrottsstyrelsen (RS) och förbundsstyrelsen (FS).
Basuppdragets innehåll, fastställt i maj 2017 är föga känt av SF och har tyvärr mer betraktats som ett internt arbetsdokument än blivit kommunicerat till avnämarna av distriktens tjänster.
Ifrågasättandet av RF-SISU distriktens uppdrag bottnar till viss del i detta faktum.
Sålunda uppfattas det nuvarande basuppdraget ge alltför stort utrymme för fri tolkning och egna prioriteringar.
Slutsatsen är att basuppdraget behöver revideras och kravställas samt kommuniceras ut till av distriktens verksamhet berörda intressenter.
6
Finansieringen av distriktens verksamhet sker dels genom statens stöd till idrotten dels genom statens i särskild ordning fördelade stöd till studieförbundet SISU:s folkbildningsverksamhet. I sin myndighetsutövning har RF/SISU riks uppdraget att fördela delar av dessa medel (1,9 Miljarder kr, respektive 175 Mkr) vidare. Av stödet till folkbildningen fördelas 70% till distrikten. Diagrammet nedan visar endast fördelningen av RF stödet.
Utöver anslagsfinansieringen från staten finansieras RF-SISU distriktens verksamhet via regionala och kommunala bidrag (165 Mkr). Tillkommer gör dessutom övriga intäkter som EU-bidrag, försäljning av tjänster, bidrag ur stiftelser och fonder, bidrag från länsstyrelser m. fl. Sammantaget utgör dessa övriga bidrag och intäkter lika stor andel som de statligt fördelade anslagen.
Distriktens egenfinansiering är i genomsnitt drygt 20% men varierar mellan 1% och drygt 50%.
En berättiga fråga i perspektiv av distriktens finansiering är om bevekelsegrunderna för dess uppdrag till alla delar styrs av idrottens medlemsnytta.
Under senaste 5 årsperioden fram till och med 2019 har RF-distriktets omsättning ökat med drygt 50% och antalet anställda med drygt 60%.
Det bör noteras att den del av ökningen som är relaterad till regeringens särskilda satsningar alltmer ses inväxlade i generella anslag.
7
Under senaste 5-årsperipoden fram till och med 2019 har SISU-distriktets omsättning och antalet anställda varit oförändrade.
Likvärdigheten i de huvudsakliga uppdrag RF-SISU distrikten är satta att utföra nämligen företräda, stödja, leda och utveckla (RF uppdraget) samt bilda och utbilda (SISU uppdraget) behöver kopplas mer till den upplevda medlemsnyttan för idrotten än till en självpåtagen rättviseaspekt. På ett plan behöver likvärdigheten i det stöd som distrikten erbjuder SF och dess IF kvalitetssäkras på en grundnivå trots stora skillnader mellan distriktens storlek och förutsättningar. På ett annat plan behöver leveransen inom respektive distrikt bli mera styrt av medlemmarnas upplevda behov än egna föreställningar om vad som ska förmedlas.
Operativ samverkan mellan RF-SISU distrikt och SF/SDF/IF behöver förbättras och utvecklas. I stället för att utgöra olika aktörer oberoende av varandra behöver SF och RF-SISU distrikt kombinera sina insatser för att maximera utvecklingen av den enskilda föreningen.
Den stora utmaningen ligger i rollfördelning, kommunikation och relation. Arbetet med
implementering av Strategi 2025 avslöjar stora skillnader i synsätt och tillämpning mellan RF-SISU distrikt och specialidrottsförbund. Därutöver tillkommer ideologiska skillnader där folkbildningens betraktelsesätt fritt och frivilligt möts av SF:s mer målinriktade strävan att konkretisera de delar av strategins utvecklingsresor som man anser gagna den egna idrotten. Den brygga till samverkan som SDF utgör är svag, i många fall ifrågasatt och under omorganisation i flertalet av större SF.
SF behöver vara tydligare i vilka insatser som önskas av RF-SISU distrikten. Distrikten å sin sida behöver hitta former för att kommunicera sina insatser. Många SF är i dag irriterande ovetande om vilka stödåtgärder deras IF erbjudits och vad som genomförs.
RF-SISU distriktens organisering är geografiskt betingad och inte uppdragsmässigt anpassad.
Därmed följer dess oförmåga att verka rationellt och optimalt. Dessutom är distriktens formella uppdrag byggt på olika logiker med olika slutmål och målgrupper. Man skall möta ett lokalt behov med lokalt utvecklade tjänster, arbeta idrottsövergripande inom sitt geografiska område och utföra sitt ålagda huvuduppdrag att agera som RF:s förlängda arm.
8
Stora och små distrikt, befolkningsmässigt och geografiskt olika med olika koncentrationer av
föreningsidrott inom olika SF, kan till alla delar inte verka på samma sätt. Därutöver saknar distrikten en tradition och en organisering för samarbete liksom processer för gemensamt agerande.
Distrikten skiljer sig också åt i uppfattning av hur man ska möta det lokala behovet med lokalt anpassade tjänster. En av SF ofta framförd uppfattning är att den regionala och lokala
samhällsnyttan i första hand skapas genom idrottsföreningarnas verksamhet.
De uppenbart stora olikheterna mellan distriktens förutsättningar och vägval kan i ett första skede delvis bemästras genom en tydligare och mer enhetlig central styrning där samverkan struktureras och anbefalls. Organisationsstödets storlek kan då kopplas till graden av samverkansåtaganden.
I ett andra skede bör frågan om distriktsorganisationen som helhet lyftas i likhet med den pågående rationaliseringen av SF:s regionala organisering.
Slutsatser
Distriktsförbundens uppfattning att största medlemsnyttan skapas genom lokalt och regionalt påverkansarbete står i kontrast till specialidrottsförbundens önskan om mer idrottsrelaterade insatser. Frågeställningen behöver lyftas i gemensam dialog.
Ett nytt HUVUDUPPDRAG för RF-SISU distriktens samlade verksamhet behöver processas fram i samarbete med SF.
SF/SDF tillsammans med RF/SISU och dess distrikt behöver utveckla en gemensam planeringsprocess där handlingsplaner utarbetas som beskriver vem som gör vad och hur samverkan ska ske.
Likvärdigheten i den leverans som RF-SISU distrikten erbjuder SF och dess IF behöver kvalitetssäkras på en grundnivå trots stora skillnader mellan distriktens storlek och förutsättningar. En struktur för nyttjandet av distriktsövergripande kompetenser behöver också skapas för att nå en större
likvärdighet.
Resultatet av översynen av RF-SISU distriktens finansiering från staten via RF och SISU behöver kommuniceras tydligare inom ramen för arbetet med de nya stödformerna. Olikheterna i graden av självfinansiering och dess effekter behöver analyseras.
Företrädarrollen och dess omfattning behöver omprövas sett till RF-SISU distriktets tudelade uppdrag (idrottsuppdraget och folkbildningsuppdraget) och de olika logiker som styr framför allt idrottsuppdraget.
En central chefsfunktion för RF-SISU distriktens verksamhet föreslås. För att lyfta distriktens roll och betydelse bör chefen ingå i GS ledningsgrupp.
I ett första steg behöver RF-SISU distriktens samarbete struktureras och anbefallas. Dess olika kompetenser behöver kartläggas och tillvaratas bättre för ökad medlemsnytta.
I ett andra steg behöver möjligheten till samgående analyseras för att öka verkningsgraden av tilldelade resurser. Det regionala och lokala perspektivet måste här tas i beaktande.
9
Bakgrund – historik
För att få en förståelse till dagens organisering av idrottsrörelsen ska vi titta på hur det hela började.
Tiden kring förra sekelskiftet är en intensiv period för organiseringen av idrotten i Sverige. En struktur som i stora drag lever kvar idag och som utgör grunden för dagens organisering.
1903 bildades Riksidrottsförbundet (RF), innan dess fanns det två riksförbund; Svenska gymnastik- och idrottsförbundet (SGI) och Svenska idrottsförbundet (SI). SGI hade en tydlig gymnastisk profil medan SI hade ett bredare anslag med fler idrotter. De båda riksförbunden konkurrerade samtidigt som de hade olika profiler och inriktningar. Det här var en organisering som inte förde idrotten framåt.
1903 var så tiden mogen för en sammanslagning och Svenska gymnastik- och idrottsföreningars riksförbund (RF) bildades. Kvar fanns Centralföreningen för idrottens främjande (SCIF) som skulle vara idrottens ekonomiska och understödjande myndighet medan RF skulle leda idrotten
organisatoriskt. 1904 infördes Specialidrottsförbunden (SF) som representanter för de olika grenarna och 1906 distriktsidrottsförbunden (DF) som organiserade idrotten regionalt. Därmed var en
organisation bildad vars struktur lever kvar idag.
1913 beviljades SCIF och RF generella statsanslag efter stor debatt i de båda kamrarna. Förutom idrotten som sådan sågs möjligheter till samhällsuppdrag genom idrotten. Till exempel ökad folkhälsa, främjande av nykterhet, ett stärkt försvar och nation samt danande av människors karaktär. Samhällsuppdraget lever kvar idag hos RF-SISU distrikten men med annat fokus.
Förutom statsanslaget kom också stöd från lokalt håll, i början i liten skala för att på 1920-talet öka.
Främst var det kommunerna som gav stöd vid byggandet av idrottsplatser genom skattelättnader, kontanta bidrag och samarbete. Även det lokala näringslivet stöttade idrotten på olika sätt. DF har alltså sedan starten haft olika ekonomiska aktörer och flöden som har sett olika ut i de olika distrikten.
Några SF drog tidigt nyttan av att det fanns ett kommersiellt intresse kring idrotten. Friidrott, fotboll och boxning kan nämnas som några som gick först. Det handlade om olika tävlingsarrangemang, sålda sändningsrättigheter till radio och press och kring varor för försäljning.
Utbildningen inom RF tog form långt senare genom att studieförbundet SISU Idrottsutbildarna bildades 1985.
Till stora delar lever organiseringen kvar idag.
10
Medlemsnytta, utredningsdirektiv punkt 1
Att idrotten är en bred folkrörelse framträder tydligt då uppfattning om medlemsnytta lyfts till diskussion och försök till analys. En klar skiljelinje framträder i uppfattning mellan RF-SISU distrikten och SF/SDF/IF. En lika tydlig skiljelinje finns mellan stora och små SF, av naturliga skäl kopplat till upplevda behov och målsättning. På nästa nivå framträder skillnaderna mellan den överordnade organisationens mer strategiska och långsiktiga målsättning och idrottsföreningens kortsiktiga vardagsbehov. Medlemsnyttans definition står också att finna i olika uppfattningar beträffande egennyttan och generell nytta för idrottsrörelsens medlemmar. När idrottsrörelsens medlemmar definieras som de i föreningarna anslutna och verkande individerna blir medlemsnyttan som begrepp oidentifierbar.
Nedanstående analys tar som utgångspunkt att definiera medlemsnyttan som den nytta SF/SDF och IF upplever och känner behov av och efterfrågar hos RF-SISU distrikten.
I generella termer ser RF-SISU distrikten sin största insats för medlemsnyttan i sitt påverkansarbete på lokal och regional nivå. Företrädarrollen kopplad till samhällsnytta och särskilda satsningar framförs ofta som viktiga bidrag till den lokala idrottens långsiktiga utveckling.
Enligt specialidrottsförbunden är den viktigaste medlemsnyttan att möta dess föreningars behov med anpassade stödinsatser. Med detta avses dels att möta föreningarna med verktyg och kunskap för att jobba i linje med SF:s strategier och mål, dels att med bildnings-, utbildnings- och
processtödinsatser stödja föreningarna i sitt utvecklingsarbete. En viktig distinktion är betoningen av idrottsperspektivet och att SF besitter tolkningsföreträde vad gäller medlemsnytta för sina föreningar. SF:s självkritik i strävan att nå en mer optimal medlemsnytta är dess bristande förmåga i att tydliggöra vilka tjänster man efterfrågar från RF-SISU distriktet.
Idrottsföreningarnas uppfattade medlemsnytta handlar mindre om hjälp med att nå RF och SF strategiska mål och mer om hjälp och stöd i den dagliga kärnverksamheten. Medlemsnytta står då att finna i möjligheten till hjälp till självhjälp. I många fall upplevs tröskeln för hög och okunskapen för stor för att kunna kroka arm med RF-SISU distriktet. En mer uppsökande verksamhet från distriktets sida kan skapa den relation som SF inte själva mäktar med och skapa en ökad efterfrågan på distriktets tjänster. Den optimala medlemsnyttan står att finna i en samverkan där SF och RF-SISU distrikten kombinerar sina insatser för maximal utveckling av den enskilda föreningen.
SDF:s syn på optimal medlemsnytta är svårfångad. SDF som i förekommande fall utgör SF:s regionala organisation är enligt många SF en svag länk mellan förbund och förening och utgör inte den brygga i SF:s utvecklingsarbete till den lokala föreningen som avsågs. Flertalet SF har inga egna SDF. Där SDF finns bedrivs en mer förvaltande verksamhet än en utvecklingsverksamhet av tillhörande IF. För att öka medlemsnyttan ser SDF behov av gemensamma handlingsplaner och regelbundna avstämningar med RF-SISU distriktet. En nyttoeffekt som SDF påtalar är den närhet till RF-SISU distrikt som finns i gemensam lokalisering ofta i form av ett Idrottens hus som härbärgerar RF-SISU distriktets kansli liksom många SDF:s kanslier. I de flesta fall erhåller SDF också en andel av de regionala bidrag som riktas till distriktet.
Många större SF omorganiserar i dag sin regionala organisation vilket kommer att innebära att RF- SISU distrikten med nuvarande organisering behöver anpassa sin verksamhet för att tillmötesgå efterfrågad medlemsnytta.
11
Basuppdraget, utredningsdirektiv punkt 2
Vid Riksidrottsmötet 2011 beslutades som en följd av RF och SISU:s organisationsutredning 2010 att de båda regionala organisationerna distriktsidrottsförbundet (DF) och studieförbundet SISU
Idrottsutbildarna ska fråntas sin rösträtt och motionsrätt vid idrottens högsta beslutande organ.
Avsikten var att förtydliga distriktsorganens roll som stödfunktioner till idrottens
verksamhetsutövare SF och IF. Därmed tydliggjordes också kravet på att distriktens uppdrag behövde stadfästas och förankras. Nödvändigheten av förändrat arbetssätt var inte lika påtaglig gällande SISU och folkbildningsuppdraget utan hade mer karaktären av anpassning av statens syfte med folkbildningen till idrottens begreppsvärld.
Det dokument som beskriver RF-SISU distriktets uppdrag benämns BASUPPDRAGET och fastställdes av RF och SISU styrelsen under våren 2017. Dokumentet skulle betraktas som ett internt levande arbetsdokument med möjlighet till anpassning till övrig förändring i idrottsrörelsen. Dessutom skulle anvisningarna underlätta för distriktet att prioritera och selektera bland de i många stycken
oförenliga uppdrag som olika kravställare reser.
Tyvärr blev bristen på publik marknadsföring och spridning en av orsakerna till att det av SF nu upplevda förväntansläget på RF-SISU distriktens leverans till stora delar inte överensstämmer med dokumentets innehåll:
RF-SISU distriktets idrottsuppdrag och roll är att stödja, företräda, leda och utveckla idrottsrörelsen i gemensamma frågor på regional och lokal nivå. Sålunda ska RF distriktet
• Företräda idrottsrörelsen gentemot region och kommun.
• Fördela och följa upp de medel som står till distriktets förfogande enligt gällande riktlinjer och i linje med idrottsrörelsens strategier och mål.
• Leda det regionala intressepolitiska arbetet samt påvisa och kommunicera idrottens samhällsnytta.
• Vara ett sammanhållande organ för distriktets idrott och hålla sig väl underrättad om den verksamhet som bedrivs i SDF och IF.
• Verka för att upprätthålla den idrottsliga ordningen och för att idrottsrörelsens gemensamma riktlinjer efterlevs.
• Stödja den idrottsliga utvecklingen i distriktet med särskilt fokus på arbetet med idrottsrörelsens strategier och mål.
• Verkställa en rättvis och för idrottens stöd och utveckling lämplig fördelning av medel som står till distriktets förfogande.
• Ge service och stöd till medlemsorganisationen.
• Bidra till att utveckla och effektivisera idrottens administration så att den lokala idrotten kan fokusera på den idrottsliga verksamheten.
• Samordna arbetet kring idrottsrörelsens värdegrundsfrågor.
SISU Idrottsutbildarna ska verka för och bidra till utveckling genom bildning och utbildning på regional och lokal nivå. SISU distrikt ska
• Med bildnings- och utbildningsinsatser bidra till att utveckla föreningar och förbund.
12
• Med bildnings- och utbildningsinsatser bidra till att utveckla individer som i olika roller finns engagerade inom idrottsrörelsens föreningar och förbund.
• Genomföra idrottsövergripande mötesplatser, där tankar och åsikter ges möjlighet att uttryckas och där delaktighet och engagemang skapas.
• I roller som processledare och utbildare stödja föreningar och förbund i sitt utvecklingsarbete utifrån behov och förutsättningar.
• Ansvara för att idrottens gemensamma ledarutbildningar erbjuds och genomförs i distriktet.
• Tillhandahålla attraktiva pedagogiska utbildningsmaterial för bildnings- och utbildningsverksamheten.
• Ansvara för att fastställda kvalitetskrav efterlevs och följs upp.
Utöver ovanstående programförklaring ges i BASUPPDRAGET exempel på roller och förväntningar inom olika verksamhets- och sakområden som exempelvis:
• Kommunikation
• Intressepolitik
• Barn- och ungdomsidrott
• Anläggningar och idrottsmiljöer
• Service - Idrottsonlinesupport
• Gränsöverskridande utbildningar
• Internationella och nationella idrottsevenemang
Tanken med ett levande dokument är att detta kan anpassas till förändrade förhållanden och uttalade krav och önskemål till de som berörs av tillämpningen av dess innehåll. Därutöver behöver kännedomen om innehållet ständigt kommuniceras och dess verkningsgrad utvärderas
återkommande.
De synpunkter som lyfts beträffande BASUPPDRAGET är i många delar gemensamma för
stödorganisationen RF-SISU distrikt och avnämarna SF och dess IF. Skiljelinjen om någon handlar mer om tolkning och tillämpning än dess innehåll.
Till att börja med anses BASUPPDRAGET för omfattande och saknar prioriteringsnivåer.
Omfattningen av varje del i BASUPPDRAGET uppfattas som outsagd. Innehållet ger också utrymme för olika tolkningar och fria val. Kvantitativa och kvalitativa krav saknas vilket reser frågan om i vilken grad uppdraget förpliktigar till insatser och i vilken omfattning. Kopplingen till idrottsrörelsens kärnverksamhet och medlemsnytta uppfattas som svag och svår att definiera.
Förändringarna i organiseringen av RF-SISU distriktens båda uppdrag idrottsuppdraget och
folkbildningsuppdraget som numera ska utföras inom en och samma juridiska enhet med en styrelse gemensamt kansli och gemensam chef ger utrymme för gränsöverskridande insatser vilket också var avsikten och ett av motiven med samgåendet.
Det är utredningens uppfattning att BASUPPDRAGET i dess nuvarande form behöver anpassas till rådande förhållanden och uppfattningar. Antingen utgår man från nuvarande skrivningar och justerar dess innehåll eller också processas ett nytt HUVUDUPPDRAG för det samlade RF-SISU distriktets verksamhet fram i samverkan med SF. Utredningen förespråkar det sistnämnda.
De tjänster som RF-SISU distrikten måste erbjuda är i första hand betingade av statens krav för anslagsgivning. Formerna för, omfattningen av och sättet på vilket dessa tjänster ska verkställas ska utformas av RF och SISU i samråd med SF/SDF och IF.
13
De tjänster som RF-SISU distrikten kan erbjuda regionalt och lokalt bör fastställas i dialog med dess företrädare och anpassas till rimlig förväntansnivå.
Omfattningen av egenfinansierade projekt i relation till övrig verksamhet behöver regleras. Likaså vilka andra aktörer som uppdragen kan riktas mot.
Uppdrag som avser stöd i strategiskt utvecklingsarbete behöver struktureras i termer av vem gör vad.
För tydlighets skull behöver HUVUDUPPDRAGET också innehålla exempel på vilka åtaganden som RF- SISU distrikten inte ska involveras i.
14
Operativ samverkan, relationer och kommunikation, utredningsdirektiv punkt 3
I den operativa samverkan mellan SF och RF-SISU distrikt bör fokus vara att ge den lokala idrottsföreningen det bästa stödet och resurser för sin egen utveckling.
Upplevelsen av hur den operativa samverkan fungerar är olika både från SF och från RF-SISU
distriktens sida. Förväntningarna är många gånger otydliga och kanske orimliga. I de fall samverkan upplevs positivt har ett konsultativt arbetssätt föregått genomförandet där uppdrag, förväntningar, rollfördelning, samspel och kommunikation tydliggjorts.
I relationen till idrottsföreningarna kan SDF tänkas utgöra den brygga som SF efterfrågar. Tyvärr betraktas med några få undantag SDF som varande oförmögna till att fylla denna roll. Många mindre SF saknar dessutom SDF och bland de större specialidrottsförbunden är dess nuvarande organisering ifrågasatt och under förändring.
För att skapa en nationell samsyn av basuppdragets uppdrag och genomförande behöver SF och RF och SISU tillsammans genomföra arbetet. Det är inte möjligt att 72 medlemsförbund ska ha
direktkontakt med idrottskonsulenterna. Det är varken ett effektivt eller ett kvalitetssäkrat arbetssätt. Däremot är det angeläget att utveckla ett systematiskt arbetssätt där SF och RF-SISU distrikten hjälps åt i sina olika roller att stödja utvecklingen lokalt och därmed nyttja de
gemensamma resurserna på bästa sätt. Ett sätt kan vara att SF/SDF tillsammans med RF-SISU distrikten utvecklar en gemensam planeringsprocess där handlingsplaner utarbetas som beskriver vem som gör vad och hur samverkan ska ske.
SF lyfter fram vikten av att RF-SISU distriktens medarbetare ska ha kunskap om SF specifika idrottsliga behov. En fråga man behöver ställa är på vilken nivå det är rimligt då det finns 72 medlemsförbund med olika behov. Den generella nivån kan utgöra kompetens kring organisations- och verksamhetsutveckling för att stödja föreningens utveckling och att SF företräder det
idrottsspecifika. Flertalet SF nämner att medarbetare i RF-SISU distrikten ska företräda respektive SF:s strategi- och utvecklingsprogram i mötet med deras föreningar. Idag är upplevelsen att RF-SISU distrikten i huvudsak företräder idrottsrörelsens övergripande strategi 2025.
En ökad dialog, öppenhet och kommunikation efterfrågas av SF och RF-SISU distrikt för att rapportera och beskriva vilka föreningar man samverkar med och vilka insatser som genomförs.
Ett ändamålsenligt arbetssätt behöver utvecklas för att ge SF möjlighet att beskriva sina strategier och utvecklingsområden och för att säkerställa att idrottskonsulenterna känner till dem. Med ökad dialog och kommunikation kan relationer stärkas och en ökad tillit till varandra utvecklas.
15
Likvärdighet, utredningsdirektiv punkt 4
Den stödresurs som de 19 RF-SISU distrikten med sina totalt 600 anställda utgör är ur det geografiska perspektivet heltäckande. Ur det demografiska perspektivet är så inte fallet.
Stödorganisationen når med sina insatser c:a hälften av landets 19 000 föreningar. Skillnaderna är stora mellan distriktens inbördes storlek och dess förutsättning till leverans.
Omslutningen för de olika RF-SISU distrikten varierar (2019 års siffror) från knappt 20 Mkr till drygt 100 Mkr, antal anställda från 25 till 115 (2019 års siffror). De regionala och kommunala stödens variation tydliggör också de olika betingelser under vilka distriktens verksamhet bedrivs.
Idrottens medlemsorganisationer uppvisar om möjligt än större spännvidd. Ett enda
specialidrottsförbund engagerar 1/3 av landets idrottande deltagare medan ett annat precis når volymkraven för medlemskap i RF. Av de i dag anslutna 72 medlemsförbunden står de 10 största för mer än 90% av verksamheten. Den specifika idrottens storlek inom RF-SISU distrikten varierar från att vara den påtagligt dominerande idrotten till en näst intill obetydlig förekomst (fotbollen undantagen). Uppfattningen om att likvärdighet kopplat till förekomst ska påverka fördelningen av resurser och stöd till föreningarna är tydligt uttalad av de större förbunden.
Likvärdigheten i de huvudsakliga uppdrag RF-SISU distrikten är satta att utföra nämligen företräda, stödja, leda och utveckla (RF uppdraget) samt bilda, utbilda (SISU uppdraget) behöver enligt många SF kopplas mer till den upplevda medlemsnyttan för idrottens föreningar än till en av
stödorganisationen självpåtagen rättviseaspekt.
Stödet till föreningar varierar stort i olika distrikt, för olika idrotter och för olika typer av föreningar. I vissa fall är insatserna från RF-SISU distrikten betingat av den monetära avkastningen relaterad till rapporterad folkbildningsverksamhet. Detta kan missgynna de mindre föreningarna som ofta är de som bäst behöver stödet.
På ett plan behöver likvärdigheten i den leverans som RF-SISU distrikten erbjuder SF och dess IF kvalitetssäkras på en grundnivå trots stora skillnader mellan distriktens storlek och förutsättningar.
På ett annat plan behöver leveransen inom respektive distrikt bli mera styrt av medlemmarnas upplevda behov än egna föreställningar om vad som ska förmedlas. Här har ledningen av idrottskonsulenternas insatser varit otillräcklig. En ytterligare faktor som påverkar graden av
likvärdighet är distriktens olika tolkningar av balansen mellan samhälls- och idrottsperspektivet i sina gärningar. För specialidrottsförbunden är idrottsperspektivet den självklara prioriteringen.
Organiseringen av idrottskonsulenternas insatser uppvisar med nödvändighet stora skillnader. I ett mindre RF-SISU distrikt eller i ett distrikt som omfattar ett stort geografiskt område finns inte möjlighet att begränsa varje idrottskonsulents insats till ett eller ett fåtal idrotter. Där
omständigheterna så medger är detta dock ett uttalat önskemål från specialidrottsförbunden.
Motsatta uppfattningar råder i flera RF-SISU distrikt där geografiskt betingade insatser motiveras med fördelen av att undvika idrottsstuprören.
För att skapa en större likvärdighet behöver man skapa en struktur för nyttjandet av distriktsövergripande kompetenser. Behoven av stödinsatser bör ske på samma grund där likvärdighet inte betyder att alla ska göra lika utan mer styras av uppfattningen att värderingarna sker på likartat sätt. En större transparens och bättre kommunikation mellan RF-SISU distrikten
16
sinsemellan och mellan RF-SISU distrikten och specialidrottsförbunden dess regionala organisation och dess föreningar kan bidra till en ökad likvärdighet.
17
Finansiering, utredningsdirektiv punkt 5 med bilaga 2
Inom ramen för det nationella stödsystemet, beslutat på RIM 2019, hanteras de olika stödformerna, dess nuvarande utformning och dess tillämpning. Frågeställningar kring RF-SISU distriktens
finansiering av dess basuppdrag och dess overheadkostnader gällande ålagda uppdrag handhas inom denna ram och granskas inte av utredningen. En mer ingående beskrivning av de statliga stöden till RF-SISU distrikten ges i bilaga 2, finansiering.
Nedanstående sammanställning ska ses som ett försök att beskriva RF-SISU distriktens finansiering ur ett helhetsperspektiv och ge en uppfattning om den statliga finansieringen över tid samt belysa relationen mellan statlig och övrig finansiering. Förekommande storheter är mestadels hämtade från den nationellt hållna statistiken men beträffande intäkter utöver offentligrättsliga anslag och bidrag genom direkta uppgifter från distrikten.
Finansieringen av RF-SISU distriktens verksamhet sker dels genom statens stöd till idrotten dels genom statens i särskild ordning fördelade stöd till studieförbundet SISU:s folkbildningsverksamhet. I sin myndighetsutövning har RF och SISU riks uppdraget att fördela delar av dessa medel (1,9 Mkr respektive 175 Mkr) vidare. Av stödet till folkbildningen fördelas 70% till distrikten.
Idrottsanslagets fördelning
I samband med vissa beslut om nya särskilda satsningar på senare år har regeringen beslutat att dessa bidrag skall nyttjas och effektueras av RF-SISU distrikten. Exempel på detta är
rörelsesatsningen, idrott och arbetsmarknad och idrottssvaga områden.
18 Folkbildningsanslagets fördelning
Utöver anslagsfinansieringen från staten finansieras RF-SISU distriktens verksamhet via regionala och kommunala bidrag (165 Mkr av vilka 58 Mkr fördelas vidare till SDF). Tillkommer gör dessutom övriga intäkter som EU-bidrag (117 Mkr, strukturfondsperiod 2012 - 2016), försäljning av tjänster, bidrag ur stiftelser och fonder, länsstyrelser m.fl. Sammantaget utgör dessa övriga bidrag lika stor andel som de statligt fördelade anslagen.
Distriktens egenfinansiering är i genomsnitt drygt 20% men varierar mellan 1% och drygt 50%.
Exempel på nettoinbringande verksamhet är: deltagaravgifter utbildningar/kurser, hyresintäkter, friskvårdsinsatser, gymnasieverksamhet, kontorsservice, lägerverksamhet, idrottsgalor, lönebidrag och folkhälsoinsatser.
En berättigad fråga i perspektiv av distriktens finansiering är om bevekelsegrunderna för dess uppdrag till alla delar styrs av idrottens medlemsnytta.
Under senaste 5-årsperioden fram till och med 2019 har RF-SISU distriktens omsättning gällande idrottsuppdraget ökat med drygt 50% och antalet anställda med drygt 60%.
19
Ett noterbart observandum i betraktelsen av distriktens över tid ökande omslutning är det ökande värdesättandet av idrottsrörelsens samhällsrelaterade insatser som i likhet med den nationella nivåns särskilda satsningar också genererar en icke obetydlig uppväxling av statsbidragen genom att frigöra regionala, kommunala och övriga medel för idrottsrelaterad verksamhet. För RF-SISU
distrikten utgör sålunda idrottsuppdragets andel medel som inte är statsbidrag i genomsnitt 77%.
Motsvarande andel för folkbildningsuppdraget är 30 %
Under senaste 5-årsperioden fram till och med 2019 har RF-SISU distriktens omsättning och antalet anställda gällande folkbildningsuppdraget varit oförändrade.
Av distriktens anslag för folkbildning fördelas c:a 20% ut till föreningar och SDF genom kostnadstäckning för verksamhetsrelaterade insatser.
20
Företrädarroll, utredningsdirektiv punkt 6
Med sina 600 medarbetare utgör de 19 RF-SISU distrikten inte enbart en stödorganisation till distriktets idrottsföreningar och dess överordnade organ. Distriktet är också den samlade
idrottsrörelsens företrädare gentemot kommun, regionförbund, länsriksdagsgrupp och länsstyrelse mm.
I företrädarrollen liksom i övriga roller som verkar regionalt och lokalt är RF-SISU distriktens insatser betingade av ambitionen att synas och verka för idrottens bästa. Omfattningen av denna
verksamhet är oreglerad såtillvida att den inte detaljstyrs till sitt innehåll av riksidrottsförbundet utöver vad BASUPPDRAGET anger och av det på riksidrottsmötet beslutade målet i strategi 2025 att idrotten skall vara en stark samhällsaktör. I övrigt kan distrikten agera fritt efter upplevda behov och egen ambition.
Ett exempel på ett distrikts syn på och omfattning av sin företrädarroll följer sålunda:
” Vi har som ansvar att företräda idrotten på de arenor och i de forum som behövs, antingen för att idrotten har ett behov av att företrädas eller det omgivande samhället har behovet. Det kan tex vara delar ur den offentliga sektorn; kommuner, Region, Länsstyrelsen eller någon EU-myndighet. Det kan också vara delar ur utbildningssektorn; (grundskolor), gymnasieskolor, folkhögskolor och universitet.
Det kan vara delar ur näringslivet till exempel destinationsbolag eller näringslivsorganisationer. Det kan slutligen vara delar ur den övriga ideella sektorn.
Företrädandet handlar också om att representera distriktet i nationella och internationella sammanhang.
Praktiskt innefattar detta
− Kommundialoger där vi möter beslutsfattarna i kommunerna, mer formella former.
− Samtalspart (bollplank) för kommunala politiker och tjänstemän – under lite mer informella former – där initiativet oftast kommer från kommunens sida.
− Samtalspart (bollplank) för andra, tex Destinationsbolag
Föreningen Företräda
Leda
Stödja
Bilda
Utbilda
Utveckla
21
− Driver nätverk – både mer formella som fritidschefsnätverket, men också mer informella. Här finns potential att utveckla med andra nätverk, tex av kommunalråd, kommunchefer, skolchefer, idrottslärare osv.
− Bidragit till arbetet med ny regional utvecklingsstrategi (RUS) – Och samverkar i nätverk med länets destinationer och Regional Turism
− Arbetat med att utveckla lokala utvecklingsstrategier i alla tre Leaderområden.
− Medlem i länets Migrationsråd, i länsdelegationen för jämställdhet och i länsrådet för ANDT (alkohol, narkotika, doping, tobak)
− Initiativtagare till och medlem i för Plattform för Social ekonomi
− Ledamot i styrelsen för Leader Urnära och suppleant i Leader xxx, där vi nominerat in två övriga ledamöter.
− Idrottens representant vid bildandet av destinationsbolaget, tillika medlemmar i den ekonomiska förening som äger bolaget.
− Ledamot i Rådet för rörelserikedom och i Utvecklingsrådet
− Ledamot i styrelsen för Idrottshögskolan
− Remissinstans – lokalt, regionalt och nationellt.
− Opinionsbildare – vi skriver ett antal debattartiklar och pressmeddelanden varje år. Vi får ofta kommentera aktuella händelser (positiva och negativa) i media. Vi deltar i en lång rad
mötesplatser och konferenser å Idrottens vägnar. Vi medverkar också som föredragshållare med jämna mellanrum där vi blir inbjudna för att berätta om idrotten och dess status just nu.
− Upprättar och förhandlar Idrottsöverenskommelsen med Regionen
− Ledamot i Idrottsvetarprogrammets (IVP) programråd vid Universitetet ”
Utredningen förutsätter utan omfattande empiriska belägg att likartade insatser utförs i övriga distrikt i mindre eller större omfattning.
Med idrottsföreningen i centrum blir RF-SISU distriktens olika roller och frågan om resurser för dess utövning allt mer aktuell.
Sett till RF-SISU distriktets tudelade uppdrag (idrottsuppdraget och folkbildningsuppdraget) och de olika logiker som styr framför allt idrottsuppdraget behöver inte minst företrädarrollen och dess omfattning prövas.
22
Utbildning/folkbildning SF:s strategier, utredningsdirektiv punkt 7
Kunskapshöjande insatser och kompetensutveckling inom idrottsrörelsen är ett prioriterat och kraftfullt verktyg för utveckling. Bra ledarskap och kompetens om idrott hos ledare och tränare är avgörande för att bedriva idrottsverksamhet i föreningar. I strategi 2025 beskrivs utbildning och folkbildning som en av flera förutsättningar för att idrottsrörelsen ska nå sina mål.
Inom idrottsrörelsen bedrivs årligen en omfattande utbildnings- och folkbildningsverksamhet. SF är ansvarig för sin utbildningsverksamhet och flertalet SF har utarbetade strategier och strukturer för sin verksamhet. SF ansvarar och genomför idrottsspecifika utbildningar i huvudsak för målgruppen tränare och ledare. Flertalet SF anger att de har utvecklat sina utbildningsstrukturer i linje med Strategi 2025.
Anordnare av utbildningsverksamheten varierar mellan att SF själva genomför utbildningarna till att de större SF har givit sina SDF i uppdrag att genomföra huvuddelen av utbildningarna i syfte att tillgängliggöra utbildningarna för föreningarna. Flera SF samverkar med akademin för utveckling och genomförande av högre tränarutbildningar.
RF och SISU har på uppdrag av SF utvecklat idrottsövergripande utbildningar för målgruppen tränare, ledare och utbildare. Utbildningarna erbjuds på tre nivåer; introduktion, grund och fortsättning. Ett antal SF har byggt in dessa utbildningar i sina egna strukturer för att effektivisera och nyttja RF-SISU distriktens utbud. SF lägger ofta till sin idrottsspecifika del till den generella delen.
Bosön Utbildning erbjuder ett nationellt idrottsövergripande utbud för strategisk ledning inom idrottsrörelsen och civilsamhället. Utbudet ska ses som kompetensutveckling.
1985 bildade SF idrottens studieförbund SISU Idrottsutbildarna i syfte att genom folkbildning bidra till att utveckla den lokala föreningsverksamheten. Det bedrivs en omfattande folkbildnings- verksamhet i RF-SISU distrikten. 2019 deltog närmare 475 000 unika personer i
folkbildningsverksamhet som genomfördes i samverkan med drygt 9000 idrottsföreningar. Unga inom idrottsrörelsen nås tidigt av folkbildning. I SISU:s verksamhet är närmare 50 procent av deltagarna yngre än 25 år.
I samtal med SF anger de att de har låg kännedom om vad folkbildning är och hur samverkan med SISU går till. Det finns ett par SF som har strategier för folkbildning som en del av utveckling och kompetenshöjande insatser i förbundet. Det finns behov av att utveckla former för samverkan och kommunikation mellan SISU och SF på riks- och distriktsnivå. SF ger uttryck för att de vill veta vilka föreningar som samverkar med SISU och vilken inriktning det är på folkbildningsverksamheten.
Folkbildning som företeelse är fri och frivillig och genomsyras i hög grad av involvering av deltagarna.
RF-SISU distriktens idrottskonsulenter möter idrottsföreningar och utifrån föreningens eget behov av utveckling läggs en plan tillsammans med föreningen för folkbildningsverksamheten. Det finns här ett spänningsfält mellan vad SF önskar att IF ska arbeta med och utveckla och vad föreningens egna medlemmar har identifierat som angelägna områden. SISU stödjer och stimulerar IF att bedriva folkbildning för sitt eget lärande och sin utveckling. Verksamheten leds och genomförs av föreningens egna medlemmar.
Det är flera aktörer och anordnare av utbildningsverksamhet inom idrottsrörelsen och det kan finnas skäl att kartlägga nuläget för att i framtiden skapa strukturer som effektiviserar och höjer kvaliteten på verksamheten.
23
Optimal organisering, utredningsdirektiv punkt 8
RF-SISU distriktens organisering är geografiskt betingad och inte uppdragsmässigt anpassad. Därmed följer dess oförmåga att verka rationellt och optimalt. Dessutom är distriktens formella uppdrag byggt på olika logiker med olika slutmål och målgrupper. Man skall möta ett lokalt behov med lokalt utvecklade tjänster, arbeta idrottsövergripande inom sitt geografiska område och utföra sitt ålagda huvuduppdrag att agera som RF:s förlängda arm. RF-SISU distrikten utgör dock egna juridiska personer med egna av distriktens föreningar valda styrelser som arbetar med egna intressepolitiska program.
Stora och små RF-SISU distrikt, befolkningsmässigt och geografiskt olika med olika koncentrationer av föreningsidrott inom olika SF, kan till alla delar inte verka på samma sätt. Därutöver saknar distrikten en tradition och en organisering för samarbete liksom processer för gemensamt agerande.
Distriktens verksamhet leds av en av RF och SISU anställd distriktsidrottschef (DC) som förväntas agera och leda distriktets verksamhet i av RF och SISU uttalade mål. DC utgör därmed RF/SISU: s förlängda arm och har att rapportera till en verksamhetsområdeschef (VO-chef) som finns i GS ledningsgrupp. De fyra VO-cheferna som vardera leder fyra eller fem DC har som huvudsakliga uppdrag att ansvara för DC:s arbetsmiljö. Ett uttalat önskemål från många DC är att ledarskapet koncentreras till en för DC gemensam av GS underställd ledarroll med ansvar för RF-SISU distriktets verksamhet. För att synliggöra distriktens betydelse bör denna chef ingå i RF/SISU:s ledningsgrupp.
Distrikten skiljer sig åt i uppfattning av hur man ska möta det lokala behovet med lokalt anpassade tjänster. Den regionala distriktsstyrelsens mandat uppfattas av många begränsas till detta område.
Icke minst av det faktum att distriktsstyrelsen välj av distriktets föreningar och i förekommande fall av dess SDF. En av SF ofta framförd uppfattning är att den regionala och lokala samhällsnyttan i första hand skapas genom idrottsföreningarnas verksamhet. RF-SISU distriktens egen uppfattning av uppdragen att stödja, leda, företräda och utveckla i lokala sammanhang har av dess omfattning och uttalad målsättning ett något annorlunda perspektiv. Distrikten finner stöd i sin uppfattning dels genom finansieringsformerna och därutöver meningen att ökad samhällsnytta skapas med ökad folkhälsa och föreningsidrott i symbios.
De uppenbart stora olikheterna mellan RF-SISU distriktens förutsättningar och vägval kan i ett första skede delvis bemästras genom en tydligare och mer enhetlig central styrning där samverkan
struktureras och anbefalls. Organisationsstödets storlek kan då kopplas till graden av
samverkansåtaganden. Dessutom behöver en diskussion inledas beträffande hur balansen mellan det av staten genom RF och SISU ålagda uppdraget och de av distrikten tolkade lokal och regionala behoven ska utformas och av vem.
Dagens organisering med 19 RF-SISU distrikt är historiskt betingad och ansluter till största del till landets länsindelning. Därav följer med nödvändighet stora olikheter. Sammantaget utgör tre av de största distrikten sammantaget 40% av verksamheten och når idrottsföreningar i 115 av landets 290 kommuner. Hos specialidrottsförbunden bedrivs drygt 30% av all föreningsrelaterad verksamhet av ett förbund.
I ett andra skede bör frågan om distriktsorganisationen som helhet lyftas i likhet med den pågående rationaliseringen av SF:s regionala organisering.
24
Bilaga 1, referenser
Organisationsöversyn av Svensk Idrott 2008
Den 27 oktober 2008 lämnades rapporten Organisationsöversyn av Svensk Idrott av
Marianne Nivert och Kai Lervik. Rapporten fokuserar inte på distriktens uppdrag och arbetssätt men berör det på olika sätt vilket lyfts fram här nedan. En stor del av utredningen ägnas åt elitidrott och förslaget att slå samman RF och SOK samt de centrala organisationernas arbete, uppdrag och uppbyggnad.
I sin sammanfattning lyfter utredarna fram att i en folkrörelse som föreningsidrotten är en
optimering av ekonomiska resultat inte ett självklart mål. Istället är delaktighet, demokratiska beslut och frivillighet viktiga byggstenar. Inte desto mindre är optimering av ekonomiska resultat viktigt för idrottsrörelsen på lång sikt.
Som en del i att optimera resurser föreslogs att RF och SISU slås ihop till en organisation nationellt såväl som regionalt och lokalt. Nationellt är det nu ett gemensamt kansli och regionalt finns det 19 distrikt som är gemensamma och benämns RF-SISU distrikt. Antalet SF är idag, hösten 2020, 72 stycken till antalet. Varje SF ”äger” sin idrott och är ett stöd för alla föreningar som är medlemmar i förbundet och dess idrottare, ledare och tränare. Vissa SF har egna lokala organisationer
Specialidrottsdistriktförbund SDF, men inte alla. Utredningen noterar att den här organiseringen är bra för att säkra utveckling och tillgång på talanger inom respektive SF, men det främjar inte optimering av resurser eller synergier mellan olika idrotter.
Utredarna hade inte till uppdrag att bedöma distriktsstrukturen men valde att ge sitt perspektiv på frågan ändå då den besitter stort värde. Utredarna skriver: Vi bedömer det som mycket angeläget att hålla nära kontakter lokalt med kommuner, landsting och länsstyrelser m.fl. institutioner. I stor utsträckning finns specialförbund representerade på samma orter. Att koordinera sig i kontakterna med det omgivande samhället är viktigt för att få tillräcklig kraft.
Organisationsutredningen 2010
Uppdraget för utredningsgruppen var att ta fram ett förslag om hur DF och SISU-d ska knytas närmar RF och SISU rent organisatoriskt men även verksamhetsmässigt. Rapporten levererade
nulägesanalys, framtida behov samt förslag till åtgärder.
Nulägesanalysen visade att DF:s uppgift och verksamhet upplevdes som otydlig och förslag om att uppgifterna fördelas på basuppgifter, specialistfunktioner och regionsspecifik verksamhet läggs fram. Vidare föreslås att DF och SISU-d ska ha ett gemensamt kansli och ledas av en gemensam chef med anställning hos RF, ett liknande förslag som rapporten från 2008, se ovan, föreslog. Det är idag genomfört.
Ett annat förslag som också är genomfört är att distriktens röst- och motionsrätt på RF-stämman och SISU-stämman tas bort. Detta för att stärka relationerna mellan förtroendevalda på olika nivåer.
Förslaget anses också stärka den stödjande funktionen och visar att det är SF som är uppdragsgivare.
Verksamhetsplanerna för SISU och RF bör samspela för idrottens bästa. Idag är motions- och rösträtten för distrikten borttagen och verksamhetsplanerna görs på lika sätt i distrikten och på nationell nivå för RF och SISU.
Utredningen kommer inte fram till något förslag vad gäller ändrad geografisk indelning, men uppmuntrar till distriktsövergripande verksamhet och föreslår att det budgeteras för regionala samverkansprojekt. Redan här redovisas en trend för att antalet SDF minskar. Utredningen betonar vikten av att DF behåller närheten till IF.
Distriktsbidraget föreslås styras om till verksamhetsstöd utifrån den verksamhet som bedrivs. Det är genomfört från 2020.
25 Utvärdering av Idrottslyftet. Strategirådet 2020
Rapporten pekar på möjliga utvecklingsområden för RF i de stödformer som gäller från 2020 och då Idrottslyftet, 2016-2019 avslutats. Idrottslyftet var en utvecklingsinsats för barn- och
ungdomsidrotten. Rapporten lyfter bland annat fram att Strategi 2025 saknar möjlighet att dra nytta av Idrottslyftet för att realisera strategimålen. Vad gäller DF så tydliggör rapporten att om
Idrottslyftet haft ett tydligare strategiskt syfte så hade DF tillsammans med RF kunnat stödja SF i arbetet med utvecklingsplanerna. Istället visar det att DF saknar förutsättningar att agerat samlat;
det saknas en tradition av samarbete mellan DF, det finns inga processer för samarbete och det saknas också en vilja mellan DF att agera enhetligt. Till detta kommer också att DF ska möta ett lokalt behov som kan gå på tvärs med att arbete enhetligt mellan DF. En slutsats som ges i rapporten är att DF via Idrottslyftet misslyckats med att erbjuda ett enhetligt stöd till SF att realisera sina planer i distrikten. En annan slutsats är att då Idrottslyftet inte utvärderades av vare sig SF eller DF har det inte lagt grunden för kunskapsbaserad utveckling eller effektivare hantering av finansiella medel.
Rapporten kommer med följande slutsatser: RF behöver fortsätta utveckla sin ledande roll för att agera strategiskt mot gemensamma mål. RF behöver fortsätta utveckla formerna för styrning av finansiella medel i de olika stöden för att använda dem strategiskt. RF behöver också utveckla distriktens roll i det värde som distrikten ska skapa och RF behöver stärka utvärderingen av utvecklingsmedlen för att visa vilka effekter det statliga stödet skapar.
Översyn av uppdrag, Strategirådet 2020
Under perioden december 2019 till och med maj 2020 arbetade Strategirådet med uppdraget att ge stöd i översynen av de åtta inkomna motionerna till RF- och SISU-stämman 2019.
Utredningens genomgång av nuvarande formella uppdrag ger att samtliga organisationers uppdrag rymmer motstående eller konkurrerande uppdrag.
För RF:s del innebär det att samtidigt som RF företräder idrotten agerar RF i myndighets ställe och fördelar statsanslagen.
SISU:s motstridiga uppdrag ligger i att SISU arbetar reaktivt i mötet med föreningarna och deras uttryckta behov av utbildningsinsatser istället för att agera proaktivt och kompensatoriskt för att höja bildningsnivån för individer eller grupper i idrotten.
DF:s formella uppdrag består av flera olika delar. Dels handlar det om att på ett lokalt plan möta ett behov och utveckla tjänster efter det. Dels att arbeta idrottsövergripande inom sitt geografiska område. Det tredje uppdraget är att vara RF:s förlängda arm som stöd till SF och för att
implementera den gemensamma strategin. DF har härmed olika målgrupper, olika slutmål och olika logiker att ta hänsyn till. Rapporten kommer fram till att de olika logikerna och uppdragen inte är förenliga.
Rapporten visar vad det gäller förväntningar att SF på ett övergripande plan är nöjda med samarbetet med RF och SISU och att de lever upp till sina uppdrag. Underlaget visar att större SF tenderar att vara mer missnöjda än mindre SF.
Vad gäller SF:s bedömning av hur samarbetet med DF fungerar och hur DF:s uppdrag sköts är svaren mer negativa. Det handlar om att DF:s tjänster inte efterfrågas av föreningarna och att
likvärdigheten i stöd brister inom ett DF och mellan DF. Även här är större SF mer kritiska än mindre SF trots att de får mer stöd. SDF svarar tvärtom mot SF att de överlag är nöjda med DF.
Kommunala företrädare lyfter vikten av DF:s arbete med att stärka folkhälsan i kommunen.
Kommunerna är också stora bidragsgivare vad gäller föreningsstöd och anläggningsstöd, många gånger större bidragsgivare än staten. Kommunen förväntar sig då också en lokal speaking partner som talar för hela idrotten som finns hos DF.
De regionala företrädarna betonar idrottens bidrag till samhället på ett mer generellt plan.
Regionerna är generellt mindre bidragsgivare än kommunerna.
De statliga företrädarna betonar förstås idrottens betydelse på en nationell nivå som Sveriges största folkrörelse och betydelse för civilsamhället. Förväntningarna är att idrotten ska ta ett större samhällsansvar på ett nationellt plan.
26
Rapporten betonar att DF:s uppdrag behöver ses över gällande:
vilket värde ska distrikten leverera och för vem.
Därefter bör arbetet gå vidare med att titta på :
organisationsform, styrmodell, kompetens med mera för att skapa det förväntade värdet.
Fokusgrupper med idrottsföreningar, Strategirådet 2020.
Under november och december 2020 genomförde Strategirådet intervjuer i fokusgrupper med representanter för idrottsföreningar. Syftet med fokusgrupperna är att det ska tjäna som ett underlag för en vidare översyn av distriktens uppdrag och organisering. Fyra fokusgrupper med 14 företrädare för föreningar som representerar idrotterna innebandy, simning, friidrott, gymnastik, handboll, fotboll och bandy genomfördes.
Tre huvudsakliga iakttagelser redovisas i promemorian. Den första rör hur samarbetet ser ut idag mellan föreningar och distrikt. Den korta sammanfattningen är att stödet till föreningar varier stort i olika distrikt, för olika idrotter och för olika typer av föreningar. Det som lyfts fram är bland annat att mindre föreningar som skulle behöva mycket hjälp inte får det därför att de rapporterar in få timmar och därmed genereras en liten monetär avkastning. Stora föreningar med mycket verksamhet genererar mer pengar och får mer stöd. Fastän de i många fall inte behöver lika mycket stöd som en liten förening. Men det finns distrikt som jobbar proaktivt och kontaktar svaga föreningar som man tidigare inte jobbat med. Föreningarna själva har tre återkommande förväntningar på distrikten: 1) viktigt att nå alla föreningar, särskilt de svaga 2) ge stöd till SF i arbetet med sina föreningar 3) ge stöd i det idrottspolitiska arbetet.
Den andra iakttagelsen gäller distriktens målgrupp och uppdrag där föreningarna ser att det är att möta föreningarna och deras behov för att stödja dem i föreningsutveckling. De ska även ge stöd i kontakten mellan idrotten och kommunen och bidra till SF:s utvecklingsarbete. Där distrikten fungerar som RF:s förlängda arm pekar de på behovet av större enhetlighet i form, innehåll och kvalitet i stödet.
Den tredje och sista iakttagelsen gäller synen på framtidens distrikt. En sak som lyfts fram är
sammanslagning till färre distrikt för att nå högre effektivitet. Man efterlyser också rationalisering av delar av verksamheten genom att införa standarder, centralisering och digitala system. Tillgängligt för alla föreningar oavsett var i landet du befinner dig. Viktigt att de föreningar som bäst behöver stöd ska få det, inte de som redovisar flest timmar.
Promemorians slutsats lyder:
En central slutsats från fokusgrupperna är således att föreställningen att enhetlighet i erbjudandet till föreningar står i konflikt med ett starkt lokalt erbjudande inte stämmer. Tvärtom kan det lokala värdet öka av att formerna för stöd är likvärdiga över hela landet och i alla idrotter. Att säga att RF- SISU distrikten är fria att forma sina erbjudanden till sina föreningar är detsamma som att acceptera olika kvalitet i stödet till olika föreningar, i olika idrotter, i olika delar av landet.
27
Bilaga 2, finansiering
RF:s statliga stöd till RF-SISU distrikten
Nedan följer en summarisk sammanställning hur delar av det statliga stödet från kulturdepartementet hamnar hos RF-SISU distrikten.
Förordningen
Förordning (1999:1177) om statsbidrag till idrottsverksamhet innehåller föreskrifter om sådant stadsbidrag som avses i lagen (1995:361) om överlämnande av förvaltningsuppgifter till
Riksidrottsförbundet. I förordningen förklaras syftet med statsbidraget till idrotten. Det är totalt åtta punkter som enklast kan sammanfattas och likställas med att om Idrotten lever i enlighet
med Idrotten Vill är de verksamheterna förenliga med syftet med statsbidraget. I föreskrifterna anges också vad som statsbidrag får lämnas till och till vilka organisationer. Av de bidrag som fördelas har RF enligt förordningen möjlighet att fördela till idrottsorganisationer (SF, RF-SISU distrikt, IF och SDF) anknutna till RF, Sveriges Olympiska kommitté samt huvudmän som är ansvariga för utbildning vid riksidrottsgymnasier. Förordningen är den yttre ramen för RF:s bidragsgivning Budgetproposition
I den budgetproposition som regeringen årligen lägger fram till riksdagen indikeras hur stor summa i statligt stöd som skall gå till RF nästkommande år. För 2020, ej inräknat kompensationsstöd, erhöll RF 1 972 311 000 vilket är i paritet med de senaste åren. I Budgetpropositionen anger också regeringen hur de önskar att pengarna ska ge effekt och vilka insatser som särskilt bör beaktas av RF.
Regleringsbrev
I december varje år utfärdar sedan regeringen ett regleringsbrev som är regeringens instrument för att styra aktuell verksamhet. I det brevet beskrivs hur mycket pengar och till vilka ändamål som RF får disponera under det kommande året. Regleringsbrevet för 2020 innehåller sju olika anslagsposter där anslagsposten (ap.1) för etablering är den senast tillkomna. För 2020 tillfaller allt
utom 2 miljoner RF.
• Ap 1 RF:s arbete med att etablera nyanlända och asylsökande (64 MSEK)
• Ap 3 Idrott för äldre (20 MSEK) och till regeringens förfogande (2 MSEK)
• Ap 4 RF:s antidopingarbete där 2 MSEK används för dopinglaboratoriet (35 MSEK)
• Ap 5 Direkt bidrag till Centrum för Idrottsforskning (20 MSEK)
• Ap 6 RIG-verksamheten (43 MSEK)
• Ap 7 Idrottslyftet (525 MSEK), Rörelsesatsningen (30 MSEK) och satsning på segregerade områden (14 MSEK)
• Ap 9 Verksamhet av gemensam natur (1 221 MSEK) där RF använder pengarna bland annat för LOK-stöd (600 MSEK), stöd till SF inkluderat landslagsstöd (410 MSEK), Distriktsstöd (32 MSEK) och stöd till OS och Paralympics (58 MSEK). Därutöver avsätter RF medel för förbundets egna förvaltningskostnader.
Inom ramen för respektive anslagspost har RF möjligheter att som självständig folkrörelse besluta om hur pengarna ska göra störst nytta. Det som utifrån statens perspektiv ska beaktas är dels att ändamålet överensstämmer med anslagsposten, dels att RF följer de föreskrifter som finns avseende statligt stöd till idrotten.
Riktlinjer för återrapportering
Det som slutligen styr RF:s möjligheter att fördela bidrag är regeringens årliga riktlinjer för återrapportering som ankommer RF samtidigt med regleringsbrevet. I de riktlinjerna preciserar staten hur och på vilket sätt som RF ska redovisa det statliga stödet. Under de senaste åren har antalet riktlinjer ökat vilket är en naturlig följd av nya anslagsposter (ex. Bidrag till nyanlända,
28
rörelsesatsningen och segregerade områden). Det har även ställts tydligare krav på vilken typ av rapporter som regeringen förväntar sig. Från att enbart redovisat via RF:s verksamhetsberättelse görs numera en särskild rapport som emellanåt kompletteras med fördjupande rapporter kring vissa anslagsposter. I samband med vissa beslut om nya särskilda satsningar på senare år
har regeringen beslutat att dessa bidrag skall nyttjas och effektueras av RF-SISU distrikten. Exempel på detta är rörelsesatsningen, idrott och arbetsmarknad och idrottssvaga områden.
En sammanfattning av det regeringen förväntar sig är att regeringen vill att idrottsrörelsen bidrar till att minska segregation, erbjuder likvärdiga villkor och förutsättningar för alla grupper och samlar många barn och ungdomar i en trygg, säker och dopingfri miljö. Därutöver får pengar användas för elit och elitförberedande verksamhet där regeringens ambition utifrån riktlinjerna är ringa.
Riksidrottsmötet – ramar och principer
Vid RF-stämman 2019 beslutades om 67 ramar och principer som skulle vara vägledande för det nya ekonomiska stödsystemet. Riksidrottsstyrelsen (RS) gavs i uppdrag att utforma och fastställa
regelverk för Riksidrottsförbundet stödformer. Ett antal av dessa styrande och vägledande principer som beslutades av RF-stämman inför styrelsen utformande av regelverk för de olika stöden har varit tvingade för utformningen av RF-SISU distriktens organisations- och verksamhetsstöd. En sådan princip är att distrikten ska erhålla ett organisationsstöd som tillsammans med regionala ersättningar möjliggör att basuppdraget kan hanteras likartat.
RS Regelverk och fördelning mellan olika stödformer
Efter RIM 2019 så processades tillsammans med distrikten fram regelverk för distriktens
organisationsstöd, verksamhetsstöd Strategi 2025 samt verksamhetsstöd inkludering. En annan av stämman beslutad princip var att alla nya stöd som införs av RF ska automatiskt fasas in med samma principer om inte regleringsbrevet säger annorlunda. Detta har gjort att flera stöd för särskilda satsningar har fasats in i verksamhetsstöd för distrikten. Exempel på detta är att medel för nyanlända samt idrottssvaga områden tillsammans bildar verksamhetsstöd inkludering och inför kommande år så fasas rörelsesatsningen in i verksamhetsstöd Strategi 2025.
GS riktlinjer
Nästa nivå på styrning av de statliga stöden är de riktlinjer som har utarbetats och beslutats av GS för verksamhetsstöden Strategi 2025 och inkludering. Riktlinjerna ger distrikten stöd i och
vägledning hur medlen får nyttjas samt hur de skall redovisas.
SISU:s statliga stöd till RF-SISU distrikten
Nedan följer en summarisk sammanställning hur delar av det statliga stödet från utbildningsdepartementet hamnar hos RF-SISU distrikten.
Förordningen
Förordning (2015:218) om statsbidrag till folkbildningen innehåller föreskrifter om sådant stadsbidrag som avses i lagen (1976:1046) överlämnande av förvaltningsuppgifter fördela det statliga stödet i enlighet med förordningen. I förordningen förklaras syftet med statsbidraget till folkbildningen och mera specifikt SISU Idrottsutbildarna. Den innehåller också ett antal villkor för att SISU skall få ta emot statligt stöd. SISU får även statligt stöd utifrån en annan förordning
nämligen förordningen (2015:521) om statsbidrag till särskilda folkbildningsinsatser för asylsökande och vissa nyanlända invandrare. Detta är den satsning som går under benämningen Svenska från dag ett.
Budgetproposition
Det är statens budgetproposition som årligen i september lägger förslag på hur stor summa i statligt stöd som skall gå till folkbildning totalt sett och SISU Idrottsutbildarna specifikt. För verksamhetsåret
