H E L E N A F O R S Å S - S C O T T
" E n kvinnas självbiografi"
O m Elin Wägners romankonst
Romanerna Genomskådad och
Hemlighetsfull har länge haft en undanskymd plats i Elin Wägners författarskap. Man har ofta
läst dem på ett ytligt biografiskt sätt. Helena Forsås-Scott pre- senterar här en nyläsning av de båda romanerna
med fokus på texternas konstnärliga komplexitet.
I Hemlighetsfull förekommer en konstnär som heter Tuff M a l m g å r d . H a n s personlig- het speglar emellertid inte förnamnets manlighetsideal, och n ä r hans tavlor möts av n e d g ö r a n d e kritik och kompakt oförstå- else blir erfarenheten den känslige m a n n e n s död. Riktigt så explicit är visserligen inte Elin W ä g n e r , för hon låter Tuff avlida i spanska sjukan, men hans död k o m m e r ba- ra några veckor efter den katastrofala ut- ställningen, då Agnes Stenås har sett ho- nom d a g efter d a g "släntra omkring i loka- lerna och le h j ä r t s k ä r a n d e åt folks frågor om vad tavlorna skulle föreställa" (Hemlig- hetsfull, s 39).
F ö r u t o m den sortens konventionella brist på e n g a g e m a n g och fantasi har den kvinnliga konstnären att brottas med oför- ståelse av ett alldeles speciellt slag. Den f r a m s t å r i gräll belysning i följande dialog, som återfinns i en av arbetsböckerna och som kronologiskt skulle ha hört h e m m a i s a m m a avsnitt av Hemlighetsfull som episo- den om Tuff M a l m g å r d . Agnes har u p p m a - nat Ethel Westerdyk att börja på en ny roman, b a r a för att mötas av "svepskäl":
— Nej, sa hon, jag känner inte livet.
— Känner du inte livet?
— Nej, för jag vet inte hur det ser ut på statar- nas avträden.
— Ja, men Ethel, du känner ju till ow!
— Är du så dum Agnes så du tror att oss är livet?
— Varför inte det?
— Nej oss är tendens och alltså inte konst.
— Varje kämpande sökande människogrupp om än aldrig så liten hör livet till och man kan skriva om den så det blir konst fall man överhuvud är konstnär. Varpå Ethel avslöt diskussionen med att säga: A!
(Elin Wägners Samling, arbetsbok 13. I den näst sista repliken har Elin Wägner efteråt satt utropstecken efter "tendens" och strukit resten; i den sista har hon satt utropstecken efter "till" och strukit resten.)
Dialogen kom aldrig med i r o m a n e n , för- modligen därför att den alltför explicit och polemiskt h ä v d a r en sanning som formule- ras långt m e r a raffinerat och övertygande på det implicita planet, i verket som sådant.
M e n kanske h a d e pekpinnen trots allt varit välbehövlig?
"har man lyckats med
den konstnärliga gestaltningen..."
Elin W ä g n e r kunde bygga på en unik sam- lad erfarenhet som journalist, rösträttsakti- vist, pacifist, Tidevarvs-redaktör och skönlit- terär författare när hon vid 1930-talets mitt gav sig i kast med det romanprojekt som hon i en tidig arbetsboksanteckning karak- teriserar som " e n kvinnas självbiografi skri- ven på äldre d a r " (EWS, arbetsbok 102).
H ä r ville hon "försöka s a m m a n f a t t a och ge i populariserad form den nya ideologi som
den nya feminismen behöver", som hon ut- tryckte det i ett brev till Emilia Fogelklou.
" D u skall inte vara rädd for o r d e t " , fortsat- te hon, " t y j a g anser att den nya feminis- mens mål är försoning och samarbete, att m a n inte skall h a t a eller individuellt be- k ä m p a någon enda individ av d e m som ignorerar eller direkt u n d e r k ä n n a oss, ty de är som fenomen historiskt b e t i n g a d e "
(EWS, brev till Emilia Fogelklou 16/3 1937). Hemlighetsfull (1938) var den a n d r a r o m a n e n i serien som h a d e inletts med Ge- nomskådad (1937) och som enligt planerna skulle avslutas med en tredje del.
K a n h ä n d a var det j u s t m e d a n Elin W ä g - ner var i färd med att u t f o r m a T u f f M a l m - gårds öde i Hemlighetsfull som hon tog sig för att besvara frågan "Skulle du vilja skriva något om vad du m e n a t med din nya bok?".
I vanliga fall var hon ytterst förtegen beträf- fande sitt skönlitterära författarskap, och u p p t a k t e n till den drygt tre sidor långa ut- läggning om Genomskådad som finns i m a n u - skript i Elin W ä g n e r s Samling ger en anty- d a n b å d e om de ambitioner som hon dittills h a d e hyst och om den desillusion som hon nu brottades med:
En författare som är mån om sin värdighet och om att iakttaga skråets regler för uppförande svarar nej på den frågan. Ty det är ju klart att har man lyckats med den konstnärliga gestalt- ningen så har det man menat nått fram utan kommentarer. Att börja tala om vad man menat är att erkänna sig ha misslyckats med sitt arbe- te. Men jag för min del har inget intresse av att vara korrekt och jag har ingen prestige att beva- ra, så jag vill gärna försöka tala om vad jag menat. (EWS, "Skulle du vilja skriva...", s 1) M e d sin tonvikt på hur Agnes Stenås har svikit sin uppgift, i en era då patriarkatet
"sjunger på sista versen, takten markerad av b o m b n e d s l a g " (aa, s 3), är Elin Wägners diskussion av Genomskådad omisskännligt präglad av den världspolitiska spänning som b a r a växte och skärptes m e d a n hon a r b e t a d e på romancykeln. Arbetet blev en kapplöpning på liv och död för en författare som visste att ett nytt världskrig om igen skulle befästa kvinnornas svek, d e n n a gång med ä n n u ödesdigrare konsekvenser än år 1914.
Förloraren blev naturligtvis Elin Wäg- ner. En av arbetsböckerna som inleds med material till det som skulle ha blivit den tredje r o m a n e n i serien övergår helt symbo- liskt i en krigsdagbok, och Förklarad, som r o m a n e n skulle ha hetat, blev aldrig mer än spridda anteckningar och en b u n t m a n u - skriptsidor. Ulla Isaksson och Erik Hjal- m a r Linder har förmodat att inte b a r a krigsutbrottet u t a n också " D å l i g a försälj- ningsresultat, m o t s ä g a n d e eller intetsägan- de recensioner och v ä n n e r n a s likgiltighet för Agnes Stenås öden bidrog [ . . . ] till mo- tigheten i skrivandet" (Isaksson och Linder
1980, s 209). Enligt Elin W ä g n e r s biografer fick serien på sätt och vis ä n d å sin tredje del till slut, men som de understryker utgjordes den inte av någon r o m a n utan av "strids- skriften" Väckarklocka. Författaren levde vi- dare; men konstnären som h a d e a r b e t a t på att ge form och självständig existens åt den tredje r o m a n e n om Agnes Stenås var död.
Inte nog med att Elin W ä g n e r s mest am- bitiösa r o m a n p r o j e k t blev en torso: kring de b å d a r o m a n e r som trots allt hade fullbor- dats och kommit i tryck växte b a r a proble- men. M o t t a g a n d e t hade, som f r a m g å r av citatet ovan, aldrig varit särskilt entusias- tiskt, och den negativa synen på r o m a n e r n a befästes när det 1950 blev dags att p å b ö r j a utgivningen av Elin W ä g n e r s Valda skrifter
— femton volymer som enligt baksidestex- ten omfattar " f ö r f a t t a r i n n a n s representati- vaste verk". Genomskådad och Hemlighetsfull ingår inte i serien. Sedan r o m a n e r n a på detta sätt h a m n a d e i s k y m u n d a n har heller ingen kritiker försökt revidera deras status:
de fåtaliga k o m m e n t a r e r n a har tvärtom rättfärdigat redaktörens, Holger Ahlenius, implicita o m d ö m e .
N ä r Genomskådad publicerades h a d e den av Ahlenius prisats för sin konstnärliga full- lödighet; d ä r e m o t fann h a n att ett centralt avsnitt i Hemlighetsfull b a r a var ett "repor- tage", som " k n a p p a s t [gav] något nytt ut- över vad Elin W ä g n e r s tidigare böcker i ä m n e t haft att förmäla" (Ahlenius 1938, s 787). De tidigare böcker som recensenten här syftar på var baserade på Elin W ä g n e r s o m f a t t a n d e resor i det av Första Världskri- get söndertrasade E u r o p a ; och den sortens
självbiografiska läsning skulle snart kom- ma att d o m i n e r a synen på dessa två Wäg- ner-böcker, som till yttermera visso b å d a bär beteckningen " r o m a n " på titelbladet.
Som Elaine Showalter har påpekat var 1800-talets kvinnliga författare i samtidens ögon " w o m e n first, artists s e c o n d " (Sho- walter 1978, s 73); och s a m m a synsätt mö- ter vi alltså här, applicerat på en modern författare som bättre än de flesta visste vad det ville säga att få sina skönlitterära verk inskrivna i " t e n d e n s l i t t e r a t u r e n s " trånga cirkel. Det går en o b r u t e n linje från Ahleni- us' o m d ö m e över Erik H j a l m a r Linders ka- rakteristiker av Genomskådad och Hemlighets- full i Fyra decennier av nittonhundratalet och i
Fem decennier (där den självbiografiska di- mensionen har blivit än mer iögonenfallan- de) fram till Isakssons och Linders W ä g - ner-biografi, d ä r frikostiga citat ur de b å d a r o m a n e r n a får illustrera gången av Elin Wägners eget liv. D ä r m e d har Elin W ä g - ners biografer förgripit sig på hennes konst- verk, och det hjälper föga att de n ä r de så småningom kan diskutera r o m a n e r n a som s å d a n a försöker anlägga ett något m e r a självständigt perspektiv: den ytligt själv- biografiska läsning som de h a r etablerat på n ä r a 500 sidor av biografin överskuggar ohjälpligt deras analyser av r o m a n e r n a .
Dubbelhet
Som en ropandes röst i öknen f r a m s t å r i detta s a m m a n h a n g Ö r j a n Lindberger: i ar- tikeln " H j ä r t a t och n y c k l a r n a " , publicerad i BLM 1949, har han försett oss med en rikedom på självständiga och insiktsfulla o m d ö m e n om en rad W ä g n e r - r o m a n e r . H a n avvisar de självbiografiska läsningar- na, främst med hänvisning till Elin W ä g - ners personliga förtegenhet, och påpekar att de, som h a n så försiktigt uttrycker det, förleder till " u n d e r s k a t t n i n g av den ska- p a n d e fantasin i vissa av r o m a n e r n a "
(Lindberger 1949, s 273). Lindbergers inle- d a n d e karakteristik av Genomskådad och Hemlighetsfull förtjänar att citeras i sin helhet:
Det ligger en ironisk poäng i att "Genomskå- dad" kommer först, "Hemlighetsfull" sedan.
Siri Derkert, porträtt av Elin Wägner, detalj.
Detta svarar mot en genomgående dubbelhet i verkets struktur. Å ena sidan blottlägger Elin Wägner de sociala och psykologiska samman- hangen i Agnes Stenås' historia med stor grund- lighet och skärpa; detta genomskådande utföres till stor del med en röntgenapparatur, som lå- nats från individualpsykologins laboratorier.
(Med freudianismen driver författarinnan re- spektlöst.) Å andra sidan blir de religiösa upple- velser, till vilka Agnes Stenås når fram, en bryg- ga till något som inte kan analyseras; det upp- står en kontakt med det numinösa. (aa, s 276-7)
Lindberger h a r r e d a n på ett tidigt stadium aviserat den analysinriktning som precise- ras i den avslutande meningen: samtidigt med den "personligt biografiska" synpunk- ten har han valt bort " k v i n n o s y n p u n k t e n "
(aa, s 273), dock utan n ä r m a r e motivering.
Även om Lindbergers syn på r o m a n e r n a är relativt f r u k t b a r — den " d u b b e l h e t " som han ringar in i citatet ovan har till exempel fått bli en av m i n a egna utgångspunkter — så anser j a g att " k v i n n o s y n p u n k t e n " omöj- ligt kan väljas bort n ä r vi n ä r m a r oss dessa romaner: fördomsfritt u p p f a t t a d måste den i stället läggas till g r u n d för varje analys av dem. " K v i n n o s y n p u n k t e n " genomsyrar nödvändigtvis alla aspekter av Genomskådad och Hemlighetsfull, från de sociala och psy-
kologiska s a m m a n h a n g som Lindberger urskiljer till de religiösa dimensioner som h a n lägger huvudvikten vid. R o m a n e r n a s
" d u b b e l h e t " k o m m e r härigenom att rym- m a både spänningsförhållanden och ut- vecklingslinjer, som i sin tur är av funda- mental betydelse för konstverkets form och innebörd. H j ä l p med att n ä r m a r e definiera dessa spänningsförhållanden och utveck- lingslinjer kan vi fa av S a n d r a M . Gilbert och Susan G u b a r , som h a r upptäckt att det palimpsestiska mönstret i en rad 1800-tals- verk av kvinnliga författare gestaltar " t h e w o m a n ' s quest for self-definition": " U n e a - sily aware that, like Sylvia Plath, she is 'inhabited by a cry', she secretly seeks to unify herself by coming to terms with her own f r a g m e n t a t i o n " (Gilbert och G u b a r
1979, s 76). Elin W ä g n e r hör h e m m a i vårt eget å r h u n d r a d e och har inte behövt eller velat dölja mönstret lika omsorgsfullt som sina föregångerskor, men d ä r m e d har Gil- bert och G u b a r s teori inte förlorat sin rele- vans: rörelsen från " f r a g m e n t a t i o n " till
"self-definition", gestaltad med blixtrande facetter och svindlande djupperspektiv, med ironiskt raffinemang och en mogen och skolad konstnärlig sensibilitet, karakterise- rar också Genomskådad och Hemlighetsfull.
På det o m e d e l b a r a planet h a n d l a r de bå- da r o m a n e r n a om Agnes, som efter en barn- dom i u n d a n s k y m d h e t och förvirring blir gift med sin förmyndare, den mer än tjugo år äldre J u l i u s Stenås. Aköpings unga borg- m ä s t a r i n n a har emellertid föga g e m e n s a m t med sin make, och efter förlusten av sonen som de v ä n t a d e dras hon allt m e r a till sin kusin, som i m å n g t och mycket är en spegel- bild av hennes adlige fader. T i l l s a m m a n s med Kristian Hoheneck upptäcker Agnes kärleken, men h a n s undflyende karaktär driver henne ut i en ny ensamhet. H o n flyt- tar ihop med Ethel, sin vän sedan skoltiden, startar en hjälpaktion för Europas krigs- offer och reser snart själv ut på kontinenten.
H e n n e s rapporter därifrån börjar publice- ras i svenska tidningar, och när hon så små- ningom återvänder hem är det som välkänd och initierad utrikeskorrespondent, med högtflygande planer beträffande Sveriges roll i en fredligare framtidsvärld. Tack vare
de möten och perspektiv som Agnes har bibringats i E u r o p a s öde land h a r hon kun- nat fullborda den m ö d o s a m m a vägen till självförverkligande, och utifrån sin smärt- s a m m a klarsyn — beträffande världen, mänskligheten och sig själv — måste hon nu k ä m p a vidare, emot den internationella splittringen och krigets kaos.
Rörelsen från " f r a g m e n t a t i o n " till "self- definition" avtecknar sig alltså i flera di- mensioner; men det är Agnes utveckling som är dess givna centrum. R e d a n i verkets inledande kapitel f r a m h ä v e r Elin W ä g n e r d e n n a f u n d a m e n t a l a rörelse genom att i skildringen av h u v u d p e r s o n e n s tidiga b a r n d o m gestalta den i koncentrerad form:
med Agnes som exempel analyseras h ä r orsakerna till kvinnans konventionella si- tuation, och medelst en suggestivt utnytt- j a d symbolik antyds hennes väg mot själv- förverkligandet. J a g skall ägna återstoden av min essä åt detta e n d a kapitel, det allra första i Genomskådad.
*
I sin b e r ö m d a uppsats om " K v i n n l i g sex- ualitet" (1931) skisserar Freud inlednings- vis den lille pojkens modersbindning, under den pre-oedipala såväl som den oedipala fasen. För den lilla flickan, konstaterar han sedan, är situationen a n n o r l u n d a :
Her first object, too, was her mother. How does she find her way to her father? How, when and why does she detach herself from her mother?
(Freud 1931, s 225)
Det första kapitlet i Genomskådad kan läsas som ett svar på Freuds frågor, gestaltat i skönlitterär form av en kvinna som d ä r m e d har gjort u p p r o r mot sin konventionella freudianska roll som objekt och i stället, med stort eftertryck, f r a m t r ä d e r som sub- jekt. M e n rollförskjutningen innebär inte
att hon totalt avvisar Freud. " A r du Freudi- an?", får Ethel fråga Agnes i en aldrig ut- nyttjad arbetsboksanteckning, och Agnes svarar: " L i k a lite som j a g är lutheran för att j a g tror på G u d " (EWS, arbetsbok 13).
" D e n d ä r gamle g u b b e n i Wien far t j ä n a m å n g a ä n d a m å l som han inte förutsett eller velat", skrev Elin W ä g n e r till Emilia Fo-
gelklou när hon j u s t h a d e avslutat Genom- skådad och skulle ta itu med Hemlighetsfull, och hon fortsatte: "Största nytta kanske k o m m e r han att göra när alla konklusioner han gjort av sina första upptäckter ha fallit u n d a n och nya konklusioner byggts u p p på hans lära om b a r n d o m e n s och d r ö m m a r n a s betydelse" ( E W S , brev till Emilia Fogel- klou 11/11 1937).
I Genomskådad och Hemlighetsfull " d r i v e r "
Elin W ä g n e r inte "respektlöst" med freu- dianismen som Lindberger påstår (Lind- berger 1949, s 276); i stället u t n y t t j a r hon Freuds frågeställningar och slutsatser för att på en gång nagla fast patriarkatet och lyfta f r a m kvinnan, m ä n n i s k a n . H u r hon i inledningskapitlet formulerar sitt svar på Freuds frågor om den lilla flickans väg från modern till fadern skall j a g försöka klargöra genom att först d r a u p p k o n t u r e r n a av ka- pitlets handlingsmönster, för att sedan kon- centrera u p p m ä r k s a m h e t e n på den gestalt som här träder f r a m . Dessa b å d a aspekter, som i grova d r a g motsvarar Lindbergers sociala och psykologiska s a m m a n h a n g , vi- sar sig illustrera individens fragmentarise- ring, som blir allra påtagligast i skildringen av Agnes sexuella utveckling med dess slå- ende freudianska symbolik. M o t d e n n a symbolik ställer emellertid Elin W ä g n e r en a n n a n , vars dimensioner är både mäktigare och djärvare. K a n h ä n d a var en av hennes inspirationskällor en intressant parallell och ett ä n n u intressantare medgivande i Freuds diskussion av den lilla flickans pre- oedipala fas:
Our insight into this early, pre-Oedipus, phase in girls comes to us as a surprise, like the disco- very, in another field, of the Minoan-Mycenean civilization behind the civilization of Greece.
Everything in the sphere of this first attach- ment to the mother seemed to me so diflicult to grasp in analysis — so grey with age and shado- wy and almost impossible to revivify — that it was as if it had succumbed to an especially inexorable repression. (Freud 1931, s 226) På detta o m r å d e , vet Freud, har kvinnliga psykoanalytiker som kan etablera ett mo- dersförhållande med sina patienter en för- del framför de manliga. Elin W ä g n e r vet att den kvinnliga romanförfattaren har en än-
nu mycket större fördel; och lika suggestivt som övertygande visar hon oss att hennes huvudperson har sin självfallna identitet i ett helt, erkänt och samhälleligt centralt förhållande till M o d e r n . I detta förhållande ryms de religiösa aspekter som blir så vä- sentliga för Lindberger, men som j a g skall försöka demonstrera i det tredje steget av min diskussion kan och måste dessa analy- seras, integrerade som de är i en konstnärlig helhet av sådan art att de k o m m e r att skilja sig radikalt från vår konventionella upp- fattning av religion. Elin W ä g n e r s bild av det ursprungliga M o d e r — Dotter-förhål- landet, f r a m b u r e n medelst en symbolik som i sin poetiska kompression rör vid my- tens klangbottnar, f o r m a r sig till en magni- fik konstnärlig vederläggelse av Freuds hela frågeställning i u p p t a k t e n till " K v i n n l i g sexualitet".
Flickan som inte finns
Elin W ä g n e r s Genomskådad och Hemlighets- full måste först och främst ses i förhållande
till den våg av självbiografiska r o m a n e r som kom att prägla det svenska 1930-talet.
Första delen av Eyvind J o h n s o n s Romanen om Olof, Nu var det 1914, hade publicerats 1934, 1935 kom H a r r y M a r t i n s o n s Nässlor- na blomma och J a n Fridegårds Jag Lars Hård och 1936 följde Mor gifter sig, första delen i M o a Martinsons svit. Som läsare inbjuds vi att betrakta h u v u d p e r s o n e r n a i dessa ro- m a n e r — Olof, M a r t i n , Lars och M i a — som respektive författares alter ego, och d e t s a m m a gäller om J o h a n i Tjänstekvinnans son, genrens arketyp i den svenska litteratu- ren och en av Elin W ä g n e r s ofrånkomliga utgångspunkter. Genomskådad och Hemlig- hetsfull är bland mycket a n n a t en replik till Strindberg, en " T j ä n s t e k v i n n a n s d o t t e r " — men på ett karakteristiskt sätt exploaterar och e x p a n d e r a r Elin W ä g n e r en given konstnärlig form för sina egna syften. Den gestalt som vid första anblicken tycks kun- na identifieras med Elin W ä g n e r själv, journalisten och författaren Ethel Wester-
dyk, sedermera gift Wittgård, begåvas trots de efterhängsna initialerna i n a m n e t med en levnadshistoria som b a r a får allt mindre
Siri Derkert, "Mor och barn", relief i järn, 1960-tal.
gemensamt med Elin W ä g n e r s egen.
An mer provokativt problematisk är hu- vudpersonen och den fiktiva romanförfatta- ren, Agnes Stenås. Elin W ä g n e r börjar nämligen sin självbiografiska r o m a n med att radikalt u n d e r m i n e r a h u v u d p e r s o n e n s identitet: redan på första sidan i Genomskå- dad far Agnes berätta att hon på barnbörds- huset blev h o p b l a n d a d med en a n n a n ny- född flicka " s o m kanske, kanske ä n n u går omkring och är j a g " (Genomskådad, s 5).
K a n h ä n d a h a n d l a r alltså Genomskådad och Hemlighetsfull i själva verket om en helt an- nan kvinna, som råkar ha fatt Agnes n a m n och roll i livet b a r a därför att modern inte ägde någon vigselattest, hennes nyfödda barns identitetsbevis framför a n d r a ? Osä- kerheten är på en g å n g f u n d a m e n t a l och irrelevant: Elin W ä g n e r s självbiografiska r o m a n e r h a n d l a r om kvinnans situation i det patriarkala samhället, och frågetecknen kring Agnes Stenås identitet är en direkt följd av kvinnans obetydlighet, osynlighet, j a , icke-existens i detta samhälle.
M e d a n Agnes har a r b e t a t sig ut i världen har m a n "i alla Sveriges kyrkor [sjungit]:
att t j ä n a två herrar tillika, så skilda som M a m m o n och G u d " (G, s 5). Något alter- nativ till patriarkatet gives alltså inte; och inledningskapitlets fabel utgör heller ingen- ting a n n a t än en serie bekräftelser på att det kvinnliga berättarjaget i detta samhälles ögon inte finns. Agnes — om det nu är hon?
— beskriver sitt liv från födelsen till sju års ålder; och i det obönhörliga förnekandet av henne själv far patriarkatets fragmentarise- ring av kvinnans identitet sin mest iögonen- fallande illustration.
Som dotter till en fideikommissarie är Agnes enligt lagen utesluten ur arvsföljden, men som oäkta dotter är hon dessutom hän- visad till ett skuggliv, präglat av hemlig- hetsmakeriet kring m o d e r n s förhållande med den adlige fadern. Inte heller med släkten på mödernet, vars huvudgestalt är den märkliga F a r u p k v i n n a n , far hon ha nå- gon kontakt: fadern har förbjudit alla besök på det gods d ä r hans älskarinnas anhöriga återfinns bland de underlydande. N ä r gre- ven sedan avlider u t a n att ha lyckats produ- cera någon liten fideikommissarie är ätten
Sporre officiellt utdöd, och att grevens na- turliga dotter högljutt protesterar när bi- skopen sänker nyckeln till det Sporreska gravkapellet i ån gör alls ingen skillnad:
biskopen "tillhörde det skede och företräd- de det system i vilket ceremonien har högre makt än s a n n i n g e n " (G, s 14).
Strax efteråt gifter m o d e r n sig med herr Andersén, som tack vare legatet från J o h a n Sporre kan förverkliga sin d r ö m och ö p p n a missionsbokhandel; men d e n n e d j u p t tro- ende styvfader och hans lagvigda hustru föredrar att inför omvärlden presentera Ag- nes Andersén som sin adoptivdotter. Först det barn som så s m å n i n g o m föds i äkten- skapet blir, också i Agnes m u n , ett "eget b a r n " (G, s 21). D å Agnes har hunnit till första förberedande är hennes j a g så sön- derfrätt av patriarkatets förnekanden att hon själv förnekar sitt enda s a n n a b a n d med en a n n a n människa, det som vi allt- j ä m t , utan n ä r m a r e eftertanke, ofta kallar
för heligt. " M i n mamma var inte med då jag föddes" (G, s 21), påstår hon inför Fröken
och alla klasskamraterna.
Kvinnlig sexualitet och fadersvälde Lilla Agnes radikala förnekande av sin mor hälsas som en oskyldig lustighet, ty bland lärarna på hennes skola " f a n n s ingen psy- kolog som intresserade sig för att lista ut ur vilken föreställningsvärld ett s å d a n t yttran- de k o m " (G, s 23). M e n den Agnes som skriver sin självbiografi kan förlita sig på att hennes läsare är mer b e v a n d r a d e i psykolo- gi än en gång hennes lärare. Freud har lärt oss att urskilja det lilla barnets sexualitet och dess betydelse; men när flickan som inte finns — hon som dock på alla normala barns sätt utvecklas via sina ivriga och oför- tröttliga försök att k o m m a u n d e r f u n d med sig själv och sin omvärld — på allvar börjar utforska sin sexualitet, är det b a r a för att straffas och p å b ö r d a s överväldigande skuldkänslor. O c h straffen som så effektivt u n d e r m i n e r a r och splittrar Agnes redan så bräckliga j a g är lika g e n o m g r i p a n d e som oerhörda, med en konkretion som blottläg- ger den s a n n a arten av de relativt begränsa- de sociala tabu-föreställningar som Freud
fäster sådan vikt vid. Förnekandet av mo- dern blir ett logiskt uttryck för den skuld som Agnes, precis som Bibelns Eva, har fått lära sig att förknippa med sin kvinnliga sexualitet — och som här övertygande av- slöjas som en produkt av manlig fruktan.
"Agnes, du blir min d ö d " , säger modern så fort den lilla flickan har gjort något ofog
— och ger d ä r m e d luft åt sina sexuella skuld- känslor, de som bekräftas av ett oäkta b a r n och av den samhälleliga icke-existens, den död, som är följden av hennes roll som J o - han Sporres älskarinna. N ä r modern sedan en dag talar om för Agnes att farbror J o h a n är död, och gör det j u s t när flickan har slutat leka olovandes med tändstickor och sitter där med ett litet b r ä n n s å r på nästip- pen som bevis för sin olydnad, måste Agnes givetvis sätta de b å d a händelserna i sam- band med v a r a n d r a : det är hon som genom sin olydnad har orsakat farbror J o h a n s död.
Tändsticksleken ter sig som ett skolexempel på penisavund — en prydlig bekräftelse på
Siri Derkert, "Sara och tunnbandet", teckning 1925.
en av Freuds viktigaste slutsatser beträffan- de kvinnans sexuella utveckling. M e n straf- fet för Agnes sexuella nyfikenhet är sko- ningslöst och oåterkalleligt, och den som exekverar det är inte m o d e r n — som inte ens märker Agnes tilltag med tändstickorna
— utan den f r å n v a r a n d e men allestädes n ä r v a r a n d e fadern, patriarken själv. På be- gravningen letar Agnes efter något a n n a t barn som med henne kan dela skulden över att farbror J o h a n ligger d ä r död i sin låda, men hon letar förgäves. H e n n e s oerhörda skuldbörda, som är sprungen ur ett barns- ligt missförstånd men n å r ner till en f u n d a - mental sanning, skall tynga en lång rad av hennes b a r n d o m s å r ; och det är den som till slut driver henne ut på den symbol-laddade expeditionen till Sporreholm.
Agnes besök i ruinerna av det äldsta Sporreholm och hennes ä r e n d e d ä r kan på ett plan tolkas som ett groteskt försök att finna r ä d d n i n g i en av Freuds centrala te- ser. I " K v i n n l i g sexualitet" beskriver han de vägar som ö p p n a r sig för den lilla flickan som har tvingats inse att hon en gång för alla är kastrerad och aldrig k o m m e r att få någon penis, men det är b a r a längs en av dessa vägar som hon kan nå det som Freud definierar som " t h e final normal female at- titude, in which she takes her father as her object and so finds her way to the feminine form of the O e d i p u s c o m p l e x " (Freud 1931, s 230). Agnes e n s a m m a expedition i som- m a r h e t t a n för att släppa ut fadern ur grav- kapellet blir ett övertydligt försök att eta- blera detta incestuösa förhållande och där- med återföra tillvaron till dess riktiga ba- nor: " A t t det skulle bli pinsamt för m å n g a då han kom ut, det förstod jag, men gladdes snarast däröver, ty j ä m t e en b r i n n a n d e ön- skan att själv k o m m a till rätta bodde också hos mig en önskan att ge de stora igen för allt som inte var som det skulle" (G, s 23).
Spritt s p r å n g a n d e naken kliver Agnes där- för ut i den nästan torrlagda V i n d å n och d r a r med m ö d a u p p den jättelika nyckeln till gravkapellet. D e n n a fallossymbol släpar hon sedan in i slottsruinen, men d ä r blir hon osäker på hur hon skall genomföra res- ten av sin plan. U r sitt vuxenperspektiv tror Agnes att det är rosten på nyckeln som har
skrämt henne: m o d e r n s "anfall av sorg och vrede över rost på tvättkläderna h a d e ingi- vit mig en formlig skräck for r o s t " (G, s 27).
N ä r Agnes skall få ett syskon omskrivs föd- seln eufemistiskt som " s t o r t v ä t t " ; och ros- ten står alltså för det kvinnoblod som under patriarkatet betraktas som orent, som nå- got som måste döljas och utplånas. Skrämd av detta blod beslutar Agnes sig för att g ö m m a nyckeln tills hon blir stor nog att förverkliga återstoden av sitt projekt. Det är då, när Agnes inte längre vill fortsätta sin sexuella upptäcktsfärd, som hon går vilse i källaren under slottsruinens torn:
Förgäves for jag hit och dit, besinningslöst och blint som en fågel för första gången instängd i en bur. [...]
Jag grät och skrek, ja vrålade högt, det var min första erfarenhet av dödsångest och hur fenome- nalt man kan vråla då. (G, s 28)
Den n a k n a lilla flickan som med rost på magen i panisk förskräckelse rusar omkring i labyrinten av källargångar blir patriarka- tets arketypiska kvinnliga offer, straffat för sin sexuella nyfikenhet med våldtäkt och död. Agnes' r ä d d n i n g blir hennes vita hår- b a n d , oskuldens symbol, som solens strålar så småningom belyser inne i en gång, men vid det laget har hon redan lärt sig sin läxa.
I det patriarkala samhället straffas alla ytt- ringar av kvinnlig sexualitet — därför att kvinnlig sexualitet, som den konsekventa symboliken antyder, ytterst innebär faders- gestaltens död. För flickan, för kvinnan, är fragmentariseringen i patriarkatet total.
Modern, Dottern och livets heliga krafter O m Agnes b a r n d o m är förvirrande och de- struktiv, så är kapitlet om den en påfallande elegant formad konstnärlig helhet, vars fik- tiva skapare till yttermera visso är Agnes själv. D e n n a helhet får sina väsentliga djupdimensioner — och mycket av sin mar- kanta rytm — av den flödande och suggesti- va symbolik som a c k o m p a n j e r a r Agnes bå- da besök på Sporreholm, i s a m b a n d med faderns begravning i kapitlets första hälft och i s a m b a n d med expeditionen för att bärga nyckeln i dess senare del. På Sporre-
holm saknar j u Agnes i enlighet med patri- arkatets lagar all hemortsrätt, men symbo- liken vederlägger effektivt både hemlighets- fullheten kring hennes besök och den frag- mentarisering — social, personlig och f r a m - för allt sexuell — som u n d e r fadersväldet har blivit hennes öde.
De b å d a o b j u d n a gästerna på J o h a n Sporres begravning är inte klädda i svart som den övriga menigheten. Agnes är iförd farbror J o h a n s sista present, en dalkulle- dräkt som bör vara gul och orange, och modern är " s o m vanligt klädd i ljusgrå b o m b a s i n " (G, s 11). Agnes är fylld av b e u n d r a n inför m o d e r n s "lilla f r u h a t t "
med dess blekskära rosor mellan brättets valv och luggen, men hon blir förtvivlad då m o d e r n i sista ögonblicket binder "ett tätt svart flor över rosorna, luggen och n ä s a n "
(G, s 11) och d ä r m e d i hennes tycke spo- lierar hela a r r a n g e m a n g e t .
Där hon sitter vid m o d e r n s sida i slotts- kyrkan känner Agnes sig beklämd och bort- kommen. R u m m e t är högt och underligt, med förgyllda änglar på väggarna och svarta människor i bänkarna. Själva solskenet lämna- de här fläckar efter sig när det gick genom de brokiga fönstren. Mammas knä såg ut som om hon spillt på sig ägg och spenat, men då jag lade min hand i hennes knä blev den gul och grön i stället. Ett oavbrutet brus påverkade mina sin- nen, det kom från orgeln, i dag behandlad av en stockholmskonstnär. Där vi satt bland kuskar och lagårdsfolk blandades blomdoften så starkt med stallukt att jag fick kväljningar. (G, s 12) I helgedomen blir Agnes alla sinnesintryck nya och överväldigande. D ä r hon sitter mitt i det flödande gula och gröna ljuset, självly- sande som en b l o m m a i sin f ä r g g r a n n a dräkt och omvärvd av de starka lukterna av blommor och d j u r , blir hon c e n t r u m i en hel symbolsfar som på ett f r a p p e r a n d e sätt bry- ter sig mot den p å g å e n d e begravningsritu- alen. " J a g vet nu vilken u n d e r b a r repris av ett historiskt utstyrselstycke som vid detta tillfälle utfördes i Sporreholms slottskyrka"
(G, s 12), b e r ä t t a r Agnes vidare ur sitt vux- na perspektiv:
Idel gamla dyrgripar från storhetstiden använ- des som rekvisita, rollerna utfördes av riktiga
biskopar, grevar, landshövdingar, Serafimer- riddare, trotjänare och operasångare. Allt var äkta så när som på ett litet oäkta barn, och det hörde också till pjäsen på något sätt liksom den unga kvinnan med tjockt halvflor över ansiktet.
(G, s 12-13)
H ä r reduceras de ceremonier med vilka patriarkatet följer en representant för sitt system till graven till en pjäs, en "repris av ett historiskt utstyrselstycke", och händel- sesekvensens t o m m a mekanik gör det tyd- ligt att också patriarkatet som s å d a n t i Ag- nes ögon står med ena foten i graven. Desto betydelsefullare blir den helhet som den suggestiva symboliken f r a m m a n a r . Dess h j ä r t p u n k t är M o d e r n och Dottern, de tid- lösa symbolerna för livets heliga krafter. De underliggande mytiska parallellerna heter Demeter och Kore, sädesfältens g u d i n n a och hennes dotter. U t a n Demeters välvilja skulle j o r d e n förtvina och alla levande var- elser vara d ö m d a att dö. D e m e t e r var, pre- cis som J u n g f r u M a r i a , på en g å n g moder och j u n g f r u . Agnes m a m m a s flortäckta hatt med de u n d e r b a r a rosorna kan mot d e n n a bakgrund tolkas som en kvinnlig sexual- symbol, d ä r kombinationen av " f r u h a t t "
och flor provokativt definierar en uppfatt- ning av j u n g f r u d o m som är vitt skild från patriarkatets, begränsad och förytligad som den är av ä g a n d e r ä t t s b e g r e p p och av benägenheten att betrakta kvinnor som handelsvaror. M e d a n den siste manlige re- presentanten för ätten Sporre vigs till grifte- ro lyckas alltså Elin W ä g n e r att tvärs ige- nom det kärvt patriarkala kyrkorummet förmedla visionen av en ordning som är både ursprungligare och mäktigare, av en värld d ä r m ä n n i s k o r n a samlas i dyrkan kring M o d e r n och Dottern d ä r de sitter i solskenet på den frodigt grönskande j o r d e n , omgivna av b l o m m o r och d j u r .
Som för att f r a m h ä v a både den tidlösa tryggheten i d e n n a bild och dess oerhörda symboliska dimensioner — förutom, natur- ligtvis, patriarkatets irrelevans — låter Elin Wägner Agnes s o m n a hos sin mor m e d a n m a n håller griftetal över hennes far. Efter akten skyndar de b å d a i väg till ruinerna av det äldsta Sporreholm, alldeles invid Vind- åns strand: ( " I n i kylan och dunklet u n d e r valven släpade hon mig, letade sig över
borggården bort till det yttersta tornet, bar mig uppför en s t e n t r a p p a och kom f r a m till ett fönsterhål i den yttre g r å s t e n s m u r e n "
(G, s 13). Från sin position i fönsteröpp- ningen får Agnes se h u r biskopen, stående längst ut på bryggan, kastar nyckeln som han har låst in farbror J o h a n med i ån. N ä r hon inser vad det är han har gjort häver hon u p p ett gällt rop.
Matriarkatets protest
Låt oss titta n ä r m a r e på den l a d d a d e scen som Elin W ä g n e r h ä r m å l a r u p p för oss.
Ytterst på bryggan placerar hon alltså bi- skopen med sitt guldkors på magen och den väldiga nyckeln i h a n d e n , omgiven av J o - han Sporres n ä r m a s t e släktingar. All d e n n a fallossymbolik sveper hon i utslocknandets ceremoniel. I ruinen på a n d r a sidan ån g ö m m e r hon M o d e r n och Dottern, bevisen för att släkten lever vidare och hela brygg- ceremoniens antites. Fruktbarhetssymboli- ken från akten i kyrkan omvärver M o d e r n och Dottern, och slottsruinen som Agnes nu har trätt in i, med sin mor som enda säll- skap och guide i de hemlighetsfulla gångar- na och r u m m e n , a n t a r proportionerna av en symbolisk livmoder. Den är emellertid också något mera. Agnes observerar nyck- elceremonien från en fönsteröppning i det yttersta tornet — s a m m a torn, för övrigt, i vars källare hon n å g r a år senare skall göra sin första erfarenhet av dödsångest. M e n det äldsta Sporreholm bestod alltså inte en- bart av detta torn, u t a n av ett stort komplex där tornet var en integrerad del. M e d sin kombination av livmoder- och fallossymbo- lik blir slottsruinen ett uttryck för ett mate- riarkalt präglat förhållande mellan könen, ett förhållande där m a n n e n snarast var pe- rifer. Det äldsta Sporreholm k o m m e r där- med att illustrera själva grundvalen för ät- tens fortlevnad genom å r h u n d r a d e n a . I provokativ kontrast låter Elin W ä g n e r de par som bebor det m o d e r n a Sporreholm förbli barnlösa: J o h a n Sporre följs av Hel- m u t Hoheneck, som inte heller han välsig- nas med någon liten fideikommissarie, och när näste godsherre, H e l m u t s halvbror Kristian, äntligen kan gifta sig skymtar vi ä n n u ett ofruktsamt äktenskap, om inte an-
nat därför att Kristians liv och leverne ut- gör så iögonenfallande paralleller till Agnes faders. Agnes skrik när biskopen sänker nyckeln är själva matriarkatets protest. Ce- remonien kan de inte göra ogjord; men dessa oartikulerade rop ur b a r n a m u n blott- lägger lika enkelt som effektivt det befängda i den kyrklige dignitärens högtidliga h a n d - ling.
G e n o m att M o d e r n och Dottern osedda lyckas ta sig ut ur slottsruinen k o m m e r Ag- nes skrik att tillskrivas Vita F r u n , som upp- höjs till särskild attraktion i traktens turist- reklam. M e n Vita F r u n är nu inte ett spöke vilket som helst u t a n ättens s t a m m o d e r . Hennes association med slottsruinen för- stärker symbolikens matriarkala prägel.
O c h associationen vidmakthålls och ut- vecklas: när nyckeln till gravkapellet n å g r a år senare återfinns i tornets källare urskiljs om igen Vita F r u n s ingripande, och tradi- tionen ges ytterligare livskraft av Ethel Westerdyk, som k o m m e r till slutsatsen att den Agnes som faktiskt flyttade nyckeln åtminstone måste u p p f a t t a s som ett o m b u d för Vita F r u n .
Liksom Agnes första besök på Sporre- holm är hennes expedition för att bärga nyckeln svept i en atmosfär som lyfter hän- delserna till ett plan ovan det vardagliga.
Till följd av en torr och het s o m m a r har vattnet i V i n d å n en d a g tagit slut, "för för- sta gången i m a n n a m i n n e " , så att "kvar- n a r n a , spinneriet och möbelfabriken [står]
stilla utan kraft för d r i f t e n " (G, s 25) och fru Andersén börjar, trots årstiden, oroa sig för effekterna på j u l h a n d e l n . U r led är alltså tiden, med stora delar av traktens närings- liv försatt ur funktion, n ä r Agnes ensam ger sig i väg till Sporreholm i den d a m m a n d e hettan. H e n n e s förevändning är lika oskyl- dig som övertygande: hon skall gå ut och plocka blommor.
Demeters dotter K o r e gick också en dag ut för att plocka blommor. M e n hon för- svann spårlöst, och hennes mor var otröst- lig. Det fanns dock de som hade sett hur marken hade ö p p n a t sig och K o r e förts ner i underjorden, och så s m å n i n g o m återfanns hon hos H a d e s . Dödsrikets herre hade tagit henne med våld. Demeter insåg att H a d e s
Siri Derkert, "Körsångerska på Fogelstad", collage 1959.
måste ha h a n d l a t med Zeus tysta medgi- vande; och hon h ä m n a d e s på sina b å d a bröder genom att v a n d r a omkring på jor- den och förbjuda träden att b ä r a frukt och örterna att växa, tills ödeläggeisen hotade hela mänsklighetens framtid. Slutligen måste Zeus skicka bud till H a d e s att släppa Kore. M e n i H a d e s t r ä d g å r d a r hade hon setts äta sju g r a n a t ä p p l e k ä r n o r , och där- med var hon för alltid b u n d e n vid dödsri- ket. T r e m å n a d e r av varje år måste hon tillbringa där; men på våren återförenas hon med Demeter, och då blir j o r d e n på nytt grön och fruktsam. (Graves 1979, s 8 9 - 9 1 )
Det straff som Agnes får lida för sin före- t a g s a m m a b ä r g n i n g av nyckeln till faderns gravkapell, det fasansfulla besöket i dödsri- ket, blir alltså med mytens förtecken H a d e s våldtäkt av Kore. Robert Graves tolkar be- rättelsen som en del av en större myt som skildrar hur en hellensk tre-enighet av gu- dar tvingar sig till giftermål med den förhel- lenska trippelgudinnan, och som ytterst speglar det manliga övertagandet av de kvinnliga j o r d b r u k s m y s t e r i e r n a (Graves 1979, s 93). O c h ä n n u i myten om Demeter och K o r e d o m i n e r a r som vi har sett den kvinnliga, den moderliga makten: Zeus måste böja sig för Demeter, och H a d e s mås- te ge vika för livets skull. H a n s övergrepp på Kore blir en del av en cykel som bekräf- tar den kvinnliga sexualitetens f u n d a m e n - tala och alltjämt heliga roll.
För K o r e i tjugonde seklet är situationen a n n o r l u n d a . Den ödeläggande torkan kan ses som en påminnelse om hur Den Stora M o d e r n s sorg över Dotterns försvinnande faktiskt yttrade sig; men i patriarkatet, vi- sar oss Elin W ä g n e r , orsakar separationen en ödeläggelse av än mera g e n o m g r i p a n d e art. M e d a n Elin W ä g n e r a r b e t a d e på Hem- lighetsfull noterade hon i en arbetsbok vad Emilia Fogelklou hade berättat om de mat- riarkala förhållanden som genomvävde samhället ä n n u u n d e r " p a t r i a r k a t e t s upp- stigande tid", och som resulterade i att kvinnan " m e d sin lagligt dåliga ställning [hade] kvar mycket av självaktning och m ä n n e n s aktning, av kunskaper och fär- digheter som hon inte har nu. Nu är vi som
plantor med torra rötter, vi har inget att suga ur, vi har fördärvats av denna torka, av oss blir inget vi som är nu.'" (EWS, arbetsbok 13; min kursi- vering) Agnes rastlösa sökande efter Den Stora M o d e r n blir en livsviktig uppgift; och livsviktig blir också hennes skildring av det- ta sökande, i konstnärlig form.
En kvinnas skapelse
I elegant koncentrat föregriper inlednings- kapitlet i Genomskådad stora delar av konst- verket i dess helhet. L ä n g e skall Agnes för- bli osynlig i patriarkatet, först som hustru åt borgmästare Stenås och sedan som äl- skarinna åt Kristian Hoheneck. O c h i ex- trema former får hon erfara att patriarka- tets straff för kvinnlig sexualitet är och för- blir döden: barnet som hon avlar med Juli- us Stenås slaktas i hennes liv, och när hon triumferande m e d d e l a r Kristian att hon trots allt kan få b a r n igen bemöter han hen- ne med likgiltighet och tystnad. " I n g e n kvinna som varit mycket älskad kan fatta att den älskade nekar att fortleva genom henne, hur vanligt det än ä r " (H, s 24).
M e n kärleken kan, trots patriarkatet, ut- veckla sin u n d e r g ö r a n d e och n y s k a p a n d e kraft. Via förhållandet med Kristian får den skuggestalt som var b o r g m ä s t a r i n n a n Stenås d j u p och dimensioner, och hennes nyväckta dröm- och fantasiliv ö p p n a r slus- sarna till hennes inre jag. D ä r m e d blir kon- flikten med patriarkatet akut, och situatio- nen får sitt symboliska uttryck i den häftiga blödning som d r a b b a r Agnes på det schweiziska sanatoriet, när Kristian efter en lång separation återigen vill ha ett för- hållande med henne. Den Agnes som efter sitt e n s a m m a besök på Sporreholm i tysthet grävde ner sitt rostfläckade linne kan och vågar nu äntligen erkänna den oerhörda kraft som hennes kvinnoblod representerar:
" N ä r balansen inom en människa och ba- lansen i hennes förhållande till omvärlden är väl avvägd, skall hon aldrig behöva se kraften inom sig naken och h a n d l a n d e , hon skall b a r a förnimma dess outtömlighet och ta den för given" (H, s 129). Blödningen blir Agnes pånyttfödelse till sin sanna iden- titet. N ä r hon de första d a g a r n a ligger kraft-
lös urskiljer h o n g å n g p å g å n g ett ansikte över sig:
— Ar det mor? hade jag brukat säga och hon hade förstått min svenska.
— Gewiss Kinderle 's ist Miitterle, hade hon svarat for var gång. (H, s. 131)
Den som s v a r a r , och d ä r m e d också bekräf- tar att d e t t a förhållande ä r höjt över alla språkliga b a r r i ä r e r , är sanatoriets träd- g å r d s m ä s t a r f r u , D e m e t e r s i n k a r n a t i o n i t j u g o n d e å r h u n d r a d e t . Efter Agnes upple- velse p å s a n a t o r i e t ä r inte ens det krigshär- j a d e E u r o p a s a m m a dödsrike som tidigare:
det är också den j o r d m å n i vilken en ny och förenad m ä n s k l i g h e t visar sig ha sina rot- t r å d a r .
*
Ethel W e s t e r d y k gör i första kapitlet i Ge- nomskådad sin b ä s t a v ä n s m å t t chockerad n ä r hon ber att fa skriva en r o m a n om hen- ne: i Agnes h e m är r o m a n ett syndigt be- g r e p p . S t y v f a d e r n — som dock h a r blivit så rikt b e g å v a d av M o d e r n och D o t t e r n — ä g n a r bevars sitt b o k h a n d l a r l i v åt att mis- sionera för G u d F a d e r , och s a n n i n g a r av det slag som r y m s i r o m a n e r förblir n ö d v ä n - digtvis h o n o m f r ä m m a n d e . N ä r Agnes så s m å n i n g o m drivs att i r o m a n f o r m skildra sitt liv, och d e s s u t o m gör det m e d adress till sin lillasyster K a r n a , hon som Agnes av p a t r i a r k a t e t h a r tvingats att förneka och förskjuta, så blir h e n n e s skapelse en u t m a - ning, inte b a r a till m i s s i o n s b o k h a n d l a r e n s något ensidiga s o r t i m e n t u t a n till p a t r i a r - katets syn p å kvinnors konst över h u v u d . O c h som A d r i e n n e Rich p å m i n n e r oss är
"Active willing a n d creation in w o m e n [ . . . ] forms of aggression, a n d aggression is both ' t h e p o w e r to kill' a n d p u n i s h a b l e by d e a t h " (Rich 1975, s 174). A n a d e Elin W ä g n e r i vilken u t s t r ä c k n i n g det strafTsom Agnes far lida för sin f r a m g å n g s r i k a bärg- ning av nyckeln, det ödesdigra besöket i dödsriket, föregrep den b e h a n d l i n g som hon själv skulle få r ö n a som s k a p a r e av " e n kvinnas självbiografi", de b å d a r o m a n e r n a o m Agnes Stenås?
L I T T E R A T U R Otryckt material
Elin Wägners Samling, A 48 a, i Kvinnohisto- riska samlingarna, Göteborgs universitetsbib- liotek:
E I a:7, brev till Emilia Fogelklou den 16/3 1937 och den 11/11 1937.
F 11:5, arbetsbok 102.
F 11:9, arbetsbok 13.
F III: 1, "Skulle du vilja skriva något om vad du menat med din nya bok?"
(I citat ur brev och arbetsböcker har jag löst upp förkortningar samt satt in stora bokstä- ver och skiljetecken utan att närmare ange detta.)
Tryckt material
Ahlenius Holger, "Från Aköping till Europa", BLM 1938, s 7 8 6 - 8 .
Freud Sigmund, "Female Sexuality" (1931), i The Standard Edition of the Complete Psychological Works of Sigmund Freud, vol X X I , L o n d o n 1961, s 2 2 1 - 4 3 .
Gilbert Sandra M. och Gubar Susan, The Mad- woman in the Attic: The Woman Writer and the Nine- teenth-Century Literary Imagination, New H a v e n and London, 1979.
Graves Robert, The Greek Myths, vol I, Har- mondsworth fl960], 1979.
Isaksson Ulla och Linder Erik Hjalmar, Elin Wägner 1882—1922: Amason med två bröst, Stock- holm 1977; Elin Wägner 1922-1949: Dotter av Moder Jord, Stockholm 1980.
Lindberger Örjan, "Hjärtat och nycklarna.
Några synpunkter på Elin Wägners författar- skap", BLM 1949, s 2 7 1 - 8 .
Linder Erik Hjalmar, Fyra decennier av nittonhund- ratalet (Schiick Henrik och Warburg Karl, Illu- strerad svensk litteraturhistoria, vol V I I I ) , Stock- holm 1949.
Linder Erik Hjalmar, Fem decennier av nittonhund- ratalet, vol I, Stockholm 1965.
Rich Adrienne, "Vesuvius at Home: The Power of Emily Dickinson" (1975), i On Lies, Secrets and Silence: Selected Prose 1966—1978, London 1980, s
157-83.
Showalter Elaine, A Literature of Their Own: Bri- tish Women Novelists from Bronte to Lessing, London [1977] 1978.
Wägner Elin, Genomskådad, Stockholm 1937.
Wägner Elin, Hemlighetsfull, Stockholm 1938.
S U M M A R Y
Elin Wägner (1882-1949), the Swedish femi- nist novelist, wrote Genomskådad (Unmasked,
1937) a n d Hemlighetsfull (Mysterious, 1938) as parts of a trilogy; but the third volume was never completed. She once described the work as "a woman's autobiography, written as she is getting old". Her aims, according to a letter to a friend, were to "summarise and present in po- pulär form the new ideology that the new femi- nism needs", and she added that in her opinion the goals of the new feminism would have to be reconciliation and co-operation between wo- men and men.
N o w a d a y s , Genomskådad a n d Hemlighetsfull are not rated very highly, and I attempt to show that this is bound up with a growing tendency to approach these novels as if they were the au- thor's autobiography rather than works of art.
My central thesis is that Genomskådad and Hem- lighetsfull are significant feminist works of art, re-creating the movement from "fragmenta- tion" to "self-definition" which Gilbert and Gu- bar have discerned in so many nineteenth-cen- tury works by women writers {The Madwomen in the Attic, p 76). I trace this movement in a single chapter, the first one in Genomskådad, which also tums out to contain a refutation ofsome of the tenets in Freud's essay on "Female Sexuality", notably his concepts of penis envy and of the female version of the Oedipus complex.
The chapter depicts the first seven years in the life of Agnes, the illegitimate daughter of a wealthy count and his lower class mistress. Ex- ploiting the genre of the autobiographical novel, which was very populär in Sweden in the 1930s, Elin Wägner creates a central character whose identity is repeatedly called into question by patriarchal society, to the extent that she is seen not to exist. By the time Agnes starts school, her sense offragmentation has reached such depths that she can claim, in front of the whole class, that her mother was not present when she was born.
Agnes's crucial denial of her mother reflects those feelings of profound guilt with which pa- triarchy surrounds all aspects of female sexuali- ty, thus shattering women's efforts to establish their sexual identity. The conspicuous Freudian symbolism helps to bring into focus the primiti- ve fear informing the male attitude. Its contrast is a symbolism with poetic-mythical dimen- sions, which enables Elin Wägner to project a vision of Agne's true identity. Thus Agnes and her mother, the uninvited guests at the count's funeral, emerge as Core and Demeter; and in the presence of the Mother and Daughter, on whose benevolence the fertility of the Earth de- pends, the deathrites of patriarchy can be seen for what they are.
When Agnes subsequently tries to bring her father back to life but instead finds herselflost in the basement of the ruined castle, her father's ancestral home, we can discern a parallel with Hades's rape of Core. According to the myth, Demeter's anger at Hade's action and her bro- ther Zeus's connivance threatened the survival of mankind, as she forbade the plants to grow and the trees to yield fruit. In the case of the modern Core, the devastation is of a different kind but no less far-reaching: "Now we are like plants with dried-out roots", Elin Wägner wro- te in a note-book of 1938; "we have nothing to drink from, we have been destroyed by this draught, nothing will become of us who are living now". Against this background, we can begin to perceive the significance of Agnes's lengthy search for the Great Mother—and of her re-creating this search in a work of art which, to my thinking, is as bold and shrewd as it is subtle and elegant.
Helena Forsås-Scott, 30 A Loanhead Terrace, Aberdeen AB2 4SY, Scotland, U.K.
