• No results found

Goodwill, goodwillnedskrivningar och redovisning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Goodwill, goodwillnedskrivningar och redovisning "

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

 

   

     

Goodwill, goodwillnedskrivningar och redovisning

– En kvalitativ undersökning ur ett investerarperspektiv

             

Kandidatuppsats i företagsekonomi Externredovisning

Vårterminen 2013

Handledare: Andreas Hagberg Författare: Richard Sjöholm

Mattias Wikström

(2)

Sammanfattning

När IFRS 3 infördes 2005 innebar det en förändring för goodwillposten som numera inte ska skrivas  av  utan  årligen  nedskrivningsprövas.  Detta  har  lett  till  en  växande  goodwillpost  i  svenska  företags  balansräkningar. För investerare borde detta vara av intresse då goodwillposten är svår att värdera. 

En  förändring  av  goodwillpostens  storlek  kan  då  påverka  en  investerares  investeringsanalys.  Mot  denna  bakgrund  har  vi  i  uppsatsen  undersökt  hur  investerare  uppfattar  goodwillposten  i  sin  investeringsanalys samt vilka effekter en nedskrivning av goodwill får för investerare. 

Förhoppningen  med  studien  är  att  öka  förståelsen  kring  investerares  uppfattning  av  goodwill  samt  effekterna och signalvärdet vid en nedskrivning. Tidigare forskning på området har till största delen  varit inriktad på kvantitativa studier varför denna uppsats har en kvalitativ ansats. Avgränsningar har  gjorts vilket har lett till att denna studie omfattar fondförvaltare av svenska aktiva aktiefonder. För  att  genomföra  studien  samt  svara  på  forskningsfrågorna  och  uppnå  syftet  har  fyra  fondförvaltare  intervjuats. I  den teoretiska referensramen beskrivs tidigare forskning  på området, goodwillposten,  redovisningsregelverken  kring  goodwill  samt  goodwillnedskrivningars  effekter  på  aktiemarknaden. 

Denna  referensram  har  sedan  använts  för  att  analysera  det  empiriska  materialet  som  består  av  svaren från intervjuerna.  

Resultatet  från  intervjuerna  visar  att  fondförvaltare  beaktar  och  behandlar  goodwillposten  olika. 

Medan tre av de fyra Respondenterna tittar närmare på goodwill i sin investeringsanalys beaktar en  Respondent inte alls goodwillposten vilket får anses vara anmärkningsvärt då goodwillposten är en  relativt stor del av företags balansräkningar. Respondenterna påpekar också att jämförbarheten efter  införandet av IFRS 3 har försämrats, dels på  grund  av att  det ger utrymme för olika tolkningar och  subjektiva värderingar. En allmän uppfattning hos Respondenterna är att aktiekursens påverkan vid  en  goodwillnedskrivning  är  obetydlig.  Däremot  påpekar  tre  av  de  fyra  respondenterna  att  goodwillnedskrivningar  försämrar  bolags  utdelningsförmåga  och  ökar  risken  för  nyemissioner. 

Nedskrivningar  av  goodwill  har  ett  negativt  signalvärde  för  tre  av  de  fyra  Respondenterna  men  en  Respondent påpekar också det positiva i att företag agerar när goodwillpostens värde har minskat. 

Avslutningsvis  anser  vi  att  en  enkätundersökning  med  ett  större  antal  respondenter  hade  varit  intressant att genomföra för att öka möjligheten till generaliseringar.  

 

                         

(3)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1 

1.1 Bakgrund ... 1 

1.2 Problemdiskussion ... 2 

1.3 Syfte och forskningsfrågor ... 3 

1.4 Bidrag och relevans ... 4 

1.5 Studiens genomförande ... 4 

1.6 Avgränsningar ... 4 

2. Metod ... 5 

2.1 Val av metod och angreppssätt ... 5 

2.2 Intervjumetod ... 5 

2.3 Val av respondenter ... 6 

2.4 Intervjuguide ... 7 

2.5 Metodkritik ... 8 

3. Teoretisk referensram ... 10 

3.1 Förklaring av teoretisk referensram ... 10 

3.2 Tidigare forskning på området ... 10 

3.3 Goodwill ... 11 

3.3.1 Definition av goodwill ... 11 

3.3.2 Redovisning och nyckeltal kring goodwill ... 12 

3.3.3 Goodwillpostens betydelse ... 13 

3.3.4 Goodwillpostens effekt på aktiemarknaden ... 14 

3.4 Reglering av goodwillredovisning och information ... 15 

3.4.1 Rörelseförvärv enligt IFRS 3 ... 15 

3.4.2 Nedskrivning av goodwill enligt IAS 36 ... 15 

3.4.3 Information och nyckeltal ... 16 

3.4.4 Informationsasymmetri ... 16 

3.5 Nedskrivning av goodwill... 17 

3.5.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 17 

3.5.2 Modell för att förutse goodwillnedskrivningar ... 18 

3.5.3 Yttre faktorer som påverkar nedskrivningsprövningen av goodwill ... 18 

3.5.4 Signalvärde vid nedskrivning ... 19 

4. Insamlat empiriskt material ... 20 

4.1 Förklaring av insamlat empiriskt material ... 20 

4.2 Goodwill – investeringsanalys ... 20 

4.2.1 Investeringsanalys ... 20 

4.2.2 Investeringsanalys och goodwill ... 21 

4.2.3 Informationskällor ... 23 

4.3 Goodwill ‐ information och redovisningsregler ... 23 

4.3.1 Information om goodwill ... 23 

4.3.2 Syn på redovisningsreglerna ... 24 

4.4 Nedskrivningar av goodwill ... 25 

4.4.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 25 

(4)

4.4.2 Goodwillnedskrivningars signalvärde ... 26 

5. Analys ... 27 

5.1 Förklaring av analys ... 27 

5.2 Goodwill ‐ investeringsanalys ... 27 

5.2.1 Investeringsanalys ... 27 

5.2.2 Investeringsanalys och goodwill ... 28 

5.3 Goodwill ‐ information och redovisningsregler ... 31 

5.3.1 Information om goodwill ... 31 

5.3.2 Syn på redovisningsreglerna ... 32 

5.4 Nedskrivningar av goodwill ... 33 

5.4.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 33 

5.4.2 Goodwillnedskrivningars signalvärde ... 33 

6. Slutsats ... 35 

6.1 Slutledning ... 35 

6.2 Avslutande diskussion ... 36 

6.3 Bidrag ... 36 

6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 37 

7. Referenser ... 38 

Bilaga 1 ... 41   

                   

(5)

1. Inledning 1.1 Bakgrund

Dagens Nyheter publicerade i december 2012 en artikel om Vattenfalls köp av bolaget Nuon. Enligt  uppgifter från Vattenfall uppgick värdet på Nuon till 43 miljarder kronor vid köpet 2009. Priset som  betalades var däremot 90 miljarder vilket innebar att 47 miljarder kronor, dryga 50 procent av priset,  blev hänförligt till tillgångsslaget goodwill. Artikeln fortsätter med att citera finansmarknadsministern  Peter  Norman  som  dömer  ut  köpet  av  Nuon  och  anser  priset  vara  orimligt.  Tillgången  goodwill  beskrivs  som  ett  ”svårbedömt  övervärde”  (Larsson,  2012)  samtidigt  som  Gauffin  &  Wallén  (2011)  anser goodwillvärdet vara ”taget ur luften”.  

Vad är då goodwill? Goodwill är en immateriell tillgång som tas upp i företags balansräkningar när ett  förvärv  av  ett  företag  görs,  det  vill  säga  ett  rörelseförvärv,  och  priset  på  det  förvärvade  företaget  överstiger  det  förvärvade  företagets  bokförda  värde  på  eget  kapital.  Tillgången  goodwill  förklaras  bestå  av  framtida  ekonomiska  fördelar  som  förväntas  tillkomma  det  köpande  företaget,  men  att  sätta  en  korrekt  prislapp  på  goodwillposten  är  svårt  om  inte  omöjligt  (IFRS  3  Bilaga  A,  2009; 

Rehnberg, 2012). Enligt en undersökning publicerad av Ernst & Young var andelen goodwill i svenska  rörelseförvärv 59 procent 2009 (Ernst & Young, 2009).  

Redovisningsreglerna kring goodwill förändrades år 2005 i och med att IFRS‐systemet infördes, vilket  innebar en implementering av principbaserade redovisningsstandarder. De nya reglerna innebär att  alla  noterade  bolag  ska  tillämpa  standarden  IFRS  3  vad  gäller  redovisningen  av  immateriella  tillgångar.  Standarden  ställer  krav  på  identifiering  av  immateriella  tillgångar  vid  rörelseförvärv. 

Identifierade  immateriella  tillgångar  kan exempelvis  vara varumärke samt forskning och  utveckling. 

Det som sedan kvarstår av köpeskillingen blir till goodwill (IFRS 3:32, 2009). Frågan som redovisare  ställer  sig  är  hur  redovisningen  av  goodwill  går  att  utveckla  för  att  få  en  bättre  förklaring  av  goodwillposten och på så sätt ge intressenter och användare en bättre möjlighet att kunna analysera  riskerna  med  tillgången.  För  att  åstadkomma  detta  anses  det  behövas  en  öppen  granskning  och  debatt av ämnet. Idag presenterar flertalet börsnoterade bolag otydliga redogörelser om vad deras  goodwillpost egentligen består av och varför den uppkom vid förvärvet. (Gauffin & Wallén, 2011).  

Enligt IFRS:s föreställningsram är företags finansiella rapporter idag uppbyggda på redovisningsregler  som  är  framtagna  ur  ett  investerarperspektiv.  Vidare  är  de  finansiella  rapporterna  informationen  som investerare ska basera sina investeringsbeslut på. Det vill säga om de ska köpa, sälja eller behålla  aktier i ett företag (Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter, 2011). Information är  en  nödvändighet  för  att  människor  ska  kunna  fatta  rationella  beslut.  I  dagens  marknadsekonomi  uppstår det situationer då den tillgängliga informationen är ofullständig. Det innebär att marknaden  inte  är  effektiv  och  följden  av  det  blir  att  aktörerna  i  en  marknadsekonomi  inte  kan  ta  rationella  beslut (Simon, 1955). Ökad information i de finansiella rapporterna minskar informationsasymmetrin  mellan företag och företagens aktieägare. (Fu et al., 2012; El Ghoul et al., 2013).  

 

Alla  aktieägare  har  kapitalkostnader  eller  avkastningskrav  på  sina  investeringar,  oavsett  om  de  är  småsparare  eller  professionella  investerare.  Småsparare  är  privatpersoner  vars  investeringar  är  relativt  små  samt  sker  med  oregelbundna  mellanrum  medan  med  professionella  investerare  är  personer som förvaltar kapital åt antingen fysiska personer eller juridiska personer och har detta som  yrke.  Kapitalförvaltarna  hos  banker  och  fondkommissioner  har  en  lång  horisont  samt  strategier  för  hur  deras  kapital  placeras  medan  det  för  småsparare  är  oklart  och  troligtvis  också  väldigt  olika  huruvida  någon  strategi  existerar  och  på  vilken  sikt  de  investerar.  Ur  denna  synvinkel  är  då  professionella investerare mer relevanta att studera.  

(6)

Med  de  tidigare  redovisningsreglerna,  då  årliga  avskrivningar  av  goodwill  tillämpades,  hade  investerare kännedom om vad som skulle hända med goodwillposten vid bokslutet. De nya reglerna i  redovisningsstandarden IAS 36 Nedskrivningar innebär att investeraren måste samla in information  och bedöma om det föreligger ett nedskrivningsbehov av goodwillposten. Den information som finns  tillgänglig för att göra denna bedömning består av redovisarnas och företagens antaganden i form av  noter  ifrån  deras  årsredovisningar.  När  det  sedan  beslutas  om  nedskrivning  försämras  bolagets  resultat och soliditet, vilket kan få negativa konsekvenser för aktiekursen och aktieägarna (Blomgren,  2011).  

1.2 Problemdiskussion

Goodwill  är  en  ständigt  växande  post  i  företags  balansräkningar  och  den  kan  idag,  åtminstone  i  teorin,  finnas  för  evigt  då  inga  avskrivningar  ska  göras  systematiskt  (Mintz,  2009).  Numera  är  storleken  på  goodwillposten  som  sådan  att  en  förändring  av  tillgångens  massa  skulle  kunna  få  betydande  konsekvenser  för  företagens  resultat‐  och  balansräkningar  (Brütting,  2011). 

Nedskrivningar  av  goodwill  förekommer  oftast  i  spåren  av  finanskriser  (Mintz,  2009)  och  enligt  en  undersökning  av  Hirschey  &  Richardson  (2003)  får  en  annonsering  av  en  goodwillnedskrivning  effekten att aktiekursen faller. Vidare menar Mintz (2009) dock att aktiemarknaden ofta har anpassat  sig  innan  nedskrivningen  sker  vilket  gör  att  aktiekursen  inte  påverkas  nämnvärt  vid  själva  nedskrivningstillfället.  En  investerare  måste  dock  vara  uppmärksam  på  om  företag  fortsätter  underprestera  även  efter  en  nedskrivning  eller  om  ”botten  är  nådd”  för  företaget  (Hirschey  & 

Richardson,  2003).  En  goodwillnedskrivning  innebär  att  goodwillvärdet  minskar  från  dess  ursprungliga  värde  till  dess  nya  värde  som  beräknats  enligt  IAS  36  vilket  medför  att  balansomslutningen  blir  mindre.  Summan  av  hela  värdeminskningen,  det  vill  säga  nedskrivningen,  belastar sedan i sin tur resultaträkningen vilket leder till att årets resultat blir lägre (Smith, 2006).  

Den största anledningen till att goodwillnedskrivningar sker är att företag har förvärvat andra företag  till ett pris som de inte längre kan motivera, det vill säga till överpris (Feng & Lev, 2011). Goodwill är  en  restpost  på  köpeskillingen  som  inte  kan  hänföras  till  någon  specifik  tillgång  och  denna  otydliga  förklaring  och  beskrivning  av  posten  har  varit  och  är  fortfarande  en  utmaning  för  användare  av  de  finansiella rapporterna (Brütting, 2011).  

Med  hjälp  av  företags  upplysningar  ska  användare  av  finansiella  rapporter  kunna  värdera  vad  ett  förvärv betyder både finansiellt och organisatoriskt. Det ska finnas information om de komponenter  som den redovisade goodwillen består av. Med andra ord ska det finnas en förklaring till varför priset  blev som det blev (IFRS 3 Bilaga B 64, 2009). Enligt en studie av Gauffin & Nilsson (2012) har denna  information,  som de ansåg bristfällig 2005, blivit mer och  mer kvalitativ under senare år. Trots det  fann  studien  att  många  företag  år  2011  inte  gav  ut  tillräcklig  information.  Två  exempel  på  företag  med bristfällig information är  Getinge  och  Indutrade. I deras respektive årsredovisningar från 2011  går följande information om goodwillposten att hämta (Gauffin & Nilsson, 2012): 

 ”Goodwill som uppkommit i samband med transaktionen hänför sig till förväntad framtida  försäljningsutveckling.” – Getinge årsredovisning 2011 

 

 ”Goodwill motiveras av god lönsamhet.” – Indutrade årsredovisning 2011 

Pernilla Rehnberg (2012) undersökte i sin avhandling redovisningen av immateriella tillgångar. En av  Rehnbergs  (2012)  upptäckter  var  att  det  finns  variation  i  hur  företag  redovisar  immateriella  tillgångar,  vilket  leder  till  att  jämförbarheten  av  företags  finansiella  rapporter  försämras. 

Jämförbarhet är något som är betydelsefullt för kapitalmarknaden då finansiella rapporter ska kunna  jämföras av investerare för att de ska kunna bedöma olika aktiers avkastningspotential. Vidare menar  Rehnberg  (2012)  att  IFRS  3  ger  utrymme  för  subjektiva  bedömningar  vilket  kan  leda  till  opportunistiskt beteende och manipulation av resultat inom företag. Det är en risk som investerare  måste vara medvetna om. Enligt Rehnberg  (2012) leder identifiering av immateriella  tillgångar skilt 

(7)

från  goodwill  till  högre  relevans  och  kvalitet  i  redovisningen  och  hon  poängterar  också  den  höjda  risken  som  informationsasymmetri  mellan  aktieägare  och  redovisare  skapar  för  investerare. 

Samtidigt visar tidigare gjorda studier att utrymme för subjektiva bedömningar leder till lägre kvalitet  i  redovisningen,  vilket  är  något  som  idag  oroar  kapitalmarknaden.  (Breeden,  1994;  Ewert  & 

Wagenhofer, 2005)  

Goodwillpostens betydelse för investerare skiljer sig åt inom tidigare forskning. Elwin (2008) ställer  sig frågan om nedskrivning av goodwill har någon ekonomisk betydelse för investerare och menar att  investerare inte lägger någon större vikt vid det redovisade värdet hos immateriella tillgångar. Vidare  menar  Elwin  (2008)  att  goodwillvärdet  är  baserat  på  subjektiva  bedömningar  och  saknar  substans. 

Samtidigt  argumenterar  Hamberg  et  al.  (2011)  för  att  goodwill  är  en  viktig  post  som  inte  går  att  bortse ifrån då den är följden av en ekonomisk transaktion. Fortsättningsvis menar Hayn & Hughes  (2005) att investerare behöver utvärdera goodwillposten på ett mer genomgående sätt nu eftersom  goodwill  inte  längre  skrivs  av  systematiskt,  vilket  också  tyder  på  att  goodwillposten,  enligt  denna  studie, fått större betydelse för investerare. En undersökning av Gauffin & Nilsson (2012) visar också  på hur goodwill och övriga immateriella tillgångar blir allt viktigare i företagen på börsen.  

IFRS  3  var  den  mest  betydelsefulla  regelförändringen  vid  införandet  av  hela  det  nya  regelsystemet  2005. Empiriska resultat tyder på att aktieägarna påverkades av implementeringen av IFRS 3 genom  att företags nettoresultat i genomsnitt ökade med 17,8 procent året efter införandet. Det berodde  till stor del på att de obligatoriska avskrivningarna ersattes med årliga nedskrivningsprövningar och  nedskrivningarna  visade  sig  bli  lägre  än  avskrivningarna.  Efter  införandet  av  IFRS  3  får  investerare  också mer kvalitativ information om goodwillposten då en nedskrivning faktiskt signalerar något, till  skillnad från de tidigare avskrivningarna som var fristående från hur företaget presterade (Hamberg  et al., 2011).  

Med  statistik  som  visar  på  hur  goodwillposten  växer  i  företag  samt  forskning  som  pekar  på  att  nedskrivningar av goodwill kan få betydande konsekvenser, vilket innebär risker för investerare, kan  detta anses vara ett aktuellt område att fördjupa sig inom. Användarna av de finansiella rapporterna  står  inför  en  utmaning  när  de  ska  bedöma  goodwillposten.  Detta  konkretiseras  genom  att  det  i  dagens  redovisningsregelverk  ges  utrymme  för  subjektiva  bedömningar  vilket  i  sin  tur  leder  till  försämrad jämförbarhet och ökad risk för investerare. Samtidigt visar studier på hur informationen  om  goodwill  i  finansiella  rapporter  idag  är  bristfällig,  även  om  den  har  förbättrats.  En  intressant  frågeställning är hur investerare ser på den information som ges och de beslut man kan fatta utifrån  denna information.  

Forskning  vad  gäller  goodwillens  betydelse  för  investerarna  ger  olika  svar.  Det  gör  det  därför  intressant att undersöka hur det ser ut i verkligheten för svenska investerare. Vad betyder goodwill  för investerare och hur ser investerare på goodwillposten i företag de överväger att investera i?  

1.3 Syfte och forskningsfrågor

Syftet med denna studie är att undersöka hur investerare uppfattar goodwill och dess betydelse vid  investeringsanalyser samt att undersöka vilka effekter och vilket signalvärde investerare uppfattar att  en nedskrivning av goodwill får och har.  

Vidare har denna studie följande forskningsfrågor: 

 Hur uppfattar investerare goodwillposten och dess betydelse vid investeringsanalyser?  

 Vilka effekter och vilket signalvärde uppfattar investerare att en nedskrivning av goodwill får  och har? 

(8)

1.4 Bidrag och relevans

Bidraget som vi vill ge med denna studie, genom att svara på ovanstående frågor, är att skapa ökad  förståelse  kring  investerares  uppfattning  av  goodwill  vid  investeringsbeslut  och  hur  investerare  uppfattar att de reagerar på en nedskrivning av goodwill. Vår förhoppning är att studien ska kunna  bidra med att skapa en diskussion samt underlag för fortsatta studier på området. Vidare är tanken  att  studien  ska  bidra  med  att  ge  en  djupare  insyn  i  hur  ett  antal  investerare  uppfattar  tillgången  goodwill. Då merparten av de studier som gjorts på området har varit kvantitativa och statistiska tror  vi att en kvalitativ studie ger en annan, mjukare och djupare, vinkling av ämnet. En studie liknande  vår har gjorts av Kristoffer Ehn och Andreas Östman som är ur en kreditgivares synvinkel och heter 

”Kreditgivares  reaktioner  vid  nedskrivning  av  goodwill  –  En  kvalitativ  studie  om  effekter,  tolkningar  och signalvärde”. Att undersöka samma problem ur en annan intressents synvinkel tror vi kan bidra  med  att  skapa  en  helhetsbild  på  området.  Med  detta  menas  att  vi  har  en  förhoppning  om  att  upptäcka nya sidor och aspekter av det undersökta problemområdet.   

Avslutningsvis relateras studien även till de nuvarande redovisningsreglerna och vi ämnar undersöka  hur  investerare  förhåller  sig  till  dessa.  Vi  har  vidare  en  förhoppning  om  att  studien  får  en  aktuell  vinkling då investerare och redovisning länkas samman.  

1.5 Studiens genomförande

Den  första  fasen  av  uppsatsskrivandet  bestod  av  att  göra  en  genomgång  av  tidigare  forskning  på  området.  Det  resulterade  i  att  delarna  bakgrund  och  problemdiskussion  formades  vilket  i  sig  möjliggjorde  formulering  av  syftet  för  studien  och  forskningsfrågorna.  Under  genomgången  av  den  tidigare forskningen växte också en idé fram om hur den teoretiska referensramen skulle se ut och  vad den skulle bestå av.  

Den andra fasen i uppsatsen inleddes med valet av metod. Valet blev att genomföra en uppsats med  kvalitativ  ansats.  Empiriskt  material  samlades  in  via  fyra  intervjuer  med  respondenter  som  valts  ut  genom ett urval som beskrivs under rubriken ”Metod – val av respondenter”. Intervjuerna spelades  in och transkriberades. Det transkriberade materialet analyserades vidare med hjälp av den tidigare  utformande teoretiska referensramen.  Avslutningsvis följer också författarnas  egna synpunkter och  kommentarer under avsnittet ”Slutsats”.  

1.6 Avgränsningar

Ur populationen investerare har vi valt att fokusera denna studie på fondförvaltare. Det har vi gjort  eftersom  fondförvaltare  har  en  väl  genomtänkt  strategi  i  sina  placeringar  och  genomför  en  underbyggd  investeringsanalys.  Då  fondförvaltare  genomför  en  djupgående  analys  antas  denna  intressent  ha  beaktat  goodwillposten  då  goodwill,  som  tidigare  nämnts,  kan  vara  av  betydande  storlek i företag. Fondförvaltare bör således vara en passande och relevant intressentgrupp för vår  studie.  Vi  har  vidare  valt  att  begränsa  oss  till  svenska  fondförvaltare.  Det  innebär  att  utländska  fondförvaltare, småsparare och alla andra typer av investerare exkluderas från denna studie. Vidare  avgränsas denna studie till fondförvaltare av aktiva aktiefonder. Det finns inget värde i att intervjua  fondförvaltare av exempelvis räntefonder eller hedgefonder i denna studie. Ännu ett avgränsningsval  som gjorts är att intressenten består av fondförvaltare som förvaltar aktiva svenska aktiefonder. Det  innebär att aktierna i fonden är svenska, det vill säga att de kommer från svenska bolag. Det gör att  redovisningsreglerna i IFRS 3 och IAS 36 är relevanta för studien och för analysen av det empiriska  materialet. Denna uppsats behandlar därmed svenska fondförvaltare av aktiva svenska aktiefonder.  

   

(9)

2. Metod

Med  studiens  syfte  och  frågeställningar  som  grund  har  tre  ämnesområden,  som  anses  särskilt  centrala för studien, valts för fördjupning. Dessa tre ämnesområden är goodwill, redovisningsregler  kring  goodwill  ur  nedskrivnings‐  och  rörelseförvärvssynpunkt  samt  nedskrivningar  av  goodwill. 

Ämnesområdena  genomsyrar  uppsatsen  då  de  är  grunden  till  den  teoretiska  referensramen,  det  insamlade  empiriska  materialet  och  analysen.  Det  empiriska  materialet  består  av  samtalsintervjuer  som presenteras under avsnittet ”Insamlat empiriskt material”.  

2.1 Val av metod och angreppssätt

Det finns olika metoder att genomföra en studie på. Vanligtvis klassificeras studier som kvantitativa  eller kvalitativa. Den kvantitativa metoden används för att förklara en studie med hjälp av siffror och  kvantiteter  och  lämpar  sig  väl  när  kvantifierbara  resultat  eftersöks  (Holme  &  Solvang,  1997).  I  den  kvalitativa  metoden  läggs  det  istället  stor  vikt  på  ord  och  den  grundar  sig  på  djupare  analyser  av  observationer som är färre till antalet jämfört med den kvantitativa metoden (Esaiasson et al., 2007). 

Den kvalitativa metoden lämpar sig väl om man vill systematisera och/eller kritiskt granska de olika  observationerna samt beskriva hur personer tolkar en viss situation (Esaiasson et al., 2007; Jacobsen,  2002).  

I denna studie har vi valt en kvalitativ metod med induktiv ansats vilket innebär att analyserna och  slutsatserna  som  utförs  är  grundade  utifrån  verkliga  observerade  händelser.  Kvalitativa  studier  har  också ett induktivt synsätt vad gäller relationen mellan teori och undersökningens empiri. Vidare är  syftet med kvalitativa studier att förstå hur samhället fungerar genom att fråga aktörer, i den aktuella  kontexten,  hur  de  uppfattar  sin  omvärld  (Bryman  &  Bell,  2007).  Vi  har  valt  att  göra  en  kvalitativ  studie av två anledningar, dels för att vi anser att den kvalitativa metoden passar studiens syfte och  frågeställningar samt att det har gjorts flertalet kvantitativa studier på området medan det finns få  studier med en kvalitativ utgångspunkt. Kvalitativ information har vissa speciella egenskaper. Den har  syftet att skapa förståelse av en viss kontext istället för att generalisera. Kvalitativ information anses  vara  ”rik”  information  och  innehålla  ett  djup  till  skillnad  från  kvantitativ  data.  Vidare  är  kvalitativ  information  mer  småskalig  och  fokuserar  på  hur  personer  och  saker  interagerar  (Bryman  &  Bell,  2007). Det motiverar också valet av en kvalitativ metod då vi är intresserade av en djupdykning på  ämnesområdet. 

2.2 Intervjumetod

Som nämnts i kapitlets inledning har vi valt att genomföra samtalsintervjuer som metod för insamling  av  empiriskt  material.  Fördelen  med  att  genomföra  samtalsintervjuer  är  att  följdfrågor  kan  ställas  och svaren kan bli djupare vilket kan underlätta i vår analys. Samtalsintervjuer lämpar sig bäst när det  är svårt att förutse vad respondenten ska svara. Intervjun kan ta en oväntad vändning vilket inte är  något  problem  för  vår  datainsamlingsmetod  medan  en  enkätundersökning  hade  missat  att  få  med  detta (Esaiasson et al., 2007). Med syftet, forskningsfrågorna och den teoretiska referensramen som  grund  framställdes  intervjuguiden  för  studien.    Samtliga  intervjuer  genomfördes  via  telefon  och  spelades in efter godkännande av intervjupersonerna. Det finns flera anledningar till att intervjuerna  valdes  att  spelas  in.  Framförallt  var  det  för  att  inte  gå  miste  om  någon  information  som  intervjupersonerna  gav  ut.  Inspelningen  transkriberades  sedan  för  att  garantera  att  ingenting  förbisågs. Genom inspelning av intervjuer menar Bryman & Bell (2007) att intervjuarna kan delta på  ett  mer  aktivt  sätt  då  de  inte  behöver  fokusera  på  att  skriva  ner  det  som  intervjupersonen  säger. 

Samtidigt påstår de också att inspelning av intervjuer kan få negativa konsekvenser. Intervjupersonen  kan exempelvis känna sig osäker eller bli nervös när hen är medveten om att det hen säger spelas in. 

Vad  gäller  transkribering  av  intervjuinspelningarna  påstår  Heritage  (1984)  bland  annat  att  fördelar  med detta kan vara att det hjälper forskare att komma ihåg saker som vårt begränsade minne inte  kommer  ihåg,  vilket  i  sin  tur  också  möjliggör  en  djupare  analys  av  det  som  sägs.  Vidare  menar  Esaiasson  et  al.  (2007)  att  när  intervjuer  genomförs  via  telefon  har  forskarna  sämre  kontroll  över  intervjun  jämfört  med  den  personliga  intervjun  där  forskarna  är  i  direkt  kontakt  med 

(10)

intervjupersonen. En annan negativ aspekt med telefonintervjuer är att forskarna inte kan reagera på  intervjupersonernas  ansiktsuttryck  och  kroppsspråk.  I  en  personlig  intervju  kan  dessa  tecken  exempelvis ge forskarna signaler om att en fråga kan behöva omformuleras för att intervjupersonen  ska förstå den (Bryman & Bell, 2007).     

Samtliga intervjupersoner lämnade förfrågan om att få titta igenom intervjufrågorna innan intervjun. 

En anpassning till det gjordes och intervjupersonerna fick intervjuguiden skickade till sig via e‐post en  till två dagar innan intervjun ägde rum. Vi anser att fördelen med detta är att intervjupersonerna då  kan  förbereda  sig  inför  intervjun  vilket  vi  tror  kan  resultera  i  mer  uttömmande  svar.  Intervjuerna  varade från 30 till 50 minuter. 

Respondenterna informerades om att frågorna i intervjuguiden var så kallade öppna frågor. De tilläts  med  andra  ord  tala  fritt  kring  ställd  fråga.  Frågorna  följde  dock  en  bestämd  ordning  under  intervjuerna samtidigt som oplanerade följdfrågor kunde tillkomma under intervjun. Enligt Bryman & 

Bell  (2007)  går  denna  intervjumetod  att  klassificeras  som  den  semistrukturerade  intervjun.  Vidare  talar  Bryman  &  Bell  (2007)  också  om  andra  typer  av  intervjumetoder.  Närliggande  till  den  semistrukturerade intervjun är den ostrukturerade intervjun. Skillnaden mellan dessa metoder är att  den  ostrukturerade  intervjun  tenderar  att  likna  en  konversation  eller  dialog  och  de  utformade  frågorna  följer  inte  någon  viss  ordning.  Motsatsen  till  den  ostrukturerade  intervjun  är  den  strukturerade intervjun som kännetecknas av frågor med syftet att ge korta svar som exempelvis ”ja  och  nej”‐frågor  eller  frågor  med  svarsalternativ.  Den  strukturerade  intervjun  kan  exempelvis  vara  enkäter (Bryman & Bell, 2007).   

Under genomförandet av intervjuerna medverkade båda författarna. Enligt Bryman & Bell (2007) kan  multipla intervjuare skapa en informell atmosfär till skillnad från om det endast är diskussion mellan  två personer. Vidare anser Bryman & Bell (2007) också att det kan vara tidskrävande att ha med flera  intervjuare.  Vi  ansåg  dock  det  betydelsefullt  för  studiens  resultat  att  båda  författarna  deltog  i  intervjuerna.   

2.3 Val av respondenter

Som nämnts  i avsnitt 1.5  Avgränsningar avser vi intervjua svenska fondförvaltare av aktiva svenska  aktiefonder. Detta med anledning av att bolagen som analyseras och granskas av fondförvaltarna ska  tillämpa redovisningsreglerna i IASB:s standarder. Att aktiefonden förvaltas aktivt är också en viktig  parameter.  En  passiv  fond  kan  exempelvis  vara  en  indexfond  som  strävar  efter  att  följa  marknadsindex och den behöver inte aktiv förvaltning. Då vår studie grundar sig i hur investerare ser  på goodwill är det ett krav att fonden förvaltas aktivt.  

I  Sverige  finns  det  ett  stort  antal  fondbolag.  Det  första  urvalet  bestod  av  att  vi  eliminerade  alla  fondbolag som inte hade aktiefonder i sitt fondutbud. I det andra urvalet valdes de fondbolag som  erbjuder svenska aktiefonder ut. För identifieringen av vilka fondbolag som var lämpliga att kontakta  använde  vi  hemsidan  www.morningstar.se.  Via  den  gick  det  att  filtrera  ut  en  lista  av  svenska  aktiefonder.  

Därefter kontaktade vi ett tiotal olika fondbolag via telefon och e‐post för att upprätta kontakt. De  kontor  och  telefonväxlar  som  vi  kontaktade  hänvisade  och  kopplade  oss  till  sina  respektive  huvudkontor i Stockholm eftersom det är där som deras fondförvaltare sitter. Genom att vara tydliga  med  att  det  var  fondförvaltare  av  svenska  aktiefonder  som  vi  ville  ha  kontakt  med  kunde  vi  styra  valet  av  intervjupersoner.  Däremot  hade  flertalet  av  fonderna  flera  fondförvaltare  vilket  gjorde  att  anställda  hos  fondbolagen  påverkade  vilken  av  fondförvaltarna  i  bolaget  som  ställde  upp  på  intervjun. Alla som vi kontaktade kunde inte ställa upp av olika anledningar, utan det blev till slut fyra  fondförvaltare som intervjuades.  

(11)

De fyra intervjupersonerna är fondförvaltare med stort ansvar för sina respektive fonder. De själva,  eller ihop med ett fåtal kollegor, är de som tar beslut om vilka bolag som fonden ska investera i. Det  gör  att  intervjupersonerna  har  god  insyn  i  hur  en  investeringsanalys  går  till  i  fonden  och  gör  dem  också till relevanta respondenter för vår frågeställning. Samtliga respondenter förvaltar fonder som  har hög risk, vilket till stor del beror på att cirka 95 % av innehavet i fonderna består av aktier. 

Av  de  fyra  respondenterna  bad  tre  om  att  få  vara  anonyma  vilket  gjorde  att  även  den  fjärde  respondenten behandlades anonymt. Hädanefter i uppsatsen benämns de olika respondenterna A, B,  C och D.  

2.4 Intervjuguide

För att på bästa sätt kunna genomföra intervjuerna utformades en intervjuguide som vi utgick från  under intervjuerna. Som inledning är det två allmänna frågor innan intervjun går in på de tematiska  frågorna  som  enligt  Esaiasson  et  al  (2007)  är  de  viktigaste.  Frågorna  är  utformade  för  att  kunna  besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet. Totalt blev det åtta frågor. 

 

  Bild 1. En fullständig intervjuguide går att läsa i Bilaga 1. 

(12)

Vi  valde  att  inleda  med  två  frågor  som  är  mer  övergripande  för  att  ge  en  förståelse  för  hur  fondförvaltarna genomför sin investeringsanalys. Den första frågan syftar till att ge en överblick över  hur  fondförvaltare  genomför  sin  investeringsanalys  medan  fråga  två  syftar  till  att  ge  svar  på  vilken  roll  goodwill  spelar  på  ett  mer  övergripande  plan.  Eftersom  båda  frågorna  är  öppna  har  vi  förhoppningar  om  att  respondenterna  ska  förklara  på  ett  välmotiverat  sätt  hur  de  genomför  sin  investeringsanalys samt vilken roll goodwill har i nämnda analys.  

I  det  första  temat  av  tre  behandlas  goodwillpostens  betydelse  mer  än  i  de  inledande  frågorna. 

Frågorna  är  inte  lika  öppna  eftersom  vi  vill  veta  hur  fondförvaltare  beaktar  goodwillposten  mer  i  detalj samt  huruvida storleken på goodwillposten påverkar risken i aktien. I  det andra  temat ligger  fokus på den informationen som finns kring goodwill och redovisningsregelverken, IFRS 3 och IAS 36. 

Frågorna syftar till att ta reda på hur fondförvaltarna ser på dessa två områden då de kan påverka  deras bedömning av goodwillposten.  

I det tredje och avslutande temat i vår intervjuguide avser vi undersöka hur fondförvaltarna ser på en  nedskrivning av goodwill i ett bolag. Den första frågan i det här temat syftar till att undersöka vilka  effekter en nedskrivning får för en aktie och den andra till att ge en förståelse för hur fondförvaltare  tolkar denna nedskrivning samt vilket signalvärde nedskrivningen har. Tillsammans hoppas vi dessa  frågor ge oss tillräckligt material för att kunna genomföra denna studie och uppfylla syftet. 

När  intervjuerna  genomförts  sammanställdes  dessa  i  ett  dokument  för  varje  intervju.  Sedan  sammanfogades dessa under de tre huvudrubrikerna i empiridelen där varje huvudrubrik utgår från  de  allmänna  frågorna  och  de  olika  teman  vi  hade  i  intervjuguiden.  Vi  har  alltså  inte  valt  att  presentera  de  olika  intervjuerna  separat  utan  sammanfogat  svaren  på  de  olika  temana  under  respektive  temadel  i  empirin.  Anledningen  till  detta  är  att  vi  anser  att  det  underlättar  jämförelser  mellan  de  olika  respondenterna  för  läsaren  samt  att  upprepningar  som  separat  presentation  av  intervjuerna  kan  medföra,  undviks.  I  och  med  att  tre  av  fyra  respondenter  bett  om  att  få  vara  anonyma  benämns  de  olika  respondenterna  som  A,  B,  C  och  D  genomgående  i  rapporten.  Den  respondent  som  inte  bad  om  att  få  vara  anonym  behandlas  också  anonymt  för  att  inte  förvirra  läsaren och ge blandade signaler.  

2.5 Metodkritik

Kvalitativa  studier  kritiseras  av  olika  anledningar.  En  av  anledningarna  är  att  insamlat  empiriskt  material  i  kvalitativa  studier  påverkas  i  stor  utsträckning  av  forskarnas  syn  på  vad  som  är  av  betydelse.  Samtidigt  har  den  personliga  relationen  mellan  forskare  och  intervjusubjekt  också  en  inverkan på hur det empiriska materialet uppfattas. Ytterligare kritik mot kvalitativa studier är att de  ofta  är  ostrukturerade  vilket  gör  de  svåra  att  replikera.  Vidare  är  omfattningen  av  den  kvalitativa  undersökningen ofta är  begränsad. Kritiker av kvalitativa studier ställer sig också frågan om hur en  liten grupp av individer kan ge en allmän uppfattning. Med andra ord är det svårt att avgöra om det  går att generalisera slutsatserna i kvalitativa undersökningar (Bryman & Bell, 2007).  

Fortsättningsvis  är  det  ett  svårt  och  centralt  problem  inom  empirisk  forskning  att  mäta  en  studies  giltighet  och  validitet  (Esaiasson  et  al,  2007).  Validiteten  utgör  tillsammans  med  reliabiliteten  ett  mått på studiens kvalitet. Reliabilitet beskriver huruvida det finns slumpmässiga eller systematiska fel  i  studien.  Validiteten  kan  vidare  delas  in  i  extern‐  och  intern  validitet.  Utifrån  intern  validitet,  som  beskriver  överensstämmelsen  mellan  empiri  och  referensram,  kan  man  avgöra  giltigheten  av  studiens  resultat.  I  denna  studie  har  intervjuguiden  utformats  efter  referensramen  och  under  intervjuerna har vi i huvudsak ställt öppna frågor vilket ger studien en hög intern validitet (Esaiasson  et  al,  2007).  Något  som  kan  ha  påverkat  innehållet  i  empirin  är  att  Respondenterna  inte  delgett  känslig information om deras investeringsanalyser. Respondenterna har delvis lämnat olika svar och  en vanlig invändning mot kvalitativa analyser är att olika beskrivningar av problemet medför en lägre  validitet  (Esaiasson  et  al,  2007).  Olika  beskrivningar  tyder  dock  på  olika  tolkningar  och  det  är  en  observation  i  sig.  Huruvida  fyra  respondenter  är  tillräckligt  eller  ej  är  oklart  men  andelen  ny 

(13)

information  minskade  för  varje  genomförd  intervju  vilket  vi  anser  vara  ett  tecken  på  att  antalet  respondenter  var  tillräckligt.  Extern  validitet  beskriver  i  vilken  utsträckning  en  studie  går  att  generalisera men, som tidigare nämnts, är detta inte huvudsyftet med en kvalitativ studie (Bryman & 

Bell, 2007). Generaliseringar mellan empiri och teori görs i analysen men utöver det anser vi inte att  det med säkerhet går att göra generaliserande slutsatser för populationen av fondförvaltare. 

Reliabiliteten  i  studien  bedöms  som  hög.  Respondenterna  är  anonyma  vilket  kan  påverka  studiens  trovärdighet (Esaiasson et al, 2007). Det ska dock poängteras att anonymitet var en nödvändighet för  att genomföra studien med nuvarande respondenter. Trots att respondenterna var anonyma anser vi  att  syftet  med  studien  kunde  uppnås.  Respondenterna  som  deltog  i  studien  bedöms  vidare  ha  tillräcklig  kompetens  för  att  kunna  ge  relevanta  och  utförliga  svar  på  studiens  forskningsfrågor. 

Avslutningsvis  kan  nämnas  att  det  krävs  två  studier  med  liknande  resultat  för  att  fullständig  trovärdighet ska kunna uppnås (Esaiasson et al, 2007). 

                                       

(14)

3. Teoretisk referensram

3.1 Förklaring av teoretisk referensram

Den  teoretiska  referensramen  är  uppbyggd  kring  uppsatsens  syfte  och  frågeställning.  Innehållet  består till att börja med av en kort genomgång av tidigare forskning på området. Detta för att sedan  fokusera  på  goodwill  och  dess  definition,  betydelse  och  effekt  på  aktiemarknaden.  Vidare  görs  en  genomgång  av  redovisningsreglerna  kring  goodwill  och  vad  informationen  betyder  för  investerare. 

Därefter beskrivs hur goodwillnedskrivningar påverkar aktiekurser för att sedan avslutningsvis gå in  på  signalvärdet  av  en  goodwillnedskrivning.  Samtliga  delar  av  den  teoretiska  referensramen  anses  relevanta  och  nödvändiga  för  en  analys  av  empirin  samtidigt  som  den  bidrar  med  förståelse  på  ämnesområdet.  

3.2 Tidigare forskning på området

IFRS 3 var den mest betydelsefulla regelförändringen vid införandet av det nya IFRS‐systemet 2005. 

Aktieägarna  påverkades  av  implementeringen  av  IFRS  3  då  svenska  företags  nettoresultat,  i  genomsnitt,  ökade  med  17,8  procent  året  efter  införandet.  Det  berodde,  till  stor  del,  på  att  de  obligatoriska  avskrivningarna  ersattes  med  årliga  nedskrivningsprövningar  och  nedskrivningarna  visade sig bli lägre än avskrivningarna. En annan effekt av implementeringen av IFRS 3 och IAS 36 blev  att  investerare  nu  får  mer  kvalitativ  information  om  goodwillposten  då  en  nedskrivning  har  ett  signalvärde,  till  skillnad  från  de  tidigare  avskrivningarna  som  var  fristående  från  hur  företaget  egentligen presterade (Hamberg et al., 2011). 

 

Diagram  1.  Fördelning  av  köpeskillingen  på  gjorda  rörelseförvärv  av  bolagen  på  Stockholmbörsen  2011 (Gauffin & Nilsson, 2012).    

Den genomsnittliga andelen goodwill i ett rörelseförvärv var under detta år 56 procent. Vidare visar  diagrammet  på  att  fysiska  tillgångar,  dvs.  nettomateriella  tillgångar,  är  mindre  än  en  fjärdedel  av  köpeskillingen.  Det  innebär  i  sin  tur  att  det  genomsnittliga  rörelseförvärvet  2011  till  76  procent  bestod av immateriella tillgångar (immateriella tillgångar plus goodwill). Ytterligare statistik talar om  att  25  procent  av  de  företag  som  gjort  förvärv  inte  identifierat  några  immateriella  tillgångar  överhuvudtaget (Gauffin & Nilsson, 2012).  

När  det  kommer  till  tidigare  forskning  om  aktiemarknaden  är  kapitalmarknadsforskning  ett  forskningsområde  som  undersöker  huruvida  det  finns  ett  samband  mellan  företags  finansiella  resultat  och  dess  aktiekurser.  Mer  ingående  studeras  nyckeltal  från  balans‐  och  resultaträkning  i  relation  till  aktiekurser  och  förändring  av  aktiekurser  (Kothari,  2001).  Forskare  tittar  också  på 

(15)

relationen mellan företagens avkastning och deras redovisade resultat. Annan forskning fokuserar på  relationen  mellan  företags  balansräkning  och  deras  marknadsvärde,  då  med  fokus  på  det  egna  kapitalet.  Här  studeras  relationen  mellan  det  bokförda  värdet  på  eget  kapital  och  företagens  avkastning (Barth et al., 2005).  

3.3 Goodwill

3.3.1 Definition av goodwill

För att  en tillgång ska få aktiveras i  balansräkningen måste  den  uppfylla  tre kriterier: (1) tillgången  ska förväntas innebära framtida intäkter, antingen direkt eller indirekt, (2) tillgången ska kontrolleras  av  företaget  och  (3)  tillgången  ska  ha  uppkommit  ”till  följd  av  inträffade  händelser” 

(Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter, 2011). 

Hur  företag  och  redovisare  definierar  goodwill  kan  få  stora  effekter  för  deras  finansiella  rapporter. 

Definitionen  påverkar  hur  företag  värderar  goodwill,  skriver  ner  goodwill  och  definitionen  sänder  också  ut  signaler  till  intressenter  och  kapitalmarknaden.  Det  finns  två  olika  perspektiv  på  hur  man  kan  uppfatta goodwill: uppifrån och ned‐perspektivet och nedifrån och upp‐perspektivet  (Giuliani & 

Brännström, 2011):  

Uppifrån och ned‐perspektivet, som är det traditionella perspektivet, ser goodwill som något som blir  över  vid  ett  förvärv  efter  att  en  identifiering  av  så  stor  andel  tillgångar  som  möjligt  skett.  Alltså,  goodwill  ses  som  en  s.k.  restpost  eller  residual.  Det  finns  två  olika  synsätt  på  goodwill  inom  detta  perspektiv. Det ena synsättet innebär att goodwill existerar endast p.g.a. att företag och redovisare  inte har förmågan att identifiera och mäta de immateriella tillgångarna vid ett förvärv på ett riktigt  sätt. På det viset är goodwill en praktisk tillgång för redovisare att använda sig av när identifieringen  och  värderingen  vid  ett  förvärv  inte  är  fullständig.  I  det  andra  synsättet  betraktas  goodwill  endast  som en residual, restpost eller kvarleva. (Giuliani & Brännström 2011).  

I  nedifrån  och  upp‐perspektivet  ses  goodwill  som  en  tillgång  bestående  av  flertalet  olika  komponenter.  Definitionen  av  goodwill  är  i  detta  synsätt  summan  av  de  oredovisade  immateriella  tillgångarna  eller  ett  sorts  inköpspremium.  Goodwill  anses  kunna  innehålla  ett  stort  antal  av  olika  typer av tillgångar. Exempel på sådana är: kundkontrakt, leasingkontrakt, handelsnamn, varumärken,  patenträttigheter, copyrights, geografisk placering, rykte, kvalitet m.m. (Giuliani & Brännström 2011).  

Införandet  av  IFRS  3  var  ett  försök  ifrån  normgivarna  att  skapa  en  tydligare  definition  av  goodwill. 

Resultatet  blev  att  IFRS  3  definierar  goodwill  som  nettot  av  de  identifierbara  tillgångarna  och  de  övertagna skulderna vid förvärvet (Giuliani & Brännström 2011). Det har gjorts fler studier med syftet  att  förklara  vad  goodwill  är  för  något.  För  att  på  ett  bättre  sätt  kunna  förstå  tillgången  goodwill  skapade Johnson & Petrone (1998) ett par kategorier om vad goodwill kan bestå av. 

Goodwill kan vara… 

 överskottet av det verkliga värdet minus det bokförda värdet av det förvärvade företagets  redovisade nettotillgångar, 

 verkligt värde av de oidentifierbara immateriella tillgångarna i ett förvärv,  

 verkligt värde av det förvärvade företagets fortsatta affärer, 

 verkligt värde av synergier som uppstår när förvärvaren och förvärvets företag kombineras  och samverkar som ett företag och/eller 

 överpris som betalats av förvärvaren.  

   

   

(16)

Definitionen av goodwill enligt ovan kan tyckas vara något otydlig. För att på ett enklare sätt kunna  särskilja olika typer av goodwill har tillgången vidare delats in i tre olika klasser:  

 Identifierad  goodwill  –  när  företag  har  en  beskrivning  av  goodwill  i  form  av  immateriella  tillgångar och/eller synergier. 

 Ospecificerad goodwill – när företag upplyser om att de inte har kunnat specificera goodwill  enligt IFRS 3. 

 Residuum  goodwill  –  när  företag  saknar  upplysningar  om  goodwill  och  informerar  om  att  goodwill  består  av  ett  restvärde  i  form  av  skillnaden  mellan  inköpspriset  och  nettotillgångarna  av  förvärvet.  Residuum  goodwill  går  att  likna  vid  uppifrån  och  ned‐

perspektivet då goodwillposten inte förklaras och förblir oklar. Företag som tillämpar detta  perspektiv  tenderar  att  inte  upplysa  om  goodwill  och  goodwillpostens  innehåll  förblir  då  osagt (Giuliani & Brännström 2011). 

 

Under  utvecklingen  av  sin  analysmodell  identifierade  Giuliani  &  Brännström  (2011)  även  tre  makroteman för goodwill:  

 Kärngoodwill  ‐  synergieffekter  och  andra  fördelar  som  ökad  försäljning,  skalekonomi  och  ökad lönsamhet m.m. 

 Oredovisade  immateriella  tillgångar  ‐  alla  immateriella  tillgångar  som  företag  inte  kan  redovisa  i  sina  finansiella  rapporter,  så  som  personal,  kunskap,  marknadsposition  och  marknadsföringsorganisation  eller  immateriella  tillgångar  som  ett  företag  inte  kan  redovisa  separat. 

 Kärngoodwill och oredovisade immateriella tillgångar – syftar till båda de tidigare klasserna  på samma gång. Bred definition och går att likna vid nedifrån och upp‐perspektivet (Giuliani 

& Brännström 2011).  

 

Att  det  finns  möjlighet  att  inkludera  flertalet  immateriella  tillgångar  i  goodwill  gör  tillgångens  beskrivning  viktigare.  Kärngoodwill  är  en  tillgång  som  rapporterar  om  hur  ett  företags  framtida  utsikter ser ut. De oredovisade immateriella tillgångarna rapporterar om historiska kostnader som är  kopplade till särskilda resurser eller aktiviteter som utvecklats av företaget, t.ex. humankapital, och  samtidigt  de  framtida  ekonomiska  fördelarna  som  dessa  tillgångar  medför.  Därför  är  osäkerheten  kring  sådan  goodwill  mindre  och  borde  av  investerare  därför  betraktas  annorlunda  i  beslutsprocesser.  I  den  sista  sammanslagna  klassen,  kärngoodwill  och  oredovisade  immateriella  tillgångar, anses goodwill tydlig men trots det svårförståelig eftersom det är omöjligt att kunna visa  på vilken andel som tillhör synergier och vilken andel som hör till de olika immateriella tillgångarna. 

De  immateriella  tillgångarna  har  olika  osäkerhet,  avskrivningstakt  och  tidsmässigt  perspektiv,  vilket  gör det svårt att avgöra dessa faktorer för hela goodwillposten (Giuliani & Brännström 2011). 

Att IFRS 3 har en definition och uppfattning av goodwill som inte stämmer överens med företagens  tyder på att det finns ett gap mellan teori och praktik. Gapet skapar ett problem när det kommer till  att  värdera,  redovisa  och  förklara  goodwill.  En  förklaring  till  varför  företag  inte  lämnar  de  upplysningar som IFRS 3 kräver i sina redovisningar kan antas bero på att om företag ser på goodwill  som en restpost så undviker de problem med posten (Giuliani & Brännström 2011). 

3.3.2 Redovisning och nyckeltal kring goodwill

Vad  är  det  egentligen  som  sker  med  bolags  balans‐  och  resultaträkningar  när  en  goodwillnedskrivning genomförs? Hur påverkas bolagets olika nyckeltal och vad händer med bolagets  aktiers risk och avkastning? Goodwill klassas som en tillgång i bolags balansräkningar eftersom den  uppfyller  de  tre  kriterierna  för  vad  som  är  en  tillgång  enligt  IFRS:s  föreställningsram.  När  en  goodwillnedskrivning genomförs tillämpas vidare kongruensprincipen. Det är en redovisningsprincip  som säger att alla förändringar av kapitalet i bolag skall påverka resultaträkningen. Det betyder att 

(17)

alla  resultat‐  och  balansräkningsbegrepp  är  sammankopplade.  Mer  precist  uttrycker  principen  att 

”alla förändringar av eget kapital, utom utdelning och nyemission, kommer till uttryck i resultatet för  perioden”. En nedskrivning av goodwill belastar med andra ord periodens resultat vilket minskar eget  kapital.  Vidare  påverkar  däremot  nedskrivningar  inte  kassaflödet  då  kassaflödet  definieras  som  bolags betalningsströmmar, det vill säga bolags in‐ och utbetalningar. (Smith, 2006). 

I  och  med  att  en  goodwillnedskrivning  minskar  eget  kapital  påverkas  bolagets  kapitalstruktur. 

Nyckeltal som är kopplade till kapitalstrukturen påverkas då och exempel på sådana är soliditet och  skuldsättningsgrad.  Det  finns  vidare  lönsamhetsnyckeltal  som  är  kopplade  till  kapitalbaser  där  goodwill  ingår.  Att  tillämpa  sysselsatt  kapital  eller  operativt  kapital  som  kapitalbas  för  mätning  av  bland  annat  räntabilitet  är  något  som  blivit  mer  populärt  för  bolag.  Detta  istället  för  att  endast  använda räntabilitetsnyckeltal med totala tillgångar som kapitalbas (Johansson & Runsten, 2005). 

Sysselsatt kapital = Totala tillgångar – räntefria skulder  

Operativt kapital = Totala tillgångar – räntefria skulder – finansiella tillgångar  

En investerings avkastning definieras som förändringen av aktiekursen ihop med utdelningen under  en  viss  period  (Easton  &  Harris,  1991).  Aktier  ger  högst  avkastning  på  lång  sikt  och  därmed  kan  säkrare värdepapper vara att föredra på kort sikt. Vidare kan aktier ge höga avkastningar under en  högkonjunktur men kan samtidigt ge stora förluster under en lågkonjunktur. Skillnaden i avkastning  mellan olika aktier är också stor under såväl låg‐ som högkonjunktur (Updegrave, 2007). 

Risk är också en central faktor för investerare. Den klassiska portföljteorin förklarar hur investerare  kan  diversifiera  sin  aktieportfölj  för  att  sänka  risken  och  att  investerare  förväntar  sig  högre  avkastning ju högre risken är. Denna teori anses vara det bästa sättet för att minimera investeringars  risknivå  (Markowitz,  1952).  Portföljteorin  utvecklades  sedan  vidare  till  Capital  Asset  Pricing  Model  (CAPM) (Sharpe, 1964) som beskriver relationen mellan risken och den förväntade avkastningen med  en jämviktsmodell på lång sikt. Med hjälp av CAPM kan man få fram ägarnas avkastningskrav vid en  given risk (Hillier, 2010).  

3.3.3 Goodwillpostens betydelse

Goodwillposten  är,  som  tidigare  nämnts,  ofta  av  storleken  att  en  förändring  av  tillgångens  massa  skulle  få  stora  konsekvenser  i  företags  resultat‐  och  balansräkningar  (Brütting,  2011). 

Goodwillpostens betydelse för investerare skiljer sig åt inom tidigare forskning. Elwin (2008) ställer  sig  frågan  om  nedskrivning  av  goodwill  egentligen  har  någon  ekonomisk  betydelse  för  investerare  och  menar att investerare inte lägger  någon större vikt vid det  redovisade värdet  hos immateriella  tillgångar. Elwin (2008) menar att värdet är baserat på subjektiva bedömningar och saknar substans. 

Samtidigt  argumenterar  Hamberg  et  al  (2011)  för  att  goodwill  är  en  viktig  post  som  inte  går  att  bortse ifrån då den är följden av en ekonomisk transaktion. Fortsättningsvis menar Hayn & Hughes  (2005) att investerare behöver utvärdera goodwillposten på ett mer genomgående sätt nu eftersom  goodwill  inte  längre  skrivs  av  systematiskt,  vilket  också  tyder  på  att  goodwillposten,  enligt  denna  studie, fått större betydelse för investerare.  

(18)

 

Diagram 2. Utvecklingen av balansräkningens sammansättning i 37 bolag på Stockholmbörsens Large  Cap‐lista.  Fastighetsbolag,  investmentbolag  samt  gruv‐  och  oljebolag  är  exkluderade  (Gauffin  & 

Nilsson, 2012).  

En undersökning av Gauffin & Nilsson (2012) visar på hur goodwill och övriga immateriella tillgångar  blir allt viktigare i företagen på börsen. Nästan en fjärdedel av tillgångarna i de största företagen på  Stockholmsbörsen  var  immateriella  2011.  Diagrammet  visar  på  att  immateriella  tillgångar  och  goodwill spelar en allt viktigare roll på börsen. Noterbart är också att nedskrivningarna av goodwill  har  varit  knappa  under  denna  period.  Under  åren  2008,  2009,  2010  och  2011  uppgick  nedskrivningarna av goodwill till 1‐2 procent av det totala  goodwillvärdet.  En kombination av ökad  andel goodwill vid förvärv och minskade nedskrivningar ligger bakom den utveckling som går att läsa  av från diagrammet ovan (Gauffin & Nilsson, 2012).   

3.3.4 Goodwillpostens effekt på aktiemarknaden

Det  finns  flertalet  goodwillrelaterade  omständigheter  som  kan  få  marknaden  att  reagera.  Dessa  omständigheter  kan  exempelvis  vara:  annonseringen  av  ett  förvärv,  den  första  utkommande  finansiella  rapporten  efter  ett  förvärv,  annonsering  av  en  goodwillnedskrivning,  eller  förändringar  vad  gäller  redovisningsreglerna  kring  goodwill.  Faktorerna  som  påverkas  av  de  ovan  nämnda  omständigheterna är framförallt aktiekursen, aktieomsättningen och förändringen av investeringars  avkastning (Brütting, 2011). 

Målet  med  IFRS  3  var  att  skapa  information  som  bättre  förklarar  det  underliggandet  värdet  på  goodwill. Med andra ord mer värderelevant information för investerare (AbuGhazaleh et al., 2012). 

Värderelevans  är  ett  begrepp  som  vidare  i  denna  text  motsvarar  det  engelska  begreppet  ”value  relevance”.  Värderelevans  definieras  som  finansiella  rapporters  förmåga  att  förklara  företags  aktiekurser  och  aktiekursers  värdeförändringar  på  marknaden  (Rehnberg,  2012).  Tidigare  forskning  finner viss problematik med nedskrivningsprövningarna av goodwill i och med att prövningen baseras  på  framtida  kassaflöden.  Dessa  kassaflöden  kan  anses  vara  svåra  för  företag  att  kontrollera  och  summera samtidigt som de är möjliga att manipulera (AbuGhazaleh et al., 2012).   

 

(19)

En  analysmodell  som  används  för  att  mäta  värderelevansen  i  goodwillnedskrivningar  skapades  av  Ohlson  (1995).  Det  är  en  redovisningsbaserad  värderingsmodell  som  har  använts  inom  flertalet  studier  på  området.  I  modellen  är  marknadsvärdet  på  ett  företags  aktier  en  funktion  av  företagets  bokförda  värde  på  det  egna  kapitalet,  årets  resultat,  goodwillpostens  värde  och  årets  goodwillnedskrivningar (Ohlson, 1995).  

3.4 Reglering av goodwillredovisning och information

3.4.1 Rörelseförvärv enligt IFRS 3

Syftet  med  IFRS  3  är  att  öka  relevansen,  trovärdigheten  och  jämförbarheten  av  informationen  i  företags  finansiella  rapporter  om  de  rörelseförvärv  som  företaget  har  gjort  och  dess  effekter  (IFRS  3:1,  2009).  Ett  rörelseförvärv  är  en  transaktion  där  det  förvärvande  företaget  får  kontroll  över  det  förvärvade företaget i och med köpet (IFRS 3:3, 2009). IFRS 3 är inte tillämpbar om köpet rör en del  av  ett  företags  tillgångar  utan  enbart  när  ett  företag  i  sin  helhet  förvärvas  (IFRS  3:2,  2009).  IFRS  3  kräver  att  det  förvärvande  företaget  offentliggör  information  som  ger  användare  av  de  finansiella  rapporterna  möjlighet  att  värdera  förvärvets  effekter  på  bolagets  resultat‐  och  balansräkning  samt  ställning  i  övrigt  (IFRS  3:59,  2009).  Det  förvärvande  företaget  gör  en  uppskattning  av  det  verkliga  värdet på rörelseförvärvets tillgångar och skulder på dagen för köpet.  

Ett  förvärv  ska  bokföras  enligt  förvärvsmetoden  (IFRS  3:4,  2009)  som  går  ut  på  att  det  eventuella  övervärde  som  uppstår  vid  förvärvet  i  bokföringen  ska  hänföras  till  de  specifika  tillgångar  som  övervärdet  är  hänförligt  till  (IFRS  3:10,  2009).  Övervärdet  vid  förvärvet  räknas  ut  som  skillnaden  mellan köpeskillingen och det bokförda värdet på nettotillgångarna (IFRS 3:32, 2009). Anledningarna  till  övervärdet  kan  vara  flera:  till  exempel  kan  det  finnas  ett  övervärde  i  en  byggnad  vars  bokförda  värde  är  betydligt  lägre  än  marknadsvärdet,  eller  så  kan  det  förvärvade  företaget  ha  ett  starkt  varumärke  eller  en  produkt  under  utveckling  som  förväntas  inbringa  stora  värden  i  framtiden. 

Övervärdet  ska  då  delas  upp  på  dessa  olika  poster  i  balansräkningen.  Dock  är  det  inte  speciellt  ovanligt att det finns ett övervärde som inte går att hänföra till en specifik post, detta värde ska då  hänföras  till  posten  Goodwill  (IFRS  3:32,  2009).  Implementeringen  av  IFRS  3  innebar  också  att  investerare måste skaffa sig en större förståelse för vad redovisningen får för betydelse (Rehnberg,  2012).  

Det finns variation i hur företag redovisar immateriella tillgångar och det leder till att jämförbarheten  i företags finansiella rapporter försämras. Jämförbarhet är något som är viktigt för kapitalmarknaden  då  finansiella  rapporter  ska  kunna  jämföras  av  investerare  för  att  de  ska  kunna  bedöma  företags  aktiers  avkastningspotential.  IFRS  3  ger  utrymme  för  subjektiva  bedömningar  vilket  kan  leda  till  opportunistiskt beteende och manipulation av resultat inom företag. Detta är en risk som investerare  måste vara medvetna om. Identifiering av immateriella tillgångar skilt från  goodwill leder till högre  relevans och kvalitet i redovisningen. Informationsasymmetri mellan aktieägare och redovisare ökar  också risken  för investerare (Rehnberg, 2012). Utrymme för subjektiva bedömningar  leder till lägre  kvalitet  i  redovisningen,  vilket  är  något  som  idag  oroar  kapitalmarknaden  (Breeden,  1994;  Ewert  & 

Wagenhofer,  2005).  Trots  att  företag  tillämpar  samma  redovisningsprinciper  är  det  möjligt  att  principerna kan ha implementeras på annorlunda sätt i olika företag (Rehnberg, 2012).  

3.4.2 Nedskrivning av goodwill enligt IAS 36

Vid  en  nedskrivningsprövning  eller  nedskrivning  av  goodwill  ska  redovisningsstandarden  IAS  36  tillämpas.  Syftet  med  IAS  36  är  att  säkerställa  att  ett  företags  tillgångar  inte  är  redovisade  till  ett  högre  värde  än  återvinningsvärdet  (IAS  36:1,  2010).  Enligt  standarden  ska  värdet  skrivas  ner  om  nuvärdet av de framtida ekonomiska fördelar som tillgången kommer ge upphov till understiger det  redovisade värdet (IAS 36:8, 2010). Varje år ska det göras en prövning huruvida värdet på goodwill  ska  skrivas  ner.  Det  vill  säga  att  nedskrivning  ska  göras  om  nuvärdet  understiger  det  redovisade  värdet  (IAS  36:96,  2010).  Nuvärdet  beräknas  genom  att  de  framtida  ekonomiska  fördelarna  som  goodwill förväntas ge upphov till uppskattas och sedan diskonteras till företagets diskonteringsränta 

References

Related documents

Brist på tid i mötet med den våldsutsatta kvinnan samt avsaknad av utbildning i ämnet påverkade känslan av beredskap för att kunna ställa frågan om våld i nära

Nämnden ställer sig positiv till utredarens förslag och anser att dessa i sin helhet kommer att öka möjligheterna för idéburna aktörer att delta i utförandet av

Fortsättningsvis följer en redogörelse för totala goodwillnedskrivningar, nedskrivningsstorlek i förhållande till total goodwill, följt av goodwill i relation till

Även om vi ser ett antal olika anledningar till att det inte är nödvändigt för många företag att skriva ned goodwill så har vi hittat främst två fall där vi

Samtliga banker redogjorde även för att de värderade goodwillen efter det första redovisningstillfället till anskaffningsvärde med avdrag för eventuella ackumulerade

kvinnorna i kors med benen och männen med fötterna på golvet) att kvinnorna upplevs stela och männen avslappnade. Kvinnorna sitter mer still än männen vilket också bidrar till

Därmed kan man säga att IFRS 3:s ytterligare krav på identifiering av immateriella tillgångar leder till att enheter på marknaden inte kan nyttomaximera för sin egen del

”Med sitt arbete som praktiker och forskare har årets vinnare bidragit till att på vetenskaplig grund göra psykologiska behandlingsmeto- der, både inom det psykologiska och inom det