Goodwill, goodwillnedskrivningar och redovisning
– En kvalitativ undersökning ur ett investerarperspektiv
Kandidatuppsats i företagsekonomi Externredovisning
Vårterminen 2013
Handledare: Andreas Hagberg Författare: Richard Sjöholm
Mattias Wikström
Sammanfattning
När IFRS 3 infördes 2005 innebar det en förändring för goodwillposten som numera inte ska skrivas av utan årligen nedskrivningsprövas. Detta har lett till en växande goodwillpost i svenska företags balansräkningar. För investerare borde detta vara av intresse då goodwillposten är svår att värdera.
En förändring av goodwillpostens storlek kan då påverka en investerares investeringsanalys. Mot denna bakgrund har vi i uppsatsen undersökt hur investerare uppfattar goodwillposten i sin investeringsanalys samt vilka effekter en nedskrivning av goodwill får för investerare.
Förhoppningen med studien är att öka förståelsen kring investerares uppfattning av goodwill samt effekterna och signalvärdet vid en nedskrivning. Tidigare forskning på området har till största delen varit inriktad på kvantitativa studier varför denna uppsats har en kvalitativ ansats. Avgränsningar har gjorts vilket har lett till att denna studie omfattar fondförvaltare av svenska aktiva aktiefonder. För att genomföra studien samt svara på forskningsfrågorna och uppnå syftet har fyra fondförvaltare intervjuats. I den teoretiska referensramen beskrivs tidigare forskning på området, goodwillposten, redovisningsregelverken kring goodwill samt goodwillnedskrivningars effekter på aktiemarknaden.
Denna referensram har sedan använts för att analysera det empiriska materialet som består av svaren från intervjuerna.
Resultatet från intervjuerna visar att fondförvaltare beaktar och behandlar goodwillposten olika.
Medan tre av de fyra Respondenterna tittar närmare på goodwill i sin investeringsanalys beaktar en Respondent inte alls goodwillposten vilket får anses vara anmärkningsvärt då goodwillposten är en relativt stor del av företags balansräkningar. Respondenterna påpekar också att jämförbarheten efter införandet av IFRS 3 har försämrats, dels på grund av att det ger utrymme för olika tolkningar och subjektiva värderingar. En allmän uppfattning hos Respondenterna är att aktiekursens påverkan vid en goodwillnedskrivning är obetydlig. Däremot påpekar tre av de fyra respondenterna att goodwillnedskrivningar försämrar bolags utdelningsförmåga och ökar risken för nyemissioner.
Nedskrivningar av goodwill har ett negativt signalvärde för tre av de fyra Respondenterna men en Respondent påpekar också det positiva i att företag agerar när goodwillpostens värde har minskat.
Avslutningsvis anser vi att en enkätundersökning med ett större antal respondenter hade varit intressant att genomföra för att öka möjligheten till generaliseringar.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Problemdiskussion ... 2
1.3 Syfte och forskningsfrågor ... 3
1.4 Bidrag och relevans ... 4
1.5 Studiens genomförande ... 4
1.6 Avgränsningar ... 4
2. Metod ... 5
2.1 Val av metod och angreppssätt ... 5
2.2 Intervjumetod ... 5
2.3 Val av respondenter ... 6
2.4 Intervjuguide ... 7
2.5 Metodkritik ... 8
3. Teoretisk referensram ... 10
3.1 Förklaring av teoretisk referensram ... 10
3.2 Tidigare forskning på området ... 10
3.3 Goodwill ... 11
3.3.1 Definition av goodwill ... 11
3.3.2 Redovisning och nyckeltal kring goodwill ... 12
3.3.3 Goodwillpostens betydelse ... 13
3.3.4 Goodwillpostens effekt på aktiemarknaden ... 14
3.4 Reglering av goodwillredovisning och information ... 15
3.4.1 Rörelseförvärv enligt IFRS 3 ... 15
3.4.2 Nedskrivning av goodwill enligt IAS 36 ... 15
3.4.3 Information och nyckeltal ... 16
3.4.4 Informationsasymmetri ... 16
3.5 Nedskrivning av goodwill... 17
3.5.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 17
3.5.2 Modell för att förutse goodwillnedskrivningar ... 18
3.5.3 Yttre faktorer som påverkar nedskrivningsprövningen av goodwill ... 18
3.5.4 Signalvärde vid nedskrivning ... 19
4. Insamlat empiriskt material ... 20
4.1 Förklaring av insamlat empiriskt material ... 20
4.2 Goodwill – investeringsanalys ... 20
4.2.1 Investeringsanalys ... 20
4.2.2 Investeringsanalys och goodwill ... 21
4.2.3 Informationskällor ... 23
4.3 Goodwill ‐ information och redovisningsregler ... 23
4.3.1 Information om goodwill ... 23
4.3.2 Syn på redovisningsreglerna ... 24
4.4 Nedskrivningar av goodwill ... 25
4.4.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 25
4.4.2 Goodwillnedskrivningars signalvärde ... 26
5. Analys ... 27
5.1 Förklaring av analys ... 27
5.2 Goodwill ‐ investeringsanalys ... 27
5.2.1 Investeringsanalys ... 27
5.2.2 Investeringsanalys och goodwill ... 28
5.3 Goodwill ‐ information och redovisningsregler ... 31
5.3.1 Information om goodwill ... 31
5.3.2 Syn på redovisningsreglerna ... 32
5.4 Nedskrivningar av goodwill ... 33
5.4.1 Goodwillnedskrivningars effekt på aktiemarknaden... 33
5.4.2 Goodwillnedskrivningars signalvärde ... 33
6. Slutsats ... 35
6.1 Slutledning ... 35
6.2 Avslutande diskussion ... 36
6.3 Bidrag ... 36
6.4 Förslag till fortsatt forskning ... 37
7. Referenser ... 38
Bilaga 1 ... 41
1. Inledning 1.1 Bakgrund
Dagens Nyheter publicerade i december 2012 en artikel om Vattenfalls köp av bolaget Nuon. Enligt uppgifter från Vattenfall uppgick värdet på Nuon till 43 miljarder kronor vid köpet 2009. Priset som betalades var däremot 90 miljarder vilket innebar att 47 miljarder kronor, dryga 50 procent av priset, blev hänförligt till tillgångsslaget goodwill. Artikeln fortsätter med att citera finansmarknadsministern Peter Norman som dömer ut köpet av Nuon och anser priset vara orimligt. Tillgången goodwill beskrivs som ett ”svårbedömt övervärde” (Larsson, 2012) samtidigt som Gauffin & Wallén (2011) anser goodwillvärdet vara ”taget ur luften”.
Vad är då goodwill? Goodwill är en immateriell tillgång som tas upp i företags balansräkningar när ett förvärv av ett företag görs, det vill säga ett rörelseförvärv, och priset på det förvärvade företaget överstiger det förvärvade företagets bokförda värde på eget kapital. Tillgången goodwill förklaras bestå av framtida ekonomiska fördelar som förväntas tillkomma det köpande företaget, men att sätta en korrekt prislapp på goodwillposten är svårt om inte omöjligt (IFRS 3 Bilaga A, 2009;
Rehnberg, 2012). Enligt en undersökning publicerad av Ernst & Young var andelen goodwill i svenska rörelseförvärv 59 procent 2009 (Ernst & Young, 2009).
Redovisningsreglerna kring goodwill förändrades år 2005 i och med att IFRS‐systemet infördes, vilket innebar en implementering av principbaserade redovisningsstandarder. De nya reglerna innebär att alla noterade bolag ska tillämpa standarden IFRS 3 vad gäller redovisningen av immateriella tillgångar. Standarden ställer krav på identifiering av immateriella tillgångar vid rörelseförvärv.
Identifierade immateriella tillgångar kan exempelvis vara varumärke samt forskning och utveckling.
Det som sedan kvarstår av köpeskillingen blir till goodwill (IFRS 3:32, 2009). Frågan som redovisare ställer sig är hur redovisningen av goodwill går att utveckla för att få en bättre förklaring av goodwillposten och på så sätt ge intressenter och användare en bättre möjlighet att kunna analysera riskerna med tillgången. För att åstadkomma detta anses det behövas en öppen granskning och debatt av ämnet. Idag presenterar flertalet börsnoterade bolag otydliga redogörelser om vad deras goodwillpost egentligen består av och varför den uppkom vid förvärvet. (Gauffin & Wallén, 2011).
Enligt IFRS:s föreställningsram är företags finansiella rapporter idag uppbyggda på redovisningsregler som är framtagna ur ett investerarperspektiv. Vidare är de finansiella rapporterna informationen som investerare ska basera sina investeringsbeslut på. Det vill säga om de ska köpa, sälja eller behålla aktier i ett företag (Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter, 2011). Information är en nödvändighet för att människor ska kunna fatta rationella beslut. I dagens marknadsekonomi uppstår det situationer då den tillgängliga informationen är ofullständig. Det innebär att marknaden inte är effektiv och följden av det blir att aktörerna i en marknadsekonomi inte kan ta rationella beslut (Simon, 1955). Ökad information i de finansiella rapporterna minskar informationsasymmetrin mellan företag och företagens aktieägare. (Fu et al., 2012; El Ghoul et al., 2013).
Alla aktieägare har kapitalkostnader eller avkastningskrav på sina investeringar, oavsett om de är småsparare eller professionella investerare. Småsparare är privatpersoner vars investeringar är relativt små samt sker med oregelbundna mellanrum medan med professionella investerare är personer som förvaltar kapital åt antingen fysiska personer eller juridiska personer och har detta som yrke. Kapitalförvaltarna hos banker och fondkommissioner har en lång horisont samt strategier för hur deras kapital placeras medan det för småsparare är oklart och troligtvis också väldigt olika huruvida någon strategi existerar och på vilken sikt de investerar. Ur denna synvinkel är då professionella investerare mer relevanta att studera.
Med de tidigare redovisningsreglerna, då årliga avskrivningar av goodwill tillämpades, hade investerare kännedom om vad som skulle hända med goodwillposten vid bokslutet. De nya reglerna i redovisningsstandarden IAS 36 Nedskrivningar innebär att investeraren måste samla in information och bedöma om det föreligger ett nedskrivningsbehov av goodwillposten. Den information som finns tillgänglig för att göra denna bedömning består av redovisarnas och företagens antaganden i form av noter ifrån deras årsredovisningar. När det sedan beslutas om nedskrivning försämras bolagets resultat och soliditet, vilket kan få negativa konsekvenser för aktiekursen och aktieägarna (Blomgren, 2011).
1.2 Problemdiskussion
Goodwill är en ständigt växande post i företags balansräkningar och den kan idag, åtminstone i teorin, finnas för evigt då inga avskrivningar ska göras systematiskt (Mintz, 2009). Numera är storleken på goodwillposten som sådan att en förändring av tillgångens massa skulle kunna få betydande konsekvenser för företagens resultat‐ och balansräkningar (Brütting, 2011).
Nedskrivningar av goodwill förekommer oftast i spåren av finanskriser (Mintz, 2009) och enligt en undersökning av Hirschey & Richardson (2003) får en annonsering av en goodwillnedskrivning effekten att aktiekursen faller. Vidare menar Mintz (2009) dock att aktiemarknaden ofta har anpassat sig innan nedskrivningen sker vilket gör att aktiekursen inte påverkas nämnvärt vid själva nedskrivningstillfället. En investerare måste dock vara uppmärksam på om företag fortsätter underprestera även efter en nedskrivning eller om ”botten är nådd” för företaget (Hirschey &
Richardson, 2003). En goodwillnedskrivning innebär att goodwillvärdet minskar från dess ursprungliga värde till dess nya värde som beräknats enligt IAS 36 vilket medför att balansomslutningen blir mindre. Summan av hela värdeminskningen, det vill säga nedskrivningen, belastar sedan i sin tur resultaträkningen vilket leder till att årets resultat blir lägre (Smith, 2006).
Den största anledningen till att goodwillnedskrivningar sker är att företag har förvärvat andra företag till ett pris som de inte längre kan motivera, det vill säga till överpris (Feng & Lev, 2011). Goodwill är en restpost på köpeskillingen som inte kan hänföras till någon specifik tillgång och denna otydliga förklaring och beskrivning av posten har varit och är fortfarande en utmaning för användare av de finansiella rapporterna (Brütting, 2011).
Med hjälp av företags upplysningar ska användare av finansiella rapporter kunna värdera vad ett förvärv betyder både finansiellt och organisatoriskt. Det ska finnas information om de komponenter som den redovisade goodwillen består av. Med andra ord ska det finnas en förklaring till varför priset blev som det blev (IFRS 3 Bilaga B 64, 2009). Enligt en studie av Gauffin & Nilsson (2012) har denna information, som de ansåg bristfällig 2005, blivit mer och mer kvalitativ under senare år. Trots det fann studien att många företag år 2011 inte gav ut tillräcklig information. Två exempel på företag med bristfällig information är Getinge och Indutrade. I deras respektive årsredovisningar från 2011 går följande information om goodwillposten att hämta (Gauffin & Nilsson, 2012):
”Goodwill som uppkommit i samband med transaktionen hänför sig till förväntad framtida försäljningsutveckling.” – Getinge årsredovisning 2011
”Goodwill motiveras av god lönsamhet.” – Indutrade årsredovisning 2011
Pernilla Rehnberg (2012) undersökte i sin avhandling redovisningen av immateriella tillgångar. En av Rehnbergs (2012) upptäckter var att det finns variation i hur företag redovisar immateriella tillgångar, vilket leder till att jämförbarheten av företags finansiella rapporter försämras.
Jämförbarhet är något som är betydelsefullt för kapitalmarknaden då finansiella rapporter ska kunna jämföras av investerare för att de ska kunna bedöma olika aktiers avkastningspotential. Vidare menar Rehnberg (2012) att IFRS 3 ger utrymme för subjektiva bedömningar vilket kan leda till opportunistiskt beteende och manipulation av resultat inom företag. Det är en risk som investerare måste vara medvetna om. Enligt Rehnberg (2012) leder identifiering av immateriella tillgångar skilt
från goodwill till högre relevans och kvalitet i redovisningen och hon poängterar också den höjda risken som informationsasymmetri mellan aktieägare och redovisare skapar för investerare.
Samtidigt visar tidigare gjorda studier att utrymme för subjektiva bedömningar leder till lägre kvalitet i redovisningen, vilket är något som idag oroar kapitalmarknaden. (Breeden, 1994; Ewert &
Wagenhofer, 2005)
Goodwillpostens betydelse för investerare skiljer sig åt inom tidigare forskning. Elwin (2008) ställer sig frågan om nedskrivning av goodwill har någon ekonomisk betydelse för investerare och menar att investerare inte lägger någon större vikt vid det redovisade värdet hos immateriella tillgångar. Vidare menar Elwin (2008) att goodwillvärdet är baserat på subjektiva bedömningar och saknar substans.
Samtidigt argumenterar Hamberg et al. (2011) för att goodwill är en viktig post som inte går att bortse ifrån då den är följden av en ekonomisk transaktion. Fortsättningsvis menar Hayn & Hughes (2005) att investerare behöver utvärdera goodwillposten på ett mer genomgående sätt nu eftersom goodwill inte längre skrivs av systematiskt, vilket också tyder på att goodwillposten, enligt denna studie, fått större betydelse för investerare. En undersökning av Gauffin & Nilsson (2012) visar också på hur goodwill och övriga immateriella tillgångar blir allt viktigare i företagen på börsen.
IFRS 3 var den mest betydelsefulla regelförändringen vid införandet av hela det nya regelsystemet 2005. Empiriska resultat tyder på att aktieägarna påverkades av implementeringen av IFRS 3 genom att företags nettoresultat i genomsnitt ökade med 17,8 procent året efter införandet. Det berodde till stor del på att de obligatoriska avskrivningarna ersattes med årliga nedskrivningsprövningar och nedskrivningarna visade sig bli lägre än avskrivningarna. Efter införandet av IFRS 3 får investerare också mer kvalitativ information om goodwillposten då en nedskrivning faktiskt signalerar något, till skillnad från de tidigare avskrivningarna som var fristående från hur företaget presterade (Hamberg et al., 2011).
Med statistik som visar på hur goodwillposten växer i företag samt forskning som pekar på att nedskrivningar av goodwill kan få betydande konsekvenser, vilket innebär risker för investerare, kan detta anses vara ett aktuellt område att fördjupa sig inom. Användarna av de finansiella rapporterna står inför en utmaning när de ska bedöma goodwillposten. Detta konkretiseras genom att det i dagens redovisningsregelverk ges utrymme för subjektiva bedömningar vilket i sin tur leder till försämrad jämförbarhet och ökad risk för investerare. Samtidigt visar studier på hur informationen om goodwill i finansiella rapporter idag är bristfällig, även om den har förbättrats. En intressant frågeställning är hur investerare ser på den information som ges och de beslut man kan fatta utifrån denna information.
Forskning vad gäller goodwillens betydelse för investerarna ger olika svar. Det gör det därför intressant att undersöka hur det ser ut i verkligheten för svenska investerare. Vad betyder goodwill för investerare och hur ser investerare på goodwillposten i företag de överväger att investera i?
1.3 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna studie är att undersöka hur investerare uppfattar goodwill och dess betydelse vid investeringsanalyser samt att undersöka vilka effekter och vilket signalvärde investerare uppfattar att en nedskrivning av goodwill får och har.
Vidare har denna studie följande forskningsfrågor:
Hur uppfattar investerare goodwillposten och dess betydelse vid investeringsanalyser?
Vilka effekter och vilket signalvärde uppfattar investerare att en nedskrivning av goodwill får och har?
1.4 Bidrag och relevans
Bidraget som vi vill ge med denna studie, genom att svara på ovanstående frågor, är att skapa ökad förståelse kring investerares uppfattning av goodwill vid investeringsbeslut och hur investerare uppfattar att de reagerar på en nedskrivning av goodwill. Vår förhoppning är att studien ska kunna bidra med att skapa en diskussion samt underlag för fortsatta studier på området. Vidare är tanken att studien ska bidra med att ge en djupare insyn i hur ett antal investerare uppfattar tillgången goodwill. Då merparten av de studier som gjorts på området har varit kvantitativa och statistiska tror vi att en kvalitativ studie ger en annan, mjukare och djupare, vinkling av ämnet. En studie liknande vår har gjorts av Kristoffer Ehn och Andreas Östman som är ur en kreditgivares synvinkel och heter
”Kreditgivares reaktioner vid nedskrivning av goodwill – En kvalitativ studie om effekter, tolkningar och signalvärde”. Att undersöka samma problem ur en annan intressents synvinkel tror vi kan bidra med att skapa en helhetsbild på området. Med detta menas att vi har en förhoppning om att upptäcka nya sidor och aspekter av det undersökta problemområdet.
Avslutningsvis relateras studien även till de nuvarande redovisningsreglerna och vi ämnar undersöka hur investerare förhåller sig till dessa. Vi har vidare en förhoppning om att studien får en aktuell vinkling då investerare och redovisning länkas samman.
1.5 Studiens genomförande
Den första fasen av uppsatsskrivandet bestod av att göra en genomgång av tidigare forskning på området. Det resulterade i att delarna bakgrund och problemdiskussion formades vilket i sig möjliggjorde formulering av syftet för studien och forskningsfrågorna. Under genomgången av den tidigare forskningen växte också en idé fram om hur den teoretiska referensramen skulle se ut och vad den skulle bestå av.
Den andra fasen i uppsatsen inleddes med valet av metod. Valet blev att genomföra en uppsats med kvalitativ ansats. Empiriskt material samlades in via fyra intervjuer med respondenter som valts ut genom ett urval som beskrivs under rubriken ”Metod – val av respondenter”. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Det transkriberade materialet analyserades vidare med hjälp av den tidigare utformande teoretiska referensramen. Avslutningsvis följer också författarnas egna synpunkter och kommentarer under avsnittet ”Slutsats”.
1.6 Avgränsningar
Ur populationen investerare har vi valt att fokusera denna studie på fondförvaltare. Det har vi gjort eftersom fondförvaltare har en väl genomtänkt strategi i sina placeringar och genomför en underbyggd investeringsanalys. Då fondförvaltare genomför en djupgående analys antas denna intressent ha beaktat goodwillposten då goodwill, som tidigare nämnts, kan vara av betydande storlek i företag. Fondförvaltare bör således vara en passande och relevant intressentgrupp för vår studie. Vi har vidare valt att begränsa oss till svenska fondförvaltare. Det innebär att utländska fondförvaltare, småsparare och alla andra typer av investerare exkluderas från denna studie. Vidare avgränsas denna studie till fondförvaltare av aktiva aktiefonder. Det finns inget värde i att intervjua fondförvaltare av exempelvis räntefonder eller hedgefonder i denna studie. Ännu ett avgränsningsval som gjorts är att intressenten består av fondförvaltare som förvaltar aktiva svenska aktiefonder. Det innebär att aktierna i fonden är svenska, det vill säga att de kommer från svenska bolag. Det gör att redovisningsreglerna i IFRS 3 och IAS 36 är relevanta för studien och för analysen av det empiriska materialet. Denna uppsats behandlar därmed svenska fondförvaltare av aktiva svenska aktiefonder.
2. Metod
Med studiens syfte och frågeställningar som grund har tre ämnesområden, som anses särskilt centrala för studien, valts för fördjupning. Dessa tre ämnesområden är goodwill, redovisningsregler kring goodwill ur nedskrivnings‐ och rörelseförvärvssynpunkt samt nedskrivningar av goodwill.
Ämnesområdena genomsyrar uppsatsen då de är grunden till den teoretiska referensramen, det insamlade empiriska materialet och analysen. Det empiriska materialet består av samtalsintervjuer som presenteras under avsnittet ”Insamlat empiriskt material”.
2.1 Val av metod och angreppssätt
Det finns olika metoder att genomföra en studie på. Vanligtvis klassificeras studier som kvantitativa eller kvalitativa. Den kvantitativa metoden används för att förklara en studie med hjälp av siffror och kvantiteter och lämpar sig väl när kvantifierbara resultat eftersöks (Holme & Solvang, 1997). I den kvalitativa metoden läggs det istället stor vikt på ord och den grundar sig på djupare analyser av observationer som är färre till antalet jämfört med den kvantitativa metoden (Esaiasson et al., 2007).
Den kvalitativa metoden lämpar sig väl om man vill systematisera och/eller kritiskt granska de olika observationerna samt beskriva hur personer tolkar en viss situation (Esaiasson et al., 2007; Jacobsen, 2002).
I denna studie har vi valt en kvalitativ metod med induktiv ansats vilket innebär att analyserna och slutsatserna som utförs är grundade utifrån verkliga observerade händelser. Kvalitativa studier har också ett induktivt synsätt vad gäller relationen mellan teori och undersökningens empiri. Vidare är syftet med kvalitativa studier att förstå hur samhället fungerar genom att fråga aktörer, i den aktuella kontexten, hur de uppfattar sin omvärld (Bryman & Bell, 2007). Vi har valt att göra en kvalitativ studie av två anledningar, dels för att vi anser att den kvalitativa metoden passar studiens syfte och frågeställningar samt att det har gjorts flertalet kvantitativa studier på området medan det finns få studier med en kvalitativ utgångspunkt. Kvalitativ information har vissa speciella egenskaper. Den har syftet att skapa förståelse av en viss kontext istället för att generalisera. Kvalitativ information anses vara ”rik” information och innehålla ett djup till skillnad från kvantitativ data. Vidare är kvalitativ information mer småskalig och fokuserar på hur personer och saker interagerar (Bryman & Bell, 2007). Det motiverar också valet av en kvalitativ metod då vi är intresserade av en djupdykning på ämnesområdet.
2.2 Intervjumetod
Som nämnts i kapitlets inledning har vi valt att genomföra samtalsintervjuer som metod för insamling av empiriskt material. Fördelen med att genomföra samtalsintervjuer är att följdfrågor kan ställas och svaren kan bli djupare vilket kan underlätta i vår analys. Samtalsintervjuer lämpar sig bäst när det är svårt att förutse vad respondenten ska svara. Intervjun kan ta en oväntad vändning vilket inte är något problem för vår datainsamlingsmetod medan en enkätundersökning hade missat att få med detta (Esaiasson et al., 2007). Med syftet, forskningsfrågorna och den teoretiska referensramen som grund framställdes intervjuguiden för studien. Samtliga intervjuer genomfördes via telefon och spelades in efter godkännande av intervjupersonerna. Det finns flera anledningar till att intervjuerna valdes att spelas in. Framförallt var det för att inte gå miste om någon information som intervjupersonerna gav ut. Inspelningen transkriberades sedan för att garantera att ingenting förbisågs. Genom inspelning av intervjuer menar Bryman & Bell (2007) att intervjuarna kan delta på ett mer aktivt sätt då de inte behöver fokusera på att skriva ner det som intervjupersonen säger.
Samtidigt påstår de också att inspelning av intervjuer kan få negativa konsekvenser. Intervjupersonen kan exempelvis känna sig osäker eller bli nervös när hen är medveten om att det hen säger spelas in.
Vad gäller transkribering av intervjuinspelningarna påstår Heritage (1984) bland annat att fördelar med detta kan vara att det hjälper forskare att komma ihåg saker som vårt begränsade minne inte kommer ihåg, vilket i sin tur också möjliggör en djupare analys av det som sägs. Vidare menar Esaiasson et al. (2007) att när intervjuer genomförs via telefon har forskarna sämre kontroll över intervjun jämfört med den personliga intervjun där forskarna är i direkt kontakt med
intervjupersonen. En annan negativ aspekt med telefonintervjuer är att forskarna inte kan reagera på intervjupersonernas ansiktsuttryck och kroppsspråk. I en personlig intervju kan dessa tecken exempelvis ge forskarna signaler om att en fråga kan behöva omformuleras för att intervjupersonen ska förstå den (Bryman & Bell, 2007).
Samtliga intervjupersoner lämnade förfrågan om att få titta igenom intervjufrågorna innan intervjun.
En anpassning till det gjordes och intervjupersonerna fick intervjuguiden skickade till sig via e‐post en till två dagar innan intervjun ägde rum. Vi anser att fördelen med detta är att intervjupersonerna då kan förbereda sig inför intervjun vilket vi tror kan resultera i mer uttömmande svar. Intervjuerna varade från 30 till 50 minuter.
Respondenterna informerades om att frågorna i intervjuguiden var så kallade öppna frågor. De tilläts med andra ord tala fritt kring ställd fråga. Frågorna följde dock en bestämd ordning under intervjuerna samtidigt som oplanerade följdfrågor kunde tillkomma under intervjun. Enligt Bryman &
Bell (2007) går denna intervjumetod att klassificeras som den semistrukturerade intervjun. Vidare talar Bryman & Bell (2007) också om andra typer av intervjumetoder. Närliggande till den semistrukturerade intervjun är den ostrukturerade intervjun. Skillnaden mellan dessa metoder är att den ostrukturerade intervjun tenderar att likna en konversation eller dialog och de utformade frågorna följer inte någon viss ordning. Motsatsen till den ostrukturerade intervjun är den strukturerade intervjun som kännetecknas av frågor med syftet att ge korta svar som exempelvis ”ja och nej”‐frågor eller frågor med svarsalternativ. Den strukturerade intervjun kan exempelvis vara enkäter (Bryman & Bell, 2007).
Under genomförandet av intervjuerna medverkade båda författarna. Enligt Bryman & Bell (2007) kan multipla intervjuare skapa en informell atmosfär till skillnad från om det endast är diskussion mellan två personer. Vidare anser Bryman & Bell (2007) också att det kan vara tidskrävande att ha med flera intervjuare. Vi ansåg dock det betydelsefullt för studiens resultat att båda författarna deltog i intervjuerna.
2.3 Val av respondenter
Som nämnts i avsnitt 1.5 Avgränsningar avser vi intervjua svenska fondförvaltare av aktiva svenska aktiefonder. Detta med anledning av att bolagen som analyseras och granskas av fondförvaltarna ska tillämpa redovisningsreglerna i IASB:s standarder. Att aktiefonden förvaltas aktivt är också en viktig parameter. En passiv fond kan exempelvis vara en indexfond som strävar efter att följa marknadsindex och den behöver inte aktiv förvaltning. Då vår studie grundar sig i hur investerare ser på goodwill är det ett krav att fonden förvaltas aktivt.
I Sverige finns det ett stort antal fondbolag. Det första urvalet bestod av att vi eliminerade alla fondbolag som inte hade aktiefonder i sitt fondutbud. I det andra urvalet valdes de fondbolag som erbjuder svenska aktiefonder ut. För identifieringen av vilka fondbolag som var lämpliga att kontakta använde vi hemsidan www.morningstar.se. Via den gick det att filtrera ut en lista av svenska aktiefonder.
Därefter kontaktade vi ett tiotal olika fondbolag via telefon och e‐post för att upprätta kontakt. De kontor och telefonväxlar som vi kontaktade hänvisade och kopplade oss till sina respektive huvudkontor i Stockholm eftersom det är där som deras fondförvaltare sitter. Genom att vara tydliga med att det var fondförvaltare av svenska aktiefonder som vi ville ha kontakt med kunde vi styra valet av intervjupersoner. Däremot hade flertalet av fonderna flera fondförvaltare vilket gjorde att anställda hos fondbolagen påverkade vilken av fondförvaltarna i bolaget som ställde upp på intervjun. Alla som vi kontaktade kunde inte ställa upp av olika anledningar, utan det blev till slut fyra fondförvaltare som intervjuades.
De fyra intervjupersonerna är fondförvaltare med stort ansvar för sina respektive fonder. De själva, eller ihop med ett fåtal kollegor, är de som tar beslut om vilka bolag som fonden ska investera i. Det gör att intervjupersonerna har god insyn i hur en investeringsanalys går till i fonden och gör dem också till relevanta respondenter för vår frågeställning. Samtliga respondenter förvaltar fonder som har hög risk, vilket till stor del beror på att cirka 95 % av innehavet i fonderna består av aktier.
Av de fyra respondenterna bad tre om att få vara anonyma vilket gjorde att även den fjärde respondenten behandlades anonymt. Hädanefter i uppsatsen benämns de olika respondenterna A, B, C och D.
2.4 Intervjuguide
För att på bästa sätt kunna genomföra intervjuerna utformades en intervjuguide som vi utgick från under intervjuerna. Som inledning är det två allmänna frågor innan intervjun går in på de tematiska frågorna som enligt Esaiasson et al (2007) är de viktigaste. Frågorna är utformade för att kunna besvara studiens frågeställningar och uppnå syftet. Totalt blev det åtta frågor.
Bild 1. En fullständig intervjuguide går att läsa i Bilaga 1.
Vi valde att inleda med två frågor som är mer övergripande för att ge en förståelse för hur fondförvaltarna genomför sin investeringsanalys. Den första frågan syftar till att ge en överblick över hur fondförvaltare genomför sin investeringsanalys medan fråga två syftar till att ge svar på vilken roll goodwill spelar på ett mer övergripande plan. Eftersom båda frågorna är öppna har vi förhoppningar om att respondenterna ska förklara på ett välmotiverat sätt hur de genomför sin investeringsanalys samt vilken roll goodwill har i nämnda analys.
I det första temat av tre behandlas goodwillpostens betydelse mer än i de inledande frågorna.
Frågorna är inte lika öppna eftersom vi vill veta hur fondförvaltare beaktar goodwillposten mer i detalj samt huruvida storleken på goodwillposten påverkar risken i aktien. I det andra temat ligger fokus på den informationen som finns kring goodwill och redovisningsregelverken, IFRS 3 och IAS 36.
Frågorna syftar till att ta reda på hur fondförvaltarna ser på dessa två områden då de kan påverka deras bedömning av goodwillposten.
I det tredje och avslutande temat i vår intervjuguide avser vi undersöka hur fondförvaltarna ser på en nedskrivning av goodwill i ett bolag. Den första frågan i det här temat syftar till att undersöka vilka effekter en nedskrivning får för en aktie och den andra till att ge en förståelse för hur fondförvaltare tolkar denna nedskrivning samt vilket signalvärde nedskrivningen har. Tillsammans hoppas vi dessa frågor ge oss tillräckligt material för att kunna genomföra denna studie och uppfylla syftet.
När intervjuerna genomförts sammanställdes dessa i ett dokument för varje intervju. Sedan sammanfogades dessa under de tre huvudrubrikerna i empiridelen där varje huvudrubrik utgår från de allmänna frågorna och de olika teman vi hade i intervjuguiden. Vi har alltså inte valt att presentera de olika intervjuerna separat utan sammanfogat svaren på de olika temana under respektive temadel i empirin. Anledningen till detta är att vi anser att det underlättar jämförelser mellan de olika respondenterna för läsaren samt att upprepningar som separat presentation av intervjuerna kan medföra, undviks. I och med att tre av fyra respondenter bett om att få vara anonyma benämns de olika respondenterna som A, B, C och D genomgående i rapporten. Den respondent som inte bad om att få vara anonym behandlas också anonymt för att inte förvirra läsaren och ge blandade signaler.
2.5 Metodkritik
Kvalitativa studier kritiseras av olika anledningar. En av anledningarna är att insamlat empiriskt material i kvalitativa studier påverkas i stor utsträckning av forskarnas syn på vad som är av betydelse. Samtidigt har den personliga relationen mellan forskare och intervjusubjekt också en inverkan på hur det empiriska materialet uppfattas. Ytterligare kritik mot kvalitativa studier är att de ofta är ostrukturerade vilket gör de svåra att replikera. Vidare är omfattningen av den kvalitativa undersökningen ofta är begränsad. Kritiker av kvalitativa studier ställer sig också frågan om hur en liten grupp av individer kan ge en allmän uppfattning. Med andra ord är det svårt att avgöra om det går att generalisera slutsatserna i kvalitativa undersökningar (Bryman & Bell, 2007).
Fortsättningsvis är det ett svårt och centralt problem inom empirisk forskning att mäta en studies giltighet och validitet (Esaiasson et al, 2007). Validiteten utgör tillsammans med reliabiliteten ett mått på studiens kvalitet. Reliabilitet beskriver huruvida det finns slumpmässiga eller systematiska fel i studien. Validiteten kan vidare delas in i extern‐ och intern validitet. Utifrån intern validitet, som beskriver överensstämmelsen mellan empiri och referensram, kan man avgöra giltigheten av studiens resultat. I denna studie har intervjuguiden utformats efter referensramen och under intervjuerna har vi i huvudsak ställt öppna frågor vilket ger studien en hög intern validitet (Esaiasson et al, 2007). Något som kan ha påverkat innehållet i empirin är att Respondenterna inte delgett känslig information om deras investeringsanalyser. Respondenterna har delvis lämnat olika svar och en vanlig invändning mot kvalitativa analyser är att olika beskrivningar av problemet medför en lägre validitet (Esaiasson et al, 2007). Olika beskrivningar tyder dock på olika tolkningar och det är en observation i sig. Huruvida fyra respondenter är tillräckligt eller ej är oklart men andelen ny
information minskade för varje genomförd intervju vilket vi anser vara ett tecken på att antalet respondenter var tillräckligt. Extern validitet beskriver i vilken utsträckning en studie går att generalisera men, som tidigare nämnts, är detta inte huvudsyftet med en kvalitativ studie (Bryman &
Bell, 2007). Generaliseringar mellan empiri och teori görs i analysen men utöver det anser vi inte att det med säkerhet går att göra generaliserande slutsatser för populationen av fondförvaltare.
Reliabiliteten i studien bedöms som hög. Respondenterna är anonyma vilket kan påverka studiens trovärdighet (Esaiasson et al, 2007). Det ska dock poängteras att anonymitet var en nödvändighet för att genomföra studien med nuvarande respondenter. Trots att respondenterna var anonyma anser vi att syftet med studien kunde uppnås. Respondenterna som deltog i studien bedöms vidare ha tillräcklig kompetens för att kunna ge relevanta och utförliga svar på studiens forskningsfrågor.
Avslutningsvis kan nämnas att det krävs två studier med liknande resultat för att fullständig trovärdighet ska kunna uppnås (Esaiasson et al, 2007).
3. Teoretisk referensram
3.1 Förklaring av teoretisk referensram
Den teoretiska referensramen är uppbyggd kring uppsatsens syfte och frågeställning. Innehållet består till att börja med av en kort genomgång av tidigare forskning på området. Detta för att sedan fokusera på goodwill och dess definition, betydelse och effekt på aktiemarknaden. Vidare görs en genomgång av redovisningsreglerna kring goodwill och vad informationen betyder för investerare.
Därefter beskrivs hur goodwillnedskrivningar påverkar aktiekurser för att sedan avslutningsvis gå in på signalvärdet av en goodwillnedskrivning. Samtliga delar av den teoretiska referensramen anses relevanta och nödvändiga för en analys av empirin samtidigt som den bidrar med förståelse på ämnesområdet.
3.2 Tidigare forskning på området
IFRS 3 var den mest betydelsefulla regelförändringen vid införandet av det nya IFRS‐systemet 2005.
Aktieägarna påverkades av implementeringen av IFRS 3 då svenska företags nettoresultat, i genomsnitt, ökade med 17,8 procent året efter införandet. Det berodde, till stor del, på att de obligatoriska avskrivningarna ersattes med årliga nedskrivningsprövningar och nedskrivningarna visade sig bli lägre än avskrivningarna. En annan effekt av implementeringen av IFRS 3 och IAS 36 blev att investerare nu får mer kvalitativ information om goodwillposten då en nedskrivning har ett signalvärde, till skillnad från de tidigare avskrivningarna som var fristående från hur företaget egentligen presterade (Hamberg et al., 2011).
Diagram 1. Fördelning av köpeskillingen på gjorda rörelseförvärv av bolagen på Stockholmbörsen 2011 (Gauffin & Nilsson, 2012).
Den genomsnittliga andelen goodwill i ett rörelseförvärv var under detta år 56 procent. Vidare visar diagrammet på att fysiska tillgångar, dvs. nettomateriella tillgångar, är mindre än en fjärdedel av köpeskillingen. Det innebär i sin tur att det genomsnittliga rörelseförvärvet 2011 till 76 procent bestod av immateriella tillgångar (immateriella tillgångar plus goodwill). Ytterligare statistik talar om att 25 procent av de företag som gjort förvärv inte identifierat några immateriella tillgångar överhuvudtaget (Gauffin & Nilsson, 2012).
När det kommer till tidigare forskning om aktiemarknaden är kapitalmarknadsforskning ett forskningsområde som undersöker huruvida det finns ett samband mellan företags finansiella resultat och dess aktiekurser. Mer ingående studeras nyckeltal från balans‐ och resultaträkning i relation till aktiekurser och förändring av aktiekurser (Kothari, 2001). Forskare tittar också på
relationen mellan företagens avkastning och deras redovisade resultat. Annan forskning fokuserar på relationen mellan företags balansräkning och deras marknadsvärde, då med fokus på det egna kapitalet. Här studeras relationen mellan det bokförda värdet på eget kapital och företagens avkastning (Barth et al., 2005).
3.3 Goodwill
3.3.1 Definition av goodwill
För att en tillgång ska få aktiveras i balansräkningen måste den uppfylla tre kriterier: (1) tillgången ska förväntas innebära framtida intäkter, antingen direkt eller indirekt, (2) tillgången ska kontrolleras av företaget och (3) tillgången ska ha uppkommit ”till följd av inträffade händelser”
(Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter, 2011).
Hur företag och redovisare definierar goodwill kan få stora effekter för deras finansiella rapporter.
Definitionen påverkar hur företag värderar goodwill, skriver ner goodwill och definitionen sänder också ut signaler till intressenter och kapitalmarknaden. Det finns två olika perspektiv på hur man kan uppfatta goodwill: uppifrån och ned‐perspektivet och nedifrån och upp‐perspektivet (Giuliani &
Brännström, 2011):
Uppifrån och ned‐perspektivet, som är det traditionella perspektivet, ser goodwill som något som blir över vid ett förvärv efter att en identifiering av så stor andel tillgångar som möjligt skett. Alltså, goodwill ses som en s.k. restpost eller residual. Det finns två olika synsätt på goodwill inom detta perspektiv. Det ena synsättet innebär att goodwill existerar endast p.g.a. att företag och redovisare inte har förmågan att identifiera och mäta de immateriella tillgångarna vid ett förvärv på ett riktigt sätt. På det viset är goodwill en praktisk tillgång för redovisare att använda sig av när identifieringen och värderingen vid ett förvärv inte är fullständig. I det andra synsättet betraktas goodwill endast som en residual, restpost eller kvarleva. (Giuliani & Brännström 2011).
I nedifrån och upp‐perspektivet ses goodwill som en tillgång bestående av flertalet olika komponenter. Definitionen av goodwill är i detta synsätt summan av de oredovisade immateriella tillgångarna eller ett sorts inköpspremium. Goodwill anses kunna innehålla ett stort antal av olika typer av tillgångar. Exempel på sådana är: kundkontrakt, leasingkontrakt, handelsnamn, varumärken, patenträttigheter, copyrights, geografisk placering, rykte, kvalitet m.m. (Giuliani & Brännström 2011).
Införandet av IFRS 3 var ett försök ifrån normgivarna att skapa en tydligare definition av goodwill.
Resultatet blev att IFRS 3 definierar goodwill som nettot av de identifierbara tillgångarna och de övertagna skulderna vid förvärvet (Giuliani & Brännström 2011). Det har gjorts fler studier med syftet att förklara vad goodwill är för något. För att på ett bättre sätt kunna förstå tillgången goodwill skapade Johnson & Petrone (1998) ett par kategorier om vad goodwill kan bestå av.
Goodwill kan vara…
överskottet av det verkliga värdet minus det bokförda värdet av det förvärvade företagets redovisade nettotillgångar,
verkligt värde av de oidentifierbara immateriella tillgångarna i ett förvärv,
verkligt värde av det förvärvade företagets fortsatta affärer,
verkligt värde av synergier som uppstår när förvärvaren och förvärvets företag kombineras och samverkar som ett företag och/eller
överpris som betalats av förvärvaren.
Definitionen av goodwill enligt ovan kan tyckas vara något otydlig. För att på ett enklare sätt kunna särskilja olika typer av goodwill har tillgången vidare delats in i tre olika klasser:
Identifierad goodwill – när företag har en beskrivning av goodwill i form av immateriella tillgångar och/eller synergier.
Ospecificerad goodwill – när företag upplyser om att de inte har kunnat specificera goodwill enligt IFRS 3.
Residuum goodwill – när företag saknar upplysningar om goodwill och informerar om att goodwill består av ett restvärde i form av skillnaden mellan inköpspriset och nettotillgångarna av förvärvet. Residuum goodwill går att likna vid uppifrån och ned‐
perspektivet då goodwillposten inte förklaras och förblir oklar. Företag som tillämpar detta perspektiv tenderar att inte upplysa om goodwill och goodwillpostens innehåll förblir då osagt (Giuliani & Brännström 2011).
Under utvecklingen av sin analysmodell identifierade Giuliani & Brännström (2011) även tre makroteman för goodwill:
Kärngoodwill ‐ synergieffekter och andra fördelar som ökad försäljning, skalekonomi och ökad lönsamhet m.m.
Oredovisade immateriella tillgångar ‐ alla immateriella tillgångar som företag inte kan redovisa i sina finansiella rapporter, så som personal, kunskap, marknadsposition och marknadsföringsorganisation eller immateriella tillgångar som ett företag inte kan redovisa separat.
Kärngoodwill och oredovisade immateriella tillgångar – syftar till båda de tidigare klasserna på samma gång. Bred definition och går att likna vid nedifrån och upp‐perspektivet (Giuliani
& Brännström 2011).
Att det finns möjlighet att inkludera flertalet immateriella tillgångar i goodwill gör tillgångens beskrivning viktigare. Kärngoodwill är en tillgång som rapporterar om hur ett företags framtida utsikter ser ut. De oredovisade immateriella tillgångarna rapporterar om historiska kostnader som är kopplade till särskilda resurser eller aktiviteter som utvecklats av företaget, t.ex. humankapital, och samtidigt de framtida ekonomiska fördelarna som dessa tillgångar medför. Därför är osäkerheten kring sådan goodwill mindre och borde av investerare därför betraktas annorlunda i beslutsprocesser. I den sista sammanslagna klassen, kärngoodwill och oredovisade immateriella tillgångar, anses goodwill tydlig men trots det svårförståelig eftersom det är omöjligt att kunna visa på vilken andel som tillhör synergier och vilken andel som hör till de olika immateriella tillgångarna.
De immateriella tillgångarna har olika osäkerhet, avskrivningstakt och tidsmässigt perspektiv, vilket gör det svårt att avgöra dessa faktorer för hela goodwillposten (Giuliani & Brännström 2011).
Att IFRS 3 har en definition och uppfattning av goodwill som inte stämmer överens med företagens tyder på att det finns ett gap mellan teori och praktik. Gapet skapar ett problem när det kommer till att värdera, redovisa och förklara goodwill. En förklaring till varför företag inte lämnar de upplysningar som IFRS 3 kräver i sina redovisningar kan antas bero på att om företag ser på goodwill som en restpost så undviker de problem med posten (Giuliani & Brännström 2011).
3.3.2 Redovisning och nyckeltal kring goodwill
Vad är det egentligen som sker med bolags balans‐ och resultaträkningar när en goodwillnedskrivning genomförs? Hur påverkas bolagets olika nyckeltal och vad händer med bolagets aktiers risk och avkastning? Goodwill klassas som en tillgång i bolags balansräkningar eftersom den uppfyller de tre kriterierna för vad som är en tillgång enligt IFRS:s föreställningsram. När en goodwillnedskrivning genomförs tillämpas vidare kongruensprincipen. Det är en redovisningsprincip som säger att alla förändringar av kapitalet i bolag skall påverka resultaträkningen. Det betyder att
alla resultat‐ och balansräkningsbegrepp är sammankopplade. Mer precist uttrycker principen att
”alla förändringar av eget kapital, utom utdelning och nyemission, kommer till uttryck i resultatet för perioden”. En nedskrivning av goodwill belastar med andra ord periodens resultat vilket minskar eget kapital. Vidare påverkar däremot nedskrivningar inte kassaflödet då kassaflödet definieras som bolags betalningsströmmar, det vill säga bolags in‐ och utbetalningar. (Smith, 2006).
I och med att en goodwillnedskrivning minskar eget kapital påverkas bolagets kapitalstruktur.
Nyckeltal som är kopplade till kapitalstrukturen påverkas då och exempel på sådana är soliditet och skuldsättningsgrad. Det finns vidare lönsamhetsnyckeltal som är kopplade till kapitalbaser där goodwill ingår. Att tillämpa sysselsatt kapital eller operativt kapital som kapitalbas för mätning av bland annat räntabilitet är något som blivit mer populärt för bolag. Detta istället för att endast använda räntabilitetsnyckeltal med totala tillgångar som kapitalbas (Johansson & Runsten, 2005).
Sysselsatt kapital = Totala tillgångar – räntefria skulder
Operativt kapital = Totala tillgångar – räntefria skulder – finansiella tillgångar
En investerings avkastning definieras som förändringen av aktiekursen ihop med utdelningen under en viss period (Easton & Harris, 1991). Aktier ger högst avkastning på lång sikt och därmed kan säkrare värdepapper vara att föredra på kort sikt. Vidare kan aktier ge höga avkastningar under en högkonjunktur men kan samtidigt ge stora förluster under en lågkonjunktur. Skillnaden i avkastning mellan olika aktier är också stor under såväl låg‐ som högkonjunktur (Updegrave, 2007).
Risk är också en central faktor för investerare. Den klassiska portföljteorin förklarar hur investerare kan diversifiera sin aktieportfölj för att sänka risken och att investerare förväntar sig högre avkastning ju högre risken är. Denna teori anses vara det bästa sättet för att minimera investeringars risknivå (Markowitz, 1952). Portföljteorin utvecklades sedan vidare till Capital Asset Pricing Model (CAPM) (Sharpe, 1964) som beskriver relationen mellan risken och den förväntade avkastningen med en jämviktsmodell på lång sikt. Med hjälp av CAPM kan man få fram ägarnas avkastningskrav vid en given risk (Hillier, 2010).
3.3.3 Goodwillpostens betydelse
Goodwillposten är, som tidigare nämnts, ofta av storleken att en förändring av tillgångens massa skulle få stora konsekvenser i företags resultat‐ och balansräkningar (Brütting, 2011).
Goodwillpostens betydelse för investerare skiljer sig åt inom tidigare forskning. Elwin (2008) ställer sig frågan om nedskrivning av goodwill egentligen har någon ekonomisk betydelse för investerare och menar att investerare inte lägger någon större vikt vid det redovisade värdet hos immateriella tillgångar. Elwin (2008) menar att värdet är baserat på subjektiva bedömningar och saknar substans.
Samtidigt argumenterar Hamberg et al (2011) för att goodwill är en viktig post som inte går att bortse ifrån då den är följden av en ekonomisk transaktion. Fortsättningsvis menar Hayn & Hughes (2005) att investerare behöver utvärdera goodwillposten på ett mer genomgående sätt nu eftersom goodwill inte längre skrivs av systematiskt, vilket också tyder på att goodwillposten, enligt denna studie, fått större betydelse för investerare.
Diagram 2. Utvecklingen av balansräkningens sammansättning i 37 bolag på Stockholmbörsens Large Cap‐lista. Fastighetsbolag, investmentbolag samt gruv‐ och oljebolag är exkluderade (Gauffin &
Nilsson, 2012).
En undersökning av Gauffin & Nilsson (2012) visar på hur goodwill och övriga immateriella tillgångar blir allt viktigare i företagen på börsen. Nästan en fjärdedel av tillgångarna i de största företagen på Stockholmsbörsen var immateriella 2011. Diagrammet visar på att immateriella tillgångar och goodwill spelar en allt viktigare roll på börsen. Noterbart är också att nedskrivningarna av goodwill har varit knappa under denna period. Under åren 2008, 2009, 2010 och 2011 uppgick nedskrivningarna av goodwill till 1‐2 procent av det totala goodwillvärdet. En kombination av ökad andel goodwill vid förvärv och minskade nedskrivningar ligger bakom den utveckling som går att läsa av från diagrammet ovan (Gauffin & Nilsson, 2012).
3.3.4 Goodwillpostens effekt på aktiemarknaden
Det finns flertalet goodwillrelaterade omständigheter som kan få marknaden att reagera. Dessa omständigheter kan exempelvis vara: annonseringen av ett förvärv, den första utkommande finansiella rapporten efter ett förvärv, annonsering av en goodwillnedskrivning, eller förändringar vad gäller redovisningsreglerna kring goodwill. Faktorerna som påverkas av de ovan nämnda omständigheterna är framförallt aktiekursen, aktieomsättningen och förändringen av investeringars avkastning (Brütting, 2011).
Målet med IFRS 3 var att skapa information som bättre förklarar det underliggandet värdet på goodwill. Med andra ord mer värderelevant information för investerare (AbuGhazaleh et al., 2012).
Värderelevans är ett begrepp som vidare i denna text motsvarar det engelska begreppet ”value relevance”. Värderelevans definieras som finansiella rapporters förmåga att förklara företags aktiekurser och aktiekursers värdeförändringar på marknaden (Rehnberg, 2012). Tidigare forskning finner viss problematik med nedskrivningsprövningarna av goodwill i och med att prövningen baseras på framtida kassaflöden. Dessa kassaflöden kan anses vara svåra för företag att kontrollera och summera samtidigt som de är möjliga att manipulera (AbuGhazaleh et al., 2012).
En analysmodell som används för att mäta värderelevansen i goodwillnedskrivningar skapades av Ohlson (1995). Det är en redovisningsbaserad värderingsmodell som har använts inom flertalet studier på området. I modellen är marknadsvärdet på ett företags aktier en funktion av företagets bokförda värde på det egna kapitalet, årets resultat, goodwillpostens värde och årets goodwillnedskrivningar (Ohlson, 1995).
3.4 Reglering av goodwillredovisning och information
3.4.1 Rörelseförvärv enligt IFRS 3
Syftet med IFRS 3 är att öka relevansen, trovärdigheten och jämförbarheten av informationen i företags finansiella rapporter om de rörelseförvärv som företaget har gjort och dess effekter (IFRS 3:1, 2009). Ett rörelseförvärv är en transaktion där det förvärvande företaget får kontroll över det förvärvade företaget i och med köpet (IFRS 3:3, 2009). IFRS 3 är inte tillämpbar om köpet rör en del av ett företags tillgångar utan enbart när ett företag i sin helhet förvärvas (IFRS 3:2, 2009). IFRS 3 kräver att det förvärvande företaget offentliggör information som ger användare av de finansiella rapporterna möjlighet att värdera förvärvets effekter på bolagets resultat‐ och balansräkning samt ställning i övrigt (IFRS 3:59, 2009). Det förvärvande företaget gör en uppskattning av det verkliga värdet på rörelseförvärvets tillgångar och skulder på dagen för köpet.
Ett förvärv ska bokföras enligt förvärvsmetoden (IFRS 3:4, 2009) som går ut på att det eventuella övervärde som uppstår vid förvärvet i bokföringen ska hänföras till de specifika tillgångar som övervärdet är hänförligt till (IFRS 3:10, 2009). Övervärdet vid förvärvet räknas ut som skillnaden mellan köpeskillingen och det bokförda värdet på nettotillgångarna (IFRS 3:32, 2009). Anledningarna till övervärdet kan vara flera: till exempel kan det finnas ett övervärde i en byggnad vars bokförda värde är betydligt lägre än marknadsvärdet, eller så kan det förvärvade företaget ha ett starkt varumärke eller en produkt under utveckling som förväntas inbringa stora värden i framtiden.
Övervärdet ska då delas upp på dessa olika poster i balansräkningen. Dock är det inte speciellt ovanligt att det finns ett övervärde som inte går att hänföra till en specifik post, detta värde ska då hänföras till posten Goodwill (IFRS 3:32, 2009). Implementeringen av IFRS 3 innebar också att investerare måste skaffa sig en större förståelse för vad redovisningen får för betydelse (Rehnberg, 2012).
Det finns variation i hur företag redovisar immateriella tillgångar och det leder till att jämförbarheten i företags finansiella rapporter försämras. Jämförbarhet är något som är viktigt för kapitalmarknaden då finansiella rapporter ska kunna jämföras av investerare för att de ska kunna bedöma företags aktiers avkastningspotential. IFRS 3 ger utrymme för subjektiva bedömningar vilket kan leda till opportunistiskt beteende och manipulation av resultat inom företag. Detta är en risk som investerare måste vara medvetna om. Identifiering av immateriella tillgångar skilt från goodwill leder till högre relevans och kvalitet i redovisningen. Informationsasymmetri mellan aktieägare och redovisare ökar också risken för investerare (Rehnberg, 2012). Utrymme för subjektiva bedömningar leder till lägre kvalitet i redovisningen, vilket är något som idag oroar kapitalmarknaden (Breeden, 1994; Ewert &
Wagenhofer, 2005). Trots att företag tillämpar samma redovisningsprinciper är det möjligt att principerna kan ha implementeras på annorlunda sätt i olika företag (Rehnberg, 2012).
3.4.2 Nedskrivning av goodwill enligt IAS 36
Vid en nedskrivningsprövning eller nedskrivning av goodwill ska redovisningsstandarden IAS 36 tillämpas. Syftet med IAS 36 är att säkerställa att ett företags tillgångar inte är redovisade till ett högre värde än återvinningsvärdet (IAS 36:1, 2010). Enligt standarden ska värdet skrivas ner om nuvärdet av de framtida ekonomiska fördelar som tillgången kommer ge upphov till understiger det redovisade värdet (IAS 36:8, 2010). Varje år ska det göras en prövning huruvida värdet på goodwill ska skrivas ner. Det vill säga att nedskrivning ska göras om nuvärdet understiger det redovisade värdet (IAS 36:96, 2010). Nuvärdet beräknas genom att de framtida ekonomiska fördelarna som goodwill förväntas ge upphov till uppskattas och sedan diskonteras till företagets diskonteringsränta