Göteborgs-Postens porträttering av gärningsmän.

Göteborgs-Postens porträttering av

gärningsmän.

En särfallsstudie avseende etniska, nationella och religiösa minoriteter

Författare: Anna Larson Handledare: Malin Sveningsson Kursansvarig: Malin Sveningsson Examensarbete i medie- och

kommunikationsvetenskap

2013-02-05

Institutionen för journalistik, medier och kommunikation www.jmg.gu.se

Abstract

Titel: Göteborgs Postens porträttering av gärningsmän. – En särfallsstudie avseende etniska, nationella och religiösa minoriteter.

Författare: Anna Larson

Kurs: Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap vid Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Göteborgs Universitet

Termin: Höstterminen 2012 Handledare: Malin Svenningsson Sidantal: 30

Antal ord: 9 851

Syfte: Kartlägga hur Göteborgs-Postens porträttering av våldtäktsmän avseende etniska, nationella och religiösa minoriteter ser ut före och efter en förändrad samhällsopinion.

Metod: Kvalitativ textanalys enligt ECA (Ethnographic Content Analysis).

Material: Göteborgs- Posten, 30 metodiskt utvalda artiklar per år, åren 2000 och 2010, som samtliga behandlar fall som av tidningen rubriceras som ”våldtäkt” oberoende av benämning av minioroteter, för att kunna jämföra särfall (de artiklar där minoriteterna nämns) och normen (de artiklar där

minoriteterna inte nämns).

Huvudresultat: Utifrån jämförelser mellan särfall och nomer i förhållande till teorier om framing, har det undersökts hur Göteborgs- Postens porträttering av våldtäktsmän i kontext av etniska, nationella och religiösa minoriteter sett ut före och efter Sverigedemokraternas inval i riksdagen. Studiens resultat visar skillnader åren emellan. År 2000 var beskrivningar i allmänhet (all slags information som

identifierar mannen) av gärningsmannen mer framträdande än år 2010. Parallellt med dessa resultat kan man också konstater att angivelser av etnicitet, nationalitet och religion gjordes oftareoch i många fall tydligare bland artiklarna från år 2000 än år 2010. Man kan alltså se tendenser till en förändring i Göteborgs-Postens frames angående rapportering av våldtäkt och minioriteter åren emellan.

Anledningen till detta kan ligga i flera samhälleliga händelser. I och med den komplexa relationen mellan publik och media som framingteorin förespråkar kan man anta att media påverkat samhällopinionen och vice versa.

Executive summary

Denna studie avser undersöka hur de särfall av artiklar som behandlar våldtäktsmäns etnicitet, nationalitet och religion porträtteras i Göteborgs-Posten. Fokus ligger i att undersöka om

porträtteringen förändrats samtidigt med en förändrad samhällsopinion som i detta fall representerat av Sverigedemokraternas i inval i den svenska riksdagen.

Uppsatsens teoretiska ram baseras på ”framing” som behandlar medias effekt på folket och dess opinion, men också opinionens påverkan på media. Teorin ger rum för det komplexa förhållandet som föreligger mellan de två aktörerna. Studien tar avstamp i tidigare forskning om brottsrapportering, media och våldtäkt, media och brottslighet i allmänhet samt Göteborgs-Postens pressetik.

För att besvara det övergripande syftet ställs två frågeställningar;

Hur beskrivs fallet?

Vilken bakgrundsbeskrivning ges av gärningsmannen?

Studiens urval består av artiklar ur Göteborgs-Posten från åren 2000 och 2010 där 30 artiklar per år får vara representativa för respektive års brottsrapportering. Artiklarna valdes ut genom att göra nerslag i var tionde artikel av de som framkommit i en sökning med ordet ”våldtäkt” oberoende av om de behandlade de nämna minioriteterna eller inte. Valet att att göra ett urval av artiklar som inte

uteslutande behandar ”våldtäkt och etnicitet” utan våldtäktsartiklar i allmänhet syftar till att stödja den övergripande frågeställningen och metoden genom att tillåta en jämförelse mellan särfallet och normen vilket i sin tur medför en bra grund för jämnförelser åren emellan.

Studiens resultat visar tendenser av förändringar i rapporteringen. Artiklarnas längd och beskrivningarna av fallen har inte förändrats åren emellan. Även brottets sammanhang beskrivs på liknande sätt båda åren. Den kvalitativa analysen visar dock att artiklarna i större utsträckning upplevs som vinklade och dramatiserade år 2000 än år 2010. I linje med denna slutsats framkommer också en uppfattad

förändring i fråga om allmänna beskrivningar av gärningsmannen som år 2000 är mer framträdande än 2010. De artiklar som sätter gärningsmannen i kontext av en minoriter upplevs också som fler och tydligare år 2000 än år 2010.

1 Inledning ... 5

1.1 Syfte ... 6

1.2 Frågeställningar ... 6

1.3 Avgränsning syfte ... 7

2 Bakgrund ... 8

2.1 Våldtäkt ... 12

2.2 Journalisternas syn på deras uppdrag ... 8

2.3 Göteborgs-Posten och dess pressetik ... 8

2.4 Medierapportering om brott ... 10

3 Teoretisk utgångspunkt ... 13

3.1 Mediala frames ... 13

3.2 Publika frames ... 14

4 Metod ... 15

4.1 Analytiskt utgångspunkt – ECA ... 15

4.2 Material och urval ... 15

4.3 Genomförande ... 17

4.4 Reliabilitet och validitet ... 18

4.5 Definitioner och avgränsningar resultat ... 19

5 Resultat ... 20

5.1 Hur beskrivs fallet? ... 20

Hur är artikeln uppbyggd? ... 20

Vilka aktörer finns i fokus? ... 21

Underliggande värderingar ... 21

5.2 Vilken bakgrundsbeskrivning ges gärningsmannen? ... 23

Associationer ... 26

6 Slutsatser ... 27

6.1 Vidare forskning ... 29

7 Diskussion ... 30

Referenser ... 33

Bilagor... 35

1 Inledning

För närvarande befinner vi oss i ett samhällsklimat där segregation blir allt mer påtagligt. Sverige är ett mångkulturellt samhälle, många etniciteter och religioner lever sida vid sida men klyftorna dem emellan är stora.

Så sent som valet 2010 reagerades det starkt då Sverigedemokraterna valdes in i den svenska riksdagen.

I deras valkampanj figurerade åsikter angående nationella och religiösa minoriteter flitigt och partiets företrädare tryckte starkt på argumentet att dessa är överrepresenterade i brottsstatistiken. ¹ I samband med partiets framgångar i riksdagsvalet var debatten kring deras politik stor.

Sverigedemokraternas framgång återspeglar en förändring i den politiska opinionen och kan anses vara ett tecken på en förändring i svenska folkets inställning till människor med annat än ”svensk” bakgrund.

Det finns en rad teorier om vad som påverkar den allmänna opinionen. Vissa menar att samhället och dess individer formas och påverkas av budskap som sköljer över oss. Således spelar media en viktig roll i den förändrade samhällsopinionen. Men hur ser då påverkan ut i motsatt riktning? Har mediernas rapportering förändrats i samband med den opinionsförändring som Sverigedemokraternas intåg i riksdagen markerar?

Sverige har få lagar som begränsar pressen, detta för att gynna den fria åsiktsbildningen. Istället har branschen ställt upp vissa gemensamma, icke juridiska bindande regler för vad som ska betraktas som

”god publicistisk sed”.² Genomgående menar dessa att man ska vara försiktig när det gäller intrång i den personliga integriteten och avstå från att publicera uppgifter om berörda personers etiska ursprung och nationalitet såvida det inte har betydelse för det journalistiska sammanhanget.

God publicistisk sed är något som utgör en viktig byggsten för tidningen Göteborgs-Posten. Detta framkommer i tidningens Etikbibel som samtliga medarbetar förväntas att arbeta utifrån. Här framgår det hur man ska uppnå hög trovärdighet genom att endast ange etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det är relevant för att läsaren skall förstå sammanhanget alternativt att det ligger i allmänhetens intresse.

1 Sverigedemokraterna ”Våra viktigaste frågor”

2 Allmänna Pressombudsmannen

Brott i allmänhet är ett stort område och med anledning av detta avgränsas följande studie till rubriken våldtäkt. I och med sexualbrottets känsliga natur blir rapportering om namn, etniskt ursprung och religion i sammanhanget extra känsligt. Detta gör det till en viktig och intressant fråga att studera då större kunskap om ämnet kan fungera som ett verktyg i arbetet att minska de samhällsklyftor vi nu står inför.

1.1 Syfte

Följande syfte tar avstamp i den bakgrundsbeskrivning som angetts ovan. För att undersöka det medieklimat som uppstått i och med den förändrade samhällsopinionen syftar studien till att:

Kartlägga hur Göteborgs-Postens porträttering av våldtäktsmän avseende etniska, nationella och religiösa minoriteter ser ut före och efter en förändrad samhällsopinion.

1.2 Frågeställningar

För att ytterligare förtydliga och konkretisera det övergripande syftet presenteras här de frågeställningar som studien avser att besvara.

Hur beskrivs fallen?

- Hur långa är artiklarna?

- Hur beskrivs fallen?

- Berättarstil; Saklig eller dramatiserad? Läggs stor vikt vid att förklara sammanhanget?

- Lägger journalisten värdering i hur gärningsmannen handlat?

- Vilka aktörer förekommer? Vilka finns i fokus?

Vilken bakgrundsbeskrivning ges gärningsmannen?

- Ges beskrivningar av gärningsmännen?

- Om ja, hur beskrivs gärningsmännen? (Ålder, utseende, etnicitet, språk, religion, nationalitet etcetera.) - Förekommer överflödig eller irrelevant information i bakgrundsbeskrivningarna?

- Finns det någon underförstådd information?

1.3 Avgränsning syfte

För att på ett tydligt sätt kunna lokalisera just de faktorer som är intressanta för att besvara det övergripande syftet har avgränsningen avseende etniska, nationella och religiösa minoriteter gjorts.

Med religiösa, etniska och nationella minoriteter menas de grupper som framställs som annat än vithyade, svenska och kristna.

Det finns en problematik i uttrycket ”svensk” då det av många uppfattas beskriva endast grupper som är medborgare av landet. I flera av de undersökta artiklarna är gärningsmannen emellertid varken svensk medborgare eller bosatt i landet. Då studien avser att undersöka det sammanhang som gärningsmannen beskrivs i och den bild media projicerar av minoriteterna är emellertid den korrekta sanningen

ointressant. Det är den bild som artikeln ger som är avgörande då det oavsett vad som är juridiskt korrekt kan bidra till en stereotyp bild av gruppen i fråga.

Med våldtäkt avses fall som av artiklarna rubriceras som våldtäkt. Det som är intressant är att analysera är hur gärningsmannen beskrivs då denne sätts i sammanhang med brottet. Att sätta en juridisk

definition av begreppet saknar därför relevans.

2

Bakgrund

2.1 Journalisternas syn på deras uppdrag

Doktoranden Björn Häger genomförde år 2010 en studie i hur den svenska journalistiken förhåller sig till Sverigedemokraternas inträde i den svenska politiken. Han intervjuade 26 chefer och reportrar från ledande medier i Stockholm och i Skåne, om hur de såg på medias bevakning av Sverigedemokraterna och dess hjärtefrågor. Enligt Häger ansåg majoriteten av de intervjuade att journalistiken ska vara opartisk, objektiv och neutral, men meande att det är svårare att förhålla sig helt opartisk i bevakningen av Sverigedemokraterna. Ett skäl uppgavs vara att politik som partiet driver anses ligga utanför vad som är ”legitimt” att tycka i svensk samhällsdebatt. Följande av partiets frågor kunde Häger konstatera anses som ”legitima” respektive ”Icke-legitima” att skriva om:

Legitimt

”Minska invandringen”

”Ställ hårdare krav på invandrarna”

”Förbjud burka”

Icke-legitimt

”Invandrare våldtar mer än andra, romer stjäl”

”Nej till mångkultur”

”Muslimer är det stora hotet”

De intervjuade journalisterna ansåg det vara legitimt att bevaka förslag om minskad invandring, krav på språktest för svenskt medborgarskap och förbud mot heltäckande dräkter.

Det anses däremot inte legitimt att skriva om åsikter som är emot ett mångkulturellt samhälle, exempelvis beskrivningar av islamisering som ett hot eller att koppla kriminalitet till vissa

invandrargrupper. Trots överlag enhetliga svar fanns det vissa frågor där respondenternas svar skilde sig åt. Ett sådant exempel var synen på diskussionen rörande brottslighet.³

2.2 Göteborgs-Posten och dess pressetik

Göteborgs-Posten startades 1859 av Felix Bonnier, men först när Harry Hjörne tillträdde som

chefredaktör 1926 inleddes en framgångsrik modernisering av tidningen. Idag har Göteborgs-Posten en

3 Häger, B (2012)

upplaga på ca 240 000 exemplar och är följaktligen Göteborgs dominerande dagliga morgontidning.

Göteborgs-Posten är en liberalt oberoende tidning. ⁴ Detta innebär att den är liberalt influerad men inte är ägd eller styrd av ett politiskt parti.

Göteborgs-Posten når även ut via två andra kanaler; webb och mobilt. Deras nätupplaga startade 1995 och har med åren utvecklats till att bli en mer självständig publiceringskanal tack vare den kontinuerliga uppdateringen. Här har man, till skillnad från papperstidningen, större fokus på lokal bevakning. ⁵ Göteborgs-Postens redaktionella hierarki består av tre organisatoriska nivåer. Högst upp finner man chefredaktören och ansvarig utgivare. Längst ner hittar man tidningens redaktioner. Dessa är

självständiga och bland de olika redaktionerna finner vi bland andra nyhetsredaktionen, ekonomi och politik, bild, bilagor, sport, nöje och opinion. Reportrarna har själva väldigt stort inflytande över på vilket sätt de ska utföra de uppgifter de blivit tilldelade.⁶

Tidningens ambition är att ha hög trovärdighet och hur detta ska uppnås framgår av Göteborgs-Postens Etikbibel. Paragraf 10 i publicitetsreglerna är central:

”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”.⁷

(Göteborgs-Postens Etikbibel, § 10) De pressetiska reglerna säger också att:

”Publicitet, som kränker privatlivets helgd måste undvikas, där ej oavvisligt allmänintresse kan kräva offentlig belysning.”⁸

(Göteborgs-Postens Etikbibel, § 10)

Det tydliggörs emellertid också att om en viss minoritetsgrupp är överrepresenterad i en viss typ av brottslighet ska det givetvis kunna berättas. Likaså om det framkommer ett mönster, med påtagliga kopplingar mellan etniskminoritetstillhörighet och en speciell typ av kriminalitet.⁹ Men - och det är

4 Nationalencyklopedin 1

5 Hedman, U. ”Har ni nåt webbigt?”

6 Ibid

7 Falck, J och Krönlein, C (2009), § 10

8 Ibid

9 Falck, J och Krönlein, C (2009), § 10.

angeläget i alla sådana här sammanhang – sociala omständigheter och bakgrunder får inte glömmas bort.¹⁰

2.3 Medierapportering om brott

Studier angående mediebevakning av brottslighet i allmänhet finns det ett flertal av. Dessa är relevanta dels då i vissa fall ytligt nämner sexualbrott men också för att de sätter sexualbrotten i en kontext.

Någon svensk universitetsforskning om samband mellan våldtäktsmän och porträttering i media finns inte men Chris Grover och Keith Soothills artikel från 1992 om medias rapportering om efterlysta våldtäktsmän och deras etnicitet är intressant att förhålla sig till. Samtliga studier presenteras nedan.

I ”Pressens bild av brottsligheten”, från 1987, undersöker Peter Dahlgren kriminaljournalistiken i åtta dags- och kvällstidningar för att få en bild av den dagliga brottsrapporteringen. Han använder sig av en blandning av kvalitativ och kvantitativ metod för att kartlägga vad som skrivs men också innehållet av detta. Författaren menar att medias förhållande till rapporteringen i stor grad påverkar befolkningens sätt att se på olika företeelser i samhället men också att media är en spegelbild av vad som händer i samhället. Han skriver att tidningarna lägger störst fokus på just våldsbrott då de utgör cirka 30 procent av de analyserade artiklarna. Näst mest förekommande är inbrottsstöld och bedrägeri. Vi kan alltså konstatera att förhållandet skiljer sig från verkligheten där ordningen enligt uppgifter ovan var omvända. Det konstateras också att rapporteringen ser något annorlunda ut i morgon- respektive kvällstidningar. Kvällspressen har en benägenhet att framhäva våld samt ha fler bilder, längre och mer dramatiserade artiklar, samt i större uträckning sätta artiklarna i en samhällskontext.¹¹

Ester Pollacks avhandling ”En studie i medier och brott” från 2001 innehåller också relevant fakta för uppsatsen. Syftet med Pollacks studie var att kartlägga samspelet mellan kriminalpolitik, media och brottslighet under Sveriges 1900- tal. Hon presenterar resultaten med samhällets många dimensioner i åtanke. Hon menar att medier har en makt över det innehåll de förmedlar och därmed också dess mottagare. Det konstateras också att rapporteringen tillåter media att ingripa i rättssystemet och därmed påverka dess utveckling efter egna intressen. Brottsartiklarna är idag längre och ges en mer framträdande plats, samtidigt som gränsen mellan nyhet och underhållning har blivit en allt större

10 Ibid

11 Dahlgren, P (1987)

gråzon. Sammanfattningsvis pekar Pollacks resultat på att brottslighet förmedlas på olika sätt under olika tider men att det totala mediala utrymmet inte ändrats avsevärt under 1900-talet.¹²

Det har gjorts ett fåtal undersökningar för att mäta omfånget av brottsrapporteringen i svensk press. I sin avhandling från 1988 kommer Britt Börjesson fram till att brottsrapporteringen står för 3-5% av det sammanlagda pressutrymmet.¹³ I Jarlbro och Jönssons rapport om våldsbrott i media skildras svensk press mellan åren 1983 och 1993. Deras slutsatser pekar på att artiklar rörande sexuella övergrepp och misshandel var de brottstyper som fått största spaltutrymme samt var mest frekvent återkommande.

Samtidigt konstaterar de att artiklar med fokus på sexuella övergrepp i stor utsträckning rättfärdigar gärningsmannens beteende och lägger skulden på offret.¹⁴

Engelsmännen Chris Grover och Keith Soothill skrev år 1992 artikeln Etnicity, the search for rapists and the press”, där de genom kvantitativa metoder undersökte hur Englands nio största tidningar förhöll sig till våldtäkter och etnicitet.¹⁵ Syftet med studien var att analysera rapportringen om sexbrott med särskilt fokus på gärningsmannen, och etniska minoriteter. Studiens urval bestod av artiklar från år 1992 som bevakar fall som ligger i perioden efter att brottet begåtts men innan gärningsmannen blivit dömd.

Författarna menar att det är under denna tid som medias spekulationer angående gärningsmannen uppstår. Av de 76 artiklar som publicerades inom den valda tidsramen nämnde exakt hälften, det vill säga 38 stycken, den efterlysta mannens etnicitet. Eftersom ett antal av artiklarna gällde

gruppvåldtäkter var det sammanlagda antalet efterlysta gärningsmän 112 varav 24 beskrevs som

”svarta”, 2 som ”blandras”, 2 som ”mellanöstern härkomst” och 1 som ”Bengali”.¹⁶ Man kunde också konstatera att olika tidningar i olika hög grad var benägna att skriva ut konstateranden eller

spekulationer om gärningsmannens etnicitet. Ett par tidningar utmärker sig på så sätt att det tydligt hamnar i topp avseende antal gånger de nämner etnicitet. Dessa skiljer sig emellertid åt på så sätt att man inte bara tar hänsyn till det antal artiklar där minoriteter nämns utan också hur förhållandet till antalet nämnda ”vita” ser ut. I de fall där man nämner lika många svarta som vita eller, ger en representativ bild av verkligheten anser författarna det vara mer försvarbart.

12 Pollack, E (2001)

13 Ibid s.73

14 Jarlbro, G & Jönsson, A (1995)

15 Grover, C and Soothill, K (1996)

16 Ibid. s. 579

I sin studie från 2003 konstaterar Jonsson och Gustafsson att endast 2.9 procent av Göteborgs-Postens brottsartiklar nämner etnicitet och utländsk härkomst.¹⁷

2.4 Våldtäkt

Syftetes avgränsingar menar att det endast är intressant att analysera de artiklar som av GP rubriceras som våldtäkt. Trots denna avgränsning blir det ändå relevant att diskutera den nya

sexualbrottslagstiftning som trädde i kraft 2005. Detta då den kan tänkas ha medfört en förändring i läsarens syn på brottet.

Den nya lagen innebär bland annat att vissa gärningar som tidigare rubricerades som sexuellt

utnyttjande nu rubriceras som våldtäkt. Detta påverkar statistiken på så vis att antalet anmälda brott avseende sexuellt tvång och utnyttjande har minskat sedan 2005, medan antalet anmälda våldtäkter har ökat.Minskningen av antalet anmälda brott rörande sexuellt tvång och utnyttjande har dock inte varit lika kraftig som ökningen av antalet anmälda våldtäkter.¹⁸ Att fastställa hur den nya rubriceringen påverkat läsarna är svårt och ligger utanför ramarna för syftet av denna studie. Det är emellertid viktigt att ha den förändrade lagen i åtanke när urvalet av år och artiklar görs. Mer om detta återfinns i kapitel 4.3.

17 Jonsson, H. & Gustafsson, A. (2003)

18 BRÅ ”Våldtäkt och sexualbrott”

3 Teoretisk utgångspunkt

Som tidigare nämns kan en utpekning av etniska och religiösa grupper i samband med rapportering av brott öka de samhällsklyftor som redan nu existerar. Frågan är vilken roll media spelar i detta. Denis McQuail skriver i sin bok Mass Communication Theory att en central fråga när man analyserar medieinnehåll är huruvida masskommunikation kan ses som en anledning till, eller en effekt av

samhälleliga förändringar¹⁹. Han anser att det inte finns något enkelt svar på frågan och menar att olika teorier erbjuder olika förhållanden faktorerna emellan. Med bakgrund i denna kunskap kommer studien att genomföras med utgångspunkt i Framing. Detta är en teori som i och med sina många olika frames behandlar båda vägarna av kommunikationen. De två som kommer att användas är ”mediala frames”

som beskriver hur och varför nyheter konstrueras och vad som påverkar det mediala utbudet, samt

”publika frames” som behandlar medias effekter på mottagaren.

Begreppet ”frames” i sig förklarar de ramar som används när en person tolkar en händelse, diskussion eller visst ämne, kort sagt den vinkel situation ses utifrån. Begreppet hänvisar också till den process som genomgås för att man ska kunna skapa sig själv eller andra en viss uppfattning eller ändra en redan befintlig sådan. Gregory Bateson var år 1972 först med att uttalat skriva om konceptet i boken Steps to an Ecology of Mind. Han definierade uttrycket ”frame” som en rumslig och temporär gruppering av medellanden.²⁰

3.1 Mediala frames

Media använder sina frames för att behandla en stor bredd av ämnen. Dessa sätt att tolka en situation påverkar dels nyhetsvärderingen och vad som kommer med på dagordningen men också hur man förhåller sig till och rapporterar om de ämnen som tas upp, exempelvis brottslighet och etnicitet. ²¹ Forskning visar att det finns minst fem faktorer som påverkar hur journalister skapar en frame för att tolka en given situation. Här finner man sociala normer och värderingar, organisatorisk press, press från samhällsgrupper, journalistiska traditioner, samt ideologiska ställning. ²² I vissa fall ”antar” en tidning specifika frame för att uppehålla en image eller uppnå en önskad effekt, detta kan bli extra tydligt i medier med ideologisk läggning där man tillexempel väljer dagordning på ett specifikt sätt för att

19 McQuail, D. (2005) s. 91

20 Bateson, G. (1972)

21 Tewksbury & Scheufele, D. A. (2009)

22 Scheufele, D. A. (1999)

påverka opinionen. I dessa fall handlar det om att få människor att se frågan ur den vinkel som är mest fördelaktigt för aktören.²³

I många fall handlar det om frames som journalisterna inte medvetet ”utformat”. I dessa fall är sociala normer är en stor påverkansfaktor. Trots att dessa ramar inte är utvecklade med en intention att påverka en publik i en eller annan riktning angående ämnet i fråga, kan konsekvensen ändå bli sådan.²⁴

3.2 Publika frames

Många kända teorier inom medieforskning menar att media är en utgångspunkt för ett kollektivt medvetande samt att dess maktposition innebär att identiteter i samhället försvinner.²⁵ Ett

förhållningsätt som detta ger en stabil grund att stå på men tillåter inget utbyte av påverkan media och mottagaren emellan. Forskningen inriktad på framing har emellertid lagt fram resultat som tydligt visar på ett samband mellan de frames som media projicerar och de frames man sedan hittar hos publiken men erbjuder en mer ifrågasättande inställning till medias effekt på publiken. ²⁶ Som begrepp är framing tydligt, men dess användning tolkas olika beroende på forskare och deras avsedda undersökning.

Forskaren Huangs håller med om det faktum att medias ramar överförs till publiken, men menar också att när detta sker lägger publiken inte nödvändigtvis lika stor vikt vid dem som avsändaren gjort.

Dessutom lägger de båda aktörerna fokus på olika delar av ramarna. Detta innebär att den bild media sänder ut inte nödvändigtvis är den som publiken antar som uppfattningar.²⁷ Det är dessutom lätt att se media och publiken som två totalt separata aktörer, men det får inte glömmas bort att journalisterna också är en del av publiken, vilka i sin tur påverkas av de meddelanden som de tar del av.²⁸

23 Druckman, J. N (2001)

24 Tewksbury, D. & Scheufele. D, A. (2009)

25 Ibid s.129

26 Scheufele, D. A (1999)

27 Huang, K.S. (1996)

28 Scheufele, D. A (1999)

4 Metod

Som Jonsson och Gustavsson konstaterar är andelen av GP´s brottsrelaterade artiklar som rör etnicitet och utländsk härkomst mycket liten. Valet av metoden baseras i önskan om att undersöka dessa särfall och en eventuellt förändring i det sammanhang som gärningsmannen sätts i. Som beskrivs i kapitlet om framing kommer fokus att ligga både på mottagarens uppfattning av den information som sprids men också vad som får media att göra de val som ligger som grund för kriminaljournalistik. För att kunna undersöka detta blir det inte intressant att notera de antal gånger en viss minoritet nämns utan de underliggande värderingar som projiceras i texterna, vilket inte varit möjlig i en kvantitativ studie.

4.1 Analytiskt utgångspunkt – ECA

Studien utgår från en kvalitativ innehållsanalys i linje med ECA-metoden²⁹. I en ECA-analys studeras texten i förhållande av sin kontext, dess helhet och dess olika delar. Målet är att hitta dolda budskap som medvetet eller omedvetet lagts under ytan och fokus ligger på att hitta kontexter, miljöer, stilar, associationer och åsikter. ³⁰ Studien kommer att följa ECA metoden genom att utforma ett protokoll för att analysera artiklarnas innehåll. Tanken med ”protokollmetoden” är att på ett systematiskt och analytiskt sätt analysera texter utan att vara ”stel” vilket ofta blir fallet i en kvantitativ studie. Stor vikt läggs vid att se till att protokollen är utformade på exakt de sätt som behövs för att få fram den slags information som eftersöks. I detta ingår att utforma teman som fungerar som en grund till de frågor som sedan också arbetats fram. Frågorna skall helts vara mycket konkreta och tydliga för att kunna ”pin- pointa” den information man är ute efter. Genom en upprepad läsning av texterna hoppas man hitta dessa latenta och manifesta budskap, det vill säga nya infallsvinklar till det som lätt förbises vid första läsning. Med en kvalitativ analys kan jag i linje med framing få en större förståelse både för hur mottagare kan tänkas påverkas av de dolda budskapen som gärningsmannen men också vad som påverkar media att projicera denna bild.

4.2 Material och urval

Studiens urval består av artiklar ur Göteborgs-Posten från åren 2000 och 2010 där 30 artiklar per år får vara representativa för respektive års brottsrapportering. Artiklarnas söktes fram genom

Universitetsbibliotekets mediearkiv där en sökning med ordet ”våldtäkt” som enda sökord i Göteborgs- Postens arkiv gjordes för respektive år. Både år 2000 och 2010 har Göteborgs-Posten publicerat ca 300

29 Altehide D. L (1996)

30 Ibid

artiklar på sökordet ”våldtäkt”. Artiklarna valdes sedan ut slumpmässigt genom att göra nerslag i var tionde artikel av de som framkommit i sökningen oberoende av om de behandlade kategorierna nationalitet, etnicitet, religion eller inget avdera. Valet att att göra ett urval av artiklar som inte

uteslutande behandar ”våldtäkt och etnicitet” utan våldtäktsartiklar i allmänhet syftar till att stödja den övergripande frågeställningen och metoden genom att tillåta en jämförelse mellan särfallet och normen.

Att välja ut artiklar som inte bara representerar våldtäkt och uppgivelse av nationalitet, etnicitet och religion gör det lättare att urskilja mönster om hur rapporteringen ser ut då skiljer sig åt då

minioroteterna nämns, respektive inte nämns. Detta tillåter i sin tur stabil grund för jämnförelser åren emellan.

Valet av Göteborgs Posten baserades i tillgången till tidningens Etikbibel som konkret anger hur de anställda bör förhålla sig till de frågor som denna studie berör. Detta ger ett tydligt ställningstagande att förhålla sig till under studiens gång.

Valet av undersökta år baseras på SOM´s opinionsundersökningar från Västra Götaland. Beslutet att välja artiklar från år 2010 är relevant trots att valet låg i september månad året i fråga då tanken är att året representerar en tidsperiod av ändrad opinion, vilket inte sker över en natt. Med hjälp av SOM- undersökningar angående politisk sympati i Västra Götaland kan man se när opinionen skiftar. Fram till och med år 2004 redovisas de sju riksdagspartierna (Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna). Från och med år 2008 redovisas

”Sverigedemokraterna” som ett av partierna men redan år 2005 redovisas de sju riksdagspartierna samt alternativet ”annat parti”.

År 2010, det vill säga det år då de faktiska valresultaten visade en förändrad opinion befinner sig en 5- årsperiod ifrån år 2005 då de första tecknen på en förändrad sådan visar sig i statistiken. Med

utgångpunkt i detta valdes ett år som befanns sig lika långt från den noterade förändringen, det vill säga år 2000. På så sätt fungerar år 2000 som en representant för en tidsperiod som, liksom år 2010, också ligger fem år från den noterat förändrade samhällopinionen.

Den förändrade lagen innebär att begreppet sedan 2005 innefattar fler gärningar än tidigare.

Sökningarna som gjorts de båda åren kommer därför att innefatta artiklar beträffande olika gärningar.

Man kan anta att det i urvalet av artiklar från år 2010 finns fall som tidigare klassats som sexuellt tvång och utnyttjande och som i urvalet från 2000 inte gått igenom filtret. I och med framings utgångpunkt är det viktigt att komma ihåg hur texterna uppfattas av läsaren, alltså vilka sammanhang gärningsmännen

sätts i. I de artiklar som analyserats tydliggörs inte huruvida det handlar om fall som tidigare skulle rubriceras som mildare. Sammanhangen som gärningsmannen sätts i får ses som likvärdiga de båda åren. Man får dock inte glömma bort att läsarnas referenser angående brottet kan ha ändrats i och med deras vetskap om lagändringen.

I den studien har både redaktionellt material och debattartiklar ingått i urvalet. Då det övergripande syftet är att undersöka rapporteringen före och efter en förändrad opinion gjordes valet att även inkludera debattartiklar. Det finns en medvetenhet om att dessa inte nödvändigtvis ses som något som ligger innanför de allmänna pressetiska reglerna då det gäller saklighet. Dessa har emellertid godkänts av Göteborgs-Postens redaktion och får ses som representativa för tidningen. De är dessutom ytterst talande för den tid de representerar.

Valet av antalet artiklar kan tyckas stort för en kvalitativ undersökning men det baseras på en vilja att frigöra sig från individuella journalisters åsikter och uttryckssätt. Då studien avser mäta eventuella förändringar i journalisternas rapportering vilket gör det väsentligt att flera olika journalister verk analyseras.

4.3 Genomförande

Med utgångspunkt i tre artiklar från år 2011 (vilka inte ingick i urvalsramen) började ett protokoll med teman att utformas. För att på ett tydligt sätt låta dessa teman hänvisa till studiens övergripande syfte, har studiens frågeställningar även fått agera som teman. För att konkretisera protokollet ytterligare ställdes underliggande frågor till varje tema. Dessa har som syfte att bryta ner temat i mindre delar för att lättare kunna hitta de beståndsdelar som i slutänden bygger upp en kontext.

För att säkerställa att frågorna resulterar i den typ av svar som söktes testades de först på ytterligare tre artiklar från föregående år (vilka inte ingick i urvalsramen). Efter detta uppdaterades samt färdigställdes protokollen. Nästa steg i genomförandet av studien var att göra ett urval av artiklar. Artiklarna

analyserades därefter var och en. I protokollen har endast konkret information från artiklarna noterats.

En sammansmältning av denna information görs sedan först i resultat och analysdelen där identifierade likheter, avvikelser, extremer med mera lett till slutsatser om mönster.

4.4 Reliabilitet och validitet

I denna studie är urvalet det som främst behöver diskuteras för att fastställa reliabiliteten. Reliabiliteten syftar till slumpartade slarvfel vid insamlingen av den information som analyserats. Detta skulle till exempel kunna innebära undersökningens resultat inte är detsamma vid upprepade mätningar.³¹

Urvalet artiklar som gjorts för studien är litet i förhållande till den mängd artiklar som behandlar brottet.

De resultat som framkommit har därför inte uppnått en mättnad. Upprepade mätningar kan därför inte antas ge precis samma resultat. I och med det begränsade urvalet kan dessutom små skillnader se procentuellt mycket stora ut vilket lätt ger en felaktig bild av verkligheten. För att kunna förlita sig på de resultat och mönster som framkommit behöver dessa därför verifieras av vidare forskning , i större omfattning.

Reliabilitet handlar om systemfel, vilket bland annat innefattar användning av bristfälliga mätinstrument vilket leder oss in på nästa invänding mot det urval som gjorts. Förutsättningarna för att tolka materialet har varit något annorlunda de olika åren. År 2010 fanns det tillgång till bilder av de siduppslag där artikeln publicerats, vilket inte var fallet år 2000. Det optimala hade varit att ha likadant material från de båda åren, helst i form av hela siduppslag vilket ger en helhetsbild av den information som tidningen publicerat. Detta var tyvärr inte möjligt. Stor vikt har dock lagts vid att analysera texterna på ett

likvärdigt sätt. Det vore emellertid fel att säga att bilderna inte påverkat det resultat som framkommit. I ett antal fall från 2010 har beskrivning av etnicitet inte gjorts i text utan i bild. Det är dock svårt att tro att bilder från 2000 skulle göra annat än styrka de resultat som framkommit i studien, då det endast kan komma att bidra med fler kopplingar till etnicitet.

Validitet avser mäta huruvida den utvalda metoden lyckas undersöka det den är avsedd att undersöka utifrån det övergripande syftet.³² I denna studie är syftet att studera en eventuell förändring i medias frames angående etniska, nationella och religiösa minoriteter i deras rapportering före och efter en förändrad samhällsopinion. Den kvalitativa metoden tillåter en analys av underliggande värderingar i texterna och stöder därmed syftet genom att fånga de attityder och inställningar som journalisterna förmedlar. Metoden återkopplar alltså till syftet men också den teoretiska utgångspunkten framing som avser beskriva de ramar av attityder, sociala normer och värderingar som används för att tolka en given situation. Som nämns i avsnittet ovan kan valet av antalet artiklar tyckas stort för en kvalitativ

undersökning. Detta val baserades emellertid på en vilja att frigöra sig från individuella journalisters

31Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Wängnerud s. 58

32 Ibid s. 63

åsikter och uttryckssätt. Då studien avser mäta eventuella förändringar i journalisternas rapportering är det väsentligt att flera olika journalisters verk analyseras. Detta får anses stärka validiteten då det är ett val som gjorts för att ytterligare uppnå det övergripande syftet av att mäta om det skett några generella förändringar i Göteborgs-Postens frames angående rapportering av brottslighet och miniorieter.

Ett genomgående kritiskt förhållningssätt samt ett val av metod som baserats på syftet kan också anses som kriterier för en god validitet.³³ Samtliga artiklar lästes ett flertal gånger för att eliminera utrymmet för missförstånd och därmed försäkra att underliggande värderingar noteras i enlighet med ECA metoden. För att återgå till reliabilitet så handlar även denna faktor om att analysera texterna utifrån studiens övergripande syfte vilket har gjorts genomgående. En svaghet är det låga antalet artiklar som försvårar möjligheten att generalisera de mönster som framkommit.

Sammantaget har studien nedsatt validitet och reabilitet till följd av det faktum att förutsättningarna för det material som undersökts de både åren inte lyckats likställas helt, beroende på lagändringar och tillgång av bilder. Även det urval av artiklar som gjorts har en negativ inverkan på validiteten. En kvalitativ studie hade vanligtvis haft ett lägre antal undersökta artiklar vilket kan tyckas göra att

genomförandet inte är kompatibelt med metoden . Metoden syftar dock till det övergripande syftet och den teoretiska utgångspunkten, framing, genom att undersöka eventuella förändringar i attityder hos en variation av journaliser och deras rapportering.

4.5 Definitioner och avgränsningar resultat

För att besvara fråga 1 i första temat har definitionerna ”kort”, ”mellan” och ”lång” använts. Med dessa avses textens spaltlängd. Med ”kort” avses en artikel upp till ca 700 tecken, ”mellan” upp till ca 2100 tecken and ”lång” allt därutöver.

I första temats andra fråga analyseras huruvida artikeln är saklig eller dramatiserad. Med detta menas ett helhetligt intryck baserat på huruvida man som läsare får uppfattningen att händelsen återberättas på ett sätt som modifierat verkligheten för att påverka läsarens känslor. Med detta avses om artikeln ger läsaren en uppfattning i en eller annan riktning som inte hade behövts för att endast meddela läsaren att en händelse har inträffat, exempelvis om författaren använder negativt associerade ord i en situation där neutrala hade passat lika väl in.

33 Ibid

5 Resultat

5.1 Hur beskrivs fallet?

Hur är artikeln uppbyggd?

Bland artiklarnas från år 2000 ser man en överrepresentation av korta och mellanlåga texter och betydligt färre långa. När det gäller de kortare notiserna är beskrivningen av sammanhanget för brottet ofta begränsat eller obefintlig. Vissa notiser är dock undantag där man som läsare sätts in i en kontext trots det begränsade textutrymmet. I regel ökar beskrivningen av sammanhanget i takt med textens längd. Med få undantag är flertalet av de artiklar som analyserats fokuserade på en av två faktorer. Den första utgörs av att sätta brottet i kontext av ett samhällsproblem såsom att brottet våldtäkt sjunker i åldrarna eller att vissa grupper är överrepresenterade inom gruppvåldtäkter. Den andra faktorn går ut på att sätta brottet i kontext av den egna rättsprocessen. Detta innebär att man tydligt förklarar hur rättsprocessen och eventuell dom ser ut, eller att förklara vad gärningsmannen i fråga tidigare blivit dömd för. I dessa fall ligger stort fokus på citat från inblandade auktoriteter såsom åklagare, advokater och brottsutredare för att få legitima bekräftanden av det som skett eller kan tänkas hända. Majoriteten av artiklarna är inriktade på att just beskriva rättsprocessen. Av de artiklar som sätter brottet i en tydlig samhällskontext är majoriteten långa. Det krävs ofta ett större textutrymme före att kunna göra detta, till skillnad från rättsprocessaspekten som ofta är relativt enkelt att återge. De längsta artiklarna tar ofta upp båda faktorerna.

Av de artiklar som analyserats från år 2010 var förhållanden mellan korta, mellanlånga och långa texter mycket påminnande om det från år 2000 . På samma sätt som i de artiklar som analyserats för år 2000 finns det en tydlig koppling mellan artikelns längd och förklaringen av sammanhanget. Även språkets koncishet hänger samman med variabeln längd. De korta notiserna har i större utsträckning ett sakligt språk än de längre. Även en överväldigande majoritet av år 2010´s artiklar baseras på en av de två tidigare nämnda faktorerna- samhällsperspektiv respektive rättsprocess. Vissa ligger i gråzonen och kan vid första anblick vara svåra att klassa men kan ofta efter att ha läst och tänkt mer noggrant passa in på en viss kategori.

Dahlgren skriver i sin studie att kvällspressen till skillnad från dagspressen oftare sätter brotten i en samhällskontext. Han menar att kvällstidningarna försöker fånga läsare genom att dramatisera fallen

med långa texter, bilder och en tydlig förklaring av samhällsproblemet som omringar fallet. I detta fall undersöks Göteborgs-Posten som är en dagstidning vilket leder till skillnader men det finns också paralleller. I linje med Dahlgrens slutsatser går det tydligt att se parallellen mellan långa texter och det faktum att man lägger större fokus på just sammanhanget och kopplingen till samhället. Skillnaden är dock att de långa texterna från Göteborgs-Posten inte nödvändigtvis upplevs dramatiserade.

Vilka aktörer finns i fokus?

I en något övervägande majoritet av artiklarna från 2000 ligger fokus på just gärningsmannen, vilket även är fallet år 2010. Gemensamt för båda åren är också att man endast I ett par fall hittar

gärningsmannen och hans offer som enda aktörer. Majoriteten tar dock in ytterligare personer för att beskriva de faktorer som tidigare nämnts, det vill säga den samhälleliga eller rättsliga. Dessa aktörer kan bestå av offrets anhöriga, poliser, åklagare, politiker med flera.

I efterhand vet vi att Julian Assange och Wikileaksaffären tog upp en stor del av det mediala utrymmet under år 2010´s andra halva. I dessa artiklar står inte själva våldtäkten i fokus utan snarare

världspolitiska spel. Man ser också att journalisterna antar att man som läsare sedan tidigare känner till personen då ingen bakgrundsbeskrivning ges i dessa artiklar. Detsamma gäller fallet med

”Örebromannen” vilket också fick stor uppmärksamhet under året i fråga.³⁴

Underliggande värderingar

I enlighet med studiens syfte är tanken att undersöka en förändring i porträtteringen före och efter en förändrad opinion, men precis som McQuail skriver kommer frågan huruvida media bara är en

spegelbild av det som händer i samhället eller om media faktiskt påverkar opinionen, alltid att kvarstå.

Men utgångspunkt framing är det ytterst intressant att undersöka huruvida de sammanhang våldtäktsmannen sätts i har vinklade värderingar som går att utläsa mellan raderna. Det är svårt att undgå att det oavsett journalistiska förhållanden kommer att vara negativt att bli satt i sammanhanget våldtäkt. Skillnaden mellan att beskriva en minoritetsgrupp i samband med en förlåtande text jämfört med en ifrågasättande ger emellertid stora skillnader i de uppfattningar som mottagaren bildar av gruppen. För att undersöka denna faktor har jämförrelsen mellan särfallet och normen varit avgörande.

Genom att kartlägga dessa kan man sedan konstatera, inte bara om journalistsiken förändrats över tid

34 Dessa två fall uppkom mer än en gång var men var inte så överrepresenterande att de kan anses påverka resultatet.

utan om artiklar som behandlar olika faktorer förändrats i olika riktningar, med andra ord; om/hur Göteborgs-Postens frames förändrats.

Ett flertal artiklar från 2000 uppfattas innehålla författarens egna värderingar. I dessa fall upfattas det också som att dessa åsikter ligger som en betydande grund för de budskap som texten förmedlar. Detta kan vara medvetet eller omedvetet, vilket är svårt att avgöra. I enlighet med framing teorin spelar det emellertid ingen roll, vilket utav dem det är. Majoriteten av de artiklarna som upffattas som vinklade har också ett dramatiserat språk. Ett tydligt exempel på detta är artikel nr 9 (se bilaga) där man använder sig av dramatiska ord för att beskriva hur en kvinna blivit våldtagen under en joggingrunda.

”Det var vid fyratiden i går eftermiddag som den 35-åriga kvinnan överfölls på en joggingrunda i det lilla samhället Vegby, en mil söder om Ulricehamn. Kvinna joggade på den gamla banvallen när en man slet in henne i buskarna vid sidan av banvallen.”

(”Artikel 9” från 28 augusti, 2000)

Beskrivningen ger känslan av ett lugnt och idylliskt samhälle där det otänkbara nu hänt. Valet av ord såsom ”slet” framstår som irrelevanta för sammanget där en rakt återberättande text hade valt en formulering såsom ”En joggande kvinna överfölls igår eftermiddag i samhället Vegby, söder om Ulricehamn”

I samma artikel tar man också med citat från andra invånare i byn för att ytterligare måla upp bilden av ett skräckscenario i det gemytliga samhället.

”- Man tror inte att det kan hända här. Jag går själv ofta över vallen, dagisbarn brukar vara där, och cyklisterna använder den. Det är otroligt att ingen såg någonting, säger Marianne Holmén.”

(”Artikel 9” från 28 augusti, 2000)

Bland artiklarna från 2010 var antalet artiklar som uppfattades som vinklade något färre än de från år 2000. I enlighet med de mönster som framkommer från år 2000´s artiklar har även majoriteten av de vinklade artiklarna år 2010 ett dramatiserat språk . Ytterligare fall från år 2010 ligger i ”gråzonen” där det är svårt att avgöra huruvida det är författaren eller andras återberättade åsikter som genomsyrar texten. I de fall där författaren lyfter in en viss aktör kan denna kan antas representera författarens

åsikt. Ett exempel på ett fall som är svårare att avgöra är när författaren skriver följande om gärningsmannen:

”Hans felaktiga uppgifter kring sina iakttagelser tyder på att han försöker dölja sin egen brottslighet”.

(”Artikel 13” från 2 september, 2010)

I de fall då det skrivs om uppgifter som dessa är skribenten i vanliga fall väldigt noggrann med att avsäga sig ansvaret och skriva det som citat eller allmän uppfattning i samhället etcetera. I detta fall är det svårt att avgöra, men det uppfattas lätt som att journalisten själv gett sig in i utredningen.

I samtliga av de fall som uppfattas som vinklade handlar det om en skuldbeläggning på gärningsmannen.

Detta är självklart ett problematiskt område då våldtäkt är ett sammanhang som är svårt att ses som annat än negativt. Det blir dock lättare att få perspektiv till det hela då man applicerar dessa slutsatser på Jarlbro och Jönssos tidigare forskning från åren 1983-1993. Här konstaterar de båda forskarna att media rättfärdigar gärningsmannens beteende samt i stor utsträckning lägger skulden på offret. Det finns alltså en stor motsägelse i de båda resultaten. Man misstänka att en hårdare lagstiftning samt allmänna diskussioner gjort att samhället i stort de senare åren har en mindre förlåtande inställning till brottet, vilket även speglas i medias frames.

5.2 Vilken bakgrundsbeskrivning ges gärningsmannen?

En stor majoritet av artiklarna från år 2000 återger någon form av beskrivning av gärningsmannen, något som inte görs i lika stor utsträckning i artiklarna från år 2010. I de flesta fall handlar denna beskrivning om kort återgivelse av ålder och boendeort, ibland yrke. I de flesta fall upplevs inte denna information som något som anges för att generalisera eller smutskasta. Istället ger det läsaren en relativt oskyldig och anynom bild av en person annars hade varit helt identitetslös och svår att relatera till.

Ett flertal artiklar från år 2000 ger en beskrivning av gärningsmannen som på ett tydligt sätt kan kopplas till etniska, nationella eller religiösa minoriteter. Det faktum att den vanligaste beskrivningen av

gärningsmannen är boendeort är inget undantag för de män som är bosatta utanför Sverige.

Journalisten verkar utan bekymmer kunna uppge en våldtäktsmans nationalitet till exempel Balkan, Norge, Afrika vilket görs flitigt i artiklarna från 2000.

År 2010 var antalet nämnda minoritetsgrupper betydligt förre än år 2000. Artikel nummer 15 är, en uppdatering om en politisk debatt som pågått i Danmark. Debatten gör grova kopplingar mellan religionen och brottet och menar att det är en del av religionens ideologi att begå hedersmord och våldtäkter på sina döttrar. Artikeln återberättar vad som hänt i debatten och författaren till artikeln lyckas på ett tydligt sätt ta avstånd genom att använda sig egen berättarröst för att förklara vilka

konsekvenser de politiker som uttalat sig fått genomgå. Trots författarens försök att tydligt frånskriva sig ansvaret för åsikter som artikeln speglar sätts ändå religionen i ett sammanhang med våldtäkt på ett ytterst framträdande sätt.

År 2000 nämns som tidigare sagts, ett flertal nationaliteter i de utvalda texterna. I detta fall verkar journalisterna inte haft några etiska problem med att peka ut en viss grupp. År 2010 pekas inga

nationaliteter ut men gemensamt för de båda åren är emellertid en genomgående rädsla för att sättas i sammanhang med uttrycket ”invandrare”. I artikel 20 från år 2010 blir detta tydligt. Artikeln handlar om hur BRÅ sammanställer statistik om gruppvåldtäkter och gärningsmännens nationalitet. Artikeln

förklarar att undersökningen grundar sig i att polisen meddelat att invandrare är överrepresenterade inom brottskategorin.

”I flera av de uppmärksammade fallen har polis och åklagare meddelat att förövarna är av utländsk härkomst.”

(”Artikel 20”, 12 mars, 2010) I detta fall blir det tydligt att journalisten blivit tillsagd att skriva om ett ämne som enligt Hägers

forskning, majoriteten av journalistkåren anser vara icke legitimt att bevaka. Göteborgs-Postens Etikbibel menar att om en etnisk grupp är överrepresenterad i en viss typ av brottslighet ska det berättas, men att sociala bakgrunder inte får glömmas bort!

”Det handlar alltid om människor i utsatta situationer som till exempel lider av utanförskap som i sin tur kan orsakas av olika faktorer, till exempel att vara utlänning och inte få sin plats i det nya samhället”

säger Anders Nyman, psykolog på Rädda Barnen.

(”Artikel 20”, 12 mars, 2010)

”Det är oerhört viktigt att få människor att förstå att det inte finns några religiösa grupper eller kulturer som ser gruppvåldtäkter som något naturligt” fortsätter han.

(”Artikel 20”, 12 mars, 2010) I detta fall är statistiken ännu inte fastställd. Polisens oro över statistiken gör dock att fallet är en nyhet som anses vara relevant att skriva om, vilket gör att Göteborgs-Posten väljer att sätta den på

dagordningen. Här ser man tydligt att de framarbetade riktlinjerna som finns i Etikbibeln fungerar som ett stort stöd för journalisten när han bekavar ett fall som ligger i grå-zonen för vad som anses vara legitim respektive icke legitimt att skriva om.

I artikel 22 från år 2000 står en psykoterapeut från Skogomeanstalten i fokus när gruppvåldtäkter som fenomen diskuteras. Psykoterapeuten som intervjuas fastställer att inga etniciteter eller nationaliteter är överrepresenterade utan att ”svenskar” lika ofta förekommer på anstalten. För ovanlighetens skull så skriver man också ut signalement på två gärningsmän. Det rör sig om två skilda fall där männen båda beskrivs som blonda i 20-årsåldern. Detta utpekande sticker ut från mängden, genom att vara en av få, för att inte säga den enda undersökta artikeln som beskriver ett utseende och etnicitet utan att faktiskt ha ett tydligt samhälleligt bakomliggande motiv.

Känslan som uppstår när man jämför artikel 22 (2010) och tidigare nämnda, artikel 20 (2000) blir att det är mer accepterat för en journalist att sätta en ”svensk” i sammanhang av brott, utan att skriva om sociala omständingheter, något som man helst undviker när det gäller minoriteter. Artiklarna är emellertid från två olika år och skulle mycket väl kunna vara en indikation på en förändring över tid snarare än ojämställd journalistik.

I de fall där gärningsmannen är en offentlig person skrivs namn ut i samband med brottet. I de fall där bilder funnits med på gätningsmannen har det samtliga gånger rört sig om offentliga personer. Båda fallen rörde offentliga personer som skulle kunnat bli igenkända genom endast sina namn. Även om stor vikt inte läggs vid den anklagades etnicitet eller religion blir detta en faktor som läsaren uppfattar underförstått. De läsare som känner till mannen i fråga kommer direkt att kunna göra associationer samt dra paralleller mellan personens etnicitet, ursprung ålder etcetera. Frågan huruvida det är moraliskt försvarbart att uppge männens namn är komplicerad. Det är också intressant huruvida detta innebär att man jobbar efter de pressetiska regler branschen satt upp. Man skulle kunna försvara det med att det är i folkets intresse och därmed medias uppgift ange en förebild som begått ett grovt brott.

Vart denna gräns går är svårt att avgöra.

Associationer

Vi människor har en förmåga att lägga stor värdering i underförstådd information. När konkreta uppgifter saknas gör man som läsare direkt antaganden för att fylla i dessa lyckor.

I många fall vet man inte mycket om personen det rör sig om och man kommer som läsare att använda sig av de referenser och upplevelser man har för att skapa sig en bild av gärningsmannen. Dessa är naturligtvis individuella men ändå viktiga att ta hänsyn till då de kan skapa en bild som så småningom blir sanning för läsaren.

I Artikel 30 från år 2000 blir detta tydligt där den invandrartäta stadsdelen Bergsjön flitigt nämns i texten. Beroende på vad man har för livserfarenhet, åsikter och uppfattningar kommer associationerna sammankopplade med området att vara olika från person till person. Bergsjön är emellertid ett område med hög invandrartäthet. För tidningens läsare, det vill säga till stor del Göteborgare, kan kontexten av Bergsjön lätt kopplas samman med bilden av invandrare.

År 2010 var antalet fall där minoriteter benämndes påtagligt färre än år 2000. Det finns dock ett flertal artiklar som på ett underförstått sätt nämner dem. För utöver att sätta brotten i sammanhang med områden såsom Hjällbo, Angered och Bergsjön görs andra intressanta och avslöjande kopplingar.

I artikel 1 från år 2010 beskrivs det hur Israels före detta president nu erkänner sig skyldig till våldtäkt.

Israel är för många ett land känt för sin religiösa koppling till religion.

Ytterligare ett intressant exempel på associationer är artikel 16 från 2010 där det beskrivs hur tre

”Gothia Cup spelare” begått en våldtäkt. Man får ingen uppfattning om det rör sig om svenska eller utländska spelare. Det nämns inte heller något om ålder eller utseende. Det finns korts sagt inga uppgifter om de tre männen men eftersom turneringen är känd för sin internationella karaktär finns en risk att läsarna drar slutsatsen att det rör sig om någon annan nationalitet än svensk.

6 Slutsatser

I och med framings ståndpunkt att de bilder som sänds ut av gärningsmannen påverkar publiken är det viktigt att inte bara analysera om minoriteter pekas ut utan också i vilket sammanhang, eller med annat ord, ur vilken frame publiken läser om dessa. En stor del av analysen har därför lagts på att undersöka det sammanhang som gärningsmannen satts i.

Göteborgs- Posten frames påverkar de val som dagligen görs i det redaktionella arbetet. Naturligvis kan deras Etikbibel ses som en sådan frames. Det är i denna som journalisten ska basera sina val för att uppnå det tidningen står för, men det finns fler faktorer som påverkar de frames som tidningens journalister besitter. Dessa består som Deitram och Sheufele skriver bland annat av sociala normer och värderingar, organisatorisk press, press från samhällsgrupper, journalistiska traditioner, samt ideologiska ställningar. Med utgångspunkt i framing skulle man kunna säga att det övergripande syftet egentligen kan tolkas som att kartlägga huruvida Göteborgs- Postens journalisters frames angående rapportering om nationella och religiösa minoriteter skiljer sig åt före och efter valet 2010. Det vill säga hur denna händelse påverkat journalisternas mediala frames.

Både år 2000 och 2010 var de sammanhang som brotten sattes i av liknande karaktär. Kategoriskt kan man se att ju längre en artikel är desto vanligare blir det att författaren sätter brottet i kontext av ett samhällsproblem. I och med det faktum att detta underförstått i viss mån beskyller samhället för utlösande faktorer uppfattas dessa artiklar i större uträckning som förlåtande, något som kanske inte är avsiktligt. De kortare artiklarna beskriver emellertid i större utsträckning endast gärningsmannen ur ett juridiskt perspektiv vilket oftast innefattar tidigare kriminella historik eller stökig uppväxt. Detta bidrar till en mer föraktande bild av mannen. Det kan alltså konstateras att det finns en risk att publiken kommer att uppfatta de gärningsmän som de läser om i en kort artikel som mer barbariska än de som är omskrivna i en lång artikel. Artiklarnas längd var emellertid nästintill identiska i urvalen från de båda åren.

För att fortsätta undersöka de sammanhang som gärningsmannen sätts i undersöktes också graden av dramatisering i artiklarna. Här kan det konstateras att år 2000 bidrog med ett större antal dramatiserade artiklar än år 2010. Liksom att sätta gärningsmannen i kontext av ett kriminellt förflutet eller stökig bakgrund påverkar en dramatiserad text läsarens uppfattning i en mer ”dömande” riktning. De artiklar

som nämner minoriteter är inte alltid dramatiserade, men detta kan medföra stor skada.

De stora skillnaderna åren emellan uppfattades först när bakgrundsbeskrivningen om mannens identitet analyserats. Resultaten visar en stor skillnad i de allmänna beskrivningarna av männen. När det gäller ålder, boendeort, födelseort, yrke med mera kan man se att det finns en tendens till fler beskrivingar år 2000 än 10 år senare.

För att sedan kunna undersöka beskrivningarna av de etniska, nationella och religiösa minoriteterna ställdes dessa faktorer i fokus. I enlighet med resultaten som framkommit om de allmänna

beskrivningarna kan man tydligt se hur utpekanden av minoritetsgrupperna är fler år 2000 än 2010. I många fall är de artiklar som nämner minoritetsgrupperna i fråga också de som är dramatiserade, vilket skulle kunna antas skada de grupper som nämns i artikeln mer än vid ett neutralt förhållningssätt.

Jämförelsen mellan särfallet och normen har visat att benämning av minioriteter inte påverkar resterande del av artikelns journalistik. Det finns med andra ord inget samband mellan benämning av minioriteterna pch dramatisering av språk och underliggande värderingar.

I diskussionen om huruvida Göteborgs-Postens rapportering av brott och minoriteter förändrats är det också intressant att diskutera om detta beror på en förändring i de frames de utgår ifrån eller om det helt enkelt handlar om bevakning av en verklighet som ser annorlunda ut. Detta är inget som kommer att diksuteras närmare i denna studie men är viktigt att ha i åtanke då man drar slutsatser och

bakomliggande faktorer till en förändrad journalistik.

Trots att Grover och Soothills studie rör i princip samma ämne som denna studie blir resultaten svåra att jämföra. De båda författarnas resultat berör endast etnicitet, vilket nämns i ytterst liten utsträckning i Göteborgs-Postens artiklar. Resultaten skiljer sig dessutom stort då deras studie visar en kraftig

överrepresentation av färgade i samband med rapportering om våldtäkt. De gånger etnicitet nämndes i Göteborgs-Postens artiklar pekades dessutom både ”svart” och ”vit” etnicitet ut en gång var vilket i enlighet med Grover och Soothill skulle vara acceptabelt i och med den jämna fördelningen. I denna studie är även tidsperspektivet av stor vikt, vilket inte återfinns i den tidigare forskningen.

Resultaten talar ett tydligt språk. Sverigedemokraternas inval i riksdagen kan oavsett en låg väljarkår ses som en förändrad samhällsopinion. Det kan finnas en rad faktorer som påverkat Göteborgs-Postens journalistik men i och med antagandet att förhållandet mellan de mediala och de publika frames är komplext kan man anta att tidningen och opinionen både påverkats av och påverkat varandra.

Mottagarnas frames har förändrats i en riktning men istället för att direkt formas i linje med dessa formas medias frames i motsatt riktning vilket lett till en motreaktion. Detta stämmer överrens med det Huang konstaterat; att olika aktörer fokuserar på olika delar av ramarna. Således har samma frame lett till olika förhållningsätt.

Medias sätt att tolka dessa frames kan ha påverkats av ett flertal aktörer. Man kan se att

mediabranschen de senare åren börjat lägga stor yrkesstolthet i en antirasistisk rapportering. Det har blivit socialt viktigt att ha stor medvetenhet om att skriva politiskt korrekt. Det skulle också kunna vara, organisatorisk press något som tidigare forskning visat vara en viktig faktor. I detta fall skulle det innebära tidningens ledning som tagit ett beslut i att aktivt förändra de anställdas förhållningssätt genom att påverka deras frames med hjälp av olika kampanjer.

Urvalet artiklar vilket resultaten vilar på är litet i förhållandet till det totala utbudet artiklar som finns att tillgå för brottet i fråga. Det går därför inte att generalisera de mönster och avvikelser som framkommit.

Vi kan dock se hur enskilda artiklar förhåller sig till angivelser av etnicitet, nationalitet och religion i samband med våldtäkt. Dessa tyder på en förändrad rapportering av gärningsmännen samt en utveckling mot en mer jämställd kriminaljournalistik.

6.1 Vidare forskning

Studien som gjorts undersöker ett begränsat urval av de artiklar som finns att tillgå i ämnet. För att kunna generalisera och använda de resultat som framkommit behöver de verifieras. Ett tillvägagångssätt för att göra detta är att genomföra en liknande studie i ett större omfång. Med detta menas en större andel undersökta artiklar för att se om resultaten kan upprepas. För att säkerställa validiteten skulle det också vara relevant att enligt samma tillvägagångssätt som denna studie göra ett urval av artiklar. Med hjälp av en jämförande studie avseende olika sorters brott hade det förhoppningsvis gått att dra fler slutsatser angående de bakomliggande anledningarna till förändringen. I detta led skulle det också vara intressant att dyka ner i mediearkivet vid ytterligare ett par år och sedan koppla det resultat man utvinner till parallella händelser i tiden.

7 Diskussion

Syftet har varit att undersöka hur medias porträttering av våldtäktsmän och minoriteter sett ut före och efter en noterat förändrad samhällsopinion. Göteborgs-Posten har i detta fall fått representera media.

En tydlig indikation på en förändrad samhällsopinion uppstod i och med Sverigedemokraternas inval i den svenska riksdagen i september månad år 2010. För att representera den nya eran samt den tidigare valdes år 2000 och 2010 ut. 30 artiklar per år valdes på ett systematiskt sätt ut och analyserades sedan genom en kvalitativ textanalys i enlighet med ECA metoden. För att förklara den eventuellt förändrade porträtteringen användes framing som teori. Denna metod fungerade väldigt bra då det även diskuterar hur mottagarna, det vill säga tidningens läsare påverkas att rapporteringen och de budskap detta medför.

De 30 artiklarna som valdes ut som representanter för respektive år motsvarar endast en liten del av den totala mängd artiklar som behandlar våldtäkter från åren i fråga. Resultaten som framkommer går därför inte att generalisera, men är därmed långtifrån ointressanta. Studiens syfte har uppnåtts och de mönster som framkommit är tydliga.

Gemensamt för de båda åren var att den kontext brotten sattes i var mer eller mindre identiska. Ungefär lika många artiklar från respektive år upplevdes som vinklade och dramatiserade. De längre artiklarna beskrev tydligare brottets sammanhang, något som minskade i takt med artikelns längd men som också återfanns i ett fåtal korta artiklar. Majoriteten av artiklarna sattes i kontext av den egna rättsprocessen, eller ett samhällsproblem. Vanligast var den egna rättsprocessen som återfanns i flertalet av de korta och mellanlånga artiklarna. Den senare faktorn återkom oftast i de längre artiklarna, en slutsats som också dragits i tidigare studier. År 2000 var generella bakgrundsbeskrivningarna av gärningsmännen fler än år 2010. Med en generell bakgrundsbeskrivning avses allt ifrån ålder och hemort till beskrivning av etnicitet och så vidare. Även beskrivningarna av gärningsmännens etnicitet, landstillhörighet, religion etcetera uppfattades som fler och tydligare år 2000 än 10 år senare.

Vid första anblick uppfattas artiklarna från de olika åren inte skilja sig åt i innehåll. Först när de

färdigställda kodschemana analyserades framstod mönster och avvikelser. Valet av ECA-metoden för att analysera texterna visade sig därmed fungera på ett bra sätt. Jag hade på förhand en teori om att den sortens beskrivning av gärningsmannen som undersökts skulle ha minskat under den senare tiden. Detta