Till det placerade barnets bästa?
En kvalitativ analys om hur man i domar som rör vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar tillämpar “barnets bästa”
Anna-Karin Sundkvist & Alisher Gul Kameen
Institutionen för socialt arbete Examensarbete 15 hp
Socionomprogrammet, HT-20 Handledare: Francesca Östberg
Förord
Vi skulle vilja börja med att tacka vår handledare Francesca Östberg för ditt stöd, din
vägledning och guidning genom hela denna process, din hjälp har varit ovärderlig. Samtidigt vill vi tacka alla personer som följt oss under denna tid för inspiration och motivation.
Vi skulle även vilja tacka våra chefer och familjer, ingen nämnd ingen glömd, för stöttning, förståelse och visat tålamod under denna stressiga och bitvis påfrestande period.
Sist men inte minst vill vi tacka varandra för många peppande samtal och skratt men framförallt för ett gott samarbete!
Titel: Till det placerade barnets bästa?
En kvalitativ analys om hur man i domar som rör vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar tillämpar “barnets bästa”
Title: In the best interest of the child in foster care?
A qualitative analysis regarding the application of the principle “the best interests of the child” in judgments concerning custody transfers from biological parents to foster parents Författare: Anna-Karin Sundkvist & Alisher Gul Kameen
Abstract:
The aim of this study is to examine the application of the principle “in the best interest of the child” and to what extent the child’s view has been taken into consideration when transferring custody from children’s biological parents to foster parents. The empirical material consists of twenty-three decisions primarily from the court of appeal, which then has been analyzed thematically. From a theoretical perspective, we have utilized childhood sociology which has helped us maintain focus on children’s own needs and their ability to influence the decisions made by the court.
The results show that over time, there have been changes towards a stronger focus on a child perspective. However, these considerations are often general statements which indicates that the court has not paid enough attention to the child’s perspective and thereby diminishes the child as an active part of the custody transferring process. The results indicate that not many decisions are grounded on the child’s own view of the situation which implies that Swedish courts view children more as objects rather than subjects.
Sökord: Barnets bästa, socialtjänst, placerade barn, vårdnadsöverflyttning.
Keywords: Child welfare, social services, children in foster care and custody transfer
Antal ord: 15850
Innehållsförteckning:
1. Inledning och problemformulering……….4
1.1 Studiens syfte och frågeställning………..6
1.2 Förförståelse………..6
1.3 Juridiska ramar………..6
2. Forskningsöversikt………....10
2.1 Sökprocess……….10
2.2. Tidigare forskning………10
2.2.1 Barnets bästa………..10
2.2.2 Barnets röst och delaktighet i vårdnadsfrågor………...11
2.2.3 Barnperspektiv och barnets perspektiv………..14
2.2.4 Barnets bästa ur ett rättsvetenskapligt perspektiv……….15
2.2.5 Sammanfattning av tidigare forskning………...17
3. Teoretiska perspektiv………17
3.1 Barndomssociologi………....………....17
4. Metod och material………...………....18
4.1 Empiriskt material….…………...……..………...18
4.2 Urval………..19
4.3 Analysmetod- kvalitativ analys………..……….………..19
4.4 Metodologiska avgränsningar………....21
4.5 Etiska överväganden………..21
5. Resultat och analys………22
5.1 Introduktion till resultatredovisning……..….………...22
5.2 Resultatredovisning………...………....26
5.3 Resultat och analys………28
5.3.1 TEMA 1 Anknytning- det vanligaste argumentet ………..28
5.3.2 Anknytning och späd ålder……….31
5.4 TEMA 2 Återförening och socialtjänstens ansvar………....32
5.5 TEMA 3 Umgänge- en princip som tolkas på olika sätt………...34
5.6 TEMA 4 Ambivalent och generellt om det placerade barnets egna vilja…...36
6. Diskussion och slutsats………..38
7. Referenser………...45 Bilaga 1
Förkortningar
1. Inledning och problemformulering
Under våren 2020 uppmärksammades ett fall i media som rörde en familjehemsplacerad flicka vars namn var Esmeralda men som kallades för "Lilla hjärtat", efter att hon påträffats avliden hemma hos sina biologiska föräldrar som hon blivit tvungen att flytta hem till igen trots socialtjänstens höga oro för föräldrarnas omsorgsförmåga. Esmeralda hittades svårt misshandlad och full med narkotikaklassade preparat i sig. Hennes pappa tog senare livet av sig i häktet medan mamman dömdes för bland annat vållande till annans död (Expressen, 2020-03-11).
Esmeralda hade bott i sitt familjehem sedan födseln men strax innan hennes 3-årsdag begärde föräldrarna hem henne till sig och hon fick flytta från familjen som givit henne trygghet och kärlek sedan hon föddes. Frågor väcktes hur detta kunde hända men även hur samhället hade kunnat agera annorlunda för att motverka denna tragiska händelse? Det var här en gammal diskussion om vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar åter började diskuteras. Vi vill förtydliga att vi i denna studie inte kommer att diskutera om barnen skall flytta hem till ursprungsfamiljen utan endast frågan om vårdnadsöverflyttning kommer att belysas vilket i sig ger ett starkare skydd för det placerade barnet att inte behöva flytta hem till biologiska föräldrar.
Under 2019 placerades drygt 23.000 barn i familjehem i Sverige och av dessa barn kommer många att få stanna kvar i sina familjehem under många år (Familjehemmet, 2019-08-23).
Somliga av dem så pass länge att socialtjänsten kommer att behöva överväga om det bästa för dessa barn är att vårdnaden går över från de biologiska föräldrarna till
familjehemsföräldrarna. Denna typ av övervägande är lagstadgat enligt FB (föräldrabalken) 6 kap 8§ och skall göras efter att en placering pågått under tre år men kan även ske tidigare under vissa förutsättningar. Det är bara socialtjänsten som kan väcka talan i den här frågan och stämma föräldrarna på vårdnaden dvs. familjehemsföräldrarna själva kan inte välja att detta skall ske. Det här medför att det är socialtjänsten som är ena parten i målet och de biologiska föräldrarna som är den andre parten. Vanligtvis i vårdnadsfrågor är det biologiska föräldrar som stämmer varandra på vårdnaden, en typ av stämning som hamnar under civilrättsmål och tas upp i tingsrätt istället för förvaltningsrätten som är den domstol som handhar socialtjänstens ärenden t.ex. när beslut om LVU ska tas. Överväganden om
vårdnadsöverflyttningar skall ske i alla placeringar oberoende av placeringsform dvs. oavsett om barnet är placerat frivilligt utifrån SoL (socialtjänstlagen) eller med tvång med stöd av
LVU (Lagen om vård av unga). Vi vill här förtydliga att när ett barn blir omhändertaget enligt LVU har socialtjänsten rätt att gå in och bestämma i frågor som rör vården, samt har samma ansvar som vårdnadshavaren att se till att den unges grundläggande rättigheter tillgodoses och får i den utsträckning det behövs bestämma över den unges personliga förhållanden, se LVU 11§ (SFS 1990:52).
När vårdnaden däremot övergår till ett familjehem är det istället familjehemsföräldrarna som tar över vårdnaden och blir “särskilt förordnade vårdnadshavare”. Detta innebär att
placeringen avslutas och vården behöver inte längre övervägas av nämnden. Familjehemmet har dock rätt till ersättning och stöd om så önskas, se SoL 6 kap.11§ (SFS 2001:453).
Det här innebär att de biologiska föräldrarna inte längre har bestämmanderätt över sitt barn.
En vårdnadsöverflyttning kan vara känsligt för föräldrar då det kan vara det sista de har kvar för att känna sig delaktiga i sina barns liv. I de fall föräldrarna går med på en
vårdnadsöverflyttning skrivs endast avtal som skickas in till tingsrätten. De rättsfall vi studerat är rättsfall där vårdnadshavaren motsätter sig en vårdnadsöverflyttning.
En grundpelare i Socialtjänstlagen dvs. SoL 1 kap 2§ är att “barns bästa skall beaktas” men frågan är hur man ser till barnets bästa i denna process som kan vara livsavgörande för ett placerat barn? Denna bestämmelse att myndigheter vid bedömningar som rör barnet ska ta hänsyn till dess vilja infördes 1996 utifrån barnkonventionen artikel 12. Där står det att “Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad”
(https://unicef.se/barnkonventionen/las-texten), barnkonventionen blev under januari 2020 lag i Sverige.
Problemet med begreppet “barnets bästa” är att det inte är entydigt (Andersson & Hollander, 2004). Vid beslut som rör förhållanden mellan barn och dess vårdnadshavare skall alltid barnets bästa sättas i första rummet och om det är så att domstolar måste gå in i dessa frågor pga. konflikter mellan föräldrarna skall beslut tas som överensstämmer med barnets bästa (ibid). Enligt praxis kartläggs mer sällan barnets önskan och vilja och innan
barnkonventionen blivit lag tidigare i år kritiserades Sverige av FN för att inte tillräckligt beakta barns rätt att komma till tals i både sociala och familjerättsliga mål. Denna fråga om barns rätt att komma till tals betonas som nämnts ovan i artikel 12 i barnkonventionen (Ibid).
1. 1 Studiens syfte & frågeställningar
Syftet vi vill uppnå med denna studie är att undersöka hur domstolen förhåller sig till barnets bästa. För att uppnå syftet undersöker vi om barnets vilja har beaktats i domar från högsta domstolen och hovrätt i frågor som rör vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar där socialtjänsten har väckt talan dvs. där de biologiska föräldrarna inte samtyckt till vårdnadsöverflyttning. Våra frågeställningar för att besvara detta är:
- Hur tillämpas “barnets bästa” i domar som rör vårdnadsöverflyttningar från biologiskt nätverk till familjehemsföräldrar?
- Hur kommer de placerade barnens vilja till uttryck i domar som rör
vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar?
1.2 Förförståelse
En av uppsatsförfattarna har utifrån sin arbetslivserfarenhet som gruppledare inom familjehemsvården i Sundbyberg stad sedan fyra år tillbaka relativt mycket erfarenhet av detta ämne vilket kan påverka studien på gott och ont. Det är positivt på så sätt att kunskapen bidrar till att det underlättar i sökningen då uppsatsförfattaren vet vad som behöver lyftas in och belysas samt vilka delar som är viktiga att ha med. Det negativa med att ha mycket förförståelse är att det kan bidra till svårigheter att belysa ämnet från andra synvinklar. Detta har dock kompenserats med att andre uppsatsförfattaren inte har någon förförståelse alls och kan gottgöra för eventuella övertolkningar av materialet.
1.3 Juridiska ramar
I denna studie som utgår från rättsfall finns det många lagar att förhålla sig till och som har stor betydelse för det empiriska materialet. Vi har under denna rubrik valt att samla dessa lagar för att läsaren skall veta vad vi har förhållit oss till.
Vårdnadsöverflyttningar:
Socialnämnden kan enligt SoF 5 kap. 2§ väcka talan i fråga om umgänge, vårdnad eller förmyndarskap om:
- Ett barn stadigvarande fostrats i ett enskilt hem utanför föräldrahemmet och det är uppenbart bäst för barnet att de rådande omständigheterna består enligt FB 6 kap. 8§
- Om en förälder gör sig skyldig till missbruk eller försummelse och brister i omsorg till den grad att det kan medföra barnet bestående men för sin hälsa och utveckling enligt FB 6 kap. 7§
- Om barnets föräldrar har varaktiga förhinder att utöva vårdnaden enligt FB 6 kap. 8a§
- Om en eller båda föräldrarna avlider enligt FB 6 kap. 9§ (Socialstyrelsen, 2012).
Flyttförbud:
Ett flyttförbud är ett verktyg som socialtjänst kan använda sig av oberoende av vilken lagstiftning barnet är placerad under. Bestämmelsen är avsedd för att sätta barnets bästa i främsta rummet när nämnden anser att flyttningen eller separationen skulle kunna vara skadligt för barnet. I förarbetena framgår det att det inte skall vara vårdnadshavarens intresse som skall komma före vad som anses vara för barnets bästa (Socialstyrelsen, 2020). Denna lag kan användas om en förälder vill flytta hem sitt barn för snabbt eller om barnet är placerat utifrån SoL med samtycke men föräldern ändrar sitt medgivande och vill få hem sitt barn.
Socialtjänsten kan i dessa fall om det anses att en hemflytt till ursprungsfamilj skulle påverka barnet negativt ansöka om flyttförbud för att förhindra detta. Flyttförbud innebär att nämnden ansöker om flyttförbud till förvaltningsrätten och fungerar i praktiken som en slags variant av LVU. Ofta ansöker socialtjänsten om flyttförbud i syfte att väcka frågan om en
vårdnadsöverflyttning eller som nämnts ovan för att dra ut på hemflyttningsprocessen för att hemflyttningen inte ska gå för fort för barnet då detta kan anses vara skadligt och inte förenligt med barnets bästa, se LVU 24§ (SFS 1990:52).
Parter i vårdnadsöverflyttningar:
Det är alltid nämndens ansvar att väcka talan i en vårdnadsfråga, detta medför att det är alltid socialtjänsten som står som ena part i denna fråga och de biologiska föräldrarna som andre part. Det är heller inte möjligt för familjehemsföräldrarna att ansöka om att bli särskilt förordnad vårdnadshavare till sitt familjehemsplacerade barn, FB 6 kap 8§: “Har ett barn stadigvarande vårdats och fostrats i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet och är det uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå och att vårdnaden flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet eller någon av dem, skall rätten utse denne eller dessa att såsom särskilt förordnade vårdnadshavare utöva vårdnaden om barnet. Frågor om överflyttning av
vårdnaden enligt första stycket prövas på talan av socialnämnden ._” Lag (2006:458)”.
Det är även socialtjänstens ansvar att se till så barnets bästa alltid beaktas i de frågor som rör barn, SoL 1 kap. 2§ “Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller
andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är bäst för barnet vara avgörande. Med barn avses varje människa under 18 år._” Lag (2012:776)”.
Om vårdnaden flyttas över från biologiska föräldrar till familjehem skall socialtjänsten i den kommun som beslutat om familjehemsplacering fortsätta betala ut en skälig ersättning samt tillgodose behovet om råd och stöd om särskilt förordnad vårdnadshavare begär det, se lag SoL 6 kap. 11§
Rätten till nära kontakt med biologiska föräldrar och umgänge:
Lagstiftningen är tydlig med vad som gäller när det kommer till frågor som handlar om rätten till nära kontakt med biologiskt nätverk, om detta går det att läsa om i framförallt
föräldrabalken, vi har valt att skriva ut hela dessa lagar då de är centrala i våra analyser och starkt kopplade till barnets bästa FB 6 kap. 2a§:
“Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid
bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad._”Lag (2006:458) “.
FB 7 kap. 2§:“Barnet skall ha rätt till umgänge med en förälder som det inte bor tillsammans med.
Umgänget kan ske genom att barnet och föräldern träffar varandra eller genom att de har annan kontakt. Barnets föräldrar har ett gemensamt ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med så långt möjligt tillgodoses. Särskilt förordnade vårdnadshavare har ett motsvarande ansvar.
Barnkonventionen:
Socialtjänsten ska som nämnts ovan alltid förhålla sig till och utgå från barnets bästa. Under senare år har barnperspektivet stärks i och med att barnkonventionen blivit lag from, januari 2020. I barnkonventionens artikel 3 går det att läsa om vikten av att beakta barnets bästa:
“Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala
välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa…..”
Vikten av delaktighet är en annan del som barnkonventionen belyser vilket går att ta del av i artikel 12 “Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad…..”
Under studiens gång och av det utländska materialet vi har tagit del av från tidigare forskning framgår stora olikheter mellan svensk lagstiftning i jämförelse med utländsk lagstiftning. En av dessa skillnader är att barn i andra länder i större utsträckning har tillgång till egna ombud i domstolsförhandlingar. I Sverige har barn rätt till detta i civilrättsmål men inte i dessa frågor som rör vårdnadsöverflyttningar från ursprungsfamilj till familjehemsföräldrar. Vi kommer beröra denna fråga mer under studiens gång och väljer därav att skriva ut lagen som rör denna fråga: Lag (1999:997) om särskild företrädare för barn 2§: “Om det med hänsyn till
vårdnadshavarnas förhållande till varandra eller till någon annan särskild omständighet får antas vara till barnets bästa skall dock en särskild företrädare utses”
Kontinuitetsprincipen:
Enligt praxis när det skall avgöras vad som är barnets bästa och i rättsmål som gäller vårdnad, boende och umgänge använder sig rätten ofta av kontinuitetsprincipen, se prop. 2005/06:99 s.
99: “...Också andra förhållanden än sådana som kan sägas innebära en risk för att barnet far illa skall beaktas. Omständigheter som är av grundläggande betydelse för att tillgodose barnets bästa kan hastigt ha ändrats. I ett ärende om verkställighet av en dom om barnets boende kan det t.ex. visa sig att den förälder som barnet skall flyttas över till saknar bostad. Situationen kan då vara sådan att det visserligen inte är fara för att barnet far illa men ändå är uppenbart att en överflyttning vid den tidpunkten inte är förenlig med barnets bästa.”
Detta innebär att barn inte skall behöva flytta från sin invanda miljö då en förflyttning inte anses vara till barnets bästa (Singer, 2012). När det kommer till familjehemsplacerade barn kan detta ofta kopplas samman med anknytning då det anses att det placerade barnet ofta har sin anknytning där barnet rotat sig. Broberg m.fl. (2013) skriver i sin antologi om “barnens rätt eller rätten till barnet” och menar att placerade barn i Sverige som upplevt omsorgssvikt i sina ursprungsfamiljer lever under mycket osäkra placeringar där varken barnet eller
familjehemsföräldrar kan påverka om barnet få stanna kvar eller inte, detta trots att barnet ser sina familjehemsföräldrar som anknytningspersoner. Det pekas på att det fortfarande läggs allt för stor vikt på om de biologiska föräldrarna sköter sig eller inte och inte om barnet har rotat sig i sitt familjehem.
2. Forskningsöversikt 2.1 Sökprocess
De vetenskapliga artiklar som kommer att användas i studien har hämtats från Stockholms universitets databas EDS för artikelsök. Vi har även använt oss av Google och Google scholar. Sökord vi använt oss av är: barns bästa, socialtjänsten, familjehemsplacerade barn, vårdnadsöverflyttningar, delaktighet och social barnavård i olika kombinationer. Vi har även sökt dessa uttryck på engelska: children's best interest, child protection services, foster care and custody transfer. Även avhandlingarna och artiklarnas egna litteraturförteckningar har använts för att på så sätt erhålla relevant forskning inom det valda området. Utifrån att detta specifika område gällande vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehem är ett relativt outforskat område har vi även valt att använda oss av några rapporter från
Socialstyrelsen samt forskning som rör vårdnadstvister i civilmål . 2.2 Tidigare forskning
2.2.1 Barnets bästa
Barnets bästa har ingen bestämd innebörd utan den rättsliga målsättningen ser olika ut beroende på i vilken kultur och samhälle du befinner dig i. Detta betyder även att synen på vad barnets behov är och vad som anses vara barns bästa varierar över tid och var du befinner dig. Det här medför svårigheter i att använda detta uttryck då det är något som alltid måste uppdateras och definieras vid varje tillfälle det används (Singer, 2012).
Utredningen om barns rätt tillsattes 1977 och året därpå föreslogs bestämmelserna i FB 6 kap 1§ där det b.la. står att barn har rätt till god fostran och inte får utsättas för bestraffning eller annan kränkande behandling. Utredningen fortsätter att presentera punkter som innehåller saker om grundläggande behov såsom: att barn har rätt till omvårdnad och skydd, en miljö som tillgodoser stimulans, att de skall kunna påverka sin situation och hjälp med att sätta gränser för sitt handlande (Singer, 2012 s. 26-27). Detta innebär att personer som är uppväxta innan 1977 levde med att barnaga var tillåtet och kunde ses som att det var för barnets bästa.
När det kommer till vårdnadsfrågor genomgick föräldrabalken en reform 1982 där det tydligt uttrycktes att barnets bästa skall vara kopplat till barnets behov och att barnet själv skall få möjlighet att uttrycka sin egna uppfattning i frågor som berör dem (Singer, 2012).
Barnets vilja förstärktes i och med Sveriges anslutning till FN:s barnkonvention 1990 där det i artikel 12 tydligt framgår att hänsyn skall tas till barns vilja, detta resulterade i att barnets
bästa skall vara vägledande i frågor som framförallt rör vårdnad, umgänge och adoption vilket framgår numer i FB 6 kap 2a§ (Singer 2012).
2.2.2 Barnets röst och delaktighet i vårdnadsfrågor
Wissö & Johansson (2018) har i sin studie analyserat 32 tingsrättsdomar där socialtjänsten har ansökt om vårdnadsöverflyttning från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar. De kom i denna studie fram till att det finns stora oklarheter när det kommer till om huruvida en fungerande kontakt mellan det placerade barnet och dess ursprungsfamilj föreligger ett hinder att överföra vårdnaden till familjehemsföräldrarna eller ej. De belyste även behovet av ett förtydligande i lagen gällande kriterierna för en vårdnadsöverflyttning för att få mer enhetliga domar. Vidare ansåg de att barnets åsikter bör synliggöras mer i beslutsprocessen. I deras studie kom de fram till att det vanligaste argumentet var det faktum att barnet varit placerat i samma familjehem under flera år. Näst vanligast var anknytningen till familjehemmet, de nämner även att i cirka en tredjedel av rättsfallen har barnet uttryckt att de vill stanna i
familjehemmet. De efterlyser dock de positiva faktorer kopplade till barnet såsom tillgång till vänner, fungerande skolgång mm. istället läggs mer fokus på de biologiska föräldrarnas oförmåga att tillgodose barnets behov (ibid).
I den rättssociologiska avhandlingen som Rejmer (2014) presenterade och som baseras på 25 vårdnadsutredningar där hon använt sig av innehållsanalys har hon kommit fram till att nästan alla barn har fått komma till tals. Dock fastställde hon att barnets vilja sällan beaktades när domstolen sedan argumenterade för barnets bästa i bedömningarna. Hon menar att det ofta är de vuxnas perspektiv som rätten tagit hänsyn till istället för barnens. Denna slutsats drog även Mattsson (2010) i sin studie som utgick från 77 domar som rör
vårdnadsöverflyttningar enligt FB 6 kap 8§. Hon menade att i de fall där vårdnadshavaren framhöll sin etablerade kontakt med barnet i rätten dömdes det mer sällan att vårdnaden skulle gå över till familjehemmet, detta trots att barnets bästa skall vara det avgörande och inte vårdnadshavarens inställning. I andra hand såg rätten till barnets etablerade position i familjehemmet (ibid).
Ryrstedt (2009) har med rättsdogmatisk metod analyserat alla publicerade och vägledande domar av intresse från hovrätterna och högsta domstolen under perioden 981001- 090630 för att se till i vilken utsträckning domstolen fokuserat på barnets bästa och hur barnen kommit till tals i beslut som rör boende, vårdnad och umgänge. Hon menar att domstolen i samtliga domar hon analyserat faktiskt har en diskussion om barnets bästa men att denna diskussion
ser väldigt olika ut från fall till fall. Vanligt förekommande är att rätten endast skriver om detta område ur en rent generell synvinkel och aldrig riktigt går ner på djupet. Resonemanget utgår från lagar och förarbeten och inte från det specifika barnet. Hon framhåller dock att även om barnets vilja framkommit i socialtjänstens utredning är det inte säkert att detta redovisas i tingsrättens prövning. Ryrstedt (2009) menar att när det kommer till domar har kritik framförts då forskare sett att det ofta saknas ett barnperspektiv. För även om det gjorts en individuell bedömning utifrån barnets bästa har rätten missat denna avgörande aspekt. Till och med i prejudicerande domar från Högsta domstolen framförs kritik över brister runt barnperspektivet. Ett exempel som tas upp är ett fall där domstolen mestadels har satt föräldrarnas konflikt i centrum istället för att fokusera på vad barnet själv faktiskt uttryckt.
Röbäck (2012) har i sin studie kommit fram till liknande resultat där hon använt sig av 46 rättsfall som rör barns delaktighet i domars argumentation och pekar på att det endast förs ett generellt resonemang i domar om vad som är barnets bästa. Hon tar även upp avsaknaden av anledningar till att detta inte redovisas. Istället skriver rätten om hur tillförlitlig barnets vilja ska vara då det misstänks att barnets utsaga kan vara ett uttryck för en förälders påverkan vilket gör att rätten istället ifrågasätter barnet. Dessutom är det endast i hälften av alla domar hon analyserat där barnets vilja diskuterats.
Blickas det något bakåt i tiden kan det dock anas en förändring. I en undersökning som gjordes mellan åren 1990-1996 kunde Widlund (1997) konstatera att av 98 fall som analyserats hade det endast förts samtal med barn i 37 av fallen. Här diskuterades inte
begrepp såsom barns delaktighet eller barns bästa utan hänsyn togs istället till föräldrarna och framförallt då till mödrar. Det fastställdes att barnets boende ofta var avgörande dvs. den förälder som barnet bodde kvar hos efter skilsmässa var även den förälder som fick
vårdnaden (ibid, 1997). Denna aspekt är något som domstolar även idag ofta tar hänsyn till, den så kallade kontinuitetsprincipen.
Gunvor Andersson (1998) har i sitt forskningsprojekt intervjuat 22 barn i familjehem där alla som svarat är i 10-11 årsåldern. De har fått svara på frågor som rör deras relationer till både sina familjehem och sina biologiska föräldrar. Hon skriver om svårigheten i att definiera barnets bästa för det placerade barnet. Barnets bästa kan likaväl vara att få bo kvar i sitt familjehem med trygghet och stabilitet som att flytta hem till sitt biologiska nätverk om de kunnat upprätthålla en kontinuerlig kontakt med sina närstående under placeringens gång.
Hon delar in barnen i två grupper: de som har sin främsta tillhörighet till familjehemmet och de som har tillhörighet till både familjehemmet och till sina biologiska föräldrar. Det är i
familjehemmet som barnet genom anknytning kan påbörja sin process till identitet och välbefinnande. Hon beskriver vikten av att barnen får behålla kontakt med sina biologiska föräldrar och beskriver att det svåra i detta är inte hur umgänget ska begränsas, utan hur man på bästa sätt kan stötta det biologiska nätverket att bibehålla kontakt med det placerade barnet på ett sätt som är bra för barnet även om det smärtar för dem själva. Hon skriver om hur barnen uttrycker att de har ett behov av att de vuxna runt dem ska förstå att även om de vill bo kvar hos sina familjehemsföräldrar så tycker de fortfarande om sina biologiska föräldrar (Andersson 1998).
I en norsk studie (Vis & Fossum, 2013) har forskare velat ta reda på om och när placerade barn får som de önskar i domar som rör vårdnad och umgänge. I denna studie ingår även Sverige. I den svenska delen av studien som Lundström och Sallnäs (2009) utfört har de intervjuat äldre ungdomar som ofta bott mer än två år i familjehem. De har ställt frågan rent hypotetiskt dvs. i fall där det inte har pågått någon process gällande vårdnad och umgänge under perioden har ungdomarna fått frågan om var de vill bo. Bland svenska barn framkom att det var ca: 57% som önskade att de fick flytta tillbaka hem till sina biologiska föräldrar.
En svårighet i att jämföra länder är att i andra länder har barnen egna ombud i dessa frågor som tar tillvara på barnets röst och vilja. Men det forskarna även kom fram till var att i ca:
40% av fallen som gällde vårdnad gick rätten på vad barnen önskade. Barnen forskarna har träffat har också poängterat att de inte enbart vill vara delaktiga i processen utan de vill dessutom att deras önskan tas på allvar. Forskarna beskriver att fastän om barnen ofta sa att de ville få till en förändring i sina liv gällande boende och uppgav att de ville flytta hem till sina biologiska föräldrar visade det sig att när möjligheten väl fanns ändrade sig många och ville stanna kvar i sina nuvarande familjehem (Vis & Fossum, 2013). Studien tar också upp att domstolen i vissa fall inte har kunnat döma enligt barnens önskemål då barnen blivit utsatta för våld och att det inte skulle vara förenligt med deras bästa att flytta hem dem trots att de uttryckt det. Det som även uppkom i denna studie var att rätten i en tredjedel av fallen utdömde mer umgänge med biologiska föräldrarna trots att barnet uttryckt en önskan emot (ibid, 2013).
Andersson & Rasmussen (2006) menar utifrån sin forskning att det är oerhört viktigt att lyssna på barn för att kunna säkerställa en fungerande vård. Barn som är i behov av
familjehemsvård har ett svårt utgångsläge eftersom de inte kan bo kvar hos sina biologiska föräldrar. Om det inte finns en väl fungerande kontakt mellan socialsekreterare och barnet kan det leda till att risker för missförhållande i familjehemmet förblir dolda eller till att
socialsekreteraren fattar felaktiga beslut. Barnen i forskningsstudien uttrycker att
socialsekreteraren de träffat haft en viktig roll och att dennes engagemang och kunskap kan vara avgörande. Barnen måste känna att de blir lyssnade på och att de är involverade i beslut som rör dem istället för att som ofta händer att de känner att beslut tas över deras huvud (Andersson & Rasmussen, 2006).
Wissö m.fl. (2017) menar att vara familjehemsplacerad karaktäriseras av osäkerhet och av instabilitet men för att öka stabiliteten för de placerade barnen har lagstiftaren utarbetat en möjlighet att överflytta vårdnaden från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar. I Sverige saknas forskning inom detta område som handlar om vårdnadsöverflyttningar från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar. Enligt en brittisk studie som Wissö et al (2017) refererar till visas att en juridisk överflyttning av vårdnaden kan bidra till trygghet för barnet.
I denna studie framgår att för att en vårdnadsöverflyttning skall bli aktuell måste det finnas en ömsesidig anknytning mellan det placerade barnet och familjehemsföräldrarna. De pekar även på avsaknaden av barnets inställning och delaktighet i domsluten som de har granskat och i de få fall det står med har medelåldern varit 13 år dvs. de har uppnått en så pass hög ålder att rätten anser att de förstår innebörden av en vårdnadsöverflyttning (Wissö et al.
2017).
2.2.3 Barnperspektiv och barnets perspektiv
Barnperspektiv och barnets perspektiv har i forskning beskrivits ha olika betydelser.
Barnperspektiv handlar om vuxna och deras kunskaper och kompetenser, hur de kan se barnet och försöker göra det bästa för barnet. Barnets perspektiv däremot är det barnet själv känner, upplever och beskriver (Halldén, 2003).
Bergnehr (2019) har i sin litteraturöversikt över nordisk forskning gällande hur man använder sig av begreppen barnperspektiv och barnets perspektiv gjort en genomgång av hur barns aktörskap lyfts i de texter hon har studerat. Hon menar att barn är kompetenta och
handlingskraftiga men mer beroende av relationerna till de vuxna de har runt sig. Bergnehr (2019) visar på att forskning i stor utsträckning framställer barn som passiva och i konstant tolkningsbehov av vuxna istället för att se barnen som ett värdefullt kunskapstillskott.
Bijleveld et al. (2013) som i sin litteraturöversikt baserad på litteratursökningar i flera
vetenskapliga bibliografiska databaser poängterar även dem vikten av en fungerande relation mellan socialsekreteraren och barnet. De berör de utmaningar socialsekreterare kan stöta på när det å ena sidan förväntas att barnen skall vara delaktiga men samtidigt förväntas det att
man lyssnar på vårdnadshavare och övriga viktiga personer och organisationer som finns runt barnet. Slutsatser som dras i denna forskning är att så länge samhället ser barn som utsatta och inkapabla att påverka sin omgivning kommer socialarbetare fortsätta fatta beslut över deras huvud. Detta trots att forskning pekar på att barn vill vara mer delaktiga och att de barn som faktiskt har varit det påvisar en högre självkänsla och känsla av att ha makt och kontroll över sitt liv (Bijleveld el al. 2013). Denna studie är intressant för oss även om det handlar om socialsekreterares bedömningar då det är dessa utredningstexter som ligger till grund för domarna och därför påverkar domarnas bedömningar.
2.2.4 Barnets bästa ur ett rättsvetenskapligt perspektiv
Som tidigare nämnts finns det svårigheter med att definiera barnets bästa då begreppet kan upplevas olika utifrån tid och rum. En annan svårighet med detta begrepp är att rättsväsendet kan ha en annan tolkning av barnets bästa än den sociala barnavården i Sverige. Kaldal (2010) skriver i sin avhandling att den svenska lagstiftningen vill se sig som
familjeorienterad, dock gör de öppna formuleringarna och det stora tolkningsutrymmet det svårt, framförallt blir det svårt att definiera ett rekvisit som “barnets bästa”. Enligt Kaldal saknas en gemensam teoretisk grund att stå på vilket försvårar tolkningen. Socialtjänsten utgår ofta från ett systemorienterat synsätt där man ser människan i sitt sammanhang och barnen som en del av familjen och där den sociala barnavårdens familjeorienterade synsätt kan ställas mot det anglosaxiska skyddsorienterade systemet (Andersson & Sallnäs, 2019).
Dock kan även detta synsätt skilja sig åt mellan olika forskare och yrkesområden. Kaldal (2010) lyfter också fram det processrättsliga perspektivet och menar att principen om barnets bästa har skärpt domstolarnas utredningsansvar. Kravet på att barnets bästa skall ligga till grund i framförallt beslut som förvaltningsrätten tar, såsom exempelvis beslut som rör LVU, har gjort att om bedömningen om barnets bästa inte framgår anses utredningen från
socialtjänsten som undermålig (ibid).
Leviner (2011) menar att barnets bästa måste ses som en tolkningsprincip som skall ha företräde när den ställs gentemot andra principer inom rättsväsendet. I LVU-mål skall barnets bästa ses som ett rekvisit, trots detta kan det konstateras att barn som har uttryckt sin vilja i socialtjänsten utredningar avspeglar det sig inte alltid i domsluten. Det går med andra ord inte att avgöra utifrån rättsfall om barnets önskan fått någon betydelse i avgörandet framförallt inte i högre instanser (Leviner, 2011).
Hollander (2004) ifrågasätter om barnets bästa har stärkts över huvud taget då detta begrepp inom rättsväsendet är så ospecificerat. Hon menar även att denna avsaknad av samsyn mellan socialtjänsten och domstolar har lett till att tolkningen av barnets bästa endast försätter barnet i beroendeställning till de vuxna som barnet har runt sig. Det är med andra ord upp till des vuxna att ta hänsyn till barnets vilja och önskan och om detta inte görs förblir barnets röst ohörd i frågor som rör dem. Hon påtalar att barnkonventionen inte skapar rättigheter för barn men förutsättningar genom att göra barnen till medborgare. Genom barnets rätt att komma till tals har tolkningen av barnets bästa hamnat i fokus då det inte går att bedöma vad som är barnets bästa om barnet inte får komma till tals. Hur detta sedan tolkas av vuxenvärlden kommer att få stor betydelse. Det finns här två sätt att belysa detta på, det ena utgår från i vilken grad barnet har för förmåga att kunna uttrycka sig på dvs. aktörsperspektivet och det andra handlar om i vilken utsträckning barnet behöver skyddas från sina önskemål det s.k.
skyddsperpektivet. Ryrstedt (2009) menar att man inte kan tillförsäkra barnets bästa genom att skydda dem från att aktivt delta utan istället bör det skapas strategier för att kunna skydda barnet i deltagandet. Aktörsperspektivet ökar barnets handlingsutrymme (Hollander et al.
2004) och barnet tillskrivs rättigheter och skyldigheter, med skyddsperspektivet ökar beroendeställningen till de vuxna då vikten av hur barnets vilja och önskan tolkas och förmedlas blir avgörande. I båda dessa perspektiv är begreppen mognad och kompetens centrala. Rättsliga processer ser något annorlunda ut beroende på vad de handlar om men gemensamt är att alla parter skall få komma till tals. För att öka barnets ställning har det tagits fram lagar om särskilda företrädare till barn som skall hjälpa barnet i den rättsliga frågan när vårdnadshavaren inte kan bistå med detta. I vårdnadstvister har barn inga egna ombud men detta är omdiskuterat huruvida en ställföreträdare i dessa frågor skulle stärka deras röster i den här typen av rättsfall (ibid).
För att kunna hävda barnets rättsliga ställning måste det ses som ett subjekt med rättigheter.
Härigenom respekteras barnet som medborgare vilket medför att det möjliggör att se barnet som en aktör (Mattsson, 2010). Med hjälp av detta synsätt som säger att samhället skall se barnet som ett subjekt och utifrån dokument som barnkonventionen vill vi synliggöra
rättstillämpningen i relation till konceptet barnets bästa. Kaldal (2014) tar upp i sin forskning att i rättsprocesser talas det ofta om barn i termer om skydds- och aktörsperspektiv.
Skyddsperspektivet handlar om att den unge inte skall delta i rättsprocessen i syfte att skydda barnet då det kan leda till påfrestningar för den unga samt att det även kan bidra till att större konflikter och sprickor uppstår i relationen mellan det placerade barnet och biologiska
föräldrar. Aktörsperspektivets avsikt är istället att se barnet som kompetent och belyser vikten av att lyfta barnets egna vilja.
2.2.5 Sammanfattning tidigare forskning
Sammanfattningsvis kan sägas att forskning visar att barn inte är delaktiga i den grad som lagstiftningen avser. Det framkommer att umgänge och anknytning är viktiga argument och att umgänge kan ses utifrån både en positiv och negativ synvinkel enligt domstolen vilket gör det svårtolkat. Det framgår även att vanligtvis lyfts ursprungsfamiljens brister och ofta saknas de positiva delarna i de placerade barnens liv. Forskarna är enstämmiga i att både domstol och socialt arbete behöver göra barnen mer delaktiga i de beslut som rör dem samt att tydlig information ska ges. De belyser också att det görs generella bedömningar och inte specifika utifrån det unika barnet. Forskare menar att berörda myndigheter behöver ändra på hur man talar om barn för att på så sätt synliggöra barnen och lyfta deras röster. Studier tar även upp problematiken i att det finns ett starkt vuxenperspektiv i rättsfall som ofta får företräde framför barnets bästa. Det efterfrågas även en samsyn runt hur barnets bästa skall tolkas och flertalet studier tar upp svårigheterna med att definiera barnets bästa då socialtjänsten i hög utsträckning arbetar utifrån ett systemorienterat synsätt med barnet som en del av ett familjesystem där det familjeorienterade synsättet är utgångspunkten i den svenska
lagstiftningen. Kunskap, engagemang och vilja att förstå och kunna tolka barnets behov och önskningar är även det något som inte finns i tillräckligt hög grad.
3. Teoretiska perspektiv
I detta avsnitt redovisas vårt teoretiska perspektiv, vi har valt att använda barndomssociologi som utgångspunkt för denna studie.
3.1 Barndomssociologi
Inom barndomssociologi menar forskare att barn skall ges möjlighet att vara delaktiga och att barn skall ses som aktörer. Barndomssociologi handlar om att barn tillskrivs rättigheter under uppväxttiden och om barns aktörskap (Halldén, 2007). Inom barndomsforskningen har
forskare varit noga med att understryka att barn skall ses som “being” istället för “becoming”.
Detta perspektiv poängterar barnets egen rätt och att barndomen inte ska ses som en
transportsträcka till vuxenvärlden. På detta sätt belyses även barnperspektivet som avser att lyssna på barnet och även ta vara på deras åsikter (Halldén, 2007). Barndomssociologin växte fram under 1980 talet när forskare började kritisera den klassiska socialisations -och
utvecklingsteori som utgick från att barn är på ett visst sätt och genomgår vissa stadier i utvecklingen. Det saknades en teori om att barn är aktörer med egen rätt.
Barndomssociologin underlättar för att förstå begrepp såsom förändring och modernitet. Det var vid denna tidpunkt det skapades ett intellektuellt utrymme för barnperspektivet och intresset ökade för att ta reda på mer om hur den sociala konstruktionen av barndomen ser ut (Johansson & Sorbring, 2018).
Barns rättigheter tas tillvara av vuxna aktörer som finns runt barnet i form av enskilda
personer eller myndighetspersoner som barnet befinner sig i en beroendeställning till. Aktörer finns alltid med i en kontext som både begränsar och skapar förutsättningar för individen. Även familjen skapas utifrån den kontext och det samhälle den befinner sig i. Individen tillhör sitt familjesystem men ingår även i olikasystem som påverkar dess vardag (Mattsson, 2010).
4. Metod och material “
Nedan redovisas studiens material och urval samt analysmetod.
4.1 Empiriskt material
Det empiriska materialet består av tjugotvå hovrättsdomar och en dom från högsta domstolen som det ofta refereras till i de övriga domarna. Rättsfallen vi har tagit del av är relevanta utifrån studiens syfte att analysera barnets bästa inom rättsområdet SoL 6 kap. 8§ gällande frågan om det är uppenbart bäst för barnet som är placerat att vårdnaden flyttas över från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar. Talan väcks av socialnämnden (2006:458).
Dessa domar är författade mellan åren 2010 och 2020. Anledningen till denna
tidsavgränsning var bland annat svårigheten att få tag på denna typ av specifika domar men även utifrån en önskan om att kunna se om det skett någon förändring i resonemanget kring barnets bästa från tingsrätt till hovrätt över tid. Rättsfallen har liknande struktur gällande rubriker men innehållet under rubrikerna kan variera en hel del. Högst upp i domarna framkommer vad avgörandet gäller följt av klagande, motpart samt sakfrågan vilket i dessa fall är vårdnad och umgänge. Efter detta redovisas parternas argument och domskäl med resonemang hur rätten tänkt tillsammans med referat. Sist finns en besvärshänvisning med information om hur överklagande går till och tingsrättsdomen som bilaga. Dessa
tingsrättsdomar är uppbyggda på liknande sätt men innehåller mer detaljerat de två parternas önskan och inställning.
Hovrätten hänvisar i sin bedömning till tingsrättens dom men gör alltid en egen bedömning vare sig den är densamma som tingsrätten eller inte. Författarna till denna studie har tagit tingsrättens domar i beaktning men valt att koncentrera oss på hovrättens utfall, detta för att det är domsluten i hovrätten som är gällande men tingsrättens domar är ofta mer utförligare gällande svarandes och klagande parts inställning och uttalanden.
4.2 Urval
Vi har gjort ett strategiskt urval utifrån rättsfall för att det skall överensstämma med studiens forskningsfrågor. Det centrala i vårt urval är att detta är överklagningsärenden där en konflikt föreligger mellan vad socialtjänsten anser är barnets bästa och vad vårdnadshavarna vill gällande barnets vårdnad, och blir därför särskilt intressanta att granska utifrån hur domstolen tolkar och resonerar kring barnets bästa när det gäller vårdnaden.
Domarna är hämtade från JP infonet AB som en av oss författare till denna studie har tillgång till via sitt arbete. Det empiriska materialet söktes på vårdnadsöverflyttning, familjehem, vårdnad och socialtjänst. Domar som behandlas i denna databas är hovrättsdomar som skrivs ut i sin helhet vilket underlättade sökandet då det var detta vi eftersökte till studien.
4.3 Analysmetod
Bryman (2011) menar att kvalitativ tematisk analys är en metod för att identifiera och analysera mönster eller teman utifrån data som har samlats. Vi har genomfört ett antal genomläsningar för att aktivt tolka fram ett mönster skapat av det empiriska materialet enligt Bryman (2011). Vi har i denna studie varit noga med kodningarna och vi har börjat göra våra kodningar på varsitt håll för att sedan jämföra med varandra. Efter detta har vi gått tillbaka till det empiriska materialet för att stämma av igen med varandra för att se att vi förhåller oss till syftet med vår studie genom hela processen. På detta sätt, genom att hela tiden
dubbelkolla med varandra och det empiriska materialet försöker vi få resultaten i studien så tillförlitliga som möjligt.
Koderna sammanfattar vad ord, meningar och stycken handlar om. Vi har här brutit ner materialet i mindre delar för att göra det mer relevant för forskningsfrågan enligt Boreus (2011). Vi har sedan fortsatt letat efter meningar och mönster som uppstått från det empiriska materialet som vi sedan har kunnat koppla till våra frågeställningar om hur rätten resonerat kring barnets bästa. Här undersökte vi relationen mellan koder och bildade grupper som sedan kan utvecklas till teman och kategorier enligt Boreus (2011). Tema är ett
sammanhängande och i relation till forskningsfrågan meningsfullt mönster i empirin (ibid).
Denna studie fokuserar framför allt på rättsfall och hur domare argumenterar i sina beslut att bifalla eller inte bifalla en vårdnadsöverflyttning. Denna studie kan lämpa sig bra med en kvalitativ tematisk analys med induktiv ansats, då det är en analys som söker förståelse och mening i de data som tas fram.
I tabell 1 har vi samlat data av mer faktabetonad information om barnets ålder, placeringstid och hur länge barnet varit placerad när frågan om vårdnadsöverflyttning har väckts etc.
Denna har vi sedan utgått från för att få en mer överskådlig bild och för att på så sätt
synliggöra de teman som uppstod. Denna del dvs. tabell 1, av analysen är av mer kvantitativ art, som innebär att man räknar hur ofta något förekommer i en text (Larsson et al. 2015) och som vi har valt pga. materialets beskaffenhet då domarna inte redovisar några mer fördjupade resonemang. Huvuddelen av studien och tabell 2 som innehåller ofta förekommande
argument såsom anknytning och umgänge, är dock av mer kvalitativ art då vi har sett till de angivna resonemangen och argumentationerna som rätten faktiskt för.
Det finns dock många fallgropar som Braun & Clarke (2006) varnar för och som vi försökt vara uppmärksamma på att inte falla ner i. En är att man misslyckas helt med att faktiskt analysera datan. Forskaren måste se utöver det som står i det empiriska materialet och förklara för läsaren vad man vill uppnå vilket vi försökt förhålla oss till genom hela studien.
Vi har undersökt resonemangen och argumentationen som förs fram för att motivera en vårdnadsöverflyttning eller ej utifrån barnets bästa, dessa skäl är baserade på socialtjänstens underlag samt de biologiska föräldrarnas utsagor. Dessa resonemang baserade utifrån barnets bästa har sedan grupperats in i teman: Anknytning- det vanligaste argumentet, Återförening och socialtjänstens ansvar, Umgänge- en princip som tolkas på olika sätt samt Ambivalent och generellt om det placerade barnets egna vilja, vi har även sett till hur man har förhållit sig till barnets ålder och hur barnets uppväxtförhållanden har sett ut.
En annan fallgrop handlar om tydlighet och risken att man inte tillhandahåller tillräckligt beskrivande material som underlag i sina teman. Detta försöker vi undvika genom att tydligt beskriva hur lagarna ser ut och vad man har att förhålla sig till i domarna. Vi har även kontinuerligt stämt av våra kodningar med varandra för att uppnå tydlighet. Detta för oss in på ytterligare en fallgrop som belyser felaktigheter mellan analysen och påståenden, det här skall vi återigen försöka undgå genom att hela tiden stämma av med det empiriska materialet och oss emellan. Vi har under hela processen fört en dialog med varandra runt dessa teman
och haft ett delat google-dokument där vi båda kontinuerligt skrivit, diskuterat och bearbetat vårt material. Även den sista fallgropen handlar om överensstämmelse men lyfter också in teorin som en eventuell svaghet som kan påverka och göra att materialet framstår som
motsägelsefullt. Detta område har vi noga övervägt flertalet gånger och förkastat flera teorier under studiens process för att kunna tillförsäkra väl bearbetade och grundade analyser.
4.4 Metodologiska begränsningar
Materialets beskaffenhet gör att det vi ser i domarna är de biologiska föräldrarnas och socialtjänstens framställan och hur detta ses av domstolen och inte materialet som ligger till grund för detta dvs. socialtjänstens utredningstexter. Ytterligare en begränsning i materialet är att det inte framgår om barnet blir tvunget att flytta hem till ursprungsfamiljen i de fall där vårdnaden inte övergick till familjehemsföräldrarna.
Domarna bygger på socialtjänstens utredningar och information från ursprungsfamiljen samt muntliga förhandlingar i rätten. Domar skrivs för att motivera det beslut som fattas vilket betyder att viss nödvändig information gällande både styrkor och svagheter hos familjehem och biologiska föräldrar aldrig kommer fram. Vi vill även understryka att vi inte har haft tillgång till socialtjänstens utredningar, detta har självklart betydelse när den här typen av empiriskt material analyseras och är en begränsning (Sallnäs & Lundström, 2019).
Begreppet validitet talas det om inom kvalitativa studier, dock kan även begrepp såsom trovärdighet och tillförlitlighet ersätta validiteten. Det handlar om att forskaren varit
noggrann i hela studien (Fejes & Thornberg, 2017). Genom en analytisk generalisering kan forskaren i en kvalitativ studie öka sin överförbarhet. Trovärdigheten i en kvalitativ studie kan öka om resultat och tidigare forskning stämmer överens med varandra, vilket vi i denna studie anser oss uppnått (Kvale & Brinkmann, 2009).
4.5 Etiska överväganden
Etiska överväganden är viktiga inom forskning. Etiska rådet talar om två övergripande krav:
forskningskravet och individskyddskravet. Individskyddskravet handlar om den medverkande individens integritetsskydd. Det talas i huvudsak om fyra krav som skall uppfyllas inom individskyddskravet: samtyckeskravet, nyttjandekravet, konfidentialitetskravet och informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002). Vår studie kommer endast att beröras av konfidentialitetskravet: Informationen som kommer fram i en studie får inte kunna härledas till dem som medverkat. Det vi måste ha i åtanke är att alla domar är offentliga handlingar och vi måste därför vara noga med att se till att det inte framkommer någon information som
kan hänvisas till de domar vi utgått från. Vi har valt att skriva ut en sammanfattning av ett rättsfall som Europadomstolen tagit upp då högsta domstolen skriver ut dessa referenser med namn, målsnummer och datum i sina domar. Vi har även valt att göra på detta sätt då det ger läsaren en större förståelse för vårt empiriska material.
De etiska aspekterna blir än mer viktiga eftersom barn är inblandade i dessa rättsfall. Vi har på grund av detta beslutat oss för att inte skriva ut målsnummer i studien. Vi kommer istället använda oss av nummer mellan 1-23, en lista finns att tillgå men den lista som finns hos författarna till denna studie kommer då uppsatsen är färdig att förstöras.
Vi kommer inte ta upp namn på barnet eller någon annan i domarna och inte heller
personnummer kommer att skrivas ut för att inte avslöja något som kan leda till eller avslöja någons identitet. Vi kommer dock skriva ut åldrar eftersom det kan vara av betydelse för studien då ålder på barnet när det placerades och hur länge barnet varit placerat kan ha påverkat utfallet av domarna. I de fall vi har citerat har vi bytt ut de placerade barnens namn till X och vårdnadshavarnas till vårdnadshavare 1 och 2 och familjehemsföräldrarnas namn har vi bytt ut till familjehemsföräldrar.
5. Resultat och analys
Under denna rubrik kommer studiens huvudsakliga resultat redovisas. Inledningsvis görs en översikt av materialet och därefter kommer de teman som tagits fram ur kodningen av rättsfallen att presenteras. De teman som kommer att tas upp är: anknytning- det vanligaste argumentet, umgänge- en princip som tolkas på olika sätt, återförening och socialtjänstens ansvar, samt ambivalent och generellt om det placerade barnets egna vilja. Dessa teman kommer att presenteras var för sig och förtydligas med citat och även med hänvisningar som gjorts i domarna. De hänvisningar som tagits med är de som var allra vanligast i domarna.
Alla domar förutom två, som inte innehöll några hänvisningar alls (rättsfall 22 och 23) innehöll minst en av dessa. De mest informativa rättsfallen hade flertalet av dessa
hänvisningar i domarna. Vi kommer även att analysera rättsfallen utifrån tidigare forskning samt teori. Vi har valt citat och hänvisningar för att kunna följa domarnas resonemang i de rättsfall vi studerat.
5.1 Introduktion till resultatredovisning
Nedan redovisas den tabell som är mer faktabetonad men som vi utgick från när vi letade teman. Denna tabell visar år när domar är tagna, barnets ålder samt hur länge barnet har varit
placerat i samma familjehem. Den visar även i vilken vårdform barnet var placerat under, om det har fått komma till tals gällande om de vill bo kvar i familjehemmet och/eller om de vill att vårdnaden ska gå över till familjehemmet samt om hovrätten gjort en annorlunda
bedömning än tingsrätten. Senare kommer även en mer specifik tabell att redovisas utifrån analyser av resonemang i domar runt anknytning och umgänge.
Tabell 1, översikt:
Dom Ålder på barn vid domslut
Ålder på barn vid placering
Längd på placering när talan om vö väcks
Skedde vö vid tingsrätt
Skedde vö vid hovrätt
Redovisas barnets vilja utifrån om de vill bo kvar i famhem eller om de ställer sig positiva till v.överflytt
Vård- form
1 2018
5 år 2 dagar 5 år Nej Ja Nej SoL
2 2018
14 år 8 år bodde 2 i annat famhem
4 år ja Samma
som TN
Ja, positiv till v.överflytt
LVU
3 2016
12 år 3 år 9 år ja Samma
som TN
Ja, positiv till v.överflytt
Framgår ej
4 2019
4 år 6 mån 3,5 år ja Tillbaka
till vh
nej LVU
5 2018
5 år 1 år 3 år ja Samma
som TN
nej SoL
(flyttförb ud 2017)
6 2018
16 år Födseln 16 år Nej Ja Ja, positiv till
v.överflytt
SoL (föddes i fängelse
7 2018
7 år Framgå ej 3,5 år ja Tillbaka
till vh.
Ja, vill bo kvar. SoL
8 2018
11 år 3 veckor 10 år Nej Ja lojalitetskonflikt SoL
(flyttförb ud 2014)
9 2016
9 år 2,5 år 6,5 år Nej Nej endast
ändrat umg.
nej SoL
10 2019
8 år 8 mån 7 år Nej Ja nej SoL
11 2015
6 år 6 mån 5 år Nej Ja nej LVU
12 HD 2014
9 år 1 år 6 (hinner
bli 8 innan HD)
Nej Ja, samt
fastställs HD
Nej LVU
13 2015
8 år födsel Bott i
samma 6 år
nej ja Nej LVU
14 2017
8 år 4 mån 8 år Nej ja Nej Framgår
ej
15 2015
7 år 8 mån 6 år ja Endast
ändrat Umg.
Nej LVU
16 2014
9 år 3 år 6 år ja Tillbaka
till vh.
Nej SoL
17 2014
8 år 1,5 år 6,5 år nej Ja Ja, vill bo kvar LVU
Tabellen visar att i cirka en tredjedel av rättsfallen har barnen uttryckt sin vilja och alla av dem ställer sig positiva till att bo kvar i familjehemmet eller vill att vårdnaden övergår till familjehemsföräldrarna. Av dessa barn var alla utom tre över tio år och i ett fall misstänkte rätten lojalitetskonflikt då de fick motstridiga uppgifter från biologiska föräldrar och
socialtjänsten. I två av de rättsfall där barnet uttryckt att det ville stanna kvar i familjehemmet övergick vårdnaden inte till familjehemmet, i båda fallen var barnen under tio år. Det är ungefär hälften av alla barn som är placerade med stöd av SoL varav socialtjänsten i två fall har ansökt om flyttförbud. I två av de rättsfall vi har granskat framgår ej placeringsform och i resterande fall dvs. elva stycken är placerade med stöd av LVU. I tio av fallen övergick vårdnaden till familjehemmet i tingsrätten dock ändrade hovrätten domsluten i två av dessa fall och lät vårdnaden gå tillbaka till biologiska föräldrar. I nästan hälften av fallen ändrade hovrätten tingsrättens dom i vårdnadsfrågan och överlät vårdnaden till
familjehemsföräldrarna. I fyra rättsfall fastställde hovrätten tingsrättens dom i vårdnadsfrågan och vårdnaden övergick till familjehemsföräldrarna. I fyra fall ändrade hovrätten endast umgänget mellan det placerade barnet och biologiska föräldrar. Det var totalt arton av de
18 2016
5 år Födseln 5 år Ja Ändrar
end. Umg.
Nej LVU
19 2012
11 år 2,5 år 7 år Ja Ändrar en.
Umg.
Ja, vill bo kvar LVU
20 2010
7 år 1 år 6 år Nej Nej Ja, vill bo kvar SoL
21 2020
8 år 5 mån 7,5 år Nej ja nej LVU
22 2016
10 år 4 år 4 år Nej ja Nej SoL
23 2018
12 år 5 år 7 år Ja Samma
som TN
nej LVU
tjugotre rättsfall som tagits upp där vårdnaden övergick till familjehemmet. Åldern på barnen där vårdnaden inte övergick till familjehemmet var i ett fall fyra år, i två fall sju år och i två av fallen nio år varav tre av dessa hade bott i sitt familjehem i sex år och två stycken i tre år.
Detta betyder dock inte att barnen i dessa fall var tvungna att flytta hem till sin
ursprungsfamilj utan endast att vårdnaden inte övergick till familjehemmet. I två av dessa fall hade barnen uttryckt ett önskemål om att få bo kvar i sitt familjehem.
5.2 Resultatredovisning
Alla rättsfall redovisade hur umgänget med det biologiska nätverket hade sett ut över tid och i alla domar framgick även hur anknytningen mellan barnet och familjehemmet ansågs vara. I alla dessa fall ansåg socialtjänsten att anknytningen var stark.
Vi har tagit ut en del citat för att lättare sätta in läsaren i hur vi har resonerat. Observera att en del citat är tagna från tingsrätten och är överklagade till hovrätten vilket gör att det inte påvisar utfallet på domen då hovrätten ofta gjort en annan bedömning i högre instans. När detta sker kommer vi att kommentera det. Vi har valt att ta citat från både tingsrätt och hovrätt för att läsaren skall få en djupare förståelse för materialet samt för att kunna
synliggöra de olika resonemangen men även för att belysa att lagar och förarbeten kan tolkas och användas på olika sätt. Vi kommer även redovisa de hänvisningar som gjorts för att förstå hur resonemangen runt barnets bästa har förts.
I närmare hälften av våra rättsfall (1,2,8, 9,11,12,13,15,18,21) har man gjort hänvisningar till tre fall som tagits upp i Europadomstolen där man prövat om artikel 8, rätten till skydd för privat- och familjeliv har kränkts. Dessa är intressanta att ta upp i denna studie då alla myndigheter i de länder som blivit stämda hänvisat till barnets bästa i sina argument för att barnet skall få bo kvar i de familjer de befinner sig hos. I det fall vi tar upp här är det den biologiska pappan till en pojke som blivit omhändertagen och placerad som inte var nöjd med besluten som socialtjänsten hade tagit vilket resulterade i att han anmälde till
Europadomstolen. Detta fall har även Högsta domstolen i Sverige tagit med och hänvisat till i sin prejudicerande dom, den domen ingår i vårt empiriska material (rättsfall 12, Högsta domstolen 2014).
“ARTIKEL 8 Rätt till skydd för privat- och familjeliv: 1. Var och en har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. 2. Offentlig myndighet får inte ingripa i denna
rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten, den allmänna säkerheten eller landets ekonomiska välstånd, till
