Resa utan hinder
En kartläggning av tillgänglig turism och dess
utvecklingspotential inom den svenska besöksnäringen
Författare: Oliva Idh, Erica Edlingsson
& Karolina Rantala Handledare: Solène Prince Examinator: Hans Wessblad Termin: HT2020
Ämne: Turismvetenskap Nivå: Kanditatexamen
Abstract
Due to accessibility barriers, people with disabilities do not have the same opportunities to participate in tourism activities as others. This is a problem that can be seen worldwide, with Sweden not being an exception. In this study, a survey has been used to collect comprehensive data from people with mobility impairments in order to identify possible improvements for the tourism industry in Sweden. The result shows that the barriers are mainly associated with the physical environment, access to information and attitudes. This in turns has contributed to suggested implications for both actors in the tourism industry and the society. The implications concern prioritizing accessibility improvements, communicating reliable information, increasing co-operations, receiving inputs from experts, increasing competence among personnel and making right decisions from the start.
Key words: accessible tourism, accessibility, physical disability, mobility impairment, tourism industry, tourism experience
Sammanfattning
Resor har länge varit en del av människors liv och kan bidra till både välmående och ökad livskvalitet. Dock har inte alla samma förutsättningar när det kommer till att resa. Det gäller bland annat personer med funktionsnedsättningar. Trots att 15 procent av världens befolkning tros leva med en funktionsnedsättning finns idag begränsade möjligheter för dem att ta del av resor på lika villkor som andra. Det verkar gälla även inom Sverige. Resa utan hinder är med det sagt en studie inom forskningsområdet tillgänglig turism som avser att undersöka tillgängligheten inom den svenska besöksnäringen. I syfte att uppmärksamma eventuella förbättringsområden utgår studien från hur personer med någon form av rörelsenedsättning uppfattar sina möjligheter att resa inom Sverige. Dessa uppfattningar kartläggs med en enkätundersökning och används sedan som grund för att presentera möjliga utvecklingsmöjligheter för den svenska besöksnäringen.
Resultatet visar att personer med rörelsenedsättningar på grund av bristande tillgänglighet inte kan ta del av resor till den grad de önskar inom Sverige. Det framkommer att begränsningarna beror på bristfälligheter inom både besöksnäringen och samhället i stort. Vidare uppmärksammas brister gällande den fysiska miljön, tillgång till tillförlitlig information samt negativa attityder. Med det som grund föreslås att den svenska besöksnäringen såväl som andra aktörer i samhället i en högre grad bör prioritera tillgänglighet, förmedla mer tillförlitlig information, samarbeta, be om hjälp från sakkunniga, säkerhetsställa kompetensen hos medarbetarna och göra rätt från början.
Nyckelord: Tillgänglig turism, tillgänglighet, fysisk funktionsnedsättning, rörelsenedsättning, besöksnäring, turismupplevelsen
Tackord
Vi som är författare till denna studie vill rikta ett stort tack till samtliga personer och organisationer som vi varit i kontakt med under arbetets gång. Ert engagemang har varit till stor hjälp!
Inledningsvis vill vi tack alla som tagit sig tid att svara på vår enkät och dela med sig av sina erfarenheter och uppfattningar. Vi vill därefter rikta ett stort tack till de organisationer och forum som hjälpt oss i både utformandet och distributionen av vår enkät. Vidare vill vi även tacka vår handledare, Solène Prince, som under studiens genomförande varit tillmötesgående och på ett konstruktivt sätt bidragit med värdefulla synpunkter som tagit vårt arbete framåt. Vi vill dessutom tacka våra opponenter och vår examinator, Hans Wessblad, vars kommentarer bidragit till konstruktiva diskussioner såväl som förbättringar.
Stort tack!
Olivia Idh Erica Edlingsson Karolina Rantala
Ort: Kalmar Datum: 2021-01-11
Innehållsförteckning
1. Inledning ………. 1
1.1 Bakgrund ...………... 1
1.2 Problemdiskussion ....………....… 3
1.3 Frågeställning & syfte ...………... 4
1.4 Avgränsning ....………. 5
1.6 Disposition ……….. 5
2. Teoretisk bakgrund ………... 6
2.1 Funktionsnedsättning ……….... 6
2.2 Turismupplevelsen ………..… 9
2.3 Tillgänglig turism ………. 13
3. Tillgänglig turism i Sverige ……… 23
3.1 Tillgänglighet i Sverige ……… 23
3.2 Tillgänglighet i den svenska besöksnäringen ………... 25
4. Studiens genomförande ………... 26
4.1 Forskningsansats ………... 26
4.2 Forskningsmetod ………... 26
4.3 Datainsamling ………... 27
4.4 Analysmetod ………. 30
4.5 Etiska överväganden ………. 31
4.6 Metodkritik ………... 31
5. Presentation av enkätundersökningen ……….. 33
5.1 Generell information om våra respondenter ………. 33
5.2 Resvanor ………...… 34
5.3 Syn på resande ……….. 37
5.4 Planering och val av resa………..…...….41
5.5 Reseupplevelser………... 46
6. Analys av resultat ……… 53
7. Diskussion .………61
8. Slutsats ……….. 69
8.1 Studiens kunskapsbidrag ………... 69
8.2 Vidare forskning ………...… 71
Referenslista ………. 73
Bilagor ………...………….. 82
1. Inledning
Med följande kapitel vill vi introducera dig till vårt forskningsområde tillgänglig turism och ge dig en bild av vad vår studie handlar om.
Förhoppningen är att du efter detta kapitel förstår varför vi valt att studera tillgänglighet och vad vår studie utgår från för att försöka kartlägga tillgängligheten och dess utvecklingspotential i den svenska besöksnäringen.
1.1 Bakgrund
Att resa till nya platser har mer eller mindre alltid varit en del av människors liv.
Sedan 1950-talet har turism dock växt avsevärt och utvecklats till ett globalt fenomen (Page & Connell, 2020). Idag är turismindustrin en av de snabbast ekonomiskt växande industrierna i världen och dess globala spridning har gett både ekonomiska och sociala fördelar samt ökad sysselsättning även i många närstående näringar (World Travel and Tourism Council [WTTC], 2020). World Tourism Organization [UNWTO] (2001) menar att turismindustrin dessutom bidrar till välmående och en ökad förståelse mellan människor och olika kulturer. Vidare beskrivs resande som något självuppfyllande som alla ska ha möjlighet att ta del av samt att turismindustrin bör ta hänsyn till individers rättigheter och lika värde. Page & Connell (2020) betonar däremot att det trots turismens snabba framväxt inte är alla som haft eller har möjlighet att resa. Detta understryker även Darcy, McKercher & Schweinsberg (2020) som menar att de som utelämnas från eller blir förbisedda av turismindustrin ofta är marginaliserade grupper. En av dessa grupper är personer med funktionsnedsättning.
Uppskattningsvis lever omkring 15 procent av världens befolkning, närmare en miljard människor, med någon form av funktionsnedsättning. Detta är i sin tur en siffra som antas stiga i och med en ökad livslängd bland världsbefolkningen då ålderdom i sin tur ofta medför vissa funktionsnedsättningar (World Health Organization [WHO], 2020; Darcy & Dickson, 2009). Med det sagt kan en funktionsnedsättning vara fysisk, psykisk eller intellektuell och uppstå till följd av
sjukdom eller annat tillstånd, samt av en medfödd eller förvärvad skada. Dessa sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara permanenta eller temporära (Socialstyrelsen, 2007a). Det finns med andra ord en rad olika former av funktionsnedsättningar, vilka kan påverka personer på olika sätt och i olika grad.
Trots att inte alla med en funktionsnedsättning reser finns det många som aktivt söker sig ut på olika typer av resor (Yau, McKercher & Packer, 2004). Som ett resultat av ökade ekonomiska och sociala förutsättningar är det dessutom allt fler i denna målgrupp som väljer att resa (UNWTO, 2016). Bowtell (2015) menar dock att människor med funktionsnedsättning i dagsläget inte har samma resmöjligheter som personer utan funktionsnedsättning. Detta förstärker även Yau, McKercher & Packer (2004) som menar att de ofta möter både praktiska och sociala hinder som de behöver ta hänsyn till före såväl som under resan. Enligt UNWTO (2013) upplever många människor med en funktionsnedsättning problem gällande rörlighet eller tillgång till information på grund av hur samhällets miljöer, transportsystem och tjänster är designade. Det är med det sagt många personer med funktionsnedsättning som inte upplever den typ av frihetskänsla som ofta associeras med resor.
Att tillgängliggöra resande handlar om att tillgodose olika tillgänglighetsbehov för att personer med funktionsnedsättning självständigt och med värdighet ska kunna ta del av produkter, tjänster och miljöer på lika villkor som andra (Darcy & Dickson, 2009). Universell utformning är här ett aktuellt begrepp som innebär att produkter, tjänster och miljöer ska utformas så att de kan användas av alla (Buhalis, 2011a).
Med det sagt är det allt fler delar av världen som har stiftat lagar och vidtagit åtgärder inom både den offentliga och privata sektorn för att möjliggöra ett mer tillgängligt samhälle såväl som resande (Darcy & Buhalis, 2011a). Bland annat transport, boende och aktiviteter har i högre grad tillgänglighetsanpassats för att människor med olika förutsättningar ska kunna delta på lika villkor (Bowtell, 2015). Trots det finns det fortfarande många hinder kvar som försvårar för personer med funktionsnedsättning att delta i turistaktiviteter (UNWTO, 2016).
1.2 Problemdiskussion
Att reducera de barriärer som hindrar personer med funktionsnedsättning att delta i turistaktiviteter är ett arbete som alla aktörer inom turismindustrin bör engagera sig i (Smith, 1987). Vidare menar WHO (2011) att akademiska institutioner bör ägna sig åt studier om tillgänglighet och funktionshinder, gärna i samarbete med organisationer som arbetar med dessa frågor. Enligt Darcy & Dickson (2009) är ett större fokus på tillgänglig turism viktigt för att öka självständighet, rättvisa och värdighet hos personer med någon form av funktionsnedsättning. Buhalis m.fl.
(2015) hävdar dessutom att satsningar på tillgänglighet kan ge destinationer ökad konkurrenskraft. Detta förstärker även UNWTO (2016) som betonar att besöksmål som förstår värdet av tillgänglig turism kommer att uppleva att deras produkt- och tjänsteutbud utvecklas. Det kommer i sin tur att förstärka turismupplevelsen såväl som livskvaliteten för både destinationens besökare och invånare. Med det sagt anser Ambrose (2012) att de riktlinjer som utvecklas ska ta hänsyn till både turister och turismaktörer. Dels ska personer med funktionsnedsättning ha samma villkor att resa som personer utan funktionsnedsättning. Dessutom ska riktlinjerna ge turismaktörer förutsättningar att kunna erbjuda tillgängliga produkter och tjänster på ett kostnadseffektivt, lönsamt och hållbart sätt.
En stor del av forskningen lyfter fram tillgänglighet utifrån ett internationellt perspektiv. Med det sagt menar SOU (2017:95) att det finns bristfälligheter även inom den svenska besöksnäringen som bör åtgärdas. DHR, Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet (2018) betonar också att aktörer inom näringen till stor del saknar kompetens om universell utformning och hur besöksnäringen kan bli mer inkluderande. Att höja kunskapen om tillgängligheten i Sverige anses därmed vara nödvändigt. Fortsättningsvis menar UNWTO (2016) att en mer tillgänglig turism kräver en ökad förståelse för vilka faktorer som utgör en individs resa och reseupplevelse. Det kan därmed anses lämpligt att undersöka tillgänglighet utifrån resenärens perspektiv. Trots att det går att undersöka tillgänglighet utifrån besöksnäringens förutsättningar utgår denna studie därför från hur tillgängligheten upplevs av de personer som faktiskt påverkas av eventuella brister inom den.
Det finns som tidigare nämnt flera typer av funktionsnedsättningar som påverkar människor på olika sätt. Med det sagt menar Funka (u.å) att människors olika förutsättningar ger upphov till olika typer av problem, vilket gör det svårt att få en övergripande bild av hur tillgängligheten ser ut i samhället. I en undersökning av Trafikanalys (2018) framkommer dessutom att personer med en rörelse- eller synnedsättning är mer begränsade när det kommer till att resa än personer med exempelvis en hörselnedsättning. Denna information tillsammans med att vår studie präglas av en tidsbegränsning leder oss till ett beslut om att fokusera på hur tillgängligheten ser ut i relation till en mer specifik form av funktionsnedsättning.
Med tanke på att personer med just rörelsenedsättningar är en av de grupper som verkar vara mest begränsade syns ett stort behov av att öka kunskapen just där.
Förhoppningen är att ett fokus på detta i sin tur kan ge en mer djupgående insyn till skillnad från om studien förhåller sig till alla typer av funktionsnedsättningar. I sin tur hoppas vi att det kan ge betydelsefulla insikter till den svenska besöksnäringen såväl som andra organisationer och myndigheter som arbetar för ett mer inkluderande samhälle.
1.3 Frågeställning & syfte
Följande frågeställning ligger som grund för studien:
- Hur ser uppfattningen ut bland personer med rörelsenedsättning gällande sina möjligheter att resa inom Sverige?
Syftet med studien är att kartlägga hur personer med någon form av rörelsenedsättning uppfattar sina möjligheter att resa inom Sverige. Detta för att på så vis kunna presentera eventuella förbättringsområden när det kommer till att öka tillgängligheten inom den svenska besöksnäringen.
1.4 Avgränsning
Inledningsvis har en urvalsavgränsning gjorts som innebär att studien riktar sig till personer med en fysisk funktionsnedsättning och mer specifikt, rörelsenedsättning.
Vidare avgränsas studien geografiskt till Sverige och den svenska besöksnäringen, utan vidare avgränsningar inom landet. Fortsättningsvis bör nämnas att studien omfattar fritidsresor och inte resor som görs i arbetssyfte. De resor som lyfts fram i studien avgränsas dessutom till resor med övernattning på ett resmål utanför sin egen hemort.
1.6 Disposition
För att svara på studiens forskningsfråga har både sekundär- och primärdata samlats in. I kapitel 2 presenteras den sekundärdata som berör områdena funktionsnedsättning, turismupplevelsen och tillgänglig turism. Vidare lyfter kapitel 3 fram sekundärdata som samlats in gällande hur förutsättningarna ser ut i Sverige.
Därefter redogörs för studiens tillvägagångssätt i kapitel 4. En enkätundersökning har använts för att samla in studiens primärdata. Resultatet av undersökningen presenteras i kapitel 5. De resultat som påvisats jämförs med tidigare forskning i kapitel 6 för att sedan diskuteras i kapitel 7. Studien avslutas därefter med att presentera en slutsats där forskningsfrågan besvaras tillsammans med implikationer för besöksnäringen.
2. Teoretisk bakgrund
Detta kapitel lyfter studiens teoretiska bakgrund, vilken är indelad i huvudämnena funktionsnedsättning, turismupplevelser och tillgänglig turism.
Teorierna baseras på forskning från olika länder och använder till synes begreppet funktionsnedsättning som ett samlingsnamn för olika typer av funktionsnedsättningar. Den teoretiska delen kommer därför att ge en generell bild av våra huvudämnen.
2.1 Funktionsnedsättning
I denna del presenteras en generell bild av begreppet funktionsnedsättning och dess innebörd såväl som hur samhället förhåller sig till det. Teorin avser att skapa förståelse för den kontext som begreppet rörelsenedsättning ingår i. Det är nämligen den kontexten som lägger grund för vilka förutsättningar som personer med rörelsenedsättning har när det kommer till att ta del av samhället i stort såväl som resor av olika slag.
2.1.1 Vad är en funktionsnedsättning?
WHO (2011) beskriver termen funktionsnedsättning som komplex, dynamisk, flerdimensionell och omstridd. För att minska förvirringen och tydliggöra skillnaden mellan funktionsnedsättning och funktionshinder valde därför Socialstyrelsen år 2007 att ändra betydelsen av de båda termerna (Bolin, 2019). Som tidigare nämnt är en funktionsnedsättning en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Vidare handlar funktionshinder om bristfällig tillgänglighet i omgivningen, och definieras därmed som de hinder en person med funktionsnedsättningar möter i sin omgivning (Socialstyrelsen, 2007b).
WHO (2011) belyser en problematik kring samhällets generaliserande och stereotypiska föreställningar kring vad en funktionsnedsättning är eller vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning. Funktionsnedsättningar är en del av det mänskliga tillståndet, och de flesta av oss kommer någon gång under livet att
vara tillfälligt eller permanent nedsatta eller begränsade. Att ha en funktionsnedsättning är dessutom inget allmängiltigt tillstånd, utan omfattar hälsotillstånd som kan vara både synliga och osynliga; tillfälliga eller permanenta;
statiska eller episodiska; smärtsamma eller smärtfria. Centers for Disease Control and Prevention (2020) beskriver vidare att funktionsnedsättningar kan påverka en persons syn, hörsel, minne, psykiska hälsa och sociala relationer med också dennes förmåga att röra sig, lära sig, tänka, samt kommunicera. Darcy & Buhalis (2011b) redogör för olika nivåer av självständighet och behov av stöd hos människor med funktionsnedsättningar. Det kan innebära allt från att inget stöd behövs, till hjälpmedel vid rörelse till behov av assistans dygnet runt.
2.1.2 Den medicinska och sociala modellen
Vid forskning inom funktionsnedsättning domineras den akademiska världen huvudsakligen av två olika synsätt; den medicinska modellen och den sociala modellen av funktionsnedsättning (Nicolaisen, Stilling Blichfeldt & Sonnenschein, 2012). Dessa två synsätt kan användas för att förstå innebörden av begreppet funktionsnedsättning. Enligt den medicinska modellen anses en funktionsnedsättning vara ett resultat av en fysisk eller psykisk skada eller abnormitet. Ett funktionshinder å andra sidan är restriktionen eller saknaden av en funktion som uppkommit på grund av funktionsnedsättningen. Således kan en funktionsnedsättning, beroende på nivå, bli ett funktionshinder (Darcy & Buhalis, 2011b). Vidare skapades den sociala modellen som en respons till den medicinska för att visa ett annat sätt att se på funktionsnedsättningar (Oliver, 2013). Detta synsätt argumenterar för att det inte är funktionsnedsättningen som resulterar i ett funktionshinder. Istället anses funktionshindret vara den sociala utformningen av en otillgänglig miljö som förtrycker och exkluderar personer med funktionsnedsättningar från ett socialt deltagande (Darcy & Buhalis, 2011b).
Modellen kan ses som ett underlag för att stödja och inkludera istället för att behandla och bota (Darcy & Buhalis, 2011b; Haegele & Hodge, 2016; Gilson &
Depoy, 2000).
Båda modellerna har kritiserats. Den medicinska modellen anses skapa etiketter och kategorisering av människor baserat på individens kroppsliga funktion. Den har även mottagit kritik för att den tenderar att placera människor med funktionsnedsättning i rollen som sjuk, vilket har influerat hur människor i samhället interagerar och pratar med personer med funktionsnedsättningar (Haegele & Hodge, 2016). Den sociala modellen har ifrågasatts för att den inte lägger tillräcklig vikt vid själva funktionsnedsättningen, vilket har bidragit till att forskningen om hur det är att leva med en funktionsnedsättning begränsats. Den har också mottagit kritik för att den förnekar funktionsnedsättningen som ett faktiskt hinder (Oliver, 2013). Det kan argumenteras för att en blandning av de två synsätten är vad som behövs då båda bidrar med viktig insikt (Haegele & Hodge, 2016; Oliver, 2013; Nicolaisen, Stilling Blichfeldt & Sonnenschein, 2012).
2.1.3 Inkludering och mänskliga rättigheter
WHO (2011) menar i sin World Report on Disability att funktionsnedsättningar är en humanitär fråga till följd av främst tre anledningar. För det första är det vanligt att människor med funktionsnedsättningar diskrimineras genom att exempelvis nekas jobb, vård och utbildning på grund av funktionsnedsättningen. För det andra kränks ofta värdigheten genom att de utsätts för våld, övergrepp och fördomar baserat på deras funktionsnedsättning. Till sist förnekas ofta självständigheten hos personer med funktionsnedsättningar. Att arbeta med dessa frågor anses därmed vara en nödvändighet för att stärka mänskliga rättigheter (WHO, 2011).
Idag arbetar allt fler länder med att lagstifta mot diskriminering av personer med en funktionsnedsättning och att vidta åtgärder i syfte att tillgängliggöra samhället för människor med tillgänglighetsbehov (Darcy & Buhalis, 2011a; WHO, 2011). Bland annat antogs år 2006 den internationella konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning av FN för att året därpå undertecknas av 82 medlemsstater, däribland Sverige. De stater som skrivit på ska säkerställa att personer med funktionsnedsättningar får tillgång till den fysiska miljön såväl som anläggningar och tjänster som erbjuds till allmänheten både på landsbygden och i städerna (Regeringskansliet, 2008).
2.2 Turismupplevelsen
Följande presenteras tidigare forskning gällande motivation till att resa, vad som bidrar till reseupplevelsen samt val av resa. Områdena som lyfts baseras på generella teorier och lyfter inte specifikt fram forskning gällande resenärer med någon form av funktionsnedsättning.
2.2.1 Motivation till att resa
Människor har gått från att främst resa i syfte att införskaffa mat och vatten, hitta skydd, erövra landområden, tjäna pengar och delta i religiösa aktiviteter till att huvudsakligen resa för nöjes skull (Mathieson & Wall, 1982). Med det sagt visar forskning att reseupplevelser kan ha positiv inverkan på människors liv på ett antal olika sätt. Enligt Coelho, Gosling & Almeida (2018) kan resande bland annat bidra till personlig utveckling, välmående, lärdomar och lycka hos resenären i fråga.
Prebensen, Chen & Uysal (2014) tillägger att reseupplevelser och deras betydelse även kan ge upphov till upprymdhet, njutning, socialisering och ökad status hos de som reser. I en studie gjord av Neal, Sirgy & Uysal (1999) framkommer dessutom att det finns ett samband mellan att resa och att anse sig ha en hög livskvalitet. Detta understryker även Björk (2018) som menar att resor kan ses som en av de faktorer i livet som ger upphov till välmående, lycka och ökad livskvalitet.
För att förstå vad det är som får människan att resa kan motivation nämnas, vilket är en drivkraft som härstammar från fysiska, emotionella och spirituella behov (Mathieson & Wall, 1982). Att förstå vilka motivationsfaktorer som ligger som grund för ett visst resval är dock svårt då turister inte alltid är medvetna om vad som motiverar dem och ibland inte vill avslöja vad de motiveras av. Dessutom är motivation något som förändras i takt med att människan och hennes omgivning förändras (Smed, 2012). Trots det är det många studier som gjorts på just motivation.
Inom turismforskning är det exempelvis vanligt att studera motivation utifrån begreppen pushfaktorer och pullfaktorer. Pushfaktorer beskrivs då som de faktorer som gör att en individ vill resa medan pullfaktorer bidrar till att en individ dras till
ett specifikt resmål (Holloway & Humphreys, 2016; Goossens, 2000; Crompton, 1979).
År 1979 identifierades ett antal push- och pullfaktorer som ansågs ligga bakom resenärers val av resa. Pushfaktorerna inkluderade att fly vardagen, utforska och lära sig mer om sig själv, slappna av, höja sin prestige, förbättra sina relationer, skapa nya kontakter samt tillåta sig att bete sig på ett sätt som inte ingår i vardagens förpliktelser, normer och förväntningar. Dessa faktorer anses vara socio- psykologiska och därmed komma inifrån individen. Fortsättningsvis identifierades även två pullfaktorer, vilka var nya erfarenheter samt ny kunskap, vilka ansågs baseras mer på destinationens förmåga att attrahera besökare än individens inre drivkrafter (Crompton, 1979). Andra exempel på pullfaktorer har också presenterats.
Holloway & Humphreys (2016) nämner exempelvis utbud av attraktioner och sevärdheter, tillgång till och kvalitet av olika faciliteter och bekvämligheter, infrastruktur och tillgänglighet, evenemang samt önskvärt klimat som faktorer som kan locka resenärer till en viss destination.
2.2.2 Skapandet av reseupplevelser
Att köpa en resa handlar om att köpa en helhetsupplevelse som inkluderar tiden före, under och efter själva resan (Horner & Swarbrooke, 2016; Prebensen, Chen & Uysal, 2014; Kamfjord, 2002). Prebensen, Chen & Uysal (2014) delar även in turismupplevelsen i deltagande reseupplevelser och ihågkomna reseupplevelser, vilket tydliggör att även minnena av en resa är en del av upplevelsen. Vidare studerar Larsen (2007) turismupplevelsen utifrån turistens psykologiska förutsättningar och menar då att turismupplevelsen baseras på turistens förväntningar på resan, turistens uppfattningar av intryck under resans gång samt turistens minnen av resan.
För aktörer inom besöksnäringen är det viktigt att förstå hur de kan påverka turistens upplevelse genom resans alla steg. Det handlar om vad som kommuniceras och erbjuds i form av inspiration och information innan resan till vad som erbjuds till turisten under resans gång (Kamfjord, 2002). Huruvida upplevelsen i sin tur ses som
positiv eller negativ påverkas av om den möter eller överträffar de förväntningar som skapats innan upplevelsen (Kamfjord, 2002; Oliver, 1980). Det är dock nämnvärt att turisten själv är med och skapar sin upplevelse. Detta understryks av Prebensen, Chen & Uysal (2014) som förklarar reseupplevelsen som en slutprodukt av en värdeskapande process som både turisten och destinationen med dess turismaktörer deltar i. Även Björk (2018) antas utgå från detta då en turists reseupplevelse beskrivs som ett samspel mellan individen, platsen och de sociala interaktioner som turisten har under sin resa.
Horner & Swarbrooke (2016) betonar också turistens roll i skapandet av sin egen resa och menar att turistens förväntningar såväl som attityd, humör och beteenden påverkar upplevelsen i hög grad. Lee-Ross (2001) framhäver att turistens förväntningar, beteende, kultur, personlighet, självkänsla och grad av bekräftelsebehov är egenskaper som kan påverka de interaktioner som sker mellan turisten och turismföretagens anställda. Med det som grund utvärderar turister interaktionen utifrån om de anställda lyckas möta deras behov men också om hur själva kommunikationen ter sig och uppfattas. Turismföretag kan här skapa förutsättningar för bra interaktioner genom att exempelvis anställa rätt personal, utbilda dem och skapa en gynnsam organisationskultur (Lee-Ross, 2001). Det kan dock vara svårt att alltid göra gästen nöjd då det kräver att den anställda identifierar och möter turistens specifika behov och förväntningar.
2.2.3 Planering och val av resa
Motivationsfaktorer, attityder, behov och värderingar ligger som grund för hur turister fattar beslut om sina resor (Mathieson & Wall, 1982). Vidare talar Horner &
Swarbrooke (2016) om att både personliga och externa faktorer påverkar valet av resa. I de personliga faktorerna inkluderas sådant som individuella omständigheter, kunskap om olika destinationer, attityder och uppfattningar gentemot destinationerna samt tidigare erfarenheter av olika typer av resor och resmål.
Fortsättningsvis innefattar de externa faktorerna omgivningens åsikter, hur
turismaktörer kommunicerar, medias påverkan samt politiska, sociala, ekonomiska och teknologiska faktorer både i världen och på destinationen.
Enligt Wolf (2003) kommer köp av upplevelser alltid med en viss osäkerhet då det inte går att veta förrän i efterhand om upplevelsen speglade förväntningarna. Att välja ett resmål som man inte har erfarenhet av kan resultera i en spännande upplevelse men också medföra en risk att man inte kommer att trivas. För att minimera risken att detta sker genomgår turister en selektionsprocess utifrån de alternativ som finns för att hitta det resmål som har bäst förutsättningar att överensstämma med de önskningar och krav de har. Detta understryks även av Fodness & Murray (1997) som betonar att turister genom att söka information om möjliga resealternativ minskar osäkerheten kring resans utfall och skapar förutsättningar för att resan ska uppnå önskad kvalitet.
Med det sagt är en förutsättning för att människor ska kunna resa att de är medvetna om vilka alternativ som finns att tillgå (Decrop, 2010; Mathieson & Wall, 1982).
Man behöver med andra ord bli informerad om vilka alternativ som finns för att bli medveten om vilka resmål som kan tillgodose ens behov och önskemål. Decrop (2010) har utvecklat ett resonemang kring hur resmål väljs och menar att personer utifrån de alternativ som de är medvetna om sorterar bort vissa resmål medan andra väljs ut som mycket intressanta eller som reservalternativ. De alternativ som väckt störst intresse undersöks sedan utifrån vad som är möjligt för resan i fråga. Vissa destinationer kan anses omöjliga att åka till av strukturella anledningar och förblir drömresmål medan andra anses vara otillgängliga av mer temporära anledningar. De alternativen filtreras bort och personen fattar därefter ett beslut utifrån de destinationer som fortfarande anses möjliga, vilket kan vara både reservalternativen och de alternativ som ansetts mest intresseväckande (Decrop, 2010).
När det kommer till hur turister får information kan både formella och informella informationskällor nämnas (Mathieson & Wall, 1982). Enligt Gursoy & Umbreit (2004) kan informationen dessutom vara intern i form av tidigare erfarenheter eller extern i form av information från omgivningen. Vidare presenterar Hyde (2009)
olika typer av informationskällor som turister kan tillgå. Dessa innefattar traditionell reklam, resebroschyrer och andra reklampublikationer från researrangörer och marknadsföringsorganisationer, kända personers uttalanden, exponering av destinationer i media, råd från de som besökt destinationen samt information baserat på egen tidigare erfarenhet av resmålet.
Internet har utvecklats till att bli en viktig informationskälla och för turismen har dess utveckling inneburit ökade förutsättningar för en effektivisering av turisters planering och beslutsfattande under resans gång. Tillgången till information har dessutom ökat markant i och med internet och bidragit till att turister i högre grad kan få och jämföra uppdaterad information (Hyde, 2009). Morgan & Watson (2009) menar att allt fler delar sina upplevelser i internetforum. Detta betonar även Munar
& Jacobsen (2014) som påpekar att internet och sociala medier förändrat hur reseberättelser distribueras och konsumeras.
2.3 Tillgänglig turism
Följande kategori väver samman begreppen funktionsnedsättning och turismupplevelsen. Det bör nämnas att även om ordet rörelsenedsättning inte används direkt i denna del är det inkluderat i begreppet funktionsnedsättning.
Följande teorier gäller därmed även för personer med rörelsenedsättning, vilket gör teorin relevant som grund till vår studie.
2.3.1 Begreppet tillgänglig turism
Nationalencyklopedin (u.å.) beskriver tillgänglighet som den geografiska möjligheten att ta del av något som betraktas som önskvärt. Tillgänglighet kan påverkas av en persons fysiska rörlighet samt hur geografiskt nära denne befinner sig det önskvärda i fråga. Vidare definierar WHO (2011) tillgänglighet som förmågan att nå, förstå eller närma sig något eller någon. Myndigheten för delaktighet [MFD] (2015) betonar att begreppet användbarhet har stor betydelse i relation till tillgänglighet då det inte bara handlar om att nå något, utan att också om att kunna använda det och delta i sammanhanget på lika villkor som andra. Darcy &
Buhalis (2011a) anser att begreppen ‘tillgänglig’ och ‘tillgänglighet’ är komplexa och kan uppfattas på olika sätt beroende på både individen och sammanhanget de används i. Vidare beskriver Iwarsson & Ståhl (2003) tillgänglighet utifrån tre dimensioner; tillgång till den fysiska miljön, tillgång till information samt tillgång till sociala sammanhang och aktiviteter.
När det kommer till tillgänglig turism finns idag ingen enskild eller universellt accepterad definition. Att definiera och beskriva tillgänglig turism är svårt med tanke på att det är en konstant pågående process, då termen i en allt högre utsträckning implementeras i samtida forskning och kontexter (European Network for Accessible Tourism [ENAT], u.å.). UNWTO (2016) menar att olika länder använder olika begrepp för att beskriva tillgänglig turism, vilket också försvårar arbetet mot en enad definition. Exempelvis används inkluderande turism, anpassad turism, hinderfri turism (eng. barrier free tourism), lättillgänglig turism (eng. easy access tourism) och universell turism synonymt med begreppet tillgänglig turism. Fortsättningsvis framhåller Akdu & Akdu (2020) särskilt att tillgänglighet inte bör tolkas som endast en viss typ av turism, utan snarare som ett tillvägagångssätt som kan tillämpas inom en mängd områden.
Darcy & Dickson (2009) har föreslagit följande definition:
Enabling people with access requirements including mobility, vision, hearing and cognitive dimensions of access, to function independently and with equity and dignity through the delivery of universally designed products, services and environments.
(Darcy & Dickson, 2009, s. 34)
Denna definition framhåller att tillgänglig turism innebär att tillgodose olika tillgänglighetsbehov för att personer med funktionsnedsättning självständigt och med värdighet ska kunna ta del av universellt utformade produkter, tjänster och miljöer på lika villkor som andra. Vidare anses “turism för alla” vara det primära målet med tillgänglig turism (Darcy & Dickson, 2009). Med det sagt anser Olya m.fl.
(2018) att det är fördelaktigt ur både ett ekonomiskt och etiskt perspektiv att
möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att delta i turistaktiviteter, och menar att det är en mänsklig rättighet att resa.
En viktig utgångspunkt när det kommer till att utveckla tillgänglig turism är att skapa produkter och tjänster som kan användas av alla (Darcy & Dickson, 2009).
Begreppet universell utformning har här en central betydelse, vilket enligt Darcy &
Buhalis (2011a) är en grundläggande förutsättning för att skapa ett inkluderande samhälle som är tillgängligt för alla människor. Om universell utformning dessutom tillämpas vid utvecklingen av nya produkter, tjänster och miljöer kan tidskrävande och kostsamma anpassningar i efterhand undvikas. Center for Universal Design (2003 se Darcy & Dickson, 2009) beskriver konceptet av den universella designen som att den riktar sig till alla målgrupper oavsett ålder, storlek eller förmåga.
2.3.2 Ett tillgängligt utbud
Turismindustrin kan enligt Eichhorn & Buhalis (2011) beskrivas som ett komplext system av oberoende leverantörer vars huvudsakliga uppgift och mål är att tjäna konsumenten. Michopoulou m.fl. (2015) menar att det krävs ett utökat samarbete mellan näringens olika aktörer och intressenter för att skapa förutsättningar för att förbättra tillgängligheten inom turismindustrin, och då framförallt inom sektorer såsom boende, transport, attraktioner och destinationer. Detta då det inte är möjligt att varken utveckla tillgänglig turism, förstå värdet av en sådan marknad eller dra ekonomisk nytta av den utan vidare samverkan. Med det sagt menar Zhang & Cole (2016) att det trots eventuella fördelar är få företag som har tid eller råd att investera i de utvecklingar och anpassningar som rekommenderas. Det understryks även av McKercher & Darcy (2018) som lyfter att resebyråer och andra aktörer inom näringen upplever att de saknar resurser för att kunna erbjuda den service och de tjänster som krävs för turister med tillgänglighetsbehov (McKercher & Darcy, 2018).
Suen & Mitchell (2000) lyfter begreppet “resekedja” som ett viktigt koncept inom tillgänglig turism. De beskriver att en resa består av flera länkar och delresor enligt följande exempel; från ytterdörren till trottoaren, från trottoaren till fordonet, transport i fordonet, byte av fordon, från fordonet till trottoaren, från trottoaren till
entrén av byggnaden, från entrén till slutdestinationen. Om någon av länkarna är otillgänglig för personen, blir resan omöjlig att genomföra, och därmed måste varje länk i kedjan betraktas som oumbärlig och genomgå nödvändiga förbättringar.
Hotell och logi
Att hotell och andra faciliteter med övernattningsmöjligheter är tillgänglighetsanpassade är en grundläggande förutsättning för att resenärer med funktionsnedsättningar ska få en positiv turistupplevelse (Small & Darcy, 2011;
Zhang & Cole, 2016; Darcy & Pegg, 2011). Burnett & Baker (2001) fann i sin studie att fler än sju av tio personer med funktionsnedsättning visade intresse för ett mer frekvent och aktivt resedeltagande om olika boendefaciliteter kunde uppfylla nödvändiga tillgänglighetskrav. Lyu (2017) betonar dock att turismupplevelsen hos personer med funktionsnedsättning ofta påverkas av fler faktorer än endast huruvida tillgänglighetsanpassad ett hotell är. Däremot anses destinationer och övernattningsmöjligheter som är tillgänglighetsanpassade vara grundläggande förutsättningar för att en turismupplevelse överhuvudtaget ska kunna äga rum.
Small & Darcy (2011) menar att personer med funktionsnedsättning i lägre utsträckning reser jämfört med personer utan funktionsnedsättning, framförallt när det kommer till utlandsresor och resor som kräver övernattning. Rice (2006) upptäckte i sin studie att få chefer inom logiverksamheter inser vikten av att utveckla just tillgänglighet. Det var inte heller många som kunde tänka sig att implementera tillgängliga faciliteter då de inte ansåg att det skulle ge avkastning på investeringen.
Med andra ord lades minimalt med ansträngning på att utveckla tillgänglighet utöver de kriterier som måste uppfyllas vid nybyggnationer.
Transport
Relationen mellan transport och turism kan beskrivas som att transport fungerar som en slags facilitator som möjliggör för att turistaktiviteter ska kunna äga rum, men också för turismen att utvecklas (Page, 1999 se Israeli & Mansfeld, 2003). Vidare är det viktigt för personer med framförallt rörelsenedsättningar att transport tillgängliggörs för att denna målgrupp överhuvudtaget ska kunna ta del av en resa
(Card, Cole & Humphrey, 2007). Därmed anses transportsektorn vara en central del av destinationsutveckling, men även som en enskild produkt som står för ökad rörlighet, fritid och välfärd i samhället (Halsall, 1998 se Israeli & Mansfeld, 2003;
Suen & Mitchell, 2000).
Suen & Mitchell (2000) beskriver tillgänglig transport som en förutsättning för att möjliggöra för alla människors rätt till att leva ett självständigt liv. Rörelsebegreppet som sådant innebär förekomsten av transporttjänster som går dit en person vill resa, när denne önskar det. Det syftar också till personens rätt till information om dessa tjänster, kunskap kring hur de kan användas samt fysisk och ekonomisk möjlighet att använda tjänsterna. Suen & Mitchell (2000) menar fortsatt att det kan vara svårare för personer med olika typer av funktionsnedsättningar att uppleva den rörelsefrihet som personer utan funktionsnedsättningar gör.
Transport är en viktig del av tillgänglig turism, där personer med funktionsnedsättning står inför särskilda hinder och begränsningar om de planerar att använda kollektivtrafik som transportmedel (Wang, 2011). Vidare menar Krpata (2012) att tillgänglighetsanpassningar av offentliga transportmedel på en destination inte endast gynnar turister utan även lokalinvånare. Wang (2011) menar dock att det däremot kan anses meningslöst att tillgängliggöra transportmedel till och från en destination om det i övrigt är ett generellt otillgängligt besöksmål. När en turist väl befinner sig på destinationen, är nämligen tillgänglig transport inom destinationen minst lika viktig eftersom den möjliggör för besökare att upptäcka destinationen och uppleva dess kultur.
Attraktioner
Israeli (2002) menar att det finns många turistattraktioner som inte är väl lämpade för turister med funktionsnedsättningar. Vidare uttrycker Israeli (2002) att för många turister med funktionsnedsättning är processen av att välja en attraktion inte kompromissbar. Om attraktionen brister på en viktig egenskap såsom otillgänglig parkering, kan det inte ersättas av en annan tillgänglig egenskap, som exempelvis
tillgängliga faktorer leder turister med funktionsnedsättningar till att utvärdera destinationer med ja eller nej. Med andra ord spelar det ingen roll hur många andra viktiga faktorer som finns om en grundläggande faktor saknas (Israeli, 2002).
Att tillgänglighetsanpassa platser med högt natur- och kulturvärde är ett ämne som gett upphov till en samhällsdebatt (se exempel: Lwoga & Mapunda, 2017; Goodall m.fl., 2004; Mayordomo-Martínez m.fl., 2019). Byggnader som innehåller turistattraktioner bör tillgodose alla människors olika typer av behov, speciellt de behov som finns hos personer med funktionsnedsättningar. Däremot har vissa byggnader ett kulturellt eller historiskt värde som kan behöva skyddas. Det innebär att värdet av den existerande byggnadskonstruktionen måste utvärderas innan eventuella renoveringar kan göras för att förbättra tillgängligheten (Jamaludin &
Abdul Kadir, 2012). Det finns därmed en risk att äldre platser och byggnader såsom exempelvis katedraler, fornlämningar och slott förblir otillgängliga på grund av en oro att de annars förlorar sitt kulturhistoriska värde.
Naturbaserad turism är en av de snabbast växande sektorerna inom turismindustrin, och för att kunna möta en större efterfrågan har ett ökat behov av att erbjuda turister naturbaserade attraktioner uppstått (Naidoo, Ramseook-Munhurrun & Seegoolam, 2011). Den stora utmaningen ligger i hur naturupplevelser kan göras mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar och på samma gång behålla platsens autenticitet (McAvoy m.fl., 2006; Chikuta, du Plessis & Saayman, 2019). Chikuta, du Plessis & Saayman (2019) poängterar att många miljöaktivister argumenterar för att förändringar skapta för att tillmötesgå rörelsenedsatta kompromissar med kvaliteten på den natur som lockar turister. Att förändra naturen tar bort upplevelsen som både människor med och utan funktionsnedsättning söker. Debatten fokuserar främst på rörelsenedsättning samt den inverkan som processen av tillgänglighet har på naturmiljö och utelämnar andra funktionsnedsättningar. Motargumenten trycker på att det är en kränkning av rättigheter för personer med funktionsnedsättning att neka dem tillgång till naturområden baserat på hållbarhet.
2.3.3 Betydelsen av resor
I en undersökning av Kim m.fl. (2020) framkommer att människor med fysiska funktionsnedsättningar kan uppleva depression, ångest samt en negativ social stigmatisering som i sin tur kan försämra deras livskvalitet. Vidare lyfts fritidsaktiviteter fram som ett sätt att främja socialt stöd och öka livskvaliteten hos människor med fysiska funktionsnedsättningar. Card, Cole & Humphrey (2006) menar också att det är främst personer med fysisk funktionsnedsättning som upplever en försämrad livskvalitet till följd av de funktionshinder som återfinns i vår omgivning. I detta sammanhang lyfts turism fram som en viktig del av samhället som besitter potential att förbättra livskvaliteten hos individer med fysiska funktionsnedsättningar. Genom att skapa bättre förutsättningar för att resa, kan individerna känna högre livstillfredsställelse och allra helst en förbättrad livskvalitet.
“People with disabilities have the same needs and desires for tourism as others”
(Yau, McKercher & Packer, 2004, s. 946).
Faktum är att en mängd olika studier instämmer med ovan nämnda citat, och betonar att det finns få skillnader i människors önskan och motivation att få resa oavsett om de har en funktionsnedsättning eller inte (Ray & Ryder, 2003; Small, Darcy &
Packer, 2012; Yau, McKercher & Packer, 2004). Det är även något som Darcy (2010) instämmer med och menar att det trots fysiska och kognitiva utmaningar och samhällets utbredda attitydbarriärer finns en stark önskan hos personer med funktionsnedsättning att i större utsträckning delta i olika reseaktiviteter.
Michopoulou m.fl. (2015) menar att människans drömmar och ambitioner spelar en avgörande roll när det kommer till att forma de val och beslut som i sin tur leder denne till att resa. Lyu (2017) påstår dock att alltför lite uppmärksamhet ägnats åt att undersöka vilka faktorer som påverkar själva valet av resa för personer med funktionsnedsättning.
2.3.4 Val av resa
Som tidigare nämnt ser förutsättningarna för att utöva turism annorlunda ut beroende på människors olika funktionsförmågor (Bowtell, 2015; Yau, McKercher & Packer,
2004). Turism är en av de aktiviteter som många gånger måste åsidosättas av personer med funktionsnedsättning eftersom det är en typ av aktivitet som beror på individens fysiska, mentala och sociala förutsättningar. Enligt en undersökning utförd på uppdrag av EU-kommissionen, väljer hälften av alla personer med funktionsnedsättning att avstå resor på grund av faktorer såsom brist på tillförlitlig information, ekonomiska begränsningar eller tidigare dåliga erfarenheter (European Commission, 2014). Vidare uppmärksammas bristande information som ett av de vanligaste problemen som dessa personer stöter på inför resan (Vila, Gonsález & Darcy, 2018). Eichhorn & Buhalis (2011) betonar å andra sidan att det främst är negativa attityder gentemot personer med funktionsnedsättningar som påverkar motivationen att resa men också upplevelsen av resan.
Stilling Blichfeldt & Nicolaisen (2011) menar att turister med en funktionsnedsättning i större utsträckning tvingas engagera sig i beslutsproccesen än de turister som inte har en funktionsnedsättning. Detta understryker även Shi, Cole
& Chancellor (2012) som betonar att personer som lever med en funktionsnedsättning ofta känner sig pressade att noggrant planera för och forska kring den destination de avser att besöka för att minimera risken att hamna i situationer de inte kan reda ut på egen hand. Stilling Blichfeldt & Nicolaisen (2011) lyfter att engagemanget handlar om att försäkra sig om att valet av destination, transport, logi, attraktioner och aktiviteter möjliggör för turister med funktionsnedsättningar att verkligen vara just turister.
Turister med funktionsnedsättningar tvingas i de flesta fall finna sig i att det är dyrare för dem att resa än vad det är för turister utan funktionsnedsättning. Dessutom kan de behöva göra en mängd kompromisser när det gäller både val av destination och tid och datum för resan, i synnerhet om de vill resa i sällskap av någon annan.
Faktorer som dessa kan därmed resultera i minskad reslust och ett mindre frekvent resedeltagande (Yau, McKercher & Packer, 2004). Personer med funktionsnedsättning reser ofta i sällskap med någon annan, vilka kan vara assistenter, familjemedlemmar och vänner. Enligt en brittisk undersökning reser fler än hälften i sällskap av en partner följt av 20 procent som reser med barn och 25
procent som reser med en vän (Bowtell, 2015). Det är med andra ord inte endast en större mängd personer med funktionsnedsättning som reser utan även allt fler resor som görs av personer i deras närhet.
2.3.5 Att resa med funktionsnedsättning
Michopoulou m.fl. (2015) hävdar att blotta tanken på att lämna vardagen och dess rutiner kan ge upphov till både oro och ångest hos personer med en funktionsnedsättning. Vanligtvis kan de till stor del påverka och anpassa sin vardagliga miljö, vilket dock kan vara svårt i nya och främmande omgivningar som ett nytt resmål innebär. Detta eftersom de saknar både skyddsnät, erfarenhet och de förkunskaper som är nödvändiga i nya miljöer (Michopoulou m.fl. 2015). Med det sagt räknar personer med funktionsnedsättning ofta med att något ska gå fel under resans gång. Det som förväntas gå fel benämns sällan som oro för felaktigheter i själva resebokningen, utan snarare för att specifika tillgänglighetsbehov inte uppmärksammats av researrangören (Small & Darcy, 2011).
Turister med funktionsnedsättningar står ofta inför olika svårigheter, begränsningar och åtkomstproblem som turister utan funktionsnedsättningar sällan behöver oroa sig för (Yau, McKercher & Packer 2004). Vidare belyser McKercher & Darcy (2018) problematiken med den homogena uppfattning turismindustrin har gällande vilka begränsningar som turister med funktionsnedsättningar möter under en resa.
Problematiken avser det faktum att vad som anses vara en begränsning ligger hos den enskilda individen, och skiljer sig alltså mellan människors individuella förutsättningar. McKercher & Darcy (2018) betonar att det finns olika barriärer som påverkar individen före, under och efter resan. Barriärer kan i denna mening tolkas som ett hinder, vilket alltså hindrar individen att resa. Om hindret i fråga avlägsnas möjliggör det för icke-resenärer att bli resenärer.
Smith m.fl. (2001 se Card, Cole & Humphrey, 2006) poängterar att barriärer kan utgöras av inre begränsningar men också av hur omgivningen är utformad.
Kombinationen av de inre och yttre begränsningarna avgör graden av individens
delaktighet. Oavsett hur väl en person med en rörelsenedsättning överkommer sina inre barriärer, tvingas den möta externa barriärer som kan komma att begränsa delaktigheten (Smith m.fl., 2001 se Card, Cole & Humphrey, 2006). McKercher &
Darcy (2018) lyfter fram tidsbrist, kostnader och möjligheter till reskamrater som exempel på barriärer som alla turister kan möta. Utöver det finns ytterligare begränsningar som främst resenärer med funktionsnedsättning möter. Dessa innefattar bristfälligt bemötande av servicepersonal, brist på tillförlitlig information, ignorans från turismindustrin samt hinder som beror på de personliga begränsningarna. Murray & Sproats (1990 se Card, Cole & Humphrey, 2006) lyfter fram ytterligare tre typer av barriärer som personer med funktionsnedsättningar möter under en resa; ekonomiska, fysiska samt i form av attityder.
Bristfälligt bemötande och ignorans av servicepersonal kan resultera i att personer med funktionsnedsättningar kan känna sig orättvist behandlade. I linje med McKercher & Darcy (2018) menar Card, Cole & Humphrey (2006) att negativa attityder syftar till diskriminerande beteende av personer utan funktionsnedsättning mot de med funktionsnedsättning. Det kan handla om ett undvikande beteende, eller att de har ett föråldrat och nedsättande synsätt. Det kan också innebära ett nästintill apatiskt beteende där människor beter sig som om personer med funktionsnedsättning inte finns. Sådana attityder förhindrar ett samhälle att bli inkluderande och tillgängligt (Card, Cole & Humphrey, 2006). Vidare kan brist på tillförlitlig information ha negativa konsekvenser för personer med funktionsnedsättningar, då de som tidigare nämnt till en högre grad tvingas förlita sig på att tillgänglighetsinformation överensstämmer med verkligheten. Att turismbranschen dessutom tenderar att skapa onödiga hinder, förhöjer känslan av utanförskap för denna målgrupp (McKercher & Darcy, 2018).
3. Tillgänglig turism i Sverige
Följande kapitel ger en överblick av hur förutsättningar för tillgänglighet ser ut i Sverige och inom den svenska besöksnäringen. Vi anser att det är väsentligt att presentera de specifika förutsättningar som präglar Sverige för att kunna förstå studiens resultat och föra ett resonemang kring potentiella utvecklingsmöjligheter.
3.1 Tillgänglighet i Sverige
Uppskattningsvis lever omkring 2,9 miljoner människor över 16 år med en funktionsnedsättning i Sverige (SCB, 2020). Däremot saknas ett officiellt register över antal personer med en funktionsnedsättning i Sverige, då den statistik som finns kommer från olika undersökningar vars resultat beror på hur frågan är ställd, genomförandet av undersökningen samt hur gruppen definieras. Andelen personer med funktionsnedsättning i Sverige kan därmed variera från cirka 10 procent till över 30 procent (MFD, 2020). Dessutom är det svårt att föra statistik gällande funktionsnedsättningar då det kan mätas på olika sätt, vara svårdiagnostiserat och ibland endast påverka personer under en viss tid av deras liv. På grund av integritetsskäl får inte heller myndigheter samla information om funktionsnedsättningar bland befolkningen. Statistik kan därmed komma att bygga på urvalsundersökningar, kontakt med sjukvården eller olika organisationer samt på uppgifter om hjälpmedelsförskrivningar (Funka, u.å).
Även tillgänglighet kan vara svårt att undersöka, och Funka (u.å) menar att människors olika förutsättningar ger upphov till olika typer av problem, vilket i sin tur gör det svårt att få en övergripande bild av hur tillgängligheten ser ut i samhället.
Det understryker även Trafikanalys (2018) som i en undersökning om resvanor såg att det många gånger finns större skillnader mellan personer med olika typer av funktionsnedsättningar än mellan personer med och utan någon funktionsnedsättning. Exempelvis framkom att personer med rörelse- och
synnedsättning var mest begränsade medan personer med hörselnedsättning till stor del hade samma resvanor som personer utan funktionsnedsättningar.
3.1.1 Åtgärder för ett samhälle fritt från diskriminering
Det finns ett antal lagar och riktlinjer som präglar Sverige när det kommer till att förbättra förutsättningarna för personer med funktionsnedsättning. Exempelvis är Sverige sedan år 2009 juridisk bunden till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Konventionen ska fungera som ett rättesnöre i arbetet med att främja och realisera mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar (MFD, 2015). Samma år instiftades dessutom en ny diskrimineringslag i Sverige, och myndigheten Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades i syfte att säkerställa att de som omfattas av lagen också följer den (Riksdagen, u.å.a). Ett samhälle fritt från diskriminering innebär att människor inte ska behandlas orättvist på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (DO, 2020a). Med det sagt ska DO arbeta med att minska diskriminering i samhället genom att påverka och vägleda arbetsgivare, myndigheter, kommuner och andra aktörer (DO, 2020b).
Den 1 januari 2015 inrättades en ny diskrimineringslag baserat på bristande tillgänglighet (Riksdagen, u.å.a). Lagen baseras på att bristande tillgänglighet är en diskriminering mot personer med funktionsnedsättning och att det är förbjudet att inte genomföra de åtgärder som gör en verksamhet tillgänglig för alla (DO, 2020c).
Det är dock viktigt att nämna att lagen tar hänsyn till verksamhetens ekonomiska och praktiska förutsättningar samt hur förhållandet mellan konsumenten och verksamheten ser ut (Riksdagen, u.å.b). Det som krävs för att inte bryta mot lagen är dessutom endast en miniminivå (DO, 2020c). Med det sagt finns utöver bristande tillgänglighet ett flertal andra lagar med syfte att upprätthålla rättigheterna hos personer med funktionsnedsättning. De inkluderar Lagen om stöd och service, Socialtjänstlagen och Lagen om Riksfärdtjänst (Funktionshindersguiden, 2020).
