En studie om
Barnkonventionen som lag
Idrottsledares uppfattning och förhållningssätt om Barnkonventionen som ny lag
Författare: Ludvig Dahlbeck, Måns Nilsson Termin: VT21
Kurskod: 2IV314
Innehållsförteckning
1 Inledning 4
1.1 Bakgrund 5
1.1.1Vad är Barnkonventionen? 5
1.1.2 Möjligheternas dokument 6
1.1.3 Strategi 2025 6
1.2 Syfte och frågeställningar 8
1.3 Avgränsningar 9
2. Tidigare forskning 10
2.1 Idrottsledarna och Barnkonventionen - om idrottande barns rättigheter 10
2.2 Det Sociala Ledarskapet 11
2.3 Barns rätt i idrotten 12
2.4 Fördelar och nackdelar med att inkorporera barnkonventionen 13 2.5 Barnkonventionen i relation till talangutveckling 14
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning 15
3. Teoretiska perspektiv 16
3.1 Auktoritär, demokratisk och låt gå-ledarstil 16
3.2 Transformativt ledarskap 16
3.3 Vägledning 17
3.4 Progression of Performance 17
3.5 Sammanfattning av teorier 18
4. Metod 20
4.1 Datainsamling 20
4.4 Urval 22
4.5 Källor och Källkritik 22
4.6 Forskningsetiska övervägande 24
4.7 Metoddiskussion 25
5. Resultat och Analys 27
5.1 I hur stor utsträckning känner idrottsledare till Barnkonventionens riktlinjer?
27
5.2 Upplever ledarna att Barnkonventionen förändrat deras sätt att arbeta med
barn och ungdomar? 29
5.3 Hur ser ledarna själva på elit kontra breddidrott utifrån barn och ungdomars bästa? 31
5.4 Förekommer några skillnader eller likheter mellan huruvida lag- kontra individuella idrottsledare känner till och förhåller sig till lagen? 34
6. Diskussion 38
6.1 Slutsats 40
7. Förslag till fortsatt forskning 41
8. Referenser 42
Bilagor 44
Förord
Författarna vill först och främst framföra ett stort tack till vår handledare Niklas Hafen, som under hela processen delat med sig av sin kunskap, konstruktiv kritik, beröm och visat ett stort engagemang till vår uppsats.
Vi vill även rikta ett stort tack åt respondenterna som tagit sin tid för att ställa upp på intervjuer och hjälpa oss vidare i vårt arbete.
Avslutningsvis vill vi tacka varandra för ett riktigt bra samarbete och stöd under hela resans gång.
Växjö, Maj 2021
Abstrakt
Barnkonventionen instiftades som en ny lag i Sverige i januari år 2020.
Syftet med denna studie var att studera den nya lagen och dess eventuella påverkan gällande idrottsledares arbets- och förhållningssätt. Studien tar utgångspunkt utifrån teorier inom ledarskapet som används för underlag till analysen och diskussionen. För att besvara arbetets syfte och frågeställningar genomfördes en kvalitativ intervjustudie med tio ledare från olika föreningar inom både lag- och individuell idrott.
Resultatet i studien visar att Barnkonventionen som lag inte förändrat något i ledarnas arbetssätt eller förhållningssätt i någon större grad. En av
anledningarna som framgick till detta skulle kunna vara den pågående pandemin som tagit mycket fokus från både ledare och föreningar. En annan anledning som framkom frekvent var att man redan ansåg lagen som
självklar i sitt arbetssätt. Det framkom däremot tendenser på att olika arbeten förbund genomför i samband med den nya lagen genererat nytänkande hos vissa ledare
Nyckelord: Barnkonventionen, barnrätt, ledarskap, nationell lag
Abstract
The Convention of the Rights of the Child (CRC) was established as a new law in Sweden in January 2020. The purpose of this paper was to study the new law and its possible impact on the working methods and the approach of sports leaders. The study is based on theories within leadership that are used as a basis for the analysis and discussion. To answer the paper’s purpose, a qualitative interview study was conducted with ten leaders from different associations in both team and individual sports.
The result of the study shows that the CRC as a law has yet had any greater impact on the leaders' working methods or attitudes to any great extent. One of the reasons that emerged for this could be the ongoing pandemic that has taken a lot of focus from both leaders and associations. Another reason that came up frequently was that they already considered the law to be self- evident in their way of working. On the other hand, there were tendencies that the ongoing work from different sportfederations has generated a new approch regarding this issue for some leaders.
Keywords: CRC, child rights, leadership, national law
1 Inledning
Barnkonventionen har varit en del av Riksidrottsförbundets (RF) stadgar sedan 2009. Detta innebär att samtliga föreningar och specialförbundet med medlemskap i RF är skyldiga att arbeta utifrån Barnkonventionen i allt som berör personer under 18 år. I samband med arbetet att ta fram den nya lagen upptäckte regeringen flera brister för idrottande barns möjligheter att
uttrycka sina egna tankar och idéer (Riksidrottsförbundet, 2019).
När den nya lagen trädde i kraft togs ett krafttag mot organisationer gällande att se över sin egen verksamhet och att resurser läggs på de områden som kan förbättras utifrån ett barnrättsperspektiv. RF har plockat fram olika material åt idrottsrörelsen som är till för att hjälpa och öka förståelsen kring arbetet med barns trygghet och rättigheter. De har tillsammans med den ideella föreningen Barnens rätt i samhället, BRIS, tagit fram material som “Barnens spelregler” och “Skapa trygga idrottsmiljöer”.
Det har genomförts ett fåtal studier genom åren inom Barnkonventionen kopplade till idrottsrörelsen och idrottsledarna, som kommer redogöras längre fram i studien. Sedan Barnkonventionen blivit lag finns det däremot inga studier huruvida det har påverkat idrottsrörelsen och främst ledarna. Det har som tidigare nämnt tagits fram flera olika material som är tänkt att hjälpa idrotten att bli bättre inom ämnet. Strategi2025 är en sådan som tagits fram av Riksidrottsförbundet. Dess syfte och mål stämmer bra överens med riktlinjerna från Barnkonventionen och blir därför en viktig utgångspunkt för denna studie. En fråga som kan ställas är huruvida dessa når ut till ledarna och hur de sedan eventuellt använder sig av materialet i sitt arbete. Detta kommer utgöra huvudfokuset i studien.
1.1 Bakgrund
I bakgrunden kommer innebörden av Barnkonventionen att presenteras tillsammans med RF:s arbete inom idrotten med deras Strategi 2025 samt potentialen av dokumentet.
1.1.1 Vad är Barnkonventionen?
Förenta Nationerna (FN) skapade Barnkonventionen redan år 1989 för att beskriva barns rättigheter, dvs personer under 18 år. Syftet med lagen är att skydda minderåriga från exempelvis utnyttjande, övergrepp, diskriminering samt möjlighet till att få påverka sin miljö (Unicef, u.å). Sverige var ett av de första länderna som började följa riktlinjerna, de första åtagandena som landet gjorde var korrigeringar i lagstiftningen och utbildningar, samt att konventionens riktlinjer ska vara grundbultar inom alla samhällets verksamhetsområden. Därtill skapades en ny roll hos regeringen, denna döptes till “Barnombudsman”, personen på denna post har i uppgift att säkerställa så Barnkonventionens riktlinjer efterlevs i landet.
Barnkonventionen har sedan ett och ett halvt år tillbaka fungerat som en lag i Sverige. Susanna Hedenborg och Johan R Norberg (2020) förklarar i
Barnkonventionen och föreningsidrotten – handbok för idrottsledare att lagen ska utgöra ett förtydligande gällande innehållet, detta ska i sin tur också höja barnens status. Barnkonventionen som lag innehåller 54 artiklar som beskriver rättigheterna som barn besitter, utav dessa är fyra vägledande och beskrivning av helheten. Det är dessa fyra som denna rapport utgörs ifrån:
Artikel 2: “Alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter.
Ingen får diskrimineras.”
Artikel 3: “Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa.”
Artikel 6: “Barn har rätt till liv, överlevnad och utveckling.”
Artikel 12: “Barn har rätt att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.” (2020).
1.1.2 Möjligheternas dokument
Gunnar Elvin (2011), projektledare hos Barnombudsmannen och arbetar med att företräda barns rättigheter utifrån Barnkonventionen. I Möjligheternas dokument analyserar han vilka möjligheter Barnkonventionen har och hur ett barnrättsperspektiv fungerar rent praktiskt.
Elvin menar att Barnkonventionen ska fungera som ett stöd för samtliga som arbetar inom idrottsrörelsen och inte ett “ytterligare något slags regelverk eller pådyvlade riktlinjer att hålla sig till”. Detta är en uppfattning flera ledare verkar besitta på. Han menar att en annan vanlig uppfattning ledare har till lagen, är att den kan ses som ett hinder för tävling och utveckling.
Elvin menar snarare att den bör fungera som ett stöd med möjlighet att anpassa sin verksamhet efter varje barns behov. Han menar att lagen allt för sällan används i praktiken. Enligt Elvin är Barnkonventionen mycket mer än bara massa begrepp några kommit överens om, han menar att den är fullt möjlig att använda i alla möjliga instanser och har stor möjlighet att förändra villkoren och vardagen för många barn i världen.
För att idrottsrörelsen till fullo ska kunna bedriva sin verksamhet så som den är menat och göra ur ett barnrättsperspektiv menar Elvin slutligen att det krävs att man på samtliga nivåer reflekterar över sina egna verksamheter och varje enskild verksamhet behöver hitta en strategi att genomföra
barnkonventionen i själva praktiken.
1.1.3 Strategi 2025
Under RF-stämman 2015 (u.å) beslutades det att den svenska idrottsrörelsen ska arbeta mer mot ett livslångt idrottande, med detta arbete önskas behålla
fler individer aktiva inom föreningar. Detta ska uppnås genom att alla är välkomna oavsett personens bakgrund, ålder, ambitionsnivå etcetera. För att lyckas motivera flera till att vara aktiva i föreningar påbörjades ett
strategiarbete som ska pågå till år 2025.
Arbetet kring Strategi 2025 är strukturerat efter fyra områden, dessa är;
Livslångt idrottande, Idrottens värdegrund är vår styrka, Idrott i förening och Idrotten gör Sverige starkare. Respektive område består av övergripande mål som ska uppnås under dessa tio åren som dokumentet existerar. För att uppmuntra ett livslångt idrottande finns målsättningar om att utveckla verksamheter som motiverar människor i olika åldrar att idrotta, därtill önskas också nå fler framgångar internationellt. Gällande “Idrottens värdegrund är vår styrka” uppmanar RF till att alla svenska
idrottsorganisationer och utövare ska följa värdegrunden för svensk idrottsrörelse. Inom tredje området önskas att skapa möjligheter för
föreningsidrott genom samarbeten med andra aktörer. Gällande sista området finns ambitioner om att utveckla idrotten till en starkare samhällsaktör.
Avslutningsvis menar RF att alla målen bygger på varandra, vilket innebär att lyckas första området utvecklas, kommer det att bidra till utveckling även på de övriga områdena.
Vidare förklarar RF att det tagits fram fyra så kallade utvecklingsresor som ska vara underlag för arbetet. Resorna är baserade på de ovan beskrivna målen med Strategi 2025. Första resan En ny syn på träning och tävling handlar om att omvandla idrottens synsätt från att främst fokusera på träning och tävling för att fostra elitidrottare, till att även erbjuda rolig träning som gör att individer vill fortsätta idrotta hela livet och må bra. Målet med detta är att utveckla föreningar som kan erbjuda både bredd och elitverksamhet under samma tak. För att lyckas med detta sker även en övergång till resa två, Inkluderande idrott för alla. Denna handlar om inkluderande idrott där
fokus ligger på att skapa miljöer som är inbjudande för alla, även de grupper där idrott inte klassas så högt idag. För att lyckas med detta önskas att skapa en struktur där deltagandet exempelvis inte ska vara beroende av ekonomiska förutsättningar. Resa nummer tre En jämställd idrott – en självklarhet
handlar om att idrotten främst trycker på hur antalet tjejer/kvinnor ska öka i organisationer. Forskning visar att kvinnor och framför allt de med utländsk bakgrund glöms bort i dagens idrott. År 2025 önskas detta vara bättre genom att båda könen har samma möjligheter till idrottsutövandet, samt inflytande på beslutande positioner. Sista resan Ett modernt medlemskap som engagerar handlar om att ta vara på de ideella ledarna, detta ska bland annat göras genom att utveckla idrottens struktur kring medlemskap.
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna studie syftar till att undersöka idrottsledares kännedom och eventuell påverkan i sitt ledarskap efter att Barnkonventionen blivit lag, samt huruvida det finns skillnader beroende på vad det är för typ av idrott. För att besvara syftet tar studien avstamp i följande frågeställningar:
I hur stor utsträckning känner idrottsledare till Barnkonventionens riktlinjer?
Upplever ledarna att Barnkonventionen förändrat deras sätt att arbeta med barn och ungdomar? Och i så fall: på vilket eller vilka sätt?
Hur ser ledarna själva på elit kontra breddidrott utifrån barn och ungdomars bästa?
Förekommer det några skillnader eller likheter mellan huruvida ledare i lag- kontra individuella idrotter förhåller sig till lagen? Och i så fall: hur?
1.3 Avgränsningar
I studien görs en geografisk avgränsning genom att undersöka
idrottsföreningar från distrikten Småland och Blekinge. Studiens utförande kommer innebära att endast instruktörer från organisationerna intervjuas.
Eftersom undersökningen handlar om Barnkonventionen är alla instruktörerna verksamma för adepter som är under 18 år.
2. Tidigare forskning
I kommande del kommer det tas upp den tidigare forskning som vi anser relevanta inom samma eller liknande område med fokus barnens rätt i idrotten.
2.1 Idrottsledarna och Barnkonventionen - om idrottande barns rättigheter
I samband med att Sveriges regering beslutat om att “All barn- och ungdomsverksamhet som erhåller statligt stöd ska bedrivas ur ett
barnrättsperspektiv” genomförde Karin Redelius (2011) en studie med fokus på idrottsledarnas syn på barns rättigheter. Hon genomförde en omfattande studie med 12 intervjuer tillsammans med en enkätundersökning som besvarades av 160 olika idrottsledare runt om i landet. Det centrala i studien handlade om ledarnas syn på barns rättigheter och skyldigheter inom
idrotten, barns delaktighet och bestämmande samt vad det innebär att utgå från barns bästa.
Det Redelius kom fram till i studien var att flera av ledarna är ovana att tänka i termer kring barns rättigheter och menar att det är frågor som sällan tas upp inom idrotten. Ledarna har svårt att ge exempel på och beskriva vad
rättigheterna innebär, vilket hon menar kan bero på att det finns många rättigheter att hålla koll på samt att det saknas en delad bild bland ledarna av vad rättigheterna kan bestå av.
Gällande barns skyldigheter och delaktighet har ledarna en mer tydlig bild vad det innebär. Barnen ska komma i tid till aktiviteten, lyssna på sina ledare, göra sitt bästa, vara fokuserade och följa instruktioner. Barnen anses ha ett visst inflytande över till exempel vilka övningar man ska genomföra under träningen. Det finns också möjlighet till förslag och synpunkter på både
lagets och individuella målsättningar men samtliga synpunkter tenderar att behöva stämma överens med sina ledares idéer och önskemål, menar Redelius (2011).
Hon menar att få idrottsledare faktiskt vet om att Barnkonventionen är en utgångspunkt för att föreningar ska få möjlighet till statligt stöd. Samtidigt som få kan ge exempel på vad det innebär att utgå från Barnkonventionen i samband med idrott för barn och unga. Kanske att Barnkonventionen skulle vara ett bättre stöd och faktiskt en riktigt bra hjälp hos ledarna i deras arbete ifall den var mer känd och utarbetad än vad det faktiskt är idag, menar Redelius.
2.2 Det Sociala Ledarskapet
Martin Börjesson, filosofie doktor och Johan von Essen (2007), doktorand inom livsåskådningskunskap fick år 2007 i uppdrag från Riksidrottsförbundet att genomföra en studie i relation till sociala ledarskapet. Syftet med studien är att besvara huruvida ideella idrottsledare ser på sin egen roll som ledare.
Genom att studera utmaningarna som de har idag samt vilka konflikter och svårigheter ledarna finner mellan de idrottsliga och sociala dimensionerna av ledarskapet. Hur ledarna ser på sin egen roll är relativt komplext och beror på många faktorer, dels från individ till individ, dels vad det är för typ av idrott.
En boxningsledare till exempel anser sig ha ett större samhällsansvar än vad en friidrottsledare har. Att sitt ledarskap ska verka för en bra lagkänsla och skapa en gemenskap i sina respektive lag är något samtliga håller med. De menar att idrotten absolut fyller en funktion i och för samhället men inte att uppfyller det huvuduppdraget idrotten har.
De ideella ledarna inom svensk idrott står inför flera utmaningar inom sina olika verksamheter. Att skapa rättvisa visade sig vara ett viktigt, tufft och något oklart ämne. Att ledarna vill vara rättvisa i sitt ledarskap var en
självklarhet från samtliga ledare i studien, däremot vad som skall betraktas som rättvist och hur man ska hantera olika situationer är inte alltid självklart.
Börjesson och von Essen menar att detta beror just på den spänningen som finns mellan de idrottsliga och sociala målsättningarna inom idrotten.
Balansgången att hjälpa och se samtliga individer i gruppen, inte bara de som ligger längst fram kan vara problematiskt och svårt att hantera. Ledarna vill hjälpa de som är duktiga för att ge stöd och verktyg för en eventuell satsning, de vill leverera bra resultat för sitt lag men samtidigt försöka vara rättvisa och ge samtliga individer samma uppmärksamhet. Samtliga ledare i studien utom en, anser de idrottsliga målsättningarna som viktiga och att dessa är något man lägger stor vikt vid.
2.3 Barns rätt i idrotten
Paulo David (2004) fördjupar sig i sin bok Human Rights in Youth Sport korrelationen och kopplingarna mellan tävlingsidrotten och rättigheterna för idrottande barn- och ungdomar. Mänskliga rättigheter kan spela en viktig och avgörande roll för att bekämpa samt förebygga våld och övergrepp inom idrottsrörelsen. David menar att de som är engagerade och arbetar inom frågan måste arbeta hårdare för att övertyga de med befogenheter att mänskliga rättigheter är mer än bara fina ord och idéer på papper eller
abstrakta mål. Han menar att konkurrenskraftig och för tävlingsinriktad idrott kan ge negativa konsekvenser för barnen och innebära både kränkningar av rättigheter och våld.
Bo Carlsson, professor i rättssociologi och idrottsvetenskap och Kristin Fransson (2005), var också tidiga med att diskutera hur idrott har sina baksidor ur ett barnrättsperspektiv. De menar att den ger för många
självförtroende, glädje och en framåtanda medan för andra kan den upplevas kränkande, hemsk och medföra bristande självkänsla och självförtroende i
stället. Idrottens positiva sidor lyfts ofta fram medan de mörkare sidorna som mobbning, träningshets, ätstörningar ofta förbises.
Karin Redelius (2004), även hon instämmer med att idrotten idag karakteriseras och präglas av selektering, specialisering och elitsatsning snarare än att barns rätt i idrotten är fokuset. Hon menar att debatten som sker inom idrotten alltmer handlar om huruvida till exempel risken med hård träning i tidig ålder är riskabel då det finns möjlighet att barn och
ungdomarna tröttnar, vilket då kan innebära att man tappar framtida talanger och stjärnor. Problematiseringen sker alltså ur ett mer elitperspektiv snarare än ur ett barnrättsperspektiv.
Inger Eliasson (2011) granskade hur barnen själva såg på
barnrättsperspektivet inom idrotten. Hon menar att lyssna på barnen och ge dem ett större inflytande är något som varit högaktuellt de senaste åren.
Däremot att sätta barns bästa i fokus enligt hennes granskning visar sig inte stämma i flesta fall, trots att barn enligt FN:s barnrättskommitté alltid ska sättas i främsta rummet när det gäller beslutagande gällande just barn.
2.4 Fördelar och nackdelar med att inkorporera barnkonventionen Johan Vamstad (2016) genomförde en studie med syfte att jämföra länder som har inkorporerat Barnkonventionen som lag med länder som inte har det, detta för att kunna avläsa eventuella för- och nackdelar med att göra
detsamma i Sverige.
Det man kunde se i studien var att det inte visades några som helst sammanhang eller mönster mellan länderna som inkorperatet
Barnkonventionen som lag eller jämfört med de som inte hade gjort det. En av de få fördelarna man kunde se med inkorporeringen var att
Barnkonventionen i sig skulle kunna innebära en större principiell betydelse.
Vamstad menar att en av anledningarna varför det kan vara svårt att utläsa fördelar kan bero på att rättigheter i allmänhet är beroende av att de verkligen förtydligas och han menar ifall Barnkonventionen som lag ger en större principiell betydelse så kan det generera fler indirekta effekter som är mer konkreta för personer som arbetar med barns rättigheter.
Vamstads slutsats blev således att inkorporera Barnkonventionen som nationell lag inte på något vis innebär att de genererar en bättre situation i landet gällande arbetet med barns rättigheter. Han menar samtidigt att de länder som inte har konventionen som en lag i dagsläget, nödvändigtvis behöver innebära att landet ligger efter eller haft en negativ betydelse gällande arbetet med barns rättigheter.
2.5 Barnkonventionen i relation till talangutveckling
Anne G. Danielsen och Jan Emil Ellingsen (2017), båda professorer vid University of Bergen inom utbildning och idrott. De genomförde en studie där de undersökte i vilken utsträckning ledarna inom den norska
idrottsrörelsen förhåller sig till talangutveckling, i samband och enlighet med vad Barnkonventionen säger och står för. Detta undersöktes utifrån tre egenskaper. Deras sociala egenskaper - som omfattar ett motiverat klimat, talangidentifiering och ålder, tidig specialisering samt en formel för de mer kontra mindre begåvade. Deras personliga egenskaper och psykologiska faktorer samt de kroppsliga egenskaperna.
De deltagande ledarna i studien hade olika och varierande åsikter gällande huruvida man ska specialisera sig i tidiga åldrar och vikten av de kroppsliga egenskaper, och i vissa enstaka fall åsikter och tankar som direkt strider mot Barnkonventionens regler. Utöver detta visar studien att ledarnas syn på andra viktiga aspekter stämmer väl överens med barnens rättigheter. Då tillväxten och välbefinnandet av de idrottande barn och ungdomarna visade
sig vara en viktig del hos ledarna. Även ledarnas bild över talangutveckling låg väl i linje med Barnkonventionen och inget som strider emot det. Det nämndes eller hänvisades dock aldrig från ledarnas håll till
Barnkonventionen eller barns rättigheter i deras intervjuer, något som visar att det behövs implementeras en mer systematisk strategi för att stärka
barnens perspektiv inom ungdomsidrotten menar Danielsen och Ellingensen.
2.6 Sammanfattning av tidigare forskning
Den tidigare forskningen som redovisats i kapitlet visar hur flera
barnrättsexperter ser på barnrättsperspektivet, hur det idag används i både Sverige och internationellt samt vilka möjligheter och brister som finns inom idrottsrörelsen. Det presenteras även hur idrottsledarna själva ser på sin roll som ideell ledare och vilka utmaningar de står inför till vardags. Huruvida barnkonventionen som lag påverkat instanser inom idrotten är nytt och relativt outforskat område och blir vår uppgift att ta reda på.
3. Teoretiska perspektiv
Kapitel tre redogör för teorier och centrala begrepp som tagits fram inom ledarskap.
3.1 Auktoritär, demokratisk och låt gå-ledarstil
Magnus Forslund (2013) beskriver olika former av beteende som kan förekomma i ett ledarskap. De två äldsta formerna är auktoritär och demokratisk ledarstil, men på senare tid har även en tredje form växt fram och kallas för “låt gå-ledarskap”. Den förstnämnda innebär att det är ledaren själv som tar besluten om vad som ska göra och hur det ska genomföras. En demokratisk ledare bjuder in deltagarna i beslutsfattandet och låter alla vara delaktiga kring besluten. Sista och den nyaste ledarstilen innebär att ledaren inte lägger någon större vikt alls vid hur gruppen går tillväga i sitt utförande.
Forslund menar även på att undersökningar har utförts på hur de olika ledarstilarna påverkar gruppens beteende. Studien utfördes genom att en ledare hade tre olika grupper i olika rum, där han sedan cirkulerade mellan rummen och utövat en ledarstil i vardera rum. Därefter undersöktes hur barnen i respektive rum betedde sig när ledaren inte var där. Resultatet förklarar Forslund blev att den demokratiska ledarstilen lyckades bäst med att få barnen att fortsätta leka även när hen inte vara där, medan ledaren med låt-gå stilen fick sämst utveckling på gruppens beteende.
3.2 Transformativt ledarskap
För att tillfredsställa högre behov hos en individ menar Forslund (2013) på att ledaren kan använda ett transformativt ledarskap, utöver att behoven tillfredsställs menar han även att detta leder till ett ökat engagemang hos adepten. Att arbeta utifrån denna metod som ledare menar Forslund är positivt då det utvecklar gruppmedlemmarnas energi och kan eventuellt
fostra deras ledaregenskaper. Därtill bidrar det även till att utveckla individernas omtänksamhet till varandra.
3.3 Vägledning
Rune Höigaard och Arild Jörgensen (2000) förklarar att ett viktigt verktyg hos en ledare är samtal med adepterna. Skribenterna menar att detta är bra eftersom det bidra till en positiv bekräftelse hos adepten. Vidare beskriver författarna filosofens Sören Kierkegaard syn på vägledning, han menar att samtalen är viktiga för att coachen ska få veta hur utövaren upplever sin situation. Detta beskrivs som en viktig vetskap och grunden för att sedan kunna gå vidare med att påbörja en vägledningsprocess.
Avslutningsvis redogör Höigaard och Jörgensen för vilka egenskaper och färdigheter en ledare rekommenderas att besitta. De har här hämtat vetskap från den amerikanska psykologen Carl Rogers, som menar att tre saker krävs och dessa är; Kongruens, Empati och Oreserverad positiv respekt. Det första begreppet förklarar att ledaren behöver vara sig själv, detta görs genom att hålla en bra balans mellan att dela sina egna erfarenheter med att låta adepten finna svar på frågan själv. Empatin handlar om att ledaren behöver kunna förstå andra människor, detta bidrar till en ökad tillit hos utövaren och bättre kvalité på vägledningssamtalet. Sista delen beskriver att ledaren
nödvändigtvis inte behöver hålla med om allt som individen säger under samtalet, däremot måste respekt visas till den som adepten är oavsett värderingar hen har.
3.4 Progression of Performance
Under en individs träning och långsiktiga utveckling kan modellen Progression of Performance (PoP) vara ett hjälpmedel. Arne Rosendal
Hansen och Carl-Axel Hageskog (2011) menar att modellen ska ersätta begreppen “arbetskravsanalys” och “kapacitetsanalys”, för att i stället fokusera på utmaningar. Vidare förklara skribenterna att processen inleds med att tränaren och adepten analysera den nuvarande nivån på individens prestation, detta för att finna vilka utmaningar som finns framöver. Utifrån utmaningarna sätts lagom stora mål, både på kort och lång sikt, som de tillsammans arbeta med att uppnå. Anledningen till att målen ska vara lagom stora är för att barnet ska finna ett så kallat “Flow” som gör att träningen känns rolig. Efter att utövaren först har uppnått en bra prestation kopplat till de kortsiktiga målen börja processen om med nya utmanande mål. Efter en längre tids arbete önskas de långsiktiga målen uppnås för att kunna
uppgradera även dessa.
3.5 Sammanfattning av teorier
Detta kapitel har gett en beskrivning av redan befintliga teorier och begrepp som existerar inom ledarskap och utveckling för idrottsutövare. Det som har framkommit är flera olika beteende som ledaren kan använda. Antingen används en arbetsmetod där coachen själv bestämmer vad som ska hända, eller så sker ett samarbete mellan ledaren och adepterna, men det kan också vara så att gruppmedlemmarna får en frihet att göra som de vill.
När ledarskapet sker med en interaktion till adepten finns olika metoder för att strukturera det praktiska ledarskapet. Några exempel som har angivits i detta kapitel är att arbeta med vägledningssamtal mellan coachen och barnet, detta för att få veta utövarens syn på träningsmiljön och sin utveckling.
Denna arbetsprocess går också lite hand i hand med det transformativa ledarskapet som tar sin utgång i adeptens behov.
Avslutningsvis ger PoP-modellen en beskrivning på hur ledaren kan hjälpa utövarna till utveckling under en längre tid, detta genom att sätta upp olika mål inom olika tidsintervaller. Därtill används utmaningar för att öka barnets förmåga och uppmärksamma nya områden/kvalitéer att träna på.
Vidare i denna studie kommer ovan teorier vara användbara för att undersöka hur idrottsledarna arbetar gentemot sina adepter nu, men också ifall det har ändrats något efter att Barnkonventionen blivit lag. Till exempel om ledare arbetade mer utifrån en auktoritär ledarstil tidigare, men nu har börjat arbeta mer transformativt med att bemöta barnets behov, eller demokratiskt genom att bjuda in utövarna mer i diskussioner. Eftersom artikel 12 i den nya lagen innebär att barnen har rätt till att bli hörda och framföra sin åsikt angående frågor som rör dem, anses högst relevant att undersöka huruvida
idrottsledarna använder sig utav vägledning och samtal med sina adepter. Till sist är PoP-modellen intressant i studien genom att den utgör ett exempel på hur arbetet med barns idrottsliga utveckling kan genomföras, något som går hand i hand med artikel 6 i Barnkonventionen.
4. Metod
I kommande kapitel presenteras tillvägagångssättet för att uppnå resultatet ur en kritisk synvinkel för denna studie.
4.1 Datainsamling
Syftet och frågeställningarna som redovisades inledningsvis undersöktes genom en kvalitativ metod. Chris Gratton och Ian Jones (2010) beskriver det kvalitativa tillvägagångssättet som mätning av känslor, tankar eller
upplevelser.
För att samla in data som besvarade studiens frågeställningar utfördes en intervjustudie. Gratton och Jones (2010) beskriver att det finns olika former av intervjuer. Denna studie utfördes med så kallade semistrukturerade intervjuer, vilket innebar att följdfrågor kunde ställas. Alan Bryman (2011) beskriver denna intervjuform som att respondenten ges en stor frihet i att svara som den vill, vilket ansågs högst relevant för att få reda på hur respondenten känner till och har påverkats i sitt ledarskap efter att
Barnkonventionen blivit lag. Intervjuerna baserades på en lista med frågor, även kallad intervjuguide (Se bilaga 1). Eftersom intervjuerna var
semistrukturerade menar Bryman (2011) att frågorna inte behöver ställas i exakt den ordningsföljden som guiden visar, därtill kunde även
slumpmässiga följdfrågor ställas utifrån respondentens svar.
Genomförandet av intervjuerna skedde på telefon. Detta val baserades på tre fördelar som Bryman (2011) hävdar att telefonintervju har gentemot en intervju där forskaren och respondenten träffar varandra. Den första fördelen var att respondenterna inte behövde letas upp, utan med enkelhet kunde individer från ett större geografiskt område intervjuas. Nästa fördel var att intervjuerna kunde spelas in och lyssnas på i efterhand, något som
respondenterna också accepterade att gjordes. Detta utfördes i denna studie genom att intervjuerna spelades in med hjälp av forskarnas röstinspelare på datorerna. Sista fördelen med intervju via telefon var att respondenternas svar inte påverkades av forskarens närvaro, vilket utgjorde en minskad risk för att informanterna svarade så som hen trodde att forskaren ville ha svaret.
Utöver de nämnda fördelarna ur vetenskaplig synpunkt med intervjuer på distans, tillämpades telefonintervjuer i denna studie eftersom undersökningen utfördes samtidigt som Covid-19 pandemin ägde rum i Sverige. Därav
behövde forskningen bedrivas utefter de rekommendationer som landet hade gällande att inte träffa personer utanför familjen i onödan.
4.2 Bearbetning av data
Datamaterialet i undersökningen bearbetades genom att det inspelade
materialet transkriberades, Bryman (2011) beskriver transkriberingen som en process där intervjun spelas in för att sedan skrivas ut. Fördelen med detta menar han är att forskarna lättare uppmärksamma vad respondenten säger i intervjun. Transkriberingen skedde i ett dokument på Google-drive, detta för att båda forskarna skulle kunna se vad som framkommit i kollegans
intervjuer. Därtill ansågs det vara en fördel att ha alla intervjuer samlade i ett dokument inför analysarbetet. Gratton och Jones (2010) nämner att
transkribering är bra för att den relevanta informationen kommer fram, medan allt det andra sorteras bort, på så vis sparas tid inför analysen. Under denna studies bearbetning praktiserades detta arbetssätt genom att tankeord som exempelvis “Hmm” från respondenten har inte tagits med. Anledningen till att dessa ord togs bort, var att de inte ansågs ge någon information om respondentens upplevelse eller förändringar kring sitt ledarskap utefter Barnkonventionens riktlinjer.
4.3 Analys av data
Under analysdelen menar Gratton och Jones (2010) att informationen som samlats in ställs mot frågeställningarna och den tidigare forskningen i uppsatsen. För att besvara frågeställningarna utgjordes en kodning. Detta genom att transkriberingarna lästes igenom och alla intervjusvar som kunde kopplas med relevans till frågeställningarna sammanställdes i ett separat dokument. Dessa utgjorde sedan grunden till resultat- och analysdelen.
Vidare analyserades resultatet genom att de utvalda citaten kopplades till den tidigare forskningen gällande om likheter existerade, eller om något
förändrats. Därtill jämfördes respondenternas svar med innehållet i de utvalda teorierna där forskarna kollade om någon ledarstil var mer
förekommande än en annan, samt hur idrottsledarna arbetar med en individs långsiktiga utveckling.
4.4 Urval
Utifrån bakgrunden i studien gällande att den nya lagen riktas mot
verksamheter för barn under 18 år, ansågs ett målinriktat urval högst relevant att använda. Enligt Bryman (2011) innebär detta att forskarna söker efter respondenter som kan besvara forskningsfrågorna och syftet i studien.
Således har forskarna i denna undersökning sökt efter idrottsledare inom akademinivå i både lag och individuell idrott, samt ledare på breddnivå i de båda idrottsformerna. Gemensamt hos alla respondenterna var att bland deras adepter fanns barn som inte fyllt 18 år.
4.5 Källor och Källkritik
Faktan och informationen som angetts i studien hämtades från vetenskaplig litteratur, detta genom en blandning utav vetenskapliga artiklar och böcker.
Böckerna är de källor som Gratton och Jones (2010) rekommenderar att
använda i första hand, detta för att det ger en bred kunskap inom ämnet. De vetenskapliga artiklarna hämtades från tidskrifter, detta eftersom Gratton och Jones (2010) beskriver dessa som granskade. Därmed ansågs tillförlitligheten till informationen i dessa som hög. För att hitta de vetenskapliga artiklarna användes sökmetoden blocksökning. Detta innebär att sökningar gjordes i diverse databaser efter anpassade fraser för detta arbete, där sökresultat skulle passa in på studiens syfte. Internetkällor menar Gratton och Jones (2010) kan användas, dock främst som andrahandskällor och under försiktighet då dessa inte är granskade.
När fakta och information från olika källor granskats under studien utgick forskarna från Torsten Thuréns (2003) rekommendationer angående källkritik, detta för att kunna vara så säkra som möjligt på att fakta som angetts är så korrekt som möjligt. Nedan sju punkter är hämtade från Thuréns sammanfattning och beskriver hur källor granskades i denna studie;
Läsa på fakta angående området som undersöks för att på så sätt kunna ifrågasätta respondenters svar och få fram rätt kunskap och sanningen i en fråga.
Vara medveten om problemet som det önskas svar på, genom detta kan funderingar göras på huruvida det som sägs eller skrivs överallt är sant.
Söka efter både utsagor och kvarlevor, i förstahand menar Thurén att kvarlevorna är mest tillförlitliga men att även dessa kan vara
förfalskade.
Bevisen ska vara sanna, i denna rapport efterlevdes detta genom kodningen där all fakta granskades för att skapa den generella bilden.
Tidsaspekt genom att respondenternas minnen kan vara olika och vissa internetkällor uppdateras inte regelbundet.
Förstahandskällor är de mest trovärdiga, därav är det sådana som sökts efter i förstahand under denna studie.
När experter har gjort uttalande så kontrollerades dessa genom att kolla upp vilken titel de hade.
4.6 Forskningsetiska övervägande
För att skydda respondenterna utfördes studien utifrån Vetenskapsrådets (2002) riktlinjer. Detta innebar att forskarna följde de fyra kraven:
Informationskravet som innebär att respondenterna informerades om studiens syfte och genomförande, att deltagandet var frivilligt och att informationen som respondenten gav endast används till denna studie. Denna information fick respondenterna på mejl redan när frågan ställdes om ifall de ville ställa upp på intervjun.
Samtyckeskravet handlar om att individen själv ska bestämma om huruvida den ska medverka eller ej i studien. Som föregående stycke hintade om, efterlevdes detta krav genom att det har varit fritt för respondenten att ens besvara mejlet med frågan om de vill delta i studien, eller kunnat tacka nej.
Konfidentialitetskravet beskriver respondentens skydd. Genom att forskarna inte angett vem intervjuobjektet är. Därmed om något specifikt från intervjun rapporterats i studien, har inte respondentens namn eller förening uppgetts, utan informanten benämns i stället som exempelvis ”Ishockeytränare 1”.
Detta förklarades för intervjuobjekten direkt telefonsamtalet påbörjades, genom att de informerades om att personen och föreningen är anonym i rapporten. Därtill blev respondenten även informerad innan intervjun
startades om att ifall det förekom en fråga de inte vill besvara, hade de rätt att säga pass eller hoppar över den.
Nyttjandekravet handlar om hur informationen i studien får användas efteråt.
Personer som deltagit i studien har fått rätt till att begära ut resultatet för att använda som hjälpmedel gentemot myndigheter. Däremot kommer resultatet inte kunna begäras ut av myndigheter för att kontakta respondenten. Detta sista krav har bemötts genom att vissa respondenter visade intresse för studiens resultat efter intervjun var avklarad, där forskarna har lovat att skicka rapporten när den är färdig
4.7 Metoddiskussion
För att besvara studiens syfte och frågeställningarna ansågs
semistrukturerade intervjuer vara bästa verktyget för datainsamling. Det kunde även ha genomförts strukturerade intervjuer eller enkätstudie för att undersöka ungdomsledarnas syn på Barnkonventionen som lag. Brymans (2011) fördelar med att utfört strukturerade intervjuer hade varit smidigheten rörande att ställa frågorna och registrera svaren, fördel med enkätstudie i denna rapport hade varit möjligheten till svar från fler respondenter. Enkäter var också det verktyg som först tänkte användas i studien. Anledningen till att detta inte genomfördes utan övergick till semistrukturerade intervju, var för att inga distriktsförbund hade möjlighet att dela med sig utav
föreningsutdrag med kontaktuppgifter till ungdomsledare. Därmed kändes det svårt att få tag i 200 ledare, som var målet med enkätstudien och i stället valdes semistrukturerade intervjuer med ett lägre antal respondenter. Att valet föll på semistrukturerade intervjuer före strukturerade är de fördelarna som nämndes i datainsamlingen, nämligen att kunna ställa följdfrågor för att få ut en djupare kunskap inom ämnet från respondenterna. Målet var att utföra tolv intervjuer, det slutade vid tio stycken. Anledningen till att det inte utfördes så många intervjuer som initialt var tänkt, var en följd av utfallet med låg svarsfrekvens från ledare på akademinivå. Vilket medförde att
studien i stället kommer fokusera på endast ungdomsledares generella bild på elit- och breddidrott i tidig ålder.
Reliabiliteten kan alltid diskuteras vid kvalitativa intervjuer och det finns risk att resultatet blivit något annorlunda om vi valt tio andra ledare att intervjua.
Likaså, kan författarna inte med säkerhet veta huruvida ärliga ledarna svarade under intervjufrågorna. Urvalet i denna studie kan framför allt påverkat svaret till frågeställning 3, detta då respondenterna främst bestod av ledare på breddnivå eftersom individuella idrottsledare på akademinivå var svåra att hitta. Sista aspekten inom studiens reliabilitet som kan påverkat resultatet, är att forskarna inte vet varför just dessa respondenter ställde upp på intervju, samt varför vissa som mejlades inte svarade på utskicket. Det finns givetvis många tänkbara scenarier till detta, en kan vara att om en ledare har känt sig tveksam till vad Barnkonventionen är så kändes det enklast att inte ställa upp i studien. En annan anledning kan vara att de känner en osäkerhet på om hen följer den nya lagen, därmed ville de inte ställa upp på intervjun. Medan de som ställde upp på intervju möjligtvis ansåg sig har bra koll på ämnet som undersökts och var därmed inte blyga för att säga hur de arbetar i sin ledarroll.
För att analysera den insamlade data kodades svaren. Detta utifrån en process där varje intervju först transkriberats, sedan plockades intervjusvar ut och sattes in som resultat på den frågeställning där svaret passade bäst in. En kodning hade genomförts även om fakta samlats in genom enkäter, det som hade blivit skillnaden i det fallet är att kodningen hade utförts med siffror i stället för ord och därefter hade resultatet presenterats i tabeller.
Slutligen att urvalet var målbaserat utvalt baserades på undersökningens önskan att ta reda på hur ungdomsledare tyckte om frågeställningarna, vilket medförde att det var just ledare för barn och ungdomar under 18 år som önskades intervjuas.
5. Resultat och Analys
Detta kapitel syftar till att presentera studiens resultat och besvara studiens frågeställningar utifrån genomförda intervjuer med ledare från fem
individuella- samt fem lagidrotter. Detta kommer analyseras utifrån den tidigare forskning och de teoretiska perspektiv som redovisats under studiens gång.
5.1 I hur stor utsträckning känner idrottsledare till Barnkonventionens riktlinjer?
Den absolut största majoriteten av ledarna menar att de känner till Barnkonventionen och att den numera blivit en lag i Sverige. Huruvida ledarna kan innebörden av den är något varierande. Majoriteten som hört Barnkonventionen tidigare är eniga om att de inte kan innebörden i detalj, även om de känner till riktlinjerna rent generellt. Följande citat från en ishockeyledare och en tennisledare visar på detta:
“Jag ska inte säga att jag suttit och läst igenom den, men små huvuddrag har jag koll på.”
“Jag känner till den och så och har läst den, så att jag känner till den - inte i detalj men känner till syftet med den.”
Ovanstående citat speglar majoriteten av ledarnas kunskaper kring Barnkonventionen. Det framkom också någon enstaka som inte kan innebörden alls eller var medveten om lagstiftningen samtidigt som någon var bra påläst på den, då den arbetat med den genom andra instanser. Nedan följer citat från två olika ledare inom den individuella idrotten angående detta:
”Som ord vet jag, men jag vet inte vad den nya
Barnkonventionen innebär, Nej, ärligt talat har jag inte det.”
”Lite koll har väl, skulle jag väl ändå säga. Jag vet att den blivit lag och jag vet vad som står i barnkonventionen. Ja, alltså jag jobbar som utbildare också, så jag utbildar ju nya tränare som tar första steget inom tennisen. Då tar vi upp barnkonventionen till exempel.”
Karin Redelius (2011) tidigare studie visade tendenser där hon menar att ledarna är ovana att tänka i termer kring Barnkonventionen och dess rättigheter, samtidigt som det då var ett ämne som sällan tas upp och pratas om inom idrotten. Detta var även något som var tydligt under samtliga intervjuer under denna studie, att Barnkonventionen är något som inte frekvent diskuteras ledare eller föreningar sinsemellan. Ett fåtal ledare nämnde att det är något som emellanåt tas upp från styrelsen, under
utbildningar eller när olika förbund är på besök. Men det pågår ingen daglig diskussion hos ledarna eller något som man går runt och funderar på alls. En av ishockeyledarna samt en tennisledare höll med om detta:
“Nej, det är isåfall om Riksidrottsförbundet eller
Smålandsförbundet tar upp det men inte att man tar upp det så, nej.”
“Nej. Den diskuterades ganska mycket i samband med att den blev lag, vid det årsskiftet. Vad det kommer innebära. Sen gick det några månader, men sen helt plötsligt så skulle jag vilja påstå att den inte har setts… Det har mest bara handlat om att överleva någon form av verksamhet i den här pandemin. Det har
kanske inte fått det fokuset på mest användbara på isen. Den har kommit lite i skymundan bara för att lösa den dagliga
verksamheten.”
Uppfattningen man får här hos ledarna är väldigt likt den Danielsen och Ellingsen (2017) hade i sin norska studie där de studerade hur de norska coacherna uppfattade talangutveckling i relation till Barnkonventionens riktlinjer. De menade att majoriteten av coachernas synsätt och
tillvägagångssätt går i linje med lagen men samtidigt är det inget som nämns självmant att det jobbas utefter. Rekommendationen för de norska ledarna och föreningarna var således att påbörja en implementering för en mer systematisk strategi för att stärka barnens rättigheter inom idrotten, något som känns aktuellt även för de svenska ledarna och föreningarna. Detta är något som redan görs idag av till exempel Riksidrottsförbundet och RF-SISU vilket visat ge en positiv effekt hos vissa ledare, men också ett arbete som behöver fortsätta för att nå ut till samtliga ledare i landet.
5.2 Upplever ledarna att Barnkonventionen förändrat deras sätt att arbeta med barn och ungdomar?
Det huvudsakliga syftet till att vi valde att undersöka detta ämne och
Barnkonventionen som ny lag var intresset i att studera huruvida den har haft någon som helst påverkan på hur ledarna i Sverige bedriver och tänker kring sin vardagliga verksamhet. Resultatet från intervjuerna var genomgående att den nya lagen inte haft någon påverkan överhuvudtaget hos ledarna, förutom hos en som upplever att lagen åtminstone uppmärksammat ämnet kring barns rättigheter. En tennisledare beskriver sin erfarenhet angående detta:
”På samma, men sen så har det ju varit så att
Riksidrottsförbundet har tagit fram och det har varit kopplat till Barnkonventionen. Fått fram broschyrer och det här med barnens rätt, barnens villkor - så jag känner till dem, de är kopplade till de. Jag vet att de var mycket av dem som kom ut och då läste jag dem lite mer och försökte tänka på de, indirekt så gör man ju det - och det är ju till barnen främst då. Så, därigenom så har jag ju påverkats ut av det.
Aa, asså genom att det berörts genom förbund och så så har jag ju tänkt på det. Jag brukar tänka att om jag har barn i en förening, hur vill jag då att ledaren ska vara? Jag har gått mycket i de tankarna, jag jobbar lite så. Då blir det en viktig fråga, för mig är det en jätteviktig fråga.”
Detta påvisar någonstans effekten från det arbetet förbund gör när de t.ex.
kommer ut till föreningar och undervisar ledarna om dessa typ av ämnen. Det kan ge en ökad kunskap och förståelse kring ämnet, vilket kommer bli ett fortsatt viktigt arbete i samband med den nya lagen.
Resten av ledarna menar att lagen inte haft någon direkt påverkan på varken deras tankesätt eller deras vardagliga arbete. Merparten av dessa menar att det beror på att man tycker riktlinjerna är sunda och självklara samt att det är något de arbetat med under en längre tid. En friidrottsledare påstod att:
”Nej, det är jättebra att barnkonventionen blivit lag. Men jag tycker det är ganska självklara grunder iallafall för mig som person, även i föreningen där har vi liksom glädje, gemenskap och utveckling som ledord. Så att vi har arbetat efter det här hela tiden.”
Barnkonventionen, numera som ny lag har därmed inte visat någon större effekt på idrottsledarna. Känslan är likväl att det finns en potential där att göra skillnad på riktigt och bli det dokument som Elvin (2011) menar att det kan och borde vara. Ett dokument som kan förändra villkoren och vardagen för många barn i världen, och inte bara inom idrotten. Vi kan se utifrån resultaten att bland annat Riksidrottsförbundets arbete med dessa frågor har möjlighet att påverka och uppmärksamma våra ledare att tänka utifrån andra perspektiv, även om man sedan tidigare tycker att riktlinjerna är självklara sedan tidigare.
Att majoriteten av ledarna anser Barnkonventionen och dess riktlinjer som självklara visar sig vara en av orsakerna till att den inte har inneburit några förändringar i ledarnas arbetssätt eller varit något man direkt diskuterar. En annan är den pågående pandemin som varit det heta samtalsämnet runt om i världen, likaså inom den svenska idrottsrörelsen vilket kan ha lett till att den nya lagen inte fått samma samtalsutrymme som den möjligtvis annars hade fått. Lagen var en het fråga när den först dök upp, föreningar hade
funderingar och det fanns stora frågetecken huruvida den skulle påverka deras verksamheter. Nästan direkt sedan lagen tog i kraft den första januari 2020, så har det i stället varit den pågående pandemin som varit på allas läppar och inte Barnkonventionen.
5.3 Hur ser ledarna själva på elit kontra breddidrott utifrån barn och ungdomars bästa?
Synen på elitidrott i akademier och breddidrott är väldigt varierande hos dagens ungdomsledare, med tre kategorier på arbetssätt i denna fråga. Vissa ledare anser att bredden kommer först och sedan eliten i andra hand. Vilket kan visas enligt nedanstående citat från en av tennisledarna:
“Jag är för bredden asså, 100% bredden. Jag tror på det de säger, att från bredden kommer eliten - från triangel till rektangel. Som jag sa innan om den “gamla skolan” - så är det ju triangel, jag har en kollega nu som började och vi är ju helt olika. Det är tufft och det är triangeln, det ska toppas och den är dålig, lite så. Äh, jag gillar inte det.
Jag står inte för det.”
Ett resonemang i enlighet med RF och det de vill åstadkomma med Strategi 2025, vilket tidigare i rapporten beskrevs vara att motivera fler individer till att idrotta under en längre tid i livet. Detta önskas uppnås genom rolig träning i en verksamhet som erbjuder både bredd och elitverksamhet.
Det förekom även ledare med åsikter tvärtemot det ovanstående som fortfarande kan kategoriseras i synsättet som svenska idrottsrörelsen vill lämna. Nämligen fokuset på de lite mer drivna adepterna som har en stor önskan att nå elitidrotten. Dock var det en kraftig minoritet med detta synsätt hos respondenterna. En av ledarna inom friidrotten förklarar nedan hur han upplever problematiken:
“Ja, min egen åsikt. Det måste finnas elitidrottare. De som vill lite mer än de andra, ska det satsas lite mer på och det här som lagidrotten har med toppningar. Jaa, både rätt och fel. Men, risken är att de slutar om de inte får den uppmärksamheten och får extra träning. Men sedan finns det givetvis att alla är lika. Men tar man i min träningsgrupp så finns det de som är nere för social verksamhet och sedan finns det de som vill. De som är här för socialt, får givetvis vara med, och de gör ju de och de
får tips och så men jag lägger inte lika mycket krut på dem, faktiskt.”
Detta citat påvisar också dilemmat som både Börjesson och Von Essen (2017) samt Redelius (2004) tidigare beskrivit finns hos ungdomsledarna. I deras studie framkom att ledarna tycker det är viktigt med rättvisa gentemot barnen, men att det råder en osäkerhet gällande vad rättvisa är när individer har olika målsättningar. Detta visar det Redelius (2004) nämner om att det allt för ofta snarare problematiserar elitperspektivet och risken att tappa framtida idrottsstjärnor än tänka i banor kring ett barnrättsperspektiv.
Ett verktyg för att lösa denna problematik kan vara vägledningssamtal.
Höigaard och Jörgensen (2000) menar nämligen att genom dessa samtal kan tränaren ta reda på hur adepten upplever sin situation, vilket i detta fall kan vara exempelvis träningsmiljön, samt sin egen utveckling oavsett hur driven adepten är för att bli en elitidrottare, eller bara vill fortsätta med sin idrott på lägre nivåer. Vilket de ska ges möjlighet till enligt artikel 6 och 12 i
Barnkonventionen som lag.
En tredje variant av svar på frågan var att ledarna ser barn- och ungdomars idrottsutövande som en process. Där det önskas att spelaren hela tiden ska lära sig nya saker inom sitt idrottande. Detta var viktigt hos en av ledarna inom ishockeyn:
“Det handlar väl någonstans om att, detta pratar vi ganska mycket om o det handlar om ett livslångt lärande.
Vi vill inte att de som går i vår verksamhet ska sluta med hockey för att man inte tar sig in på ett hockeygymnasium, det handlar om att skapa någon form av kärlek att röra sig och kärlek till sporten, så det är väl främst det. Vi
jobbar egentligen inget med någon form av elitverksamhet i sig, utan vi jobbar utifrån nivåanpassning för att kunna se vad varje individ behöver i sin utveckling och hitta en rätt nivå på träning. Man kan t.ex. köra en likadan övning på flera olika sätt så att alla får ut något av det och det i sig är ganska bra för vår del för då kan ju de som är där en gång i veckan lära sig och sen de som är där varje pass kunna hantera olika typer av situationer.”
Ett tankesätt som liknas vid Rosendal Hansen och Hageskogs (2011) “PoP- modell” från teorikapitlet. Där forskarna menar att en individ behöver arbeta utefter utmaningar samt målsättningar på både kort och lång sikt. Målen sätts upp utefter individens nuvarande kapacitet, på så sätt menar dem att
individen uppnår ett flow-stadium, där deras individuella förmåga får en maximal möjlighet till utveckling. Efter att målsättningar uppnås sätts nya, som ska skapa nya utmaningar för individen att besegra.
5.4 Förekommer några skillnader eller likheter mellan huruvida lag- kontra individuella idrottsledare känner till och förhåller sig till lagen?
Som det redovisades under rubriken 5.1 och 5.2 framkom att majoriteten av ungdomsledarna känner till den nya lagen, samt att de inte upplever att den har bidragit till förändringar i deras ledarskap. Därmed framkom mestadels likheter gällande hur Barnkonventionen har påverkat ledare inom lag eller individuell idrott.
Utöver ledarnas kännedom utav Barnkonventionen som lag, var många utav intervjuobjekten, oavsett om de arbetar med individuell eller lagidrott, även överens om att de på något sätt arbetar med att få reda på barnens åsikter om olika saker. Sex utav tio ledare arbetar med individuella samtal. Vad som framkommer i de individuella samtalen varierar hos ledarna. Exempel på
samtalsämnen är hur barnet mår, skolan, målsättningar, om en match, hur adepten vill utvecklas, önskat träningsinnehåll och förväntningar. Vilket kan bekräftas med citatet från en ishockeyledare nedan:
“Det har vi, det är ingenting som säger att vi måste göra det från föreningens håll utan det är något vi aktivt väljer att göra. Det är något jag jobbat med minst en gång innan säsongen och sen en gång på hösten då, sen en på våren.
För att dels, det är en utbildning för dem att någonstans framföra sina åsikter. De första samtalen vi har blir väldigt mycket, att de kanske inte vågar säga något och ju längre tiden går så vågar de öppna upp sig mer och detta är olika beroende på vilket stadie men det är något vi försöker få in så tidigt som möjligt, just att de ska försöka våga uttrycka sina åsikter liksom.”
Citatet ovan antyder på att denna ledare har som syfte med samtalen att utveckla ett högre engagemang hos adepterna, detta genom att de först ska våga framföra sin vilja muntligt under samtalen och våga yttra sig mer utefter ju fler samtal som de utfört. Detta liknas vid Forslunds transformativa
ledarskap, denna ledarstil handlar om att barnet ska bli mer engagerat kring sin idrottsutveckling, för att framledes även kunna bli lite utav sin egen tränare också.
En av ledarna använder sig av enkäter som spelarna får fylla i, syftet med dessa är att få reda på vad barnen och föräldrarna anser är bra och dåligt i idrottsmiljön. En ledare inom friidrotten menar:
“Nej inte individuella samtal. Däremot har vi haft anonyma enkäter där man har kunnat via föräldrarna ge
synpunkter på vad man vill göra mera och vad man tycker är bra och dåligt i vår gemenskap då.”
Den tredje formen utav kontakt mellan ledare och utövare var genom den dagliga kontakten på träningen. En annan ledare inom simningen berättar:
”Nej, jag själv lägger inte in individuella samtal med barnen. Det är väl isåfall den dagliga kontakten, men det blir inte individuella samtal på samma sätt. Försöker snacka med dem och se hur de mår lite grann, försöker att bygga någon relation med dem tycker jag är viktigt.”
Två ledare hade inte individuella samtal eller något liknande just nu, men en av dessa hade haft det tidigare. Den andra har just nu gruppdiskussioner innan och efter träningarna samt att de tänkt införa individuella samtal nästa säsong när spelarna är ett år äldre. Nedan visas svar från en innebandyledare:
”Nej det har vi faktiskt inte gjort än. Vi har pratat om det, att vi ska börja med det. Men vi har inte gjort det än.
Men däremot haft uppe och diskuterat det vi ledare för det här laget. Jag skulle tro att vi gör det nästa säsong, börja med det nästa säsong. Jag har två döttrar som håller på med flera idrotter och jag vet att de har haft det i fotbollen till exempel, men inte den yngsta dottern.
Vi har väl pratat också om när det är lagom att ha sådana samtal för att det ska kännas bekvämt för barnen också, att de inte känner sig utfrågade. Men jag skulle misstänka att det blir nästa säsong kanske.”
Tidigare i rapporten beskrevs Elvins (2011) undersökning på hur barnrättsperspektivet fungera i praktiken ute i olika verksamheter. Som tidigare redovisats kom han fram till att organisationerna på alla nivåer måste fundera på hur de på bästa sätt kan arbeta utefter ett barnrättsperspektiv.
Utifrån intervjuobjekten i denna studie visas att många ungdomsledare har hittat tillvägagångssätt för att arbeta utefter ett barnrättsperspektiv. Hela åtta utav tio ungdomsledare i denna studie har funnit arbetsmetoder för att kunna höra adepternas åsikter. Det förekommer både dagliga samtal innan och efter träningar, individuella samtal och insamling av enkäter, dock framkommer inte ifall samtalen är något som påbörjats pga att Barnkonventionen blivit lag eller om dessa fanns även tidigare.
Avslutningsvis tyder informationen från intervjuerna på att en ledarstil är dominerande inom dagens ungdomsidrott, oavsett vilken nivå eller typ av idrott en ledare är verksam i så är den vanligaste ledarstilen hos
ungdomsledare den demokratiska. Forslund beskrev tidigare i teorikapitlet att demokratiska ledare karaktäriseras utav att utövarna får vara med och
bestämma. Vilket blir fallet hos de ledare som intervjuats i denna studie eftersom samtal och enkätutskick görs, där individer bland annat får vara med och bestämma målsättningar eller hur träningen ska bedrivas.
6. Diskussion
I diskussionskapitlet presenteras hur undersökningens syfte och frågeställningar har besvarats utifrån informationen i resultat- och analysdelen. Utöver det kommer även slutsatser att redovisas.
Syftet med att utföra denna studie har varit att undersöka hur ungdomsledare upplever sitt ledarskap efter att Barnkonventionen har blivit lag, samt ifall detta skiljer sig mellan bredd och akademinivå.
Resultatet från intervjuerna visar att ledarna har koll på att den nya lagen existerar, däremot förekommer variationer på i hur stor grad innehållet i lagen känns till. De flesta kan den övergripande, med saker som exempelvis att barn har rätt att få sin röst hörd och lika rättigheter för alla. Detta påvisar likheter med resultatet som Redelius fick fram i en studie 2011, att ledare inte har full koll på alla rättigheter barn har enligt Barnkonventionen, däremot kan idag ses en liten utveckling genom att ledare hade läst igenom lagen samt kunde nämna övergripande ståndpunkter.
Ledarna var överens om att Barnkonventionen som lag inte har medfört någon större förändring i idrottsledarnas arbete. Respondenterna menade nämligen på att det mesta utav den nya lagens innehåll är sunda saker och att detta har arbetats med under en längre tid. Något som i inledningen av rapporten också visades genom Strategi 2025, samt redogörelsen om att Barnkonventionen funnits i Riksidrottsförbundets stadgar sedan 2009. Likt Varmstads (2016) studie påvisar vårt resultat att det nödvändigtvis inte behöver vara den nya lagen i Sverige som gör att ungdomsledarna utför sitt ledarskap som de gör. Detta då slutsatsen i hans studie var att bara för att Barnkonventionen var lag betydde det inte nödvändigtvis att barnen fick det bättre.
Bredd kontra elitidrott utifrån barn och ungdomars bästa rådde det delade åsikter om. Några utav ledarna såg bara till bredden och menade på att bredden föder eliten. Andra ledare, som bara var ett fåtal hos respondenterna lyfte fram att eliten inte får glömmas. Detta med tanke på risken att de drivna utövarna slutar då om det inte får tillräcklig stimulans och tävling. Detta i motsats till vad David (2004) anser, han menar att en allt för
konkurrenskraftig och för tävlingsinriktad idrott i tidig ålder kan ge negativa konsekvenser för barnen och kränkningar av deras rättigheter. Sista kategorin utav svar inom detta ämne var att bara se till individens individuella
utveckling. Därför jobbade ledarna utifrån nivåanpassning för att hitta rätt nivå för varje utövare. Gällande dessa frågor är Sverige därmed väldigt lika vårt grannland Norge. Som Danielsen och Ellingsen (2017) tidigare beskrev så är det delade åsikter angående tidig specialisering, men överensstämmelse hos ledare kring att barnens välbefinnande är viktigt även hos våra grannar i väst.
Sista delen utav studien rörande likheter och skillnader hos ledare inom individuell eller lagidrott, har mestadels likheter framkommit. Som tidigare resonerats om, kände ledare inom båda kategorierna till att
Barnkonventionen blivit lag. Därtill fanns även likheter genom att ledare inom båda organisationsformerna använder någon form av arbetsredskap för att få fram barnen och ungdomarnas åsikter. Däremot kunde det skilja sig i vilket redskap som användes. Det kunde exempelvis vara individuella samtal, enkäter eller bara genom den dagliga kontakten. Därtill kunde även innehållet i samtalen variera, det kunde handla om målsättningar,
individuella prestationer, välmående eller skolan. Individuella samtal
förekommer hos många ledare, det visas i studien att det är den demokratiska ledarstilen som är den vanligaste utav Forslunds tre olika typer av ledarstilar.
Hos ledare som utför samtal för att utvärdera individuella prestationer och sätta upp målsättningar, kan Höigaard och Jörgensens (2000)
vägledningssamtal visas existera hos dagens ungdomsledare. Detta visar en utveckling sedan Eliassons studie från 2011, där hon menade att personer inom idrotten behöver bli bättre på att lyssna på barnens åsikter.
Något som inte nämnts eller diskuterats frekvent under intervjuerna är baksidorna och de negativa konsekvenser som faktiskt kan uppstå i samband med ungdomsidrott. Anledningen till det kan vara flera, dels att vi inte har valt det som huvudfokus i våra intervjufrågor, även om det har givits möjlighet till att prata fritt kring sina utmaningar. Dels det Bo Carlsson (2005) menar med att man allt för sällan lyfter fram de negativa delarna ur idrotten som faktiskt uppstår. Det kan vara mobbning, svagt självförtroende, kränkningar, träningshets. Han menar att man hellre pratar och lyfter de positiva sidorna inom idrotten.
6.1 Slutsats
Studien påvisar att ungdomsledarna är medvetna om Barnkonventionen blivit en lag och dess riktlinjer, med en variation om kunskapen kring riktlinjerna och innehållet. Det vi kan se efter genomfört studien är att Barnkonventionen som en ny lag inte hunnit förändra idrottsledarnas arbetssätt i någon större grad. Dessa åsikter är delade hos ledare inom både lag och individuell idrott.
Vi kan dock utläsa en effekt av det arbetet olika förbund gör kan få ledarna att tänka i lite nya banor ur ett barnrättsperspektiv. Studien visade dock skilda åsikter angående huruvida arbetet inom barn och ungdomsidrott kan bedrivas utifrån termer som bredd och elit.
7. Förslag till fortsatt forskning
Till fortsatta studier hade det varit av stort intresse att studera huruvida man kan utläsa några skillnader eller likheter på ledarskapet mellan elit- kontra breddverksamheter, ur ett barnrättsperspektiv nu efter Barnkonventionen instiftats som en nationell lag i Sverige. Det hade varit intressant att se om attityden till Barnkonventionen skiljer sig mellan de ledare som arbetar ideellt kontra de som arbetar med elitverksamheter på heltid.
Ett annat intressant forskningsområde är att undersöka Barnkonventionens inverkan på ungdomsledare inom paraidrott. Inom detta område vore även intressant att undersöka om skillnader råder mellan ledare inom paraidrott kontra ledare med adepter utan några funktionsnedsättningar.
