Värdering av företag vid bodelning

(1)

Juridiska institutionen Vårterminen 2020

Examensarbete i familjerätt 30 högskolepoäng

Värdering av företag vid bodelning

Valuation of companies in regards to division of marital property

Författare: Emil Falk

Handledare: Professor Margareta Brattström

(2)

(3)

Förord

Efter 4,5 års studier har jag äntligen nått mållinjen. Det har varit en spännande och mycket givande studietid men nu ser jag fram emot att ge mig ut på nya äventyr.

Jag vill passa på att rikta ett stort tack till min handledare Margareta Brattström. Ditt engagemang och dina synpunkter har varit mycket uppskattade. Jag vill även tacka mina kollegor på Collecta Juridik som agerat bollplank under hela skrivprocessen.

Emil Falk

Uppsala, den 4:e juni 2020

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1 Inledning... 1

1.1 Bakgrund ... 1

1.2 Syfte och frågeställning... 1

1.3 Avgränsning ... 2

1.4 Metod och material ... 2

1.5 Disposition... 3

2 Bodelningsförfarandet ... 3

2.1 Inledande kommentar ... 3

2.2 Makars egendom ... 4

2.3 Varför en formell bodelning bör förrättas ... 5

2.4 De huvudsakliga momenten i en bodelning... 6

2.5 Om oenighet uppstår ... 7

2.6 Den kritiska tidpunkten och makars redovisningsplikt ... 8

2.7 Makars ageranden under äktenskapet ... 9

2.8 Avslutande kommentar ... 10

3 Värdering av makars egendom ... 12

3.2 Vilken egendom ... 12

3.3 Vilket värde ... 13

3.4 Tidpunkt för värdering ... 14

3.4.1 Relevant tidpunkt för värdering ... 14

3.4.2 T 5113–09 (Babysim) ... 15

3.5 Avslutande kommentar ... 16

4 Värdering av företag ... 18

4.2 Generellt om företagsvärdering ... 18

(6)

4.3 Skillnad mellan noterade och onoterade företag ... 18

4.3.1 Egna kommentarer ... 19

4.4 Värderingsunderlaget ... 20

4.4.1 Bristfälligt underlag ... 20

4.5 Typ av företag ... 22

4.5.1 Särskilt om kunskapsföretag... 22

4.6 Val av värderingsmetod ... 24

4.6.1 Generellt ... 24

4.6.2 Substansvärdering ... 24

4.6.3 Avkastningsvärdering ... 25

4.6.4 Eventuella goodwillvärden ... 27

4.7 Betydelsen av villkor i aktieägaravtal och bolagsordning ... 29

4.7.1 Diskussion i doktrin ... 29

4.7.2 T 1489-14 (MSA-fallet) ... 30

5 Avslutande reflektioner och slutsats ... 34

Källförteckning ... 37

(7)

1

1 Inledning

1.1 Bakgrund

När ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad ska makarnas egendom, enligt äktenskapsbalken (ÄktB) 9 kap 1 §, fördelas genom bodelning. En betydelsefull del av bodelningsförfarandet, som kan leda till oenighet, är frågan om värdering av makars egendom. Situationen underlättas inte av att makar många gånger äger olika slags egendom varav samtliga egendomstyper kan medföra särskilda svårigheter när det kommer till frågan om värdering.

¹

En egendomstyp som kan vålla problem i detta hänseende är företag. Till att börja med är utförliga företagsvärderingar generellt sett mycket kostsamma.

²

Det faktum att varje företag är unikt medför dessutom att det sällan finns några marknadspriser att jämföra med i samband med värderingen.

³

Därutöver kan den företagande maken på ett eller annat sätt försöka påverka företagets värde inför en kommande bodelning.

⁴

Det kan nämligen ligga i en företagande makes intresse att se till att företaget värderas så lågt som möjligt vid en bodelning.

⁵

Den sparsamma prejudikatbildningen och frånvaron av vägledande lagregler i värderingsfrågan har medfört att praktiskt verksamma jurister länge famlat i mörkret vid sin rådgivning. Över tid har dock nya rättsfall och uttalanden i såväl förarbeten som doktrin bidragit till att klargöra rättsläget i vissa hänseenden, samtidigt som samhällsutvecklingen fört med sig nya frågetecken.

⁶

1.2 Syfte och frågeställning

Mitt syfte med denna uppsats är att utreda vad som utgör gällande rätt beträffande värdering av företag vid bodelning. För att uppnå detta syfte har jag för avsikt att besvara följande frågeställningar:

- Vad utmärker företag från andra egendomstyper och vilka omständigheter kan eller bör påverka värderingen av en makes företag vid bodelning?

1 Agell & Brattström s. 185.

2 Olsson m.fl. s. 36.

3 Lundén & Ohlsson s. 9.

6 Teleman s. 113.

(8)

2

- Vilka värderingsmetoder används vanligtvis vid värdering av företag med anledning av bodelning och vad skiljer dem åt?

- Vilken betydelse, om någon, har bolagsrättsliga handlingar i form av aktieägaravtal och bolagsordning för värderingen av en makes företag vid bodelning?

1.3 Avgränsning

I denna uppsats har jag valt att främst behandla bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Jag kommer därmed inte att diskutera arvsrättsliga frågor i någon större omfattning. De värderingar som måste göras vid såväl bodelning som arvskifte motsvarar dock varandra, vilket medför att jag kommer att söka vägledning i arvsrättsligt material i den mån det kan bidra till att besvara mina frågeställningar.

Det finns ett flertal olika metoder för värdering av företag. För att undvika att alltför stort fokus läggs på frågor av rent företagsekonomisk karaktär har jag dock valt att avgränsa mig till att främst behandla de värderingsmetoder som traditionellt sett används vid bodelning. Mycket av det som lyfts fram i uppsatsen bör dock gälla oavsett vilken värderingsmetod som används. Jag kommer även att diskutera vilken betydelse bestämmelser i aktieägaravtal och bolagsordning kan ha för värderingen av en makes företag vid bodelning. Av utrymmesskäl kommer jag dock inte att fördjupa mig i vad som skiljer dessa handlingar åt rent associations- och obligationsrättsligt. Mitt fokus i detta hänseende kommer att ligga på huruvida sådana handlingar kan och/eller bör påverka värdet av en makes företag vid bodelning.

1.4 Metod och material

Jag kommer huvudsakligen att använda mig av den rättsdogmatiska metoden i denna uppsats. Fokus kommer därmed ligga på de traditionella rättskällorna i form av lagtext, praxis, lagförarbeten och doktrin.

⁷

Jag kommer att utgå från lagtext i den mån sådan finns. Vad gäller värderingsförfarandet som sådant är emellertid förekomsten av vägledande lagtext begränsad. De avsnitt som behandlar frågor om värdering av makars egendom kommer därmed främst att baseras på rättspraxis, förarbetsuttalanden och

7 Korling & Zamboni s. 21.

(9)

3

doktrin. I och med att fokus för uppsatsen ligger på värdering av företag, vilket har sin grund i företagsekonomin, kommer jag delvis att använda mig av företagsekonomisk litteratur. Även i dessa avsnitt kommer dock rättspraxis och juridisk doktrin beaktas i den mån sådan finns att tillgå.

Eftersom det finns få rättsfall från högsta domstolen (HD) beträffande såväl bodelning i stort som värdering av företag vid bodelning, har jag valt att använda mig av underrättspraxis. Jag är medveten om att avgöranden från underrätterna inte har samma prejudicerande verkan som avgöranden från HD. De bör dock kunna bidra med intressanta argument och diskussioner.

1.5 Disposition

Kapitel 2 består huvudsakligen av en generell redogörelse för bodelningsförfarandet i stort, vilket bl.a. innefattar en beskrivning av de huvudsakliga momenten i en bodelning, varför en formell bodelning bör förrättas och innebörden av makars redovisningsplikt.

Kapitlet avslutas sedan med ett analyserande avsnitt. I kapitel 3 ligger fokus på värdering av makars egendom. Några av de frågor som kommer att behandlas är vilket värde en makes egendom bör upptas till vid bodelning och relevant tidpunkt för värdering. Efter en redogörelse för gällande rätt avslutas kapitlet med ett analyserande avsnitt. Kapitel 4 tar sikte på frågan om värdering av företag samt några av de särskilda svårigheter som kan aktualiseras när värderingen sker med anledning av bodelning. En skillnad i detta kapitel jämfört med de tidigare är att jag har valt att inkorporera fler analyserande avsnitt, vilket motiveras av att huvudfokus för min uppsats ligger på frågor av detta slag. Kapitel 5 utgör det avslutande avsnittet, där jag presenterar mina avslutande reflektioner och besvarar mina frågeställningar.

2 Bodelningsförfarandet

2.1 Inledande kommentar

Tanken med detta avsnitt är att ge läsaren en grundläggande förståelse för

bodelningsförfarandet i stort samt hur regleringen kan påverka makars ageranden såväl

innan som efter ansökan om äktenskapsskillnad. Frågan om värdering av makars

(10)

4

egendom samt värdering av företag vid bodelning kommer att behandlas i de två nästföljande kapitlen.

2.2 Makars egendom

I äktenskap klassificeras en makes egendom antingen som giftorättsgods eller enskild egendom.

⁸

Av ÄktB 7 kap 1 § följer att utgångspunkten är att en makes egendom utgör giftorättsgods. Följden därav är att egendomen ska ingå i en eventuell bodelning makarna emellan, ÄktB 10 kap 1 §. Makar kan emellertid med stöd av äktenskapsförord avtala om att en makes egendom ska utgöra hans eller hennes enskilda egendom, ÄktB 7 kap 3 §. Sådan egendom är, till skillnad från giftorättsgods, inte föremål för bodelning, ÄktB 10 kap 1 § e contrario.

En vanligt förekommande missuppfattning är att en make erhåller äganderätt i den andres egendom i samband med att de ingår äktenskap och att giftorätten därmed utgör en form av samäganderätt.

⁹

Äktenskapet påverkar dock inte ägandet utan respektive make behåller äganderätten till sin egendom och svarar själv för sina egna skulder, även efter äktenskapets ingående, ÄktB 1 kap 3 §. Giftorätten utgör snarast en latent rätt att erhålla del av det sammanlagda giftorättsgodsets nettovärde vid en framtida bodelning.

¹⁰

Det är således först i samband med bodelningsförrättningen som en makes anspråk på del i giftorättsgemenskapen aktualiseras.

¹¹

Utöver ovan nämnda indelning i giftorättsgods och enskild egendom finns en särskild regel i ÄktB 10 kap 3 § 1 st som kan påverka huruvida viss egendom ska ingå i bodelning eller inte. Av paragrafen följer att en rättighet som är av personlig art eller i annat fall inte kan överlåtas, ska undantas från bodelning om det skulle anses strida mot vad som gäller för rättigheten att låta den inkluderas. Den typ av rättigheter som avses i paragrafen benämns vanligtvis egendom av särskilt slag.

¹²

Det bör dock framhållas att detta inte utgör en tredje egendomskategori, utan egendom av särskilt slag är giftorättsgods. Följden av att en rättighet undantas från bodelning blir dock att den i

8 Tottie & Teleman s. 155.

9 Teleman s. 24.

11 Teleman s. 47.

(11)

5

praktiken behandlas som om den vore enskild egendom.

¹³

Huruvida denna bestämmelse kan aktualiseras när en företagande make är bunden överlåtelse- begränsande villkor i aktieägaravtal och/eller bolagsordning är en fråga som kommer att undersökas närmare i ett senare avsnitt.

¹⁴

2.3 Varför en formell bodelning bör förrättas

Om makarna står på god fot med varandra kan en bodelning vara ett smidigt och enkelt förfarande. En bodelning är nämligen en privat angelägenhet, vilket medför att makarna kan enas om en fördelning som avviker från den tänkta delning som annars följer av lagen.

¹⁵

Det bör emellertid hållas i åtanke att bodelningsreglerna utgör en viktig skyddsfunktion för svagare part, varför en make har en principiell rätt att ur det gemensamma boet utfå så mycket som reglerna anger, vilket i normalfallet är hälften av giftorättsgodsets nettovärde.

¹⁶

Av ÄktB 9 kap 1 § följer att en bodelning ska förrättas när ett äktenskap upplöses genom äktenskapsskillnad. Är makarna ense kan de emellertid avstå från att vidta en formell och fullständig bodelning. Ett sådant avstående medför heller inte någon risk för sanktion.

¹⁷

För att undvika eventuella bodelningsanspråk i framtiden kan det dock vara fördelaktigt att se till att en formell bodelning förrättas. En makes rätt till bodelning preskriberas nämligen inte på samma sätt som en fordran.

¹⁸

Det finns således en risk att en make framställer anspråk på bodelning en lång tid efter separationen. Detta gäller även om makarna redan har fördelat sin egendom, men av någon anledning inte säkerställt att formkraven för bodelning varit uppfyllda.

¹⁹

För att det i lagens mening ska anses ha skett en bodelning krävs nämligen, enligt ÄktB 9 kap 5 §, att det upprättats en skriftlig handling som undertecknats av bägge makar. Frågan är då hur länge en make rimligtvis kan vänta med att framställa ett bodelningsanspråk. Av NJA 1993 s. 570 följer att en make i vissa fall kan anses ha eftergett sin rätt att begära bodelning. HD

14 Se avsnitt 4.7.

15 Carlén s. 14 f.

16 Carlén s. 15.

17 Teleman s. 47 f.

18 SOU 1981:85 s. 350.

19 SOU 1981:85 s. 350.

(12)

6

konstaterade inledningsvis att utgångspunkten alltjämt är att det inte finns någon tidsfrist inom vilken en make måste framställa anspråk på bodelning. I fallet hade dock den ena maken väntat 24 år med att framställa sitt bodelningsanspråk och hon kunde heller inte presentera någon rimlig förklaring till dröjsmålet. Kombinationen därav resulterade i att makan ansågs ha eftergett sin rätt till bodelning. Ett annat fall där frågan prövats var i NJA 2009 s. 437. I det fallet hade den ena maken, först 10 år efter separationen, påkallat bodelning genom ansökan om bodelningsförrättare. Anspråket avsåg huvudsakligen makarnas tidigare bostad och orsaken till dröjsmålet angavs vara att makarna vid separationen enats om att det vore bäst för barnen att bo kvar i sin invanda miljö. Den make som bodde kvar hade heller inte ekonomiska medel nog att lösa ut den andre maken. HD framhöll inledningsvis att dröjsmålet i sig inte var tillräckligt för att anse att maken eftergett sin rätt till bodelning, eftersom anspråk på giftorätt inte faller in under den allmänna preskriptionstiden på 10 år. Det betonades även att särskild försiktighet bör iakttas med att tillmäta dröjsmål en sådan effekt när anspråket avser fast egendom. Domstolen biföll makens ansökan om bodelningsförrättare men framhöll att de omständigheter som parterna åberopar i det enskilda fallet kan få betydelse för bodelningsförrättarens prövning.

Av rättsfallen kan sålunda utläsas att en make bör kunna framställa ett bodelningsanspråk en lång tid efter separationen. För att undvika den osäkerhet detta kan tänkas medföra bör det nog ofta ligga i makarnas intresse att se till att en bodelning förrättas, i enlighet med de formkrav som följer av lagen.

2.4 De huvudsakliga momenten i en bodelning

En bodelning består huvudsakligen av en andelsberäkning respektive lottläggning.

²⁰

I den inledande fasen beräknas makarnas andelar i boet, ÄktB 11 kap 1 §. I samband därmed sker en avräkning från respektive makes giftorättsgods för att täcka eventuella skulder maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes, ÄktB 11 kap 2 §. Värdet av det som återstår av giftorättsgodset läggs sedan samman och delas lika mellan makarna, ÄktB 11 kap 3 §. Det är sålunda nettovärdet av det sammanlagda giftorättsgodset som ska fördelas. Värt att poängtera är även att den likadelningsprincip

20 Teleman s. 48.

(13)

7

som paragrafen ger uttryck för utgör den principiella huvudregeln vid bodelning mellan makar.

²¹

Det kan sammanfattningsvis konstateras att andelsberäkningen tar sikte på att fastställa värdet av de tillgångar och skulder som ingår i bodelningen samt värdet av respektive makes giftorättsandel. Lottläggningen består sedan av att fördela de faktiska egendomsobjekten, varvid en make har rätt att erhålla egendom vars värde motsvarar värdet av dennes giftorättsandel.

²²

Av ÄktB 11 kap 7 § följer att en make i första hand har rätt att få sin egendom fördelad på sin lott. Detta medför att den make med giftorättsgods till det högsta värdet har rätt att själv avgöra vilken egendom han eller hon vill utge till den andra maken.

²³

Enligt ÄktB 11 kap 9 § 1 st har denne dessutom rätt att kompensera den andre maken med kontanta medel istället för att utge egendom. Av detta bör dock inte utläsas att den make som har anspråk på utjämning kan begära att utfå kompensation i form av kontanta medel istället för egendom, utan valet ligger hos den make som äger mest.

²⁴

2.5 Om oenighet uppstår

Vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad kan makar ha motstridiga intressen.

Det finns således en risk att en make, på den andres bekostnad, försöker få till stånd en lösning som bäst gynnar maken själv. Denna potentiella intressekonflikt medför att en mängd frågor kan komma att bli tvistiga, exempelvis hur viss egendom ska värderas.

²⁵

På ansökan av make kan domstol förordna om en bodelningsförrättare, ÄktB 17 kap 1 §.

Dennes uppgift är i första hand att försöka få makarna att enas.

²⁶

Om enighet inte kan uppnås är dock bodelningsförrättaren behörig att genomföra en tvångsbodelning, ÄktB 17 kap 6 § 2 st. I samband därmed är förrättaren inte bara behörig utan även skyldig att avgöra samtliga tvistiga frågor av betydelse för bodelningen.

²⁷

En make som är missnöjd med en utförd tvångsbodelning har sedan rätt att, inom fyra veckor från att denne delgavs bodelningshandlingen, klandra den vid allmän domstol, ÄktB 17 kap 8 § 2 st.

23 Tottie & Teleman s. 361

25 Grauers s. 69 f.

(14)

8

2.6 Den kritiska tidpunkten och makars redovisningsplikt

Dagen då talan om äktenskapsskillnad väcktes, även kallad den kritiska tidpunkten, är av stor betydelse för bodelningsförfarandet.

²⁸

Av ÄktB 9 kap 2 § följer nämligen att en bodelning med anledning av äktenskapsskillnad ska utgå från de egendomsförhållanden som förelåg vid denna tidpunkt. Med egendomsförhållanden avses i detta hänseende den samlade egendomsbilden.

²⁹

Sålunda omfattas inte enbart giftorättsgods utan även enskild egendom som makarna eventuellt äger.

³⁰

Orsaken till detta är att även sådan egendom kan komma att ingå i bodelning, exempelvis då ett mellan makarna upprättat äktenskapsförord jämkas eller när en make åberopar sin rätt att överta makarnas gemensamma bostad eller bohag.

³¹

Motivet bakom den så kallade redovisningsplikten är de eventuella bodelningsanspråk en make kan ha och tanken är att klargöra vilken egendom som ska omfattas av bodelningen samt vilket värde denna egendom har.

³²

Från och med den kritiska tidpunkten, till dess att bodelningen förrättas, inträder sålunda en särskild redovisnings- och upplysningsplikt makarna emellan avseende deras tillgångar och skulder, ÄktB 9 kap 3 §. Detta innefattar såväl avkastning av egendom som fanns vid den kritiska tidpunkten, som egendom som trätt i dess ställe. Gränsdragningsproblem kan emellertid uppstå mellan vad som å ena sidan utgör avkastning och vad som å andra sidan bör ses som kapitalinkomst härrörande från en makes egna arbete. Detta kan vara särskilt problematiskt när en av makarna driver företag. Den principiella utgångspunkten är nämligen att det som en make genom eget arbete förvärvat efter den kritiska tidpunkten inte ska ingå i bodelningen.

³³

Redovisningsplikten kan sägas medföra att en make förvaltar sin egendom i bägge makarnas intresse.

³⁴

Eftersom det huvudsakliga syftet är att säkerställa att egendomen bevaras, är en make skyldig att förvalta sin egendom på ett omsorgsfullt och aktsamt

29 Prop. 1986/87:1 s. 317.

30 Tottie & Teleman s. 231 f.

31 Prop. 1986/87:1 s. 158.

32 Prop 1986/87:1 s. 157 f.

33 Prop 1986/87:1 s. 158.

34 Grauers s. 77.

(15)

9

sätt.

³⁵

Det kan dock förekomma situationer då förhållandevis lång tid förflyter från det att makarna separerar till dess att bodelning de facto förrättas, vilket medför att egendom kan ha ökat eller minskat i värde.

³⁶

Generellt sett ska eventuella värdeförändringar påverka bägge makar i samma utsträckning.

³⁷

Om en makes bristfälliga förvaltning medfört att egendom minskat i värde under redovisnings- perioden ska dock värdeminskningen bäras av den oaktsamme maken själv. I motsvarande mån gäller att värdeökningar till följd av särskilda åtgärder som en make vidtagit för egendomens förbättring, vilka går utöver ordinär förvaltning av egendomen, endast ska komma den förvaltande maken till godo.

³⁸

Mer konkret innebär redovisningsplikten att makarna ska kunna lämna upplysningar om sin egendom och dess förvaltning från den kritiska tidpunkten till dess att bodelningen förrättas. De bör i anslutning därtill kunna redovisa för eventuella avhändelser och förbättringar samt uppvisa räkenskaper och verifikationer.

³⁹

En make är emellertid inte förhindrad att avyttra egendom under redovisningsperioden. Om avyttring sker ska dock egendomens värde vid försäljningstillfället beaktas vid bodelningen, eftersom maken i detta fall anses ha uttagit egendomen i förskott.

⁴⁰

2.7 Makars ageranden under äktenskapet

Åtgärder som en make vidtar efter ansökan om äktenskapsskillnad fram till dess att bodelningen förrättas faller, som ovan nämnts, in under bestämmelserna om makars redovisningsplikt.

⁴¹

Frågan är då vad som gäller beträffande åtgärder som en make kan tänkas vidta under äktenskapet, dvs innan den kritiska tidpunkten. Med åtgärder avses i detta hänseende sådana typer av ageranden som på ett eller annat sätt kan komma att påverka ett framtida bodelningsresultat.

I giftermålsbalken återfanns en regel som innebar att en make kunde vara berättigad till vederlag vid en kommande bodelning för det fall att den andre maken väsentligen

35 Prop 1986/87:1 s. 159 f.

36 Carlén s. 22.

38 Prop 1986/87 s. 160.

39 Prop 1986/87:1 s. 158.

40 Teleman s. 198.

41 Se avsnitt 2.6.

(16)

10

minskat sitt giftorättsgods under äktenskapet och därigenom eftersatt sin vårdnadsplikt.

Någon dylik regel om vårdnadsplikt under äktenskapet återfinns inte i äktenskaps- balken.

⁴²

Av ÄktB 1 kap 2 § framgår visserligen att makar ska visa varandra hänsyn och gemensamt vårda hemmet samt verka för familjens bästa. Balken innehåller dock en särskild regel för åtgärder som en make, utan den andre makens samtycke, vidtagit inom tre år före ansökan om äktenskapsskillnad. Sålunda gäller att om en make inom nyss nämnda treårsperiod, i inte obetydlig omfattning, minskat sitt giftorättsgods genom gåva eller använt giftorättsgods till att öka värdet av sin enskilda egendom så ska dennes andel av giftorättsgodset minskas i motsvarande mån vid bodelningen, ÄktB 11 kap 4 § st 1. Av andra stycket i nyss nämnda paragraf framgår dessutom att det som sagts angående enskild egendom även gäller i de fall då en make använt giftorättsgods för att öka värdet av sitt pensionssparande eller sådan egendom av särskilt slag som kan undantas från bodelning med stöd av ÄktB 10 kap 3 § st 1. Paragrafen syftar sålunda till att korrigera bodelningsresultatet i de fall då en make, inför en förestående bodelning, förfogat över sitt giftorättsgods i syfte att minska den andre makens giftorättsanspråk däri.

⁴³

Tidigare vidtagna åtgärder, varigenom den ena maken systematiskt minskat sitt giftorättsgods till men för den andre maken, bör i vissa fall kunna kompenseras för genom att bodelningsresultatet jämkas med stöd av äktenskapsbalkens jämknings- regler. Ett exempel på en sådan situation kan vara att en make använt giftorättsgods för att öka värdet av sin enskilda egendom.

⁴⁴

Med detta sagt bör dock framhållas att jämkningsreglerna är avsedda att tillämpas restriktivt, varför jämkning endast bör aktualiseras i undantagsfall.

⁴⁵

Det bör även framhållas att jämkning av bodelning enligt ÄktB 12 kap 1 § endast kan aktualiseras till förmån för den make som har att överlämna egendom.

2.8 Avslutande kommentar

Om privatlivet är i gungning är det förmodligen inte alltför osannolikt att en företagande make väljer att lägga alltmer fokus på att utveckla sitt företag, vilket rimligtvis kan

42 Teleman s. 25 f.

43 Prop 1986/87 s. 49, Tottie & Teleman s. 329.

44 Lagutskottets betänkande s. 15.

45 Prop 1986/87 s. 184 & 193.

(17)

11

medföra att det ökar i värde. Sker detta under redovisningsperioden bör fråga kunna aktualiseras om var gränsen går mellan vad som å ena sidan utgör ordinär förvaltning och vad som å andra sidan kan anses utgöra sådana särskilda åtgärder som går utöver ordinär förvaltning. Av gällande rätt följer att endast åtgärder av sistnämnda slag ska komma den förvaltande maken till godo. Nyss nämnda gränsdragning bör vara särskilt problematisk när det kommer till förvaltning av företag, eftersom de i regel bedrivs med vinstsyfte. Målet bör således alltid vara att företaget ska bli så framgångsrikt som möjligt. Det kan därmed vara svårt att avgöra när och om en företagande makes ageranden ska anses gå utöver ordinär förvaltning samt hur detta i så fall ska bedömas.

Ska det exempelvis kopplas till nedlagd tid, ekonomisk framgång eller någon form av helhetsbedömning? Bedömningen kan bli än mer problematisk om en make framställer ett bodelningsanspråk en lång tid efter separationen. Det bör vara teoretiskt möjligt i och med att gällande rätt talar för att en makes anspråk på bodelning generellt sett inte är föremål för preskription. I ett sådant fall är, såvitt jag förstår, makarna alltjämt redovisningspliktiga även om det gått flera år sedan separationen. Om så är fallet bör det vara synnerligen svårt att bedöma vad som kan ha legat bakom eventuella värdeökningar i företaget. Även makar som är ense vid separationen bör sålunda säkerställa att en formell bodelning vidtas, för att därigenom undvika oväntade anspråk på bodelning i framtiden. Det bör i synnerhet gälla för en make som bedriver företag, då denne inte med säkerhet kan veta hur eventuella värdeförändringar i företaget kan komma att beaktas.

I vissa fall kan eventuella värdeökningar i företaget förmodligen bero på att den företagande maken avstått från att ta ut en marknadsmässig lön för sitt arbete. Det kan, exempelvis av skattemässiga skäl, förekomma situationer då en företagande make väljer att arbeta upp ett värde i företaget och kompensera för sin låga lön med en aktieutdelning. Det skulle då kunna hävdas att delar av värdet i företaget bör anses utgöra uppskjuten ersättning för utfört arbete, varvid värdet ska undantas i den mån arbetet som genererat det utförts efter den kritiska tidpunkten.

Det skulle kunna hävdas att värdeförändringar är vanligt förekommande även

beträffande annan egendom, såsom fast egendom. En tydlig skillnad är emellertid att en

(18)

12

fastighet generellt sett följer marknadsutvecklingen och kan öka i värde även vid ett passivt ägande, dvs oberoende av makarnas förvaltning därav. Det kan emellertid inte, i samma utsträckning, sägas vara fallet beträffande företag.

Som tidigare nämnts medför likadelningsprincipen att makarna ska dela lika på det samlade giftorättsgodsets nettovärde. En felaktig värdering riskerar dock att medföra ett åsidosättande av principen i och med att det inte är möjligt att uppnå en värdemässig likadelning av giftorättsgodset om den egendom som överlämnas inte motsvarar värdet av den mottagande makens giftorättsandel. Det kan sålunda konstateras att frågan om värdering av makars egendom är av stor vikt för att säkerställa att det sker en korrekt, värdemässig, utjämning dem emellan. Detta bör framförallt gälla i de fall då den make med giftorättsgods till det högsta värdet väljer att kompensera den andre maken med egendom istället för kontanter.

3 Värdering av makars egendom

3.1 Inledande kommentar

Syftet med detta kapitel är att behandla några av de frågor som generellt sett kan aktualiseras i samband med värdering av makars egendom, såsom vilken egendom som ska värderas, vilket värde den bör åsättas samt relevant tidpunkt för värdering. Tanken är återigen att ge läsaren en bättre förståelse för några av bodelningsförfarandets grundläggande principer och utgångspunkter. Värdering av företag kommer sedan att behandlas mer utförligt i nästföljande kapitel.

3.2 Vilken egendom

En fråga som kan aktualiseras vid bodelning är vilken egendom som ska vara föremål för värdering. För att besvara denna fråga bör först återkopplas till vad som faktiskt ingår i en bodelning. Som ovan anförts är dagen då ansökan om äktenskapsskillnad väcktes, dvs den kritiska tidpunkten, avgörande för vilken egendom som ska omfattas av bodelningen.

⁴⁶

Det har även framgått att en makes giftorättsgods ingår i bodelning medan enskild egendom eller sådan egendom av särskilt slag som avses i ÄktB 10 kap 3

46 Se avsnitt 2.6.

(19)

13

§ st 1 generellt sett faller utanför.

⁴⁷

Det korta svaret på frågan om vilken egendom som ska värderas är sålunda att all egendom som ingår i bodelning ska värderas.

⁴⁸

3.3 Vilket värde

En betydelsefull del av bodelningsförfarandet avser frågan om vilket värde makarnas egendom ska upptas till.

⁴⁹

Ett dilemma i sammanhanget är att det vid bodelning generellt sett inte är aktuellt med någon faktisk försäljning. Ofta kan dock fastställandet av en egendoms marknadsvärde vara beroende av faktorer som är svåra att ta ställning till i samband med en hypotetisk försäljning.

⁵⁰

I likhet med vad som gäller beträffande bodelningsförfarandet i övrigt står det givetvis makarna fritt att själva enas om hur viss egendom ska värderas.

⁵¹

När det gäller bohag som bägge makarna behöver kan det vara mest rättvist att beakta bruksvärdet. Detta beror på att marknadsvärdet för begagnade möbler i regel understiger det bruksvärde som egendomen representerar för makarna.

För att uppnå en värdemässig likadelning kan det sålunda vara mest rättvist att åsätta bohag ett bruksvärde, för att därigenom kompensera den make som är tvungen att köpa nya möbler.

⁵²

För det fall att makarna inte kan enas har HD, i NJA 2015 s. 558, konstaterat att egendom lämpligen bör tas upp till sitt verkliga värde, vilket i princip avser dess marknadsvärde vid tidpunkten för förrättningen. Någon hänsyn tas därmed inte till värden av icke-ekonomiskt slag, såsom en egendoms eventuella affektionsvärde.

⁵³

I samband med värdering är det emellertid viktigt att beakta de begränsningar som olika typer av egendom kan vara förknippad med. Den som värderar fast egendom bör således vara insatt i reglerna kring fastighetstillbehör medan den som värderar ett företag bör ha förståelse för hur främmande egendom, vilken företaget har tillgång till exempelvis genom hyreskontrakt, påverkar värderingen. Sådan egendom ska inte värderas särskilt, men rättigheterna enligt hyreskontraktet kan likväl representera ett relevant värde för företaget.

⁵⁴

47 Se avsnitt 2.2.

48 Teleman s. 114.

49 Teleman s. 120.

50 Teleman s. 115 & 121.

53 Gullefors s. 112.

54 Teleman s. 115.

(20)

14

Latent skatt är en omständighet som påverkar värderingen av bl.a. fast egendom och aktier.

⁵⁵

Av NJA 1975 s. 288 framgår att värdet av en fastighet bör bestämmas med hänsyn till den realisationsvinstskatt som en försäljning av egendomen kan medföra.

Skälen för detta är att den make som övertar fastigheten inte ska göra en förlust på grund av den latenta skattebelastning som kan komma att aktualiseras vid en framtida försäljning. Fastigheten behandlas sålunda som om mottagaren omedelbart avyttrat den till marknadsvärdet, varvid konsekvenserna av eventuella skattebelastningar drabbar bägge makarna. Av domskälen framgår att tanken med detta förfarande är att uppnå en rättvis fördelning makarna emellan, i enlighet med likadelningsprincipen. I NJA 2015 s. 558 har domstolen bekräftat att den eventuella latenta skattebelastningen för mottagaren även bör beaktas vid värdering av aktier. Det specifika fallet avsåg visserligen noterade aktier men detsamma får anses gälla vid värdering av onoterade aktier.

⁵⁶

3.4 Tidpunkt för värdering

3.4.1 Relevant tidpunkt för värdering

I samband med framtagandet av äktenskapsbalken efterfrågade lagrådet uttryckliga regler som i vart fall angav huvudprinciperna beträffande tidpunkten för värdering av makars egendom.

⁵⁷

Departementschefen ansåg emellertid att det inte vore lämpligt att lagstifta om detta eftersom en sådan reglering skulle få lov att bli alltför generell eller detaljerad i sin utformning. Han framhöll dock att uttalanden i propositionen bör kunna erbjuda vägledning i frågan.

⁵⁸

Av förarbetena till äktenskapsbalken kan sålunda utläsas att aktuella värden vid bodelningstillfället bör läggas till grund för värderingen i de fall då makarna inte kan enas. Till stöd för detta har anförts bl.a. att den likadelningsprincip som bodelningsreglerna utgår från skulle riskera att omintetgöras om äldre värden lades till grund för bodelningen. Därutöver har anförts att det i många fall även bör vara enklast att basera värderingen på aktuella förhållanden.

⁵⁹

I doktrin benämns vanligtvis

56 Teleman s. 133.

57 Prop 1986/87 s. 317.

58 Prop 1986/87 s. 389.

59 Prop 1986/87 s. 159.

(21)

15

denna tidpunkt dagen då boet är utrett.

⁶⁰

Att förevarande tidpunkt ska anses utgöra huvudregeln vid värdering av makars egendom har bekräftats av HD i NJA 1997 s. 674.

Rättsfallet som sådant avsåg visserligen en bodelning mellan sambor, av domskälen kan dock utläsas att samma principer för värdering ska gälla oavsett om det är fråga om sambor eller makar.

Den uppmärksamme läsaren bör vid det här laget ha noterat att relevant tidpunkt för värdering inte sammanfaller med den kritiska tidpunkten, dvs den dag som avgör vilken egendom som ska ingå i bodelningen. Det är dock fallet i vårt grannland Norge, vilket medför att där inte finns samma behov av regler om makars redovisningsplikt mellan den kritiska tidpunkten och bodelningsförrättningen.

⁶¹

Agell och Brattström har dock anfört två skäl som talar för den i svensk rätt valda värderingstidpunkten. Det första skälet är att den svenska ordningen främjar skyndsamhet i förfarandet. Om ingen bodelning förrättas i anslutning till värderingen kan en ny värdering behöva utföras, vilket kan vara både kostsamt och tidskrävande. Det bör därmed ligga i makarnas intresse att få till stånd en bodelning i samband med utförd värdering. Det andra skälet är att eventuella värdeförändringar under redovisningsperioden påverkar bägge makars bodelningsanspråk i motsvarande mån, vilket får anses ligga i linje med den likadelningsprincip som äktenskapsbalkens bodelningsregler bygger på.

⁶²

Ett exempel på vilken betydelse värderingstidpunkten kan ha illustreras nedan av det så kallade Babysim-fallet.

3.4.2 T 5113–09 (Babysim)

I Babysim-fallet var två före detta makar oense om såväl ett företags värde som tidpunkten för värdering. Mannen ansåg att företaget borde tas upp till nettovärdet på brytdagen medan kvinnan ansåg att det borde tas upp till nettovärdet vid bodelningstillfället. Det skiljde två år mellan dessa tidpunkter och enligt mannen var företaget värt 2 miljoner kr medan det enligt kvinnan endast var värt 100 000 kr.

60 Se exempelvis Teleman s. 117, Agell & Brattström s. 184.

(22)

16

Mannen hävdade dessutom att kvinnan orsakat en värdeminskning av företaget och därigenom eftersatt sin redovisningsplikt.

HovR konstaterade inledningsvis att en värdering i regel ska utgå från de förhållanden som var aktuella vid bodelningstillfället. Samtidigt framhölls att en make kan kompenseras genom att egendom tas upp till ett äldre värde i de fall då den andre makens bristfälliga förvaltning medfört att egendomen minskat i värde. Domstolen fann dock inget som talade för att det skett någon värdeminskning på grund av bristfällig förvaltning. Vad gäller värderingen som sådan konstaterades därefter att företag vanligtvis värderas med utgångspunkt i en avkastnings- respektive substansvärdering samt att valet mellan dessa metoder bör aktualiseras först när de leder till skilda resultat. Av utredningen i fallet framgick att företaget hade substansvärderats till ett värde om ca 63 000 kr, exklusive eventuell goodwill. Mannen ansåg emellertid att värdet var avsevärt högre, då det enligt honom funnits oredovisade intäkter av betydande värde. Han kunde emellertid inte styrka sitt påstående eller påvisa något annat som talade för att företaget, vid den relevanta tidpunkten, haft ett högre värde än vad som framgick av den utförda substansvärderingen. Enligt domstolen talade omständigheterna i fallet snarare emot mannens påstående. Företaget hade nämligen haft ett negativt resultat de två senaste åren och försattes sedermera i konkurs senare samma år. Eftersom mannen inte kunnat visa att företagets avkastningsvärde varit högre än dess substansvärde, fick det sistnämnda ligga till grund för bodelningen.

Domstolen biföll sålunda kvinnans talan.

3.5 Avslutande kommentar

Även om det saknas vägledande lagstiftning beträffande relevant tidpunkt för värdering

och frågan om vilket värde en makes egendom ska upptas till vid bodelning har, som

ovan nämnts, generella utgångspunkter utvecklats i praxis och doktrin baserat på

uttalanden i lagförarbeten. Det bör dock hållas i åtanke att det är fråga om just

utgångspunkter och inte några absoluta regler. I vissa fall kan det vara motiverat att ta

upp viss egendom till ett annat värde än dess marknadsvärde. Det bör exempelvis kunna

uppstå situationer då ett företags förmodade marknadsvärde är så pass högt att

bodelningen medför att den företagande maken inte har råd att behålla det. En sådan

(23)

17

situation bör kunna uppstå om den ena makens företag är en av de få tillgångarna i bodelningen av något egentligt värde. Visserligen skulle maken kunna vända sig till en kreditgivare i hopp om att beviljas lån för att lösa ut den andre makens giftorättsanspråk.

Det relevanta värdet för en kreditgivare sammanfaller dock inte nödvändigtvis med det förmodade marknadsvärdet, eftersom ett sådant värde kan vara förenat med vissa osäkra faktorer i form av antaganden och spekulationer. För en kreditgivare bör ett lågt och försiktigt uppskattat värde utgöra den bästa och tryggaste säkerheten. Om företaget saknar materiella tillgångar av några större värden kan det dessutom vara svårt för kreditgivaren att erhålla någon form av säkerhet för lånet, annat än om företagaren själv går i personlig borgen för det. Ett sådant åtagande kan dock vara tämligen betungande för den berörda maken. Det skulle kunna hävdas att det mest rättvisa värdet i en situation som denna är det värde som kreditgivaren kommer fram till, framförallt om maken är beroende av företaget för sin försörjning. Å andra sidan bör det ligga i den icke-företagande makens intresse att värderingen återspeglar ett så rättvisande marknadsvärde som möjligt, eftersom den andre maken annars kan tjäna på att företaget tas upp till ett lägre värde i bodelningen. Det är möjligt att problematiken i det anförda exemplet bör anses utgöra en jämkningsfråga snarare än en utpräglad värderingsfråga. Oavsett vilket kan diskussionen användas som exempel för att belysa att det förmodade marknadsvärdet inte alltid behöver vara det mest rättvisa värdet i en bodelning. Rimligtvis får dock omständigheterna i det enskilda fallet vara avgörande för vilket värde som kan anses vara mest rättvist i den specifika situationen.

Det ovan refererade Babysim-fallet är ett intressant exempel på vilken betydelse

värderingstidpunkten kan ha för det förmodade värdet av vissa egendomstyper. Det

belyser även hur viktig tidpunkten för värdering är för att säkerställa att det sker en

rättvis fördelning mellan makarna och varför det ofta är lämpligast att hänföra

värderingen till bodelningstillfället snarare än den kritiska tidpunkten. I fallet hade det

uppstått en något besynnerlig situation om företaget, i enlighet med det norska

synsättet, hade tagits upp till ett bodelningsvärde om 2 miljoner, fastän det vid

förrättningen hade ett betydligt lägre värde. Den företagande makan hade då fått lov

att kompensera den andre maken för ett värde som inte längre fanns kvar. En sådan

lösning synes inte vara förenlig med likadelningsprincipen, i synnerhet inte när

(24)

18

värdeminskningen berott på annat än företagarens bristfälliga förvaltning. Vad gäller det sistnämnda kan även konstateras att redovisningsplikten är av stor betydelse för att klargöra huruvida det förekommit några värdeförändringar och vad de i så fall har berott på.

4 Värdering av företag

4.1 Inledande kommentar

I detta kapitel kommer fokus att ligga på värdering av företag samt några de svårigheter som denna egendomstyp kan aktualisera vid en bodelning mellan två oeniga makar. Jag kommer bl.a. att undersöka vilka omständigheter som kan tänkas påverka värderingen som sådan, vilka de vanligaste värderingsmetoderna är samt vad som kan och bör vara vägledande för valet av värderingsmetod.

4.2 Generellt om företagsvärdering

En inledande fråga som kan aktualiseras i samband med värdering av företag är vilken värderingsmetod som bör användas. De värderingsmetoder som vanligtvis används i samband med bodelning är substans- respektive avkastningsvärdering.

⁶³

Vad dessa värderingsmetoder innebär samt vad som skiljer dem åt kommer att behandlas mer utförligt i ett senare avsnitt.

⁶⁴

Generellt sett är det inte möjligt att ange vilken av metoderna som ska väljas om de resulterar i olika värden.

⁶⁵

Det finns dock omständigheter som bör kunna påverka såväl värderingen som valet av värderings- metod. Några av dessa omständigheter kommer att behandlas nedan, innan jag övergår till att fördjupa mig i vad skillnaderna är mellan respektive värderingsmetod.

4.3 Skillnad mellan noterade och onoterade företag

Den problematik som är förknippad med företagsvärderingar gäller främst onoterade företag. Detta beror på att aktier i noterade företag kontinuerligt prissätts på diverse handelsplatser och börser.

⁶⁶

Sådana typer av aktier har sålunda ett fastställbart marknadsvärde som kan användas som referenspunkt i samband med värderingen.

63 Teleman s. 134.

64 Se avsnitt 4.6.

65 Teleman s. 134.

(25)

19

Någon dylik referenspunkt för värdering av onoterade aktier finns emellertid inte.

⁶⁷

Trots att aktier i ett mindre, onoterat, företag nyligen kan ha sålts till ett visst pris kan det faktiska värdet på kvarvarande aktier i företaget dessutom vara ett annat. Detta beror på att den tidigare försäljningen exempelvis kan ha avsett en minoritetspost eller aktier förenade med särskilda villkor om överlåtelsebegränsningar, vilket i sin tur påverkat värdet.

⁶⁸

En majoritetspost i ett fåmansföretag kan exempelvis ha ett särskilt värde till följd av det bestämmande inflytande som är förenat med en sådan post. Detta konstaterade HD i rättsfallet NJA 1972 s. 214, vilket avsåg förrättning av arvskifte. En ytterligare omständighet som generellt sett är utmärkande för mindre, onoterade, företag är att värdet av ett sådant företag i regel har en starkare koppling till delägarna och deras personliga kontaktnät än det har i ett noterat företag. I ett mindre företag kan en delägares kontaktnät rentav vara avgörande för företagets framgång och överlevnad.

⁶⁹

För onoterade företag finns i regel inte någon öppen marknad. Även om en sådan marknad hade funnits kan överlåtelsebegränsningar i aktieägaravtal eller liknande, i företag med fler än en ägare, ha en negativ inverkan på såväl delägares möjligheter att överlåta sina aktier som potentiella köpares intresse av att förvärva del i företaget. För en företagande make kan ett sådant avtal dessutom vara utformat så att denne inte har rätt att överlåta sina aktier till utomstående, utan endast till övriga avtalsparter till ett förbestämt pris.

⁷⁰

Enligt Teleman är avtal av detta slag i princip bindande för den företagande maken och ska i regel beaktas i samband med bodelningsvärderingen.

⁷¹

I doktrin tycks dock råda delade meningar beträffande aktieägaravtalens betydelse i bodelningssammanhang.

⁷²

4.3.1 Egna kommentarer

Mycket av det som lyfts fram i detta avsnitt tar sikte på vad som gäller vid en avyttring av aktierna i en makes företag. En bodelning aktualiserar inte nödvändigtvis någon

67 Nilsson m.fl. s. 17.

68 Teleman s. 132.

70 Jfr Sund (Skydd av ägarpositioner) s. 72.

71 Teleman s. 132.

72 Se avsnitt 4.7.

(26)

20

faktisk överlåtelse eller avyttring av makarnas egendom. Gällande rätt talar dock för att det värde som eftersträvas i en bodelning är ett förmodat marknadsvärde.

⁷³

Sålunda bör omständigheter som påverkar vad en make hade kunnat erhålla vid en försäljning vara av relevans även i en diskussion rörande egendomens värde i bodelning. Det bör spela mindre roll för värdet om maken rent faktiskt har för avsikt att avyttra en viss tillgång eller inte.

Det tycks finnas en rad omständigheter som medför att onoterade företag ofta är betydligt mer problematiska att värdera än noterade företag. En av orsakerna till detta är att det ofta saknas en öppen marknad för just onoterade företag. Givetvis är detta en omständighet som kan påverka och i viss mån även försvåra värderingen. Avsaknaden av marknad bör dock inte vara avgörande för möjligheterna att fastställa ett någorlunda rättvisande värde i bodelningen. Som tidigare har konstaterats kan en företagsvärdering behöva ske även i andra sammanhang där det inte är aktuellt med någon försäljning, såsom när en kreditgivare ska bedöma ett företags kreditvärdighet.

⁷⁴

4.4 Värderingsunderlaget

4.4.1 Bristfälligt underlag

Det underlag som står till värderingsmannens förfogande är av stor betydelse vid en företagsvärdering. Att så är fallet kan exemplifieras med ett rättsfall där en makes företag värderades med anledning av bodelning. I SvJT 1972 reg s. 1 hade värderingen baserats på bristfällig bokföring och en av orsakerna till den missvisande värderingen var att en skuldpost felaktigt bokförts som en inkomstpost. Detta resulterade i att aktierna i företaget ansågs utgöra boets mest värdefulla egendom varpå den företagande maken, genom bodelningen, godtog att utbetala ett belopp motsvarande hälften av dess värde till sin maka. Det visade sig emellertid att företaget var på obestånd vilket medförde att aktierna i realiteten var värdelösa. Eftersom värderingen utgjort en sådan väsentlig förutsättning för åtagandet fann hovrätten, genom tillämpning av förutsättningsläran, att den företagande maken inte var förpliktigad att fullgöra sitt åtagande.

73 Se avsnitt 3.3.

74 Se avsnitt 3.5.

(27)

21 4.4.2 Egna kommentarer

SvJT 1972 reg s. 1 belyser vikten av det underlag som står till värderingsmannens förfogande samt vilken betydelse en utförd företagsvärdering kan ha för de åtaganden som en make är villig att åta sig med anledning av bodelningen. I rättsfallet fanns inget som tydde på att den företagande maken medvetet försökt påverka värderingen, vilket inte är särskilt förvånande med tanke på att den felaktiga värderingen var till nackdel för maken själv. Om den företagande maken däremot hade lämnat felaktig information eller utelämnat relevanta uppgifter i syfte att föranleda en missvisande värdering till sin egen fördel, skulle denne förmodligen anses ha brustit i sin familjerättsliga redovisningsplikt.

Det skulle kunna hävdas att den företagande maken i ett sådant fall orsakat en värdeminskning av företaget genom bristfällig förvaltning. Även om företaget i realiteten inte har ett lägre värde till följd därav, kan ett sådant agerande i vart fall medföra att det tillmäts ett lägre värde vid bodelningen. Följden bör, i likhet med vad som diskuterades i Babysim-fallet, vara att den icke-företagande maken kompenseras genom att företaget tas upp till ett äldre, mer rättvisande, värde i bodelningen. Det vore enligt min mening märkligt om ageranden av detta slag inte ansågs medföra att den företagande maken åsidosatt sin redovisningsplikt. Ett potentiellt problem i sammanhanget är dock om något sådant värde inte går att utläsa ur den utförda värderingen. Om så är fallet kan en ny, potentiellt kostsam, värdering behöva utföras.

Rimligtvis bör då den make som föranlett den felaktiga värderingen få bära kostnaden för den nya värderingen.

En annan intressant aspekt som SvJT 1972 reg s. 1 belyser är vilka drastiska konsekvenser

en enda felaktig bokföringspost kan få för en företagsvärdering och därmed även

resultatet av bodelningen. Bokföringsunderlagets betydelse för värderingen är även en

aspekt som särskiljer företag från många andra egendomstyper som makar kan tänkas

äga. Vid värdering av fastigheter eller fordon bör det ofta, men inte alltid, vara relativt

enkelt att finna användbara prisjämförelser i tidigare överlåtelser och liknande. Det bör

sålunda vara förhållandevis oproblematiskt att få fram relevant värderingsunderlag

beträffande sådana typer av egendom. Vad gäller fastigheter kan exempelvis tidigare

överlåtelser ofta ge en tydlig indikation på vad marknaden generellt sett är villig att

betala för en viss typ av fastighet i ett visst område. När det gäller företag bör dock en

(28)

22

värderingsman i allra högsta grad vara beroende av det värderingsunderlag som tillhandahålls av makarna. Värt att framhålla i detta sammanhang är att den företagande maken i de flesta fall är betydligt mer insatt än andre maken i såväl företaget i stort som dess bokföring. Den företagande maken bör därmed ha bättre möjligheter att påverka värderingen, men även ha ett större ansvar för att det underlag som tillhandahålls är rätt och riktigt. I SvJT 1972 reg s. 1 var det företagaren själv som ifrågasatte den utförda värderingen. Förmodligen är det betydligt svårare för den make som inte är insatt i företaget att ifrågasätta korrektheten i en utförd värdering, i synnerhet om det inte är uppenbart att den är felaktig. Uppenbara felaktigheter bör dock rimligtvis redan ha uppmärksammats av värderingsmannen. Sammanfattningsvis kan konstateras att det framförallt bör vara den företagande maken som sitter på mycket av det relevanta värderingsunderlaget. Det bör även vara betydligt enklare för den företagande maken att ifrågasätta en utförd värdering eftersom denne har bättre insyn i och förståelse för företaget och dess uppbyggnad.

4.5 Typ av företag

4.5.1 Särskilt om kunskapsföretag

Ett företags värde och vad som utgör dess mest värdefulla tillgångar kan variera beroende på om det exempelvis är fråga om ett tjänsteföretag eller ett tillverkande företag.

⁷⁵

En variant av den förstnämnda företagstypen, som kan vara svår att värdera, är så kallade kunskapsföretag. Med detta åsyftas normalt rena konsultföretag, såsom advokatbyråer och revisionsfirmor. Begreppet konsultföretag är emellertid vitt, varför åtskillnad görs mellan ”vanliga” tjänsteföretag och kunskapsföretag. Ett ”vanligt”

tjänsteföretag säljer i regel förhållandevis standardiserade tjänster medan ett kunskapsföretag säljer mer kvalificerade och individanpassade tjänster.

⁷⁶

Ett kunskapsföretag har sällan några materiella tillgångar av större värden.

⁷⁷

Denna typ av företag är i hög grad beroende av de enskilda medarbetarna och det är dem, med sitt unika kunskapskapital, som utgör de mest värdefulla tillgångarna.

⁷⁸

Det kan därmed

75 Andersson & Wikman s. 74.

78 Andersson & Wikman s. 78 & 184.

(29)

23

konstateras att värdet i ett kunskapsföretag främst utgörs av immateriella och personella tillgångar i form av nyckelpersoner med särskild kompetens, vilket vanligtvis även innefattar företagets ägare.

⁷⁹

4.5.2 Egna kommentarer

Generellt sett bör nog materiella tillgångar i form av exempelvis fastigheter, fordon och maskiner vara förhållandevis enkla att värdera eftersom det ofta finns en omfattande andrahandsmarknad för sådana typer av tillgångar. Detsamma kan dock inte sägas vara fallet beträffande immateriella tillgångar, i synnerhet inte då dessa utgörs av en eller flera individers kunskapskapital. Tillgångar av det sistnämnda slaget bör dessutom vara förenade med en högre grad av osäkerhet för företaget eftersom en individ själv kan avgöra huruvida denne vill kvarstanna i företaget eller inte. Troligtvis bör det även vara svårt att fastställa omfattningen och värdet av det kunskapskapital som en enskild individ faktiskt besitter. Det kan därmed konstateras att kunskapsföretag, vars värde främst utgörs av sådana tillgångar, kan vara särskilt problematiska att värdera.

En ytterligare aspekt som bör kunna aktualiseras då ett kunskapsföretag ska värderas med anledning av bodelning är vems kunskap som kan anses generera vinsten i företaget. Frågor av detta slag bör vara av särskilt intresse när det aktuella företaget har ökat i värde under redovisningsperioden. I ett större företag, som ägs av den ene maken eller som denne är delägare i, skulle kunna hävdas att det är de anställdas kunskap och arbetsinsats som genererar vinsten. Om det däremot är fråga om ett mindre företag, där det huvudsakligen är den företagande maken och dennes kunskap som genererar vinsten, skulle det kunna hävdas att det faktiska värdet ligger hos individen snarare än företaget som sådant. En annan aspekt värd att nämnda är att värdet av olika individers kunskap kan variera beroende på den typ av kunskap de besitter. En individs kunskap kan exempelvis vara betydelsefull men utbytbar medan en annans kunskap inte är utbytbar och därmed betydligt mer värdefull. Rimligtvis kan sådana skillnader i värdet av olika personers kunskap även förekomma mellan delägarna i ett företag. Den företagande makens kunskap och erfarenhet skulle exempelvis kunna anses vara mer eller mindre värdefull än övriga delägares, även om deras respektive ägarandelar i

79 Andersson & Wikman s. 78, Sund (Kunskapsföretaget) s. 275.

(30)

24

företaget är lika stora procentuellt sett. Om alltför stor hänsyn togs till sådana omständigheter skulle dock förfarandet kompliceras mer än nödvändigt. Diskussioner om frågor av detta slag kan dock alltjämt aktualiseras vid värdering av ett kunskaps- företag i bodelning. I synnerhet om den företagande maken själv anser sig besitta den mest värdefulla kunskapen i företaget.

4.6 Val av värderingsmetod

4.6.1 Generellt

Det är inte möjligt att fastställa något exakt värde på ett företag, annat än då en faktisk försäljning sker. Samtliga värderingsmodeller som står till en värderingsmans förfogande baseras på en rad antaganden, vilka denne måste ta ställning till. Värderingsmannen måste sålunda göra en uppskattning av företagets värde baserat på sin egen kunskap och erfarenhet.

⁸⁰

Genom att använda olika metoder för värdering, antingen separat eller i kombination, kan det vara möjligt för värderingsmannen att fastställa ett prisintervall inom vilket företaget skulle kunna värderas. Detta utgör givetvis inte någon garanti för enighet mellan de bodelande makarna, men ett sådant prisintervall kan i vart fall ligga till grund för förhandling mellan dem.

⁸¹

För att uppnå en någorlunda rättvisande företagsvärdering bör hänsyn tas till mer än enbart resultat- och balansräkning, såsom företagets konkurrensläge och framtida marknadsutsikter. En ytterligare omständighet som bör kunna påverka ett företags värde är om en eller flera nyckelpersoner planerar att avgå inom en snar framtid, vilket kan medföra att företaget går miste om en del av kundunderlaget.

⁸²

4.6.2 Substansvärdering

4.6.2.1 Vad är en substansvärdering

En substansvärdering baseras huvudsakligen på företagets balansräkning.

⁸³

Fokus för beräkningen ligger sålunda på företagets tillgångar och skulder, varvid substansvärdet utgörs av det sammanlagda marknadsvärdet av företagets tillgångar efter avdrag för

81 Jfr Sund (Generationsskiften) s. 117 & 123.

82 Sund (Generationsskiften) s. 118.

83 Öhrlings s. 32.

(31)

25

dess skulder.

⁸⁴

I praktiken är det därmed investerat och upparbetat kapital i företaget som värderas.

⁸⁵

4.6.2.2 När metoden används

En substansvärdering är ofta lämplig att använda vid värdering av företag där de materiella tillgångarna är av stor betydelse för verksamheten, såsom fastighetsbolag, butiker och industrier. Generellt sett är det även förhållandevis enkelt att ta fram ungefärliga marknadsvärden för den typ tillgångar som normalt förekommer i sådana typer av företag.

⁸⁶

Denna värderingsmetod synes dock vara mindre lämplig vid värdering av kunskapsföretag. Anledningen till detta är att en substansvärdering utgår från företagets materiella tillgångar medan ett sådant företags värde huvudsakligen består av immateriella tillgångar i form av särskild kompetens och liknande. En substansvärdering av ett kunskapsföretag riskerar därmed att resultera i ett lågt och något missvisande marknadsvärde.

⁸⁷

En annan svaghet hos metoden är att den generellt sett inte tar hänsyn till hur tillgångarna används eller det mervärde som företaget kan tänkas skapa med hjälp av dem. I regel bortser den även från eventuella synergieffekter eftersom den behandlar varje enskild tillgång separat.

⁸⁸

4.6.3 Avkastningsvärdering

4.6.3.1 Vad är en avkastningsvärdering

Medan en substansvärdering utgår från värdet av företagets tillgångar, tar en avkastningsvärdering sikte på de värden som företaget skapar med hjälp av dessa.

⁸⁹

Utgångspunkten för en avkastningsvärdering kan variera beroende på i vilken situation som värderingen aktualiseras.

⁹⁰

Värderingen kan utgå från företagets historiska resultat, beräkningar baserade på dess framtida avkastning eller en kombination därav. Den gemensamma nämnaren är dock företagets avkastning, vilket alltjämt ska ligga i fokus vid användandet av denna värderingsmetod.

⁹¹

För en investerare bör rimligtvis

84 Nilsson m.fl. s. 62 f.

87 Sund (Generationsskiften) s. 120 & 130.

90 Hult s. 87.

(32)

26

företagets framtidsutsikter, snarare än dess historiska utveckling, vara avgörande för värderingen. Det kan emellertid vara svårt att få till stånd en tillförlitlig värdering enbart baserad på företagets prognostiserade utveckling. Detta gäller framförallt vid värdering av mindre företag, då dessa generellt sett är betydligt känsligare för förändringar av olika slag än ett större företag som bedriver likvärdig verksamhet.

⁹²

I praktiken är det därför vanligt att värderingsmän använder sig av en förenklad avkastningsvärdering, vilken huvudsakligen utgår från företagets historiska resultat.

⁹³

Genom att studera företagets tidigare resultat kan värderingsmannen göra en uppskattning av företagets framtida uthålliga resultat, varvid det relevanta värdet erhålls genom en nuvärdesberäkning av företagets framtida avkastningsförmåga.

⁹⁴

Fastställandet av kalkylräntan, vilken representerar en potentiell investerares avkastningskrav, är ett av de mest problematiska momenten vid en avkastnings- värdering. Anledningen till detta är att avkastningskravets storlek varierar beroende på den risk och osäkerhet som verksamheten i det specifika företaget är förknippad med.

⁹⁵

I vissa fall bör exempelvis ett kunskapsföretag vara förenat med särskilda risker, eftersom ett sådant företag i så pass hög grad kan påverkas av att en eller flera nyckelpersoner väljer att avgå.

⁹⁶

4.6.3.2 När metoden används

Avkastningsmetoden används ofta i samband med värdering av kunskapsföretag eftersom vinsterna i dessa typer av företag primärt baseras på annat än dess materiella tillgångar.

⁹⁷

Som ovan nämnts medför detta att en substansvärdering i regel är mindre lämplig vid värdering av denna typ av företag.

⁹⁸

I samband med värderingen av ett kunskapsföretag kan emellertid även en avkastningsvärdering vara problematisk. Detta beror på att det kan vara svårt att bedöma ett kunskapsföretags förmåga att generera framtida avkastning eftersom resultatet är så pass starkt kopplat till företagets personella och immateriella tillgångar. Det är dessutom svårt att sätta ett nuvärde på en

92 Hult s. 87.

93 Hult s. 84.

94 Hult s. 84, Teleman s. 134.

95 Teleman s. 134.

98 Se avsnitt 6.2.2.