0
UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Vem får plats?
Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet för ungdomar
Ebba Eriksson
1 ABSTRACT
Eriksson, E. 2016. Vem får plats? Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet för ungdomar.
Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
I Vem får plats? Om tjejers plats på öppen fritidsverksamhet utforskas varför tjejer besöker eller inte besöker öppen fritidsverksamhet i lika hög grad som killar. För att göra detta görs en fallstudie på två öppna
fritidsverksamheter i Uppsala, med liknande verksamheter men där den ena besöks av en majoritet tjejer medan den andra nästan uteslutande har nyanlända killar som besökare. Enligt studiens resultat så är de viktigaste faktorerna för om tjejer känner sig välkomna på en fritidsgård kunskap om verksamheten, dess rykte, vad aktiviteterna på plats signalerar enligt rådande könsnormer, vilka möjligheter som finns att hänga med sina vänner samt vilket bemötandet är och hur tryggheten upplevs. Dock så tas det också upp i uppsatsen att tjejer inte är en homogen grupp utan att även andra aspekter än deras kön påverkar om tjejer kommer till öppen fritidsverksamhet eller ej.
Keywords: öppen ungdomsverksamhet, fritidsgårdar, genus, tjejer, ungdomar Handledare: Tina Mathisen.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ... 4
1.1 Syfte ... 4
1.2 Frågeställningar ... 4
1.3 Avgränsning ... 4
2. LITTERATURÖVERSIKT ... 6
2.1 Genus ... 6
2.2 Ungdomar och fritidsverksamhet ... 7
3. TEORI ... 9
3.1 Genus ... 9
3.2 Gibsons teori om brukskvaliteter ... 9
5. METOD ... 11
5.1 Kvalitativa intervjuer ... 11
5.2 Fokusgrupp ... 12
5.3 Deltagande observationer ... 12
5.4 Enkätundersökning ... 13
5. RESULTAT ... 15
5.1 Bakgrund ... 15
5.1.1 Vox ... 15
5.1.2 Grand ... 16
5.2 Rykte ... 16
5.2 Aktiviteter ... 19
5.2.1 Grand Öppen Verksamhet ... 19
5.2.2 Grands separatistisk event ... 20
5.2.2 Vox ... 21
5.3 Rummets utformning ... 21
5.3.1 Grand ... 21
5.3.2 Vox ... 22
5.4 Bemötande ... 24
5.3.1 Grand ... 25
5.3.2 Vox ... 26
6. DISKUSSION ... 28
6.1 Namnets betydelse ... 28
6.2 Kunskap ... 29
6.3 Aktiviteter ... 29
3
6.3 Plats att hänga ... 30
6.5 Bemötande ... 31
7. SLUTSATS ... 33
4
1. INLEDNING
Första gången jag kom på att jag ville undersöka öppen fritidsverksamhet var när jag hjälpte Uppsala tjejjour anordna ett tjejhäng på ungdomsgården Grand. Mycket få tjejer besökte Grand då, och att intresset var så lågt förvånade mig. Fritidsledare på Grand berättade att det kom mycket få tjejer även under öppna verksamheten, och de hade svårt att svara på varför.Jag kom själv ihåg från när jag var yngre att fritidsgårdar eller
ungdomshus inte var något jag eller mina andra tjejkompisar besökte. Vi hängde istället hemma hos varandra när vi träffades, eller gick ut på stan, och när jag var själv gick jag till biblioteket. Varför utnyttjade inte vi de lokaler som fanns just för oss att vara, varför kände vi oss inte hemma där? Jag började se över tidigare forskning och rapporter och förstod snabbt att även idag upplevs det vara svårt att få tjejer att komma till öppen
fritidsverksamhet, och att killar i mycket högre grad utnyttjade lokalerna (MUCF, 2016) Det finns 20 fritidsgårdar i Uppsala kommun., Majoriteten drivs av kommunen men det finns även några som drivs av ideella organisationer. Det finns även fem stycken
mötesplatser för unga, ej inkluderat 4H gårdarna, varav en är Grand. Grand står även listad som fritidsgårdr på kommunens hemsida, men kallar sig ”kulturhus för unga”. Andra platser som finns med på listan av mötesplatser är Café Genomfarten, Ungdomens hus, Gottsunda fritidsgård och Vox Publikum. (Uppsala kommun, 2016)
Vox Publikum, förkortat Vox, fångade mitt intresse då det i likhet med Grand är ett kulturhus för unga mitt i centrala Uppsala, men hade en helt annan besöksgrupp än Grand. I deras verksamhet var besökarna istället en majoritet tjejer. Jag bestämde mig för att leta efter svar på frågan “varför kommer inte tjejerna till Grand?” genom att titta på och jämföra verksamheterna på Grand och Vox.
1.1 Syfte
Jag vill undersöka varför tjejer deltar eller inte deltar i öppen fritidsverksamhet. För att få svar har jag gjort en fallstudie på två öppna fritidsverksamheter i centrala Uppsala med två mycket olika besöksgrupper. Jag vill undersöka vilket rykte fritidsgårdar och ungdomshus har hos tjejer, hur faktorer som bemötande, utformning av lokaler och utbud av aktiviteter kan förklara varför tjejer kommer eller ej.
1.2 Frågeställningar
Vilka faktorer påverkar mest om tjejer känner sig välkomna till öppen fritidsverksamhet?
Vad är skillnaderna mellan Grand och Vox som kan förklara deras olika besökare?
1.3 Avgränsning
Som framgår av syftet så är jag intresserad av att titta på varför just tjejer väljer att komma till öppen fritidsverksamhet. Tjejer är dock inte alls en homogen grupp, vilket jag har försökt förhålla mig till genom att ha ett intersektionellt perspektiv på kön och genus.
Jag har också avgränsat mig till att intervjua gymnasieelever mellan 15-18 år, då jag
ville fokusera på tonåringar snarare än barn. Mycket av den forskning som finns på området
fokuserar på yngre barn och fritidsgårdar så därför kändes det mer intressant med äldre
5
ungdomar. Ungdomar i 15 till 18 års åldern kan också både reflektera över vad de tycker nu, och minnas hur det var när de var yngre.
Grand och Vox valdes eftersom de båda har liknande verksamhet med kulturinriktning, men mycket olika besöksgrupper. De valdes också för att de båda ligger mitt i stan och besöks av ungdomar i gymnasieåldern, vilket var den åldersgrupp jag intervjuade.
De faktorer jag valde att titta på togs från MUCF’s Kartläggning av öppen
fritidsverksamhet där de nämnerverksamheternas innehåll, den öppna fritidsverksamhetens
rykte och rädsla för att bli dåligt bemött som faktorer till varför ungdomar generellt väljer
bort öppen fritidsverksamhet (MUCF, 2016). Jag har också valt att utforska rummets
utformning som en möjlig faktor, då detta var en av de stora skillnaderna mellan Grand och
Vox. MUCF nämner även det i sin rapport, men lägger ingen större fokus på det.
6
2. LITTERATURÖVERSIKT
2.1 Genus
Linda McDowell diskuterar i Gender, Identity, and Place - Understanding Feminist
Geographies (1999) hur kön är sammanbundet till geografi. Hon gör en sammanfattning av feministisk forskning om geografi och citerar en mängd geografer och antropologer i sin bok.
Hon konstaterar att inom geografisk forskning så har fokus på senare år förflyttats från den materiella jämställdheten mellan kvinnor och män till att istället se på språk, symbolisk representation och mening i definitionen av kön. McDowell refererar till Henrietta More (1988) som hävdar att kön kan ses antingen som en symbolisk konstruktion eller som ett socialt förhållningssätt. Hur det kulturellt uppfattas att vara en kvinna, och hur man väntas bete sig, varierar i tid och plats. (McDowell, 1999, s. 7)
Hon citerar Judith Okley i att platser definieras av, uppehålls och ändras av de ojämna maktförhållanden som finns. Genom att vissa grupper exkluderas kan en plats tydligare definieras. Hon tar upp att rätten att utnyttja rum också påverkas av vilka som upplevs få utnyttja rummen. En grupp individer kan exkluderas från offentliga rum till exempel på grund av deras normbrytande beteende eller på grunderna att de behöver beskyddas. Det sistnämnda har länge varit en anledning till att kvinnor ej haft tillgänglighet till offentliga rum, för att beskyddas från trakasserier och våldtäkt. (McDowell, 1999, s. 5)
Kvinnor har historiskt socialt associerats med den privata sfären och män med den offentliga, men McDowell påpekar att denna könsuppdelning inte alltid är så klar. Andra sociala faktorer som till exempel etnicitet, ålder och sexualitet påverkar också och gör uppdelningen mer komplex. Forskning genomförd av Mckay (1995) och Valentine
(1995)visar att andra grupper än kvinnor också diskrimineras i sina möjligheter att utnyttja rum. Unga personer och icke-vita grupper kan uppleva att de blir trakasserade och
uppmanade att förflytta sig då allt mer urbana miljöer blir mer privatiserade. (McDowell, 1999, s. 151)
I en klass för sig; genus klass och sexualitet bland gymnasietjejer (2004) handlar om konstruktionen av genus bland svenska tonårstjejer. Det är en bok skriven av Fanny Ambjörnsson och är baserat på forskning hon gjort när hon i ett år följt två
gymnasieklasser. Hon grundar sin forskning i Judith Butlers teori om kön, att genus konstrueras utefter de maktrelationer som finns i samhället, samt upprätthålls och
konstrueras utefter den heterosexuella matrisen som utgår ifrån att heterosexualitet är det mest naturliga. Hon använder sig också av antropologisk, sociologisk och postkolonial kritik av andra vågens feminism, som ifrågasätter att se kvinnor som en homogen grupp.
Istället enligt dessa teorier skiljs kvinnor åt i av egenskaper som ålder, etnicitet,
nationalitet, klass och så vidare. Det betyder att man inte kan forska på kön utan att ta dessa andra system av sociala hierarkiska system i hänsyn. Alla kombinationer av etnicitet och klass är inte heller lika högt värderat i konstruktionen av genus. (s305)
Ambjörnssons resultat visade starkt på denna koppling mellan idealet av kvinnlighet
och klass. Det visar också på att den normativa femininiteten inte bara är kommen ur
medelklassens värderingar om hur man ska bete sig, utan också är djupt grundat i en
7
heterosexuell struktur. Att ha en pojkvän och att prata om pojkar är enligt Ambjörnsson centralt i konstruktionen av genus för tjejer. (Ambjörnsson, 2004, s306)
2.2 Ungdomar och fritidsverksamhet
Citizenship and Empowering Processes: a study of youth experiences of participation in leisure activities (2010) är en vetenskaplig artikel av Lisbeth Lindström som undersöker mötesplatser som fritidsgårdar och ungdomsgårdar ur ett medborgerligt perspektiv, vad platsen, personalen och aktiviteterna ger dess besökare som medborgare.
Materialet samlades in genom att skicka ut en enkäter till 110 öppna
fritidsverksamheter som följdes upp av intervjuer. Enkätsvaren visade att det var mer killar än tjejer som besöker öppen fritidsverksamhet. Anledningen till att de gick dit var främst för att träffa vänner, prata med fritidsledare och göra aktiviteter, samt att relationen till fritidsledarna var väldigt viktiga för att de kände sig trygga och välkomna på plats. Att besökarna kände sig hörda och sedda och kände att de hade inflytande gjorde att de kom tillbaka.
För många som svarade på enkäten var ungdomsgården eller fritidsgården en plats att bara, som de uttryckte det, ” hänga på”, men enkäten visade också på att besökarna tog stort ansvar för aktiviteter och själva lokalen. I artikeln tar Lindström upp vikten av att ha
inflytande över själva lokalens utformning. Ett exempel tas upp där besökarna hade varit med och bestämt plats på inredning och definierat olika rums syften, som på en
ungdomsgård där ett rum var designat för unga vuxna att vistas i.
Gendered leisure activity behaviour among Norwegian adolescents across different socioeconomic status (2012) skrivet av Ingrid Leversen, Torbjørn Torsheim, and Oddrun Samdal är en vetenskaplig artikel som utforskar könsbundet beteende baserat på
fritidsaktiviteter hos tonåringar i olika socioekonomiska grupper, och om det finns skillnader mellan dessa grupper. Öppen fritidsverksamhet är del av undersökningen, men den inkluderar även all annan typ av fritidsaktiviteter. Studien använder data avseende norska 15-16 åringar från World Health Organization's enkät, Health Behaviour in School- aged Children 2005/06.
Det som framgår av artikelns resultat är att det fanns tydliga könsmönster i de aktiviteter som killar och tjejer valde. Aktiviteter som sågs som ”tjejiga” var till exempel dans, aerobics, och handboll, medan”killiga” exempel var brottning, att göra musik och fotboll. Aktiviteter som basket, volontärarbete och simning ansågs könsneutrala.
Generellt så ägnade sig tjejer mer åt de aktiviteter som ansågs tjejiga, och killar vice versa. Leversen et al teoretiserar att de kulturellt förankrade könsrollerna förminskar handlingsutrymmet på ett sådant sätt att aktiviteter som klassificeras som tillhörande det andra könet avfärdas utan mycket övervägande.
Dock så noterade artikeln att tjejer ifrån hushåll med högre socioekonomisk status
deltog i fler aktiviteter som klassificerades som ”killiga” än tjejer från hushåll med lägre
socioekonomisk status. Detta kan indikera att de tjejerna i högre grad uppmuntras av
samhället och deras föräldrar att följa sina intressen oavsett om det anses mer typiskt tjejigt
eller killigt.
8
What motives are important for participation in leisure-time activities at Swedish youth centres? (2016) är en vetenskaplig artikel av Susanna Geidne, Ingela Fredriksson
och Charlie Eriksson som utforskar varför ungdomar i multikulturella förorter utnyttjar ungdoms- och fritidsgårdar. Forskningen genomfördes genom enkäter och fokusgrupper på två svenska fritidsgårdar i socialt utsatta områden.
Enligt enkäten visade det sig att tjejer uppfattade aktiviteter med sociala och
kompetensutvecklade motiv mer viktiga än killar, som till exempel att träffa sina vänner och göra intressanta saker. Bredden av aktiviteter och möjligheten att påverka dem genom egna önskningar var också enligt fokusgruppen en anledning till att tjejer deltog.
Att spendera tid med sina vänner och träffa nya vänner lyftes fram speciellt av
deltagarna i studien oavsett kön. Fritidsgården upplevdes som ett andra hem, och de andra besökarna som en familj. För de som ofta gick till fritidsgården uttrycktes även relationen med ledarna som en anledning att vara där.
Geidne et al refererar i diskussionen till Leversens undersökning, vars forskning visade en annan typ av skillnad mellan könen. Leversen såg i sin undersökning att tjejer värderade de sociala faktorerna mer än pojkar, vilket inte syntes i denna undersökning som istället visade att tjejer värdesatte en bredd av aktiviteter mest. De teoretiserar att detta kan bero på de olika urvalsgrupperna, då denna undersökning gjordes på två fritidsgårdar i socialt utsatta förorter, medans Leversen hade ett representativt nationellt urval i Norge.
The fun factor: Adolescents’ self‐regulated leisure activity and the implications for practitioners and researcher (2008) av Nancy Francis och Jeanne Adèle Kentel ämnar att förstå vilka motiv som ungdomar har när de väljer sina fritidsaktiviteter.
Studien visar bland annat att framför allt tjejer är socialt motiverade i sina fritidsval.
Att få vara med vänner ansågs vara bland det roligaste bland de deltagande tjejerna, men också sport värderades högt. Bland killarna var vad författarna definierar som icke-sociala aktiviteter som TV-spel och datoraktiviteter högre värderat såsom roligt.
Studien visade även att de tjejer som deltar i atletiska fritidsverksamheter där tjejer och
killar blandas fann den sociala atmosfären av tävling ovälkomnande. Många rapporterade
att de hade upplevt trakasserier, rädsla och förminskade möjligheter på grund av killarnas
dominans i gruppen.
9
3. TEORI
3.1 Genus
Genus (eng gender) är ett ord som används för att skilja det sociala könet från det
biologiska könet (eng sex). De syftar på så sätt till de könskonstruktioner i samhället som formar oss till de två fasta formerna “män” och “kvinnor”. Genom att göra skillnad på det biologiska könet och det formade så kan ordet genus uppmärksamma att könsrollerna är något som skapas, inte något vi fötts till. (Hirdman, 2003, s.12)
De tankar som jag också kommer utgå ifrån i min uppsats grundar sig på filosofierna Simone de Beauvoir skriver om i sin bok Det andra könet (1976). Hon skriver där att
”…flickan är människa innan hon blir kvinna" och att kvinna är något som man uppfostras att bli och vad hennes genus innebär bestäms av den kulturella kontext hon lever i.
Kvinnlighet är på så sätt en social konstruktion, som också är underordnat till den sociala konstruktionen av det manliga genuset.
Att kvinnlighet är en social konstruktion format av normer, som också underställs de normer kopplade till manlighet är något som jag i denna uppsats kommer att ta hänsyn till.
Dock så vill jag också använda mig av postmoderna teorier kring genus som ifrågasätter idén om att kvinnor är en universell kategori.Postmodernt genus framhåller istället att det finns stora skillnader mellan kvinnor, och att egenskaper som etnicitet, klass och sexuell läggning påverkar hur könsförtrycket ser ut. Det postmodernistiska tankesättet hävdar att varje människas identitet formas av språket, kulturen och historien. Med detta följer också att könets natur, som jagets (identitetens) natur, är en konstruktion skapad i ett specifikt socialt och historiskt sammanhang, vilket gör att det ser olika ut beroende på tid och plats.
(Gemzöe, 2002)
3.2 Gibsons teori om brukskvaliteter
I artikeln The socio-enviormental affordances of adolescents’ enviorments skapar Charlotte Clark och David L. Uzzel ett teoretiskt ramverk för att analysera tonåringars användande och värderande av sina miljöer. Som grund använder de Gibsons teorier om “affordances”.
Jag väljer att kalla “affordances” brukskvaliteter då det är det närmaste svenska ordet.
Den sociala och kulturella kontexten är mycket viktig för att analysera en plats enligt Gibson, då objekt upplevs i relation till det samhälle som ger det mening. Det betyder att objekt upplevs efter den sociala och kulturella mening de har getts av andra som har brukat dem. Det sociala konstruerar objektets brukskvalitet genom att definiera, förklara och kontrollera dess användning.
För att en individ ska kunna interagera med sin miljö så måste denne enligt Gibson kunna uppfatta dess sociala mening. Individer urskiljer de möjliga handlingar man kan ta genom att analysera brukskvaliteterna som antingen de objekt som finns i miljön eller själva miljön ger.
Brukskvaliteter är vad miljön erbjuder individen, vad den förser någon med på gott och
ont. En typ av brukskvalitet kan till exempel vara en eld som ger värme och ljus men också
kan orsaka skada.
10
Brukskvaliteter definieras i relation till miljön och individens egna attribut som behov och intentioner, samt individens fysiska attribut som kön och utseende. Brukskvaliteter är dock inte bara fysiska objekt man kan utnyttja. Det kan också vara sociala inslag i rummet, eller en kombination av de båda. En brukskvalitet kan till exempel även vara närvaron av andra människor.
För att sammanfatta Gibsons teori om brukskvaliteter så kan man säga att ett rum eller miljö består av olika byggnadsblock. Dessa block är gjorda av både sociala och fysiska attribut som skapar de olika brukskvaliteter som dikterar vilket handlingsutrymme människor upplever sig ha i rummet. Byggnadsblocken kan vara allt från framför allt fysiska attribut som ytor, terräng, objekt, eller mer sociala som social kunskap, observerat beteende, uttryckta attityder och inbördes kultur. Dock så finns alltid ett samspel mellan det sociala och fysiska, då det fysiska rummet påverkar det sociala samspelet, och det sociala ger mening åt det fysiska rummet.
Clark och Uzzel går vidare i sin artikel med att påvisa sambandet mellan Gibsons teori om brukskvaliteter till tidigare forskning som gjorts på ungdomars platspreferenser. Deras grundläggande hypotes är att för att en plats ska prefereras av en grupp så måste den visa brukskvaliteter för aktiviteter som är viktiga för den gruppen, och kanske också
brukskvaliteter för aktiviteter som inte ges på annan plats. Platspreferens påverkas också starkt av platsens tillgänglighet enligt Eubanks Owens (1994) vars forskning på
Australienska ungdomar Clrak och Uzzel citerar. Hennes analys tyder även på att kvantiteten av brukskvaliteter, inte bara kvaliteten påverkar platspreferensen, då platser med fler möjliga aktiviteter och behov som tillfredsställs värderades högre av de ungdomar som deltog i hennes studie.
Förutom platspreferens så har också mycket forskning gjorts på hur rum och miljöer stödjer de utvecklings- och identitetsskapande behov ungdomar har. Silbereisen och Eyferth (1986) föreslår i sin forskning att tonåringar aktivt påverkar sin egen utveckling genom målstyrda handlingar.
För att uppnå sina mål kan ungdomar antingen välja en miljö som passar deras behov,
eller så kan de försöka forma en miljö för att passa sitt ändamål. För att göra detta så krävs
en förståelse av platsen eller rummets brukskvaliteter, och om de själva vill forma en miljö
ska de även kunna urskilja nya brukskvaliteter i rummet. Alltså kan även möjlighet till
aktiviteter som inte finns än kan göra att en grupp väljer en plats att vistas på.
11
5. METOD
Jag samarbetade med Uppsala tjejjour och ficktutnyttja deras kontaktnät med skolor och öppna fritidsverksamheter för att hitta personer att intervjua.
5.1 Kvalitativa intervjuer
Jag intervjuade tre tjejer som jag har gett de fiktiva namnen Lisa, Beatrice och Andrea.
Lisa intervjuade jag på Rosendalsgymnasiet den 30 november 2016 i ett grupprum på plats.
Jag hade mejlat föreståndaren för samhällsprogrammet en vecka innan som sedan mejlat ut till elever att de kunde vara med på intervju med mig. Lisa var den enda som var
intresserad, så den planerade gruppintervjun blev istället bara vi två. Det gav mig tid att tala mer ingående om hennes upplevelser.
Andrea och Beatrice intervjuade jag tillsammans i ett grupprum på Ekonomikum den 12 december 2016. Jag hade träffat Andrea tidigare under en observation på Vox och mejlade om möjligheten att göra en intervju med henne och bad henne också fråga sina vänner på skolan, och då var Beatrice intresserad att vara med. Jag valde att göra en
gruppintervju främst av praktiska själ, men märkte också under intervjuns gång att det även hade andra fördelar. Tjejerna hjälpte varandra att minnas och kunde också fördjupa
varandras analyser utan min hjälp, vilket var värdefullt .
Intervjun med Fritidsledarna på Grand var även det en gruppintervju som skedde i lokalen innan den öppna verksamheten satte igång. En av fritidsledarna var upptagen i början av intervjun, men hoppade in mitt i. Även här la jag märke till fördelen att ha en gruppintervju, då de själva kunde leda samtalet in på vad de ansåg relevant.
Intervjun med chefen för Vox, Meline Höijer Schou, gjordes även den på plats kort innan den öppna verksamheten satte igång. Några gånger under intervjuns gång blev vi störda, men detta var inte något särskilt problem och intervjun flöt mycket bra.
Jag använde mig av en kvalitativ semistrukturerad intervjumetod både för intervjuerna av de som arbetade på Grand och Vox, samt för tjejerna jag intervjuade. Jag valde denna metod eftersom det var intressant för mig att veta vad de jag intervjuade ansåg viktigt att ta upp, snarare än att få svar på specifika frågeställningar. Jag använde mig av en
intervjuguide som jag löst följde, men ställde även frågor som inte fanns med i den beroende på vad den jag intervjuade tog upp. (Bryman, 2008)
Jag spelade in samtalen på min telefon med de intervjuades samtycke, samt förde anteckningar under tiden. Jag valde den metoden både för att direkt kunna filtrera ut vad som var mest viktigt, och för att lätt kunna hitta de bitar av samtalet jag ville citera i efterhand så jag inte behövde transkribera hela intervjun.
Ett stort problem jag stötte på var att få tag på tjejer att intervjua. Jag försökte först gå
genom skolor för att få ett så brett urval som möjligt, men detta visade sig svårt. När så få
kom genom att jag mejlade bad jag att få komma på lektionstid och introducera mig. Detta
gick tyvärr inte i Rosendalsgymnasiet, men jag gavs istället möjligheten att kunna stå i
entrén och prata med elever. Jag gissade att det skulle vara svårt att övertyga någon att vara
med på en längre intervju, så därför valde jag istället att göra en enkätundersökning som
komplement.
12
5.2 Fokusgrupp
Fokusgrupp är en intervjumetod som inbegriper fler än en person, ofta mer än fyra. Det är i grunden en gruppintervju, men jag väljer att använda de olika benämningarna då metoden jag hade för att genomföra mina semistrukturerad gruppintervjuer var annorlunda från den metod jag använde i min fokusgrupp. (Bryman, 2008)
Anledningen till att jag ville ha en fokusgrupp var för att nå ut till nyanlända tjejer.
Nyanlända killar är som sagt en vanlig besöksgrupp på öppen fritidsverksamhet, och av det skälet ansåg jag det speciellt viktigt att också nå ut till nyanlända tjejer för att få veta varför inte de kommer. Jag tog kontakt med Rosendalgymnasiet och Sprintklassens föreståndare som bjöd in mig till att låna ett grupprum att hålla fokusgruppen i. Sprintklassen är ett språkintroduktionseprogram för relativt nyanlända ungdomar. Sex tjejer deltog, varav två var 16, två 17, och två 18 år.
För att skapa mitt material för min fokusgrupp så tog jag kontakt med Kultur- och Fritidsförvaltningen i Karlstads Kommun, som just nu gör ett projekt för att utvärdera hur genussmarta deras fritidsgårdar är, för att ta del av deras metodmaterial för fokusgrupper.
Utifrån detta material har jag utformat resten av fokusgruppen och fick även inspiration till de kvalitativa intervjuerna. Anledningen till att jag valde en mycket mer strukturerad form än mina gruppintervjuer var för att jag inte visste hur mycket de svenska eleverna pratade och hur lätt det skulle vara för dem att uttrycka sig.
Gruppintervjuerna börjademed att jag introducerade mitt ämne, och frågade hur gamla de var och om någon har besökt öppen fritidsverksamhet som en fritidsgård eller
ungdomsgård förut. Sedan lät jag tjejerna prata fritt om vad de associerar till fritidsgårdar och vad de har för egna erfarenheter medan jag skrev upp allt på tavlan.
Denna del gick inte riktigt som planerat då det visade sig att ingen i fokusgruppen hade besökt öppen fritidsverksamhet eller kände särskilt väl till den. Därför gav jag mer tid till nästa del där jag frågade vad som skulle få dem att vilja gå till öppen fritidsverksamhet eller vad de skulle tycka var bra om det fanns. De skrev upp förslagen på post-it-lappar i grupper om två. Dessa lappar samlade jag efter ett tag in och delade upp i olika kategorier på tavlan och diskuterade med gruppen vad som var viktigast samt utanför manus om andra saker som hade kommit upp.
Diskussionerna gick bra och tjejerna hade mycket att säga, även om det var vissa som hördes mer då de kunde mer svenska. Dock så hjälpte tjejerna varandra flera gånger att uttrycka sig på svenska, speciellt när de skrev post-it lappar, eller hade svårt att förstå mina frågor.
5.3 Deltagande observationer
Jag hade inte möjligheten eller tiden att göra en full etnografisk studie av Grand och Vox, men däremot hade jag möjlighet att genomföra en form av mikro-etnografi genom ett par deltagande observationer. (Bryman, 2008)
Dessa observationer hade en fri utformning och jag genomförde dem på lite olika sätt beroende vad som passade på platsen. Genomgående var dock att jag använde kategorierna
”rummets utformning”, ”bemötande” och ”aktiviteter” som ramverk när jag skrev mina
fältanteckningar. Jag skrev också ner egna intryck och tankar över vad som hände.
13
Jag antecknade även vilka som var på plats, där kön antogs normativt efter utseende, vilket gör att en viss risk finns att någon har blivit felkönad. På Grands separatistiska HBTQ event Café Colourful så hade jag hjälp av rundan, där alla fick berätta sina pronomen vilket gjorde att den statistiken stämmer helt.
Under observationerna var jag en öppen observatör för personalen som kände till vad jag studerade och hade gett mig tillträde, men för besökarna var mitt syfte dolt. Detta därför att jag ville observera hur besökarna är på plats utan att påverkas av min närvaro. Dock så avslöjade jag för vissa deltagare att jag höll på att skriva om fritidsverksamheten och intervjuade dem kort på plats som del av min observation. Det var också sättet jag fick tag på Andrea och Beatrice som accepterade att vara med på en mer ingående intervju.
(Bryman, 2008)
På observationen på Grand fredagen den tredje december frågade jag om jag fick jobba i cafét medan jag observerade. Då deras besökargrupp av unga killar skilde sig så mycket från mig kände jag att jag skulle avvika för mycket om jag som 2- årig tjej satt i ett hörn och antecknade. De frågade då om jag hade lust att provjobba, vilket jag tackade ja till, och fick en t-shirt likadan som de andra fritidsledarna hade. På personalens uppmaning gick jag också runt i lokalen och pratade med killarna och spelade kort. Jag introducerades med att jag provjobbade och jag berättade även att jag varit på Grand tidigare och jobbat med tjejjouren. För de killar jag frågade mer fördjupat om vad de tyckte om att göra på plats,berättade jag även att jag höll på att skriva om den öppna fritidsverksamheten. Jag gjorde mina anteckningar i ett block som jag hade bredvid kassan på cafét.
Under min observation på Vox öppna verksamhet den 13 december satt jag vid ett bord i stora salen och förde anteckning på min dator. Då det var många som pluggade så märktes jag inte av de andra besökarna.
På Observationen under Café Colorful och tjejhänget på Grand, samt på
samtyckessamtalet på Vox var jag på plats som del av Uppsala tjejjour, och var även där öppen observatör för personalen men inte för besökarna. Jag satt med resten av tjejjouren och gick mellan att vara med besökarna och föra anteckningar på mobilen.
I och med att jag valde att göra deltagande observation så stötte jag också på ett
moraliskt dilemma, har jag rätt att neka de jag observerar rätten till att samtycka till att vara med i min forskning? På Grand så undanhöll jag även information genom att bara
presentera mig som provanställd, inte student. Det är svårt att se var gränsen vad som är moraliskt försvarbart. Jag bedömde att det var värt att undanhålla mitt verkliga syfte för besökarna, då jag trodde att det skulle göra min forskning bättre, samt att det jag
observerade skedde i en semi-offentlig miljö där de redan var iakttagna av fritidsledare och andra besökare, och att min observation då inte skulle inkräkta för mycket på deras privata sfär. Jag var även noga med att hålla alla de jag observerade anonyma och noterade endast kön och etnicitet.
5.4 Enkätundersökning
Enkätundersökningen var den enda kvantitativa metod jag använde mig av. Jag fick
tillåtelse av Rosendalsgymnasiet att sätta mig i entrén vid ett bord mellan kl 11:30 och kl
14
13.30, och bjöd alla som deltog på pepparkakor för att fånga intresse. Hur enkäten såg ut kan ses i bilaga 5, men tanken var att de medverkande skulle berätta om man hade besökt eller kände till Vox och Grand, och sedan på en skala berätta hur de upplevt det besöket. De fick använda olika färger att fylla i enkäten med beroende på om de definierade sig som kille, tjej eller nonbinär. Några killar svarade, och ingen nonbinär person, dock så har jag valt i uppsatsen endast att använda mig av tjejernas svar eftersom de är mest relevanta för min forskning. Om det hade varit fler killar som svarat hade kanske en jämförelse varit intressant, men då det bara var 10 killar som svarade bedömde jag att det inte höll för att jämföra mot de 43 tjejer som svarade.
Under enkäten pratade jag också med de som fyllde i den och antecknade vad de berättade, och kunde även hjälpa till att förklara frågorna. Detta gjorde att min enkät gränsar till att vara en strukturerad intervju. Jag bad även alla som deltog att skriva en post- it lapp om sina generella upplevelse av öppen fritidsverksamhet, eller om de hade någon annan kommentar att tillägga. (Byrman, 2008) Av svaren skapade jag sedan ett diagram samt en förenklad bild av skalan som visade spridningen på svaren.
Under enkätundersökningen hade jag ett bortfall på 3 tjejer som skrev i
undersökningen om Vox men ej om Grand. Jag vet inte varför denna miss gjordes, men
antar att det antingen kan ha vari så att de misstagit det för samma enkät, eller att de inte
svarat eftersom de inte kände till Grand. Eftersom jag upptäckte misstaget först i efterhand
är det dock svårt att säga varför.
15
5. RESULTAT
5.1 Bakgrund
5.1.1 Vox
Lokalen som Vox finns i har varit ungdomsverksamhet och drivs av KFUM sedan 1967.
Under denna tid så har verksamheten sett ut på många olika sätt och haft olika namn. Jag intervjuade den nuvarande chefen för Vox Meline Höijer Schou (13 december 2016).
Vox har enligt statistiken över antalet medlemmar 2015 totalt 445 medlemmar mellan 13 och 25, varav 80,4% är tjejer. Medlemmarna är till 53% över 18 år, och 6,2% har utländsk bakgrund. (VOX in publikum, 2015) Medlemsantalet kan dock vara missvisande eftersom medlem är något man frivilligt kan välja att bli om man vill vara med och stödja verksamheten. Man kan besöka Vox hur mycket som helst utan att vara medlem, enda skillnaden är att medlemmar har lite bättre pris i cafét och är försäkrade i lokalen. Schou nämner att beroende på vilken kultur och bakgrund man har så kan man vara olika villig att lämna ut namn och adress och privata uppgifter vilket gör att bland annat ensamkommande är underrepresenterade. De har också märkt att killar som besöker dem i lägre grad blir medlemmar än tjejer. (Schou, 2016)
Schou uppskattar att en vanlig kväll är besökarna till ca 40% killar. Den
uppskattningen stöds också av min observation tisdagen den 13 december mellan kl 16 och 18 då jag såg sju tjejer och tre killar i lokalen, med deras kön antaget efter utseende.
Vox håller öppet i sin öppna verksamhet måndag till fredag mellan kl 16:00 och 20:00.
De har också öppet för regnbågsbruncher var tredje söndag som är ett separatistiskt event för hbtq personer som kräver föranmälan. (VOX in publikum, 2015)
Shou berättar att när hon började jobba där för 15 år sedan var lokalen en fritidsgård som kallades Hornet. Hornets verksamhet liknande det man tänker som en traditionell fritidsgård, med pingis, biljard, kiosk och datorer. Under denna tid var också
besöksgruppen dominerad av killar och väldigt få tjejer besökte den öppna verksamheten.
Dock så fanns det en tjejgrupp en dag i veckan då gården var öppen bara för tjejer.
Schou tog över verksamheten som chef 2007 och gjorde om det till det nuvarande Vox, som inte längre kallas fritidsgård utan kulturcentrum. Vox fick ett nytt kultur-och
demokratiuppdrag från kulturnämnden där tanken inte längre var att längre jobba som en traditionell fritidsgård utan att istället ha fokus på kultur och demokratifrämjande event och verksamhet. (Schou, 2016)
I intervjun med Schou beskrev hon att när hon startade Vox försökte hon hitta vad som sammanband alla de som inte trivdes på fritidsgård, och fann att det var kulturlängtan. Hon ville få in konst, kultur och teater i verksamheten då hon upplevde att ungdomar fick lägga lock på sina kulturella intressen tills de var äldre. De som inte hade föräldrar med god ekonomi fick enligt henne mest teckna lite hemma och skriva dikter i dagböcker, och upplevde inte att det fannsforum för kulturutövning.
Hon ville göra Vox till ett kreativt vardagsrum i samhällsrummet. Tanken var att Vox
skulle bli en plats där man kan komma in och bara vara, slänga sig i en soffa och läsa en
bok, eller komma in och säga att jag vill starta en tidning, jag vill driva en rockscen. Vox
16
skulle på så sätt fungera som en språngbräda i en trygg icke-kommersiell miljö. (Schou, 2016)
5.1.2 Grand
Grand är ett kulturhus som drivs av Uppsala kommun. Grand har fyra olika verksamheter:
öppen verksamhet, medlemscafé, Cafe Colorful och Tjejhäng med Uppsala tjejjour. Den öppna verksamheten är öppen för alla upp till 18 år att komma till måndag, tisdag, onsdag och fredag, och medlemscafét på torsdagar. (Grand, 2016) Medlemscafét är till för barn och ungdomar i behov av extra stöd, och därför är den verksamheten bara öppen för
medlemmar. Grand har också Cafe Colurful som är ett separatistiskt hbtq-häng som riktar sig till ungdomar mellan 13-21 år var tredje fredag. Grand har också etttjejhäng i samarbete med Uppsala tjejjour som de anordnar 2 gånger per termin och startades 2016.
(Fritidsledare på Grand, 2016)
Under intervjun med Grand framhåller de att de riktade insatserna är ett verktyg för att få tag i fler grupper, där målsättningen är att de ska känna sig så pass trygga med lokalen och personalgruppen så också den öppna verksamheten kan kännas som ett alternativ på sikt. Dock så påpekar fritidsledarna också att riktadeverksamheter är viktiga av andra skäl med, som till exempel att kunna få uttrycka sig själv mer fritt. (Fritidsledare Grand, 2016)
Grand har sju huvuduppdrag från kulturförvaltningen som styr deras verksamhet.
Dessa uppdrag är lärande och kunskapsutveckling, trygghet, inflytande och delaktighet, likvärdiga villkor, hälsa och utveckling, barn och ungdomskultur och samverkan. Grand har också egna åtaganden i sin verksamhetsbeskrivning för att profilera sig som ett kulturhus för unga, och där skrivit in att de vill erbjuda kulturevenemang i snitt tre dagar i veckan.
(Fritidsledare på Grand, 2016)
Under öppna verksamheten besöker i snitt 60-80 ungdomar Grand och vid evenemang i salongen så kan det vara fler. De som framförallt besöker Grand i den öppna
verksamheten är ensamkommande ungdomar, som har varit i Sverige i drygt ett år. De flesta är från Afghanistan och Iran och är killar i åldern 15-18, men det finns också yngre och äldre. Stammishäng består nästan uteslutande av den gruppen ungdomar. (Fritidsledare på Grand, 2016) Under min observation på öppna verksamheten den 3 december kl 15:00 till 19:00 var besökarna 46 killar och 5 tjejer. Tre av dessa tjejer var i bandet som hade spelning, och två hade blivit ditbjudna av en fritidsledare de kände.
För ett år sedan var besökarantalet mycket mindre på Grand, de har gått från att få svårt att få dit folk till att ha ett stort antal stammisar på den öppna verksamheten. Det har att göra med att ett stort antal ungdomar kom till Uppsala för ungefär ett år sedan. Av dessa ungdomar så pratade de flesta inte så bra svenska vilket krävde en förändring i
verksamheten där Grand bland annat satsat på kompetensutveckling och att rekrytera personer som prata Dari eller Farsi. (Fritidsledare på Grand, 2016)
5.2 Rykte
I Kartläggning av öppen fritidsverksamhet skriver MUCF att den öppna
fritidsverksamhetens rykte, status och historia kan göra så att vissa ungdomar avskräcks
17
från att delta. Enligt MUCF behöver unga kunna identifiera sig med den bild som finns
både av verksamheten och dess besökare. (2016)
I det här avsnittet kommer jag att behandla upplevelser av och fördomar om öppen fritidsverksamhet. Jag kommer också att ta upp de intervjuades bild och upplevelse av specifikt Vox och Grand, samt fritidsverksamheternas egna syn på sin verksamhet.
I den fokusgrupp jag hade med 6 tjejer mellan 16 och19 år i Sprintklassen på Rosendalsgymnasiet (28 november 2016) hade ingen besökt en fritidsgård eller
ungdomsgård förut. De kände varken till Grand, Vox eller andra verksamheter i Uppsala, dock så förstod de snabbt konceptet av en fritidsgård och ungdomsgård.
De associationer de hade till begreppen fritidsgård och ungdomsgård var förslag på vad man kunde göra där, som “aktiviteter” och “sin hobby”, och också förslag om vilka
besökarna var. Jag la märke till att de första förslagen var “barn” och “killar” men sedan kom också “de som vill göra något” och “alla” som reaktion på de första svaren.
Jag utförde även en enkät på Rosendalsgymnasiet där 43 tjejer svarade på frågor om deras upplevelse av Grand och Vox, samt kunde lämna kommentar om deras upplevelse av fritidsgårdar, ungdomshus och ungdomkulturhus i helhet. (11 december, 2016)
Figur 1. Enkät om besök på och kännedom av Vox (första stapeln) och Grand.
Som följdfråga för de som besökt frågade jag även hur de upplevde besöket på en skala
som gick från dåligt till jättebra. Figur 2 och 3 är en förenklad grafik av svaren där varje
prick motsvarar en tjejs svar. Den ursprungliga skalan de fyllde i på plats kan hittas i bilaga
5.
18 Figur 2 och 3. Skala över hur enkätdeltagarna upplevde besöket på Vox och Grand.
Många av de som svarade påpekade att de bara besökt Grand en enda gång och under ett event men inte den öppna verksamheten. Fyra tjejer berättade att de bara besökt ett event där, en tjej hade själv uppträtt på Grand och en annan hyrt lokalen. Tre av tjejerna som svarade berättade att de besökt Grand en gång när de var mycket yngre.
Ett antal elever som deltog lämnade även kommentarer om sin upplevelse av fritidsgårdar och Grand och Vox mer specifikt. Om fritidsgårdar och ungdomsgårdar generellt skrev flera att de knappt besökt en, och en lämnade kommentaren att det var som fritids, fast det bytte namn när man blev äldre. Om Vox skrevs flera positiva kommentarer bland annat Vox är världens bästa “hängställe” och Vox 10/10 Grand 2/10.
Lisa, den 18 åriga tjej jag intervjuade på Rosendahl, har en positiv bild av fritids- och ungdomsgårdar men har aldrig besökt en. Hon ser det framförallt som en plats för yngre, där man leker och pysslar snarare än hänger. Dock så berättar hon att hon brukar gå till Vox, som hon inte ser som en ungdomsgård.
De två 16-åriga tjejerna från Katedralskolan Andrea och Beatrice hade liknande upplevelse av att just Vox inte stämde in på deras bild av ungdomsgårdar. Andrea började gå till Vox när hon gick i 7an och då hade hennes syster varit där väldigt mycket. Hon och en vän gick dit och börja hänga lite. Sen slutade hon ett tag, men när hon började gymnasiet började hon hänga där flera gånger i veckan, och trivs väldigt bra. Hon kontrasterar det med den gamla fritidsgården hon besökte i anslutning till hennes grundskola där det mest var killarna som fick plats.
Beatrice har en negativ upplevelse av fritidsgårdar och liten erfarenhet av
ungdomsgårdar eller liknande mötesplatser. Hon säger att, #För mig är fritidsgård inte ett
fult ord men, i ordet ligger det att jag inte hör hemma här”. Hon besökte för länge sedan,
då hon var 13 år, en fritidsgård, men inte kände att hon fått plats eller ville vara bland ” alla
19
killar som sprang runt och skrek.” Hon hade också fått höra från andra att det pågick en hel del sexuella trakasserier på fritidsgårdar, vilket gjorde henne ännu mer skeptisk till dem.
Hon känner allmänt att hon och hennes kompisar knappt visste att fritidsgårdar och ungdomshus fanns, eller åtminstone att det fanns så många. Hon trodde kanske bara att det fanns två fritidsgårdar till och att alla var på samma sätt. Hon upplever att fritids- och ungdomsgårdar allmänt kan bli bättre på att nå ut till alla oberoende av stadsdel och bakgrund. (Andrea och Beatrice, 2016)
5.2 Aktiviteter
Enligt MCUF så påverkar sannolikt verksamheternas innehåll vilka ungdomar som deltar eller ej, så i detta kapitel går jag igenom vad de tjejer jag har intervjuat har pratat om vilka aktiviteteter som är bra och dåliga samt de aktiviteter som erbjuds på Vox och Grand.
(2016)
När jag tillfrågade fokusgruppen med tjejer i Sprintklassen hade de en massa olika förslag på aktiviteter de tycker skulle passa på en ungdomsgård. Bland annat föreslogs att kolla på film, fika med kompisar, spela med sina kompisar, dansa, göra sin hobby, lyssna på musik, chilla och att bara vara och lära känna sig själv. Ett genomgående tema i
förslagen var att träffa och vara med sina kompisar och även andra på plats, och när tjejerna röstade fram det viktigaste var så vann att få vara med sina vänner. (Fokusgrupp, 2016)
Lisa säger om hon skulle välja själv vad som skulle finnas på en ungdomsgård så skulle det vara en plats man kunde hänga länge på och köpa billigt fika, och kanske spela spel. (Lisa, 2016)
Andrea berättade att på den fritidsgård hon besökte var biljardbordet den mest populära aktiviteten. Det var dock alltid upptaget av bara killar, och när hon och andra tjejer var där blev de bortkörda av killarna. Hon upplevde inte att det fanns någon plats för henne även om hon var intresserad av att pröva biljard. Beatrice berättar att hon innan intervjun hade pratat om fritidsgårdar med sin bästa vän. Hennes vän hade också besökt fritidsgårdar och kom ihåg att det fanns en soffhörna med TV-spel på den gården hon besökte. Även där fanns ingen plats för tjejerna, även om de gärna ville spela.
Beatrice och Andrea framhåller att den vanliga dag till dag verksamheten känns som det viktigaste för dem. Event är intressanta, och ett bra sätt att upptäcka ett ställe. Men det viktigaste är att ha en trygg plats att hänga på.
5.2.1 Grand Öppen Verksamhet
Under min observatione av Grands öppna verksamhet den 3 december var kvällens kultur-event en spelning som skulle hållas av ett lokalt band, som bestod av en majoritet av tjejer. De spelade på scenen i mitten av rummet medans besökarna tittade på och spelade kort samtidigt.
Vid ingången till lokalen fanns en soffhörna där killar spelade Fifa. Biljardbordet var
också en mycket populär aktivitet. För att spela krävdes ett biljardkort, och man behövde
beställa tid i förväg. Tiderna på 30 minuter tar snabbt slut, men efter kl 18:30 kunde
besökarna boka fler tider senare på kvällen. Det är uppdelat så för att alla tider inte ska ta
slut på en gång, berättade en i personalen.
20
I lokalen fanns också många små cafébord, där det spelades mycket kort. En kille satt också och ritade vid ett av borden. Några höll på med sina mobiler. Ett flertal kom och köpte frukt och fika i cafét.
Pysselmaterial fanns uppställda i änden av caféts bardisk, och spel fanns i en hylla i vänstra hörnet och det hängde två gitarrer på väggen. Det som nyttjades under kvällen var kortlekar, papper och pennor men inte gitarrerna.
Grand håller minst tre gånger i veckan i ett kulturevent. Det kan vara allt ifrån dans, musik, konst eller teater eller en skrivarkurs - vad som helst som räknas till kulturspektrat.
Den lärande biten av deras uppdrag försöker de också ha med i alla verksamheter. De har till exempel haft kurser om scen och discobelysning i medlemscafét, gitarrworkshop på tjejhänget och andra flera olika evenemang i den öppna verksamheten till exempel en danskurs. De har liknande idéer i alla verksamheter, men ledarna tror att det känns mer eller mindre tryggt för enskilda individer att delta beroende på sammanhang. Man kan välja bort aktiviteten i en typ av verksamhet men känna att det känns bra i en annan. (Fritidsledare Grand, 2016)
5.2.2 Grands separatistiska event
På HBTQ-hänget den artonde november så observerade jag vissa skillnader från den öppna verksamheten. Temat för hänget var spelkväll, så på alla runda bord låg olika spel
framlagda.
Det första som hände var att det hölls en runda där personalen först presenterade vad Cafe Colorful är för och introducerade tjejjouren. Sen gick ordet runt där alla fick säga sitt pronomen och om man varit på Cafe Colourful förut. Av besökarna var det 8 tjejer på plats, 2 killar och 4 ickebinära personer.
De följande planlagda aktiviteterna under kvällen var en runda och en biljardturnering.
Tjejjouren var på plats och gjorde julpyssel under kvällen. Mest användes spelen i mitten av rummet, men besökarna rörde sig fritt mellan olika aktiviteter. De spelade spel ett tag, pratade, pysslade, och la sig i soffhögen. En person tog ner en gitarr från väggen och prövade att spela lite, flera beställde fika som de åt medan de spelade spel och pysslade.
Personalen gick runt och frågade vilka som ville vara med i biljardturneringen som anordnades, där de som inte kunde biljard innan turneringen fick chans att lära sig av personalen eller andra besökare. Två åt gången spelade, och förutom själva turneringen som anordnades var inte biljardbordet särskilt populärt.
Till skillnad mot den öppna verksamheten var till exempel inte tv:n med tv-spel på, även om konsolen låg framme. Pysslet som till exempel tjejjouren hade var också framtaget och upplagt i lokalens soffhörna, och spelen som nämnt framlagda. (Observation Grand, 13 november)
Under tjejkvällen lördagen den tredje december som hölls av tjejjouren var det
inplanerat att pyssel, musikquiz, gitarrworkshop och livejour skulle finnas utöver de
aktiviteter som alltid finns i lokalen. Dock så kom inga besökare den gången. (Observation
Grand)
21
5.2.2 Vox
Vox har i likhet med Grand åtagit sig själva att visa all slags kultur: Böckerna är allt från Harry Potter till Kafka och om film visas ska det gärna vara lite tankeväckande. Devill vidga begreppet kultur, och ge ett försprång ut i livet genom att låta sina besökare ha fått testa på och höra om mycket och olika typer av kultur och visa allt som
finns.Till exempel veckan före mitt besök hade de musiker mot rasism på besök som pratade om att leva med dödshot från rasister, och fredagen därpå varr det poeter från Vik, berättader föreståndaren Shou. (Shou, 2016)
Demokrati- och kulturuppdraget som Vox följer är enligt Schou väldigt fritt och brett.
Personalen skapar något slags regelverk, men själva utformningen av verksamheten är det tanken att besökarna själva ska skapa. Hon påpekar dock att beroende på årskullen som är stammisar nu ser det olika ut. Är det en väldigt aktiv årskull som vill göra allt själv planerar personalen ingenting, utan frågar istället vad de ska köpa in. Vid intervjun hade det varit ett generationsskifte då ungdomarna är lite tillbakalutade, då de är nya. Just nu anordnar Vox de flesta av eventen men försöker locka in besökarna att anordna event själva.
Under observationen jag gjorde av Vox öppna verksamhet fanns det inga klart
definierade aktiviteter i lokalen. Det fanns böcker att läsa, och fika att köpa, men ingenting var framlagt på samma sätt som Grand. De flesta av besökarna satt runt borden med sina vänner och jobbade, med laptops framme. En tjej kom själv och satte sig och läste. Jag som drack mitt kaffe och satt och skrev passade väl in.
Att Vox framför allt brukades som en plats att hänga på visade sig också under mina intervjuer och de enkätsvar jag fick in.
Lisa berättade att när hon spenderade tid på Vox så pluggar hon, och tar billigt fika med vänner
.Andrea känner sig välkommen på Vox. Hon berättar att hon mest går dit och bara hänger med vänner, och berättar också om ett tillfälle hon gick dit med en vän för att prata med personalen när de varit på dåligt humör och behövde få prata om det. Att några gick undan och pratade med Schou observerade jag också under min observation den 13 december. Vox har också en ateljé med material, men ingen utnyttjade den under just min observation. (2016)
5.3 Rummets utformning
5.3.1 Grand
För att komma upp till Grand måste man först gå in i foajen till huset, och sedan ta sig upp för trappan till lokalen. Rakt från dörrarna ligger den stora scenen, som ofta hyrs ut men även används av Grands verksamhet. (Observation Grand)
På medlemscafét så finns personal nere i foajén som önskar de som kommer välkomna, men de resurserna finns inte i den öppna verksamheten. Att komma upp i cafét kan vara en utmaning enligt fritidsledarna, att ta sig från “de stora dörrarna” och foajén uppför trappan in i lokalen. Väl uppe försöker personalen se alla och hälsa alla välkomna. Vid verksamhet nere så är det enklare att komma in i lokalen, till exempel vid en spelning på stora scenen.
De försöker ständigt jobba med lokalens utformning, för den är svår enligt fritidsledarna.
22
Dels har de jobbat med hur foajén kan göras mer inbjudande, samt hur besökare rör sig i lokalen. (Fritidsledare Grand, 2016)
Själva cafét har en öppen utformning. I det stora rummet står ett antal små bord och stolar utplacerade, och i hörnan där man kommer in finns en liten soffgrupp till vänster.
Bredvid den finns scenen, och längst in i rummet står biljardbordet. Utmed hela högra långsidan av lokalen så finns bardisken och cafét. (se figur 3)
Figur 4. Bild på Grands café, kvällstid.
Möblerna har de haft i två år och försökt att få till en permanent placering så det ska gå bra oavsett funktionsvariation att ta sig runt i lokalen. De har tidigare hyrt ut cafét på helger, men nu kan de ha mer permanent möblering, medan de tidigare behövt ta undan och flytta runt på fredagen. Men de har alltid haft ett tillgänglighetsperspektiv så att alla ska ha möjlighet att beställa i cafét eller röra sig. Det ska vara smidigt att ta sig från hissen uti resten av lokalen. (Fritidsledare Grand, 2016)
Från min plats i kassan till fiket där jag stod större delen av tiden under min
observation, hade jag uppsikt över alla som befann sig i lokalen. (Observation Grand, 2016) Rummets öppna planlösning var något som togs upp som en mer negativ aspekt hos de jag intervjuade. Andrea liknade det som ett vanligt café eller restaurang, lite som en matsal.
Lisa tyckte också att det drog tankarna till en omysig snabbmatsrestaurang där allt var likadant och lite sterilt. Däremot tyckte hon scenen, baren och takkronan var hippa.
Stolarna påminde lite om sjukhusstolar och klassrumstolar för Beatrice, och Andrea tycke det bidrog till matsals-känslan med bord som står på rad. Hon kände att då blir det mer att man sitter i en klump, istället för att kunna komma undan, eller ha sin egen plats.
5.3.2 Vox
Man kommer in i Vox lokal direkt genom en dörr från gatan. Från gatan kan man också se
in genom de stora fönstren in i ett av rummen. Vox lokal är fylld med olika typer av stolar,
23
soffor och bord ställda i små grupper, som på ett café. Det finns ett stort rum där scenen och cafét finns (se figur 4), ett mindre rum till vänster om ingången som också det har en ingång till det stora rummet, samt en liten alkov till höger om ingången. (Observation Vox, 2016)
Figur 5 och 6. Foton på Vox cafe och ateljé, kvällstid.
Ateljén är ett stort rum, med flera bord längs med väggarna (figur 5). För att nå ateljén behövde man gå igenom en liten korridor bredvid cafét. Jag frågade var ateljén låg och blev då visad vägen.
När Schou 2007 möblerade Vox så använde hon alla de gamla antika möbler hon sparat själv i olika förråd. När de gjorde om lokalen från Hornet till Vox så rev de också väggar, byggde nytt kök, målade lokalen och fixade en rockscen med ljus- och
ljudanläggning.
De gör inte om så mycket från år till år då igenkänningsfaktorn är viktig för att det ska kännas som hemma. Hon tar exemplet då hon en gång möblerade om och en stammis blev förtvivlad. Han bodde på HBB hem och kände att genom ommöbleringen om så hade hans hem förstörts, så då ställde de tillbaka möblerna. (Schou 2016)
I intervjun med Andrea och Beatrice sa båda att de föredrog inredningen på Vox framför Grand. Beatrice kände att hon passade in när det är lite udda och gillade
blandningen av gammalt och nytt, och tyckte mycket om de gamla sofforna och fåtöljerna.
Lisa föredrog även hon bilderna på Vox och nämnde speciellt kulturfåtölj och
mormorsoffor som något hon uppskattade. Beatrice tog även upp lokalens planlösning som bra, då Vox är avdelad i små rum på ett sätt så att det känns som man kan komma undan.
Enligt henne kan man då kan vara bland andra men ändå för sig själv. Beroende på var kan
rummet också kännas fullt med bara två personer, medan i den öppna lokalen på Grand
skulle det kännas tomt om bara två var där. (2016)
24
Lisa upplevde Vox som mysigt med en personlig stämpel. Hon tyckte att det fanns en
”komma hem känsla” i lokalen då allting var lite stökigt. Hon tog även upp som en fördel att beroende på var man sitter så ser det olika ut. (2016)
5.4 Bemötande
Enligt en ungdomsenkät från MCUF från 2015 så framgick det att flera ungdomar inte deltar i öppen fritidsverksamhet på grund av rädsla för att bli dåligt bemötta. Av denna grupp ungdomar är tjejer och hbtq personer och unga med funktionsvariationer
överrepresenterade. MCUF sammanfattar i sin rapport från 2016 med “Att på olika sätt bryta mot normer som rör till exempel kön, sexualitet och funktionalitet, tycks öka rädslan för att bli dåligt bemött i en fritidsverksamhet.” (MUCF, 2016, s.9)
I det här avsnittet kommer jag ta upp de intervjuades och fokusgruppens tankar om bemötande, hur personalen på Grand och Vox bemöter besökarna samt stämningen bland besökarna.
Hur personalen var med besökarna lyftes fram som en mycket viktig aspekt i intervjun med Andrea och Beatrice. De båda håller med om att bemötande är den viktigaste aspekten för att känna sig välkommen. Beatrice ger exemplet att det är som en skola, är man i ett klassrum med en bra lärare så blir det ett klassrum man tycker om. Ett likadant klassrum med en dålig lärare kan på samma sätt bli en otrygg plats.
Beatrice kände som tidigare nämnts att hon inte platsade på den fritidsgård hon kort besökte när hon var 13. Där beskrev hon stämningen som bråkig, vilket också ledarna deltog till då hon upplevde att de också skrek och inte förbättrade situationen. Hennes bästa vän hade erfarenheten att personalen inte hjälpte till att inkludera tjejerna i till exempel tv- spelandet vilket också Andrea kände igen sig i. Hon påpekade att ledarna, som alla var män, inte reagerade när tjejerna inte fick använda biljardbordet.
Däremot beskriver Andrea personalen på Vox som väldigt annorlunda i sitt bemötande.
Hon säger att människorna där är genuina och snälla, vilket gör att det känns som en trygg plats. Med personalen känns det som de verkligen försöker lära känna alla och är
intresserade, till skillnad från andra fritidsgårdar där det känns som all fokus läggs på vita cis (det vill säga icke transexuella) killar enligt henne. Hon känner att det är välkomnande att gå till Vox och att hon har starkt förtroende för personalen där. Personalen brukar också fråga om det är okej att man sätter sig här, innan de slår sig ner med besökarna. Det känns väldigt bra berättar Andrea. (Andrea och Beatrice, 2016)
Beatrice nämner också att representation kan påverka hur välkommen och trygg man känner sig. Hon tror att om det finns en ledare man kan identifiera sig med så är det lättare att komma dit och lättare att känna sig hörd och förstådd, då ledaren själv varit i samma situation och vet vilka behov man har och hur man känner sig.
Beatrice tycker att det kan vara jättebra med separatism och vet att många känner sig
tryggare i separatistiska sammanhang. Dock så tror hon inte att separatistiska möten får
tjejer att känna sig mer välkomna på öppna verksamheten. Hon ger exemplet att “nu kan
tjejerna komma på tisdagar” men sedan andra dagar i veckan ha lika skit som annars. Då
blir det inte ett ställe man vill hänga på, som Vox, där man hör hemma varenda dag enligt
henne.
25
Andrea håller med om att det kan vara mycket betryggande att veta att nu är det ett
häng för alla som inte är killar, att få komma med sina åsikter på riktigt och känna sig hörd, vilket kan vara svårt om det sitter killar där som äger fritidsgården. Det är viktigt med separatistiskt häng för att skapa mer trygghet, inte bara för ickemän utan också till exempel icke-vita, hbtq personer, Det skapar också en mer inkluderande miljö inte bara de
timmarna utan också på hela fritidsgården.
Andrea nämner också att genom att man träffas på separatistiska träffar kan man också backa varandra som grupp och gå på den öppna verksamheten. Dock så håller båda tjejerna med om att det viktigaste är att inställningen på den vanliga öppna verksamheten behöver ändras. Beatrice säger:
“Jag tycker det är jätteskönt att gå på separatistiska träffar men jag vill också kunna gå en vanlig dag och känna att jag inte här som tjej, inte här som någonting utan bara vara här som jag och inte behöva ha en massa skyddsgrejer uppe.”
Hon berättar att hon kände att när hon gick in på fritidsgården så var hela rummet medvetet om att hon var tjej och kände att hela rummet redan hade dömt och bestämt vad hon var innan hon själv hunnit säga det. (Andrea och Beatrice, 2016)
Majoriteten av fokusgruppen i Sprintklassen tyckte att en blandning av killar och tjejer var bäst. Lisa tyckte också att det gärna får vara blandat med åldrar och kön, hon påpekade dock att om de andra var betydligt yngre så skulle det kännas konstigt.
5.3.1 Grand
Under min observation av den öppna verksamheten på Grand var stämningen lugn. Många av besökarna var stamkunder och fritidsledarna visste vilka de var och deras namn. Flera skojade med personalen och även med mig efter att jag spelat lite kort med dem.
Det var fyra Fritidsledare på plats som hade tröjor på sig med “Grand” skrivet på framsidan, och Fritidsledare över ryggen. Killarna, som i majoritet var nyanlända, pratade en hel del svenska men gick också in på sitt hemspråk till exempel under kortspelande.
Fritidsledarna påminde om att försöka säga orden på svenska, och berömde killarna när de kunde de svenska namnen. Flera av killarna jag pratade med ansträngde sig också för att prata svenska med mig.
Att det är så få tjejer som kommer är som sagt något Grand försöker ändra på, och där använder de till exempel representation som ett verktyg för att göra det enklare för tjejer att känna sig trygga. Just nu jobbar en majoritet av killar på Grand, vilket är något de pratar om då de vill att personalgruppen ska kunna representera de ungdomar som kommer. När de ska rekrytera timanställda så känner de att det är viktigt att rekrytera andra kön för att uppnå en bra fördelning. (Fritidsledare Grand, 2016)
Vid biljardbordet började några killar under ett eller två tillfällen putta på varandra.
Personal grep då in snabbt och sa till dem. När jag pratade med personal på plats berättade
de att det inte så ofta blir några bråk. Personalen hade koll på vissa ord på farsi och dari så
de vet om killarna förolämpar varandra, och försöker gå in även då för att hindra ett hårt
språk i lokalen. De var också noga med att ha nolltolerans mot till exempel homofobi.
26
Fritidsledarna tar upp att deras riktade verksamhet påverkar den öppna, bland annat genom att det skapar samtal och signalerar tydliga värdegrunder, till exempel när det gäller hbtq frågor. (Fritidsledare Grand, 2016)
Under intervjun så berättade fritidsledarna om hur deras jobb ser ut på plats. I öppna verksamheten till exempel så hänger de med ungdomar, pratar med dem, ser till att den planerade aktiviteten genomförs och står i cafét. De kan till exempel sitta och spela kort eller som den kväll jag besökte Grand rigga scenen och vara ljudtekniker. Det viktigaste uppgiften är dock att skapa relationer, för att se alla och stärka personerna som kommer.
Alla andra aktiviteter är verktyg för den uppgiften. De värdena är dock svårare att mäta enligt en av fritidsledarna;
Hur mäter mankvaliteten på ett samtal eller kortspel, eller att träna turordning, samarbete och att våga? Eller det stärkandet och förebygga beteenden som skulle kunna sätta käppar i hjulet framöver?
5.3.2 Vox
Under observationen på Vox den 13de december så säger personalen hej till alla som kommer in, och ropar hejdå när de går. Personalen besöker borden som besökarna sitter vid och småpratar. De går inte fram direkt, utan efter ett tag när besökarna hängt där en stund.
(Vox öppen verksamhet, 2016)
Schou berättar att i början brukar personalen ge besökare lite space. Alla ska dock få ett hej och ett hejdå. ” Det är jätteviktigt och miniminivå för de vi inte känner, de ska veta att vi har sett dem och ge ögonkontakt. Hinner maninte gå fram så kan man heja från köket och söka upp personen senare. Och alla ska få ett hejdå när de går om vi så ropar det från köket och folk blir lite generade. De ska veta att vi tyckt det var bra att de var här och att personalen sett dem. Alla som kommer fikar inte, men ganska så många kommer och vill köpa en kaffe eller te och då passar man på att småprata lite där”. (Schou, 2016)
Schous idé för att skapa bra stämning är att besökarna möts med kärlek och att de får känna att Vox är deras vardagsrum. De har enligt Schou inte haft en stöld på snart tio år.
Folk lägger sin mobil i salen och går in och jobbar i ateljén och den ligger kvar. Hon tror det beror på att hon alltid haft eldsjälar som personal, som haft med massor av olika kompetenser och tät sammanhållning. Hon tror att det sprider sig till besökarna som kommer in och blir en del av den samhörigheten.
På Vox så har de lite färre killar anställda än tjejer. Dock så påpekar Schou att de inte går så mycket på kön, utan mer på att personalgruppen ska komplettera varandra och representera olika saker för de som besöker. Om en besökare inte gillar t.ex. henne så ska det finnas någon annan de kan trivas med. Det gör inte så mycket om det ett år är mer av ett kön, över tid jämnar det ändå ut sig, enligt henne.
Schou berättar att det första hon gjorde när hon tillträdde var att ta bort tjejrummet, ta
bort tjejkvällen, för hon ville inte tänka kön på det sättet. Hon uttrycker att hon vill ha
människor som besökare och skapa ett tryggt rum där det är självklart att ingen kommer
låta dig bli behandlad på ett särskilt sätt, där man kan känna dig trygg. Då kommer tjejerna
och andra typer av killar att komma eftersom de känner att det är för dem. (Schou, 2016)
27
