• No results found

I vårt samhälle är det männen

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "I vårt samhälle är det männen "

Copied!
92
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

NUMMER 3 1982

I vårt samhälle är det männen

som står för teknisk kunskap, skapande av ny teknik och makt över tekniken. Ekonomisk effektivitet och mili-

tära önskningar styr tekniken. Miljökrav och mänskliga hänsyn kommer i andra hand. Vad har hänt med kvinnornas

kontroll över sin vardagsteknik? Varför skaffar sig kvinnor inte teknisk kunskap och utbildning? Skulle framtidens teknik bli annorlunda om kvinnors erfarenheter

och visionerfick styra utvecklingen?

Läs i nr 3 om

kvinnors kunskap och

makten över tekniken

(2)

forskare och kvinnoforskning i Lund. Ansv utg Karen Davies.

R E D A K T I O N

Elisabet Brunnberg, Karen Da- vies, Joke Esseveld.

För detta nummer har redak- tionen utvidgats med Boel Ber- ner, Sara Goodman, Katarina Höglund, Kerstin Nolin (bilder) och Lesley Palmer.

Forums systerorganisationer Göteborg: Ingrid Holmqvist 031- 13 1670.

Stockholm: Yvonne Hirdman, 08- 7125529.

Umeå: Ingegerd Lundström, 090-13 07 16.

Uppsala: Marianne Carlsson, 018-155400-1752.

Knubb-Manninen

Reykjavik: Thorunn Magnusdot- tir.

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året. Prenumeration för 4 nr kostar 65 skr. Stödprenumera- tioner å 100 skr eller mer är mvcket välkomna. Postgironr 8841 78-5.

R E D A K T I O N S S E K R Carina Jönsson

A D R E S S

Kvinnovetenskaplig tidskrift, ö . Vallgatan 25, 22361 Lund. Tel.

046-13 74 70.

N O R D I S K A K O N T A K T E R Köpenhamn: Tinne Vammen Roskilde: Elisabeth Plum Århus: Brita Foged

Oslo: Janneken 0verland Bergen: Anka Broch Due Helsingfors: Liisa Husu

Grafisk form: Leif Thollander.

Vinjetter: Ewy Palm Printed in Sweden by Wallin & Dalholm, Lund.

© Författarna och Kvinnoveten- skaplig tidskrift.

ISSN 0348-8365.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet och Universitets- och högskoleämbetet i Sverige/Lunds universitet.

Nr 3 • 1982 • Årg 3

Från redaktionen 3 ORVAR LÖFGREN

Kvinnfolksgöra — om arbetsdelning i bondesamhället 6 LOUISE WALDEN

Teknikkulturens dubbla förtecken 15 BOEL BERNER

Kvirinor, kunskap och makt i teknikens värld 25 ANN MARGRET DAHLQUIST-LJUNGBERG

Vredens sång i en hotad värld 40 ELIN KV ANDE

Anpassning och protest 42 KRISTINA TORSSON

Kvinnoarbete och teknisk förändring i tekoindustrin 52 INGEGERD SJÖHOLM CHRISTINA SKJÖLDEBRAND

Mat, kvinnor och teknik 62

Krönika 67 Recensioner 80 Våra förmödrar 88 Pennskaft 90

Marcelle Cahn 'Huvud och glob', 1917 ur Lea Virgine 'Andra hälften av avantgardet 1910—40', Bokomotiv Förlag 1981.

(3)

3

Från redaktionen

K u n s k a p ger makt heter det ju. I ett sam- hälle som vårt, som domineras av kompli- cerade system och snabb teknisk föränd- ring, ger teknisk kunskap makt, både åt dem som har den och åt dem som bestäm- mer över den. Makt att förutse den teknis- ka utvecklingen, makt att styra och för- hindra den. I vårt samhälle har teknisk kunskap och makt monopoliserats av män.

Teknikens inriktning och användning har präglats av männens erfarenhet i forsk- ningslaboratoriet, militärstaber och bola- gens styrelserum. Kvinnornas plats i tekni- ken har varit maskinslavarnas, eller de ut- anförståendes, oförståendes roll.

D e t t a n u m m e r

T a n k e n bakom detta temanummer är att ge kvinnor en annan plats än den gängse i teknikens värld. Vi vill undvika eländig-

hetsperspektivet; att teknik bara finns i kvinnors liv som något som drabbar passi- va och oförberedda kvinnor. Vi vill ge exempel på kvinnor som skapare av teknik, och då helst av en alternativ sådan till dagens förstörelseinriktade och expertstyr- da teknologi. Vi vill dra fram förmödrar, men också peka framåt.

I numrets första artikel, Orvar Löfgrens 'Kvinnfolksgöra — om arbetsdelning i bon- desamhället', finns en beskrivning av de många anonyma förmödrar som i det förin- dustriella samhället stod för den tekniska kompetensen på en mängd områden. Det är kunskap som idag till stor del glömts bort, eller övertagits av manliga tekniker av olika slag. Denna utveckling kan vi se på många områden. Kristina Torsson analy- serar i sin artikel 'Kvinnoarbete och teknisk förändring i tekoindustrin' dagens ökade

(4)

automatisering och utarmning av ett tradi- tionellt kvinnligt industriarbete. Textil- och konfektionsindustrins arbetsprocesser har utformats utifrån kapitalistiska lön- samhetskrav och manliga teknikers och ra- tionaliserares uppfattningar. I den världs- omspännande kedjan från bomullsproduk- tion till färdigt plagg är det fr a kvinnor som exploaterats, och det är kvinnor som har mest att vinna på en annan teknisk utveckling och internationell ekonomisk ordning.

Längre fram i numret ger Ingegerd Sjö- holm och Christina Skjöldebrand i artikeln ' M a t , kvinnor, teknik' en bild av hur en annan teknik, som skapats av män för kvin- nor, och som ofta är farlig och felaktig, skulle kunna förbättras om kvinnorna fick ökad teknisk kunskap och mer att säga till om.

Kvinnoforskningen har framhävt de al- ternativa och tidigare ofta bortglömda vär- deringar och beteenden som kvinnor står for, och som de inhämtat under uppväxten och i arbetet (se K V T 2/1982). Elin Kvan- de bygger i sin artikel 'Anpassning och protest' på denna forskning. Hon visar på de alternativa sy nsätt till den dominerande tekniska rationaliteten som kvinnor står för; den 'ansvarsrationalitet', som t ex de kvinnliga civilingenjör hon intervjuat, vill omsätta i sitt arbete.

Denna dualism mellan teknisk rationali- tet och ansvarsrationalitet, mellan mäns och kvinnors vardag och syn på tekniken, kommer fram i flera artiklar. Louise VVal- dén tar i artikeln 'Teknikens dubbla förtec- ken' upp mäns och kvinnors skilda utopier.

Hon pekar på hur männens erfarenheter och visioner vävts in i vad hon kallar 'tek- nikkulturens' utveckling. Teknikkulturen präglas dock även av sätt att tänka och agera, som också många kvinnor står för. I detta motsägelsefulla sammanhang mellan teknikkulturens manliga och tekniska' för- tecken' placerar hon de kvinnliga ingenjö- rerna och diskuterar deras reaktioner på sin miljö.

Både Louise Waldén och Elin Kvande tar upp de hinder som finns för att kvinnor mer allmänt skall kunna påverka den tek-

niska utvecklingen. I Boel Berners artikel 'Kvinnor, kunskap och makt i teknikens värld' diskuteras dessa mer utförligt. Den moderna tekniken tillkommer ju inte i ett socialt tomrum, utan utvecklas i en miljö präglad av kapitalistiska krav på vinst och statliga och militära krav på kontroll och dominans. Teknisk kompetens har också blivit ett medel för en elit att främja den egna sociala positionen, och för män att befästa ett övertag över kvinnor. I Boel Berners artikel dokumenteras de sociala och ideologiska mekanismer som sedan 1800-talets slut på ett mer eller mindre brutalt sätt stängt ute kvinnor från teknisk kunskap och inflytande. Genom en analys av ingenjörsarbetets förändrade sociala po- sition, visas på kvinnornas förändrade, men fortfarande underordnade, ställning i teknikens värld.

K v i n n o r ö r e l s e n och tekniken En viktig fråga som flera av artiklarna indi- rekt reser, är i vad mån kvinnorna själva accepterat och upprätthållit den manliga makten över tekniken.

Som på så många andra områden har kvinnorörelsen historiskt pendlat mellan integration och avståndstagande. Sekel- skiftets kvinnor betraktade den framväxan- de industrin och den snabba tekniska för- ändringen med blandade känslor. Många såg utvecklingen som ett hot mot samhälls- harmonin och traditionella kunskaper.

Andra menade att tekniken skulle under- lätta kvinnornas frigörelse, ge dem arbete och ett drägligare vardagsliv.

Denna kluvenhet återkommer genom hela 1900-talet. Mellankrigstidens kvinnor välkomnade dammsugare och glödlampor.

Det uppstod program för ett rationellare hemarbete, en sundare bostadsmiljö, möj- lighet for alla att med de moderna kommu- nikationernas hjälp nå ut till ljus och luft.

Andra världskriget grusade mycket av tek- nikoptimismen. Dagens miljöförstörelse och kapprustning ännu mer. Den förtrös- tan som fanns bland kvinnliga tekniker och debattörer om att rätt inriktad, rätt an- vänd teknik skulle kunna förbättra kvin-

(5)

nornas villkor, saknas i hög grad idag. Idag dominerar kvinnors kamp mot destruktiv teknik i freds- och miljörörelse. Idag hotas också kvinnors rätt till arbete utanför hem- met — som vi tillkämpat oss sedan mellan- krigstiden — av den nya datatekniken (se K V T 1 - 2 / 8 1 ) .

M ä n g a feministiska forskare, framför allt i USA, tenderar att se den tekniska utveck- lingen sedan den industriella revolutionen som något som varit i stort sett negativ för kvinnors kunskap och självständighet. De tekniska 'framstegen' har isolerat kvinnor- na i hemmet, eller utarmat deras arbetsför- hållanden. Tekniken har stärkt männens ställning som experter och makthavare, som bestämmer över kvinnors liv. På ett par ställen i detta nummer (se t ex Louise Waldéns artikel och Else Heyrups recen- sioner) diskuteras dessa tankegångar.

Numrets artiklar visar emellertid en mer mångfacetterad bild än denna ensidigt ne- gativa. Vi har velat diskutera komplexite- ten i de samhälleliga sammanhang där kvinnors ställning inom och reaktion på den tekniska utvecklingen växer fram.

K v i n n o r s o m tekniker — till v e m s nytta?

Samtidigt med kvinnors ökade kritik av tekniken finns idag ett ökat intresse från delar av kvinnorörelsen och från de som styr och beslutar, att fa fler kvinnor att bli tekniker och ingenjörer. 'Framtidens privi-

ligierade skikt, en ny teknisk elit', som det hette när dessa tankar senast diskuterades i slutet av 1950-talet. I flera krönikepunkter tar vi upp dagens diskussion. Ett par saker kan vara värda att påpeka redan här. Vi menar, att även om vissa kvinnors tekniska och matematiska intresse tas till vara, änd- ras därmed inte kvinnornas kollektiva makt- löshet inför tekniken. Och även om många av dessa kvinnor, som både Elin Kvande och Louise Waldén diskuterar i sina artik- lar, står för en alternativ syn på arbete och teknik, förändras därmed inte de ekono- miska villkor, som kanske tvingar dem att utveckla teknik, som gör deras systrar ur arbetarklassen arbetslösa eller än mer un- derordnade.

Målet måste vara att både ifrågasätta och demokratisera tekniken. Den kritik som kommit fram bland kvinnor inom miljö-, freds- och arbetarrörelsen måste få fotfäste också bland dem som utvecklar och hand- har tekniken. Den tekniska expertrollen måste ifrågasättas. Målet måste vara att ge de svaga i samhället, som ju i hög grad är kvinnor, kunskap och möjligheter att på- verka den teknik som präglar deras arbete, vardags- och samhällsliv. Här har natur- ligtvis de kvinnliga — och manliga — tekni- kerna ett särskilt ansvar för att dela med sig av sina kunskaper och farhågor, och ta del av våra, icke-teknikernas visioner om en mer demokratisk teknisk utveckling.

BB 5

(6)

O R V A R L Ö F G R E N

Kvinnfolksgöra — om arbetsdelning i bondesamhället

Gränserna mellan manliga och

kvinnliga kunskapsområden i bondesamhället var mer flytande än vi ofta föreställer oss idag. Vad kvinnor kunde och fick göra varierade i olika epoker, bygder och samhällsklasser. Orvar Löfgren analyserar här kvinnoarbetets innehåll

och betydelse. Han beskriver ett mönster där kvinnors kunskap kommit att undervärderas och idag även undermineras

i takt med den teknologiska utvecklingen.

' D e t var en g å n g en g u b b e . . . H a n a r b e t a d e i skogen, högg ved och svedde hank, m e d a n g u m m a n satt h e m m a och s p a n n , lagade mat o c h skötte o m huset. På det viset gick den ena d a g e n efter d e n a n d r a . M e n g u b b e n knotade a l l t j ä m t över att h a n fick släpa och träla hela d a g e n för att försörja familjen, m e d a n g u m m a n satt h e m m a och b a r a kokade välling och åt och h a d e g o d a d a g a r . G u m m a n påstod k a n t ä n k a a t t d e t f a n n s fullt u p p att göra h e m m a också, o c h att g u b b e n skulle ha det klent b å d e med föda och kläder, o m hon inte såg till huset, men g u b b e n ville inte alls höra på det örat. H a n fick d r a hela lasset e n s a m , m e n t e han.

E n d a g d å d e grälat längre än vanligt, sade g u m m a n : Fritt väl! I m o r g o n gör vi arbetsbyte.

J a g g å r åt skogen och sver hank, och du blir h e m m a och sköter m i n a sysslor.'

Så börjar den klassiska historien om gum- man och gubben som bytte arbete, en folk- saga som bland mycket annat handlar om mansteknik och kvinnoteknik i bondesam- hället.1

Efter ett drygt sekels omskolning till in- dustrisamhällets tekniska värld har vi vants vid att ge ordet teknologi en allt snä- vare betydelse. Det har blivit ett ord som associerar till en manlig maskinvärld. Hur det har blivit så diskuteras i andra artiklar i detta nummer. Skall man som jag diskute- ra kvinnotéknik i det förindustriella agrar- samhället får man utgå från en mer tidlös och tvärkulturell definition av teknologi:

det kunskapskapital som säkrar den mate- riella överlevnaden.

Teknologi i bondesamhället handlar därför om konsten att sätta upp en väv, elda en bakugn till rätt temperatur, stoppa en blödning, hjälpa en kalvande ko eller hantera en slaga.

Bondesamhällets teknologi handlar mindre om mekaniska hjälpmedel än om mödosamt upptränade färdigheter, det handlag som sitter i händerna eller den kunskap som man lyssnat och härmat sig till. För oss som lever i ett samhälle baserat på en oerhört uppdriven arbetsfördelning kan det vara svårt att förstå hur mycket man måste kunna för att klara vardagen i detta äldre samhälle och vilken social ener- gi som gick åt att träna upp varje ny gene- ration. Könet var den viktigaste principen efter vilken denna teknologiska kunskap spaltades upp. En inblick i hur omfattande och sammansatt det kvinnliga kunskapska- pitalet var kan man få i Yvonne Verdiers skildring av vardagen i en fransk by. Det är en doftrik, sinnlig och närgående doku- mentation av kvinnoteknologi i det förin- dustriella bondesamhället. Hon vill fånga 'ett tydligt kvinnligt kulturområde med eg- na tekniker, egna traditioner, eget språk, egen gradering av mästerskap, egen topo- grafi och egna rytmer' (Verdier 1981 s 88).

Ännu saknar vi motsvarigheter till en sådan kartläggning av svenska bondkvin-

(7)

nors kunskapsvärld, även om det finns gott om stofTför en sådan analys, både i folklivs- arkivens uppteckningar och i en del tidiga- re etnologiska studier.

Gränserna mellan manliga och kvinnliga kunskapsområden var dock mer flytande än de framträder i sagan om gubben och g u m m a n . Den mytologiska konstruktion som ibland uppträder under beteckningen 'det gamla bondesamhället' döljer en be- tydligt mer komplicerad verklighet. Grän- serna mellan manligt och kvinnligt har varierat i olika epoker, bygder och klasser, vilket gör det svårt att göra enkla jämförel- ser mellan 'nu och då'. Jämförelser med vår egen tid innebär även översättnings- problem: kvinnostyrka kunde i bondesam- hället kläs i andra kulturella former än dem vi är vana att se, liksom könskamp kunde utspelas på andra arenor än idag.

Därför är det heller inte förvånande att bilderna av kvinnors situation i detta äldre samhälle är både skiftande och motsägelse- fulla. Mot eländighetsbeskrivningar av ett massivt kvinnoförtryck — ett patriarkaliskt samhälle, cementerat av lagen och kyrkan

— ställs värdighetsbeskrivningar som skild- rar starka, stolta och självmedvetna kvinnor.

I det följande gör jag inga anspråk på att beskriva Arbetsfördelningen i bondesamhäl- let. Snarare vill jag illustrera variationerna i tid, rum och klass och diskutera några av de processer som skapar, vidmakthåller och förändrar gränsdragningarna mellan manligt och kvinnligt.2

D e t synliga och det osynliga k v i n n o a r b e t e t

' N ä r vi k o m m a till Å b y n , d ä r V ä s t e r b o t t e n b ö r j a r , f u n n o s inga m ä n h e m m a , varför fem u n g a flickor, av vilka inga var över 17 år, fingo å t a sig d e n otrevliga uppgiften att skjutsa oss till Byske, n ä s t a skjutshåll. F a s t ä n slädföret var besvärligt, på g r u n d av den d j u p a snön och n a t t e n s mörker, förde de oss dit säkert och s n a b b t . De voro alla klädda i vita skinnpälsar o c h sågo i hög g r a d tilldragande ut. Kölden v a r , i s y n n e r h e t o m morgonen, mycket s t a r k . . .

G ä s t g i v a r e g å r d e n v a r liten och smutsig. N ä r j a g f ö l j a n d e m o r g o n l ä m n a d e den, h a d e j a g en

7 intressant liten körsven, en liten vacker bond- flicka som hette Margarite, en rörande bild av oskuld och enkelhet. Med hälsans fina rodnad, förhöjd av den kyliga morgonen, satte hon sig i kuskbocken.'

Så skriver en brittisk major från en resa i Norrland under 1820-talet (efter Ågren

1975 s 147). Hans reaktion har många pa- ralleller bland andra utländska resenärer i

1800-talets Sverige. Man förvånades över det märkliga könsrollsmönstret på lands- bygden. H ä r mötte man kvinnor ute på vägarna, dalkullor som roddarmadammer, bonddöttrar som 'splitvedsjäntor' (stuveri- arbetare) i norrländska sågverkshamnar. I jämförelse med många sydeuropeiska mil- jöer tedde sig kvinnans ställning friare och

självständigare.

Det var dock inte alla gånger som den manliga reaktionen inför sådana gräns- överskridanden var lika galant och farbro- derligt road. För borgerliga män på resa bland folket kunde dessa kvinnor te sig hotande manhaftiga med sina grova lem- mar, sitt fräcka språk och okvinnliga uppträdande.

Även inhemska resenärer kunde fa sina föreställningar om vad som var passande eller naturliga kvinnoarbeten omruskade.

För en sydsvensk var det överraskande att möta kvinnor som skötte så utpräglade mansarbeten som sådd och slagtröskning i en del norrländska bygder. Medan kvinnor var tabu i havsfisket i vissa kustsamhällen, satt de vid årorna i det fysiskt pressande strömmingsfisket på andra ställen. Det in- tressanta med en sådan jämförelse är även att vi ibland kan följa hur en omfördelning av arbetet efterhand institutionaliseras och blir självklar: tröskning förvandlas till ett kvinnoarbete som är opassande för karlar.

Men det är främst vissa typer av kvinno- arbeten vi möter i resenärernas förvånade kommentarer. Det är sådana som innebär markanta gränsöverskridanden i betrakta- rens öga. Svårare är det att få kunskap om det mer vardagliga och rutinbetonade kvinnoarbetet. Den norska etnologen Brit Berggreen (1981) har påpekat att detta ar- bete gärna blivit lika osynligt för de manli- ga forskarna och traditionsupptecknarna

(8)

som för gubben i sagan. Den vanliga upp- spaltningen i mans arbeten och kvinno.r>>£57or avslöjar något av denna blindhet. Medan m ä n n e n i beskrivningarna av 1800-talets bondeliv tågar ut och faller träd, plöjer åkrar, jagar älg eller reser till marknad så sysslar kvinnorna gärna med någon slags restkategori som i traditionsuppteckning- arna ofta klumpas samman under beteck- ningen 'hushållsgöromål'.

Tämligen entydigt pekar skildringarna från 1800-talets bondevardag på att kvin- nans arbetsdag var den längsta och hennes ansvarsområde det mest sammansatta.

Först u p p om morgonen för att få eld i spisen och mat på bordet, sist i säng efter att röjt upp efter dagens sysslor. Männens upplevelse av att ha gjort sitt när de kom hem från fälten eller skogen gjorde att de kände rätten till vila, medan kvinnorna även när de stal sig till en stunds ledigt gärna grep efter stickningen. Så här formu- lerar en provinsialläkare från Västerbotten sina minnen från 20- och 30-talen:

' E t t stort oskick enligt min u p p f a t t n i n g var, att m a n skilde så skarpt på karl- och kvinnogöra, naturligtvis fingo kvinnorna d r a det tyngsta lasset. K o m m a n en afton in i en stuga k u n d e m a n se h u s f a d e r n och alla p o j k a r n a sitta d ä r o c h stirra sysslolösa. Att laga m a t var givetvis kvinnofolksgöra m e n tyvärr även det tunga la- d u g å r d s a r b e t e t och ej sällan ved- och vatten- b ä r n i n g och snöskottning. Lägger m a n d ä r till a t t på g r u n d av f r å n v a r o av b a r n b e g r ä n s n i n g h u s m o d e r n ej sällan h a d e ett b a r n i vaggan och gick i v ä n t a n p å nästa, så kan j a g gott stå för p å s t å e n d e t , att j a g aldrig sett m ä n n i s k o r slita så s o m V ä s t e r b o t t e n s landsbygds h u s m ö d r a r för 25—30 å r s e d a n (efter Ågren 1975 s 136).

Detta att så mycket av kvinnornas rutinar- bete sällan nämns i de historiska källorna leder även till att kvinnoarbetets ekonomis- ka betydelse underskattas. Det finns en 'dold' kvinnoekonomi som sällan mäts eller vägs och som ofta faller ur totalkalkylen.

Ett bra exempel på detta är den oerhört tidskrävande textilproduktionen, som i större eller mindre skala försiggick i alla bondehem.

'En bondfamilj är en fabrik i smått, de minsta men redan talande barnen plocka

ullen, de redan små läsande karda henne, de fullväxta väva då modern därifrån är hindrad. Så kan bonden sälja 100 till 200 alnar vadmal om året' heter det i en små- ländsk beskrivning från 1800-talet, som passar in på många andra svenska textil- bygder (efter Wägner 1939 s 207). Men i de många fall där textilierna inte omsattes i reda pengar utan främst gick till eget bruk eller till döttrarnas hemgift, glömmer man lätt hur stor del av hushållets kvinnotid som även i sådana fall investerades i hante- ringen med lin och ylle.

Det dagliga kvinnoarbetet var i hög grad inriktat på ekonomiserande, på ett ständigt arbete med att få hushållets knappa resur- ser att räcka till, att lappa och spara, bätt- ra på och underhålla.

Satte man sig ned och började räkna efter vilka arbetsinsatser som inte bara syns i skattelängder och ekonomisk stati- stik utan som faktiskt utfördes i bondesam- hället skulle mycket av detta dolda eller undanskymda arbetet uppenbaras och framtvinga en rejäl omvärdering av de nöd- vändiga förutsättningarna för ekonomisk överlevnad och framgång bland svenska bönder.

F a s t a och flytande g r ä n s e r I sitt stora arbete om de nordiska folkens historia från 1555 har Olaus Magnus ett entusiastiskt kapitel ' O m de stora och goda ostarna'. H a n skildrar hur kvinnorna sam- las till ystegille och konstaterar:

'Men ingen man anses värdig att närvara vid detta kvinnornas arbete, och skulle än någon vackert bedja att fa slippa in, är det falängt. Ty dessa kraftfulla kvinnor hava sina hemsysslor bestämt skilda från männens, vilka aldrig blan- da sig i sådant arbete, som till dömes spånad, vävning, bak och brygd, matlagning, barnens ans och klädsel, sängarnas bäddning, skötsel av lamm, kalvar och andra smärre husdjur. På männen åter vila tyngre arbeten, såsom åker- bruket, tröskningen, hästarnas tämjande (vil- ket dock ombesörjes även av kvinnor), vapnens vässande, gärdslens uppsättande, tillsyn och vård av plogar och tegar.. ,'3

Olaus Magnus hade säkert rätt i sin karak- teristik av 1500-talets kvinnokraft, men

(9)

hans påstående om den skarpa gränsdrag- ningen mellan manligt och kvinnligt kan diskuteras. En liknande tvärsäkerhet möter vi även i många senare skildringar. Det blir gärna ett stereotypt mönster med samma enkla pregnans som Folkskolans läsebok:

far ror, mor syr. Sådana karakteristiker handlar mer om ideal än praxis, om vad kvinnor bör göra snarare än vad de gör.

Glappet mellan ideal och praxis existe- rar även i den traditionella folktron, som vimlar av föreskrifter om vad som är tabu för män eller kvinnor och vilka övernaturli- ga sanktioner som drabbar den som ger sig in på det andra könets område. Män måste inte bara hålla sig borta från ystegillen ut- an ifrån brödbak och fähus, kvinnor lår inte sitta på hästryggen och de bringar olycka i jakt och fiske osv. Sådana normati- va utsagor säger mer om hur man tänkte än hur man handlade i bondesamhället.

De uttrycker i kosmologins form könens polaritet och är symboliska definitioner av manlighet och kvinnlighet snarare än handfasta regler för vardagens göromål.

O m vi ser till praktiken finner vi en gli- d a n d e skala från sysslor som inte alls är könsdefinierade till det fåtal arbetsuppgif- ter som haft en sådan stark könsladdning att man inte ens i krissituationer kunde tänka sig att korsa gränsen mellan manligt och kvinnligt. H u r olika sysslor är implace- rade längs denna skala varierar så i tid, rum och olika sociala skikt. Det kan därför vara skäl i att granska några miljöer där dessa gränser varierar eller där de förskjuts över tid.

Den svenska bondevardagen baserades på ett mångsyssleri som ofta krävde ett stort mått av flexibilitet och improvisa- tionsförmåga. Gårdsfolket skingrades och återsamlades i takt med arbetsårets väx- lingar. Denna rörlighet var speciellt mar- kant i de norrländska skogsbygderna. Un- der långa perioder var männen från går- den, på jakt och fiske, handelsresor, foder- täkt eller körslor. Med skogsindustrins framväxt mot 1800-talets senare del för- stärktes detta mönster. Skogsarbete och flottning höll männen borta under stora delar av vinter och vår.

9

Här bereds slaktmat på en hallandsgård 1918.

I sådana miljöer kom kvinnornas arbets- fält att vidgas. De tog över vad som annars setts som typiska mansarbeten och kom under männens bortavaro att överta myc- ket av gårdens drift. Denna vidgning av ansvarsområdet påverkade även synen på 'traditionella' kvinnosysslor. I en studie av spädbarnsvård i Västerbotten har John Granlund (1967) visat hur kvinnornas ar- bete på åker och äng försvårade en längre amningsperiod. För att få större rörelsefri- het lät kvinnan föda upp sitt barn på ko- mjölk med hjälp av ett dihorn som fastes vid vaggan. På så sätt kunde spädbarn stanna hemma på gården och passas av ett äldre syskon eller en undantagskvinna. Ef- terhand kom denna omläggning av barn- uppfödningen att få en kulturell laddning.

M e d a n det förut var opraktiskt att amma barn lika länge som man t ex gjorde i Syd- sverige blev det nu även opassande. En bondkvinna skulle inte amma.

En liknande arbetsdelning finner vi i kustbygder där männen låg på fiske eller sjöfart.Kustens lantbruk blev i hög grad

(10)

kvinnornas lantbruk. I många miljöer tog fiskarhustrurna även hand om beredning- en och försäljningen av fångsten och kom därför att bära huvudansvaret för både ekonomi och budget. Till skillnad från männen lärde de sig ofta den tuflhet, gå- påarmentalitet och sociala smidighet som krävdes av försäljaren, antingen de som i skärgården seglade fångsten till sta'n eller som i Skåne halvsprang med fisken i rulle- bör in till torget eller som i Halland bar den på ryggen i flätade korgar. Städernas borgerskäp upplevde dessa kvinnor som manhaftiga, slängda i käften och nästan farligt självständiga.

Men när fisket mekaniserades under 1900-talet och fiskförsäljningen övertogs av organisationer så reducerades kvinnornas ansvarsområde radikalt. Dagens fiskar- hustrur har inte mycket kontakt med fisket.

Deras hemmafruposition skiljer sig mar- kant från mormödrarnas.

En annan typ av gränsöverskridande fin- ner vi i miljöer där gårdens inkomster i hög grad är uppbyggda kring kvinnliga akti- vitets- och kompetensområden. Det mest slående exemplet på detta är de bygder där man producerade textilier för avsalu. Här fick männen rycka in och ta över kvinno- sysslor som annars skulle ansetts högst ho- tande for manligheten. Från Boråstrakten där hemvävningen var den viktigaste in- komstkällan heter det från 1800-talets början:

' M a n n e n s hela lycka beror merendels på en i s p å n a d och v ä v n a d snäll ( s n a b b och skicklig) h u s t r u , och vid äktenskapets ingående ses myc- ket d ä r p å . För d e n n a d y r b a r a klenod s p a r a r h a n ingen m ö d a . Alla utesysslor, t o m ladu- gårdsskötseln, u t r ä t t a s av m a n n e n , och a n d r a könet b e s v ä r a r sig endast med mjölkningen. Av kärlek för det yrke, som ger h o n o m allt, sätter h a n sig själv vid spinnrocken, den h a n från u n g d o m e n lärt h a n t e r a . Anblicken av ett större h u s h å l l i M a r k s h ä r a d en vinterafton, d ä r kvin- nor, g u b b a r , m ä n n e r och barn o m v a r a n d r a sitta s p i n n a n d e , å r d ä r f ö r egen och överraskan- de. M ä n n e r n e h i n n a också så långt i konsten, a t t d e tävla m e d de snällaste spinnerskor' (efter U t t e r s t r ö m 1957, II s 123).

Liknande exempel på män som sköter strumpstickorna eller vävstolen med sam-

ma fermitet som kvinnorna finner vi i and- ra textilbygder. I sådana miljöer påbörja- des också inlärningen tidigt under små- pojksåren.

För att ge kvinnan tid att väva in pengar åt hushållet kunde alltså mannen ta över lähusarbetet. Gränsdragningen mellan stall och ladugård var annars skarp. Till de kvinnosysslor som hade starkast könsladd- ning i 1700- och 1800-talens bondesamhäl- le hörde brödbakningen och kreaturssköt- seln. Stallet var mannens och fähuset kvin- nans arbetsområde och mjölkningsarbetet hade något av en tabuladdning; det var inte bara opassande for en man att mjölka, det ansågs skamligt. Denna fasta könsrolls- gräns drogs upp redan under barndomen.

Det var ytterst sällan pojkar ens lärde sig att mjölka och som vuxna stod de handfall- na i en situation, då det saknades kvinnlig arbetskraft. Låg kvinnorna på en gård sju- ka fick man söka hjälp av en grannkvinna.

Med omläggningen mot en mer intensiv mjölkproduktion började detta mönster långsamt förändras. På herrgårdarna kun- de det under 1800-talet förekomma en ko- gubbe, men det är symptomatiskt att den-

ne manlige hjälpreda i ladugården stod längst ned på godsets rangskala, medan kusken stod högst. Det är först under sena- re delen av århundradet, när mejeridriften byggs upp, som karlarna ger sig in i fähu- set. Det är männen i vitt, mejeriteknikerna som lärts upp i utlandet som bryter det manliga motståndet med att arbeta med mjölken. Det verkliga genombrottet kom dock först med mjölkningsmaskinerna, som i allt större utsträckning kom att skötas av männen.

Mot Olaus Magnus och andra bilder av en fast arbetsdelning kan vi alltså ställa exemplen med vävande män och seglande kvinnor från 1700- och 1800-talens bonde- samhälle. Innebär detta att gränserna var mer rigida under 1500-talet och att de suc- cessivt luckrats upp? Nej, exemplen visar snarare vikten av att skilja mellan ideal och praxis och faran av att lägga ett enkelspå- rigt utvecklingsperspektiv. Gränsdragning- en mellan manligt och kvinnligt formas av skiftande sociala och ekonomiska förutsätt-

(11)

ningar i olika miljöer. Exemplen visar både kulturens seghet och böjlighet. Somliga gränsdragningar rubbas endast långsamt men arbetsdelningen är aldrig statisk.

Vill man tala om utvecklingslinjer är det snarare så att vi i 1800-talets bondesam- hälle kan märka en ökad rigiditet i gräns- dragningen, nota bene inom vissa områden.

Denna tendens kan endast förstås mot bak- grunden av samhällsstrukturens föränd- ring: det blir allt större skillnad på kvinnor och kvinnor ute i byarna.

K ö n , klass och ålder

U n d e r 1800-talet växer klassklyftorna på den svenska landsbygden. I många bygder lar vi en överklass av välbesuttna bönder, medan det jordlösa proletariatet mång- dubblas. Jordbruket marknadsinriktas.

Den snabba befolkningstillväxten gör till- gången på tjänstefolk och lantarbetare god, och de större bondgårdarna förvandlas till agrarkapitalistiska småföretag. I sådana

11 miljöer börjar arbetet differentieras efter sociala gränser. Bonden och hans hustru d r a r sig tillbaka från arbetskollektivet och lämnar de tyngre och smutsigare sysslorna till tjänstefolk och dagsverkare. Det blir under husmoderns värdighet att räfsa hö eller mocka i ladugården tillsammans med pigorna. Samtidigt medför de ökade inve- steringarna i en påkostad och representativ hemmiljö att mer tid måste ägnas åt 'inre hemvård'. Hemmansdöttrar har tid att lä- ra sig spela piano och brodera, en ny kvinnlighet mejslas ut.

I andra sociala miljöer går utvecklingen snarare åt motsatt håll. Inom det växande landsbygdsproletariatet blir mångsyssleriet än mer utpräglat. Män och kvinnor tvingas kombinera tillfällighetsarbeten och extra- förtjänster på ett sätt som knappast gör en mer rigid könsfördelning av arbetet möjlig eller önskvärd. Torparkvinnan som går på dagsverken och hennes döttrar som tar pig- tjänst är vana vid alla slags arbeten.

Foto från Smögen, Nordiska museet.

(12)

I 1800-talets samhälle blir pigorna en snabbt växande yrkeskategori. Vid år- hundradets mitt låg den genomsnittliga giftermålsåldern for kvinnor vid 28 år, men av kvinnor i åldern 20—44 var endast hälf- ten gifta. Detta innebär att de flesta kvin- nor hade en lång period av självständigt yrkesarbete utan man och barn efter kon- firmationen. Under dessa år vande de sig vid hårt grovarbete:

' P å d e n tiden j a g t j ä n t e som piga i Löfsta (1865—1870) fick f r u n t i m r e n göra det grövsta a r b e t e t , u t o m plöjningen förstås. U n d e r skör- d e n fick j a g t ex gå efter d r ä n g e n och skära r å g e n j och d e n s ä m s t a lien fick j a g förstås och efter m e j kom h u s b o n i hack och häl. Att gräva d i k e n och h a r v a och b å d e köra och hugga kok- ved, och sen resa milorna, det tyckte j a g inte g j o r d e m e j n å n t i n g , m e n när j a g och den a n d r a p i g a n h a d e att släcka tre milor e n s a m m a i 30 g r a d e r s kyla ibland, det tyckte j a g v ä r d e t värs- ta a v allt.'

En allt större del av kvinnoarbetet i 1800- talets samhälle utfördes alltså av kvinnor som inte var bundna till havandeskap eller småbarn.

Gemensamt för många av de (manliga) skildrarna av 1800-talets arbetsdelning är att de liksom Olaus Magnus ofta ger tvär- säkra definitioner av manligt och kvinnligt.

I realiteten gäller deras utsagor om 'det gamla bondesamhället' bara en minoritet av 1800-talets bondkvinnor: den gifta och barnafödande bondhustrun på välbeställ- da gårdar i utpräglade jordbruksbygder.

De står för normaliteten, medan andra kvinnor utgör avvikelserna.

Till detta kommer att många av de myn- dighetspersoner och folklivsskildrare som beskrivit detta kulturmönster gör det med överhetens mansögon. I 1800-talets bor- gerliga kultur skärps nämligen polariteten mellan manligt och kvinnligt. Allt fler akti- viteter och egenskaper könsladdas, grän- serna blir fastare. Den ordning och reda som nu skall härska i den borgerliga famil- jen bör rätterligen även gälla allmogen.

Den idealtypiska bilden av arbetsdelning- en bland allmogen är ideologiskt färgad av de egna önskemålen om tydliga gränser.

Den inskärper vikten av att definiera en

normalitet och naturlighet som bas för kvinnligt och manligt. Därför säger en hel del av dessa folklivsskildringar mer om be- traktarens världsbild än om bondevarda- gens realiteter. På samma sätt kan en del klassiska etnologiska framställningar av ar- betsdelningen bland svenska bönder ses som förtäckta (oftast omedvetna) inlägg i den samtida könsrollsdebatten. (Se t ex Le- vander 1946.)

K u n s k a p och m a k t

Bilden av arbetsdelningen i 'det gamla bondesamhället' kan alltså nyanseras med hjälp av exempel från 1700- och 1800- talen. Men bakom variationerna i tid, rum, klass och livscykelsposition kan vi även ur- skilja mer allmänna processer, som har att göra med relationerna mellan arbetsdel- ning, auktoritet och makt.

För det första framträder kvinnoarbetet som mindre betydelsefullt, inte bara i myn- digheternas bokföring utan även i allmoge- männens ögon. Det finns även en tendens att kvinnorna själva kommer att underord- na sig denna verklighetsdefinition. Mycket av det dagliga kvinnoarbetet märks inte på s a m m a sätt, det utgör en underström i var- dagen.

För det andra är det slående att kvin- nans arbetsfält är vida större än mannens.

Det är hon som står för de flesta gräns- överskridandena. 'Kvinnorna kan gripa sig an med snart sagt vad som helst', svarade en dalkarl på frågan om arbetsdelningen i hans barndom kring sekelskiftet. Inte nog med att kvinnorna kunde ta över mansar- betena, de förlorade inte sin kvinnlighet på kuppen — endast i borgerliga betraktares ögon.

För det tredje kan sådana gränsöverskri- danden leda till att traditionella mansarbe- ten förkvinnligas. Efterhand förlorar de i prestige och definieras av män som opas- sande för män.

Den omvända processen är mindre van- lig. Främst därför att män var mindre flexibla, mindre benägna att överta kvin- nosysslorna. De fall där kvinnliga arbets- uppgifter förmanligas gäller det sysslor med

(13)

13 ökad ekonomisk betydelse eller ny prestige.

De vitrockade mejeristernas intåg i mjölk- hushållningen utgör ett exempel på hur ett traditionellt kvinnligt kompetensområde vetenskapliggörs och omorganiseras med hjälp av en mansdominerad teknologi.

Det ligger knappast något överraskande i denna tendens, det är ett mönster som vi kan vänta oss i ett mansdominerat samhäl- le. Samtidigt bör vi akta oss för att teckna en för enkel bild av denna dominans, som ofta framträder tydligare i den officiella ideologin än i vardagskulturen. I det äldre samhället underminerades männens mak- tutövandé av kvinnornas ekonomiska auk- toritet och tekniska kompetens. Män var i hög grad beroende inte bara av kvinnors arbete utan även av deras kunskap. I mäns beskrivningar av dessa kvinnor finns ofta en (ibland motvillig) beundran och respekt för allt det som kvinnor — men inte män — kunde klara. Arbetsbyte var inte bara en fråga om läglighet. Mycket av den kompli- cerade teknologin i självhushållningens samhälle förutsatte en tidig uppträning, det var inte bara att sätta sig ned vid väv- stolen eller ta yxan och ge sig ut i skogen.

Till detta kom att den kvinnliga själv- känslan delvis hade en annan social bas än idag. Kvinnors identitet bekräftades inte främst i pargemenskapen, i livet via man- nen, utan även i kvinnokollektivet. Kvin- nor arbetade och festade tillsammans.

Olaus Magnus ystegillen är bara ett exem- pel på denna sammanhållning. Sådana sammankomster utgjorde även en bas för en kvinnlig motkultur med andra värden och prestigeskalor än männens.

I kvinnogemenskapen skapades en själv- känsla som dels byggde på vetskapen om att man behärskade en unik kvinnokun- skap och kompetens och dels insikten att karlgöra inte var märkligare än att kvinn- folk vid behov kunde rycka in och klara av det. Mansarbetet var varken avlägset eller mystifierat, och ett resultat av asymmetrin i arbetsdelningen var att kvinnovärlden var mer främmande för männen än vice versa.

Det är mot denna bakgrund de senaste h u n d r a årens utveckling knappast kan ses

som en entydig kvinnofrigörelse. Den kvinnliga kunskap och kompetens som gav auktoritet och självkänsla har gradvis ur- holkats och koloniserats av män i takt med att ny teknologi ersatt traditionell kunskap.

Det är denna förändringsprocess vi måste analysera för att fa en klarare bild av hur villkoren för mansdominans och kvinno- styrka förändrats.

Vi kan inte nöja oss med ett konstateran- de om männens eviga övertag, vi måste liksom i alla studier av kulturell och poli- tisk dominans visa hur detta överläge ce- menteras. Mansväldet kan aldrig tas för givet och för att förstå dess existensvillkor måste vi analysera både hur det kan ifråga- sättas och hur det bekräftas eller upprätt- hålles i vardagen.

En a n n a n väg att närma sig detta pro- blem är att studera den hotade maskulini- teten. Som exempel visar var definitionen av mansrollen snäv i bondesamhället och risken för att tappa ansiktet, göra sig till åtlöje, större för män än kvinnor. Vill vi nå en djupare förståelse av de mekanismer som präglade arbetsdelning och könsiden- titet i bondesamhället måste vi även grans- ka vad denna manlighet stod för och varför den — i männens, men även i kvinnornas ögon — kunde te sig så sårbar.

För löjlig tedde sig gubben i slutet på sagan om arbetsbytet. När gumman kom hem från skogen fann hon honom på gol- vet, 'rökt, bränd och halvkvävd':

Trösta m e j for dej, sade hon. H u r h a r du skött d e j h ä r h e m m a ?

G u b b s t a c k a r e n k u n d e inte fa fram ett ord.

H a n b a r a k n y d d e och kved. M e n hur h a n skött sig, det blev g u m m a n snart varse. Fläsket var b o r t a , drickat u t r u n n e t , brödet förkolnat.

G r ä d d e n låg i källan och tröjan sönderhackad i g r y t a n . K o n var h ä n g d och g u b b e n själv illa stött och b r ä n d .

H u r det sedan gick, är inte svårt att förstå.

G u m m a n fick i lugn och ro sköta hushållet, och g u b b e n gick snällt åt skogen. Aldrig mer hör- des h a n klaga över sin l o t t . . . '

N O T E R

1. Sagan linns i många versioner. Den här är häm- tad ur Svenska folksagor band 3, s 353—358 (Gid- lunds, 1981).

(14)

2. Min utgångspunkt är en tidigare diskussion av arbetsdelning bland skandinaviska bönder (Löf- gren 1975, förkortad svensk stencilversion 1976).

Där intet annat anges har jag hämtat de empiris- ka exemplen från denna översikt. Några av mina antaganden om det norrländska bondesamhället har kritiserats och modifierats i en uppsats av Pia G r a n a t h och Eva Strandberg (1981). Även om jag inte är enig i alla deras slutsatser har jag dra- git nytta av deras arbete.

3. Trettonde boken, kapitel 48. Jfr även diskussio- nen i ö s t e r b e r g 1982.

L I T T E R A T U R

Berggreen Brit, 'Kystens kvinner' Norges kulturhisto- rie, V:75—92, Oslo.

Granlund J o h n , 'Dihornshållare' Västerbotten, 1967, s 2 3 2 - 2 5 4 .

G r a n a t h Pia/Strandberg Eva, Arbetsfördelningen i det norrländska bondesamhället Stenc. Bl-uppsats, Inst för Historia, Umeå universitet, 1981.

Levander Lars, Barnuppfostran på den svenska landsbyg- den i äldre tid, Stockholm 1946.

Löfgren Orvar, 'Arbeitsteilung und Geschlechterrol- len in Schweden' Ethnologia Scandinavica, 1975, s 1 7 - 5 2 .

Löfgren Orvar, Arbetsfördelning och könsroller i bonde- samhället — kontinuitet och förändring. Ett diskussions- kompendium. Stenc, Etnologiska inst, Lunds univer- sitet, 1976.

M a g n u s Olaus, Historia om de nordiska folken I —IV, Stockholm, andra översatta upplagan, 1976 (1555).

Utterström Gustaf, Jordbrukets arbetare, I —II, Stock- holm 1957.

Verdier Yvonne, Tvätterskan, sömmerskan, kokerskan.

Livet i en fransk by genom tre kvinnoyrken, Stockholm 1981.

VVägner Elin, Tusen år i Småland. Nyutgåva, Stock- holm 1964(1939).

Ågren Katarina, 'Kvinnan i självhushållet'. Väster- botten, 1975, 3 s 133-138.

ö s t e r b e r g Eva, 'Bonde eller bagerska? Vanliga svenska kvinnors ekonomiska ställning under sen- medeltiden'. Historisk tidskrift, 1982, 3 s 281-297.

S U M M A R Y

Women's work. On the division of labour in Swedish peasant society.

There exists a common stereotype of a rigid sexual division of labour in traditional peasant society. This paper argues that the definition of male and female work and expertise has varied greatly over time, between different regions and classes in pre-industrial Swedish society.

Examples from some peasant settings illustrate how the cultural boundaries between the sexes and definitions of normality have changed over time as a result of social and economic develop- ments. Such cases also illustrate the discrepan- cy between cultural norms of a preferred sexual division of labour and the actual work carried out by men and women.

There is evidence pointing to a more rigid division of labour which started to evole during the 19th century as a result of sharpening class differences and the influence of new bourgeois ideals in the Swedish rural society. During this period of rapid economic transformation a number of traditionally female spheres of tech- nological competence have been invaded by men, and the paper argues for an analysis of how these gradual redefinitions of male and female spheres have affected the power balance between the sexes during the last century.

Orvar Löfgren Etnologiska inst Finngatan 8 22362 Lund Sweden

(15)

15

L O U I S E W A L D E N

Teknikkulturens dubbla förtecken

Tekniskt arbete domineras av män och manskulturens värderingar har därför starkt kunnat påverka teknikutvecklingen. Tekniskt arbete kräver också viss sorts begåvning och läggning, som också

många kvinnor står för. Louise Waldén hävdar att vi inte skall skapa falska sammankopplingar

mellan män och teknik och diskuterar hur vi skall kunna hävda kvinnokulturens

värderingar i teknikens värld.

J a g är kvinna till kön och livserfarenhet.

J a g är humanist till läggning, utbildning och yrkesverksamhet. När jag ser på tekni- kens värld är det ur det dubbla perspekti- vet som kvinna och som humanist. Min utgångspunkt kan liknas vid en antropo- logs, som närmar sig en främmande kultur.

Bristen på gemensamma referensramar sätter en gräns för förståelsen och innebär en risk för missuppfattningar och felbe- dömningar. Men samtidigt kan distansen göra det lättare att se system och mönster.

U r detta perspektiv ser jag dubbla för- tecken i teknikens värld. Dels det tekniska sättet att tänka och arbeta som är annor- lunda mot det jag vant mig vid. Dels mans- dominansen och det inflytande från mans- kulturens1 värderingar och strukturer som den inneburit. I det följande vill jag se närmare på dessa två förtecken och vilken betydelse de kan tänkas ha för kvinnliga tekniker.2

Teknikens värld är stor och omfattar yr- ken inom alla klasser. När jag i fortsätt- ningen talar om teknik och tekniker avser jag främst teknik som teori och vetenskap och högutbildade tekniker, dvs de som genomgått ' teknisk högskola eller motsvarande.

Min ambition är inte att göra en hel- täckande analys, inte heller att lägga fram helt färdiga resultat. J a g vill snarare pröva vissa frågeställningar som växt fram under en fortfarande pågående forskningsprocess.

Fler kvinnor i tekniken

— en mänskligare teknik?

' V i ä r fast i en anti-ekologisk, anti-humanistisk e x p l o a t e r a n d e teknologi, inte b a r a på g r u n d av politiska, ekonomiska och filosofiska föreställ- n i n g a r u t a n också d ä r f ö r att dessa värderingar och d e system de b a c k a r u p p h a r ett kraftfullt stöd f r å n ett d o m i n e r a n d e system av manliga v ä r d e r i n g a r . . . Det hårdteknologiska samhället ö v e r e n s s t ä m m e r m e d v ä r d e r i n g a r och egenska- p e r s o m kallas för m a n l i g a m e d a n mjuktekno- login och det holistiska samhället är j ä m f ö r b a - ra m e d kvinnliga egenskaper och kvinnliga vär- d e r i n g a r ' (min övers).

Citatet är hämtat ur den amerikanska fors- karen J o a n Rotschilds artikel A Feminist Perspective on Technology (1981). O m man godtar Rotschilds resonemang — som delas av många inom kvinnorörelsen — far man en motsättning mellan en manlig, hårdtek- nologisk, exploaterande värld och en kvinnlig, ekologisk, humanistisk. Men var hamnar då de kvinnliga teknikerna? Bland de anti-humanistiska männen? Och var hamnar de humanistiska männen? Bland de holistiska kvinnorna? Är det tekniken som är boven i dramat? Eller är det män- nen? Är det fler humanistiska inslag i tek- niken som skulle ge oss en mänskligare teknik? Eller är det fler kvinnor i teknikens värld som skulle påverka tekniken i en an- nan riktning? Det är kring de frågorna jag försöker resonera i min artikel. Låt oss först se på den historiska bakgrunden till den

(16)

utveckling som Rotschild menar att vi sit- ter fast i.

D e n n a t u r v e t e n s k a p l i g a revolutionen o c h d e n tekniska synen på v ä r l d e n Den satsning på tekniken som lett till vårt teknologiska samhälle började i en be- stämd tidsperiod och en viss tidsanda. Den moderna teknikens barndom sammanfaller i tiden med den naturvetenskapliga revolu- tionen, som i sin tur sammanfaller med protestantismens segertåg. Allt detta är samtida med kapitalismens och det borger- liga samhällets framväxt. Detta samhälle är i sin tur präglat av den industrialisering, lör vilken tekniken är en förutsättning.

Den nya tidsandan innebar en tro på exakt vetenskap, på fakta och logik. Men också — vilket det skulle föra för långt att gå in på här — en tro på individen och en värdering av det materiella som finns inne- boende såväl i kapitalismen och den bor- gerliga livsuppfattningen som i protestan- tismen som religion. (Se t ex Brown, The Social Psychology of Industry, 1980, s 11—40 och Frykman & Löfgren, Den kultiverade människan, 1979).

U n d e r loppet av några århundraden, från 1500-talet fram genom 1700-talet, skedde en förändring inte bara av produk- tionsformer, ägandeförhållanden och tros- föreställningar i en stor del av den väster- ländska världen utan också av en hel världsbild — det naturvetenskapliga sättet att uppfatta verkligheten slog igenom.

Låt oss se hur två kvinnliga teoretiker och intellektuella — en filosof (Simone de Beauvoir) och en vetenskapshistoriker (Carolyn Merchant) — tolkar denna för- ändring i tankesätt.

D e n m a n l i g a principen vinner

— k v i n n a n och n a t u r e n förlorar Den manliga principen vinner, skriver Si- mone de Beauvoir i Det andra könet: anden segrar över materien, transcendensen över immanensen, tekniken över magin och för- nuftet över vidskepelsen. 'Denna värld av föremål låter sig uttryckas i klara begrepp, nu kan rationellt tänkande, logik och mate-

matik uppstå. Världsbilden förändras helt.

Dyrkan av kvinnan förknippades med jord- brukskulturen, som behärskades av ound- vikliga dröjsmål, tillfälligheternas spel, slumpen, ständig avvaktan och mystik.

N ä r homo faber kom till makten härskar tid och rum, som kan besegras med planlägg- ning, handlingskraft och förnuft' (de Beau- voir 1973, s 58 f).

de Beauvoir förankrar inte denna för- ändring i en bestämd tid, men det gör där- emot Carolyn Merchant i The Death of Na- ture. Women, Ecology and the Scientijic Revolu- tion (1981, se även recension i K V T 2/82).

Också Merchant kopplar det förändrade synsättet till en degradering av kvinnan, men till skillnad från de Beauvoir ser hon det inte som ett självklart steg i utveckling- en, där 'kvinnans minskade värde utgör en nödvändig etapp i mänsklighetens historia' (de Beauvoir 1973, s 57 f). I Merchants tolkning är det inte den manliga principen av 'skaparkraft, upplysning, intelligens och ordning' (de Beauvoir 1973, s 59) som seg- rar utan snarare en teknisk syn på världen.

Före den naturvetenskapliga revolutio- nen såg man, hävdar Merchant, världen som en organism, som omfattade både människan och naturen. Vad man tog från naturen måste man också ge tillbaka för att organismen inte skulle störas. Människan var en del av en levande helhet. Det var inte i människans makt att förstå och kon- trollera livets mening och sammanhang, men hon kunde förtrösta sig på att det fanns en mening och ett sammanhang som gick över hennes förnuft och förstånd.

I den organiska världsbilden kopplades kvinna-jord-natur till varandra. I och med det naturvetenskapliga synsättets genom- brott började man i stället se på världen och naturen som en mekanisk maskin, som gick att förstå och kontrollera om man bara delade u p p den i dess delar och studerade var del för sig. Verkligheten förutsattes att liksom en maskin fungera på en grund av ordning och regelbundenhet. Människan var inte längre en del av naturen utan hade makten över den, i kraft av sin kunskap om den.

Denna förändring i synsätt, menar Mer-

(17)

chant, innebär en degradering av kvinnan och en exploatering av naturen, som fatt förödande konsekvenser både ekologiskt och för balansen och samlevnaden mellan könen.

Det effektiva s a m h ä l l e t och d e t g o d a livet

Både de Beauvoir och Merchant ser såle- des ett samband mellan ett naturveten- skapligt/tekniskt synsätt och en degrade- ring av kvinnan. Båda lägger en liknande innebörd i begreppet den kvinnliga princi- pen: ett samband med naturen, med jor- den, med krafter utanför oss själva. Att de Beauvoir sedan laddar detta 'kvinnliga' ne- gativt medan Merchant laddar det positivt kan kanske delvis förklaras med de trettio år som ligger mellan de två böckerna. Det andra könet är skriven i en period av teknik- tro och framtidsoptimism, The Death of Na- ture i en tid av ekologisk kritik och oro för framtiden.

de Beauvoir och Merchant hör till de få kvinnor som försökt tolka vad 15-1700- talets förändring i synsätt innebar — det överväldigande flertalet tolkningar kom- mer (naturligtvis) från män. Striden mel- lan två olika sätt att se på världen och människan är äldre än den naturveten- skapliga revolutionen och pågår fortfaran- de. Den striden har främst förts mellan män: mellan mystiker och rationalister, mellan romantiker och realister, mellan humanister och naturvetare, mellan her- meneutiker och positivister. Till skillnad från de Beauvoir och Merchant sätter manliga uttolkare med ett humanistiskt/

romantiskt/mystiskt synsätt sällan likhets- tecken mellan dessa idéer och kvinna/

kvinnligt. Medan däremot män med ett tekniskt/naturvetenskapligt sätt att se gär- na uppfattar de humanistiska etc värde- ringarna som 'kvinnliga', 'feminina', 'mjuka'.

Idéhistorikern Tore Frängsmyr urskiljer i boken Framsteg etter förfall (1980) två hu- vudlinjer i västerländsk tanketradition.

M o t framsteg sätter han förfall, mot utveck- lingstro sätter han utopi.

17 'Den som upplevde sitt samhälle som krisartat, önskade sig en så radikal föränd- ring att idealbilden fick fantasins prägel.

Den som var nöjd med sitt samhälle, hop- pades på en fortsatt likartad utveckling;

det gällde bara att gå vidare på den inslag- na vägen' (s 227). Frängsmyr skiljer på två distinkta grupper, de som talar för anpass- ning till naturen och de som talar för herraväl- de över naturen. Anpassningen som idé hör ihop med förfallstanken och utopin, herra- väldet med framstegstanken och utveck- lingstron.

Det ur min synpunkt intressanta är när Frängsmyr går in på hur drömmen om framtidssamhället ser ut. Han skiljer mel- lan två modeller, en som han kallar för det effektiva samhället och en som han kallar det goda livet. Det effektiva samhället känneteck-

nas, enligt Frängsmyr, av rationalism, tek- nisk utveckling, stad, stat, centralism och elitstyre. Det goda livet däremot känneteck- nas av känsla, personlighetsutveckling, landsbygd, individ, decentralism, totalde- mokrati (s 235).

Både representanter för framsteg/utveck- lingstro/herravälde och representanter för förfall/utopi/anpassning tenderar att söka modeller för 'det effektiva samhället'. Yt- terst fa tänkare har sökt modeller för 'det goda livet' (William Morris är en — är det en slump att hans böcker blivit så lästa i kvinnosammanhang?). Frängsmyrs förkla- ring till detta är att 'de flesta utopister...

varit så fångna i det västerländska rationel- la idealet, att de ändå stannat för en eflekti- vitetsmodell' (s 235 f).

En kompletterande förklaring som jag skulle vilja föra fram, är att företrädarna for de olika tankelinjerna samtliga är män, fångna i manskulturens sätt att organisera tillvaron och definiera livets mål och me- ning.

Undersökningar om kvinnors sätt att organisera sig och prioritera tyder på att kvinnor i högre grad skulle söka modeller för 'det goda livet' (se t ex Berg m fl, 'Det svenska kärnkraftsvalet', Sociologisk forsk- ning 1980:3 samt rapporter från det på- gående stora norska forskningsprojektet Kvinners levekår och UvsUp).

(18)

Livets m å l och m e n i n g i m a n s k u l t u r och k v i n n o k u l t u r Ett sådant antagande stöds också av det faktum att kvinnliga utopister faktiskt ofta skildrar framtidssamhällen av typ 'det go- da livet'. Toril Moi skriver i översiktsarti- keln 'Det kvinnelige utopi' (Vinduet 1981):

' E n kan slå fast att de kvinnelige utopikerne a l d r i kjent sig saerlig tiltrukket av et s a m f u n n s o m skulle vaere d o m i n e r t av teknikk och na- t u r v e t e n s k a p . Deres i d e a l s a m f u n n er et enkelt s a m f u n n d e r d e n åndelige ro och h a r m o n i do- m i n e r e r , der alle a r b e i d e r fordi de h a r lust och ikke fordi de m å . '

Den stora skillnaden mellan manliga och kvinnliga utopister är enligt Moi tematisk.

M ä n n e n beskriver ofta i detalj hur staten eller det statslösa samhället är uppbyggda (därtill bygger deras framtidssamhällen genomgående på teknik och tekniska lös- ningar). Kvinnorna däremot intresserar sig

Maria Mitchell, astronom. Ur 'The Fair Hornen', 1981.

skall organiseras. Att modellerna för det ideala samhället blir olika för män och kvinnor är logiskt om man ser till deras skilda roller och uppgifter i samhället.

Med könet som organisationsprincip har de flesta samhällen lett och fördelat arbetet och därigenom uppmuntrat vissa egenska- per och förhållningssätt hos sina män, and- ra hos sina kvinnor. (Att arbetsuppgifter som i ett samhälle är manliga i ett annat kan vara typiskt kvinnliga rubbar inte principen att könen gör olika saker.) Mäns och kvinnors skilda arbetsuppgifter och levnadsvillkor kan vara en förklaring till skilda uppfattningar om vad som är livets (och arbetets) mål och mening.

I vårt samhälles kvinnokultur med dess tyngdpunkt i hem-barn-familj är den en- skilda individens välbefinnande livets mål, mening och mått. Det är en värld som koncentreras kring mänskliga relationer, omsorg om individen, ansvar för vardagen

— det Ulrike Prokop kallar 'de kvinnliga livssammanhangen'. Det är en småskalig värld, med stort ansvar i det lilla och föga ansvar för 'det stora' (samhället och värld- en utanför), med närhet till det levande och växande men fjärran från de stora be- sluten. Alla förutsätts vara ungefär lika i sin kollektiva roll som mor-maka-husmor

— men inom de ramarna har individen stora möjligheter att påverka sin tid, sitt arbete och sin omgivning.

M ä n s position i vårt samhälle ser annor- lunda ut. Mäns huvudansvar ligger i deras offentliga roll och yrkesfunktion. De har försvarat, byggt upp, förvaltat, fört vidare samhället i stort i ständig växelverkan mel- lan ansvar för landet/samhället/familjen och individuell tävlan och konkurrens: de har varit soldater, arbetare, partimedlem- mar, politiker, företagsledare, ideologer, vetenskapsmän, konstnärer. Personen måste underordna sig funktionen, de per- sonliga relationerna underkastas de funk- tionella. Men samtidigt är hävdandet cen- tralt — självhävdande eller hävdande av den egna gruppens intressen. Att pröva — och helst överskrida — gränserna för den egna förmågan eller för gruppens inflytan-

(19)

19 desfär är en del av livets (och arbetets) mål

och mening. Hävdandets förlängning är prestige. Underkastande under funktionen ger en samlad kraft som är ett maktmedel.

Styrkan i den moderna västerländska manskulturen ligger i kombinationen av att kollektivet solidariskt underordnar sig de gemensamma målen ('klär sig i uni- form') — medan den individuella konkur- rensen formar Ledarna, som har rätt att styra kollektivet, liksom hjärnan ger krop- pen order. Men mansmakten i stort i sam- hället motsägs av en relativt liten individuell makt över den egna tiden och det egna livet. Men om omsorg om sig själv och andra inte är en viktig del av livets mål och mening i manskulturen, blir dess frånvaro ,kanske inte något man saknar — annat än omedvetet. Och om hävdandet av sig själv och den egna gruppen inte är en viktig del av kvinnokulturens mål och mening kanske dess frånvaro inte känns som en brist. An- nat än omedvetet.

Utifrån de strukturer i kvinno- respekti- ve manskulturen som jag diskuterat här är det rimligt att anta, att visionen om 'det goda livet' ligger mer i linje med kvinno- kulturens mål och mening medan 'det ef- fektiva samhället' mer överensstämmer med manskulturens mål och mening.

T e k n i k k u l t u r e n s m a n l i g a förtecken Det är också rimligt att anta att mansdo- minansen i teknikens värld kommit att prägla det tekniska arbetets 'mål och me- ning' i linje med manskulturens sätt att organisera och prioritera.

Mansdominansen uttrycks på liera sätt inom tekniken. J a g kan här bara antyda dess karaktär. De tekniska yrkena hör till de mest mansdominerade i västerlandet. I Sverige är andelen kvinnor 10% av alla tekniker och tekniska biträden (Berner,

1981, s 131). Den högre tekniska utbildningen var länge förbehållen män. När t ex Kung- liga Tekniska Högskolan instiftades år

1877 skrevs det in i stadgarna att högsko- lans ändamål var att åt 'unge män som vilja ägna sig åt något tekniskt yrke, med- dela därför erforderlig vetenskaplig och

teknisk utbildning'. Först 1921 fick kvinnor tillträde till tekniska högskolan på samma villkor som män.

Den speciella teknologkultur som utveckla- des bland elever i teknisk utbildning och som fortfarande i mångt och mycket lever kvar, har starka drag av manskulturens riter och ritualer med initieringar, hierar- kier, hemliga sammanslutningar. I visor, skämt och spex finns också många exempel på den kvinnorädsla och det kvinnoförakt som frodas i ensidiga manliga miljöer.3

En ytterligare förstärkning av det manli- ga förtecknet i teknikens värld är det starka sambandet mellan teknik-utveckling och militär- väsende? Ingenjörsyrket utvecklades först inom krigsmaskineriet. Länge var det krigshögskolorna som stod för den tekniska utbildningen. Först år 1827 fick vi i Sverige en civil utbildning, Teknologiska Institu- tet. År 1844 infördes i vårt land titeln civil- ingenjör för att markera att det också fanns en civil teknik. Även idag är sambandet mellan teknikutveckling och det militärin-

Kuweit. Foto Jean-Philippe Charbonnier.

(20)

dustriella komplexet överallt mycket starkt, bl a för att militären har fatt resurser att bekosta en närmast ohämmad teknikut- veckling utan omedelbara krav på lönsam- het. Militärväsendet är i sin tur det mest slutna av vårt samhälles manssamfund.

(Betr. teknikeryrket, teknikerutbildningen och teknikutvecklingen, se t ex Berner

1981, Runeby 1976, Mumford 1963).

Mansdominansen har gett speciella för- tecken åt tekniken. Underkastelse under funktionen och konkurrensen, härdandet av den egna gruppens eller individens rätt samt en stark betoning av samhällelig plikt är delar av manskulturen som präglar även teknikkulturen. Kvinnokulturens betoning av mänskliga relationer och ansvar om var- dagen har inte nått in i teknikens värld.

T e k n i k k u l t u r e n s tekniska förtecken Vad jag kallar det tekniska förtecknet ger också speciella drag åt utbildning och ar- bete. M a n kan se detta bl a i de arbetssätt som dominerar vid teknisk utbildning. I naturvetenskap/teknik är inlärningsprocessen sekventiell, dvs man lär sig i på varandra följande steg. I humaniora är den i stället koncentrisk, dvs man närmar sig ett tema från olika håll samt gör kopplingar mellan näraliggande problem (Jacobsson 1982).4

Tekniken lockar också andra begåvnings- typer än humaniora. Enligt den norska fors- karen Tove Thagaards undersökning av 3100 oslostudenter (1973) tenderar perso- ner med uppgifts- och resultatorienterade (instrumentella) värderingar att välja tek- nisk eller naturvetenskaplig utbildning.

Personer med känslo- och människoinrik- tade (expressiva) värderingar väljer främst humanistiska eller samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt en svensk undersökning (Bengtsson/Lundmark 1973) väljer perso- ner med vad de kallar konvergent förmåga, dvs inriktning på att söka efter en riktig lösning på ett problem) i första hand na- turvetenskaplig eller teknisk utbildning, medan personer med divergent förmåga, dvs med inriktning på att söka flera lös- ningar på samma problem, väljer huma- nistisk-samhällsvetenskaplig inriktning på sina studier.

Vad som är viktigt att understryka är att båda undersökningarna visar att likheten mellan män och kvinnor inom samma äm- nesområde är större än likheten mellan två personer av samma kön som finns på olika områden.

Det tekniska förtecknet innebär alltså en markering av vissa begåvningstyper/lägg- ningar och inlärningsprocesser/arbetsme- toder — men inte av kön. Det är könsneutralt.

Dess motsats är ett likaså könsneutralt hu- manistiskt förtecken.

J a g vill sammanfatta vad som sagts i en ligur. Tekniken som utbildning och arbete präglas av två förtecken, det manliga och det tekniska. Det manliga anger erfarenhe- ter från manskulturen som ger tekniken dess mål och mening i samhället och för indi- viden. Det tekniska förtecknet anger rimli- ga sätt att arbeta och tänka på inom tekni- ken. Det präglar arbetets förutsättningar och villkor på ett kognitivt och praktiskt plan.

Vad figuren visar är att bara viss erfaren- het och visst tänkande är relevant för tekni-

Figur 1 Bakgrund till teknikkulturens förtecken.

References

Related documents

Den obligatoriska särskolan omfattar två parallella former dels grund- särskolan och dels träningsskolan. Särskolan har egna kursplaner, men delar läroplan med den obligato-

Kon- struktörer och försäljare från denna indu- stri är till övervägande del män som ofta har teknisk utbildning eller träning, men sällan någon större kunskap om matlag-

Fotodokumentation av hudlesioner gjordes under behandlingen och Cooks betygsskala användes för att mäta svårighetsgraden, på en skala från 0 (≤3 komedoner/papler) till 8

Det är först när karaktären Jari inte bara är ett objekt i Anna-Karins ögon utan en individ med känslor att ta hänsyn till som hans egen vilja vaknar och han tar kontroll

Generatorns storlek måste vara i förhållande till rotorns storlek och eff ektivitet samt genomsnitt liga vindförhållanden för platsen för vind- kraft verket.. Valet av generator

Här förtecknas skyddsanordningar för permanent bruk, förutom broräcken, som enligt Trafikverkets bedömning uppfyller trafiksäkerhetskrav för användning på det allmänna

Han tror att ett av skälen till att nästan inga investeringar görs i soliga Latinamerika är att stora kraftbolag tänker storskaligt, medan solenergi för att förse byar långt

Många tidigare studier (Stretmo 2014; Nilsson-Folke 2017; Hag- ström 2018) om nyanlända elever handlar om deras undervisning, språkut- veckling och sociala situation, både