Kroppsnormer på sociala medier: En kvalitativ studie om tjejers självpresentationer på sociala medier

59  Download (0)

Full text

(1)

Examensarbete i barn- och ungdomsvetenskap, 15 hp Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier

2019

Kroppsnormer på sociala medier

EN KVALITATIV STUDIE OM TJEJERS SJÄLVPRESENTATIONER PÅ SOCIALA MEDIER

IDA GUSTAFSSON

(2)

SAMMANFATTNING

Social media is an important platform for the youth society, as the youth generation normally tends to spend a lot of time in the technical context. My dissertation investigates how girls (14-18 år) use social media (especially Instagram), with an emphasis on what happens in their self-presentation. This study has an interpreting phenomenological approach and is based on six semi-structured interviews on the girls' thoughts before and after the publication of pictures. The girls' experiences of social media are partly analyzed via Goffman's theory about self-presentation and partly through Corsaro´s theory about peer-cultures. The result indicates how different factors in the environment (e.g. peer-culture, school and home), have a different meaning for how the girls create their own self-presentations and how they perceive themselves and their bodies. The results also show how posing in pictures, social response and anxiety of what others might think about a picture have an impact on publication.

Additionally, the results indicate how bodily comparisons continuously happens in girls' everyday life.

The conclusion is that the publication of pictures and social games on girls' self-presentations is part of the comrade-cultures and the young girls' everyday life. Publication of pictures is not only about a picture, but a comprehensive social game.

Nyckelord: Sociala medier, kroppsnormer, tjejer, bildpublicering, självpresentation, kamratkulturer, intervjuer

(3)

FÖRORD

Jag vill tacka min handledare som gjort uppsatsen möjlig. Med ett enormt engagemang och stöd har jag producerat en färdig magisteruppsats. Varmt välkomna att läsa och ta del av uppsatsen.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING………..1

2. BAKGRUND………3

2.1 Det postmoderna samhället – barndomens förändring………....3

2.2 Internet – en plats för identitetsskapande………4

2.3 Utseendekultur – i dagens samhälle………5

2.4 Bildmönster / bild-beteende………5

2.5 Gemenskap och status……….6

2.6 Sociala medier – och vuxnas oro……….6

3. TIDIGARE FORSKNING……….8

3.1 Självpresentationer på internet……….8

3.2 Kamratkulturer……….9

3.3 Genus och ålder………9

3.4 Genus i relation till självbild………...10

3.5 Sammanfattning av tidigare forskning………11

4. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR………...13

4.1 Syfte………13

4.2 Frågeställningar………...13

5. TEORI………...14

5.1 Postmoderna samhället och kroppen………..14

5.2 Självpresentationer……….14

5.2.1 Stigma………..15

5.2.2 Genus………...16

5.3 Kamratkulturer………....16

6. METOD………18

6.1 Metod för datainsamling……….18

6.1.1 Fenomenologi - IPA - Semistrukturerad intervju………18

6.2 Urval och avgränsningar……….19

6.3 Genomförande………20

6.4 Analys av materialet………...21

6.5 Metodreflektion………..22

(5)

7. RESULTAT/ANALYS………24

7.1 Vilka sociala medier………..25

7.2 Egna användandet av sociala medier – självpresentation………..25

7.2.1 Posering och förberedelser vid bildpublicering………..25

7.2.2 Respons på sociala medier………..28

7.2.3 Oro över att andra pratar……….29

7.3 Olika faktorer i omgivningens inflytande vid jämförelse av kroppen………...31

7.3.1 Distans till person – kändis/ vän……….31

7.3.2 Killar………...33

7.3.3 Kamratkulturens betydelse……….34

7.3.4 Hem och skola………....36

8. DISKUSSION……….39

8.1 Egna användandet av sociala medier – självpresentation……….39

8.2 Olika faktorer i omgivningens inflytande vid jämförelse av kroppen………..42

9. SLUTSATS……….44

10. KÄLLFÖRTECKNING

(6)

1. INLEDNING

“Hej, kan jag lägga ut den här bilden eller ser jag stor ut i den här vinkeln?” Denna fråga tillsammans med en bild fick jag skickad till mig där jag skulle bedöma bilden och råda om den var tillräckligt

“fin” för att lägga ut. Publicerandet av bilder på sociala medier är idag en stor del av ungas vardag, men att förhålla sig till kroppsideal är inget nytt utan har gjorts i alla tider. Skillnaden idag är att kroppar är exponerade på ett annat sätt. Utvecklandet av digital teknik och användningen av sociala medier är viktiga bidragande faktorer. Ternander (2003) beskriver i ett inlägg i Sveriges radio att hög press på kropp och skönhetsideal sätts på ungdomarna och viljan att leva upp till den idealistiska,

“vackra kroppen” skapar ångest och stress. Idag har sociala medier en stor inverkan på ungdomars liv.

Lindroos (2016) beskriver hur vi varje dag får ny input från sociala medier där bilder på de påstådda idealen publiceras. I medierna dyker ständigt tips och råd upp för hur du kan få den perfekta kroppen.

“Så här skall du se ut!”. Hanser (2018) beskriver att siffran över yngre kvinnor som mår dåligt ökar och en del av problemet bottnar i de manipulerade bilderna som varje dag publiceras på människor.

I Pedagogiska Magasinet diskuterar Davidsson (2019) Instagram som plats för publicering av

kroppsbilder där hon menar att det idag har blivit bättre mot för fem år sedan. Idag är det fler som har tröttnat på kroppsidealen och dess negativa effekter och valt att gå emot den strömmen istället för med.

Hon menar att fler vågar visa upp sin kropp på Instagram trots att den inte ser ut som idealet. Men fortfarande är det för många konton som ger negativa effekter på individer. Hon menar att alla måste ta ansvar för att avfölja de personer som ger en negativ påverkan på sig själv. Även Dzedina (2019) presenterar en artikel i Pedagogiska Magasinet där hon jämför dagens ungdom med den ungdom som var för 20 år sedan och menar att det måste vara värre att vara ung idag i och med sociala medier och bildpublicering. Modeller, stjärnor och influencers beskrivs som ribbhöjare och en tjej som går årskurs nio beskriver att hon och andra påverkas mycket av de perfekta kropparna som kommer upp i flödet och att normen om en stor rumpa, smal midja och stora bröst är skev och svår att nå upp till. I Dzedinas artikel uttrycker en kille i årskurs nio att han påverkas av kroppsideal men att han inte tror påverkan är lika stark hos killar som hos tjejer. En flicka i artikeln säger “Jag vill inte vara så

kroppsfixerad och tänka på utseende hela tiden - men jag kan inte låta bli”. Hon tror även att de flesta tjejer publicerar vissa bilder för att få uppmärksamhet av killar och vara fin inför dem. De tre

ungdomar i årskurs nio som öppnat upp sig om kroppsnormer menar att lärare har ett ansvar. De anser alla att lärare borde prata mer om utseendefixering och sociala medier på djupet.

(7)

Brzokoupil (2019) är grundskollärare och en av de lärare som tagit kroppsidealen på allvar och på djupet. I Pedagogiska Magasinet beskriver hon hur hon använder en barbiedocka som material på hennes matematiklektioner. Dockan används för att mäta skalan på kroppsdelar på dockan och kroppsdelar på sig själv. Hon menar att intressanta diskussioner kommer upp efter att ha mätt enligt skalor och då resultaten visar att barbie-kropparnas skala inte stämmer överens med verkligheten.

Många tjejer i tonåren tänker mycket på sitt utseende och kropp. “De tycker till exempel att man ska vara så smal att man ska kunna titta mellan låren vid grenen”. Hon lyfter Instagram som en

påverkansfaktor som driver detta ideal. Barbie-dockan på matematiklektionerna har blivit ett sätt att diskutera kroppsnormer och ideal på ett konkret sätt och medvetenheten kanske gör att ungdomarna lättare kan stå emot grupptryck rörande kroppsnormer. Däremot hävdar Brzokoupil att detta har gått bäst med årskurs sju och åtta då hon märkt att det i årskurs 9 nästan är för sent. I relation till

kroppsideal uttrycker hon: “Det är inget vi kan diskutera för mycket”. Precis som Brzokoupil säger är Instagram en påverkansfaktor som driver detta ideal. Denna studie kommer att gå djupare in på tjejers upplevelser av och tankar kring sociala medier och kroppsnormer.

2

(8)

2. BAKGRUND

I detta kapitlet beskrivs viktiga förändringar som skett i samhället i relation till barndom, syn på barn och teknologi och som ligger till grund för hur dagens barndom ser ut och hur sociala mediers inflytande ökat i barn och ungas liv. Därefter lyfts praktiker relaterade till bildpublicering, omgivningens påverkan samt oro över sociala medier ur ett föräldra- och samhällsperspektiv.

2.1 Det postmoderna samhället - barndomens förändring

Qvortrup (2009, 26) beskriver barndomen som ständigt föränderlig men samtidigt en permanent strukturform. Med andra ord går alla barn igenom barndomen men alla barn har sin personliga barndomstid. Barn och ungas barndom influeras av det samhälle som är där och då. Qvortrup beskriver påverkansfaktorer som parametrar. Med hjälp av barndomsparametrar går det att jämföra barndom över tid för att se övergripande förändringar vilket ursprungligen grundar sig i

samhällsförändringar. Det postmoderna samhället, menar Frisén, Holmqvist Gattario och Lunde (2012, 49), kännetecknas av komplexitet. Med det menar de att traditioner, normer och värderingar inte är lika fasta som i tidigare samhället. Bauman (2015, 10) använder sig av begreppet flytande när han förklarar det nutida, postmoderna samhället. Utifrån skriften medielandskapets utveckling (Statens medieråd, 2016) beskrivs 1990-talet som en brytpunkt. År 1991 skedde en stor förändring i det

svenska samhället då World Wide Web skapades och öppnade upp för växande information på internet.

Drotner (2006, 362) beskriver teknologin och sociala media-användandet som en viktig dimension av den moderna, nutida barndomen. Ungdomar får mycket input från sociala medier och spenderar mycket tid i en teknisk kontext. Dunkels (2006, 47) presenterar Marc Prenskys begreppspar digitalt infödda (digital natives) och digitala invandrare (digital immigrants), där det förstnämnda innefattar individer som är födda i en värld där datorer och internet är en naturlig del. Då dessa individer är uppväxta i det digitala samhället ägnas inte tid åt att jämföra hur samhället var innan/efter den digitala förändringen. Digitala invandrare innefattar istället tidigare generationer, det vill säga alla som föddes innan internet blev en integrerad del av människors vardag. Enligt Dunkels diskuterar de tidigare generationerna oftare vad som exempelvis är bra/dåligt med teknikens inflytande. Dunkels (2006, 54) trycker däremot på försiktighet att se på detta som deras värld mot vår värld - tidigare generationer mot dagens generation - utan måste ses som en delad värld där vi lär av varandra och har olika kompetenser. I denna studie kan därmed de deltagande, unga kvinnorna beskrivas som digitalt infödda, medan de vuxna i deras omgivning förstås som digitala invandrare.

(9)

Det är även viktigt att lyfta den stora förändring som skedde i slutet på 1900-talet i avseende på

barnsyn. Alison (2009, 36, 37, 41) framhäver barndomsstudiernas teoretiska utveckling och belyser den stora, viktiga förändring som skedde runt 1970 då barn började ses som sociala aktörer i

samhället. Det medförde att barns position i samhället stärktes och synen på barndomen gick från ett mer ensidigt fokus på barn där barndomen ansågs vara en förberedande tid av lärdomar för

vuxenblivandet till att se barn i olika sammanhang och framhäva deras egna röster här och nu. Barns kulturer har därmed fått ett stort utrymme i barndomsforskning och barns egna perspektiv är av stort intresse att fördjupa sig i. Det har inte alltid varit självklart att se barn som sociala aktörer i samhället.

Idag menar Jones att barn, utifrån ett sociologiskt perspektiv, bör förstås som sociala aktörer som aktivt konstruerar sina egna liv istället för att som tidigare studeras som passiva subjekt inom en social struktur. Barnen är en del av formandet av sina sociala relationer och kulturer. Barn är enligt Löfdahl (2014) en del av den kulturella konstruktionen av barndom eftersom barn aktiverar sig och vistas i olika sociala arenor. Detta medför inte bara att barndomen förändras över tid utan även att individer som upplever barndom samtidigt, upplever barndomen olika.

2.2 Internet - en plats för identitetsskapande

Idag är internet en stor del av dagens barndom. I artikeln Social online (Statens medieråd, 2017) står det att det finns möjlighet för att skapa en bild av oss själva på sociala medier och på så sätt påverka hur vi vill framställa vår identitet. En person kan välja vad den publicerar och vad den inte delar med sig av och därmed påverka hur den vill framställas. Tonåren beskrivs som en fas då utforskande och utveckling av sin identitet är viktig. Internet kan vara den plats där nya tankar och ageranden testas på som därmed har påverkan på ungdomars identitet. Forskare delar uppfattningen om internet som en plats för ungas identitetsskapande. Turkles (2014, 37) menar exempelvis att internet utgör en arena för att fria ungdomarna från deras fysiska identitet och rymma från den verkliga världen. Internet gör det möjligt för en person att medvetet, skapa en bättre version av sig själv. Denna vision delas inte Drotner (2009, 362–363), som menar att online-kontexten hotar ungdomars identitet just på grund av möjligheten att forma en identitet som inte stämmer överens med livet utanför skärmen.

Identitetsskapandet hos unga på internet är korrelerat med de utseendenormer som präglar samhället.

4

(10)

2.3 Utseendekultur - i dagens samhälle

Frisén et al (2014, 123) hävdar att individer utvecklar sin kroppsuppfattning utifrån hur samhället är uppbyggt och vad som anses klassas som norm och inte. Dessa normer har en direkt påverkan på människorna som lever där. Frisén et al. (2014, 57–59) beskriver att barn i fyraårsålder är medvetna om samhällsideal: övervikt anses vara utom ramarna för normen, tjejer ska vara smala och killar muskulösa. Dessa normer påverkar självbilden mer och mer i och med ökad emotionell, social och kognitiv mognad. Kropp och utseende hänger ihop med lycka och framgång hävdar Frisén et al (2014, 26, 79, 91) och de beskriver tonåren som en tid då unga personer allt mer införlivar de rådande

kroppsideal som präglar samhället och omgivningen. Dessa kroppsideal blir ett mått som unga personer går efter när de ser till sig själv och sin kropp. Detta har i sin tur påverkan på hur dessa personer ser på sitt eget värde. Wickman (2003, 49) diskuterar i sin artikel, det postmoderna samhället och menar att det ställer helt nya krav på individen. I relation till kroppen diskuteras begrepp som

“förbättring” och “formbar”. Plastikkirurgi som innebär ett intrång genom kroppens yta har blivit allt vanligare och gymkulturen står också stark i och med synen på kroppen som “formbar”. Kroppen anses vara ett yttre uttryck för identitet och en inre kärna. Vad samhället definierar som norm i relation till kroppen har påverkan på hur unga agerar på sociala medier.

2.4 Bild-mönster / bild-beteende

Skriften Kvinnor och män i medier (Statens medieråd, 2018) beskriver mönster i publicering av bilder i relation till kön. Bilderna kan avslöja normer, värderingar och uppfattningar som även blir intressanta ur ett maktperspektiv. I samband med vissa yrken, som exempelvis inom politiken tenderar kvinnor att generellt avbildas mer som passiva i relation till män som tenderar att avbildas mer som aktiva. Bilder på kvinnor överlag tenderar även att i högre grad anspela på sexualitet och attraktionskraft där

kvinnokroppen har en central betydelse. Mannen fotograferas ofta underifrån för att kroppen ska se större ut medan kvinnan fotograferas ovanifrån för att kroppen ska se mindre ut. Det är inte bara inom yrkesporträtt som dessa mönster syns utan även inom reklam och populärkultur.

Denna övergripande bild bekräftas även i många avseenden av forskning om unga och sociala medier.

Exempelvis ger Forsmans (2014, 112–118) studie en inblick i tjejer och killars vardag och beteenden kring kroppsbilder. I studien framkommer tjejer och killars uttalanden om skillnader på bilder i relation till kön. Resultat visade att beteendet vid uppladdning av bilder skiljde sig mycket och att det, som Forsman uttrycker, fanns tjejiga beteenden och ett killiga beteende i fotandet.

(11)

Bland annat anses ett tjejigt beteende vara att vilja ha bilder ovanifrån på sig själva för att kroppen ser smal ut då. Studien redovisar även att tjejigt beteende är att ta många bilder tills det blir en bra bild, lägga upp bilder där de ser fina ut, våga visa hud men inte för mycket och att använda bildfilter. Killar istället beskrivs som mer obrydda där jagandet av bekräftelse inte anses vara populärt. Rapporten social Online (Statens medieråd, 2017) beskriver redigering och försköning av bilder som vanligt bland tjejer för att uppnå ett kroppsideal. De mönster och beteenden som kan kännetecknas hänger även samman med vad som är status och inte samt gemenskap.

2.5 Gemenskap och status

Rapporten Social Online (Statens medieråd, 2017) lyfter även fram bilder som betydelsefulla i ett socialt sammanhang då kommentarer och “gilla-markeringar” markerar vänskap eller kontakt. Detta stödjs av Boyd (2014, 48–49) som är forskare inom sociala medier och ungdomskulturer. Hon lyfter det egna användandet av sociala medier och menar även hon att publicering är socialt relaterat.

Publicering bland ungdomar är ofta relaterat till vad som förväntas vara populärt eller coolt inför vännerna. En profil är uppbyggd efter det man själv publicerar, vad vänner delar och hur andra ger respons. På Rädda Barnen (2018) ur artikeln Barn och självkänsla - minska sociala mediers påverkan, lyfts publicerandet av bilder. Den snabba feedback som sociala medier medför gör att man vill lägga ut mer och mer. Barn och unga blir passiva mottagare av en social struktur då de anpassar sig efter den norm som gäller för bilder i olika sammanhang. Att posera på ett visst sätt kan ge mer gilla-

markeringar vilket då gör att många unga följer den normen. Frisén et al (2014, 91) stödjer

ovanstående påståenden och menar att grupptryck är en viktig faktor i ungas kroppsuppfattning. De menar att grupptryck i ungas omgivning kan leda till påverkan på varandras kroppsuppfattning. De sociala jämförelserna och mottagligheten för kroppsideal anser Frisén et al (2014, 57–59) i hög grad påverkas av media, familj och jämnåriga kamratgrupper.

2.6 Sociala medier - och vuxnas oro

I relation till sociala medier i ungdomars vardagsliv menar Drotner (2009, 362) att det råder oro hos föräldrar och i samhället över faror, potentiella hot, överträdelser samt över barn och ungas identitet i relation till sociala medier. Precis som Dunkels (2006, 362) skriver tidigare i avsnittet, kan de tidigare generationerna klassas som digitala invandrare vilka ofta jämför samhället med hur det var innan den digitala tekniken slog igenom. Oron grundar sig delvis i relation till mobbning, kroppsskada och könsskillnader. Anorexi och självskadebeteende bland ungdomar är förknippat med den bredare tillgången till det visuella innehållet på sociala medier och är vanligast hos tjejer.

6

(12)

Oron kring sociala mediers påverkan har även lett till försök att minska de negativa effekterna (Drotner, 2009, 362). Watts (2017) skriver i en brittisk nyhet att Instagram förbjöd vissa sökord som

“thigh gap” och “thininspiration” vilket inte gav resultat då nya termer eller tillägg av bokstäver gjorde att ungdomar fortfarande kunde söka sig till orden och få upp det eftertraktade resultatet.

På Rädda barnen (2018) ur artikeln Barn och självkänsla - minska sociala mediers påverkan, skrivs det om sociala medier och dess faror. Meja 12 år beskriver hur hon letar fel på sig själv om ingen gillar en publicerad bild på sociala medier. Hon menar att det även kan gå ut över skolarbetet då hon tänker på hennes brister i relation till brist på feedback på en bild när hon sitter bakom skolbänken.

Sociologen och forskaren Cohen (2011) beskriver oro kring ungdomskulturer och har skrivit boken Folk Devils and Moral Panics vilken belyser moralisk panik som uppstod i relation till

ungdomskulturer runt 1960-talet. Bland annat lyfts skolvåldet, droger och ungdomskulturer som Mods och Rockers upp som problematiska i samhället. Oron kring sociala medier idag kan också relateras till moralpanik vilket Cohen beskriver i sitt nyare verk kring ungdomskulturer. Alison (2011, 44) menar att debatter om mediaanvänding grundar sig på moralpanik från vuxnas håll. Det är fortfarande en relativt ny parameter i samhället och som den äldre generationens barndom inte innefattade.

Däremot säger Watts (2017) i sin tidningsartikel “Don’t listen to the moral panic, social media is good for young people’s mental health”. Han beskriver en positiv synvikel där han menar att personer på sociala medier exempelvis öppnar upp sig offentligt och talar om sitt eget lidande kring ett visst fenomen. Att få tala ut om eventuella problem är en viktig del i utveckling från tonår till vuxen och sociala medier kan vara en plats där detta är möjligt. Det råder delade meningar hos vuxna i relation till vad som anses vara en orosfaktor och inte i ungdomars liv på sociala medier. Hot mot identiteten, hot mot självbilden och hot mot skolarbetet. Detta kan ses som olika moralpaniker i relation till unga på sociala medier.

(13)

3. TIDIGARE FORSKNING

Kapitlet lyfter forskning som berör självpresentationer på internet, genus och ålder, genus i relation till självbild, kamratkulturer och skola. För att få fram relevant forskning har databasen på Uppsala Universitetsbiblioteket använts. Sökorden youth, childhood, girl, social media, pictures, bilder, kroppsnomer, ungdom, unga tjejer har lett fram till relevant forskning. Flertalet studier hittades även via referenser ur andra studier.

3.1 Självpresentationer på internet

Moinian (2006, 49, 64, 66) genomför en etnografisk studie på ungdomars självpresentationer på internet där fokus ligger på ungdomens egna röst och uppfattningar om sitt liv som inkluderar familj, vänner och skolgång. Studien är genomförd efter barns perspektiv då dessa självpresentationer inte är skrivna för att uppfylla en vuxens begäran utan skrivna för andra ungdomar. Moinian presenterar forskning som hon är enig med vilket är att ungdomars onlineaktivitet är sammanlänkat med det verkliga livet. Det går inte att se det som två skilda kontexter. Detta stärker hon i resultaten från sin studie av självpresentationer på internet. Självpresentationerna var kopplade till andra aktiviteter i verkliga livet. Huvudsakligen visade sig internet vara en plats där ungdomarna fortsätter sina möten med vänner. Även Abiala och Hernwall (2013, 16–18) har studerat självpresentation på internet.

Ambitionen med studien var att undersöka hur unga upplevde sitt egna användande av sociala medier med fokus på identitetsskapande. Studien utfördes på 94 ungdomar mellan 10 och 14 år, där empirin samlades in via reflektioner kring olika grafiska symboler och begrepp på sociala medier. Bland annat emojis och begrepp som “kompisar” och “bilder”. Utifrån dessa symboler och begrepp som varje ungdom fick framför sig skulle en historia göras av varje individ där berättelsen handlade om

användandet av sociala medier. Ungdomarnas historier analyserades utifrån en intersektionell analys.

Resultat visar att de centrala sociala kategorierna var ålder och genus, det vill säga intersektionen mellan dessa. Dessa två faktorer har betydelse i den jämnåriga kulturen. Dels visar det sig att aktiviteter på sociala medier förändras i och med biologisk mognad men det mer väsentliga är de många förväntningar som finns på beteende relaterat till ålder och genus. Exempelvis används begreppet “fjortis” i negativ bemärkelse och som något barnsligt och omoget. Om man inte följer de förväntningar som finns på en kan ett beteende kategoriseras som något avvikande. En slutsats som dras är att platsen, det specifika sociala mediet, och innehållet, är baserat på samhälleliga normer och värderingar som ungdomarna tolkar och förhandlar om på sina självpresentationer. Mediernas budskap om utseende hänger samman med konstruktionen av innehållet på självpresentationen (Abiala och Hernwall, 2013, 27–28).

8

(14)

3.2 Kamratkulturer

Självpresentationerna som ungdomarna skapar innefattar också perspektivet kamratkulturer. Löfberg (2008, 152) beskriver även kamratgrupper i sin studie. Hon menar att normer och värderingar i kamratgrupperna blir tydliga i hennes studie. Vad som är normalt och inte normalt, vad man bör göra och inte göra framkommer i studien och förknippas med dels ålder, men också kön. För att försöka förstå vad som är normalt menar hon att det normala kan relateras till normer och värderingar i samhällets struktur vilka barn och unga förhåller sig till samtidigt som de förhåller sig till de ideer, normer och värderingar som de vistas kring i sina kamratkulturer här och nu vilket i det här fallet är i chattforumet på Lunarstorm. Även Lindqvist (2015, 11, 157, 158) skriver i sin avhandling om hur barn och unga deltar i kamratkulturer online och offline. En kamratkultur med tjejer och en kamratkultur med killar som båda grupperna använder digitala medier i sitt sociala umgänge studeras. Studien är genomförd med hjälp av en videoetnografisk metod där ungdomarna följts under ett år. Resultat visar att ungdomarna upprätthåller och skapar relationer med varandra på sociala medier. Sociala medier har ofta samma syfte som verkliga möten - socialisering. Precis som i verkliga möten, kräver socialisering på sociala medier att ungdomar i en kamratkultur skapar och delar samma normer, värderingar, rutiner och artefakter. Lindqvist (2015, 74–77) skriver om kommunikationen mellan ungdomar i

kamratkulturer och beskriver bland annat att tjejer vanligtvis använder hjärtan och glada smileys i sina yttranden till varandra. Detta tolkas vara ett feministiskt sätt att uttrycka vänskap till varandra och som något mer ovanligt bland killar. Detta kan också vara en norm i en kamratkultur. I vissa kamratkulturer skickas vissa typer av texter och i andra, andra typer av texter. Tjejerna i Lindqvists studie beskrivs vara kompetenta i sin socialisation på sociala medier. De vet hur de ska agera för att skapa och upprätthålla relationer. Ytterligare beskrivs två tjejer som båda har sig själva tillsammans med hästar på sina profilbilder på facebook. Detta visar också på ett sätt att bygga en gemensam relation med delade preferenser i kamratkulturen där identiteter som hästtjejer är utgångspunkt. Bilder som

ungdomarna taggar varandra, publicerar själva och chattforumet blir en form av interaktion som bidrar till att skapa och forma kamratkulturer där gemensamma värderingar, normer och intressen

eftersträvas.

3.3 Genus och ålder

Ålder och genus beskrivs som två tydliga intersektioner i Abiala och Hernwalls studie (se ovan), där antaganden om beteenden och förväntningar bland annat var relaterade till just genus och ålder. Ålder och kön är även två sociala kategorier som Löfberg (2008, 66,152) Hon genomför en studie där empirin samlas in online utifrån en sajt som heter Lunarstorm. Forskaren samlade in empirin i olika kommunikationsarenor på Lunarstorm där hon följer chattar mellan ungdomar i åldrarna 12–15 år,

(15)

medelst dold observation. Det uppstår en motsättning för tjejers och killars möjlighet att vara sig själva och uttrycka känslor där det dels handlar om tjejer och killar som individer och tjejer och killars tillhörighet till en genuskategori med vissa utmärkande karaktärsdrag. Vissa beteenden beskrivs i studiens som mer manliga och vissa som mer kvinnliga i relation till resultaten. Ett exempel som Löfberg (2008, 92) tar upp är en sekvens ur ett chattsammahang. När en individ skriver ut en fråga och söker respons på något som av vissa personer uppfattas som självklart, får personen respons som tyder på att den ställda frågan är något som personer bör veta och grundas på dennes ålder och kön. Hon menar att många interaktioner i chatt-sammanhangen diskuteras utifrån individernas kön och ålder där vissa ämnen är mer vanligt förekommande i en chatt för killar respektive tjejer och där vissa ämnen kan tolkas anses mer eller mindre lämpliga i relation till ålder. Ålder blir betydelsefullt för

utgångspunkten av den sociala positioneringen samt för hur individen bemöts på arenan. De flesta chattsammahang består av jämnåriga interaktioner där gemensamma nämnare sökes. Ambjörnsson (2004, 117) genomför en intervju och deltagande observationsstudie som grundar sig på hur tjejer (16–

18 år) på en svensk gymnasieskola skapar genus. Hon beskriver att gymnasietjejerna pendlar mellan två olika bilder av kvinnan, två bilder som är motsatsen till varandra. Detta görs i försök till att positionera sig på den “heterosexuella begärsmarknaden”. Dels pendlar tjejerna mellan den, enligt Ambjörnssons uttryck, oattraktiva, okvinnliga kvinnan och den lösaktiga alltför sexuellt tillgängliga kvinnan. Ambjörnsson menar att tjejerna försöker placera sig någonstans mittemellan. Inte för okvinnlig men inte heller för sexuellt tillgänglig.

3.4 Genus i relation till självbild

Tiggemann och Slater (2014, 606) genomför en korrelationsstudie med fokus på att undersöka förhållandet mellan media och kroppsbild hos tjejer, vilka anses påverkas mest av negativa effekter, med särskilt fokus på sociala medier i åldrarna 10–12 år. Resultat visar att kroppsövervakning, kroppsansvar och användandet av dieter var starkt korrelerat med internalisering av det tunna kroppsidealet och sociala medier är en av den mest påverkande faktorn. Strahan et al (2008, 291) genomförde en experimentell studie med fokus på tjejer på universitet/högskola som anses vara den största påverkansgruppen i relation till ålder. De belyser även att de idealiserade normerna mest är riktade till kvinnor, vilka också är mer utsatta för negativa konsekvenser än män. Deltagarna delades in i två grupper där den ena gruppen fick se neutrala reklamfilmer medan den andra gruppen fick se reklamfilmer som visar normer för idealistiskt utseende vilket var tunt kroppsideal. Deltagarna som fick se idealbilderna upplevdes mindre nöjda med sina kroppar än de som fick se neutrala bilder.

Reklamfilmerna påverkade tjejerna och slutsatsen är att självbild och synen på den egna kroppen hänger samman med normer för utseende och kroppens tillfredsställelse.

10

(16)

Grabe, Hyde och Ward (2008, 461) belyser även de relationen mellan media och kroppsbild genom en granskning av 90 studier ur en meta-analys. Grabe et al (2008, 471) drar slutsatsen att oavsett

bedömningsteknik, variation av mediatyp eller ålder, är medieexponeringen av tunt kropps-ideal positivt korrelerad med negativ kroppsbild hos tjejer. Polce-Lynch et al. (2001, 238) gör även de en studie där relationen kroppsbild och självkänsla diskuteras. De belyser tidig ungdom som en tid där stora förändringar sker i relation till pubertet. Både killar och tjejer genomgår sociala och fysiska förändringar under denna tid men tjejer rapporteras ha lägre självförtroende och självkänsla. Tjejer vistas under en kultur av objektifiering och under puberteten är det vanligt att killar noterar eller kommenterar exempelvis tjejers bröst-utveckling. Det kan vara så att man som tjej för första gången får uppleva känslan av att “bli sedd som en kropp”. Skolan lyfts i Burnette, Kwitowski och Mazzeo där tjejerna menar att skolan kan vara ett bra stöd i att hantera kroppsnormer i samhället. Burnette. et al (2017, 122–123) genomför en intervjustudie med 36 tjejer i åldrarna 13–15 år. Resultat visar att skolan har en betydande roll för hur mottagliga ungdomarna är för negativa effekter av kroppsnormer på sociala medier. Skolan undervisar i mediekunskap där sociala mediers potentiella, skadliga effekter är centralt. Skolan främjar en bredare bild av ideal och ställer sig kritiska till samhällets definiering av idealkropp. Tjejerna beskriver hur de är kritiska till bilder på nätet då de är medvetna om att det kan ligga mycket redigering bakom ideal-bilderna. Skolan beskrivs som en stor anledning till det kritiska tänkandet.

3.5 Sammanfattning av tidigare forskning

Barn- och ungdomsvetenskapliga ämnet är tvärvetenskapligt. För att placera in studien i det

sociologiska perspektivet lyfts forskning kring ungas självpresentationer på sociala medier, genus och ålder, kamratkulturer samt skolan. Under rubriken “genus i relation till självbild” presenteras även studier som har en psykologisk inriktning. Dessa, menar jag, tillför en bredare förståelse av unga tjejers användande av sociala medier och skapande av självpresentationer mot bakgrund av att studiernas design och fokus skiljer sig från de sociologiska. Det är även i dessa studier som frågor om kroppsuppfattning och hälsa står i centrum. Instagram är en plattform som beskrivs vara en stor del av ungas liv på sociala medier idag och som en plats för jämförelser av utseende. Detta är även något som framkommer i min studie. Några av de publikationer som redogjorts för är publicerade innan 2010, vilket har betydelse då detta var året när Instagram lanserades. Det är ett medvetet val att även inkludera dessa källor. Forskningen innan Instagram lanserades visar på andra platser på sociala medier som också fungerat som en punkt för jämförelser. Platserna där unga möts varierar och byts ut, men just idag är Instagram en stor mötesplats.

(17)

Trots den mängd forskning som finns om tjejer och sociala medier upplever jag ett gap som är tjejers egna uttalanden om skapandet av självpresentationer.

Hur tankarna går och själva förberedelserna inför att en bild publiceras på sociala medier, är däremot inte något som behandlas djupgående i den forskning som jag funnit.

12

(18)

4. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

4.1 Syfte

Idag är sociala medier en viktig arena där barn och unga möts. Mot bakgrund av barn- och ungdomens förändring och mitt intresse för att studera vad som sker på sociala medier ämnar studien föra fram tjejers (14–18 år) tankar om kropp och kroppsnormer med fokus på självpresentationer och olika faktorer i omgivningen, exempelvis kamratkulturens påverkan.

4.2 Frågeställningar

Följande frågeställningar har legat till grund för studien:

• På vilka sätt upplever tjejer att kroppsnormer har betydelse för deras egna användande och självpresentationer på sociala medier, och hur förbereds, iscensätts och utvärderas dessa självpresentationer?

• Vilka faktorer i omgivningen beskrivs påverka tjejernas tankar om kropp och kroppsnormer och i vilken utsträckning?

(19)

5. TEORI

Teorin kommer att presentera de teoretiska perspektiv som ligger till grund för analys av empirin.

Först presenteras det postmoderna samhället där jag anser att deltagarna befinner sig. Detta presenteras mer övergripande och i relation till kroppen. Därefter presenteras Goffmans teori om

självpresentationer, genus och stigma. Slutligen tas Corsaros teori om Kamratkulturer upp.

5.1 Postmoderna samhället och kroppen

Det nya samhället innefattar identitetsskapande på internet. Stone (1995, 171) hävdar att

identitetsskapandet redan i början av internet-användandet var komplext i och med de nya sätten att skapa identitet på som inte behöver innefatta verkliga möten med omgivningen. Den fysiska kroppen är en del av en individs identitet och internet är en arena, precis som verkliga livet, där kroppar syns i olika sammanhang. Giddens (1991, 258) menar att det postmoderna samhället medfört en större uppmärksamhet för kroppen och idag ses den mer som ett material man kan arbeta med. Dieter, gymkultur, hälsovård och plastikkirurgi menar Giddens (1991, 311) har i det postmoderna samhället, ansvar för utseende, välmående och njutning. Han menar att den personliga identiteten blir en “gör- det-själv-biografi” där vi skapar våra livsstilar med hjälp av information och förebilder från media.

Kroppen har betydelse för identiteten, vilket Giddens (1997, 122) belyser. Han menar att kroppen är central i identitetsskapandet då kroppen bidrar till en känsla av självidentitet, särskilt central beskrivs den vara hos tjejer. Tjejerna vistas i olika arenor där kroppen är mer eller mindre central. Sociala medier är en av dessa arenor där kroppen blir central vilket kan förstås djupare vid närmre inblick i självpresentationer.

5.2 Självpresentation

Hogan (2010, 378) utgår från Goffmans teori. Goffmans dramaturgiska tillvägagångssätt är en teori som utgår från metaforer för att förklara hur en person istället för att presentera en autentisk version av sig själv, presenterar en idealiserad version. Denna teori handlar enligt Goffman (2014, 28–32) om hur vi presenterar oss själva och skapar våra identiteter i sociala sammanhang. Han använder sig av begrepp inom teater för att beskriva det sociala livet och hur vi iscensätter oss själva. Aktören använder olika masker i olika sammanhang. Masker som byts ut i relation till vilken publiken är.

Masken är till hjälp för att framställa sig själv på det sätt som personen själv önskar gentemot publiken. Scenen och publiken ändras beroende på vilken den sociala omgivningen är. Birdsall och Giddens (2003, 101) skriver om Goffmans teori där begreppet roll beskrivs. De olika sociala roller som en person intar ska övertyga den publik som deltar.

14

(20)

Rollen som aktören spelar innefattar förväntningar som påverkar vad en individ gör. Roll kan även beskrivas som Goffmans (1963, 117) term social identitet - en individs identitet som styrs av andras förväntningar. Hogan (2010, 378) förklarar Goffmans begrepp bakre regionen och främre regionen i relation till roller. I den främre regionen presenteras en idealiserad version av jaget enligt en specifik roll medan i den bakre regionen görs sådant som behövs för att hålla “skådespelet uppe”. Alltså i den bakre regionen förbereder en person sig för hur den vill framställas i den främre. Hogan (2010, 379, 382) konstaterar att Goffman inte är medieforskare men att hans teori är användbar för att förstå självpresentationer i en online-kontext. Han beskriver hur sociala medier ger personer möjlighet att välja hur de vill framställa sin profil och sig själv för att visa sitt bästa jag. Hogan (2010, 384) väljer att beskriva självpresentation på internet som en utställning istället för föreställning där en stor skillnad är att en persons roll i “utställningen” istället hamnar i tredje part där uttryck och kroppsliga rörelser inte syns. Det som Goffman beskriver vara publiken kan alltså kännetecknas vara följare eller vänner på sociala medier och beroende av vilken publiken är och vad publiken har för förväntningar påverkas handlingarna därefter. Publiken har makt att avgöra om en individ lever upp till

förväntningarna eller inte. Goffman (1963, 118–119) beskriver att en individ kan få en känsla av skam om den inte lever upp till de förväntningar som sätts eller finns på den. Det kan ske att publiken inte blir övertygad eller anser något vara ett avvikande beteende. Detta kan i vissa fall, i vissa kontexter, kopplas till en stigmatisering.

5.2.1 Stigma

Goffman (2007, 163) beskriver stigma som benämning på avvikande beteende som i en viss kontext anses vara onormalt - det man absolut inte vill vara. Det attribut som utgör grunden för stigmat är i de flesta fallen kopplat till andra attribut. Motsatsen till stigmat ses ofta som en norm och samhällets struktur ligger bakom vad som klassas som norm och inte. Eftersom studien är fokuserad på kroppen benämns Goffmans (2007, 164) syn på stigma i relation till kroppen. Det kan också kopplas till beteenden som anses avvikande. Övervikt är en komponent som i vissa kontexter anses vara

stigmatiserat. Ett stigma är ett resultat av andra personers värderingar vilket i det här fallet grundar sig i förväntningar över hur någon borde se ut för att vara inom normen, exempelvis en smal och vältränad kropp signalerar ungdomlighet och “friskhet”. Begreppet makt nämns som en huvudkomponent i detta samband då, utöver publiken som nämns ovan, exempelvis läkare och medier påverkar personer genom att ge råd och tala om vad som är normalt och inte i relation till kroppen (112–113). I olika kamratkulturer finns olika värderingar som påverkar hur en individ förmedlar sin självpresentation och vad som anses vara norm/stigma i olika sammanhang. Detta är även korrelerat med kön.

(21)

5.3.2 Genus

Mot bakgrund av att uppsatsens fokus är kroppsnormer och bildpublicering blir också genus centralt.

Den sociologiska teorin doing gender - genus som göranden - som West och Zimmerman (1987, 137–

142) utvecklat, innebär just att vi skapar genus. De beskriver hur vi redan från födsel omringas av könsrelaterade uttryck där bemötandet av andra bidrar till att individen lär sig vad som är maskulint och feminint beteende. Tjejer beskrivs redan från tidig ålder lära sig att värdesätta utseende. Detta beteende från omvärlden skapar hos individen, en ständigt pågående analysprocess av andras och sitt egna beteende i relation till kön och dess konsekvenser om man inte följer normerna. West och Zimmerman (1987, 128–129) argumenterar för att kön inte är en roll som vi socialiseras in i eller en uppsättning egenskaper, utan snarare en produkt av sociala handlingar och något som vi ständigt iscensätter och förhandlar i samspelet med andra. Samspelet lyfts fram som en grundpelare för att förstå genus och hänvisar till Goffmans begrepp gender display. Goffman (1976, 75) lyfter femininitet och maskulinitet som föränderligt beroende av social situation men ändå något som står fast vid individens grundläggande karaktär. Genus styrs alltså av den situation man befinner sig. Via en könskategori medföljer vissa riktlinjer. Dessa riktlinjer måste varje individ hantera och förhålla sig till.

Individen kan välja att inte leva upp till de föreställningar - riktlinjer - som finns. Det kan däremot leda till att individen ställs till svars för ett misslyckande av att skapa genus genom exempelvis nedlåtande, elaka uttalanden från omgivningen och ett socialt utstötande. Du som individ måste inte leva upp till en viss typ av beteende som är idealiserat för att skapa genus. Däremot finns ett större motstånd om en individ inte gör det och det kan av samhället i stort anses vara ett misslyckas i sitt skapande av genus (West och Zimmerman, 1987, 136, 146). Hur en person blir bemött i relation till görande av genus kan skilja beroende av social situation vilket också innebär att det kan skilja beroende av hur andra i ens umgänge pratar om och gör genus.

5.3 Kamratkulturer

Sociologins utgångspunkt är, som nämnts tidigare, att människors handlingar och tankar påverkas i sociala sammanhang och av strukturen samt ur ett postmodernt synsätt är identiteten ständigt föränderlig och påverkas av individens sammanhang. Studien vilar därför av Corsaros (1997, 95) teoretiska begrepp kamratkulturer. Corsaro beskriver kamratkulturer som en samverkan mellan jämnåriga barn där aktiviteter, rutiner, värderingar och artefakter produceras och delas, och där den delade förståelsen utgör grunden för en kamratkultur.

“A stable set of activities or routines, artifacts, values and concerns that children produce and share in interaction with peers” (Corsaro 1997, 95).

16

(22)

Löfdahl (2009,13–14) beskriver begreppet kamratkulturer som ett viktigt teoretiskt begrepp för att förstå vad som händer i barns relationer med varandra och i en viss kontext. Löfdahl (2004, 29) ser på barn som kompetenta och sociala aktörer. För att kunna få en förståelse för hur barn skapar mening är det viktigt att fördjupa sig i handlingar och aktiviteter som barnen ingår och vistas i. Löfdahl pratar om kamratkulturer i förskolan. Däremot går det att applicera begreppet på ungdomar. Löfdahls och Corsaros teori är användbar vid närmre inblick i självpresentationer på internet då många unga idag vistas i en online-kontext och ingår i olika kamratkulturer även där. Det som skiljer sig i en plats online och en plats offline är att online syns inte kroppsliga rörelser som bland annat kroppsspråk och ansiktsuttryck. En kamratkultur består av normer, attityder och värden som barnen delar och

eftersträvar. Ett viktigt begrepp inom kamratkulturer som utgör grunden för innebörden är interaktion.

Det krävs interaktion för att rymmas i en kamratkultur. Kamratkulturer är inte bara viktigt att studera inom skola utan även på barn och ungas fritid. I en kamratkultur blir det viktigt att följa normerna för att inte klassas som onormal. Normer ser olika ut i olika kamratkulturer och kan bli synligt vid närmare inblick i individers självpresentationer.

För att få redskap till att undersöka vad som sker i relation till bildpublicering hos tjejer kommer jag att vägledas av teorin som lyfts ovan. Vad kan vara stigmatiserat i relation till tjejernas uttalanden, kan några tydliga genustolkningar göras utifrån femininitet? Hur kan kamratkulturerna tjejerna berättar om tolkas utifrån Corsaros teori om bland annat delade rutiner, värderingar, aktiviteter och artefakter? Och hur kan tjejernas självpresentationer på sociala medier tolkas utifrån Goffmans teori om

självpresentationer.

(23)

6. METOD

Studien utgår från en tolkande fenomenologisk analys-ansats [IPA] och använder intervjuer för att studera tjejers upplevelser av kroppsnormer och sociala medier. IPA är metodens förkortning utifrån den engelska översättningen Interpretative phenomenological analysis. Följande avsnitt kommer att belysa studiens metodologiska utgångspunkter och design, samt diskutera etiska hänsynstaganden och forskningskvalitet.

6.1 Metod för datainsamling

Intervju menar Bell och Water (2016, 189) är en flexibel metod som öppnar upp för relevanta följdfrågor som uppkommer under intervjuns gång. Metoden leder in på mer utvecklade och fördjupade svar än många andra metoder, som enkäter. Kvale (2006, 492–493) belyser kvalitativ intervju som en tillgång forskaren får till ett djupare material och en persons personliga liv.

Datainsamling medelst intervjuer, menar Bell och Water (2016, 190), kräver mycket för- och efterarbete som tar lång tid, och antal deltagare är därför vanligen ett mindre antal på grund av tidsramarna för undersökningen. Detta kan ses som en nackdel med metoden i och med att det oftast krävs ett flertal intervjuer för att skapa ett bra underlag. Det finns både fördelar och nackdelar med kvalitativ forskning. En välkänd kritik som denna typ av forskning får och som Thornberg och Fejes (2009, 216–235) belyser är att resultatet inte är representativt för hela befolkningen. Om studien snarare ämnat att få en överblick av hur tjejer (och killar) med olika bakgrund använder sociala medier, eller söka generaliserbara kunskaper om relationen mellan tjejers självbild och användning av sociala medier, hade exempelvis enkäter varit en lämpligare datainsamlingsmetod. Eftersom studien ämnar undersöka upplevelser av sociala medier som fenomen, bedöms däremot intervju vara den bäst lämpade metoden och en fenomenologisk ansats valt som utgångspunkt för dessa.

6.1.1 Fenomenologi - IPA - Semistrukturerad intervju

Grundaren av fenomenologin är Edmund Husserl. IPAs huvudsyfte är att undersöka hur människor skapar mening av sina erfarenheter. Pietkiewicz och Smith (2014, 8) förklarar fenomenologi,

hermeneutik och ideografi som grundläggande för IPA-metoden. De fenomenologiska studierna lägger fokus på hur människor upplever och pratar om olika fenomen och erfarenheter. Inom fenomenologin lägger forskaren sina förutfattade meningar åt sidan och låter personen i fråga berätta och vara bärare av kunskapen. Som forskare ska du utifrån detta perspektiv försöka att förstå hur det är att vara i deltagarens skor. Detta är en svår process som kräver att forskaren gör tolkningar.

18

(24)

Inom IPA krävs det att forskaren använder rätt verktyg för att nå deltagarnas erfarenheter men som ändå är relevant för studiens syfte. Studien ämnar förstå sociala fenomen utifrån deltagarnas egna perspektiv och upplevelser och Kvale och Brinkmann (2014, 44) menar att det fenomenologiska perspektivet står för just denna typ av undersökning. Som Pietkiewicz och Smith (2014, 8) nämner är IPA förknippat med ideografi. Detta innebär att forskaren fokuserar på det speciella istället för universella. För att genomföra en IPA-studie rekommenderas djupintervjuer i första hand.

Djupintervjuerna är till för att sätta sig in i enskilda individers fall och undersöka deras enskilda perspektiv i deras unika sammanhang. Studien genomförs utifrån en semistrukturerad djupintervju.

Pietkiewicz och Smith (2014, 10) menar att denna metod öppnar upp möjligheter för en dialog och flexibilitet i samtalen.

I en djupintervju söker forskaren efter djupa reflektioner. Detta innebär att deltagaren behöver ha ett förtroende för forskaren för att vilja förmedla dessa tankar. Pietkiewicz och Smith (2014, 10–11) belyser färdigheter inom intervjumetoden som avgörande i en djupintervju. De lyfter vissa punkter som extra betydelsefulla. Dels att ha en inledande diskussion i uppvärmningssyfte för att inte gå direkt på det känsliga, mer personliga ämnet. Även att vara uppmärksam på deltagarnas sätt att svara eller kroppsspråk och ansiktsuttryck för att kunna backa tillbaka om personen upplevs påverkas på ett besvärligt sätt. I en djupintervju utifrån IPA:s grundtankar är det av stor vikt att inte stressa fram utan låta deltagaren få tid till att fundera över frågorna. I denna studie är en stor del av frågorna öppna och inte alltför specifika.

6.2 Urval och avgränsningar

Studien har avgränsat sig till sex individuella intervjuer med tjejer i åldrarna 14–18. Valet av ålder gjordes dels för att forskning visar på att mycket händer under de åren i relation till den egna

självbilden och identitetsutvecklingen men också för att jag kan relatera till mig själv och hur mycket som hände med min och mina vänners identitet och beteenden under de åren. Fokus har varit att skapa förutsättningar för ett samtal som inbjuder till djupa reflektioner. I IPA-forskning är inte bredden av deltagare det viktiga utan fokus ska istället ligga på djupet av diskussioner. Pietkiewicz och Smith (2014, 9) rekommenderar sex till åtta deltagare för en IPA-studie. De menar att detta antal möjliggör undersökning av likheter och skillnader mellan individer. Precis som Pietkiewicz och Smith (2014, 10) beskriver, väljs deltagare ut efter IPA:s råd vilket är ett medvetet urval. Det medvetna urvalet öppnar upp för möjligheten att få fram deltagare som stämmer in på studiens syfte. I detta fall är studien avgränsad till vissa krav.

(25)

Deltagarna valdes från tre olika åldrar: 2 tjejer (Lina och Fia) i årskurs 8 på grundskolan, och 2 tjejer i årskurs 1 (Olivia och Stina) respektive 3 (Malin och Erika) på gymnasiet. Urvalet av deltagare har skett via kontakter. Kravet var även att personen identifierar sig som tjej då studiens syfte var att undersöka tjejers syn på fenomenet, samt att deltagarna använde sig av funktionen bildpublicering på sociala medier. För att underlätta genomförbarheten har studien avgränsats till deltagare i samma stad och de är alla bosatta i en mindre stad i Mellansverige. Då studien inte ämnar undersöka skillnader beroende av geografisk plats är den geografiska avgränsningen nödvändigtvis inget som påverkar studiens kvalitet negativt.

6.3 Genomförande

Deltagarna kontaktades på olika sätt men alla har blivit informerade om studiens syfte samt om att deras medverkan kommer att vara anonym. Deltagarna i årskurs 8 rekryterades via kontakt med en lärare, som i sin tur frågade sina elever om någon ville delta. När två tjejer anmälde intresse, förmedlade läraren vidare det till mig och jag skickade ut en blankett till vårdnadshavare för att få deras godkännande. Jag fick kontakt med de två tjejerna från årskurs 1 på gymnasiet via en person jag känner och som är vän med de tjejerna. Deltagarna i årskurs 3 på gymnasiet fick jag kontakt med på samma sätt, det vill säga via en personlig kontakt. Jag valde ut olika åldersspann för att jag ville se om det fanns några märkbara skillnader i relation till ålder. Då jag vid sammanställning av data märkte att ålder inte var fokus har jag valt att inte lägga större vikt vid ålder utan pratar mer om ålder i relation till generation.

Valet av plats bestämdes av deltagarna. I årskurs 8 blev det mest naturligt att göra intervjuerna i skolmiljö under skoltid. Intervjuerna i årskurs 3 på gymnasiet skedde hemma hos mig medan intervjuerna för tjejerna i årskurs 1 på gymnasiet skedde hemma hos personen jag kontaktade.

Intervjuernas längd varierade. Jag lät tjejerna själva styra tiden då vissa ville berätta mer än andra.

Längden var allt mellan 35–50 minuter och spelades in. Precis som Pietkiewicz och Smith (2014, 10–

11) belyser tidigare i metoddelen är det viktigt hur forskaren förhåller sig till sina deltagare. De lyfter bland annat en inledande, uppvärmande diskussion som relevant. Även att vara uppmärksam för deltagarnas sätt att svara och kroppsspråk samt att ge deltagarna tid att tänka. Clark (2011, 82) beskriver trygghet som en viktig förutsättning för ett bra samtal och menar att genom att ge individen god tid på sig öppnar det upp för en känsla av trygghet. Jag inledde med att prata mer allmänt om vem jag är och lyfte bland annat att jag, i deras ålder, också var användare av digitala medier och är det än idag.

20

(26)

Dels för att redan innan visa att jag förstår många begrepp inom den arenan samt för att närma mig deras nivå. Jag lät även de presentera sig själva. När jag kände att var och en började bli bekväm med situationen inledde jag intervjun. Intervjuerna utgick från Clarks (2011, 69–70) råd om att skräddarsy samtal utifrån individens bekvämlighet för att den inte ska hamna för långt ifrån vad som känns bekvämt. Detta var något som anpassades under intervjuns gång. I vissa intervjuer ställdes något mer vägledande frågor. Detta var i de fall jag upplevde att personen hade svårt att komma framåt. Jag kände också av vilka personer som hade svårare för att öppna upp sig på ett djupare plan och lät därför de mer grundläggande frågorna ta mer tid för att närma mig de lite mer reflekterande frågorna senare.

6.4 Analys av materialet

Pietkiewicz och Smith (2014, 8) beskriver analysprocessen inom IPA som en dubbel tolkningsprocess.

Deltagarna beskriver först sina erfarenheter utifrån sin livsvärld vilket forskaren sedan analyserar och kodar för att skapa mening med empirin. Inom IPA beskriver Pietkiewicz och Smith (2014, 12–13) tre olika steg i analysprocessen. Studiens analysarbete har vägletts av dessa:

1. Flera läsningar och skapa noteringar

Detta steg innefattar att, vid ljudinspelningar, lyssna av dessa ett flertal gånger då varje gång forskaren lyssnar kan nya upptäckter göras. Ljudinspelningarna avlyssnades ett flertal gånger. Dels vid

transkribering men också under skrivandets gång för att minnas tillbaka till när vi satt och pratade.

Eftersom IPA innebär att komma personer på djupet kan lyssnandet få dig som forskare att minnas platsen och intryck där intervjun ägde rum. Vid transkribering fördes anteckningar ordagrant för att kunna läsa av exakt vad deltagaren sagt. Vid senare avlyssningar av materialet lyssnade jag efter vissa mer specifika innehåll som tonläge och pauser.

2. Skapa teman utifrån anteckningarna

Nu är det dags för forskaren att komma mer på djupet i materialet. Syftet i detta steg är att finna teman och bryta ner texten till dessa. Här krävs det att forskaren tolkar det som deltagarna uttrycker. I detta steg har alla transkriberingar skrivits ut och lagts ut över golvet. Olika färgpennor användes för att skapa teman. Utefter hur jag tolkat deltagarnas utsagor har det markerats med den färg som valts för ett visst tema. De olika teman som blev synliga var de teman jag valt ut för intervjuguiden (finns i slutet av uppsatsen). Dessa var, publicering av bilder, faktorer i omgivningen och självbild/hälsa.

Däremot visade det sig att självbild och hälsa inte kom att bli ett huvudtema senare under uppsatsens gång och har därför inte lyfts fram lika starkt som övriga två teman. Dessa större teman delades även in under mindre teman som blev underrubriker i analys/diskussionsdelen och i resultatdelen.

(27)

3. Söka relationer och kluster i teman

Återkommande teman och mönster letar forskaren efter i detta steg. Detta görs först med materialet från enskilda deltagare för att sedan sättas i relation till varandra. Teman som återkommer men även kompletterar varandra kommer att lyftas fram. Syftet med detta steg är att finna huvud- och

underteman som lyfter fram gemensamma och unika uttalanden. I detta steg valdes relevanta delar ut och kopplades till olika rubriker i analys- och resultatdelen. Här valdes återkommande uttalanden ut och även uttalanden som skiljde sig från övriga personer.

I analysen av den insamlade empirin kommer även kritiska frågor att lyftas i relation till den data som finns nedskriven. Precis som Pietkiewicz och Smith ger råd om i en IPA-studie, kommer frågor bortom det nedskrivna materialet att lyftas för att få ut så mycket som möjligt av den insamlade datan.

Är det något som inte sägs men som kan tydas mellan raderna? Eller är det något deltagaren säger som är motsägelsefullt?

6.5 Metodreflektion

När jag gick i årskurs 1 på gymnasiet lanserades Instagram till android och jag använde själv

Instagram flitigt, vilket jag gör än idag. Därav har jag lätt att känna igen mycket som nämns av tjejerna i intervjuerna. Detta kan ha betydelse av den anledning att vissa följdfrågor varit baserade på att jag vet hur applikationerna som nämnts fungerar och har själv kunnat leva mig in i tjejernas berättelser. I detta fall anser jag att det varit en fördel då jag upplevt att tjejerna känt att de varit på någorlunda samma nivå som mig och inte behövt förklara detaljerat vad de menar för att jag ska förstå. Den form av intervju som använts - IPA - har varit passande för studien och öppnat upp för djupa diskussioner.

En viktig reflektion att ha med i beräkningen vid analys och användning av empirin är att vissa detaljer kan ha utelämnats medvetet av tjejerna.

6.6 Giltighet och tillförlitlighetsfrågor

Precis som Bryman och Nilsson (2008, 354, 355) lyfter Gubas och Lincolns resonemang kommer denna uppsats också att göra det. De menar att validitet och reliabilitet i kvalitativ forskning tål att ifrågasättas då de begreppen förutsätter ett resultat kopplat till en sanning kring en social verklighet.

Begreppet tillförlitlighet lyfts istället fram som mer relevant för kvalitativ forskning vilket uppsatsen kommer att baseras på. Kriterierna för en tillförlitlig uppsats lyfts fram nedan.

22

(28)

Överförbarhet är ett kriterium som kräver rika redogörelser. Överförbarheten i min studie är svår att utvärdera då intervjuerna sett olika ut beroende av vad tjejerna valt att lyfta fram. Däremot har tjejerna lyft fram hyfsat lika huvudresultat vilket gör att vissa resultat säkerligen skulle stämma om en annan person gjorde samma uppsats med andra tjejer i samma ålder. Ytterligare ett kriterium är pålitligheten.

Hur trovärdig forskarens beskrivning av den sociala verkligheten är har betydelse för hur pålitligheten blir. Ett exempel som nämns är att forskaren kan låta deltagarna granska materialet samt att de regler som finns vid intervjuer har följts. Jag har inte skickat mitt material till studiens deltagare utan har istället lyssnat av materialet flera gånger för att säkerställa att jag förstått allt rätt. Uppsatsen har följt de regler som finns angående att intervjua barn och unga genom att deltagarna och vårdnadshavare blivit informerade om allt de behöver känna till inför intervjun och om uppsatsen.

6.7 Etiska hänsynstaganden

Insamlad empiri och användningen av empirin är grundat på etiska hänsynstaganden. I uppsatsarbetet har jag förhållit mig till de allmänna kraven som beskrivs av Vetenskapsrådet (2002):

Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa är viktiga att följa för att deltagarna i studien ska skyddas. Informationskravet har uppnåtts genom att jag som forskare informerat berörda personer i studien om syftet med studien och syftet med de utvalda deltagarna. Information överlämnades även till vårdnadshavare i två av intervjuerna då dessa två var under eller precis fyllda 15 år (Vetenskapsrådet, 2002, 7). Samtyckeskravet har följts då deltagarna har skrivit under en blankett som visar på att de tagit del av studiens information och accepterat

deltagande. Samtycke har även det krävts in av två vårdnadshavare till personerna nyss fyllda 15 eller under (Vetenskapsrådet, 2002, 9). Konfidentialitetskravet är uppnått då jag som forskare ansvarat för att skydda deltagarnas uppgifter. Informationen går inte att identifiera till någon person

(Vetenskapsrådet, 2002, 12) Nyttjandekravet är också följt då dessa insamlade uppgifter från deltagarna endast används i denna studie och inte utlånats i annat syfte (Vetenskapsrådet, 2002, 14) Clark (2011, 110) lyfter även ytterligare en forskningsetisk utmaning,

generationsproblematik, (generational issues), som har relevans för denna studie. Redan när jag går in som forskare och sitter på frågorna har jag makt och får en stark position, både i egenskap av

intervjuare om min åldersposition. Personerna som intervjuas, i det här fallet ungdomar, ska känna att de är huvudpersonerna och att det är deras utsagor som är det viktiga (Clark, 2011, 110). Genom intervjuernas gång hade jag med denna problematik i tankarna för att vara öppen för tecken eller annat som tyder på att personen inte är bekväm.

(29)

7. RESULTAT/ANALYS

Valet av teman och rubriker är baserat på vad tjejerna i studien valt att lyfta och prata om.

Inledningsvis beskrivs under 7.1, sociala medier mer generellt för att ge en inblick i tjejernas

användande. Senare beskrivs huvudområdena: Egna användandet av sociala medier - självpresentation och olika faktorer i omgivningens inflytande vid jämförelse av kroppen som utgår ifrån

forskningsfrågorna.

7.1 Vilka sociala medier

Sociala medier beskrevs som viktigt i alla tjejernas liv. Det är en arena där de tillbringar stor del av deras fritid. När jag bad tjejerna försöka tänka sig in i sin användning av sociala medier och hur lång tid de faktiskt tillbringar framför dessa, framkom det en tidsvariation. Variationen låg mellan 1,5–4 timmar på en dag. Alla deltagare beskriver Snapchat och Instagram som de två sociala medier som de använder sig flitigt av och de arenor där de spenderar mest tid. De två plattformarna beskrivs därför kort nedan med utgångspunkt från tjejernas användning av dessa.

Snapchat är en app som beskrivs vara en slags kommunikationsarena. Funktionen är att ta bilder i det sammanhang man befinner sig för att sedan skicka och få respons via ett svar. Några tjejer publicerar även bilder på Snapchat där bilderna ligger kvar i ett dygn innan de tas bort automatiskt. Jag frågade vad för slags bilder som publicerades på Snapchat och det framkom från alla tjejer att det mestadels är bilder på vad man gör här och nu. När bilder skickas till vännerna på Snapchat beskriver tjejerna att det inte är “fina” bilder utan snarare spontana bilder. Bilden är inte fokuset utan texten som skrivs i samband med bilden. Snapchat beskrivs vara ett chattforum där texten är huvudsyftet och bilderna blir ett komplement. Malin beskriver vad för slags bilder som, enligt henne, skickas på snapchat. “Mer naturliga bilder, alltså typ nu sitter jag här i skolan på lektionen och tar en snap och då håller man telefonen lite diskret. Ah och det gör ju så att dubbelhakan kanske syns och så”. Till skillnad från Snapchat beskrivs Instagram innefatta mer förberedelser och eftertanke. På Instagram menar alla tjejerna att bilderna ska vara genomtänkta vilket innebär att redigering, posering och val av outfit bland annat blir viktigt. Även i frågan om vad för slags bilder som publiceras av tjejerna på Instagram beskrev alla samma sak. Där publiceras mestadels bilder på dem själva, “selfies” och helkroppsbilder.

Deltagarna nämner mestadels Instagram i relation till bildpublicering vilket gör att Instagram är den plattform som beskrivs mest under resultat och analys. På både Snapchat och Instagram menar tjejerna att många har två olika konton. Ett konto som är öppet för allmänheten och ett konto som är mer slutet till de allra närmaste. Dessa konton skiljer sig också i vad för typ av bilder som publiceras.

24

(30)

Som Goffman (2014, 28–32) beskriver använder aktören olika masker i olika sammanhang. Maskerna byts ut i relation till vilken publiken är. Som tjejerna säger har flera personer olika konton på Snapchat och Instagram där bilderna som publiceras skiljer sig beroende av vilken publiken är.

7.2 Egna användandet av sociala medier - självpresentation

Tre aspekter framstår som centrala i relation till tjejernas användande av sociala medier: posering och förberedelser inför en publicerad bild, respons på bilderna och oro över vad andra ska tycka om bilderna. Dessa teman presenteras nedan.

7.2.1 Posering och förberedelser vid bildpublicering

Berättelser om posering på bilder kom att utgöra en stor del av intervjuerna. Inom detta tema var tjejerna extra detaljerade och återkom flera gånger till temat under samtalets gång. På stranden beskriver alla tjejer att tankar om posering dyker upp i relation till bilder som ska publiceras. Magen, benen och rumpan är kroppsdelar som flera tjejer nämner att de tänker på i samband med bilder på stranden. När Lina fick frågan vilka typer av tankar som dyker upp svarade hon:

Att man typ ska få rumpan att se stor ut, det är det många som gör på deras instagrambilder. Och sen kanske spänna in magen litegrann eller såhär, spänna så den ser lite vältränad ut och sånt där […] Att man får bort de fula sidorna av sig själv, alltså att man ser normal ut så man inte ser onormal ut.

I detta uttalande förknippar Lina stor rumpa och vältränad till fina sidor av henne själv och till det normala. Som Goffman (2007, 167) beskriver är kroppen en del av vår självpresentation,

där exempelvis den smala och vältränade kroppen ofta utgör normen och det önskvärda. I ovanstående uttalande finns en oro för att inte se normal ut och därmed en oro att stigmatiseras. Detta är något som följer flera av tjejerna. Nedan beskrivs tankar från Stina och Erika som även de beskriver kroppsliga uttalanden i relation till posering.

Stina berättar också om stranden som en plats där mycket tankar om poser dyker upp. Under

intervjuns gång, när Stina pratat om posering frågar jag om hon vill visa en bild från hennes Instagram där hon kan beskriva hur hennes tankar gick innan hon publicerade den. Hon tar mobilen och visar en bild från sin självpresentation på Instagram:

Okej, den här bilden, det är en bikinibild. Och då så tänkte jag mycket på att mitt ben skulle vara längre fram för då ser de längre ut. Eh, och så spänna magen så det ser ut lite som att man har en tränad mage.

(31)

Erika beskriver liknande förberedelser och tankar kring publicering av kroppsbilder som tjejerna ovan.

Däremot berättar hon även att hon vill framhäva höftbenen och stå lite från sidan för att inte se stor ut när någon tar ett foto på henne på stranden. Hon nämner även spabad som en plats där tankar om kropp dyker upp.

Tjejerna beskriver olika tekniker med vilka de justerar kroppen så den ser mer vältränad ut eller mindre stor ut på bilder. Goffman (2007, 164) menar att övervikt är en komponent som i vissa kontexter anses vara stigmatiserad och förknippas som utanför normen. I alla tjejers uttalanden kunde jag läsa av en rädsla för att se stor ut, men även en rädsla för att vissa kroppsdelar ska se för små ut.

Det finns en tydlig bild över vilka kroppsdelar som ska framhävas och vilka som inte ska framhävas. I Abiala och Hernwalls (2013, 16, 24) studie beskrivs kroppsbilder på sociala medier vara påverkade av samhälleliga värderingar och strukturer. Resultat från studien visar att mediernas budskap om utseende hänger samman med konstruktionen av en användarprofil. Tjejerna berättar ovan hur deras tankar kring utseende går inför att publicera en bild på sina användarprofiler.

I samband med bildpublicering förekommer en mängd förberedande tankar hos tjejerna. Goffmans begrepp bakre och främre regionen (ref. i Hogan 2010, 378) är användbara för att förstå hur identiteter iscensätts, i detta fall med fokus på den normerande kroppen. Alla förberedelser som dyker upp i tjejernas tankar innan en publicerad bild kan kopplas till den bakre regionen. Det är enligt Goffman den plats där en person förbereder sig på hur den vill framställas i den främre regionen, som i det här fallet är en publicerad bild på sociala medier.

I samband med att Fia pratar om hur en bild ska se ut i hennes umgängeskrets beskriver hon att kläderna inte får vara konstiga eller sticka ut och att hon inte heller får sticka ut utseendemässigt. Hon beskriver hur hon försöker se ut som alla andra. Att ta kort på sig själv i spegeln är något som

vanligtvis görs i Fias kamratkrets. Hon säger:

Att de gör något speciellt i spegeln och så tar man själv kort på något sätt som inte någon annan tar på och då tänker man “oj den här var nog inte så bra”. […] Ja alltså, när jag tar bilder i spegeln så tänker jag väldigt mycket på hur de andra står när de tar för att man inte vill stå på ett sätt som ingen annan står på, och typ hur man ska hålla i mobilen. Det tänker jag också jättemycket på.

I det här fallet kan jag läsa av att de förberedande tankarna inte är lika starkt kopplade till utseende, utan snarare vilka regler som finns i kamratkulturen. Precis som Löfdahl (2009,13–14) beskriver är det viktigt att följa normer inom en viss kamratkultur för att inte klassas som onormal.

26

Figure

Updating...

References

Related subjects :