METOD OCH ANALYS -2-
Förutom de inledande kapitlen här ovan, med bland annat avgränsning och bakgrund, är examensarbetet uppdelat ytterligare i två huvudsakliga delar.
Nedan följer den teoretiska delen med metodbeskrivning, inventering och analys av Ronneby centrum (del 2), därefter följer den resulterande delen (del 3) där det slutgiltiga planförslaget presenteras.
Metod
Jag har valt att använda för mig redan kända analysmetoder. Som student vid BTH har jag kommit i kontakt med olika metoder beroende på vilka kurser jag valt att läsa. I detta arbete har jag använt två visuella analysmetoder, som tar sin utgångspunkt i det som är visuellt observerbart. Dessa rumsliga beskrivningar och analyser är valda för att beskriva staden och förstå de sammanhang som utgör grunden för den fortsatta utvecklingen av staden.
Därutöver har jag använt en arkitektur- och historisk analys, där platsen beskrivs med begrepp som skala, proportioner, rumslighet, struktur, inramningar och avgränsningar m.m.
Metoden är vald för att beskriva och förklara estetiska kvaliteter i staden. Denna analys övergår också i en sammanfattning och slutsatser som mitt planförslag (del 3) tar avstamp ifrån.
Valda analysmetoder
Gordon Cullens bok Townscape från 1959 tolkar och förmedlar med hjälp av skisser en vandring genom en medeltida stadskärna med begrepp som rörelse, plats och innehåll.
Boken inspirerar än i dag till att göra analyser av det som är synligt för ögat, därför att det vi ser är en viktig faktor för hur vi upplever vår omgivning. Jag väljer att använda Cullens metod dels för att själv lära känna de olika rumsligheterna i centrum av Ronneby, dels för att visa på olika gaturums upplevelser och hur dessa kan förändras.
Kevin Lynch publicerade 1960 boken The Image of the City, där han redogör för hur man upplever och orienterar sig i staden. I The Image of the City etablerade Lynch begrepp som stråk, gränser, områden, landmärken och knutpunkter. Analysmetodens fokus är på den enskilda människans upplevelse av staden. Metoden är rent visuell och baseras på intervjuer av hur stadsinvånarna själva uppfattar och använder sin stad. Lynchs analysmetod är ett värdefullt redskap för att urskilja problem respektive tillgångar i ett område. Lynch delar in stadens livsmiljöer i två typer; linjära respektive punktelement.
I ett litet avsnitt tar jag kort upp Jan Gehls teori om var och hur människor uppehåller sig i
Riksantikvarieämbetet gav ut boken Planering och byggande i kulturmiljöer år 2000. Med utgångspunkt i den befintliga kulturmiljön, beskrivet som stadskaraktär presenteras en analysmetod som har nära släktskap med norska ”sted-analyser” och svenska ortsanalyser, samt danska ”by-analyser”. Dessa analysmetoder har gemensamt att fokus ligger på rumsliga och arkitektoniska förhållanden samt bevarandevärden. Jag har modifierat
metoden för att bättre stämma överens med en vanlig inventering av stadsmiljön och valt att kalla denna analys för en Arkitektur- och historisk analys.
Med inventering och stadsbildsanalys av fallstudieområdet som underlag kan en SWOT- analys göras. SWOT (Strengths, Weaknesses, Opportunities, Threats) översatt till svenska blir ungefär styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Att se Ronneby ur detta perspektiv ger ytterligare ett utförligt underlag för mitt arbete med förslag till förändringar i kvarteret Snäckebacken.
Analys av Ronneby centrum
Kevin Lynch - "The Image of the City"
Förklaringarna nedan är tagna ur boken “The Image of the City” (Lynch 1960).
Stråk
Stråk är linjära element i staden där människor är i rörelse och iakttar staden. Stråk är enligt Lynch de viktigaste elementen i människors upplevelse av staden. Stråken kan delas in i huvudstråk och mindre viktiga stråk, för att få en visuell hierarki vilket bidrar till
orienterbarheten.
Stråk kan utgöras av t.ex. gator, gångvägar och järnvägar.
Gräns
Gränser är linjära element som inte används eller upplevs som stråk. De kan antingen utgöra barriärer mellan områden eller sammanlänka dem. Gränser är viktiga för orienterbarheten eftersom de visar var områden eller distrikt börjar eller slutar. Strandlinjer, järnvägar, trafikleder, bergspartier och grönområden är exempel på gränser.
Områden
Områden eller distrikt är mellanstora till stora delar av staden som har enhetlig karaktär eller funktion. De bildar en helhet som går att identifiera såväl inifrån som utifrån. Områden är viktiga för orienterbarheten samt människors bild och identifikation av staden. Egenskaper som markanvändning, byggnadsstil eller exploateringsgrad kan definiera ett område.
Knutpunkt
Knutpunkter är punktelement i staden som utgörs av platser av olika slag där färdriktning och färdmedel byts. Knutpunkter kan vara skärningspunkter mellan olika stråk och är ofta kopplade till andra element. Exempel på knutpunkter är korsningar, torg eller platser där stråk möts, t.ex. Stortorget.
Landmärke
Landmärken är punktelement som används för att identifiera och strukturera stadsdelen. Det är en referenspunkt som skiljer ut sig både i läge och betydelse och ofta kan ses på långt håll. Ett landmärke kan t.ex. vara en hög byggnad, skylt eller berg.
Det finns ett tydligt centrum i Ronneby. Det är ett område som från torget breder ut sig i öst- västlig riktning samt några kvarter norr- och söder ut. Det handlar om kvartersstad, där stadsmönstret är rutnätsstaden. Byggnaderna är med få undantag mellan tre och fyra
våningar med verksamhet/handel i markplan och bostäder/kontor i våningarna däröver.
Den tydligaste gränsen utgörs av Ronnebyån och järnvägen som tillsammans även utgör en stark barriär i staden. Från stadens centrum finns bara en övergång över Ronnebyån och järnvägen och den är Söderbro. Där samsas bilar, bussar, gångtrafikanter och cyklister gemensamt om möjligheten om att ta sig över från centrum och torget till kvarteren Påfågeln och Snäckebacken.
De starkaste stråken är gatorna i öst-västlig riktning inom centrum. Men mellan torget via Snäckebackeskolan till Hälsotorget finns också ett starkt stråk, då många människor – dels skolelever, men också besökare till Hälsotorget - dagligen passerar här.
De knutpunkter som finns i Ronnebys centrum och i dess närhet är dels torget, som idag är
Gräns/Barriär Stråk
Knutpunkt
Område, Centrum Landmärke Knutpunkt
Jan Gehl
Jan Gehls beskrivning om var och hur människor uppehåller sig i staden passar in att ta med för att beskriva olika rumsligheters betydelse i staden. I hans bok Livet mellan husen visar han på en italiensk undersökning med bl.a. kartläggning över vistelse på torget i Ascoli Piceno, som han sedan jämför med en dansk småstad. Gehl framhåller att platserna som människor väljer att stå och uppehålla sig vid i stort är desamma oavsett om det handlar om en italiensk piazza eller en dansk torgplats. Det är platser som är kantzoner, där man finner stöd mot en vägg och har utblick över omgivningen.
Ovan: Punkterna visar var människor uppehåller sig på torget i Ascoli Picano, Italien. I huvudsak uppehåller sig människor i kantzonen mellan en byggnadsfasad och torgets öppna yta.
Ovan: En arkad, en skyddad zon mellan butikens inre och torgets öppna yta, en plats för möten och vistelse.
Gehl betonar också vikten av planering av stadsmiljöns möjliga sittplatser, han menar att det är först när det finns goda sittmöjligheter som det blir det möjligt för stadens besökare att uppehålla sig en längre tid på platsen. Kort sagt: utan sittplatser, inga långvariga besökare.
Tillgången till goda sittplatser i staden är helt avgörande för upplevelsen av kvaliteten på den offentliga miljön.
I huvudsak pekar Gehl ut tre huvudfaktorer som är avgörande för en god sittplats. Det är sittplatsens placering, orientering/utblick och utformning. En sittplats placering handlar om att se till en enskilda platsens möjlighet, att till exempel finna små rumsligheter i det stora rummet. En plats skall upplevas som trygg och skyddad med bra mikroklimat. Sittplatsen skall även ha en relation till omgivningen - om någon väljer att slå sig ned på en plats är det ofta för att njuta av platsens skönhet, vädret eller utsikten/orienterbarheten som
omgivningen bjuder på. Utformningen av själva sittplatsen, vanligen möbeln, kan variera stort. Unga och gamla människor har också olika syn och krav på bekvämligheten hos sittplatsen. Många barn och unga kan slå sig ned direkt på marken eller på ett räcke medan äldre och gamla människor gärna sitter bekvämt med ryggstöd och där det är lätt att åter resa på sig. För att kunna erbjuda de utpekade kvaliteterna behöver det offentliga rummet ge möjlighet till en mängd olika sittplatser, på en mängd olika platser och med varierande utseende. (Gehl 1996).
Ronnebys torg
Torget i Ronneby utgörs av en yta som uppgår till nästan 5 000 m², torget är uppdelat i två rumsligheter med hjälp av en vattenfontän i granit. Fontänens utformning med en låg och samtidigt bred kant utgör förutom en visuell upplevelse även en möjlig sittplats.
Hela torget är stensatt med gatsten. Platsen inramas av trädalléer där bänkar är placerade så att besökaren har utblick över torget. Dessa platser stämmer väl överens med Gehls teorier i den bemärkelsen att de är kantzoner, platser där man finner stöd mot någon typ av vägg och samtidigt har god utblick över omgivningen.
Sommartid finns gott om planteringar med sommarblommor vilket ökar grönskan påtagligt.
Även en tillfällig plantering med sommarblommor anläggs sommartid på den södra delen av torget. Detta för att ytan här kan upplevs som trist och öde. Samtidigt som torget är en stark mötesplats och inbjuder till vistelse genom sin möblering och olika rumsligheter gör den svaga lutningen mot ån att rumsligheten mot ån känns oavslutad trots den avskiljande planteringen.
Ronnebyån
Ån utgör ett förskönande element i staden och samtidigt en tydlig gräns i som skiljer torget och centrumhandeln från den södra delen. Ån har branta och distinkta kanter då den
passerar genom centrum, det medför att ån inte blir tillgänglig för stadens besökare.
Möjlighet till vistelse med vattenkontakt är näst intill omöjlig.
Med en annan utformning skulle Ronnebyåns kanter skulle kunna nyttjas som Gehls kantzoner, som en plats att uppehålla sig vid, en plats för vistelse och möten.
Ovan: Ån sedd från Söderbro mot sydöst.
Gordon Cullen – Serial Vision
Den visuella upplevelsen som redskap för att analysera staden med dess platser och
rumsligheter; när man rör sig genom staden uppenbarar den sig framför oss som en rad vyer, sinsemellan åtskilda. Om vi färdas längs en gata ser vi gaturummet som en vy framför oss.
Viker vi av i en korsning ser vi en annan vy. Plötsligt kommer vi fram till ett torg som för oss utgör en tredje vy. Denna företeelse kallar Cullen Serial Vision. En promenad genom en stad upplevs alltså genom skillnader och kontraster, rumsligt, topografiskt eller
materialmässigt.
Genom att titta på stråket mellan Snäckebacksskolan och Munktrappan med inspiration från Cullens metod har jag identifierat ett antal rumsbildningar och dess fysiska karaktär och avgränsning.
Kartan visar åtta punkter längs med promenaden mellan Snäckebacksskolan och Munktrappan. Längs med denna sträcka har jag identifierat åtta olika rumsligheter.
Bild 1. Ett långsträckt rum med en stark riktning framåt. Rumsligheten är relativt stark med omgivande bebyggelse och avslutas med att vägen kröker åt höger. Samtidigt kan man ana att vägen fortsätter då mer bebyggelse skymtar mitt i blickfånget. Förutom vägen i sig så bidrar det låga staketet och trottoaren till att upplevelsen av rörelsen framåt förstärks.
Vägkorsningen som anas åt höger innan den stora villan väcker nyfikenhet.
Bild 2. Fortfarande ett långsträckt rum med en stark riktning framåt. Rumsligheten är även här stark med omgivande bebyggelse på höger sida och trädallé längs med den vänstra sidan. Vägen sluttar nedåt och man kan ana staden. Samtidigt skymtar det gamla vattentornet mitt i blickfånget.
1
Bild 3. Här är gaturummet betydligt vagare. Endast en rabatt sommartid på vänster sida och glest med träd på höger för att rummet flyter ut åt båda sidor. Växtligheten framför oss och att vägen viker av åt vänster bidrar till att man ännu inte kan ana vad som väntar, vilket gör att vi vill fortsätta framåt. Det gamla vattentornet är i blickfånget.
Bild 4. Här är gaturummet nästan obefintligt. Endast bebyggelsen på höger sida ger inramning medan rummet helt flyter ut över parkeringen på vänster. Gamla vattentornet syns inte längre, istället har vi Heliga Kors kyrka i blickfånget, dit är vi på väg.
Bild 5. I närheten av bebyggelsen till höger finns åter ett stöd till rumsupplevelsen. Åt vänster är gaturummet helt odefinierat.
Bild 6. Söderbron, stark rumslighet och med stark riktning framåt.
Bild 7. Torget utgör ytmässigt ett stort rum i stadskärnan. Upplevelsen av platsen är stark samtidigt som rummet är så stort att rumsligheten flyter ut.
Bild 8. Platsen har en mycket stark rumslighet, med bebyggelse på två sidor och med en
höjdskillnad rakt fram. Trappans utformning visar på ett spännande sätt att man kan ta sig vidare.
Arkitektur- och historisk analys
Riksantikvarieämbetet gav ut boken Planering och byggande i kulturmiljöer år 2000. I boken beskrivs en planeringsmetod som utgår från den befintliga kulturmiljön, beskrivet som stadskaraktär ”en arbetsmetodik för att skapa karaktärsfulla helhetsmiljöer”. Denna stadskaraktärsbeskrivning har nära släktskap med norska ”sted-analyser” och svenska ortsanalyser, samt danska ”by-analyser”. Dessa analysmetoder har gemensamt att fokus ligger på rumsliga och arkitektoniska förhållanden samt bevarandevärden.
Illustration till de fyra sammanfattande punkterna.
I boken beskrivs att en orts, en stadsdels eller en stads stadskaraktär består av olika
komponenter. Jag har valt att sammanfatta dessa och göra en egen tolkning för att på så vis följa Ronnebys och Snäckebackens arkitektoniska och konsthistoriska värden enligt de fyra punkterna nedan. Punkterna tycker jag själv sammanfattar det inventeringsarbete som vanligen görs i startskedet när en detaljplan skall upprättas.
1) Tillkomsthistoria och ekonomisk bakgrund, utvecklingsfas, förhärskande ideal samt historiska spår idag
2) Kommunikationsstruktur och hierarkier för gatu- och vägsystem, kollektivtrafikordningar
3) Innehåll med lokalisering och funktionsuppdelning och identifiering av funktioner samt lokaliseringar
4) Bebyggelsekaraktär och struktur, täthetsgrad, ålder, skala, slutenhet/öppenhet samt gators och byggnaders fasadmaterial.
Tillkomsthistoria och ekonomisk bakgrund, utvecklingsfas, förhärskande ideal samt historiska spår idag
Begreppet stad har ända sedan de första nordiska städerna grundades haft en distinkt betydelse. Det var platser som försågs med särskilda privilegier för att vara handelsorter, befolkade av köpmän och hantverkare. De hade sin egen förvaltning och rättsskipning. Platsen som utgjorde
”staden” var geografiskt avskild från den omgivande bygden, gärna genom naturliga avgränsningar men också med murar, staket eller andra anordningar. Det var genom att etablera städer med handelsprivilegier, och med olika åtgärder kanalisera handel och
näringsverksamhet, som stadsmakten och kungen kunde inbringa tullmedel och skatter. Den medeltida staden var ett slutet och reglerat samhälle. Många av de medeltida
stadsorganisationer, såsom vem som hade rätt att handla i och bo i staden, levde kvar länge.
Det var först under 1860-talet som näringsfriheten infördes. Rådhusrätten, där borgmästaren dömde med hjälp av rådmän fanns kvar i många städer in på början av 1900-talet. I
Ronneby upphörde rådhusrätt och magistrat år 1944. (I med och motgång, Ronneby under ett årtusende. Svensson, 2000)
Det första omnämnandet av Ronneby som stad är daterat till 1231, och från 1292 finns det ett skriftligt belägg för Ronneby som stad. (www.cityguide.se) Det är en av Sveriges äldsta städer: efter Birka, Lund, Sigtuna Uppsala, Ystad, Stockholm med flera är Ronneby landets 31:e äldsta stad (av 149) med stadsprivilegier undertecknade år 1387.
(Riksantikvarieämbetet 1997).
Redan långt tidigare bör det ha funnits bebyggelse på denna plats vid vattenfallet där
Ronnebyån gör sin karakteristiska sväng, åkröken, runt höjden där kyrkan är byggd. Med all säkerhet fanns det bebyggelse också ute vid kusten under vikingatiden. Inte precis där Ronnebyån rinner ut i Östersjön, eftersom det då bara fanns en vattensjuk strandäng där, utan på båda sidorna cirka en mil åt vartdera hållet. Det fanns folkrika handelsplatser vid Järnavik och framförallt vid den välskyddade skärgården i närheten av Almö. Hela området från Almö norrut över Björketorp till Hjortsberga och vidare norrut är fyllt med fynd från bronsålder och vikingatid. Vid Björketorp finns ett av Sveriges märkligaste
runstensmonument. Det är en fyra meter hög runsten som är flankerad av två mindre stenar.
Detta monument har tillkommit på 600-talet e Kr. Vid denna tid fanns det endast en liten boplats med några få hus där Ronneby nu ligger. (http://cityguide.se/ronneby/attraktioner/
tillgänglig 080711)
Där Ronneby ligger korsades ån av landsvägen som gick genom Blekinge. Här uppstod tidigt en naturlig knutpunkt och omlastningsplats. Härifrån gick transportleden upp till Småland. Arkeologiska undersökningar har visat att Ronneby vid 1200-talets slut hade en utvecklad stadsbebyggelse. Här fanns redan på 1100-talet en gråstenskyrka som på många sätt skiljde sig från den kyrka vi kan se idag. Under sen medeltid ökar välståndet och staden kom in i Hansans intresseområde. Staden fick kapell, hospital, kloster och myntverk.
Under Nordiska sjuårskriget 1563-1570 fick Ronnebyborna känna av svenskarnas
härjningar i Blekinge. En svag befästningsanläggning mot öster, bestående av mur och vall, kunde lätt brytas igenom av svenskarna vid stormningen den 4 september 1564. Staden blev helt nedbränd och dess befolkning slaktad på order av den svenske kungen, Erik XIV.
Händelsen är känd under benämningen Ronneby blodbad.
Svensk eller dansk stad och heliga kors kyrka
Var Ronneby en svensk eller dansk stad från början? Frågan är inte alldeles lätt att besvara eftersom man inte kan bestämma om
makthavarna i Birka, verkligen hade någon makt över befolkningen i syd. Det är troligare att man hade närmare kontakt med Danmarks kungar. Det finns noteringar om en gränssten i närheten av nuvarande Brömsebro, som skulle tyda på detta.
Dock vet man inte mycket om vad här förehavt förrän bygden började kristnas och kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet. Heliga Kors Kyrka, som idag upptar en framstående plats i Ronnebys stadsbild, började byggas som en av de första kyrkorna i södra Sverige. Kyrkan i Edestad anses dock som ännu äldre, vilket tyder på en kamp mellan området kring Hjortsberga, och området kring åkröken kom att bli den framtida ekonomiska och religiösa medelpunkten. Det äldsta omnämnandet av Ronneby eller som det då stavades, Rattenbu, finns i en kunglig jordebok från 1231, då man med säkerhet vet att Blekinge styrdes från Danmark.
Efter freden i Roskilde 1658 då Blekinge blev svenskt förlorade Ronneby efter hand politisk och ekonomisk ställning, och miste till slut dess stadsprivilegier. Borgarna tvingades att flytta till den nyanlagda svenskstaden Karlskrona, som fick stadsprivilegier 1680.
Handel
Handeln är en förutsättning för våra stadskärnor och nödvändig där människor bor. Handeln kan ses som navet i ett väl fungerande samhälle och är nödvändig för allas vår överlevnad.
Den utgör förutsättningen för städernas framväxt och fortsatta liv. Men handel handlar inte bara om vår överlevnad, den skapar också naturliga möten och samband människor emellan.
Det fördelaktiga läget gjorde tidigt att Ronneby blev en konkurrenskraftig handelsstad, men samtidigt har det också funnits uppenbara nackdelar med en lokalisering i det landområdet som det tidvis fördes strider om. Metall- och verkstadsindustri har präglat näringslivet, liksom sjöfarten. Bland de stora industriföretagen kan nämnas Kockums järnverk och LM Ericsson.
Under 1950-talet hade de flesta kvarteren i staden en egen mjölkbutik eller ett charkuteri, då fanns det cirka 36 000 dagligvarubutiker i Sverige. Jämfört med i dag har antalet
livsmedelsbutiker minskat till knappa 6000. De små speceributikerna slog igen under 1960- talet och ersattes då med varuhus och stora livsmedelshallar, snabbköp.
Foto K. Gylling
Munktrappan och Heliga Kors kyrka.
Externhandeln ökar - liksom antalet bilar.
Att antalet dagligvarubutiker minskat har inneburit att butiksenheterna blivit allt större.
Dessutom flyttar mer och mer detaljhandel ut till mer externa lägen. År 2001 utgjorde upp emot 30 procent av omsättningen i detaljhandeln på vissa orter från externt belägna butiker.
(Dags att handla nu. Boverket 2004. Ss. 7-9)
Förändringarna i handelssektorn är mycket uppmärksammade inom hela EU. Vissa länder som Tyskland, Nederländerna, England, Belgien och Finland, har utvecklat en tydlig politik för att styra kommersiella etableringar på alla planeringsnivåer. En del gemensamma inslag har utkristalliserats, såsom:
Att bevara och stärka stadskärnornas funktion
Att öka utbudet av servicefunktioner i städer och stadsdelscentra Att vidmakthålla balans mellan olika handelsfunktioner i staden Att förnya nedgångna stadsdelar och vitalisera problemområden
Att begränsa bilresandet genom en koncentration av serviceutbudet till stadskärnan, till bostadsnära lägen och till noder i kollektivtrafiksystemet etc.
Att begränsa de negativa effekterna av externa etableringar
(Dags att handla nu. Boverket 2004. Ss. 7-9)
Historiska spår idag
Nya bron, Söderbro stod klar 1950. Bredare och med nytt brofäste. Med den dominerande HSB-borgen Påfågeln från 1965 i bakgrunden. Ur boken En fotografisk stadsvandring i Ronneby av Björn O Svensson.
Den gamla bron var en del av den gamla stadsplanens huvudaxel. (Ur boken: En fotografisk stadsvandring i Ronneby av Björn O Svensson)
Den nya brons placering är en förlängning av Västra Torggatan. Stående på bron syns tydligt spåren från det gamla brofästet.
Gamla brofästet
Foto: K. Gylling
Ny huvudaxel
Den gamla huvudaxeln
Söderbrons ändrade placering har inneburit en ny huvudaxel i nord- sydlig riktning. I fokus för den gamla huvudaxeln stod kyrkan, torget och tingshuset, ett imponerande maktstråk.
Kommunikationsstruktur och hierarkier för gatu- och vägsystem samt kollektivtrafikordningar
Vägnätshierarkier i Ronneby
Motortrafikled 90/110 km/h
Huvudled 30-50 km/h
Lokalgata 30 km/h
Biltrafiken i Ronneby upplevs på många sätt som störande, till exempel upplevs hastigheterna i centrum som höga trots begränsningar till 30 km/h. Många av gatorna i centrum är enkelriktade och gatubeläggningen är till stor del stenlagda.
Kollektivtrafik
Försörjningen av kollektivtrafiken i Ronneby är god. Regional buss- och tågtrafik utgår från Resecentrum där också taxi finns tillgängligt. Dagligen passerar regionaltåget till/från Karlskrona-Köpenhamn varje timma.
Någon kollektiv kommunikation till/från Ronneby flygstation, flygplatsen i Kallinge, finns dock inte.
204 240 242 300 210
210
210 215
210
215
210 211 215
210 211 215
210 204 210
211 215 240 242 242 243 300 600
RESECENTRUM BUSSAR OCH TÅG (Köpenhamn – Karlskkrona)
Gång- och cykeltrafik
Cykel- och gångbanor finns utbyggda i god omfattning i
Ronnebys stadskärna. Cykelvägnätet är logiskt, välskyltat och sammanhängande.
Det grönmarkerade gatorna visar de gator där en särskild cykelbana finns anlagd.
Cykelbana
Innehåll med lokalisering, funktionsuppdelning och identifiering av funktioner samt lokaliseringar
Samhällsfunktioner
Kartan nedan visar viktiga samhällsfunktioners lokalisering i Ronnebys stadskärna.
BANK P KYRKA
APOTEK P
SKOLA
PARK
i
SYSTEM BOLAGE T
STADSHUSET
VÅRD- CENTRAL
/APOTEK SPORTHALL
& IDROTTS- PLATS SKOLA
RESE- CENTRUM PRIMÄR-
VÅRD
TORG &
CENTRUM- HANDEL
KULTURCENTRUM
P
P
De flesta viktiga samhällsfunktioner finns i centrala Ronneby. Avstånden mellan
SKOLA MATBUTIK
MATBUTIK
BIBLIOTEK GALLERIA
Bebyggelsekaraktär och struktur, täthetsgrad, ålder, skala, slutenhet/öppenhet samt gators och
byggnaders fasadmaterial
Övergripande bebyggelsekaraktär
Kvarteret Snäckebacken gränsar indirekt till den stadsmässiga rutnätsstaden och den mer romantiska egnahemsbebyggelsen.
I rutnätsstaden har bebyggelsen till största delen öppna fasader där handelslokaler finns i bottenplan. Det finns undantag men dessa gator är mer i de perifera delarna.
Rutnätsstad, stadsmässig bebyggelse, handel och bostäder blandat
Medeltida gatunät, i huvudsak bostäder men även en del kulturverksamhet Egnahemsområde, bostäder
Arkitektur och material
Genomgående är bebyggelsen i centrala Ronneby uppförd i en lågmäld skala, med våningsantal i huvudsak tre till fyra våningar. Det är övervägande hus av sten och betong i rutnätsstaden, dock finns inslag av äldre träbebyggelse, bl.a. vid munktrappan. I de äldsta stadsdelarna med medeltida gatunätet (Bergsslagen) är bebyggelsen i huvudsak av trä och betydligt mindre i skala, såväl i våningshöjd som i area.
Gatorna i centrala delarna, rutnätstaden, är stensatta med gatsten av granit. Gågatorna är också stenlagda men med betongplattor i mitten av gatan. Strandvägen är dock exempel på undantag, gatan här har istället en asfaltsbeläggning.
I Bergsslagen är gatorna smala, vindlande och är satta med kullersten, gatsten eller smågatsten.
Karlskronagatan, gågata. Hus i två och tre våningar med putsade respektive träfasader. Handel i gatuplan medför en öppenhet. Till stor del är gågatan stensatt med gatsten på ytorna närmast affärerna, och med betongplattor på den del som tidigare var körbanan.
SWOT-analys för Ronneby Centrum med fokus på Snäckebacken
Swot-analysen utgår från kvarteret Snäckebacken och är som en sammanfattning av de andra mer ingående och tidigare genomförda analyserna. Till en början använde jag den mer som en
”brainstorming” men slutligen också som ett verktyg för att tydliggöra vad planförslaget ska behandla.
Styrkor (S)
Snäckebacken utgörs idag av en vacker park, med attraktiv rekreationsmiljö, promenadstråk och direktkontakt till handelshjärtat i Ronneby. Den kuperade terrängen med höga höjder ger fina utblickar över stadskärnan. Småskaligheten i centrum ger närhet till handel och service.
Eftersom Snäckebacken kan anses tillhöra stadskärnan är kommunikationerna goda. Lokalbussar trafikerar området med flera turer om dagen och det är knappt 600 meter till resecentrum där tåg till Köpenhamn och Karlskrona stannar en gång i timmen. Också regionbussar till Kalmar, Växsjö och Malmö stannar vid resecentrum.
Markägoförhållanden är gynnsamma ur omvandlingssynpunkt, eftersom kommunen äger marken.
orsakar parkeringsytor en svag rumslig upplevelse. Ronnebyån avgränsar området från Ronnebys torg. Järnvägen utgör också en barriär.
Relativt stor trafikbelastning är också till nackdel för området då fotgängare och cyklister inte är prioriterade.
Möjligheter (O)
Ny bebyggelse på kvarteret Snäckebacken skulle förstärka gaturummet för Blasius Königsgatan, och samtidigt tillföra nya lokaler för handelsetableringar. Utformningen av gatan kan också göras mer stadsmässig och utformas så att oskyddade trafikanter prioriteras. Kontakten mellan
Snäckebacken och den etablerade stadskärnan skulle samtidigt bli bättre och ytan för det som upplevs som centrum skulle vidgas.
Vägen till Snäckebacksskolan, Esplanaden, kan förstärkas som gångstråk mellan Hälsotorget och stadskärnan kring torget.
Hot (T)
Om ett helhetsgrepp inte tas för Snäckebacken finns det risk för att kvalitéer går förlorade.
Exempelvis anser jag att nyetablering av ett enstaka hus för enbart bostadsändamål riskerar hindra utvidgning för handelsetableringar söder om Ronnebyån. Beroende på var en sådan byggnad placeras i förhållande till Blasius Königsgatan kan gaturummet antingen förstärkas eller försvagas. Vidare anser jag att om parkeringsytan bibehålls fortsätter gaturummet att vara odefinierat. Konkurrensen mellan Blekingekustens städer finns och är ett hot mot Ronnebys attraktivitet som handelsstad.
SWOT-analysen i planförslaget
Identifiering av styrkor, svagheter, möjligheter och hot resulterar i en mängd fakta som
I dag når man bryggan via denna smala trätrappa.
Sammanfattning och sammanställning av Brister/Kvaliteter
Utifrån genomförda analyser av Ronneby centrum och kvarteret Snäckebacken kan ett antal slutsatser sammanfattas, dels över vilka brister som finns men också kvaliteter och möjligheter.
Det resulterar i ett antal punkter som jag tar med mig i arbetet med att utforma ett planförslag.
Brister
Med hjälp av genomförda analyser framkom en hel del brister som bör åtgärdas för att få staden mer attraktiv sedd ur de besökandes vy. Bland annat blev det tydligt att ån genom centrala delarna inte nyttjas till fullo, snarare utgör den en barriär för stadens fortsatta centrums expansion söder ut vilket ytterligare förstärks av järnvägens parallella dragning. Följande brister kunde jag också identifiera:
Strandgatan upplevs inte som en gata i staden, snarare som en genomfart Kontakten mellan norr och söder om ån domineras av bilar
Staden har idag inga bra möjligheter att utveckla mer handel söder om ån Det finns inget utmärkande landmärke (i form av byggnadsverk) söder om ån Gaturummet för Blasius Königsgatan just söder om Söderbro är mycket otydligt
Den som inte vet att här finns en trappa kommer inte för sig att gå ner till bryggan.
Blasius Königsgatan söderut, svag rumsbildning.
På Söderbros västra sida saknas gång- och cykelväg helt.
Vägräcke helt utan finess är en bidragande
Sydväst om torget finns denna
utomhusservering och parkering som ger ett ganska smaklöst intryck.
Skylten hör inte hemma i ett stadsrum. Bidrar
Kvaliteter och möjligheter
Ån är en stor tillgång för staden. Förutom att vara en skönhetsupplevelse kommer det även besökare till centrum sommartid med båt.
Staden har möjlighet att växa tillsammans med ån.
Torget är mycket fint med väl definierade och arbetade ytor. En plats att uppehålla sig på.
Generellt fina material på markbeläggningar i staden. Även möbler och armaturer som skapar identitet finns.
Det finns möjligheter att få staden att växa, i huvudsak söder ut.
