Bottnar, lider och krakhus. Något om hälsingegårdarnas uthus, byggnader, byggningar och andra ekonomiutrymmen

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Gunvor Gustafson, Jan Lundell

Title Bottnar, lider och krakhus.

Issue 45

Year of Publication 2003

Pages 53–70

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

FIGURI. Gårdi Hamre iNorrala,sammanbyggnadiZrform. Akvarellerad teckning

avFerdinandBoberg, iFlälsinglandsmuseum.

Bottnar, lider och krakhus

Något

hälsingegårdarnas uthus, byggnader, byggningar och andra ekonomiutrymmen

av Gunvor

Gustafson & Jan Lundell

Den hälsingska byggnadskulturen och de stora bostadshusen i Hälsingland har länge varit upp¬

märksammade, medan de hus som var grunden

förhälsingegårdarnasekonomiärdåligt beskrivna.

I det följande kommer vi att göra ett försök att

peka på den mångfald av byggnader som finns,

men också påvisaattvarjebyggnad inrymmerfler

funktioner än en. Dessutom vill vi lyfta fram det speciellt hälsingskaochförklarauthusens samband med gårdarnas olika marktyper. Texten kan ses

som eninledning tillenpåbörjad,störreundersök¬

ningavhälsingegårdarnas ekonomibyggnadersom

utförs i samarbete mellan Hälsinglands museum och länsstyrelsen Gävleborg.

Attförsökaredogöraför forskningsläget vad gäl¬

lerHälsinglands ekonomibyggnaderärsvårt,efter¬

somdet finns få heltäckande studier eller arbeten med en helhetssyn ^som utgår från gårdarna som

produktionsenheter. Detta gäller såväl byggnads-

skicksom den_agraramiljövariuthusen ingår och

som deärendel av.En hel deluppgifterkan åter¬

finnasilitteraturen,mendeärspridda och gårsäl¬

lan på djupet. Fortfarande måstevi vända oss till Sigurd Erixonstexteromden svenskabyggnadskul¬

turen,ävenomdei vissadelarärföråldrade och säl¬

lan behandlarHälsingland.' Behovetav en aktuell sammanställning över Hälsinglands utrotningsho¬

tadeekonomibyggnaderär uppenbart.

Hälsingegårdarnas egenartvisar sigmeriuthu¬

sens antal och form än i bostadshusen. Gårdsbe¬

byggelsens uppbyggnad och husens utformningär

enföljdavhurmananvände de markersomfanns

och dedjursomkunde hållas.Men såärdetöver¬

allt.Detsom görgårdarnaiHälsinglandspeciella

är att hälsingebönderna har förstått att utnyttja

en mängd olika marktyper och deras fördelar i olika höjdlägen. Byggnadernas mångfald speglar

markernasläge och topografi, jordmånen och kli¬

matets växlingar. Att byggnadsbeståndet varierar mellanhemgård, bodland och fäbod hörsamman med de förutsättningar till markutnyttjande som fanns på de olika platserna. Hemgården hade

ett stort antal byggnader som hörde samman medåkerbruket,påbodlandet fanns färre byggna¬

der, eftersom sädesodlingen på svaljordarna^ var mindre omfattande. Fäbodens byggnadsbestånd

hörde enbart samman med mjölkdjurens skogs-

bete ochinsamlandet ^avvinterfoder. Ett exempel påhur markanvändningen kan avläsasibyggnads¬

beståndetäratt logarnapåhemgårdarna ärstora med mekaniska tröskanordningar,att de på bod-

landen ärsmå och avsedda förslagtröskning och

att de saknaspåfäbodarna.

Den

hälsingska gården

Desvenskabondgårdarna brukarhänföras till olika gårdstypersomuppvisarolika former beroende på

var i landet de ligger.^ Sedan gammalt har man

av praktiska skäl delat upp gårdarnas hus i man¬

gård, fägård och ladugård. Den gängse bilden av

dennordsvenskagårdenvisar^enenda, sluten gårds- fyrkant med några enstaka byggnader utanför. Av

äldre källor att döma är husgrupperingarna ^mer komplicerade än så.'* Grupper ^av byggnader med

likartade funktioner haravsamtida betraktare och användare settssom olika ”gårdar”. Debyggnader

som finns i gårdarnas ytterzoner, på utägorna, i skogen och vid havet glöms ofta bort eller betraktas gärnasomfristående enheter såsom”fäbodar”och sjöbodar, utan att det klara sambandet med den

ekonomiska helhetsom gården utgjorde framgår.

Till mangården räknades intebara hus förfolk,

utanocksåvissaekonomiutrymmen.Hithördesom

regel stall medfoderbod, portliderlängasamtförva- ringsbodarför gårdsfolketskläder ochmat.Närgår¬

darnabyggdes om under i8oo-talet försvannvissa

avdetidigare husenoch istället förenades flera hus

istörre längor med närliggande funktioner.

Fägården inrymde i första hand utrymmen för djurenmenävenhusförendelavderas foder.Från början verkar det som omvarje djurslag hade ett eget hus: Fähus för korna, krakhus eller småfähus

för getteroch får, svinstiorförgrisar. Hönsenhar

intealltidinrymts i egnahus; derasutrymmenlågi andra djurhus. Senarekom de flestaavdessa bygg¬

naderattingå istoraladugårdsbyggnader, därvarje djurslag hade egnautrymmen.

Närhälsingebönder på 1700-talet talade om en

ladugård avsågdeinteenbyggnad, utanden plats

därlogen eller logarna stod.’ Ilogarnaförvarades

otröskad säd under vinterhalvåret eller så länge

som tröskningen pågick. Därefter hävdes halmen

i logens utbyggda halmskåte,® i halmladan eller i halmlidret,som låg alldeles intill själva logen.Den tröskade säden förvarades i sädeshärbret, som av

praktiska skäl placeradesi närhetenav logarna på ladugården.

Denämndabyggnadernakundevaragrupperade

i klart avskiljda ”gårdar”, men indelningen kunde

ocksåvara merlöstsammansatt. Denfunktionella

uppdelningen var dock klar för bonden. Till en

vanlighälsingegård hörde ocksåettantal byggnader

som inteingickinågonavde nämnda”gårdarna”,

men somändå hördesammanmed denbebyggda gårdstomten. På grund avbrandrisken placerades smedja, kölna, torkbastu,riaoch bakstuga vid sidan

om,påbackar,ibryn ochliknande. Härbrena med

sinavärdefulla innehållavkläder ellermathade lik¬

nandeplaceringar, mende brukade stå såattman 54 KRINGHÄLSINGEGÅRDARNA BHT45/2OO3

hade möjlighet att hålla dem under uppsikt från gårdsplanen.

Som framgått bestod alltså gårdscentrum, dvs.

området kring och närmast gårdstomten, av fyra

”gårdar”.^ Utanför detta område fanns också bygg¬

nadersomlågianslutning tillinägoängen, till sko¬

gens foder- och betesmarker, vid fiskevatten och

vattenfall. Devattendrivna anläggningarna, såsom kvarnar, sågaroch linberedningsverk,varnaturligt¬

vis placerade i anslutning till åar och strömmar.

Påliknandeplatser byggdes också fasta fiskeanord¬

ningar,t.ex.ålkistor och -hus, katsor ochpator.Vid

fiskevattenpå^meravlägsna ställen, därmanmåste övernatta,uppfördes ofta enkla fiskekojor och slog-

bodar. Vid större sjöar fanns ibland båthus, inte bara förförvaringavbåtenutanäven för fiskered¬

skap.Mångabönder-ävenfrån inlandssocknarna

- hadeåtminstonefram till i8oo-taletsjöbodar vid

havet.

Skogen var undervissa årstider en stor arbets¬

plats.Förkvinnornas sommararbeten påfäbodar¬

nafannsbostugor,fähus och kokhus. Ibland fanns

också hölador och härbren. Vissa ”fäbodar” med

plöjd mark hade en större uppsättning hus, bl.a.

logar och stall. I sådana fall talade man i norra

Hälsingland^ombodland, dvs.ennödvändig kom¬

plementgård till hemgården.*

På sommarenvistades man fleradagari rad på slåttermyrarna och hade där slogbodar, hölador

och anläggningar’ såsom inhägnade hässjor och stackgolv för stackat hö. I skogen kunde också

finnas byggda löv- eller starrhöhässjor, eller enkla hässjor inrättade mellan lämpliga träd.

Sedanskogarna skiftats kom böndernaattarbeta

en stor del ^av vintern åt sig själva med timmer¬

huggning och körning. Tillsammans med anställda skogsarbetare vistadesde påfäbodarna och inredde

stallibefintliga byggnaderpåfäboden. Vid awerk- ningsplatser närmare hemgården byggdes enkla,

men isolerade stall, där hästen stod kvar medan

mannen övernattade hemma. Stall ochkojor upp¬

fördes ävenvid kolmilorna.

Jakten var- och är - avstorbetydelse för häl¬

singegårdarnas ekonomi och de byggnader som har använts harvarierat. Fågelfångsanläggningar i

sten och fångstgropar för älg användesinnan eld- handvapnen blev vanliga. Idag bygger bönderna älgpass med tornoch älgslakterier.

Somhittills harframgått bestod alltså den bygg¬

da delen av den hälsingska gården ^av ett stort antalhus,byggnader, byggningar och anläggningar

i anslutning till en rad olika marktyper. Byggnads¬

beståndetvar fördelat i olikazonerutifrån gårds¬

centrum - en bebyggelsestruktur som beskrivs

redani den medeltidaHälsinglagen.'°Förstunder 1700-talet började den medeltida hälsingegårdens

form attförändras.

Delsbo

prästgård år

Dennordsvenskagårdstypen, dit de äldre hälsinge¬

gårdarna räknas,haruppenbarligenvaritmerkom¬

plicerad än den hittills har framställts. Som ett

exempel på hur husen på en gård i Hälsingland

kunde vara organiserade harvi utgått från ettpar

husesyner över Delsbo prästgård från omkringår 1700.“En orsak till valetav tidpunkt ärattdet är först då^somvi_genomde skrivna källornakanåter¬

skapa enbild av en komplett hälsingegård. Att vi har valtenprästgård beror påattdetärsynnerligen ovanligtattfinna uppgifterom ”vanliga” bondgår¬

dar från äldre tid. Prästgårdarnasåg dockutsom

bondgårdar; de byggdes av socknens bönder och

de byggdes utifrån de traditioner och regler som

gällde i socknen. Några större skillnader mellan prästensgård och bondens förekom knappast vad gäller byggnadsbestånd ochutformning.Deflesta byggnaderna på en prästgård tillhörde socknen,

menpåvissahåll kundeprästen äga egnabyggna¬

der eller låta inreda socknens herrstuga eller sov¬

kammare med _egnaväggmålningar.

I den följande beskrivningen har vi utgått från

de bådahusesynerna, men har kommenterat dem utifrån skriftliga, såväl tryckta som otryckta upp¬

gifter från olika tider. Ibeskrivningen användervi 1705årshusesynsprotokoll^som utgångspunkt.De rubrikersomdär räknas_upp,har försiktigtnorma¬

liserats,menmed bibehållnaordalydelser.I några

fall harvijämfört med 1699 års husesyn.Varjehus, byggnad, byggning eller anläggning som upptas i 1705 års syneprotokoll har kommenterats utifrån

vår kännedom ^om den hälsingska byggnadskultu¬

ren. Vi har använtoss av de kunskaper och erfa¬

renheter som vi under flera år har samlat på ^oss

genom egnaundersökningar avhälsingegårdarnas äldre, bevarade uthus.'^

Bland de tryckta 1700-talskällor ^som har varit

mestnyttjade för denhärtextenärnamrligtvis den

FIGUR 2.Stavsäter, Ljusdal. BrokvistenfinnsnumerapåLjusdalsbygdensmuseum.AkvarellavFerdinand Boberg,iHälsinglandsmuseum.

fantastiske hudiksvallsprästen Olof Bromans tex¬

teriGlysisvallur, kyrkoherdeniDelsbo Knut Lena-

eusDelsboa Illustratasamtschäferidirektören Pehr Schisslers skrifter.

Ikommentarerna kommervitidsmässigtattröra

ossfrån och med slutetavi6oo-talet ochca200år framåt.När vi användertidsuttrycksåsom ”i äldre

tid” avservi förhållanden som hör samman med

jordbruksutvecklingen under den agrararevolutio¬

nens början i Hälsingland, dvs. årtiondena före

och efter _{år 1750.} Med ”senare tid” avservi tiden

efter ca1870.

Mangården på Delsbo prästgård år

De byggnadersom varsamladetill mangården^var

i första hand avsedda för människorna och deras

behov. Iallmänhet tänkermannogattde hus som fanns där enbart^varbostadshus,^menvidennärma¬

re granskning finnermanåtskilliga uthus och eko¬

nomiutrymmenmed hushållsnära funktioner.Även

bostadshusen innehöllekonomifunktioner. Delsbo- prästensmangårdsbyggnader bestodavföljande20

hus, byggnader, byggningar och anläggningar:

I. Enbyggningmed förstugaoch^stugamed bak¬

ugn

Trots att detta är ett bostadshus i mangården

kanrummetmed bakugnen räknas tillgårdens ekonomiutrymmen. Bakugnarna har,åtminsto¬

nei senare tid, även varitinrymdai fristående byggnader som placerades nära, men ändå en bitfrånövriga husimangården.'^

I det här fallet och i de följande (2-6) har syneförrättarnaanväntordet byggning,trots att 56KRINGHÄLSINGEGÅRDARNA BHT45/2OO3

FIGUR3. TrevåningshärbreiAlfta kyrkby. Ferdinand Boberg1920, iHälsinglandsmuseum.

det av protokollet framgår, att det egentligen

rörsigombyggnader (se vidare kommentaren undernr. 7).

2. En byggningmedsängstuga, mellankammare

ochförstugamed kvist

Här ärdet alltsåfrågaomettbostadshusenbart

avsettför övernattande gäster.

3. Enstorherrstuga

Liksom den föregående byggningen användes herrstugan endast vid speciella tillfällen, vanli¬

genför fest, husförhöroch andra sammankoms¬

ter. Vanligen ingick herrstugan ^som ett rum i bostadshuset, men herrstugorna kunde också byggas somenskilda byggnader.

4. Engammal byggning med tvänattstugor,hem¬

ligt hus och klädkontor^samttvå källare Vanligen brukar hemlighusen vara placerade i

anslutning till fähusen ellerstallen. Ibland före¬

kommer detattde harinrättats ianslutning till

bostadshusen. Här låg dasset i ^en svale utef¬

ter norra långväggen. I svalen fanns också ett

klädkontor, dvs. ^ettförvaringsutrymme förklä- der.-»

Undernattstugubyggningen fannstvågedig¬

na,välvda källare sombåda bör räknas tillgår¬

dens ekonomiutrymmen. Vid den här tiden användes källarnatroligen för förvaringavolika

kålsorter och rotfrukter, färska eller lagrade mjölkprodukter samt dricka. Husets båda käl¬

larevarförsedda medutbyggdakällarsvalar med nedgång till själva källarrummet under huset.

På grund av att bostadshusen ofta uppfördes

iensödersluttning, utnyttjades gärnahöjdskill¬

naden för en källare under husen. De utskju¬

tande källarsvalarnapå ömse sidoromtrappen

till mangårdsbyggnaderna ärett karaktäristiskt dragidenhälsingska byggnadskulturen.

För det egendomslösa utanvidsfolket, som

var hänvisat tillstenigabackar ibyarnas utkan¬

ter, var potatislyckorna av stor betydelse för

derasförsörjning. Från slutetav1700-talet och

framöver blev friliggande jordkällare av sten

vanliga på utanvidsgårdarnasomförvaringsplats

förpotatis.

Framför de nämnda byggningarna (1-4) löpteett 36meter långt staket medtre dörrar.

Dettastaket har alltså avdelatmangårdeni två delar, en i norrdär bostadshusen låg och ^en i söder, där stallet ochportlidret hadesina givna platser.Påden delen fannsockså bodar för för¬

varingavmatoch kläder,stugorförgästeroch tjänstefolk, utrymmen för hygien och matlag¬

ning.Mangårdens indelning talar för en äldre

strukmrmedenboendedel ochenekonomidel.

Varjehus hade dåenbestämd funktion. Senare kommer alla dessa hus att växa samman till större enheter, t.ex. bostadshus med rum för

såväl ekonomi- som boendefunktioner. Ännu

när de stora tvåvåniga bostadshusen byggdes

under 1800-talet var bostäderna kombinerade medandra_utrymmenändesom varavseddaför bostadsändamål, bl.a. de så kallade oinredda vindarna.'^ Denföljande ”nybyggningen” ärett

tidigtexempel på denna kombination.

5.Stor

re,prevet,källare, mellankammare, bagarstuga

medbakugn, kökskammare, förstuga medett litet kontor ochfyra oinredda rum på vinden

Den här byggnaden var i en eller en och ^en

halvvåning. Vinden utgjorde då ett utrymme undertaketutanangivenanvändning.När över¬

våningen i protokollet kallas ”oinredd”, syftar

man på att där saknades inredning i form av tapeter, målade ytor eller till och med golv.

Närutomstående betraktare på1800-talet tala¬

de ^om oinredda rum i tvåvåningshusen tänkte

de inte på att rummen på övervåningarnavar

praktiska förvaringsrum för gångkläder, säng¬

kläder, andra textilier och textilt råmaterial.'®

Ävenpåden tidenkombinerades alltså bostads¬

husen med ekonomifunktioner. Troligen till¬

kom övervåningarna när tidigare separata för- varingsbodarinnepåmangårdenrevsförattge

plats åtandra,större,byggnader: 1700-talsgår-

den hade avsevärt flerbyggnader än 1800-tals- gården, ^men båda hade utrymmen för lika mångafunktioner.

6. Enfristående kammare med avdelatkontor

Kammaren stod parallellt med nybyggningen (5) ochvaralltså belägenstraxutanför gårdsfyr-

kanten. Nybyggningen och den följande natt-

stugubyggningen (7) sammanbands av ett litet portlidersom leddeuttillbrunnsgården (31).

7. Nattstugubyggning med drängloft, underlig¬

gande mjölkkammare ochstoraportlidretsamt

en mältbodochenfd. mältbod

Närmastdetlillaportlidret fannsenmjölkkam¬

maremed spis, mitt ibyggningenlåg detstora

portlidret och på andrasidanomdettatvåmält-

bodarsommannådde inifrån portlidret. Över mjölkkammaren ochstoraportlidret låg^ennatt¬

stugubyggningochövermältbodarnaettdräng¬

loft.

Föratttasig inpådekringbyggda och slutna gårdarnavar det nödvändigt med en eller två

portar. I det här fallet kan vi ana två typer:

En enklare, därmanutnyttjadeettmindre mel¬

lanrum mellan två byggnader och som troli¬

genanvändesavgående. Denstorainfarten till gårdsplanenvaravsiktligt inrättadsomett port¬

lideri^enstörrebyggningmed två våningar.

Mjölkkammarenhadeenspisoch därförvar det kanske härmanystade under den tidavåret,

dådjuren fanns på hemgården, dvs. från tidiga

vintern, då djuren togs hem från bodianden,

fram tillvåren, dåmanbuförde.

Nattstugubyggningen bestod av flera min¬

drebyggnader och hus, samlade underetttak.

Närenskildahuskropparställdessammanpåett sådant sätt talade man om ”byggningar”, och

sådanalösningartycks havaritvanligareiäldre

tid. När samma hus byggs i ett sammanhang

med engemensam mellanväggkan den beskri¬

vas som enbyggnad.

I äldre synehandlingar stöter man ofta på

ordet ”byggning” och då med betydelsen sam¬

manställda hus ellerbyggnader underettgemen¬

samt tak. När vi utifrån äldre synehandlingar

försöker rekonstruera byggnader, ser vi dem

somkändaplanformer,t.ex. parsmgor.Syneför-

rättarnadäremothartydligenuppfattat delarna 58KRINGHÄLSINGEGÄRDARNA BHT45/2OO3

som olika_rum,ellersomdeuttrycker det,som

”stugor”, ”kamrar”etc. Närman i^senaresyner

på i8oo-talet och i försäkringshandlingar skri¬

ver ordet byggning t.ex. ”mangårdsbyggning”

och”fähusbyggning”, såkanmanmisstänkaatt ordet har förloratsinegentliga betydelse; nuär detfråga^ombyggnader, dvs. deärbyggdaiett

sammanhang med^gemensammamellanväggar.

8.Ett

mal dörrin till gården. I1699 års syn stod ett litet hundhusintillvedlidret. Vedlidret saknade

golv och hade troligen endast tre väggar där skjutgrindenmot gatanvar den fjärde. Detvar

vanligtattvedlidren hade glesaväggarellerrejä¬

lavädringsluckor föratttorka veden.

Vedlidren placerades vanligen i mangården

föratthanäratillbostadshusenseldstädersom

eldades kontinuerligt undervintern. En del av

gårdsfolket vistades på hemgården tillsattlinet hade såttsvid mitten avjuni. Därefter flyttade

de flesta till bodlandet och fäboden. Ioktober

var mantillbakapåhemgården. Under heladen tid man vistades på gården behövdes ved för uppvärmning,matlagning, mjölk- och sörpakok- ning, tvätt, disk och hygien. Största vedmäng¬

denför uppvärmninggickåt hemmavid.

Inte bara vedlidren utan också alla andra lider^varviktiga byggnader ellersnarare utrym¬

men. Det var inte fråga om hus i egentlig mening. Ibland var lidren fristående, men för detmestaingick desomförbindelselänkarmel¬

lan hus, byggnader eller byggningar av när¬

liggande slag. I t.ex. en stallsbyggning kunde

stallslidret knyta samman stallet och foderbo¬

den med en redskapsbod. Lidren fungerade

också som genomkörning (portlider), ^men de kunde samtidigt användas som en mer avgrän¬

sad och _permanent förvaringsplats för seldon

och annanhästutrustning. Ibland kundelidren bestå^avendastetttak.

I de ålderdomliga störslängorna fungerade

lidretsomen tvärgåendeförstuga,varifrånman under tak nådde alla de utrymmensom varnöd¬

vändiga för arbetet med ystningen. Under vin¬

ternanvändes fäbodarnas störslidersom enmus-

säker förvaringsplats för bl.a. sängkläder och

mattorsomhängdespåtvärgåendestänger.

9. En bryggstuga med öppen spis och bakugn

samtinmurad bryggpanna

Bryggstugan tjänadesombakstugaoch för kok¬

ning av djurens sörpa. Bryggstugorna övertog någraavde funktionersomhemgårdarnasstörs hade haftpå medeltiden. Vid tidenförhusesy¬

nen ca 1700 var bryggstugan och fähuset två separata enheter. Senare under 1700-talet och

1800-taletbörjade de attbyggas i ett samman¬

hang ochåtminstone idesenarevinterfähusen finns på ingångsgaveln ett utrymme med mur¬

panna för bl.a. sörpakokning.

10.Brunnpågården

Brunnenvarstensatt.Somskydd ovanpå fanns

en ”bro”, dvs. överhålet fannsen överbyggnad

avträ med lock.

11.Enbyggning med^en redskapsbod,svinhus och häststallmed åttaspiltorsamtskulle

Idet här falletvardetfrågaom enlång byggning

medensvalelängs hela långsidan, vilket antyder

en lång loftbod. Sådana byggnader bör redan på1700-talet hagett ettålderdomligt intryck.

Normalt hade en vanlig bondgård ^ett stall

för en eller två hästar. Det stall som fanns på Delsboprästgårdvaralltsåavsevärt större,vilket troligen hörde samman med att prästen ofta

hadegäster. Redanpå1600-talet hadestallen

iHälsingland skullar,'*men dekunde också ha

enfoderbodväggi väggmed stallet ellerbakom krubban. Detvarinte enbart av praktiska skäl

somhöetförvaradesnärastallet;hästarnas sval¬

hö skulle inte blandas med kornas ängs- eller myrhö.

Iden härstallsbyggningen ingickettsvinhus.

Att stallet placerades i mangården var regel,

menattsvinhuset räknades dit förvånar.

12.En byggning med stall och lider ut till fägår¬

den

Stallet saknadegolv, dörr och spiltor, vilkettalar förettvindskydd. Hit hörde också^ett förlider

uttill fägården.

13.Byggningbeståendeavhemlighus,enbadbastu

med kammare och svaleframförsamt etthöns¬

hus

Alla dessa utrymmenlåg underetttak. Badbas¬

tun hade ^en lave i två steg utefter ena väggen

samtenugnmedskorsten. Golvet hade^enisole-

Jjinikakiit oik -UooÅ/iwrk. i Xalikn^La/noL.

FIGUR4. Yattendrivenlinskäkt och tröskverkiForsa. Linskäkten^tv. flyttadtill Skansen 1918.

TeckningavFerdinandBoberg, iHälsinglands^museum.

randefyllning föratthållavärmen,menbastun

saknade innertak. Innanför bastun lågen kam¬

mare somhadetvåblyspröjsade fönster ochen

spisel. Rummethade trägolv ochvaröppettill

takåsen där undertakets vitlimmade troer var

synliga. Den bastutyp som beskrivs borde ha

varit sällsynt bland bönderna, men fanns hos prästerna.'^ I den föregående besiktningen sex år tidigare var hela kammargolvet täckt med

kål ^som hade tagits in om hösten. Här har vi alltsåett exempel på hur ett påkostatbostads¬

rum tillfälligt kunde användas som ett ekono¬

miutrymme.Motsatsenförekom också. Påsom¬

maren valde gårdsfolket att flytta ut i bodar, fähus,bryggstugor och på vindar. För densom försökerklassificeraenhälsingegårds byggnader

kan det såledesvarasvårtattgeentydigabeteck¬

ningarförvissa avgårdensbyggnadereftersom

användningsområdena kunde skifta efter års¬

tid.

Värtatt noteraärattbadbastunlågpågårds¬

tomten där _ugnens eld kunde passas. Tork¬

basturna, som eldades kontinuerligt när säden torkades, placerades däremot utanför gårds¬

tomten.

14.Tvåbodarmed svaleochettloftöver

Denna intressanta byggnad kan beskrivas som

en loftbod, där varje våning ^var avdelad i två

bodar. Framför bottenbodarna fanns en svale med trappupptillloftgången.Idenenaboden

fanns tvåsädeslårar. Byggnaden tycks alltså ha

använtssom ett härbre, men skiljersigfrån ett sådant, delsgenom placeringeninne pågårds¬

planen, delsgenomattintestå påstolpar. Möjli¬

genanvändes bodarna påloftvåningenför kläd- förvaringoch ellersomsovrum.

60KRINGHÄLSINGEGÅRDARNA BHT45/2OO3

FIGUR5.SjöbodiLakbäcknäraHudiksvall. AkvarellavFerdinandBoberg,iHälsinglandsmuseum.

15. Gamla nattstugubyggningen med tillbyggt vagnslidersamttvå bodaribottenvåningen

Även detta hus^{var en}loftbod. Bottenvåningen hadetvåbodar med ”bro” framför. Hurbodar¬

na användes är ovisst, men med tanke på att båda hade golv och låsbara dörrar bör något värdefullt ha förvarats där. Löftet bestodavtvå

rumvaravdetenaanvändessom drängstuga.

Omkring år 1700 fanns det flera loftbodar påDelsbo prästgård. Idagärdetnäranogomöj¬

ligt att påträffa sådana bodar i Hälsingland. I grannlandskapen, framför allt i Härjedalen, är devanligare.

16. Ett bärbre på 12stolpar med två bottnar ocb

intimradsvale, avdeladitvå rum.

Dörrarnavarförsedda med starkagångjärn och

lås. Inne i härbret fanns fyra lårar. En trappa

ledde _upp till övre botten där det fanns sex lårar. Lårarnas antal antyder att detvar fråga

om en stor byggnad, vilket de tolv stolparna, fyra stolpari trerader, ocksåvisar. Genom att detstorahärbret hade^enintimrad svale fick det

enslät,magasinsliknande framsida.

17.Ett

ar.

Dettahärbrevar mertraditionellt och hadetro¬

ligen en öppen gavelsvale. På bottenvåningen

fanns tresädeslårar.

I härbrena förvarades hela årsbehovet ^av

spannmål och även utsädet till nästa år. Ofta hade gårdarna åtminstone två härbren, ett för spannmål och ett för förvaring ^av torkat och

saltat kött samtfisk och andra matvaror. Här¬

brenavarsåledes mycket viktiga byggnader.De

vartäta och vältimrade och försedda med lås,

så att varken djur eller ovälkomna människor

kunde ta sig in. För att förhindra stöld kunde bottenvåningens golvvaradubbelt och fyllt med halm, sand, sten eller tegel. Avsikten med de

dubblagolvenvaratthindra säden frånattrinna

utom någonborradesiggenom golvet.

Förattskydda härbrena från brand undvek

manattplacera deminnepåsjälvamangården.

Istället ställdes destraxintill,menändåsånära mangården^attgårdsfolket kunde hålla uppsikt

över dem och deras värdefulla innehåll. Troli¬

gen hörde placeringen också^sammanmedatt de skulle ståluftigt och torrt.

18.En ria norr omgården

Av beskrivningen framgår att rian var i8 ^varv hög, vilket skulle kunna tala för en höjd på åtminstone tre till tre och en halv meter. Inn¬

anför dörren fanns en ugn, murad av gråsten ochtegel. Dettautrymme avskildes motlogen

av enlågbalkavgrovtvirke.Över ugnenfanns

en lave,byggd av sexplank och tre rundstock¬

ar. Golvet bestod ^avii grovaplankor påvilka

säden tröskades.Övertröskgolvet fannsenbot¬

ten avkluvet virke. På ena långväggen och på

enagavelnfanns två smågluggar. Påde övriga väggarnafanns dörrar.

Riorna kännetecknas ^{av att} de är förhål¬

landevis höga och vältimrade med tätt, grovt

golv,ugnutanskorsten,sotiga innerväggaroch någon form av vädringsluckor för att reglera

värmeoch drag.

Riornabrukaroftaförknippas med skogsfin-

skamiljöer.Riansfunktionvardubbel:Förutom

attkärvarnamedsvedjeråg torkades där,använ¬

des denföratttröska säd. F-Iurvanligt detvaratt-

hälsingegårdarna haderioroch hur vanligt det

varattmantröskadesvedjerågidemär ovisst.“

Rior tycks ha förekommit oftare i äldre tider

änsenare. Under i8oo-taletpropageradestats¬

makten _genom hushållningssällskapen för att återinförarior. Den s.k. Gästrikerian blev_gan¬

skatalrikiGästrikland och även iFdälsingland byggdesnågra."'*

19. rökbastu söder om gården med sluten

svale.

Nästaallahälsingegårdar har haftenbastu för

att torkasäd, fläsk, kött, fisk och lin. Denpla¬

cerades avskilt med tankepåbrandfaran.

Utmärkande för rökbasturna är deras rek¬

tanguläraform med dörr pågavelnviaenöppen svale, jordgolv och^ugnmittpågolvetsamt mot¬

ställdagluggar på långsidorna. Längsinnerväg¬

garna löper två breda lavar där den tröskade

säden torkades. Underyttertaket,^somär öppet till kroppåsen, finns två lägre placerade åsar.

Ibland kan man se attdessa harutgjortunder¬

lag för ^ett lägre, smalt innertak,vars funktion

kan havaritattisoleraoch fördelavärmenfrån

ugnen ut till sidorna där torklavarna har sin plats. Numera är det ytterst sällan man finner någrahelt bevaradeugnar.

20.Enkölna söderomgården

Dagens bevarade kölnor på hälsingegårdarna

ärsynnerligen få. Kölnorna eller plåtarna,som de kallades isenare tidäroftakvadratiska och

höga. Deskorstenslösa ugnarna varbyggda av

gråsteneller tegel och placerade på nedre bot¬

ten. På övre bottnen fanns lavarna, där man torkadedengrodda sädensomskulle användas

vid öltillverkningen. En invändig trappa ledde

upp till lavarna, men varjevåning kunde även

nås utifrån_genomvarsindörr.

Ladugården

Idag får ordet ladugård oss att tänka på en sen¬

tidabyggnadmed flerautrymmenför djuren, deras foder,redskap ochannat.Iäldre tidvarladugården

den plats där ladorna dvs. logarna, samlades. Till prästgårdens ladugård hörde:

21.En rågladamed två golv och enloge

Rågladan hade tvådörrar. Intill rågladan stod

etthalmlider.

zz.Etthalmhus

23.Enkornlada med två golv ochenloge zAf.Enärtlada med tvågolv ochen loge

25.Ettfoderhus med lider

z6.Engammalhalmlada västeromkornladan

Vid börjanav 1700-taletfanns detinte mindre

äntrelogarpåprästgården, troligen föratthålla

isärde olikagrödorna. Allatrelogarnavar par¬

logar medtäta tröskgolv i mitten, omgivna av

förvaringsutrymmen för den otröskade säden.

62KRINGHÄLSINGEGÄRDARNA BHT45/2OO3

Anmärkningsvärtärocksåattrågladan hadetvå dörrar, vilket kan antyda en äldre placering i gårdenfrån den tid dåhalmentogsdirektintill

fähuset.

I Hälsingland kallades logarna trösklador

eller kornlador och de hörde till bondens vikti¬

gaste hus. De var vanligen gediget byggda av

tätt, draget timmer. Betecknande förde äldre, bevaradelogarnaiHälsinglandärattdeärrela¬

tivthöga ochattdeävenuppvisarandra planty¬

per än demervälkända enkel- och parlogarna.

Tröskgolven eller logkistorna där säden trös¬

kades bestod ^av _grova klovor eller plank som hölls _{täta genom} att tiljorna kunde dras ^sam¬

man av kilar från utsidan. Golven var därför intimrade iväggarnaoch synliga på byggnader¬

nas utsidor. De _grova golven skulle hålla för slagornas påfrestning. Mellan logkistan och de omgivande golven, därden otröskade säden för¬

varades, infogades låga intimrade balkar, vars

uttimradeknutskallar är synliga på långväggar¬

na.Ibland kan balkarnavarainfälldaiväggarna.

Balkarnas funktion var dels att avgränsa log¬

kistan från sidoutrymmena, dels attstabilisera väggarna. För attväggarnainte skulle kalva ut måsteväggarnaockså hållas ihop upptill, vilket

skedde_genomtvåintimradeåsar,somgicköver balkarna.

Ianslutning till rågladanoch kornladan fanns halmhus, där halmen förvarades sedan säden tröskats. Ofta glömmervi attden öppna åkern

var en betydande fodermark och att halm var enviktig koföda. Foderhusetmedsittlider(25)

intill ärtladan^vartroligenavsett förärtriset.

Fägården

Djurens hus samlades till ett bestämt ställe efter¬

som man ville hålla borta korna från den plats

där folket rördesig. Atttain kornapå mangården

varidet närmaste otänkbart. Ifägården och nära djurhusen fanns ocksåvissabyggnader fördjurens foder.

zy.Ettfähus medtre rum och44båsplatser Enligt husesynen hade fähuset ”dubbelt taak”.

Huruvida detta avsåg att yttertaketvar gjort i

två lager eller om det syftade på ett ytter- och

ett innertakframgårinte. Eftersom det^varett

vinterfähus kanetteventuellt innertakintebara hatjänatsom isolering,^utanocksåsombotten

fören höskulle.

Envanlig bondgårdiHälsinglandhade mel¬

lan sexoch åttamjölkkor, och fördessa fanns

minsttre fähus:Ettpåhemgården, ettvid bod¬

landet ochettpåfäboden. Hemgårdarnas fähus

vari första hand avsedda för korna och deras foder under vintertiden. Vinterfähusen hade därför^en eldstad med inmurad _murpannadär sörpankokades.Vid den öppna spisenifähuset

kunde kvinnorna sittaoch arbeta. Spisensoch djurensvärmegjorde attpigorna gärnalåg och

sovifähusenpåvintern.Bodiandens och fäbo¬

darnas fähus användes undersommaroch höst och behövde därför varken isolerandeinnertak, höskulle eller eldstad.

Som tidigare har framgått kunde många av

hälsingegårdarnas hus och utrymmen ha en

mångsidig användning. Fähusetvar ett sådant.

På _sommaren, när korna ^var borta, städades

det_ur; påsenaredelenav1800-taletladestras¬

mattorpåde renskurade golven ochde^sominte flyttade med djuren till sommarbetet ^sov i fä¬

huset.Mattorochbäddadesängaruppfattades

som permanenta inredningar av sekelskiftets

besökandeturisterochmuseimänpåfältarbete,

vilkaförvånadesöverhur välhälsingebönderna

toghand omsinakor.“

Fähusensursprungsform finns idag bevarad på vårafäbodar. Detärrektangulära byggnader

med ingångfrån enagaveln och de ligger ofta

i en sluttning med den andra gaveln rest på höga stolpar, vilket ger plats för den utgöds-

lade dyngan. På samma gavel finns därför två vindögon, klackar ellerdyngluckor. Ibland sak¬

nas synligaöppningarpågaveln. Utgödslingen

sker dåvialuckorigolvets dyngrännor och göd¬

seln hamnar under fähuset. I de fall fähuset harettfönster,sitterdetöveroch mellangavel¬

väggens dyngluckor. Invändigt ärkorna place¬

radeibåslängs långsidornamed huvudena^mot ytterväggarna. Ihusets mittfinnsengång, som omgesav tröfalleller dyngrännorsom mynnar idyngluckorna.Normalt brukar det finnassex

till åtta bås påvarje långsida. På en avsidorna finns dessutomettparmindre båsellerenkätte för kalvar.

Detvarvanligtatthälsingegårdarnas hus pla-

FIGUR6.BondgårdariEdsbyn, Ovanåker. AkvarellavFerdinand Boberg, iHälsinglandsmuseum.

cerades isluttningar, därmankunde dranytta

avtopografin.Vad gällde fähusenvarplacering¬

enpraktisk då gavelpartiethamnade högtöver

marken och byggnaderna hölls fria från dyng-

städernas fukt. Även logarnas och ladugårds- komplexens långsidor ställdespå höga trästol¬

par eller under slutet av i8oo-talet, på smala, höga, kiladestenstolpar. På såsättskapadesen

undervåningmedutrymmenförkärror,skaklar, ved, hässjevirkem.m.Ofta kundeockså svinhu¬

senfå^ensådanplacering, byggdasomsjälvstän¬

diga enheteri form ^av timradelådor. I senare tidbyggdes svinhusenavhuggenstenpåsamma ställe.

iS.Ettnyttgethus

Gethusetmätte6,6^x6meterochvaralltsågan¬

skastort.Någoninredningnämnsinteoch där¬

förärdettroligtattdjurenfick gå frittdärinne,

vilketvarmöjligt undervintern, då desannolikt

inte gav någon mjölk. Gethuset var här skilt

från fähuset.Numeraharsmåfähusenvuxitsam¬

man med ladugårdarnas fähusdelar, menfort¬

farande kanmanpåfäbodarnafinna den gamla lösningen medseparatabyggnader.

Getternavarviktigaochnyttigadjurför häl¬

singebönderna och därförhöllman så många

som möjligt. Tillskillnad motfåren ansågs de tåliga och inte såkräsna; de var tillfreds med

enklare foder såsom en- och tallbuskar. Dess¬

utomgavde mycketmjölk, fetost,goda skirm, ull,raggoch horn.Getdyngaansågsdubbeltså

brasom annangödning, påstår Broman.^’

29.bodmed svaleframför

Iden här bodenförvaradessörpfoderochden

vardärföravdelad med tvåbalkar förattåtskilja

olika sorters foder. Sörpa bereddes dagligen

genomattkokandevattenblandades med alle¬

handa foder i storakittlar, ivilka soppan fick

svalna till ett begärligt kraftfoder som gavs till mjölkdjuren. Förutom denämnda ingredienser-

64KRINGHÄLSINGEGÅRDARNA BHT45/2OO3