Pedagogers tankar kring språkarbete i förskolan: En kvalitativ intervjustudie

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Estetisk-filosofiska fakulteten

Therese Gustavsson

Pedagogers tankar kring språkarbete i förskolan

En kvalitativ intervjustudie

Pedagogues´ thoughts on language work in preschool

A qualitative interview study

Examensarbete 15 hp Lärarprogrammet

Datum: XX-XX-XX

Handledare: Annika Åstrand

Abstract

In my study about preschool teachers´ work regarding language development in preschool the idea is to investigate how the preschool teachers´ think about the language works in preschool.

Through a qualitative interview with preschool teachers the idea was for me to understand how pre- school teachers think regarding this issue. The primary questions that I have are:

 How does pedagogue in preschool think regarding the work with language development in preschool?

 What experiences do preschool teacher´s have in work with language stimulation in pre- school?

I have come to the conclusions that the language stimulations tools preschool teachers use is lan- guage games, reading loud to the children and pictures as help for children’s language development.

I have also come to the conclusion that preschool teachers think the environment in school and home are very important for a child’s language development.

Keyword: Language development, language stimulation, language games and language environ- ment.

Sammanfattning

I min studie om pedagogers arbete med språkutveckling i förskolan är syftet att undersöka hur pedagogerna tänker om språkarbetet i förskolan.

Genom en kvalitativ intervju med 3 stycken förskollärare ville jag se hur förskollärare tänker kring detta. Frågeställningarna jag utgått ifrån

 Hur tänker pedagoger i förskolan kring arbetet med språkutveckling i förskolan?’

 Vilka erfarenheter har förskollärare av att jobba med språkstimulering i förskolan?

Slutsatserna jag kommit fram till är att det språkstimulerande arbetet förskollärarna använder sig av är högläsning, språklekar och bilder som hjälp för att främja barns språkutveckling. Även att de tycker att miljön på förskolan och hemma är viktig för barns språkutveckling.

Nyckelord: Språkutveckling, språkstimulering, språklekar och språklig miljö.

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.2 Syfte 1 1.3 Frågeställning 1 2. Litteratur 2

2.1 Litteraturgenomgång 2 2.1.1 Språklig medvetenhet 2

2.1.2 Förskolans roll 3

2.1.3 Miljön 3

2.1.4 Leken 4 2.1.5 Böcker 4

2.2 Tidigare forskning 5 3. Metod 7 3.1 Val av metod 7 3.2 Urval 7 3.3 Datainsamling 7 3.4 Etiska hänsynstaganden 7

3.5 Genomförande 8 3.6 Databearbetning 8

4. Resultat 9 4.1 Språkstimulering vid rutinsituationer 9 4.2 Språklekar 10

4.3 Högläsning 10

4.4 Bilder och Tecken 11

4.5 Miljön 11

4.6 Tester och Metoder 12

4.7 Dokumentation 12

5. Avslutande diskussion 14

5.1 Metoddiskussion 14

5.2 Resultatdiskussion 14

5.3 Fortsatt forskning 18

Referenslista Bilagor

1

1. Inledning

Språket är en viktig del i vårt arbete som förskollärare. I läroplanen i förskolan (Skolverket, 2010) står det att ”Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen.” (s.7) Detta är viktigt att man som förskollärare gör och tänker på. Att vara lyhörd för barnens intressen och göra lär tillfällena roliga efter dessa. Läroplanen är till för att följas av personal på förskolan och därför är det viktigt att man som förskollärare alltid har med sig den i bakhuvudet när man planerar för verksamheten. Svensson (2005) skriver att det språkstimulerande arbetet i förskolan är en viktig del för att barn ska få ett rikt språk. Svensson säger att som förskollärare lägger vi grunder för barns utveckling och språket är en del i den utvecklingen. Därför är det viktigt att det

språkstimulerande arbetet i förskolan tas på allvar och att vi som snart nyutbildade förskollärare vet vad vi gör när vi kommer ut i verksamheterna.

1.2 Syfte

Syftet med min studie är att undersöka förskollärares erfarenheter av och hur de upplever sitt arbete med språkutveckling.

1.3 Frågeställningar

 Hur beskriver förskollärare sitt arbete med språkutveckling i förskolan?

 Vilka erfarenheter har förskollärare av att jobba med språkstimulering i förskolan?

2

2. Litteratur

2.1 Litteraturgenomgång

I den här delen kommer jag ta upp vad författare och forskare säger om språkutveckling i förskolan.

Jag har delat upp litteraturgenomgången i olika temarubriker

 Språklig medvetenhet

 Förskolans roll

 Miljön

 Leken

 Böcker

2.1.1 Språklig medvetenhet

Språket är något som följer oss genom hela livet. Det börjar med joller när vi är nyfödda och

fortsätter att utvecklas under hela vårt liv. Detta skriver Svensson (2005) och menar även att språket gör att vi kan förstå vår omvärld och att språket är en källa till glädje. Även Torneús (2000) skriver att barns språk behöver mångsidig kommunikation med andra människor, ett nära samspel för att utvecklas och att de redan från en tid efter födseln deltar aktivt i samtal.

Torneús (2000) menar att språklig medvetenhet är när man distanserar sig till språket och tänker över det. Hon kallar det metalingvistik hållning medan Eriksen Hagtvet (2006) kallar det

metaperspektiv. Det innebär att barnet ser ordets funktion och form och inte bara vad det betyder.

Att barnet funderar över språket och märker att det är skillnad på hur det sägs eller skrivs i stället för om man inte har en språklig medvetenhet tänker på vad som sägs och skrivs. Detta är inte något som kommer självklart för barn i deras språkutveckling utan är ett svårt steg. Eriksen Hagtvet (2006) skriver att barn som har en språklig medvetenhet, i stora drag har bättre läs- och skrivutveckling än barn som har låg språklig medvetenhet. Svensson (2005) skriver att språklig medvetenhet innehåller många delar av medvetenhetsstadier. Det kan vara att barnet säger fel när det talar men då rättar sig själv, att det kan rimma, delar upp ramsor med att klappar med händerna mellan vissa ord.

Eriksen Hagtvet (2006) skriver att barn som har språkkänsla har fått mycket stimulans med hjälp av högläsning, samtal och rim och ramsor. Eriksen Hagtvet (2006) skriver även att nyare forskning tyder på att det är genom erfarenhet språklig medvetenhet bildas och att det genom hela

utvecklingsförloppet ska stimuleras.

3 2.1.2 Förskolans roll

Bjar och Liberg (2003) skriver att en central roll som förskolan har är att möta barn och stödja deras språkutveckling, detta är viktigt då de ska ges möjlighet att följa och vara aktiva i samhällets

demokratiska processer. Vi behöver språket för att göra oss förstådda. Det behöver inte bara vara det talade språket utan även genom bilder, gester, dans, miner m.m.

Bjar och Liberg (2003) skriver även att ”Språket är ett viktigt redskap för att utveckla

omvärldsförståelse.”(s.19) Eftersom språket är en sådan viktigt del i vårt samhälle i dag, måste vi ha språket med oss redan från barndomen.

Lindö (2006) menar att kontakten och tryggheten barn känner hos pedagoger på förskolan är avgörande hur deras kommunikationsutveckling kommer att vara under den första tiden på förskolan, även hur professionella pedagogerna är. Lindö (2006) skriver även att det finns tre viktiga saker som är viktigt hos pedagogen, det är vägledning, svarsbeteende och engagemang.

I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) står det att i förskolan ska varje enskilt barn få chansen att växa och utvecklas, att det ska läggas stor vikt vid barns språkutveckling, att den ska stimuleras för att väcka barnets nyfikenhet och intresse för skriftspråket. Har barnet ett annat modersmål än svenska ska det få möjlighet att utveckla både svenskan och sitt modersmål. I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010) står det även flera punkter om hur barnen ska få chans att utveckla sitt språk och få intresse för skriftspråket och att få ett rikare ordförråd. Att de ska få chans till att kunna argumentera och ställa frågor, berättande och att kommunicera med andra står också med. Pedagogerna i förskolan ska se till att alla barnen utmanas och sporras i sin språk- och kommunikationsutveckling. I förskolans läroplan (Skolverket, 2010) står det även skrivet att läroplanen ska följas av de som jobbar i förskolan för att bidra till att deras uppdrag genomförs.

2.1.3 Miljön

Svensson (2005) menar att barnets miljö har stor del i barnens språkliga medvetenhet och

språkutveckling. De behöver vuxna att samtala med, vuxna som lyssnar och ställer frågor. Har inte språket så stor roll i en familj är det bra om pedagogerna på barnets förskola gör så föräldrarna blir mer medvetna om det. Ge föräldrarna lite tips om hur de kan samtala med barnet. Att de kan delge sina vardagserfarenheter till barnet, ställ följdfrågor på det barnet berättar och pratar om, det är bra om de sitter ner i lugn och ro och pratar med barnet vid t.ex. middagen eller vid läggning. Svensson (2005) skriver även att det är bra om pedagogen visar och pratar med föräldrarna om hur viktig

4 föräldrarnas del i barnets språkutveckling är och att man från förskolans håll räknar med

föräldrarnas insatser.

2.1.4 Leken

Svensson (2005) menar att leken är viktig för språkutvecklingen och ger barnen möjlighet att leka med ord och lära sig olika språkliga uttryckssätt. Johansson och Pramling Samuelsson (2007) skriver att leken gör att barn tränar sin kommunikativa skicklighet, att i leken är ständigt språk, fantasi och kroppsliga uttryck närvarande. Det behöver inte finnas en konkret person med i leken men det finns alltid något eller någon som barnen kommunicerar med, en fiktiv person eller en fantasi värld.

Johansson och Pramling Samuelsson (2007) skriver även att lek och lärande är oskiljbara i barns värld och att det betraktas som varandras förutsättningar. Genom leken blir barn delaktiga i det de lär sig, pedagogen är med och styr men det är barnet och dess intresse i leken som är den ledande faktorn.

Språklekar är något som är bra att använda sig av i förskolan, det är olika sorters lekar som tränar olika delar i språket beroende på vilken lek eller övning man tar. Som Svensson (2005) skriver är syftet med språklekar att de ska vara roliga att göra för barnen. Det ska inte vara något de känner sig stressade över eller känner att de övar. Språklekar kan man göra var som helst. Ute som inne.

Språket ska vara roligt att leka med, det ska ge positiva känslor och barnen ska känna bra känslor och synsätt till att lära sig. Svensson (2005) skriver även att alla försök ska uppmuntras, allt

accepteras inget är fel och blir det fel kan man bara spinna vidare på någon annan språkövning eller ljud.

När man ska göra språkövningar med barn är det bra att veta hur språkljuden artikuleras. Då det är lättare att få en bild över vad barnens uttalssvårigheter ligger. Språkljuden delas in i var och hur de artikuleras i munhålan, Svensson (2005). Artikulationsställena brukar delas upp i läpparna, hårda eller mjuka gommen och tänderna. Det finns många olika språklekar som går att göra för att träna språkljuden. Genom att leka att man låter som en snok ( ssssss ) tränar man s-ljuden. Det går även att leka tåg, då får barnen tuffa runt i rummet och låta som tåg. Då tränas tj-ljud, sje-ljud och f-ljud.

Svensson (2005) skriver också att det är viktigt att man gör språklekarna ofta så inte barnen hinner glömma och att de ska ha variation och stigande svårighetsgrader.

2.1.5 Böcker

5 Svensson (2005) skriver att det är väldigt viktigt att man läser mycket böcker för barnen dagligen i förskolan. En del barn får inga böcker lästa för sig hemma och genom att få det på förskolan ger man de barnen en chans att komma i kontakt med det skrivna språket och allt det kan ge, som fantasi, glädje, sorg och spänning.

Svensson (2005) menar även att det bästa hjälpmedel vi har för att ge barnen ett rikt språk är just böcker. Det finns så många olika språkstilar i böcker och på sikt ger det barnen ett mer självständigt förhållande till språk. Enligt Persson och Wiklund (2008) är barnboken på väg att försvinna i många familjer och ersättas av film, därför är det viktigt att man i förskolan läser för barnen inte bara för att det utvecklar deras språk utan också för att det väcker nyfikenheten hos dem för skriftspråket och deras eget intresse för att läsa.

2.2 Tidigare forskning

Tidigare forskning är svårt att få tag i när det gäller pedagogers tankar kring språkutveckling i förskolan. På skolverket (2009) står det att få studier har gjorts kring barns språkutveckling och språkmiljö.

Här nedan följer ett sammandrag av en artikel som två forskare har skrivit om en metod som är framtagen för att stimulera barns språk.

Conversation Stations (CS): Promoting Language Development in young children är en artikel som är skriven av Mary Alice Bond och Barbara A. Wasik ( 2009 ). Artikeln handlar om en metod som heter conversation stations som ger barn möjlighet att utveckla sitt språk.

Bond och Wasik (2009) skriver i sin artikel att CS metoden är en konversations station där barnen får möjlighet att prata enskilt med läraren och få feedback på sitt språk. Den här metoden kan användas som en effektiv aktivitet för att uppmuntra utvecklingen av barns språk och ordförråd.

Genom att använda sig av denna metod dagligen i verksamheten blir barnen bekväma i sitt sätt att prata med både vuxna och andra barn. Metoden ger inte bara barn möjlighet att utveckla sitt språk utan också ger det läraren en chans att lära känna sina elever bättre och ger läraren möjlighet att veta vilka hjälpmedel barnen behöver.

Bond och Wasik (2009) skriver i sin artikel att CS metoden tillämpades en förskola i USA för att ge barnen där möjlighet att utveckla sitt språk. Forskningen har visat att barn som bor i fattiga områden har sämre möjlighet att utveckla sitt språk och ordförråd än barn som kommer från familjer med

6 mer pengar. De skriver även att det är viktigt att barn i tidig ålder får möjlighet att utveckla sitt språk och att detta är väldigt svårt eftersom dagens barngrupper är stora och lärarna har begränsat med tid för varje enskilt barn. I artikeln skriver de även att barn har främst möjlighet att utveckla sitt språk i hemmet eftersom barngrupperna är stora och att de barn som är från en fattig familj har sämre möjligheter för detta. Bond och Wasiks (2009) forskning har visat att enskilda samtal

utvecklar barnens ordförråd och språk, därför är det viktigt att föräldrar kommunicerar med barnen hemma så barnen utvecklar sitt ordförråd och använder sig av mer komplicerade meningar. Att barn får utveckla sitt talade språk tidigt har betydelse för hur barn senare uttrycker sig skriftligt. En viktig del i utveckling av språk är att läsa böcker. Studien visar att det är av stor vikt att barnen får möjlighet att diskutera det de läst, gärna i nära anslutning till när de läst boken. Det är bra om läraren ställer öppna frågor till barnen om det lästa, inte bara frågor som barnen kan svara ja eller nej på. Enbart läsning ger barn ett rikare ordförråd men om man öppnar en konversation om boken efteråt ger det ett annat sätt att använda språket och ger barnen rikare språk i längden. Bond och Wasik (2009) skriver i sin studie att det är viktigt för barns språkutveckling att ha dagliga dialoger och denna metod skapar dessa möjligheter. Metoden innebär att läraren stället öppna frågor till barnen och ger dem möjlighet att diskutera med varandra, vuxen-barn och barn-barn. En annan taktik i denna metod är att baka in barnets språkutveckling i leken, eftersom leken är en naturlig aktivitet för barnen. Läraren uppmuntrar då barnen under lekens gång att prata med varandra, säga vad man gör och vad de planerar att göra. I metoden ingår det också att både den vuxne och barnet lyssnar aktivt på det som sägs. Detta för att de senare ska kunna återkoppla och ställa frågor om det de gjort. Bond och Wasik (2009) skriver att det som skiljer denna metod från andra

språkstimulerande metoder är att läraren bara fokuserar på ett barn i taget. I normala fall är läraren tillgänglig för alla barnen samtidigt men i denna metod är det ett och ett barn som får möjlighet att få all sin uppmärksamhet av läraren. Bond och Wasik (2009) menar att när läraren fokuserar på ett barn i taget gör att han eller hon kan möjliggöra en konversation med barnet baserat på barnets intressen, känslor och tankar. Bond och Wasik (2009) trycker mycket på i sin studie att barnens ordförråd är väldigt viktigt för att barnets ska få ett så rikt språk som möjligt, att barnet hela tiden får delta i konversationer och att det är viktigt att man använder sig av metoder i förskolan för att uppnå detta mål.

7

3. Metod

3.1 Val av metod

Jag har i min undersökning valt att använda mig av den kvalitativa intervju och använt mig av den halvstrukturerade intervjun. Kvale (2009) menar att en halvstrukturerad intervju är som ett

vardagligt samtal men mer professionellt, det är inte ett öppet samtal och inte heller ett slutet frågeformulär. Jag valde att använda mig av denna metod för att kunna ha ett mera fritt samtal och kunna ställa andra frågor som kommer upp under tiden. Jag hade från början tänkt göra

observationer men sedan tyckte jag det skulle ta för lång tid, därför valde jag att använda mig av intervjuer. En enkät undersökning skulle jag också kunnat använda mig av men det kändes för opersonligt för mig. Intervju var den bästa metoden för min undersökning.

3.2 Urval

Jag valde att intervjua tre förskollärare från tre olika kommuner. Varför jag valde att intervjua förskollärare från tre olika kommuner var att jag ville se om det blev någon skillnad på resultatet jag fick fram. Om det blev skillnader kommunerna emellan, om de arbetade olika och hade olika

upplevelser. Alla tre är utbildade till förskollärare och hade jobbat i många år. De hade jobbat i 21 år, 34 år och 42 år. Två av dem går även olika kurser på Karlstads universitet när de tycker att de

behöver utvecklas mer och få nyare kunskap.

3.3 Datainsamling

Vid intervjuerna använde jag mig av inspelning för att lättare kunna sammanställa intervjuerna senare men även för att det var lättare att koncentrera sig på vad personen jag pratade med sa. Jag ville ha fokus på samtalet och inte på att skriva ner vad personen säger. Kvale (2009) menar att man med bandspelarens hjälp får mer fokus på samtalet och ämnet för att senare kunna lyssna av vad som sagts. Kvale (2009) menar också att med inspelningens hjälp får man med hur personen man intervjuar låter, vilket tonfall den har och vilka ord och pausar som används. Jag använde mig även av ett anteckningsblock, i det skrev jag stödord och andra saker jag kom på eller märkte under samtalets gång.

3.4 Etiska hänsynstaganden

När jag träffade förskollärarna informerade jag dem om de forskningsetiska principerna från vetenskapsrådet (2002) , informationskravet, samtyckets krav, konfidentialitetskravet och

nyttjandekravet. Dessa krav innebar att jag informerade om vad syftet med min undersökning var och att det var helt frivilligt att ställa upp på intervjun och att de när de ville kunde avbryta intervjun

8 om de så önskade. Jag informerade även om att jag kommer anteckna och spela in samtalet och att det kommer förstöras efter mitt examensarbete godkänts. Detta skrev jag även i mitt brev till förskollärarna, se bilaga 1. Jag informerade även att jag inte kommer använda deras riktiga namn eller förskolans namn i undersökningen. Kvale (2009) skriver att i vissa intervjuer är det bra om både den som intervjuar och deltagaren skriver under ett samtyckte, men detta tyckte inte jag behövdes för min intervju eftersom min undersökning inte kommer framkalla några konflikter som Kvale (2009) skriver om. Informationen jag gav innefattade även att jag informerade att uppgifterna jag fick av dem endast kommer användas till min undersökning och ingenting annat.

3.5 Genomförande

Jag kontaktade förskollärarna som jag ville göra intervjuer med ganska tidigt. Jag besökte två av dem på deras förskolor och en ringde jag till innan jag åkte och besökte henne. Jag informerade dem då om att jag skrev mitt examensarbete och om de hade möjlighet att ställa upp på en intervju som skulle ta högst en timma. Alla sa ja och vi bestämde redan då när vi skulle träffas. Jag intervjuade alla tre på deras arbetsplats och innan intervjun skickade jag guiden med intervjufrågor (se bilaga 2) som jag tänkte hålla mig till. Anledningen till att jag skickade den var att de skulle vara lite mer förberedda och kanske inte så nervösa inför att bli intervjuade. Jag utförde intervjuerna under en vecka och varje intervju tog ca 40 min, en tog lite längre tid eftersom jag fick anteckna på den. Jag informerade före intervjun att jag tänkte spela in den. Det var en som inte ville att jag skulle spela in, då fick jag anteckna allt hon sa som gjorde att det tog lite längre tid och jag tappade lite fokus. Jag inledde intervjun med lite lättare frågor om hur länge de arbetat som förskollärare och hur deras barngrupp såg ut o.s.v. Dessa frågor inledde jag med för att få en lite lättsammare start på intervjun.

3.6 Databearbetning

Efter intervjuerna satte jag mig ner och transkriberade ljudinspelningarna, då jag ordagrant skrev ner allt som sades på inspelningen. Detta för att jag senare skulle få lättare överblick av de olika svaren och sedan lättare att skriva resultatet. Jag har valt att göra talspråket till skriftspråk för att det ska vara lättare att läsa och det var det jag gjorde nästa steg. Sedan sorterade jag i olika teman vad de intervjuade hade sagt för att få uppsikt över vad de hade pratat om och vilka olika teman inom språkutveckling de hade tagit upp. När jag sedan lagt alla svaren i sin rätta hög var det dags att börja med resultatet, som jag valde att skriva med underrubriker utifrån de teman som lyfts fram av intervjuerna.

9

4. Resultat

I den här delen kommer jag att presentera resultatet av min studie. För att det ska bli lite tydligare och lättare att läsa har jag delat upp avsnittet i olika underrubriker:

 Språkstimulering vid rutinsituationer

 Språklekar

 Högläsning

 Bilder och tecken

 Miljön

 Tester och metoder

 Dokumentation

Syftet med studien var att få fram förskollärares erfarenheter och upplevelser upplevelser av sitt arbete med språkstimulering. Intervjupersonerna i denna studie har jag valt att ge andra namn för att de ska kunna vara anonyma. Namnen de fått är: Lotta, Maria och Sarah. Jag kommer först att beskriva intervjupersonernas yrkesmässiga bakgrund.

Lotta har jobbat som förskollärare i 20 år och varit på sin nuvarande arbetsplats i 8 år. Hon har gått flera kurser på Karlstads universitet genom åren för att förnya tänket som hon själv uttrycker det. På lottas avdelning går det 18 stycken barn i åldrarna 1-5 år. Sarah har jobbat som förskollärare i 30 år och har varit på sin nuvarande arbetsplats i 22 år, hon har läst tecken som stöd för några år sedan.

Tecken som stöd betyder att man använder sig av tecken till vissa ord eller föremål, det ersätter inte det talade språket. På Sarahs avdelning går det 20 stycken barn på en äldreavdelning (3-5 år). Maria har jobbat som förskollärare i 34 år och har jobbat på samma arbetsplats hela tiden men hon har flyttat runt på de 5 olika avdelningarna i huset. Maria tycker det är viktigt att uppdatera sig inom yrket och går kurser uppe på Karlstads universitet emellanåt. På Marias avdelning går det 22 stycken barn på en äldreavdelning.

4.1 Språkstimulering vid rutinsituationer

Det alla förskollärarna hade ett gemensamt svar på var att språkutvecklingen i förskolan är viktig och att barnen tränar sitt språk i allt de gör. Vid rutinsituationer som vid matbordet, där har de mat ramsor innan de får börja äta och de måste benämna det de vill ha skickat till sig med ord. Till exempel om de vill ha potatisen ska de säga att de vill ha potatisen i stället för att bara peka. Eller i lekens samspel barn-barn eller barn-vuxen, att den vuxne är med och utmanar barns tanke genom frågor. Lotta tycker att hela samhället bygger på kommunikation, det är grunden till all social

10 utveckling och det är viktigt att barnen har en språklig miljö runt omkring sig.

4.2 Språklekar

Lotta och Sarah berättar båda två att på deras avdelningar när de har planerade språklekar är lekarna anpassade efter barnens intressen och ifall det är någon med språkliga svårigheter så utgår de ifrån det barnet. ”Alla språklekar är inte planerade utan det kan komma spontant från barnen eller från oss vuxna. Barnens sysselsättningar är det centrala för språket. Ha alltid VAD, HUR och VARFÖR i bakhuvudet.” (Lotta) De säger även att ett barn aldrig ska känna sig utpekad och att hela gruppen är med på dessa övningar. Språklekarna kan de ha både inne som ute. Är de ute använder de sig av material som finns där, som pinnar att skriva och rita i sanden med. ”Man måste ta vara på alla tillfällen som kommer och göra det man kan av situationen. Det är viktigt att se sina tillfällen.”

(Sarah)

4.3 Högläsning

Lotta och Sarah tar upp är vikten av högläsning. Det är bra att läsa så mycket som möjligt för barnens språkutveckling. De säger att högläsning sker på förskolan minst 2 gånger varje dag. ”På sommaren kan vi sitta ute på en filt i flera timmar och bara läsa, läsa, läsa.” (Sarah) Sarah lyfter högläsning extra mycket för hon säger att det är jätteviktigt då de har så många flerspråkiga barn på avdelningen. Då hon menar att de får ett bredare ordförråd genom högläsning, men dit hör även de andra barnen. På Marias avdelning har de nästan aldrig högläsning för barnen. Hon säger att de gångerna de har högläsning är när något barn kommer och frågar efter det. På de tillfällen som det oftast sker högläsning på förskolan som vilan och samlingar innan maten brukar de lyssna på musik eller sjunga. Maria tror själv inte att högläsning har så stor betydelse för barns

språkutveckling. ”Språket får de träna hela dagen, högläsning tror inte jag spelar en stor del i det.”

(Maria)

På Lottas förskola har de haft ett samarbete med biblioteket i kommunen. Då fanns det en hylla på förskolan där föräldrar kunde låna med sig böcker hem och läsa för barnen. De hade även en nalle på avdelningen som varje fredag fick följa med något av barnen hem. Nallen skulle följa med barnet under helgen och barnet med hjälp av sina föräldrar fick dokumentera helgen med bilder och text.

Barnet fick sedan på måndagens samling berätta om sin helg med nallen och visa bilderna. Detta gjorde att barnen fick stå i centrum och även språka med sina föräldrar.

11

4.4 Bilder och Tecken

På Sarahs avdelning använder de sig mycket av bilder i sitt arbete för att göra det mer konkret för barnen som är tvåspråkiga. De använder bilder under samlingar, när de läser och det sitter mycket bilder på väggarna och på lådor som visar som visar vad det är som finns i lådorna. Detta använder sig även lottas avdelning av. Hon säger att de använder sig av mycket bilder på samlingar, som till exempel flanosagor eller 3D sagor. Flanosagor är en form av saga, det sätts upp bilder på en filttavla samtidigt som man läser en saga. ”Det gör det tydligare och lättare att förstå för barnen och gör det mer konkret” (Sarah) Maria berättar att på hennes förskola har de bilder på leksakslådorna vad som ska vara i. Sedan försöker de använda tecken som stöd när de pratar. Hon säger att just nu är det inget barn som är i särskilt behov av tecken men eftersom vi har flera barn med annat hemspråk använder vi tecken till vissa ord för att det ska bli mer klart för dem vad vi menar.

4.5 Miljön

Alla tre förskollärarna tycker att hemma miljön är en viktig del i barnets språkutveckling. Att

föräldrarna pratar mycket med sina barn hemma. Sarah berättar att på deras avdelning pratar de bara om detta med de föräldrar som de märker att det behövs. Maria säger att de brukar lyfta vikten av samtal med barnen på föräldramöten. ”På våra föräldramöten brukar vi alltid tala om

föräldraspråket, som vi kallar det, för att alla föräldrar ska förstå hur viktigt det är” (Maria)

Miljön på förskolan spelar också stor roll för barnens språkutveckling. Detta säger Maria och Lotta på intervjuerna. Lotta säger att genom miljön kan man göra så otroligt mycket, det är viktigt med en språklig miljö som gör det roligt att lära sig, en miljö som utvecklar barnets språkliga medvetenhet.

På deras avdelning har de klara och tydliga hörn för olika aktiviteter. De har matte i en del av rummet, bygg och konstruktion i ett och svenska i en annan del av rummet. Sedan har de en ateljé där de har staffli, massa olika papper och färger, pennor, penslar och vattenfärger. I de övriga rummen på avdelningen har de hemvrån, bilar, spel och andra pussel och pyssel. Hon säger att det är viktigt att det finns penna och papper i varje rum då barnen kanske vill skriva en inköpslista eller göra en ritning. Allt detta gör att barnet tränar sin språkliga medvetenhet och utvecklas. Lotta säger att det är viktigt med ett tydligt samspel mellan vuxen och barn, att den vuxne lyssnar aktivt och ställer följdfrågor. Hon har alltid vad, hur och varför i bakhuvudet. Maria säger att det ska vara en inbjudande miljö, där det är roligt att leka. Även hon säger att barnen ska ha klara och tydliga hörn för olika aktiviteter. På hennes avdelning har de en hemvrå, en bilhörna och en del som de bygger med klossar och liknande. Sedan har de ett rum där de målar och pysslar. Maria berättar även att de har spel på datorn som barnen ofta sitter och spelar. Det är spel som ska vara anpassade för barnens

12 ålder och träna svenska och matte.

4.6 Tester och Metoder

Sarah berättar att de har flera tester som pedagogerna använder sig av på avdelningen som visar hur mycket barnen förstår och hur mycket de kan säga. Språkresan heter den och den använder de mest på barn som har svenska som andra språk. Sedan har de även fått ett treårstest av BVC som är ett taltest. Detta gör de bara med de barn som de märker att de behöver mer språklig stimulans. Lotta säger att de använder sig av TRAS materialet om de märker att något barn har avvikande språk.

Maria säger att för flera år sedan fick de en liten utbildning av TRAS materialet men har aldrig använt sig av det även fast de kanske i vissa fall skulle ha gjort det. Hon tycker att tiden inte räcker till för sådant.

Lotta säger att hon tycker att en pedagog ska vara delaktig och närvarande. Att det ska vara tillåtande bra miljö på förskolan och att man ska säga JA mycket oftare än man kanske gör. Hon tycker att man ska vara medveten om sitt eget sätt att prata och benämna saker på rätt sätt. ”Det är viktigt att man tilltalar barnen korrekt, vi är deras förebilder!” (Lotta)

4.7 Dokumentation

Sarah berättar under intervjun att dokumentation är något de gör väldigt lite och att det är något som de ska bli bättre på. De brukar dokumentera lite om varje barn som de tar med på

utvecklingssamtalen. Sedan hänger de upp i hallen på förskolan lite teckningar och bilder som barnen har gjort. Samma säger Maria om dokumentation. Det är något de gör väldigt lite men som de behöver blir mycket bättre på. De hänger också upp teckningar i sin hall och inne på avdelningen så att föräldrarna ska se när de hämtar barnen. Sedan byter de ut teckningarna efter ungefär en månad. Både Sarah och Maria säger att det är något som de behöver bli bättre på och i läroplanen står det att det ska dokumenteras i förskolans verksamhet. ”Nu i och med den nya läroplanen måste vi dokumentera mer och det är en viktig del. Det är bara att man måste lära sig.” (Maria)

Lotta berättar att de planerar alltid och utgår ifrån förskolans läroplan, de dokumenterar barnens utveckling i portfoliopärmar. De dokumenterar även vad barnen gjort på väggarna i korridoren utanför avdelningen och inne på avdelningen. Där hänger de upp det barnen gjort med ett kort på tillfället då barnen skapade och sedan en liten text till, ibland på det barnen sagt eller en beskrivning av det barnet gjort. De har även en digital ram där de lägger in kort så föräldrarna kan se vad barnen gjort under dagen eller under veckan. De dokumenterar sitt arbete efter varje gång de haft grupp

13 med barnen.

Även Maria och Sarah säger att de utgår alltid från läroplanen när de planerar något för

verksamheten. De säger alla tre att läroplanen är ju till för oss förskollärare att följa och det är något som ska synas i verksamheten. Maria tycker att de på hennes avdelning borde ägna läroplanen lite mer tid och speciellt nu när den nya kom som har tydligare budskap och riktlinjer än den förra. Hon säger även att dokumentationen har fått en egen del i den nya läroplanen och det ska bli en sporre för henne att börja dokumentera mer.

14

5. Avslutande diskussion

5.1 Metoddiskussion

Som undersökningsmetod valde jag att använda mig av intervju istället för observation eller enkätundersökning. Detta för att det kändes mer relevant då mitt arbete handlar om pedagogers tankar kring deras språkarbete i förskolan, jag ville höra vad de har att säga om det inte läsa eller observera det. Jag valde att använda mig av personer som jag kände till tidigare. Detta för att jag aldrig har intervjuat någon förut och jag trodde att både jag och den jag intervjuade skulle känna sig mera trygg. Fördelen blev att vi kändes oss trygga och det kändes inte svårt att föra ett samtal med dem. Nackdelen var att vi ibland kom ut på sidospår och kunde börja prata på andra saker i

verksamheten. Men då fick jag ganska snabbt leda oss tillbaka till det intervjun handlade om och jag tycker att jag fick ut långa svar från alla och att det gick inom den tiden vi hade avsatt. För mig var det en fördel att använda mig av inspelning då jag slapp anteckna allt de sa. Tyvärr var det en av förskollärarna som inte ville att jag spelade in och då tog denna lite längre tid då jag var tvungen att anteckna allt hos sa. Detta gjorde även att jag fick svårt att koncentrera mig på samtalet då jag fick skriva hela tiden.

5.2 Resultatdiskussion

Syftet med min undersökning var att undersöka förskollärares erfarenheter och tankar kring sitt arbete med språkutveckling. Detta har jag fått svar på och lärt mig mycket av. Resultatet av min undersökning visade att förskollärarna på de olika förskolorna jobbade ganska lika varandra och hade ungefär samma tankar kring språkarbetet på förskolan. De använde sig mycket av språklekar och högläsning och tyckte alla att miljön både hemma och på förskolan är viktig för barns

språkutveckling. Det som skiljde dem åt var att de två från de större kommunerna läste kurser på Karlstads universitet och även att de två tyckte att högläsning gav barnen mycket medan den tredje inte tyckte det. Alla tre förskollärarna hade många tankar och kring språkutveckling och jag fick ut mycket av min undersökning.

Jag kommer i detta avsnitt diskutera vad jag fått fram i mitt resultat och använda litteraturen som stöd. Jag har delat upp avsnittet i stycken där jag diskuterar de olika delarna från mitt resultat.

Enligt min undersökning lär sig barn mycket vid rutinsituationer, att till exempel fråga efter något på bordet i stället för att peka. Vid rutinsituationer glöms det nog ibland bort att man som

förskollärare kan ta tillvara på dessa tillfällen och prata med barnen. Som Svensson (2005) säger att

15 barn behöver vuxna att samtala med för att utveckla sitt språk. Vid på och avklädning vid

utevistelse kan man som förskollärare ta tillfälle att prata med barnen och inte bara ha bråttom att ta av eller på kläderna för att hinna ut snabbt eller in på samlingen. Många gånger glöms självklara saker bort i vardagen och det är därför det är viktigt att man som förskollärare ibland stannar upp och tänker efter istället för att bara jobba på framåt och inte tänka efter. Detta tycker jag kan märkas vid olika tillfällen när jag varit ute och jobbat och även på min VFU.

Min undersökning visade att språklekar är viktiga för barn språkutveckling. De ska vara anpassade efter barnens intressen och är det något barn som har språkliga svårigheter ska övningen anpassas efter detta barn, men utföras i grupp för att barnet inte ska känna sig utpekad. Detta tar Svensson (2005) upp i sin bok, att språklekar ska vara roliga att göra. Det ska ge en positiv känsla hos barnet och inte vara något som känns stressande eller att de känner sig oroade över.

Vikten av högläsning är också något som lyfts i min undersökning. Högläsning är något som barnen får ett rikt ordförråd av. Högläsning ska gärna ske flera gånger per dag och är bra för den språkliga utvecklingen. Detta skriver Bond och Wasik (2009) om i sin artikel. De menar som Svensson (2005) att ordförrådet utvecklas så lika med språket. Bond och Wasik (2009) skriver även i studien att det är bra att diskutera boken efteråt. Svensson (2005) skriver även att högläsning inte bara ger barnen ett rikt språk utan får dem att uppleva fantasi, glädje, spänning och sorg genom det skrivna som de får läst för sig. Enligt Persson och Wiklund (2008) är barnboken på väg att försvinna och ersättas av film i många familjer. Är det verkligen så? Att lyssna på en saga som mamma eller pappa läser är något som uppskattas och älskas av många barn, det är mysigt att få höra en saga på kvällen när det är dags att sova, därför låter det konstigt att barnboken är på väg att försvinna. Persson och Wiklund (2008) skriver även att barnen utvecklar eget intresse för att själva läsa och väcker även

nyfikenheten till att läsa. Detta är nog något som stämmer. Läser man som förälder eller

förskollärare en kapitelbok för barnen och slutar när det är spännande vill gärna barnen veta vad som händer sedan. Det kan många gånger vara en sporre till att barnen själva vill lära sig läsa så de kan fortsätta läsa själva. Eriksen Hagtvet (2006) skriver att barn som har fått mycket böcker lästa för sig och även fått samtala mycket med andra har ett rikare ordförråd. Detta är något som enligt min studie stämmer. Barn får rikare ordförråd av att få mycket högläsning och att få samtala och argumentera ihop med vuxna.

Vikten av att barn ska ha konversationer med sina föräldrar hemma tas upp i min undersökning. Att hemmamiljön är viktig för den språkliga utvecklingen. Om detta skriver både Svensson (2005) och Bond och Wasik (2009) om hur viktigt det är med den språkliga stimulansen hemifrån. Hur viktigt

16 det är för barn att få ha en dialog i lugn och ro hemma och få uttrycka sig i ord. Att få prata mycket med sina föräldrar är både viktigt för språkutveckling och trygghet. Det är viktigt att barnen får samtala med sina föräldrar varje dag och att barnen får stå i centrum och berätta hur dagen har varit eller om det hänt något speciellt. Men det är även viktigt att barnen får höra om föräldrarnas dag och vad de har gjort. Svensson (2005) menar att barn behöver vuxna att samtala med, vuxna som lyssnar och ställer frågor. Det är inte i alla familjer språket har så stor roll och dessa barn får inte samtala och ställa frågor till sina föräldrar. För dessa barn är det viktigt att förskolan finns där och stöttar och försöker få föräldrarna att förstå deras betydelse i språkutvecklingen. Svensson (2005) menar att man från förskolan ska ge föräldrarna tips på hur de kan samtala med barnet och att de till exempel vid läggning eller middag kan samtala om dagen som varit. Det är inte bara hemma miljön som spelar in utan även miljön på förskolan. Miljön på förskolan ska vara inbjudande, den ska göra det roligt att lära sig. Min undersökning visar att det är bra om förskolan har en strukturerad miljö, det ska vara klara och tydliga hörn för olika aktiviteter. Det är viktigt att förskolläraren är med och samspelar med barnen. Att lyssna och ställa följdfrågor till barnen. Även här kommer Svensson (2005) in som menar att samspel och miljön är viktig. Även Lindö (2006) menar att kontakten och tryggheten som barn känner hos förskolläraren är viktig. Tryggheten och miljön två stora ting som gör att barns språkutveckling framskrider bra.

En förskollärare ska vara närvarande och deltagande, någon som är medveten om sitt språk och benämner saker rätt. Vi som förskollärare ska tänka på detta för att barnen själva ska kunna lära sig det. Som Lindö (2006) skriver att tryggheten och närvaron barn känner hos pedagogerna är

avgörande för hur barnets kommunikationsutveckling kommer arta sig under första tiden i förskolan.

Lindö (2006) skriver även att vägledning, svarsbeteende och engagemang är tre viktiga saker hos en bra pedagog. Det är vi som förskollärare tillsammans med föräldrar och andra närstående som lägger grunden till barns språkutveckling.

I läroplanen(Skolverket, 2010) står det att förskolan ska dokumentera kontinuerligt och följa upp detta och utvärdera. Min undersökning visar att dokumentation inte är så självklart som det verkar i läroplanen eller i böcker. Fagerlund och Moqvist (2010) skriver att dokumentation är en viktig del i det pedagogiska arbetet och att det ska vara naturligt att dokumentera barnens utveckling och arbete.

Den pedagogiska dokumentationen är ett verktyg för att synliggöra arbetet på förskolan. Även om dokumentation inte är så självklar som den kanske verkar i läroplanen och böcker finns den på förskolan. Dokumentation är inte bara det man som förskollärare skriver ner om barns utveckling utan även det som hängs upp på väggarna som barnen gjort. Dokumentation kan vara att barnet gjort en målning och sätter upp den på väggen ihop med en berättelse eller text till som

17 förskolläraren och barnet skrivit tillsammans. Att göra en text tillsammans med barnet gör att barnet får samtala och diskutera med den vuxne och kan ställa frågor. Fagerlund och Moqvist (2010) skriver även att fotografering är ett bra verktyg inom dokumentation. Förskolläraren kan ta kort på barnet när det gör målningen och sedan sätta upp kortet tillsammans med målningen och texten. Att dokumentera är något som ska vara roligt och något som ska göras ihop med barnen. Det finns massor av tillfällen under en dag på förskolan som kan tas tid för dokumentation av barnens språkliga utveckling. Under leken finns det många tillfällen som förskolläraren kan se hur barnen utvecklas i sitt språk och kan då ta chansen att dokumentera detta. Både Persson och Wiklund (2008) och Fagerlund och Moqvist (2010) skriver att videokamera är ett bra sätt att dokumentera. Med film levandegörs dokumentationen och gör att pedagogen efteråt kan lyssna och reflektera över barnets språk och lek efter observationen. Åberg och Lenz Taguchi (2007) skriver att det är viktigt att dokumentera barnens styrkor och intressen och att man som pedagog ska vara medveten om vad det är som ska dokumenteras. Som förskollärare dokumentera barnens styrkor och intressen gör att man sedan lättare kan hjälpa dem om de har språkliga svagheter. Genom deras styrkor och intressen kan man som förskollärare göra språkövningen rolig.

Efter att jag skrivit detta examensarbete förstår jag mer ingående vad språkstimulering handlar om.

Det är inte bara att sjunga på samlingarna och använda sig av rim och ramsor, det är mycket mer än så. Vi förskollärare är där för att lägga grunden till barnens utveckling och lära dem allt de ska kunna just nu och ha nytta av senare i livet. Det finns många olika saker vi vuxna kan göra för att utveckla barns språk. Jag tror att som vuxen tror man att man hjälper barnen då vi hjälper dem på med kläder, fortsätter deras meningar eller ger dem det de pekar på istället för att be dem uttrycka i ord vad det är de vill ha. Genom litteraturen och intervjuerna har jag lärt mig att barnen inte tar skada av att få säga vad de vill ha, tvärt om de utvecklas av det. Det är bra om de får avsluta sina meningar själva i stället för man som vuxen avbryter för att det går för sakta och avslutar åt dem, ibland är det säkert inte ens rätt avslutning som barnen tänkt sig. Detta tar jag upp eftersom jag själv känner att jag varit väldigt snabb att göra dessa saker med mina egna barn och även när jag jobbar.

Detta är något som jag helt klart kommer att ändra och inte göra i fortsättningen. Jag kommer be barnen uttrycka sin i ord när de pekar och vill ha något och jag kommer absolut inte att avsluta deras meningar.

18

5.3 Fortsatt forskning

Om jag tänker på fortsatt forskning skulle det vara intressant att under en längre period göra observationer på barn och pedagoger för att se hur de jobbar med språkstimulering i förskolan och för att se hur barnen tar till sig detta.

Referenslista

Bjar, L. & Lidberg, C. (Red.). (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.

Bond, M.-A. & Wasik, A, B. (2009). Conversation stations: Promoting language development in young children. Early Childhood Education Journal, 36(6), 467-473.

Eriksen Hagtvet, B. (2006). Språkstimulering del 2: Aktiviteter och åtgärder i förskoleåldern.

Stockholm: Natur och kultur.

Fagerlund, B. & Moqvist, L. (2010). Låt barnen skapa: Språkutveckling genom bilder. Stockholm:

Hallgren & Fallgren.

Johansson, E. & Pramling Samuelsson, I. (2007). ”Att lära är nästan som att leka”: Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lindö, R. (2006). Det gränslösa språkrummet: Om barns tal- och skriftspråk i didaktiskt perspektiv.

Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2009). Förskolan som barns språkmiljö. Hämtad 2012-01-25, från

http://www.skolverket.se/skolutveckling/ncs/forskning/2.1643/forskolan-som-barns- sprakmiljo-1.92254

Skolverket (2010). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 (Rev. uppl.). Stockholm: Skolverket.

Svensson, A.-K. (2005). Språkglädje. Lund: Studentlitteratur.

Torneús, M. (2000). På tal om språk: En bok om språklig medvetenhet hos barn. Stockholm: Liber.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Hämtad 2011-12-21, från http://www.cm.se/webbshop_vr/pdfer/etikreglerhs.pdf

Åberg, A. & Taguchi Lenz, H. (2007). Lyssnandets pedagogik: Etik och demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber.

Bilaga 1

Brev

Jag heter Therese Gustavsson, jag läser till förskollärare på Karlstads universitet. Nu håller jag på att skriva mitt examensarbete som handlar om pedagogers arbete med barns språkutveckling och ska intervjua förskollärare om detta.

Tack (namn) för att du ställer upp på en intervju om hur du tänker om ditt arbete med barns språkutveckling i förskolan.

Jag kommer att ha med denna intervju plus några till i mitt examensarbete.

När jag sammanställer intervjuerna kan det finnas någon följdfråga till det vi diskuterat, jag kan då komma att höra av mig till dig igen. Intervjun kommer att ta ca 30-45 minuter.

Du kan när du vill säga att du har ångrat dig och inte längre vill vara med.

Får jag kommer jag att spela in intervjun, då det blir lättare för mig att koncentrera mig på vårt samtal. Efter sammanställningen av intervjuerna kommer det att raderas.

Intervjufrågorna är de du fick av mig tidigare i veckan.

Har du några frågor före eller efter intervjun är det bara att höra av sig på nedanstående nummer.

Karlstad (Datum)

Therese Gustavsson, tel. 073- 965 95 92

Bilaga 2

Intervjuguiden

- Hur länge har du arbetet inom detta yrke?

- På denna plats?

- Hur stor är barngruppen?

- Hur mycket personal i gruppen?

- Vad tänker du om språk och språkutveckling?

- Vilken roll har du i barns språkutveckling?

- Vilka metoder och arbetssätt utgår du ifrån?

- I vilka situationer får barnen möjlighet att utveckla sitt språk?

- Finns det några påverkningsfaktorer för barnens språkutveckling?

- Har ni några direktiv från ledningen? (Språk, matte, drama.) - Hur ofta har ni högläsning för barnen?

- Hur dokumenterar ni barnens språkutveckling?