This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Nu rullar miljarderna
Runt om i världen går varje dag 800 miljoner människor hungriga. I över 20 länder i Afrika är situationen riktigt allvarlig för närmare 38 miljoner människor. Allt ljus sätts nu på Irak och både akut och långsiktig hjälp till Afrika riskerar att glömmas bort.
Torka, översvämningar, politisk oro och uteblivet jordbruksstöd har drastiskt minskat
jordbruksproduktionen. 22 miljoner afrikaner överlever idag tack vare matutdelning från FN- organet World Food Programme.
WFP vädjar om och om igen till de rika ländernas regeringar om matbistånd men de rika länderna är inte tillräckligt intresserade. Svälten fortsätter. Denna gång kommer den inte att vara över vid nästa skörd eftersom denna svält förstärks av att många bönder dör i aids. Färre bönder betyder mindre skördar i framtiden.
Istället för att mätta de hungriga och rädda liv utsätter just nu världens rikaste land ytterligare miljoner människor för lidande och hot om en plågsam död. Långt innan kriget startade beräknade man hur vatten- och avloppssystem skulle braka samman i Bagdad och andra städer, hur livsmedelstransporter skulle strypas, matförråd ta slut, hur folk skulle skadas och dödas, hur farliga epidemier kunde bryta ut, hur vanliga människor som du och jag, med ordnade förhållanden, skulle bli medellösa flyktingar, prisgivna åt andra människors goda vilja.
Allt detta visste man skulle hända. Detta planerade USA. Bush har fått 80 miljarder dollar. Nu genomförs planerna.
Men. Hur kan man planera mer förödelse och död när behoven i världen redan är svindlande?
När 1,5 miljard människor inte har rent vatten, barn inte kan gå i skola, när banala sjukdomar utgör dödliga hot i läkarbristens och undernäringens spår? När miljontals sjuka inte har råd att betala mediciner som prismärkts för högt av den rika världen?
Det är obegripligt att det rikaste landet i världen i detta läge rått och kallt planerar och genomför ytterligare försämringar av situationen.
Världens hjälporganisationer får nu pengar av medkännande människor och skyndar till Mellanöstern för att bistå i denna svåra situation. Det är inget att orda om. Människor i nöd måste få hjälp.
Men jag vill påminna om att Afrikas behov kvarstår. Jag vill påminna om begreppet långsiktighet.
Att tala om långsiktighet i en akut nödsituation kan låta cyniskt. Det är ju här och nu man vill och måste hjälpa!
Men det kan tyckas lika cyniskt att tillfälligt hjälpa människor för att sedan lämna dem åt sitt öde, utan att ge dem chansen att ändra några av de förhållanden som orsakar krisen. Risken kvarstår att de åter hamnar i samma situation.
Afrikagrupperna kan inte ge akut hjälp vid större katastrofer. Istället jobbar vi långsiktigt och förebyggande, så att vanliga människor på landsbygden i södra Afrika ska stå bättre rustade inför framtiden.
Vi stöder bl.a. upplysningsarbete om aids för att hindra smittspridning, vi bygger skolor och vidareutbildar lärare så att fler barn får utbildning, vi hjälper byar att skaffa
försörjningsmöjligheter jämsides med jordbruket, vi hjälper bönder att få egen mark och att utveckla lönsammare odlingsmetoder. Vi jobbar för att handelsvillkoren ska ändras till de fattiga ländernas fördel.
Det pågående kriget aktualiserar frågan om bistånd. Massmedias kompakta fokus på Irak får många hjälporganisationer att frukta att Afrika glöms bort i protesterna mot kriget och solidariteten med Iraks folk.
Men Afrikas stora problem finns kvar, även om de inte syns på tv. Glöm inte Afrika.
Kerstin Bjurman
