MITTUNIVERSITETET
Institutionen för Socialt Arbete
ÄMNE: Socialt arbete, C-‐kurs
HANDLEDARE: Ingrid Byberg
ABSTRACT:
Voluntary work is a solid and durable phenomenon in Sweden.
However, while the voluntary sector over a long period of time has been in a close relationship with the non-‐profit organizations its character is now slowly starting to reallocate. A “new commitment” is being illuminated, emphasized by various propelling governmental and municipal organisations. The aim of this article was thus to examine as well as to understand why people volunteer in a social non-‐profit organization opposing the public sector. The article was conducted by the use of a qualitative method and the work material has above all been interviews with people active in voluntary work. The results show that social volunteering in a non-‐profit as well as in a public voluntary sector includes multifaceted characters. The results further show that the way into a non-‐profit organization is issued by an informal marketing. In contrast, a governmental or municipal voluntary activity is primarily an effect from a more direct promotion. The easy and accessible voluntary tasks lies in the forefront, with motives that share a mutuality of altruistic and self-‐centred elements. Furthermore, a distinction in the social voluntary sector lies in a strong mark of identification to the non-‐profit organization compared to a clearer distance to the public sector organisations.
NYCKELORD: Engagemang, frivilligt socialt arbete,
innebörder, identitet, individualisering,
motiv, volunteering, voluntary work
TITEL: Engagemangets mångsidiga ansikte – om frivilligt socialt arbete i ett ideellt
kontra offentligt perspektiv
FÖRFATTARE: Anders Eriksson
DATUM: December 2009
Engagemangets mångsidiga ansikte
- om frivilligt socialt arbete i ett ideellt kontra offentligt perspektiv
ANDERS ERIKSSON
Denna artikel underbyggs av ett svenskt engagemang för oavlönat socialt arbete. Med det ena benet i en ideell frivilligverksamhet, och det andra i en alltmer framträdande
offentlig frivilligsfär, strävar artikeln efter att belysa och nyansera dess mångfacetterade karaktärsdrag.
Engagemang. Ett ord som kan väcka känslor tillika en stark önskan om att donera tid eller kunskap för att i medmänsklig anda hjälpa socialt eller ekonomiskt utsatta människor. I kontrast kan engagemanget formas av ett genuint egenintresse eller i ett vidare perspektiv framstå som en ömsesidighet av inneboende solidaritet och självförverkligande. Oavsett denna företeelses mångfacetterade motiv är det emellertid svårt att diskutera i termerna om ett sjunkande svenskt engagemang för oavlönat frivilligt arbete. Olsson och Svedberg (2005, s.16, 30) visar i sin befolkningsstudie hur 51 procent av den svenska populationen i genomsnitt tillägnar 14 timmar varje månad på ideellt arbete. Likaså skär engagemanget tvärsigenom ålder, klass, kön, glesbygd som tätort samtidigt som det blundar för såväl etniska som nationella tillhörigheter (Ibid., s.
21ff, 35). Det starka och alltjämt bestående engagemanget, i kölvattnet av ett intensifierat samhällsklimat, illustreras ytterligare genom att över 20 procent av de svenska medborgarna engagerar sig i frivilligt socialt arbete (Ibid., s. 18ff).
Det solida svenska engagemanget möter emellertid en rad utmaningar och börjar
med samtidens förändrade och alltmer individuella livsåskådningar att långsamt skifta karaktär. Tidigare traditionellt starka band till folkrörelsens medlemskap är på kraftig tillbakagång och har under en tio års period sjunkit med 15 procent. I samma ögonblick synliggörs ett ”nytt engagemang” som motståndare. Präglat av ett individualiserat intresse för frivilligt arbete framkommer en klar distans till föreningslivets medlemskap, värdegrund och kollektiva insatser. Högst på dagordningen hamnar istället mer
konkreta och tillfälliga uppdrag (Nordén, 2009, s. 70f; Olsson, Svedberg, 2005, s. 17, 31).
Skiftningen synliggörs av Volontärbyråns undersökning (2009, s. 1, 3) i vilken 68 procent av volontärerna1 anser att uppdragets innehåll är mer centralt och betydande i jämförelse med organisationens ideologi. Vidare återfinns statliga och kommunala frivilligverksamheter som kraftfulla pådrivare av det ”nya engagemanget”, med konkreta och temporära uppdrag i offentlig regi (Nordén, 2006, s. 77ff; Nordén, 2009, s.
54ff, 66ff, 73f; Olsson, Svedberg, 2005, s. 30f; Svedberg, von Essen, 2009, s. 149).
Med det svenska engagemanget i omtumlande förändring blir en djupdykning in i den oavlönade sociala frivilligheten av högsta intresse. Att tidigare svensk forskning hitintills och i begränsad utsträckning berört en alltjämt ökande offentlig frivilligverksamhet gör en jämförelsestudie både nyskapande och betydelsefull.
I ljuset av pågående rörelse är artikelns syfte är att undersöka och försöka öka förståelsen för varför människor väljer att oavlönat engagera sig i en ideell kontra offentlig social frivilligverksamhet. Skiljer sig upplevelserna åt? Vilka faktorer har väglett in i den ideella kontra offentliga frivilligverksamheten? Vilka är de sociala engagemangens drivkrafter inom den ideella kontra offentliga frivilligverksamheten?
Den vidare dispositionen omfattar en redogörelse kring vanligt förekommande begrepp inom ämnesområdet följt av ett metodavsnitt i vilken metodproblem etappvis vävts in i texten. Sedan följer en forskningsram över engagemangets skiftande karaktärsdrag samt en resultatdel i vilken undersökningens centrala fynd presenteras.
Avslutningsvis diskuteras resultatet, dess betydelse för framtida sociala engagemang samt villkoren för ideella och offentliga frivilligverksamheter.
Frivilligt socialt arbete: begrepp och definitioner
Det finns en rad synonyma begrepp inom ramen för detta ämnesområde och allmängiltiga definitioner framstår frånvarande. Diskussionen tillika enigheten är vida skiljd och språkbruket penetrerar offentliga som ideella fält. Av denna anledning är ambitionen att inledningsvis försöka klargöra centrala begrepp och gränsdragningar.
•
Engagemang, ett i artikeln vitalt begrepp, kan förklaras som individens starka och personliga intresse för frivilligt arbete (Bonniers, 2006).Inom forskningsdebatten framstår frivillig och ideell som två liktartade ord med ”det oavlönade” som gemensam nämnare. Det frivilliga2 arbetet löper samtidigt tvärsigenom ideella och offentliga verksamheter, vilket innebär att oavlönade insatser existerar på
1 I denna artikel likställs ”volontär” med oavlönade sociala frivilliginsatser.
2 I denna artikel kommer huvudsakligen ordet ”frivillig” att användas för att beskriva det oavlönade sociala arbetet. Detta på grund av att det är ett vardagligt ord som är lätt att känna igen.
flera samhällsplan. Ett språkbruk av ”gråzoner” kräver här vidare distinktion (Jeppsson Grassman, 1997, s. 11; Lundström, 2004, s. 11f; Svedberg, 2001, s. 141f).
• Oavlönat informellt arbete omfattar insatser mot anhöriga, vänner eller arbetskamrater inom ramen för det egna hushållet (Jeppsson Grassman, 1997, s.
11; Nordén, 2009, s. 25; Svedberg, 2001, s. 142)
• Oavlönat frivilligt arbete kännetecknas av en mer organiserad samhällsinsats på frivillig grund och som gagnar andra i omgivningen. Det kan handla om inre organisationsarbete såsom styrelsearbete eller mer utåtriktade aktiviteter som exempelvis besöksverksamhet (Blennberger, 1993, s. 39f; Jeppsson Grassman, 1997, s. 11; Lundström, 2004, s. 12; Nordén, 2009, s. 25).
• Oavlönat frivilligt socialt arbete är formaliserade insatser med målsättning att hantera tillika bekämpa socialt utanförskap och öka människors välbefinnande (Blennberger, 1993, s 40f; Liljeroth, 2000, s. 7; Lundström, 2004, s. 13;
Socialstyrelsen, 2002, s. 12).
Att ”det frivilliga” inkluderar oavlönade insatser i offentlig sektor, det vill säga inom statliga och kommunala myndigheter, fordrar likaledes en gränsdragning mellan ideella och offentliga verksamheter.
• Det ideella, och dess verksamheter genomsyras av icke-‐vinstdrivande och oegennyttiga värdegrunder med nära anknytning till den svenska folk-‐ och föreningsrörelsen3 (Bleenberger, 1993, s. 56ff; Svedberg, 2001, s. 141f).
• Det offentliga och dess verksamheter kan å andra sidan karaktäriseras av samhällsinsatser med statliga myndigheter, landsting eller kommun som aktörer vilka formas av byråkrati och lagstiftning samt med insatser bekostade av skatt eller andra avgifter (Bonniers, 2006; Nationalencyklopedin, 091112).
Det ska dock åter nämnas att det offentliga också präglas av oavlönade frivilliga insatser.
Ett med tiden, och alltjämt flitigt använt Volontärbegrepp4 definieras emellertid i denna artikel synonymt med frivilligt socialt arbete.
Metod
Det frivilliga engagemanget som företeelse äger rum i en social och samhällelig kontext mellan frivillig–mottagare, frivillig–frivillig samt mellan frivillig och den organisation i vilken insatsen genomförs. För att studera detta komplexa samspel har således en kvalitativ metod valts (Holme, Solvang, 1997, s. 76, 79ff; Kvale, 2009, s. 44ff), i vilken
3 Grupper av ideella föreningar med hög medlemsfrekvens och samhällsinflytande. Se Blennberger, 1993, s. 59
4 Begreppet kan avgränsas till en individuell distans till organisationen och med en mer nära anknytning till den konkreta insatsen. Se Olsson, Svedberg, 2005, s. 31
interaktionen anammar dess strävan efter helhetsperspektiv för ömsesidiga sociala relationer. Den kvalitativa metodens fokusering på individens personliga upplevelser bidrar vidare till att undersökningen kan ta steget in i frivilligarbetarens subjektiva verklighet och genom deras specifika skildringar öka insikten om frivilligt socialt engagemang, i en ideell kontra offentlig verksamhet. Mina tidigare praktiska och teoretiska erfarenheter inom ämnesområdet är på samma gång kunskaper som varaktigt följer mig och som skapar uppfattningar om såväl engagemang som social frivillighet. Denna erfarenhet har en central tyngdpunkt för min ”objektiva” förförståelse och tolkning av intervjumaterial, vilket medför att artikeln har en hermeneutisk inriktning (Holme, Solvang, 1997, s. 95ff; Kvale, 2009, s. 66f). De engagerade människornas beskrivningar har på samma gång återkommande väckt nya värdefulla insikter om frivilligt socialt engagemang.
Det empiriska materialet har fått en framträdande roll i kombination med att intervjuguide, analys-‐ och tolkningsarbete föregåtts och influerats av en litteraturstudie.
Faktorer som medverkat till en abduktiv ansats (Halvorsen, 1992, s. 43, 78; Larsson, Lilja, Mannheimer, 2005, s. 23).
Med artikelns syfte i åtanke har frivilligarbetaren placerats i centrum för kunskapsinhämtningen, personer som är direkt involverade i den oavlönade sociala insatsen. Dessa innehar genom sina erfarenheter en betydande insikt om engagemangets drivkrafter och innebörder. Undersökningen använde följaktligen ett strategiskt urval, en metod som ämnar säkra kvalitativ kunskap och information för vad undersökningen ämnar undersöka (Halvorsen, 1992, s. 102; Holme och Solvang, 1997, s.
104f). För att erhålla personliga upplevelser från den offentliga sektorn kontaktades dels en kommunal verksamhet samt en statlig myndighetsorganisation vilka båda är aktiva inom frivilligområdet i Stockholm, det vill säga två kvasiideella verksamheter inom den offentliga organisationen (Svedberg, 2001, s. 155). Dessa tillskrivs som idébaserade och med rötter i svensk lagstiftning. Inom verksamheten finns huvudsakligen professionellt ansvariga och i varierande utsträckning frivilliga som gör direkta sociala samhällsinsatser (Ibid., s. 155ff). Den statliga myndighetsverksamheten har som målsättning att genom exempelvis nattvandring och informationskampanjer skapa en trygg samhällsgemenskap. Den kommunala frivilligverksamheten ämnar att inom Stockholm stad bekämpa ensamhet hos äldre människor genom förebyggande aktiviteter såsom sociala mötesplatser, samtal och promenader. Den ideella frivilligverksamheten kretsar kring en svensk ideell biståndsorganisation med flertalet direkta sociala insatser. Organisationen karakteriseras som en skandinavisk icke-
professionell och demokratiskt styrd organisation (Lundström, Svedberg, 1998, s.118;
Svedberg, 2001, s. 154)5 genomsyrad av folkrörelseideal samt politiskt, etniskt och religiös obundenhet. I Stockholm arbetar biståndsorganisationen med ett särskilt fokus riktat mot stadens ytterområden och med språk–, utbildnings-‐ och relationsbyggande verksamheter vilka har som målsättning att skapa ömsesidig integration. För att hitta respondenter togs inledningsvis muntlig kontakt med vardera av de tre frivilligverksamheternas samordnare. Vidare inhämtades respondenternas samtyckte i första hand skriftligt efter övergripande information om intervjudeltagandets förutsättningar. Sedan togs ytterligare muntlig och skriftlig kontakt.
Sammantaget har tio personer intervjuats, vilka fyra knyts till den ideella biståndsorganisationen. Från den statliga och kommunala frivilligverksamheten intervjuades sex personer. För att i artikeln leverera en mångsidig återspegling av samhället (Holme, Solvang, 1997, s. 94, 104) finns hos respondenterna skiftande karaktärsdrag. I den ideella biståndsorganisationen befinner sig två av respondenterna inom åldersintervallen 25–35 år och två mellan 60–70 år. Deras civilstånd spänner över ensamboende, samboskap och familjeliv. Respondenternas utbildningsbakgrund är genomgående akademisk alltmedan deras yrkeserfarenhet är vida bredd, från statligt och privat tjänstemannauppdrag till offentligt servicearbete. Det sociala engagemanget, sett till antal år och dedikerade timmar, skiftar i storlek. Dock har samtliga varit aktiva i den ideella biståndsorganisationen i minst två år. Det ska tydliggöras att de intervjuade respondenterna också är kontaktpersoner för var sin lokal frivilligverksamhet inom Stockholmsorganisationen. I den offentliga frivilligverksamheten6 förekommer två av respondenterna inom åldersfrekvensen 25–35 år, en mellan 60–70 år, två inom 70–80 år samt en i inom 80–90 år. Deras yrkeserfarenhet täcker såväl privat som offentlig sektor, från tjänste-‐ och servicesektorn till eget företagande. Engagemanget omvandlat i siffror skiftar stort. Dock har en majoritet tidigare varit aktiva i flera ideella organisationer. Ett metodproblem som synliggjordes under intervjuarbetet var en upplevd ”mättnadskänsla” (Holme, Solvang, 1997, s. 100; Kvale, 2009, s. 129) visavi den ideella frivilligverksamheten, det vill säga att tydliga mönster kontinuerligt återkom i respondenternas beskrivningar. Denna känsla kom efter den tredje intervjun och bekräftades i den fjärde respondentens svar. Beslutet att begränsa urvalet till fyra intervjuer, i jämförelse med sex intervjuer i de offentliga frivilligverksamheterna, togs genom ett noggrant avvägande och med hänsyn till att ytterligare intervjuer eventuellt gett nyanserad information. Å andra sidan visade respondenternas svar i förhållande till deras skiftande ålder och bakgrund ett så pass genomgående och påtagligt mönster att
5 För fler organisationstyper se Bleenberger 1993, s. 35f; Svedberg, 2001, s. 153ff
6 Det kommunala och statliga frivilligarbetet likställs här med den offentliga frivilligverksamheten.
ytterligare intervjuer med stor sannolikhet skulle resultera i liknande beskrivningar. Att intervjuerna inom de offentliga frivilligverksamheterna sammansatt kom att bli fler beror främst på mer allsidiga beskrivningar. Ett ytterligare reflekterat metodproblem var att undersökningen fick fler kvinnliga deltagare. Detta kan i ett samhälls– och genusperspektiv å ena sidan vara problematiskt. Å andra sidan skildrar fördelningen en trist, dock existerande könsstruktur för det frivilliga sociala arbetet i Sverige.7
För att erhålla djupgående och personliga skildringar genomfördes halvstrukturerade intervjuer (Kvale, 2009, s. 19, 43, 139f). Intervjumetoden har tillsammans med artikelns syfte, forskningsram och förförståelse likaledes agerat grovgrund för en icke-‐rigid intervjuguide med fem öppna temaområden och underliggande frågor. Intervjuguiden innehöll dynamiska och tematiska frågor (Ibid., s.
146f) för att stimulera till ett positivt samtalsklimat och god kunskapsproduktion.
Samtliga intervjuer var cirka 60 minuter och ägde genomgående rum i lugna samtalsmiljöer för att undvika störande moment, vilket i min mening kan medverka till vidgade beskrivningar och tankegångar. Två av intervjuerna förlagdes efter önskemål från respondenterna i hemmiljö respektive avskärmad cafémiljö. Resterande åtta intervjuer genomfördes i samtalsrum. För att i alla intervjuer skapa en förtroendefull intervjurelation återgavs inledningsvis information kring undersökningen samt om möjligheten att i efterhand kontrollera och godkänna intervjun. För att samtidigt undvika ett beroendeförhållande tillika belysa intresse och tillit uppmuntrades respondenten till att beskriva sina subjektiva upplevelser. Under intervjuerna användes en digital ljudinspelare för att upprätthålla ett levande samtal, undvika anteckningar samt fånga språkliga känslouttryck. Avslutningsvis repeterades förutsättningarna för intervjudeltagande samt att personerna gavs möjlighet att framföra frågor och ytterligare tillägg kring undersökningen.
Transkribering av material gjordes löpande utefter att intervjuerna genomfördes.
De skrevs ned ordagrant och i sin helhet för att ge en vidgad ingång och goda förutsättningar för vidare analys. De första intrycken noterades och reflektionerna gick inledningsvis tvärt emot tidigare förförståelse, om att skillnader mellan de ideella kontra offentliga frivilligverksamheterna skulle vara större. Engagemanget uppfattades genomgående likartat, med en ömsesidighet av altruism och personlig egennytta.
I det konkreta analysarbetet lästes till en början samtliga utskrifter igenom för att skapa ett helhetsperspektiv. För att i ett andra led sönderdela helheten bearbetades intervjutexterna var och en för sig för att sedan identifiera och reflektera över viktiga beskrivningar, så kallade ”meaning units” (Marlow, 2005, s. 219). Dessa ”meaning units”
7 Se Olsson, Svedberg 2005, s. 20; Svedberg, von Essen, 2009, s. 151
kategoriserades vidare in i tre datamatriser, en för respektive frivilligverksamhet. Detta möjliggjorde dels att rådata sorterades bort i förmån för mer viktiga beskrivningar samt att den löpande intervjutexten gjordes mer abstrakt och hanterbar. För att inte undvara beskrivningarna sitt sammanhang eller personliga prägel sparades originalutskrifterna, vilket också medverkade till att textdelarna regelbundet kunde jämföras med sin helhet.
I vidare steg tolkades datamatriserna interpretativt (Lantz, 2007, s. 110), det vill säga att jag genom min förförståelse tillskrev respondenternas beskrivningar gemensamma koder och påföljande bokstäver. Dessa testades ideligen med originalutskrifterna för att motsvara respondenternas beskrivningar. Här började alltfler olikheter att utkristalliseras, mellan den ideella och offentliga frivilligverksamheten såväl som sinsemellan den kommunala och statliga. Mer mångfacetterade och komplexa egenskaper synliggjordes vilka i första hand knöts till engagemangets inledande fas. För att slutligen ytterligare åskådliggöra mönster av likheter och olikheter skapades en sammansatt datamatris i vilken respondenternas svarsfrekvens samt det totala antalet
”meaning units” rangordnats utefter frivilligverksamhet.
Trovärdighet handlar om hur väl forskaren lyckats undersöka vad undersökningen ämnas undersöka (Kvale, 2009, s. 264, 266ff; Marlow, 2005, s. 191ff). För att uppnå en god trovärdighet har syfte och frågeställningar genomgående påverkat arbetet. Mitt tillvägagångssätt har på samma gång noggrant och i detalj beskrivits, från insamling av material till urval och analysarbete. Med en ambition att leda läsaren genom mina resonemang har diskussion över tagna beslut och överväganden vidare framförts.
Intervjuguiden formades efter vad undersökningen ämnade efterforska, det vill säga att teman och underliggande frågor influerades av såväl syfte som förförståelse och tidigare forskning. Dess öppna och icke-‐rigida design har i samma andemening bidragit till detaljrika beskrivningar. En god trovärdighet härleds likväl till intervjudeltagarnas äkthet. Den kvalitativa metodens främsta fördelar, som ett redskap för att träda in i och upptäcka andra människors livsvärldar (Kvale, 2009, s. 43ff) har möjliggjort att personer direkt aktiva i det frivilliga arbetet fått beskriva sina subjektiva upplevelser.
Detta skapar en närhet som på ett bra sätt vägleder in till undersökningens kärnsyfte.
För att avslutningsvis uppnå en god trovärdighet har jag vid två tillfällen stämt av oklarheter med berörda respondenter.
Pålitlighet kan beskrivas som undersökningens rimlighet eller tillförlitlighet, det vill säga om undersökningsresultatet vid ett framtida tillfälle och av en annan forskarkollega kan komma fram till samma resultat (Kvale, 2009, s. 263). Kontinuerligt under hela arbetsprocessen har en arbetsjournal förts i vilken händelseförlopp, idéer och resonemang noterats. Detta har senare möjliggjort en detaljerad och högst pålitlig
redogörelse kring undersökningens tillvägagångssätt. Vid samtliga intervjuer har en och samma intervjuguide använts vilket lett till att en röd tråd av teman och underliggande frågor berörts. Intervjuerna har digitalt spelats in, en metod som tillsammans med en lugn miljö bidragit till god ljudkvalitet och till möjligheten att flertal gånger lyssna igenom intervjuerna för att vidga förståelsen tillika bena ut oklarheter. För att vidare öka min objektivitet kodades intervjumaterialet samtidigt som delanalys löpande testades med intervjuerna i sin helhet. En egenkritisk reflektion gäller hur jag ensamt genomfört, transkriberat och sedermera bearbetat intervjuerna. Detta kan händelsevis inverka på undersökningens pålitlighet i och med en medforskares möjlighet att eventuellt stärka dess tillförlitlighet. Å andra sidan har min medvetenhet, noga förberedelse och granskning av analys-‐ och tolkningsarbetet ämnat stärka pålitligheten.
I ett vidare perspektiv är det svårt att jämföra resultatet med tidigare ”forskarkultur” i och med att likbördiga jämförelsestudier inriktade på individens drivkrafter i ett svenskt avseende inte tenderar att finnas tillgängliga.
Generaliserbarhet tar avstamp i läsarens förmåga att utifrån undersökningen bedöma dess användbarhet, hållbarhet eller tillförlitlighet i ett större sammanhang (Kvale, 2009, s, 280). Mitt huvudsakliga syfte har varit att öka kunskapen och förståelsen för ett socialt engagemang i en ideell kontra offentlig frivilligverksamhet.
Fokus har genom tio kvalitativa intervjuer samtidigt riktats mot individens personliga livsvärld. Dock överlåter jag artikelns hållbarhet till dig som läsare, med en tydlig redogörelse för tillvägagångssätt och tankegångar som användbara verktyg för din slutliga bedömning. Mina egna personliga tankar kring undersökningens generaliserbarhet är ett resonemang som avslutningsvis förs i artikelns diskussion.
Med undersökningens kvalitativa metodval följer ett flertal etiska frågeställningar att reflektera över. Mina spörsmål har huvudsakligen kretsat runt intervjuarrollen, en närhet kontra distans till respondenterna samt till konfidentialitet kontra ett trovärdigt kunskapsinhämtande. För att trygga samtliga aspekter har ett ramverk av etiska verktyg genomsyrat undersökningen: informationskrav, informerat samtycke, konfidentialitet och konsekvens (Kvale, 2009, s. 78f; Vetenskapsrådet, 2002, s. 6).
För att säkra informationskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s. 7f) och informerat samtycke (Holme, Solvang, 1997, s. 335; Kvale, 2009, s. 87f; Vetenskapsrådet, 2002, s.
9ff) samt en ömsesidig och god relation till respondenterna fördes en personlig kontakt i första hand via brev och sedan i andra hand över telefon. Det bakomliggande motivet var att undvika ett påtvingat deltagande (Vetenskapsrådet, 2002, s. 10). Samtidigt inhämtades godkännande från vardera av frivilligverksamheternas samordnare.
Respondenternas samtycke erhölls sedan efter muntlig och skriftlig information om
undersökningens syfte, konfidentialitet, intervjuns ungefärliga längd och ljudinspelningens avsikt, publicering samt möjligheten att när som helst avsäga sig deltagande. För att samtidigt tydliggöra mitt etiska hänsynstagande har respondenterna inför intervjutillfället mottagit en utskrift av Vetenskapsrådets etiska principer. Ett metodproblem såväl som etiskt dilemma som tidigt synliggjordes var hur omfattande respondenternas vetskap om undersökningen i förväg torde vara och om en allt för ingående beskrivning skulle inverka på materialinsamlingens kvalitet. Mitt ställningstagande färgades sålunda av en vilja att erhålla spontana och icke-‐färgade svar, varpå endast syfte presenterades.
Konfidentialitet innebär en hantering av materialet på ett sådant sätt som inte avslöjar deltagarnas identitet (Kvale, 2009, s. 84, 88f; Vetenskapsrådet, 2002, s. 12), och fick i undersökningen en central tyngdpunkt med hänsyn till framtida publicering.
Respondenterna och organisationerna har följaktligen genomgående presenterats icke namngivna samt att jag ensam transkriberat samtliga intervjuer. Ett metodproblem var å andra sidan att balansera intervjumaterialets pålitlighet gentemot säkerställandet av konfidentialiteten. Det vill säga hur kan miljö och deltagare på ett adekvat och trovärdig sätt beskrivas i sitt sammanhang utan att deras identitet avslöjas.
För att undvara respondenterna skadliga konsekvenser (Kvale, Steinar, 2009, s. 90) har såväl öppenhet som sensitivitet genom ett par ”objektiva glasögon” fortlöpande format arbetet. Samtidigt har jag under samtliga intervjutillfällen försökt att inta
”lyssnandets roll”. Slutligen kontaktades frivilligverksamheternas samordnare tidigt i arbetet för att erhålla godkännande samt att respondenter efter intervju erbjudits möjlighet att kontrollera ljudinspelningens och utskriftens innehåll.
Engagemangets drivkrafter och betydelser: ett forskningsfält
Stora forskningsinsatser har tillägnats för att bena ut orsakerna till människors engagemang för oavlönat frivilligt arbete. Jeppsson Grassman (1997, s. 92f) beskriver engagemangets yttre drivkraft som ett incitament och menar att dessa kan handla om indirekta eller direkta orsaker. Det förstnämnda mynnar ut i hur människor i sin vardag
”leds” in, ett förlopp beskrivet som tillgången till sociala arenor. Det vill säga att ett nära avstånd till frivilligt arbete, genom exempelvis yrkesliv eller familj kan medverka till en ökad social exponering och frekvens av frivillig aktivitet (Blennberger, 1993, s. 18f;
Jeppsson Grassman, Svedberg, 1995, s. 103f; Svedberg, 2001, s. 169; Svedberg, von Essen, 2009, s. 152, 158). I motsats kan direkta orsaker, det vill säga omständigheter i livet, framkalla engagemang. Samhälleliga brister, egna erfarenheter eller igenkännande kan generera starka känslor och vidare handling. På samma gång kan engagemanget
fungera som ersättning för livets upplevda ihåligheter (Chartrand, 2004, s. 83; Jeppsson Grassman, 1997, s. 93ff, 96; Rubin, 2000, s. 67ff).
Engagemangets inre drivkraft kan betraktas som själsliga ideal, värderingar och behov (Blennberger, 1993, s. 86; Jeppsson Grassman, 1997, s. 98f). Här får gemenskap och tillhörighet allt mindre betydelse i förmån för altruism, det vill säga en vilja om andras välfärd, och personlig egennytta som den inre drivkraftens framträdande karaktärsdrag. Den egennyttiga aspekten härleds till att genom åtagandet uppnå självförverkligande eller uppsatta mål. Den genuina önskan att hjälpa andra kan de facto vara sekundärt i förmån för att använda engagemanget som ett verktyg för yrkeskarriär, egenintresse eller individuella övertygelser (Chartrand, 2004, s. 83ff; Ekström, 1995, s.
177; Jeppsson Grassman, 1997, s. 99ff; Svedberg, von Essen, 2009, s. 156f). Dessa två moraliska motiv kan agera enskilt eller i komplext förhållande till varandra -‐ en ömsesidighet. Det humanitära växelverkar med det egna självförverkligandet och bidrar till en mångfacetterad process i vilken motiv och mål består av altruistiska likväl egennyttiga drivkrafter (Blennberger, 1993, s. 86; Clary, Snyder, 1999, s. 156f; Dolnicar, Randle, 2007, s. 155; Rubin, 2000, s. 89ff, 100). Jeppsson Grassman (1997, s. 109) summerar förhållandet som ett drivkraftens ”både och – situation”.
För att skapa ytterligare förståelse kring människors engagemang behöver vi ta ett vidare kliv, från yttre och inre drivkrafter till ett resonemang om den betydelse som ideella och offentliga frivilligverksamheter har för individens beslut att varaktigt engagera sig. Ekström (1995, s. 175f) beskriver det som att den frivilliges identitet och livsvärld kan färgläggas av den ideella organisationen. Här kan engagemanget bli meningskapande och knyta an till vad insatsen innebär för livets sociala och personliga sammanhang (Rubin, 2000, s. 98f). Med andra ord, om substansen i den frivilliga insatsen förlorar sin mening börjar det personliga åtagandet ifrågasättas och ”ett måste”
suddar ut engagemangets ”att vilja” (Socialstyrelsen, 2005, s. 26).
I kölvattnet av postmoderna värderingsförändringar, ökad välfärd, demokratisering och folkbildning synliggörs ett engagemang starkt format av individens egna livsperspektiv -‐ en individualisering. Företeelsen står i motsats till föreningslivets kollektiva värderingar och dirigeras av kortvariga existentiella upplevelser, självförverkelse, egennjutning och värdesättandet av den egna insatsen (von Essen, 2008, s. 59; Habermann, 2001, s. 134; Lundström, 2004, s. 34f; Rubin, 2000, s. 42ff, 98).
Ett engagemang som identitetsskapande befinner sig i nära anknytning till tidigare betydelser i vilken ”nyttighet”, ”handlingskraft” och ”erkännande” blir viktiga komponenter i människors liv (Habermann, 2001, 190f; Svedberg, von Essen, 2009, s.
155f). I ett alltmer globalt och föränderligt samhälle kan engagemanget och den frivilliga
insatsen som ett igenkännande bidra till kollektiv tillhörighet och förankring i samhället, erkännande, status eller bättre självförståelse hos människor. Solidaritet till organisationens verksamhet eller värderingar kan vidare medverka till en social såväl som symbolisk tillhörighet och i slutändan till ett verktyg för att kunna förstå sig själv i förhållande till omgivningen (Ekström, 1995, s. 179f; von Essen, 2008, s. 152f, 155f;
Habermann, 2001, s. 147, 190; Rubin, 2000, s. 42ff, 60ff).
Resultat
Nedan kommer undersökningens centrala fynd att presenteras. Dessa utgår från en bearbetning och tolkning av 10 intervjuer med personer engagerade i oavlönat social arbete, i endera en ideell eller offentlig frivilligverksamhet inom Stockholm. Presentationen sker i ljuset av fyra tematiserade
tabeller, vilka beskrivs och sedermera kopplas till tidigare forskningsram.
Engagemangets rötter Tabell 1.
Drivkrafter (antal respondenter/”meaning units”: rangordnade) som inledande väckt engagemang.
Ideell
frivilligverksamhet
Kommunal
frivilligverksamhet
Statlig
frivilligverksamhet En livsuppgift (4/4) Som ersättning (2/3) Personliga händelser (2/2) Som ersättning (3/3) En livsuppgift (1/1) Som ersättning (1/1)
En livsuppgift (1/1)
Samtliga respondenter i den ideella frivilligverksamheten skildrar hur det sociala engagemanget är en stark inneboende känsla i vilken viljan att göra en hjälpande insats för andra människor alltid varit närvarande. Engagemanget är en livsuppgift som tar sig uttryck i den egna själsliga motivationen eller i ett varaktigt socialt och ideellt föreningsliv. Den frivilliga insatsen kan här fungera i en social kontext viktig för respondenternas personliga sammanhang (Rubin, 2000, s. 98f), samtidigt som engagemanget i egenskap av livsuppgift blir ett verktyg för den egna övertygelsen tillika den inre personifieringen (Svedberg, von Essen, 2009, s. 155f). Denna aspekt framstår som mindre påtaglig hos respondenterna inom såväl den kommunala som statliga frivilligverksamheten. Genomgående tenderar också ett initierat socialt engagemang i varierande grad att vara sprunget ur ett upplevt tomrum, som gottgörelse för en pågående eller nyligen avslutad yrkeskarriär likväl för en icke närvarande fritidssysselsättning. Beskrivningar som iögonfallande kan knyta an till ett socialt engagemang som egenskap av komplement eller ersättning för livet saknade pusselbitar (Chartrand, 2004, s. 83; Jeppsson Grassman, 1997, s. 95f; Rubin, 2000, s. 67). Vidare, hos respondenterna i den statliga frivilligverksamheten ter sig den oavlönade insatsen och sociala engagemanget att mer starkt vara kopplat till personliga, familjära eller
samhällsorienterade händelser såsom familjens idrottsutövande eller som en kraftig reaktion mot mobbing eller andra skolkonflikter.
Mångskiftande vägar in i en social frivilligverksamhet Tabell 2.
Faktorer (antal respondenter/”meaning units”: rangordnade) som lett till ett socialt engagemang inom en ideell kontra offentlig frivilligverksamhet.
Ideell
frivilligverksamhet Kommunal
frivilligverksamhet Statlig
frivilligverksamhet Sökt på egen hand (4/4) Förfrågan/direkt
marknadsföring (3/3) Sökt på egen hand (3/3) Kunskap om organisationen
(3/3)
Förändringar i livet (2/3) Utbildning (3/3) Informell marknadsföring
(3/3)
Informell marknadsföring (2/2)
Direkt marknadsföring (3/3)
Tillfällighet (2/2) Genom eget intresse (2/2)
Direkt marknadsföring (1/1) Samhällshändelse (2/2)
Vägen in i den ideella biståndsorganisationen har hos respondenterna huvudsakligen ägt rum som ett naturligt och aktivt steg på grundval av en kunskap och medvetenhet om dess arbete och värdegrund. Samtidigt, och med liknande tendenser inom den kommunala frivilligverksamheten, har klivet in grundlagts av en informell informationsspridning genom vänner eller andra familjemedlemmar vilka själva är aktiva eller mottagare av insatsen. Den informella vägen in genom antingen kunskap eller närmiljö kan knytas till drivkrafternas yttre och indirekta orsaker (Jeppsson Grassman, 1997, s. 92) och hur närheten till frivillighetens sociala arenor blir en viktig faktor för att ”ledas” in i oavlönat socialt arbete (Blennberger, 1993, s. 18f; Jeppsson Grassman, Svedberg, 1995, s. 103f; Svedberg, 2001, s. 169; Svedberg, von Essen, 2009, s.
152, 158). I undersökningen framgår samtidigt att en direkt marknadsföring, via affischer eller tidningsreportage, i kombination med ett specifikt egenintresse för organisationens arbete tenderar vara betydande faktorer för att aktivt sökta till den statliga frivilligverksamheten. Den direkta marknadsföringen är en aspekt som likväl framträder i den kommunala frivilligverksamheten, dock som mindre aktiv handling i och med att det sociala engagemanget föregåtts av en direkt förfrågan från frivilligsamordnaren. Denna form av rak kommunikation framstår inte lika dominerande för vägen in i den ideella biståndsorganisationen. Vidare ter sig engagemanget i den kommunala frivilligverksamheten också komma som följd av förändringar i livet, såsom avslutad yrkeskarriär eller sjukdom inom den nära familjen.
Andra faktorer, vilka bidrar till en mångfacetterad väg in i ideell kontra offentlig frivilligverksamhet, är att samhällshändelser såsom ungdomsproblematik vägleder in i den statliga frivilligverksamheten. Dessa erfarenheter tillika upplevda samhällsbrister
beskriver omständigheter i livet vilka initierar känslor, engagemang och vidare väckt handling (Jeppsson Grassman, 1997, s. 92ff). Vidare märkbara synpunkter är att vägen in till den statliga frivilligheten är längre och att den föregås av ett krav på godkänd
”volontärutbildning”, vilket medverkar till att frivilligverksamheten inte blir självklar för alla intresserade. Här framstår övriga två frivilligverksamheter som mer öppna och lättillgängliga. Emellertid ska detta ”urval” sättas i relation till den statliga frivilligverksamhetens stundom påfrestande samhällsinsatser. Slutligen visar flera av respondenterna inom den ideella biståndsorganisationen att det sociala engagemanget i aktuell frivilligverksamhet föregåtts av slumpmässiga händelser, och mindre av ett specifikt intresse för aktiviteten som sådan.
Det sociala engagemangets vida upplevelser Tabell 3.
Upplevelser (antal respondenter/”meaning units”: rangordnade) av ett oavlönat socialt engagemang inom en ideell kontra offentlig frivilligverksamhet.
Ideell
frivilligverksamhet Kommunal
frivilligverksamhet Statlig
frivilligverksamhet Positiv till konkreta
frivilliguppdrag (4/9) Positiv till konkreta
frivilliguppdrag (3/8) Positiv till konkreta frivilliguppdrag (3/9) Negativa upplevelser av
föreningsliv (4/5)
Engagemanget är egen
”batteriladdare” (3/3)
Rollförväxling (2/4) Engagemanget är egen
”batteriladdare” (4/4)
Negativa upplevelser av föreningsliv (2/3)
Engagemanget är egen
”batteriladdare” (2/2) Inflytande och påverkan som
drivkraft (3/10) Negativa upplevelser av
föreningsliv (2/2)
Genomgående i samtliga frivilligverksamheter framkommer en positiv hållning till det konkreta uppdraget. Det är tydliga, lättillgängliga, resultatinriktade och mångskiftande uppdrag utan för-‐ och efterarbete som prioriteras framför mer icke-‐konkreta och mindre meningsfulla uppdrag. En märkbar kontrast är att i de två offentliga frivilligverksamheterna synliggörs en önskan tillika positiv inställning till att uppdragen centralt bestäms och utformas av den statliga eller kommunala organisationens frivilligsamordnare. Samtidigt ter sig respondenterna vara mer dynamiska och kontinuerligt växla mellan en mångfald av uppdrag. I den ideella frivilligverksamheten förefaller respondenterna att ge uttryck för en kontinuitet vilken synliggörs genom att det konkreta uppdraget starkt cementeras till endast en eller två frivilligverksamheter.
Likaså existerar en större önskan om inflytande i vilken frivilligverksamheterna ska vara påverkans-‐ och utvecklingsbara samt innehålla friare ramar. Vidare agerar ett engagemang som ”batteriladdare” inom samtliga frivilligverksamheter. Återkoppling och erkännande från mottagarna i form av glädje och uppskattning fyller kroppen med energi, och det konkreta uppdraget lämnar en mångfald av såväl positiva som
existentiella spår efter sig. Genom att det egna sociala engagemanget fortgår och att
”batteriet” kontinuerligt laddas upp kan det frivilliga arbetet beskrivas som meningsskapande, där ”att vilja” suddar ut ”ett måste” (Socialstyrelsen, 2005).
Respondenternas förhållningssätt sett till det konkreta, resultatinriktade och lättillgängliga uppdragen ihop med att positiv energi kommer i retur lämnar individualistiska spår efter sig (von Essen, 2008, s. 59; Habermann, 2001, s. 134;
Lundström, 2004, s. 34f; Rubin, 2000, s. 42ff, 98). Samtidigt visar ett socialt engagemang grundlagd ur livsuppgift eller samhällshändelse prov på medmänsklighet och altruism (Chartrand, 2004, s. 85f; Ekström, 1995, s. 177; Jeppsson Grassman, 1997, s. 99), vilka kan stå som motvikt till en egenkär individualism. Slutligen framträder i samtliga frivilligverksamheter hur negativa upplevelser naggar engagemangets positiva sidor i kanterna. Ett otal faktorer synliggörs, från föreningslivets byråkratiska baksidor och känslor av otillräcklighet till tvivelaktighet och misstänksamhet mot ideella organisationer som sociala aktörer. Dessa oangenäma beskrivningar speglas likaledes i den statliga frivilligverksamheten och som en rollförväxling i vilken utomstående sammanblandar frivilliginsatserna med organisationens yrkeskår. Konsekvensen blir att samhällskritik och negativa åsikter om organisationen istället adresseras mot frivilligverksamheten och dess socialt engagerade människor.
Varför ett frivilligt socialt engagemang?
Tabell 4.
Den personliga innebörden av ett oavlönat socialt engagemang inom en ideell kontra offentlig frivilligverksamhet (antal respondenter/”meaning units”: rangordnade).
Ideell
frivilligverksamhet Kommunal
frivilligverksamhet Statlig
frivilligverksamhet En investering i eget
välbefinnande (4/16)
En investering i eget välbefinnande (3/12)
En investering i eget välbefinnande (3/15) Igenkännande (4/13) Personlig distans (3/6) Personlig distans (3/8) En investering för andras
välbefinnande (4/10)
En investering för andras välbefinnande (3/3)
En investering för andras välbefinnande (3/6) Vidgat livsperspektiv (4/8) Vidgat livsperspektiv (2/2) Erfarenhet/kunskap (3/5) Kunskap och erfarenhet (2/2) Vidgat livsperspektiv (3/3) Det sociala engagemanget som en investering i det egna välbefinnandet karakteriseras och värdesätts högt i samtliga frivilligverksamheter. Det kan i ett vidare perspektiv handla om att samhällsinsatsen och mötet mellan frivillig–mottagare generar känslor av endera personlig tillfredställelse, meningsfullhet, livsenergi eller stillar behovet av att vara behövd. Inom de offentliga frivilligverksamheterna ter sig motiven vara mer mångskiftande, och kretsa kring ovan nämnda faktorer samt till ett socialt engagemang som ett verktyg för personlig utveckling eller yrkeskarriär. Hos respondenterna i den ideella frivilligverksamheten tenderar å andra sidan motiven vara mer homogena,
