Kom ut och kom in

Kom ut och kom in

Hbtq-flyktingars trovärdiga och icke trovärdiga berättelser under asylutredningar i Sverige

Gabriel Sjöwall

Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap Etnologi – kandidatkurs

Examensarbete 15 hp Höstterminen 2020 Handledare: Markus Idvall

English title: Come out and come in: Credible and non-credible LGBTQ refugee stories during asylum investigations in Sweden

Sammanfattning

Studien undersöker vilka erfarenheter, handlingar och omständigheter som hbtq-flyktingar inkluderar i sina asylberättelser under utredningar hos Migrationsverket och i migrationsdomstolarna, och vilka berättelser som uppfattas som trovärdiga respektive icke trovärdiga av asylhandläggare och domstolarna. Material består av domstolsmaterial från 10 asylärenden som åberopar fruktan för förföljelse på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck, samt intervjuer med två tidigare hbtq-flyktingar, en tidigare handläggare på Migrationsverket och ett offentligt biträde. Resultatet visar att hbtq-flyktingen förväntas att detaljerat kunna redogöra för sitt inre känsloliv relaterat till sin hbtq-identitet, och att beskrivningar av sexuell aktivitet och vaga sakuppgifter om relationer inte anses vara tillräckliga. Hemlandets attityd mot hbtq-personer förväntas vara så pass diskriminerande att hbtq-flyktingen inte kan få skydd där, samt att hotbilden ska vara aktuell och berättas på ett sammanhängande vis. Därtill har det framkommit under studien att uppfattningar om en trovärdig hbtq-flykting är färgade av heteronormativa och västerländska förståelser, exempelvis att hbtq-flyktingen förväntas definiera och berätta om sin hbtq-identitet utifrån en västerländsk hbtq-terminologi.

Nyckelbegrepp

hbtq, flykting, asyl, Migrationsverket, berättelse, trovärdighet, narrativ analys, heteronormativitet

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

Bakgrund 1

Syfte och frågeställningar 3

Tidigare forskning 3

Migrationsstudier 3

Queer migration 4

Teori och begrepp 6

Narrativ analys 6

Heteronormativitet 7

Metod och material 8

Domar 8

Intervjuer 10

Reflexivitet och etik 11

Disposition 13

2. Hbtq-ärendens kronologi 14

3. Flyktnarrativ 18

Familjens heder 18

Diskriminerande myndigheter 20

Erfarenheter av våld 21

Kvinnor i det privata 23

4. Trovärdiga självbiografier 25

Sannolik identifikation 25

"Late disclosure" 27

Btq 29

5. Inkonsekventa historier 33

Motstridiga uppgifter 33

Multipla identiteter 34

Västerländska föreställningar 35

6. Utöver muntliga berättelser 38

Handlingar som stöd 38

Vård och hälsoskäl 39

7. Sammanfattning och diskussion 41

8. Litteratur och källor 44

Litteratur 44

Tryckta källor 46

Otryckta källor 49

Intervjuer 49

Övriga källor 50

1

1. Inledning

Bakgrund

När jag och mina syskon flyttat hemifrån öppnar mina föräldrar upp sitt hem för tre kurdiska syrier. Detta var i efterdyningarna av det som kallats för ”flyktingkrisen 2015”, då Europa tog emot ett mycket större antal flyktingar än tidigare i historien, främst från Syrien. De tre kurderna, liksom majoriteten andra syrier, söker asyl i Sverige som skyddsbehövande undan konflikten i hemlandet. En av dem är även homosexuell, något han inte har berättat för Migrationsverket. Han är rädd att hans familj ska få reda på hans sexuella läggning och att hans bror, som befinner sig i Tyskland, då ska komma till Sverige och döda honom. Innan han flyttar in hos mina föräldrar lever han på ett asylboende där han delar rum med en kille som han blir förälskad i. Han berättar om sina känslor för killen som inte reagerar väl på nyheten som når ut till fler på asylboendet. Som följd får han leva med en hotbild på boendet innan han flyttar in hos mina föräldrar. Under den här tiden mår han psykiskt och fysiskt dåligt, är underviktig och har sömnsvårigheter. Han är ständigt rädd att hans homosexualitet ska avslöjas och att det kommer få konsekvenser för honom. Efter ett halvår bestämmer han sig för att flytta till ett annat boende och får kort därefter ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som gäller i 13 månader.

Mina föräldrar förlorar därefter kontakten med honom och idag vet de inte om han fått förlängt uppehållstillstånd eller om Migrationsverket någonsin fått veta om hans hbtq-identitet.

Episoden med den inneboende homosexuella killen från Syrien har fått mig att fundera över hur hans asylärende skulle ha påverkats om han under utredningen hade berättat att han var homosexuell. Som hbtq-flykting behöver den asylsökande i muntligt berättande kunna göra sitt tillhörande till gruppen hbtq-personer sannolikt och att hen på grund av detta förföljts i sitt hemland och därmed inte kan leva kvar där¹. De senaste åren har röster höjts för hbtq-flyktingen som rapporteras vara extra utsatt när svensk asylpolitik blivit hårdare. Sedan skyddsskälet

”övriga skyddsbehövande” avskaffas 2016 har antalet avslag för hbtq-personer ökat², ett skäl som tidigare kunde användas som motivering för en person som ”känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet”³. En

1 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-hbtq-person-och-soker- asyl.html

2 rfsl.se/aktuellt/forsamrat-lage-for-hbtq-flyktingar/

3 migrationsinfo.se/migration/sverige/asylsokande-i-sverige/

2

rättsutredning gjord av RFSL 2020 lyfter att Migrationsverket och migrationsdomstolarna har krav på att hbtq-flyktingen ska ha genomgått en inre känsloprocess som den utförligt kan redogöra för och som ska innehålla reflektioner kring den sexuella läggningen, könsidentiteten och/eller könsuttrycket, tankar om olikhet och känslor av skam (Gröndahl 2020:15f). Mycket av kritiken bygger på argument om att trovärdigheten bedöms utifrån ett mönster för en västerländsk berättelse om någon som bryter mot heteronormen⁴. För att passa in i den västerländska förståelsen kan vissa hbtq-flyktingar komma att behöva lära sig ”rätt” terminologi och uppvisa en öppen sexualitet eller könsidentitet gentemot asylhandläggarna för att kunna beviljas uppehållstillstånd (Hedlund & Wimark 2018:261f). Detta trots att många i hemlandet har behövt gömma sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck, och inte heller definierar sin sexualitet utifrån en västerländskt förstådd hbtq-identitet. I media florerar under 2017 uppgifter om att Migrationsverket använder sig av så kallade ”homotester” under asylutredningar med hbtq-personer, ett slags formulär för hur trovärdighetsbedömningen ska gå till⁵. Migrationsverkets generaldirektör har bestridit dessa uppgifter⁶.

Migrationsverket å sin sida utvecklar med jämna mellanrum arbetet med hbtq-flyktingar. En analysrapport från 2017 visar bland annat att 30 % av alla hbtq-ärenden inte får en rättvis prövning när det gäller tillförlitlighet och trovärdighet (Migrationsverket 2017). Rapporten uppmärksammar också att begreppet ”norm” har en oklar betydelse när utredare frågar om hbtq- flyktingen känt sig avvikande från normen i hemlandet, något som lett till många diffusa svar.

Migrationsverket konstaterar vidare att 61 % av ärenden som fått bifall haft en korrekt utgång, jämfört med 79 % av avslagsärendena som ansetts varit regelrätta. Med detta menar Migrationsverket att det i högre utsträckning är i ärenden där hbtq-flyktingar beviljas uppehållstillstånd som arbetet behöver utvecklas, snarare än i avslagna asylärenden.

I fokus står alltså hbtq-flyktingens berättelse, ett narrativ som har det stora ansvaret av agera bevisbördan som avgör om flyktingen anses trovärdig eller icke trovärdig. Är berättelsen för detaljfattig, motstridig eller osannolik erkänns inte den sökande flyktingstatus eller som möjligt tillhörande i gruppen hbtq-personer. Hur gör en asylsökande för att bevisa sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck samt sitt flyktingskap i en berättelse? Och vilka

4 ottar.se/artiklar/r-du-trov-rdig-lilla-b-g

5 expressen.se/nyheter/homosexuella-skickas-tillbaka-klarar-inte-sveriges-homotest/

6 expressen.se/debatt/skjut-inte-budbararen/

3

berättelser når inte upp till kraven för en förstådd hbtq-flykting? Det ska jag undersöka i den här studien.

Syfte och frågeställningar

Studien ämnar undersöka vilka erfarenheter, handlingar och omständigheter som hbtq- flyktingar väljer att berätta om under asylutredningar och hur dessa uppfattas som godtagbara eller inte av asylhandläggare på Migrationsverket och i migrationsdomstolarna. Syftet med studien är att undersöka vilka berättelser som förstås som trovärdiga respektive icke trovärdiga enligt Migrationsverket och migrationsdomstolarnas förståelse av en trovärdig hbtq-flykting.

Studien ämnar undersöka följande frågeställningar:

• Vilka av hbtq-flyktingars berättelser förstås som trovärdiga respektive icke trovärdiga?

• Vilka erfarenheter, handlingar och omständigheter inkluderar hbtq-flyktingar i sina berättelser?

• Vilka erfarenheter, handlingar och omständigheter inkluderar Migrationsverket och migrationsdomstolarna i sin förståelse av hbtq-flyktingars berättelser?

• Vilken roll spelar heteronormativa och västerländska föreställningar i Migrationsverket och migrationsdomstolarnas förståelse av hbtq-flyktingars berättelser?

Tidigare forskning

Studien ansluter sig till kunskapsfälten migrationsstudier och queer migration. Den ämnar framför allt bidra till den svenska etnologiska forskningen om hbtq-flyktingar som ännu inte är så utbredd, utan främst avhandlar den generella asylsituationen eller andra frågor om migration.

Den främsta forskningen som används skildrar den amerikanska asylprocessen, men även forskning från Sverige, Kanada och Australien inkluderas i studien.

Migrationsstudier

Amerikansk och svensk forskning om asylfenomenet lyfter svårigheterna med att göra objektiva värderingar i de fall där det inte är tydligt om ärendet ska få bifall eller avslag, och hur den färgas av en stark misstroendekultur från både handläggare och asylsökande.

Sociologen Carol Bohmer och folkloristen Amy Shumans studie behandlar amerikanska och brittiska asylärenden som nekas uppehållstillstånd under 2000-talet. Under asylutredningar

4

premieras en konsekvent och samlad berättelse som förstås som mer trovärdig än en fragmentarisk och affektiv (Bohmer & Shuman 2008:134, 146f, 169ff). Handläggare förväntar sig ett narrativ som följer en västerländsk modell och ett uppträdande som uppfattas som uppriktigt och ärligt. Författarna menar att handläggare inte alltid tar hänsyn till att det kan finnas kulturella olikheter i hur självpresentationer förväntas se ut. Även traumatiska upplevelser kan göra att den asylsökandes berättelse rör sig ifrån ett kronologiskt narrativ.

Minnet kan fungera opålitligt, vilket leder till att detaljer försvinner eller att den sökande minns händelser på olika sätt under skilda förhör (Bohmer & Shuman 2008:135ff). Beslutsfattare fattar ofta beslut baserade på sin känsla för om den sökande talar sanning eller inte och författarna anser att beslutsfattare borde ta mer hänsyn till kulturella skillnader och den asylsökandes individuella förmåga i fråga om självpresentation (Bohmer & Shuman 2008:131, 144, 159).

Etnologen Eva Norströms avhandling undersöker svensk asylprocess med fokus på handläggare, beslutsfattare och hur lag och arbetsbeskrivningar tillämpas i praktiken.

Avhandlingen visar på svårigheterna att tillämpa de skriftliga bestämmelserna och hur handläggare måste balansera förväntad produktion av antal ärenden med att försöka hålla kvaliteten på de individuella mötena (Norström 2004:86ff, 199f, 212). I svåra beslut måste beslutsfattare lita på sin fingertoppskänsla och fatta avgörandet utifrån sin magkänsla. Norström lyfter också att media och hjälporganisationer presenterar stereotypa bilder av asylsökande som offer och Migrationsverket som förövare.

Queer migration

Utöver forskningen om den generella asylprocessen har även studier om hbtq-flyktingars asylutredningar hamnat under förstoringsglaset. Forskning i ämnet lyfter att västerländska heteronormativa föreställningar agerar ram för beslutsfattandet och att migrationsmyndigheter ställer sig frågande till självpresentationer som inte går i linje med en förväntad hbtq-identitet.

Sociologerna Edward J. Alessi, Sarilee Kahn och Rebecca Van Der Horn beskriver i sin studie om hbtq-flyktingars utsatthet i sina hemländer hur hbtq-personer i sexualitets- och könsdiskriminerande länder ofta blir tvingade eller känner sig tvingade att agera enligt heteronormativa förståelser. Exempelvis väljer de att leva i heterosexuella förhållanden eller uppträda på ett sätt som begränsar deras liv (Alessi, Kahn & Van Der Horn 2016:9, 11). Det upplevda våldet och hoten ger många bestående psykiska besvär, något som försvårar deras

5

berättandeförmåga under asylutredningarna. Svårigheter med öppenhet lyfter även etnicitetsforskaren Timothy J. Randazzo som i sin essä skriver om rädslan som finns hos många hbtq-flyktingar om att vara öppna med sin sexualitet och/eller könsidentitet i olika nationella gemenskaper i ankomstlandet (Luibhéid & Cantú 2005:39ff). Många hbtq-flyktingar lever i tron att öppenheten skulle kunna leda till utvisning, vilket gör att de i första hand inte berättar om detta för migrationsmyndigheterna. Randazzo menar också att den västerländska idén om att ”komma ut” med sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck inte har samma kulturella status i andra delar av världen och att det under utredningen kan vara svårt att hitta bevis för en hbtq-identitet när den inte offentliggjorts i hemlandet (Luibhéid & Cantú 2005:46f).

Antropologen David A.B. Murrays studerar hbtq-flyktingar som riskerar att inte få uppehållstillstånd i Kanada om de inte uppvisar ett västerländskt accepterat beteende kopplat till sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck (Murray 2014:26f). Murray menar att de kanadensiska myndigheternas förståelse för en hbtq-person bedöms utifrån en vit homosexuell cisperson⁷ med medelklassbakgrund. Hbtq-flyktingar som avviker från den förståelsen misstänkliggörs, exempelvis fattiga icke-vita som har sexuella relationer med både män och kvinnor utan att kalla sig för bisexuell och riskerar att få avslag på sin asylansökan.

Asylprocessen skiljer sig mellan vissa grupper av hbtq-flyktingar. Journalistforskaren Alisa Solomon forskar om transpersoners brist på rättsligt skydd i USA och uppmärksammar att de befinner sig längst ner i hierarkin av asylsökande flyktingar (Luibhéid & Cantú 2005:14, 23).

Solomon menar att transpersoner inte passar in i den heteronormativa förståelsen av två binära kön och dikotomibegreppen homo- och heterosexualitet som amerikanska myndigheter använder sig av, vilket gör att transpersoners berättelser inte förstås som sannolika. Barn- och ungdomsvetaren Daniel Hedlund och kulturgeografen Thomas Wimarks forskning om barn som uppger sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck som skyddsskäl visar hur barns hbtq-identitet ofta utgör ett hot i hemlandet mot den patriarkala ordningen i familjen (Hedlund & Widmark 2018:271ff) Författarna lyfter också att handläggare finner detaljerade berättelser om barns sexuella beteende och långvariga relationer mer trovärdiga.

7 isof.se/sprak/nyord/nyord/aktuellt-nyord-2002-2015/2014-06-02-cisperson.html

6

Den tidigare forskningen i queer migration fokuserar främst kring den muntliga berättelsen och hur identiteten som hbtq-person presenteras och uppfattas i den. Även i den här studien står asylberättelsen i centrum för att kunna undersöka hur upprättandet av ett trovärdigt hbtq- narrativ ser ut.

Teori och begrepp

Som teoretisk hjälp till studien har jag valt att använda mig av narrativ analys och begreppet heteronormativitet. Narrativ analys som metod använder jag för att komma åt förståelser av muntliga berättelser och vad de säger om den upplevda och av andra uppfattade identiteten.

Begreppet heteronormativitet används för att visa på hur heteronormen på olika sätt agerar som förståelseram för uppfattningar om hbtq-personer.

Narrativ analys

Jag har valt att avgränsa användningen av narrativ analys till att undersöka innehållet i berättelser, hur de förmedlar berättarens identitet och hur de uppfattas av den som lyssnar.

Sociologen Anna Johansson menar att berättande är ett sätt för oss människor att skapa mening av våra erfarenheter och att kommunicera hur vi uppfattar vår identitet och vår omvärld (Johansson 2005:16ff). Berättelser är ett sätt att hantera och strukturera våra upplevelser för att göra våra liv begripliga. Johansson fokuserar främst på livsberättelser där människor berättar om hela eller delar av sitt liv (Johansson 2005:23). I livsberättelser befinner sig berättaren själv i centrum och beskriver sina personliga tolkningar av upplevda erfarenheter. Etnologen Alf Arvidsson beskriver berättande som en kontext där berättaren tar ansvar för situationen och att det som sägs blir meningsfullt för lyssnaren (Arvidsson 1999:23ff). Situationen i sig och relationen mellan berättare och lyssnare avgör vad som blir meningsfullt i det sammanhang som berättelsen berättas. Det meningsfulla påverkas också av vilka gemensamma värden, normer och begrepp som delas eller problematiseras.

Vidare ansluter Johansson sig till feministen Donna Haraways förståelse av att en berättelses mening skapas i ett socialt samspel i ett visst kulturellt och historiskt sammanhang, och således är en social konstruktion (Johansson 2005:26). Berättelser är inte ett uttryck för en generell sanning, utan en slags socialt situerad kunskap i den kontexten den berättas i och som kan komma att omförhandlas och förändras. En berättelse är en av många versioner av sanning, men vissa sanningar anses dominera andra. Exempelvis ses heterosexuella sanningar som hierarkiskt

7

överordnade homosexuella. I västvärlden är förmågan att berätta en självbiografisk berättelse en välintegrerad kulturell kunskap (Johansson 2005:124ff, 229). Enligt den västerländska förståelsen av en berättelse finns det ofta ett antagande om kausalitet, det vill säga att en händelse sker som följd av en tidigare inträffad händelse. Händelserna bildar en koherens genom att tillsammans utforma ett sammanhang. Berättas händelserna i den ordningsföljd som de skett i presenteras de utifrån en kronologi. Att berätta kausalt i händelseföljd är typiskt i västerländskt berättande, men är inte en självklar princip i andra kulturella kontexter.

I en asylutredning ges den asylsökande rollen som berättare och därmed ansvar för att innehållet i den muntliga berättelsen är av värde för den lyssnande handläggaren. Den asylsökande behöver också se till att berättelsen blir meningsfull för bedömningen av asylärendet. I en asylutredning kan det dock finnas oförståelser när det gäller gemensamma värden, exempelvis att den asylsökande förstår sig själv som flykting medan en handläggare anser att den sökande inte behöver skydd. Här kan kulturella skillnader förekomma och tolkningen av en livsberättelse skilja sig mellan den asylsökande och handläggaren.

Heteronormativitet

Det queerteoretiska begreppet heteronormativitet beskriver de handlingar som upprätthåller heterosexualitet som det naturliga och mest åtråvärda sättet att leva (Ambjörnsson 2016:47f).

Enligt den här förståelsen förutsätts människor identifiera sig efter heteronormen och de komponenter som går i linje med den förstås som begripliga och verkar belönande för individen.

Parallellt osynliggörs de som bryter mot heteronormen, vilka också ses som underordnade den.

Heteronormen är en slags förståelseram som utgår från att män och kvinnor förstås som varandras motpoler med motsatta beteenden och kroppar som samtidigt åtrår varandra (Ambjörnsson 2016:94f). Hetero- och homosexualitet ses kontrastera varandra och majoritetssamhället förknippar gärna negativa egenskaper med förmodade stereotypa bilder av den homosexuella. Exempelvis finns det förväntningar på att homosexuella kvinnor är allvarliga och manshatande, medan homosexuella män antas vara fjolliga och ytliga (Ambjörnsson 2016:64, 96). Även kroppar förväntas se ut som kulturellt förstådda mans- eller kvinnokroppar. De kroppar som inte följer detta linjära uppträdande, exempelvis transkroppar som inte har samma förväntade genus som sin biologiska kropp, ses som mindre kulturellt begripliga.

8

Asylhanteringen av hbtq-flyktingar får ofta kritik för att den sägs utgå ifrån västerländska heteronormativa föreställningar av sexualitet och kön. En hbtq-flyktingberättelse skiljer sig från många andra asylberättelser genom att behandla frågor om identitet. En trovärdig hbtq-flykting förväntas presentera en berättelse om att avvika ifrån heteronormen i hemlandet och definiera sin identitet utifrån någon av hbtq-kategoriseringarna. Eftersom homo- och heterosexualitet ses som varandras motpoler osynliggörs identiteter som inte passar i den heteronormativa förståelsen av sexualitet och kön, som bi- och transsexualitet. Heteronormativa föreställningar appliceras i en icke-heterosexuell kontext och utmanar inte heterosexuella levnadssätt.

Kulturvetaren Lisa Duggan kallar fenomenet för homonormativitet (Ambjörnsson 2018:59).

Heteronormativiteten är ständigt närvarande under hbtq-flyktingars asylärenden då det förväntas att hbtq-flyktingen ska berätta om känslor av skam och utanförskap som grundar sig i hbtq-identiteten.

Metod och material

Materialvalet till studien är i form av domar från migrationsdomstolar och material från fyra genomförda digitala intervjuer med två tidigare hbtq-flyktingar, en tidigare handläggare på Migrationsverket och ett offentligt biträde. De muntliga berättelserna som de asylsökande uppgett hos Migrationsverket finns sammanfattade i domarna som innehåller beslut från Migrationsverket och migrationsdomstolen. Några domar innehåller även beslut i Migrationsöverdomstolen. Intervjuerna behandlar asylutredningssituationen där intervjupersonerna berättar om sina upplevelser av den som hbtq-flykting, handläggare eller offentligt biträde.

Domar

Via den juridiska informationstjänsten JUNO⁸ fick jag fram domstolsmaterial från migrationsdomstolar vid Kammarrätten i Stockholm och Förvaltningsrätten i Stockholm, Malmö, Göteborg och Luleå. Jag fick fram 31 domar med personer som sökt asyl för förföljelse på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck och som inte beviljats uppehållstillstånd av Migrationsverket. Ett ytterligare ärende innehåller endast ett beslut från Migrationsverket. Samtliga beslut, utom det sistnämnda, har överklagats och på så vis hamnat i migrationsdomstol. Av de sammanlagt 32 ärendena har jag sedan valt ut 10 ärenden (9 domar och den nämnda Migrationsrapporten) till studien att analysera närmare, ett antal som känts

8 nj.se/juno

9

rimligt med tanke på studiens tidsram. Trots att jag valt 9 domar och ett ärende hos Migrationsverket kommer jag hädanefter i uppsatsen att benämna samtliga som domar. De utvalda domarna har valts för att få spridning i sexualitet, könsidentitet, hemland, avgörande samt teman och förståelser av muntliga uppgifter under asylutredningen. Avgörandena i domarna äger rum mellan 2013-2019, men eftersom asylprocessen kan pågå i flera år så inleds ett av ärendena redan 2011. Potentiellt skulle några av domarna jag använt i studien kunna ha överklagats ytterligare en gång efter migrationsdomstolens avgörande, men det har jag inte hittat någon information om. Det som förenar samtliga domar är att de asylsökande inte uppfattats som trovärdiga hbtq-flyktingar av Migrationsverket.

I domarna sammanfattas den muntliga berättelsen som den asylsökande angett under Migrationsverkets utredningar tillsammans med eventuella inlämnade handlingar. Den muntliga berättelsen används för att göra identitet, hemvist, sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck samt skyddsbehov sannolikt eller inte. En handläggare och en beslutsfattare, samt ibland även en hbtq-specialist med specialkompetens om hbtq-ärenden, beslutar om beviljat uppehållstillstånd eller avslag och beskriver hur beslutet kan överklagas.

Ärendet tas då upp i migrationsdomstol som tar del av Migrationsverkets sammanfattning. Den asylsökande kan yrka på en muntlig förhandling innan beslut i domstolen tas där det finns chans att utveckla sin berättelse. Därefter beslutar migrationsdomstolen i ärendet, ett beslut som även detta kan överklagas. I några av domarna har detta skett och ärendet gått till Migrationsöverdomstolen. Där behandlas Migrationsverkets avslagsbeslut och en sammanfattning av den muntliga berättelsen tillsammans med migrationsdomstolens dom. Med det som grund tas ett slutgiltigt beslut i Migrationsöverdomstolen som inte kan överklagas. I fallet med ärendet som endast är ett avslagsbeslut från Migrationsverket finns inte material från migrationsdomstolar med, och en av domarna innehåller endast beslut ifrån Migrationsöverdomstolen.

10 De valda domarna är följande:

Ärendenummer Sexualitet Könsidentitet Hemland Beslut År dom 1 homosexuell kvinna Kosovo permanent uppehållstillstånd 2013 dom 2 homosexuell kvinna Etiopien permanent uppehållstillstånd 2013 dom 3 homosexuell man Nigeria avslag på överklagande 2013 dom 4 homosexuell ev transkvinna Albanien permanent uppehållstillstånd 2015 dom 5 homosexuell man Algeriet permanent uppehållstillstånd 2016 dom 6 bisexuell kvinna Mongoliet avslag på ansökan 2017 dom 7 homosexuell man Marocko avslag på överklagande 2017 dom 8 ev homosexuell transkvinna Turkiet tidsbegränsat uppehållstillstånd 2018 dom 9 bisexuell kvinna Rwanda permanent uppehållstillstånd 2019 dom 10 heterosexuell man Ghana avslag på överklagande 2019

Domstolsmaterialet är intressant då det visar hur migrationsmyndigheten tolkat den asylsökandes berättelse. De skriftliga reaktionerna från Migrationsverket och migrationsdomstolarna visar vilka normer som råder i skapandet av en trovärdig hbtq-flykting och vilka uppgifter som förståtts som sannolika och inte. Materialet visar också vad konsekvensen av berättandet blivit och vad det har lett till för den asylsökande. Etnologen Helena Hörnfeldt beskriver hur ett skriftligt dokument ger forskaren möjlighet att undersöka övergripande värderingar kring ett fenomen och vilken påverkan dokumentet haft för människors liv (Hörnfeldt 2011:239). Vissa uppgifter från domarna kommer att upprepas i studien för att kunna undersöka fler perspektiv och fenomen.

Intervjuer

Utöver domarna har jag genomfört fyra digitala intervjuer med två tidigare hbtq-flyktingar, en tidigare handläggare på Migrationsverket och ett offentligt biträde. Intervjuerna berör intervjupersonernas upplevelse och roll under asylutredningar för hbtq-flyktingar.

Intervjupersonerna heter egentligen något annat och jag har valt att endast ange uppgifter om kön, yrke i asylprocessen (den tidigare handläggaren och det offentliga biträdet) samt sexualitet och tidigare hemland (de tidigare hbtq-flyktingarna) för att i så hög grad som möjligt skydda deras identiteter.

Abdi flyr 2014 från Ogaden, ett omstritt område som geografiskt och politiskt tillhör Etiopien, men som främst befolkas av etniska somalier. Abdi ser och benämner sig som somalier. Hans

11

asylskäl är barnspecifik förföljelse på grund av rekrytering som barnsoldat, vilket också är grunden till att han beviljats uppehållstillstånd 2017. Under asylprocessen framkommer det också att han är homosexuell, vilket ytterligare stärker hans ärende. Nasim flyr från Uganda 2013 och anger asylskälet förföljelse på grund av sexuell läggning. Hon beviljas uppehållstillstånd 2014 på den grunden. I intervjuerna beskriver de tidigare hbtq-flyktingarna situationen i det tidigare hemlandet, flykten, mötet med Migrationsverket och deras tankar om vad som efterfrågats av dem under asylprocessen. Den tidigare handläggaren Filippa arbetade vid Migrationsverket 2017. Kristian var handläggare på Migrationsverket under 2015 och arbetar idag bland annat som offentligt biträde under asylutredningar. I intervjuerna med Filippa och Kristian diskuteras handläggarens och det offentliga biträdets roll i utredningen och vem som förstås som trovärdig flykting.

Intervjuerna ger tillgång till asylutredningssituationen på ett mer personligt och nära sätt än vad som framkommer i domarna. Metoden ger information om förstahandserfarenheter från båda sidor. Intervjuaren får ta del av den intervjuades inre värld med tankar och upplevelser. Dock finns det en kulturell mall som den intervjuade använder sig av när hen berättar, en slags kollektiv norm på hur en berättandeform ser ut som den intervjuade förhåller sig till (Fägerborg 2011:96). På ett metaliknande sätt kunde forskningsintervjun påminna om bilden av asylintervjun under en utredning där intervjupersonerna ibland föll in i de tidigare etablerade rollerna som utlämnad flykting och professionell myndighetsperson.

Reflexivitet och etik

Johansson menar att det kan finnas ämnen som den intervjuade inte gärna berättar om som kan väcka skam eller ångest efter traumatiska upplevelser (Johansson 2005:270ff). Forskaren måste ta ansvar för att forskningsintervjun inte antar formen av ett terapeutiskt samtal då forskaren inte har samma verktyg som en terapeut har, samt att det inte ingår i intervjuuppgiften.

Sociologen Jan Trost anser att det går att fråga sin intervjuperson nästan vad som helst då det är upp till den intervjuade att bedöma om ett ämne är ”för känsligt” att berätta om (Trost 2010:68ff). Genom att själv värdera vad som klassas som känsligt har intervjuaren lagt fram sin åsikt i ämnet som inte ska belastas den intervjuade. Den intervjuades syn på vad som är känsligt att berätta behöver inte överensstämma med intervjuarens. I intervjuerna berättar de tidigare hbtq-flyktingarna om sina flyktupplevelser och möten med Migrationsverket, och många delar av det som berättas under intervjun är av en mer känslomässig natur. För att minimera min

12

maktposition som intervjuare lät jag de intervjuade styra samtalet i den riktning de kände sig bekväma med. Trost ser intervjun som en strukturellt ojämställd situation där maktrelationen mellan intervjuaren och den intervjuade ständigt skiftar (Trost 2010:91f).

Studien påverkas även av hur jag väljer att tolka mitt material. Johansson menar att forskaren själv är en kunskapsproducent till sin vetenskap och att tolkningar kommer ifrån dennes individuella positioner (Johansson 2005:28f), i mitt fall som vit, homosexuell, svensk, studerande och ung vuxen man. Studien kommer att formas av min förståelse för berättande.

Min tolkning blir också tydlig i min hantering av domarna. Jag har valt att ta de asylsökandes åberopade sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck för sanna, även om Migrationsverket och migrationsdomstolarna i vissa fall är av en annan åsikt. I dom 4 och dom 8 där transsexualitet respektive homosexualitet lyfts fram i domen som tillskriven könsidentitet respektive sexuell läggning har jag valt att uppfatta de asylsökande i domarna som eventuellt transkvinna samt eventuellt homosexuell. I dom 10 har jag valt att uppfatta den asylsökande som heterosexuell då personen inte definierar sig som homosexuell. Likt en handläggare bedömer jag själv en persons sannolika hbtq-identitet utifrån min personliga tolkning. Därmed riskerar jag att osynliggöra Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas arbete i de fällande domarna som kan anses vara korrekt dömda, samt att jag skulle kunna tillskriva de asylsökande en hbtq-identitet de inte själva identifierar sig med. Valet påverkar förstås studiens resultat, men jag har valt det här tillvägagångssättet för att enklare kunna undersöka hur de asylsökandes åberopade identitet uppfattas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

I strävan efter objektivitet menar Haraway att forskaren behöver tydliggöra sina etiska och politiska ståndpunkter och vilket perspektiv den individuella positionering ger (Blehr 2001:24f). Etnologen Barbro Blehr anser att forskningen ska utmana de perspektiv forskaren har under projektets start genom att söka kunskap från andra positioner (Blehr 2001:26f). På så vis går det att skapa politiskt relevant etnologi. Trost påminner också om vikten av att försöka sätta sig in i den intervjuades föreställningsvärld för att bättre förstå personen (Trost 2010:93).

På ett privat plan har jag en viss kritisk ställning till Migrationsverkets arbete med asylhanteringen av hbtq-flyktingar, vilket förmodligen grundar sig i mina erfarenheter som hbtq-person och tidigare kontakt med asylsökande. Medveten om detta har jag i intervjuer med den tidigare handläggaren tillämpat nämnda metoder för att bättre förstå vad som förväntas av tjänstepersonerna från Migrationsverkets sida och vilka möjligheter och begränsningar de har i

13

sitt arbete. Detta för att utmana min egen ståndpunkt och ge annan kunskap möjlighet att överskrida min tidigare förståelse.

Disposition

I kapitlet Hbtq-ärendets kronologi redogörs för alla delar i en hbtq-flyktings asylprocess från start till mål. Därefter går kapitlet Flyktnarrativ in på hur diskriminering av hbtq-personer som leder till flykt kan se ut. Både familj, myndigheter och utomstående personer ur samhället utsätter hbtq-personer för våld och trakasserier, och homo- och bisexuella kvinnor är särskilt drabbade av patriarkala strukturer då deras diskriminering främst sker utanför det offentliga rummet. I Trovärdiga självbiografier lyfts förväntningar på berättelser om inre känsloliv kopplat till hbtq-identiteten och hur väl asylberättelsen stämmer överens med den landinformation som används i respektive ärende. Kapitlet avhandlar även skillnader i asylprocessen för bisexuella och transpersoner. I kapitlet Inkonsekventa historier presenteras hur motsägelsefulla uppgifter har negativ inverkan på asylärendet och hur västerländska föreställningar om identifikation och terminologi färgar bedömningen av det. Slutligen behandlar kapitlet Utöver muntliga berättelser hur de asylsökandes bevishandlingar och hälsotillstånd styrker eller försvagar förståelsen av en trovärdig hbtq-flykting.

14

2. Hbtq-ärendens kronologi

För att definieras som flykting enligt FN:s flyktingkonvention från 1951 krävs det att personen befinner sig utanför landet hen är medborgare i och känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning, kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp⁹. Personen kan eller vill inte återvända för skydd i sitt hemland på grund av denna fruktan. Personer som flyr från förtryck på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck kommer i studien att benämnas som hbtq- flyktingar. Begreppet hbtq uppkom för att samla människor som utövar en heteronormbrytande praktik, så som homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer. Versioner av begreppet används, som hbt som var den vanligare benämningen innan queer tillkom, och hbtqi som också inkluderar intersex, personer med en kropp som enligt samhälleliga normer inte går att könsbestämma (Politidis Palm & Naji 2020:40). Migrationsverket och migrationsdomstolarna inkluderar inte intersexpersoner i sitt arbete med sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck, utan använder sen några år tillbaka begreppet hbtq. I studien kommer jag att avhandla homosexualitet (attraktion av samma kön), bisexualitet (attraktion av två olika kön) och transidentitet (person som inte identifierar sig med sin tillskrivna könstillhörighet). Queeridentitet förekommer inte i studien, då inga av domarna jag tog del av använde sig av formuleringen queer. Dock går det att argumentera för att hbtq-flyktingarna i studien förutom sin homo-/bisexualitet och/eller transidentitet också är queer eftersom begreppet i grunden ifrågasätter heteronormativa förståelser av sexualitet och kön¹⁰.

För att söka asyl måste flyktingen som invandrat till Sverige ta sig till Migrationsverket för att fylla i en asylansökan med personuppgifter, lämna in eventuella id-handlingar samt bli fotograferad och få sina fingeravtryck tagna. Med hjälp av en tolk berättar personen sedan om sin identitet och skyddsskäl. Ansökan bearbetas av en handläggare i förberedelse för en utredning. Handläggare kan behöva hämta information från andra myndigheter och landinformation om den sökandes hemland. Ett ärende tar olika lång tid och det kan dröja månader innan den asylsökande får kallelse till utredning. Under tiden som ärendet förbereds bidrar Migrationsverket med boende. På asylboenden riskerar hbtq-personer att bli utsatta för

9 riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/utlanningslag-2005716_sfs-2005- 716

10 https://www.levandehistoria.se/heteronormen/vad-ar-queer

15

trakasserier¹¹. Tidigare fanns det åtminstone fyra hbtq-certifierade boenden i landet, men ingen av dessa är i drift idag¹².

Under asylutredningen deltar en handläggare, den sökande, en tolk och om det finns risk för utvisning också ett offentligt biträde¹³. Tolkens uppgift är att översätta mellan den asylsökande och handläggaren. Det offentliga biträdet har juridisk kunskap inom rättsområdet och företräder den sökande (Norström 2004:59). Det finns möjlighet att få ett biträde med särskilda kunskaper om hbtq-flyktingar. Alla tjänstepersoner i rummet har tystnadsplikt och den sökande kan önska kön på de inblandade för att kunna känna sig trygg under processen. Under utredningen får den sökande berätta om sig själv, sin hemvist, familj, hälsa, skyddsskäl och vad som skulle hända hen vid ett återvändande. Det är upp till den sökande att berätta om sitt asylskäl och att all bevisning lämnas in. Den sökande är också skyldig att tala sanning under utredningen. Under en asylutredning med en hbtq-flykting ställer handläggaren frågor om den sökandes sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck, om tankar och känslor kring hbtq-identiteten och om relationen till familj, vänner och samhället. Allt som sägs skriver handläggaren in i ett protokoll. Beslutet för asylärendet tas sedan av handläggaren och en utomstående beslutsfattare som inte personligen träffar den sökande. Grunden för beslutet är den muntliga berättelsen om identitet och asylskäl samt de eventuella handlingar som lämnats in för att stödja berättelsen.

Detta jämförs med landinformation om situationen i den sökandes hemland som handläggaren haft tillgång till. Handläggaren undersöker även om det finns möjlighet för ett internt flyktalternativ till en annan del i hemlandet som uppfattas som säkrare¹⁴. För att en hbtq-person som flytt till Sverige ska få flykting- och skyddsstatus måste personen ha en välgrundad rädsla för förföljelse¹⁵. Förföljelsen kan innebära hot och våld mot liv och hälsa, att landets lagar verkar diskriminerande eller leder till att personen inte kan gå i skolan, få jobb eller sjukvård.

Hotet kan komma från myndigheter, familj eller andra personer i omgivningen och måste vara aktuellt för att personen i en framåtsyftande bedömning ska ges skyddsskäl. Blir asylbeslutet beviljat får den sökande uppehållstillstånd och därmed rätt att bo och arbeta i Sverige¹⁶. Ett

11 svd.se/hbtq-flyktingar-trakasseras-pa-asylboenden

12 svt.se/nyheter/lokalt/vastmanland/sveriges-enda-hbtq-certifierade-asylboende-laggs-ner

13 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Att-ansoka-om-asyl/Asyl---fran-ansokan- till-beslut.html

14 lagen.nu/begrepp/Internt_flyktalternativ

15 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-hbtq-person-och-soker- asyl.html

16 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Efter-beslut.html

16

avslag betyder att Migrationsverket inte anser att asylskälen är tillräckliga. Om avslaget inte accepteras av den sökande kan det överklagas och prövas i migrationsdomstolen¹⁷.

I överklagan kan den sökande begära en muntlig förhandling, något som migrationsdomstolen beslutar om det behövs eller om Migrationsverkets skriftliga underlag räcker¹⁸. Under en muntlig förhandling representeras den ena parten av den asylsökande med hjälp av sitt offentliga biträde och den andra parten av Migrationsverket. Migrationsdomstolen utgörs under förhandlingen av en domare, tre nämndemän och en föredragande jurist. Även här närvarar en tolk. Den asylsökande får återigen redogöra för sina asylskäl och chans att lyfta fram sådant som inte kom upp under Migrationsverkets utredning¹⁹. Därefter ger Migrationsverket sin syn på ärendet. Båda parter får svara på frågor från både domaren och varandra, men det är främst det offentliga biträdet som frågar för den sökandes räkning. Baserat på det skriftliga underlaget från Migrationsverket och den eventuella muntliga förhandlingen fattas ett nytt beslut om antingen bifall eller avslag. Ett avslag kan ytterligare en gång överklagas och kan då hamna hos Migrationsöverdomstolen. För att få ett ärende prövat hos Migrationsöverdomstolen krävs dock prövningstillstånd, vilket innebär att endast de ärenden som anses varit felprövade i de lägre instanserna tas upp. Vanligtvis nekas prövningstillstånd varvid migrationsdomstolens dom då gäller. För de fall Migrationsöverdomstolen beviljar prövningstillstånd prövas besluten enbart på tidigare underlag. Beslutet som slutligen tas går inte att ytterligare överklaga.

Den asylsökande kan hävda att det finns verkställighetshinder som gör ett återvändande och en utvisning omöjlig. För en hbtq-flykting är det vanligaste verkställighetshindret att den asylsökande inte vågat eller vetat om att det varit viktigt att berätta om sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck²⁰. Detta går att göra efter beslut från Migrationsverket eller migrationsdomstolarna, men inte efter Migrationsöverdomstolens beslut.

Bland de utvalda domarna återfinns beslut i alla de tre nämnda instanserna. I dom 1-2, 4-5 och 9 har flyktingens överklagan av Migrationsverkets avslag lett till permanent uppehållstillstånd

17 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/Efter-beslut/Om-du-far-avslag-pa-din- ansokan/Om-du-vill-overklaga.html

18 migrationsverket.se/Privatpersoner/Skydd-och-asyl-i-Sverige/For-dig-som-ar-barn-och-har-sokt- asyl/Med-foraldrar/Overklagande---Migrationsdomstol.html

19 domstol.se/amnen/uppehallstillstand-och-medborgarskap/skyddsstatus/muntlig-forhandling-i- migrationsdomstol/

20 sweref.org/verkstallighetshinder/

17

i migrationsdomstolen. I dom 8 har överklagan lett till tidsbegränsat uppehållstillstånd i migrationsdomstolen. I dom 3, 7 och 10 har beslutet överklagats två gånger, först Migrationsverkets avslagsbeslut, sedan migrationsdomstolens samstämmiga beslut, för att till slut få ett slutgiltigt beslut om avslag från Migrationsöverdomstolen. I dom 6 framgår det inte huruvida en överklagan på avslagsbeslutet har gjorts och i dom 10 bifogas även en prövning i Europadomstolen²¹. I studiens resultat ska jag undersöka vilka delar av berättelsen som återfinns i de 10 domarna och i intervjumaterialet som Migrationsverket och migrationsdomstolarna bedömer som viktiga i upprättandet av en trovärdig hbtq-flykting.

21 domstol.se/om-sveriges-domstolar/sa-fungerar-domstolarna/domstolar-i-europa/

18

3. Flyktnarrativ

Människor väljer att fly på grund av någon form av utsatthet i hemlandet som de inte förmår att leva i. För hbtq-personer i vissa delar av världen kan både familjen, myndigheter och utomstående personer utgöra en fara för individen. Både fysiskt och psykiskt våld är vanligt förekommande och kvinnor med hbtq-identitet löper större risk att utsättas för diskriminerande behandling i hemmet då de inte har samma tillgång till det offentliga rummet som män. I kapitlet lyfter de asylsökande delar ur sina livsberättelser som orsakat dem psykiska och fysiska skador och som ligger till grund för deras flykt. Narrativen centreras främst till de asylsökandes hbtq- identitet och hur den bemöts av det heteronormativa samhället.

Familjens heder

Den vanligaste hotbilden för en hbtq-person kommer från den närmaste familjen (Gröndahl 2020:25). Ofta finns det krav på ett heteronormativt livsförlopp med äktenskap och familjebildning med en person av det motsatta könet (Forss & Lydahl 2019:3f, 6). Hbtq- personen riskerar att dra skam över kollektivet, så för att se till att det inte händer kan personen bli utsatt för ett tvångsäktenskap. Transpersoner, som främst har sitt yttre som den centrala delen av normbrottet, riskerar att straffas och isoleras av sin familj om ryktet om transidentitet börjar spridas i familjens omgivning.

I dom 4 berättar den asylsökande att hen vid flera tillfällen under uppväxten blivit verbalt och psykiskt misshandlad av fadern och bröderna, och bland annat inte tillåtits följa med på olika familjetillställningar. I vuxen ålder blir hen gripen för prostitution, något som uppmärksammas i media och som familjen anser har skämt ut dem. Hens bröder hotar efter händelsen att skjuta ihjäl hen. Berättelsen ses som sammanhängande och detaljrik av Migrationsverket, men den asylsökande ifrågasätts känna välgrundad fruktan för förföljelse av sina bröder då hen levt i samma stad som dem i ett och ett halvt års tid efter händelsen innan hen flytt till Sverige.

Migrationsdomstolen anser det istället sannolikt att hen blivit utsatt för allvarliga trakasserier och våldshandlingar från familjen och att hotbild är extra allvarlig i och med de uttalade dödshoten.

Mannen i dom 7 har också familjen som primärt hot under uppväxten. Fadern, som misshandlar sin son under större delen av uppväxten, anser att mannen har en ”kvinnlig karaktär” och

19

misshandeln intensifieras när mannen berättar om sin homosexualitet för fadern i tonåren. Efter att mannen publicerar en bild på sig själv på Facebook med en kvinna han har ett skenförhållande med tvingar hans bröder honom att gifta sig med henne. De dödshotar honom och hotar att offentliggöra hans homosexualitet för att få honom fängslad om han inte går med på deras krav. Mannen väljer att ljuga om att han och kvinnan ska gifta sig och flyr efter händelsen till Sverige. I asylutredningen hävdar mannen att han riskerar att utsättas för diskriminerande behandling av sin egen och kvinnans familj vid ett återvändande.

Migrationsverket bedömer att behandlingen från familjen är kränkande, men inte flyktinggrundande. Det anses också misstänksamt att mannen bor kvar hos föräldrarna i sex år efter att han berättat om sin sexualitet och att han inte kan redogöra för detaljer kring ett tillfälle då fadern misshandlar honom och polisen blandas in.

Misshandlad blir också kvinnan i dom 1 som berättar att hon vid ett tillfälle visar sig offentligt tillsammans med sin flickvän och då blir misshandlad av flickvännens bror som senare ringer upp kvinnans pappa för att avslöja hennes homosexualitet. Familjen reagerar med att frysa ut och inte tala med henne, förutom en syster som försöker ”omvända” henne. Både Migrationsverket och migrationsdomstolen anser att berättelsen om misshandeln och familjens utfrysning är sammanhängande och detaljerad och därmed också trovärdig. Även kvinnan i dom 2 får sin samkönade relation avslöjad, i hennes fall när hon kysser sin flickvän på en nattklubb.

Det leder till att familjen låser in henne i hemmet där hon blir fysiskt misshandlad av sina bröder och kusiner. Därefter tvingar familjen henne att gifta sig med en manlig familjevän. På grund av mannens utomlandsstudier flyttar de båda till Sverige där äktenskapet slutar i skilsmässa, varför hon därefter ansöker om permanent uppehållstillstånd. När hon ansöker om tillfälligt uppehållstillstånd tillsammans med sin dåvarande man 2011 berättar hon för Migrationsverket att hon haft ett förhållande med honom i tre år innan deras giftermål. När hon söker asyl igen efter skilsmässan 2012 hävdar hon istället att familjen tvingat henne att ljuga under den tidigare asylutredningen och att hon och exmaken egentligen träffats endast en vecka innan bröllopet.

Migrationsverket anser att uppgifterna kring äktenskapet har trovärdighetsbrister, men migrationsdomstolen motsätter sig detta och menar att de oklarheter som uppstått i kvinnans berättelse om det arrangerade äktenskapet har rimliga förklaringar kopplat till familjens påtryckningar.

Nasim berättar i intervjun att hon blir relegerad från internatskolan hon studerar på efter att ha blivit påkommen kyssandes en annan kvinnlig student. Hennes föräldrar visar inget stöd utan

20

hotar henne och hon lovar att det aldrig ska ske igen. Senare när Nasims relation med en annan kvinna i bostadsområdet avslöjas bestämmer hon sig för att fly ifrån sitt föräldrahem och gömmer sig i en kyrka under en tid. När hon sedan försöker kontakta sina föräldrar är de inte intresserade av att träffa henne. Detta leder till att Nasim bestämmer sig för att fly från Uganda med hjälp av sin dåvarande flickvän.

Diskriminerande myndigheter

I många länder verkar nationell lagstiftning diskriminerande mot hbtq-personer. Bland annat är samkönade sexuella relationer olagligt i ungefär 70 länder, varav 44 av dessa uttryckligen kriminaliserar samkönat sex mellan kvinnor²². I tio av dessa länder är sexuella handlingar mellan samkönade också kriminaliserat med dödsstraff²³. Studier visar att det är vanligt att polisen inte går vidare med ett anmält hatbrott mot hbtq-personer, utan istället beskyller hbtq- personen för att ha varit orsaken till övergreppet (Alessi, Kahn & Van Der Horn 2016:2, 8). Det är inte heller ovanligt att polisen diskriminerar hbtq-personer, vilket gör att det är svårt att vända sig till myndigheter för att få hjälp. Det bristande förtroendet för myndighetspersoner kan flyktingar ta med sig till ankomstlandet, vilket kan göra att de inte vågar berätta om sin sexualitet och/eller könsidentitet för migrationsmyndigheten (Luibhéid & Cantú 2005:49f).

Vid tillfället när kvinnan i dom 1 blir misshandlad av flickvännens bror anländer polis till platsen som anser att det hon råkat ut för varit citerat ”rätt åt henne”. Flickvännen uppmanar kvinnan att inte polisanmäla händelsen. I samtal med en psykolog berättar kvinnan om sina problem som homosexuell. Psykologen säger då att hon borde skämmas och istället gå tillbaka till att vara den som Gud skapat kvinnor till. Efter ett misslyckat självmordsförsök berättar hon för en läkare vad hon utsatts för och möts där av hånfulla skratt. Migrationsverket hänvisar till att hon inte anmält misshandeln till polis och därmed inte visat att hon sannolikt är i behov av skydd. Migrationsdomstolen uppmärksammar dock att hbtq-personer i Kosovo är utsatta för en systematisk diskriminering och förföljelse både från myndigheter och av samhället. Det finns heller inga relevanta alternativ för internflykt inom landet eftersom attityderna är desamma i hela Kosovo.

22 arbetet.se/2019/03/20/homosexualitet-brott-mot-lagen-i-70-lander/

23 ilga.org/maps-sexual-orientation-laws

21

Den asylsökande i dom 4 råkar ut för ett rån i sitt hem där hen blir bunden och trakasserad för sin sexuella läggning. Vid ett annat tillfälle blir hen diskriminerad under en busstur. När hen anmäler händelserna till polisen möts hen av hånskratt och anmälningarna får ingen återkoppling. Efter att ha blivit uthängd med namn och sexualitet i media efter ett gripande för prostitution anmäler hen händelsen till Diskrimineringsombudsmannen och återfår ett utlåtande om diskrimineringen. Den asylsökande blir även flera gånger avskedad från sina anställningar både på grund av sin sexualitet och ännu oftare utan någon förklaring. Migrationsverket uppmärksammar att det finns fall gällande polisbrutalitet mot hbtq-personer i Albanien.

Samtidigt menar Migrationsverket att samkönade relationer inte är kriminaliserade i Albanien och att landet gör framsteg gällande attityder mot hbtq-personer. Landinformationen uppger också att personer med hens sexuella läggning inte kan uteslutas från arbetsmarknaden och att det skett en förbättring gällande lagstiftningen genom en antidiskrimineringslag. Därtill har den asylsökande inte anmält de dödshot hen fått från sina bröder efter uthängningen i media, utan istället anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen som erkänt den trakasserande behandlingen. Allt detta sammantaget anser Migrationsverket visar på att den asylsökande inte uttömt alla möjligheter att få skydd i landet, samt att det albanska rättsväsendet och landets myndigheter sannolikt inte saknar vilja och förmåga att hjälpa hbtq-personer.

Abdi berättar i sin intervju att det en dag kommer personer på uppdrag från den etiopiska regeringen till byn han bor i som rekryterar pojkar mellan 14-17 år att bli barnsoldater. Abdi som är 15 år vid tillfället vägrar och blir satt i fängelse. När han sedan kommer ut är hans familj försvunnen och de flesta barnen i byn har flytt därifrån. Hans farbror hjälper till att samla ihop pengar och falskpass till Abdi och andra pojkar att kunna fly till Turkiet. Han berättar för Migrationsverket om sin fängelsetid och varför han inte kunnat bli barnsoldat, vilket Migrationsverket bedömer som trovärdigt.

Erfarenheter av våld

Studier visar att personer med förföljelse på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck som asylskäl ofta flyr ifrån svåra och långvariga fysiska övergrepp, psykisk misshandel och våldtäkt (Alessi, Kahn & Van Der Horn 2016:2f, 11). Våld mot personer som avviker från heteronormen motiveras ofta som nödvändigt och hbtq-personen skuldbeläggs för att inte ha lämnat förövaren med något annat val än att ta till våld. Långvarigt våld kan även ha

22

effekter på minnet, något som kan vara förödande när en asylsökande ska återberätta viktiga delar av sitt liv under asylutredningar.

Under större delen av sin barndom utsätts pojken i dom 5 för våldtäkter och misshandel från äldre pojkar och män, både när han lever som gatubarn och bor på härbärge. Trots att han levt som gatubarn i många år anser Migrationsverket att uppgifterna om den tiden är vaga och detaljfattiga och uppfattas därför inte som tillförlitliga. Efter avslagsbeslut från Migrationsverket blir pojken utsatt för ett sexuellt övergrepp i Sverige där han neddrogad utför sexuella tjänster på en man i en bil. Händelsen leder till att mannen häktas och pojken läggs in på en barn- och ungdomspsykiatrisk akutmottagning. Migrationsdomstolen tar i sitt beslut händelsen i beaktning och uppmärksammar att pojken haft en tuff uppväxt och att han riskerar att utsättas för fler övergrepp vid ett återvändande till Algeriet.

Transkvinnan i dom 8 berättar att hen upprepade gånger blir misshandlad och torterad av polis i Turkiet. Hen berättar för Migrationsverket hur hen utsätts för tortyr under en 9-10 månader lång fängelsevistelse. Parallellt beskriver hen för en läkare i Sverige att hen blivit misshandlad under själva gripandet innan fängelsestraffet. Fyra år efter fängelsetiden blir hen illegalt gripen och misshandlad av civilpolis och vid ytterligare ett tillfälle blir hen enligt uppgift kidnappad och torterad av poliser. Uppgifterna är motstridiga gällande information om tidpunkter och Migrationsverket anser att transkvinnans berättelse är svepande och motstridig.

Migrationsverket ifrågasätter inte att polisvåld förekommit, men bedömer inte misshandeln som tortyr.

Under sju års tid misshandlas och våldtas kvinnan i dom 6 av sin man efter att han fått kännedom om hennes tidigare relation med en kvinna. Utöver makens våld blir hon även våldtagen av hans vänner, samt av en lärare på universitet där hon studerar. Vid ett tillfälle då hon hålls fången av maken i deras hem räddas hon därifrån av sin bror efter att de båda blivit misshandlade av maken. Efter fritagandet anklagas hon dock själv för att ha misshandlat sin man och häktas i tre dagar. Därefter lever hon på skyddat boende och olika adresser, men upptäcks alltid av maken som trakasserar henne och dödshotar hennes dotter och föräldrar.

Berättelserna om misshandeln och övergreppen som följd av det tidigare samkönade förhållandet förstås av Migrationsverket som trovärdiga.

23

Kvinnor i det privata

Enligt forskning söker färre homo- och bisexuella kvinnor än män asyl med förföljelse på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck som asylskäl (Bohmer & Shuman 2008:240). Ofta är förföljelse av hbtq-personer vanligare förekommande i fattigare områden och att kvinnor i högre grad än män har ekonomiska hinder att fly sitt hemland tros vara en av förklaringarna till att färre kvinnor anför en homo- eller bisexualitet som asylskäl (Luibhéid &

Cantú 2005:39, 43f). Till skillnad från homo- och bisexuella män som oftare trakasseras i det offentliga rummet, sker den främsta diskrimineringen mot homo- och bisexuella kvinnor i det privata hemmet (Bohmer & Shuman 2008:241). De riskerar att utsättas för våld och tvångsgifte och vågar i många fall inte söka hjälp hos polis och myndigheter som ofta är homofoba. Med det ökar också svårigheterna i en asylutredning att göra förföljelsen sannolik då den oftare sker bakom stängda dörrar och i lägre grad kan stödjas med bevishandlingar. En rapport från 2016 visar att kvinnor som söker asyl i högre grad än män får avslag i samtliga nordiska länder (Lepola 2016:2).

I de utvalda domarna gällande kvinnor spelar landinformationen om respektive hemland en stor roll i Migrationsverket och migrationsdomstolarnas beslutsfattande. Kvinnan i dom 2 blir inlåst i sitt föräldrahem och misshandlas där efter att hon upptäckts tillsammans med sin flickvän, för att därefter bli bortgift till en manlig familjevän. Migrationsverket beskriver att etiopiska kvinnor har en utbredd utsatthet i landet där våld och diskriminering är vanligt och rapporter om kvinnomisshandel och sexuella övergrepp är konsekvent förekommande. Därtill är homosexualitet ett brott i Etiopien och kan straffas med upp till fem års fängelse. Dock bedömer Migrationsverket inte kvinnan som trovärdigt homosexuell. Migrationsdomstolen däremot bedömer att kvinnan på grund av sin trovärdiga homosexualitet inte kan vända sig till landets myndigheter för skydd. Berättelsen liknar den i dom 9 där kvinnan blir misshandlad av sin bror efter att ha blivit påkommen tillsammans med sin flickvän och sedan vägrar genomgå det av familjen arrangerade äktenskapet med en äldre man. Kvinnan blir utstött av sin familj, och flyttar då ihop med flickvännen. I Sverige söker hon asyl tillsammans med sin dotter och hon är rädd att båda riskerar diskriminerande behandling på grund av sin bisexualitet.

Landinformationen visar att samkönat sexuellt umgänge inte är förbjudet i Rwanda, men att hbtq inte är kulturellt accepterat och trakasserier mot gruppen förekommer. Kvinnan förstås dock inte som sannolikt bisexuell av Migrationsverket och migrationsdomstolen då hennes berättelse om hbtq-identiteten är för vag. Även det faktum att hon och flickvännen efter en tid

24

på annan ort flyttar tillbaka till området där hennes familj bor menar Migrationsverket är anmärkningsvärt, vilket gör att hotbilden från familjen ifrågasätts.

Kvinnan i dom 6 utsätts för misshandel och våldtäkt av sin man under flera år, som också vid ett tillfälle håller henne fången i deras gemensamma bostad. Enligt landinformation om Mongoliet framgår det att polisen i landet börjat arbeta mer aktivt mot våld i hemmet. Detta tillsammans med information om att landet inför sociala reformer som indikerar på en tolerant attityd mot hbtq-personer leder till att Migrationsverket bedömer att kvinnan vid ett återvändande till hemlandet inte riskerar så pass omfattande förföljelse att den förstås som skyddsgrundande. Liknande respons får kvinnan i dom 1 från Migrationsverket. Efter att ha blivit misshandlad av flickvännens bror, utfryst av familjen och trakasserad av polis, sjukvård och allmänheten flyr hon från Kosovo. Under asylutredningen hänvisar Migrationsverket till landinformation om kvinnors situation i landet. Kvinnor beskrivs ha traditionellt lägre samhällsstatus, vilket påverkar hur de behandlas och deras tillgång till rättssystemet.

Migrationsverket förstår att det finns svårigheter för kvinnan att våga kontakta myndigheterna, men bedömer att Kosovos myndigheter har en vilja och förmåga att ge skydd mot våld och hot mot kvinnor och homosexuella. Hon beskrivs som en vuxen kvinna i arbetsför ålder som inte omöjligen skulle kunna leva ett drägligt liv i Kosovo. De hänvisar även till en stödorganisation som verkar för kvinnors rättigheter oberoende av religiös, politisk och sexuell tillhörighet.

25

4. Trovärdiga självbiografier

För den asylsökande är det av vikt att under asylutredningen kunna redogöra för det inre känslolivet och på ett detaljerat sätt beskriva tankarna kring sin hbtq-identitet. Förföljelsen den asylsökande beskriver ska också stämma överens med landinformationen som Migrationsverket och migrationsdomstolarna använder sig av. Det förekommer vissa skillnader mellan de homosexuella asylsökandes asylprocess jämfört med bisexuella och transpersoner där heteronormativiteten spelar en stor roll. I kapitlet presenterar de asylsökande narrativ som är viktiga för förståelsen av sin hbtq-identitet, som relationer, sex och känslor, men också utanförskap, trakasserier och skam.

Sannolik identifikation

För att beviljas uppehållstillstånd behöver en hbtq-flykting göra det sannolikt att hen är just hbtq-person. Hbtq-flyktingar måste delge sina inre tankar och känslor som de kanske aldrig tidigare pratat öppet om och med ord beskriva privata begär och praktiserande av sin sexualitet eller sin könsidentitet (Murray 2014:26). Sociologen Lionel Cantú Jr. lyfter det motsägelsefulla i att hbtq-flyktingar tidigare behövde dölja sin sexualitet, könsidentitet och/eller sitt könsuttryck, medan de idag måste göra det motsatta – att på så många sätt som möjligt bevisa den (Cantú 2009:55).

Mannen i dom 7 berättar att han känt sig annorlunda sedan han var liten och fått utstå glåpord från andra barn i bostadskvarteret. Under hela sitt liv har han en svår relation till sin far som psykiskt och fysiskt misshandlar honom. Mannen har en två år lång relation med en man från samma område och paret blir påkomna när de är intima med varandra, vilket leder till tumult i familjen och bland grannar. Vid sidan om relationen med pojkvännen har mannen även kortare relationer med andra män som han får kontakt med via pojkvännen. Mannen har också relationer med kvinnor, däribland en kvinna han ljuger om att gifta sig med, men han känner aldrig på samma sätt som för männen. Migrationsverket menar att mannen inte kunnat berätta om någon kärlek i sina relationer eller redogjort för känslor och funderingar kring sin sexuella läggning, utan främst hänvisat till faderns övergrepp. Migrationsverket anser inte att en homo- eller bisexualitet varit central för de sexuella relationerna med män, utan att motiven istället varit av en ekonomisk art. Sammantaget bedömer varken Migrationsverket eller

26

migrationsdomstolen mannen som sannolikt tillhörande en grupp som på grund av sexuell läggning riskerar särskild utsatthet.

Kvinnan i dom 2 träffar sin flickvän på ett födelsedagskalas och de blir ett par två månader senare. De döljer sin relation för omgivningen och är främst intima när de träffas hemma hos flickvännens föräldrar. Paret blir påkomna kyssandes på en nattklubb och efter det förbjuder kvinnans familj dem från att träffas. Migrationsverket anser att berättelsen saknar detaljrikedom och inte framstår som självupplevd, speciellt då kvinnan svarar undvikande på hur det är att leva som homosexuell i Etiopien. Migrationsverket finner det också märkligt att paret vågar vara intima på nattklubbar och hemma hos flickvännens föräldrar när homosexualitet är både brottsligt och tabu i hemlandet. Därtill förstås uppgiften om att kvinnan som ung avvisade en pojke i skolan med upplysningen att hon bara gillar kvinnor som osannolik på samma grunder.

Kvinnan uppger att hon studerar design på universitet och även jobbar i klädbutik, något Migrationsverket anser borde innebära att hon som utbildad och arbetande kvinna i en storstad bättre borde känna till lagstiftningen om homosexualitet i landet. Kvinnan bedöms sammantaget som icke trovärdigt homosexuell av Migrationsverket.

Som ung känner Nasim sig annorlunda och är förvirrad över sin sexualitet. Hon vet att homosexualitet är tabu i Uganda, och hon avfärdar sina tankar som något osant som hon bara har i huvudet. När hon blir äldre blir hon påkommen med flickvänner, vilket leder till att hon blir relegerad från skolan och att hennes föräldrar förskjuter henne. Under asylutredningen tycker hon att det är svårt att prata om sin sexualitet med personer hon aldrig träffat. Hon får frågor som ”Hur vet du att det är det här du känner?”, vilket hon tycker är svårt att svara på då hon är av uppfattningen att kärlek inte gör någon skillnad mellan vilka som känner den. Nasim får till slut uppehållstillstånd med sin homosexualitet som asylskäl. Efter en tid i Sverige inser hon att även män intresserar henne. Vid tiden för utredningen har hon inte så stor erfarenhet av dejting och de relationer hon haft har endast varit med andra kvinnor. Från att ha uppfattat sig som homosexuell inser Nasim att hon är bisexuell.

I intervjun med Filippa beskriver hon att handläggare inte efterfrågar sanningen, utan istället undersöker sannolikheten i olika påståenden, alltså om det finns fler skäl i en omständighet som talar för än emot. Hon berättar att hon handlade ärenden med asylsökande män från Afghanistan som fattiga barn arbetat som ”dansande pojkar”, kallat bacha bazi, för rika män (Lifos 2015).

Pojkarna kläs i kvinnokläder och dansar för männen under allmänna tillställningar. Sexuella