Brukarinflytande för personer med psykiska funktionshinder
En kvalitativ vinjettstudie om hur boendestödjare hanterar brukarinflytande i sin yrkesutövning
Författare: Annika Sjögren
Examensarbete
Förord
Först och främst vill jag rikta ett stort tack till alla informanter som medverkat i denna studie.
Jag vill även passa på att tacka min handledare Lottie Giertz för kloka synpunkter och råd under arbetet med uppsatsen.
Sist men inte minst, tack till min moster Therese Sjögren för hjälp med korrekturläsningen
Annika Sjögren Visby, Juni, 2020
Abstract
Social workers who working with housing support through the Social Services Act (SOL) has in their profession several factors to take into
account to create influence for the individual users. They are governed by the rules of the local organization, their own valuations as well as the users will and needs which constitutes their discretion. The aim of this study was to investigate how professionals experience and act to realize users influence as well as which difficulties they may meet and how they handle them. In order to fulfill the aim qualitative interviews have been used and subsequently analyzed by the theoretical frameworks “empowerment” and “discretion”.
The result showed that professionals wants to meet the users requests but they use their discretion in different ways. For example follow the rules of the organization, ignore them or find ways to go around them. The financial constraints of the organization, the fact that they have more users in need of support and that their assignments are more micromanaged are factors that limit user influence.
Keywords; user influence, mental disabilities, housing support, discretion
Nyckelord: brukarinflytande, psykiska funktionshinder, boendestödjare, handlingsutrymme
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
2 Bakgrund 2
Avinstitutionaliseringen och framväxten av nya boendeformer 2
Centrala begrepp 4
3 Problemområde 5
Syfte och frågeställningar 7
4 Tidigare Forskning 8
Individrelaterade erfarenheter av stödinsatser i hemmet 8
Organisatoriska faktorer 10
Brukarinflytande och makt 12
Summering av tidigare forskning 13
5 Teoretiska utgångspunkter 14
Empowerment 15
Handlingsutrymme 16
6 Metod 17
Kvalitativa studier 17
Semistrukturerade intervjuer med vinjetter 18
Urval 18
Genomförande 19
Transkribering och analys 20
Förförståelse 21
Kvalitetsaspekter 21
Etik 23
7 Resultat och analys 24
Hur handlingsutrymmet påverkar brukarinflytandet 25
7.1.1 Att bemöta anspråk på inflytande 25
7.1.2 Att utföra arbete i någon annans hem 28
Upplevda hinder för brukarinflytande och hur det hanteras 32
7.2.1 Ekonomiska begränsningar 32
7.2.2 Uppdraget föränderliga karaktär 33
7.2.3 Att främja brukarinflytande 35
8 Diskussion 37
Metoddiskussion 37
Resultatdiskussion 38
9 Referenser: 41
10 Bilagor 45
Bilaga 1 Informationsbrev 45 Bilaga 2 Vinjetter inklusive frågor 46
1 Inledning
Ambitionen att ge människor delaktighet och inflytande i planering, genomförande och mottagande av offentliga insatser är en aktuell fråga på flera sätt. Genom att tillskriva brukare rollen av en aktiv medskapare av välfärdssamhällets tjänster är det möjligt för verksamheter inom kommunal och regional regi att hämta viktig erfarenhetskunskap (SKL 2015). Även evidensbaserad praktik (EBP) som bygger på tre kunskapskällor varav en är brukarens erfarenheter, upplevelser och önskemål har de senaste åren uppmärksammats, inte minst inom socialarbetarkåren (Svanevie 2013).
Intresset för brukarinflytande har följaktligen ökat inom den offentliga
sektorn och inom det sociala arbetets fält (Svensson, Johansson & Laanemets 2008). Emellertid visar forskning att det inom kommunala organisationer som är anpassade för att möta funktionshindrades behov finns barriärer för
brukarinflytande på grund av kunskapsluckor, konflikter mellan personal och brist på tid och pengar. Det finns stora utmaningar för att kunna säkerställa att målgruppen får samma möjligheter till inflytande som andra medborgare i samhället (Radermacher, Sonn, Keys, & Duckett 2010). Föreliggande studie tar avstamp i brukarinflytande för personer med psykiska funktionshinder som har beviljats den kommunala insatsen boendestöd som regleras i Socialtjänstlagen (SoL, SFS 2001:435). Det är en insats som sett till antalet brukare ökat markant de senaste åren. Idag är boendestöd den vanligaste insatsen för personer under 65 år med funktionsnedsättning och utgör därmed en stödfunktion i många människors liv (Socialstyrelsen 2019).
2 Bakgrund
Avinstitutionaliseringen och framväxten av nya boendeformer
Hur man talar om människor psykisk ohälsa har förändrats de senaste decennierna och idag använder man sig i större utsträckning av begreppet psykiskt funktionshinder när man talar om individer med ohälsa och
problem. Detta då man i första hand vill belysa människans sätt att fungera i vardagen och livsvillkoren för målgruppen och inte endast
sjukdomen (Lindqvist, Markström & Rosenberg 2014). Personer med psykiska funktionshinder ska inte betraktas som en homogen grupp utan där finns olika typer av tillstånd. Schizofreni, psykossjukdomar och
ångestsjukdomar är förekommande, liksom ADHD, ångestsyndrom och psykisk sjukdom relaterat till missbruk (Socialstyrelsen 2019).
Det sociala stödsystem som finns runt människor med psykiska
funktionshinder genomgick stora omställningar under 1900- talet. Den mentalsjukhusbaserade vården var ledande fram till 1960-talet, därefter startade utvecklingen mot en utbyggnad av öppenvården som skulle ansvara för stödet utanför vårdinrättningen (Markström 2003). Det finns flera olika orsaker till nedläggningen av mentalsjukhusen. Utvecklingen inom det medicinska området med nya läkemedel som minskade symtom som annars varit ett hinder att hantera i ett liv ute i samhället var en orsak. Den kritik som väckts mot mentalsjukhusen på grund av de studier som visat hur människor tog skada av bo avskilda på institution liksom ekonomiska motiv, det var kostsamt att hålla stora mentalsjukhus i drift, var andra bidragande faktorer (ibid).
Psykiatrireformen var en omorganisation inom psykiatrin i Sverige som genomfördes 1995 och kan ses som en del i en större process som pågick i syfte att ersätta den institutionsbaserade vården. Den föregicks av
psykiatriutredningen (SOU 1992:73) som genomfördes av en parlamentarisk
ihopsatt kommitté med uppgift att överväga och föreslå hur
ansvarsfördelningen av vård och stöd till psykiskt funktionshindrade skulle se ut (Lindqvist, Markström & Rosenberg 2014). Psykiatriutredningen
betonade vikten av normaliserade livsvillkor, valfrihet och självbestämmande liksom behovet av sociala, samhällsbaserade insatser. Målsättningen var att människor med psykiska funktionshinder skulle ha samma förutsättningar till gemenskap och delaktighet som resten av befolkningen i samhället då
utredningen visade att personer med psykiska funktionshinder hade sämre livsvillkor än andra. Reformen medförde att kommunerna fick en utökad skyldighet att svara för boende, sysselsättning och träffpunkter som skulle tillgodose målgruppens behov och ansvaret fördes in under socialtjänstens område (ibid).
I takt med att slutenvårdsplatserna inom psykiatrin minskade blev boendefrågan uppmärksammad som en viktig aspekt att ta hänsyn till i samhällsplaneringen. Att ha en tillfredsställande boendesituation är en
förutsättning för att kunna integreras i samhället vilket medförde ett behov av att skapa funktionella boendelösningar. Utvecklingen av samhällsbaserade boendeformer för målgruppen är förknippad med avinstitutionaliseringen och har varit en symbol för intentionerna om normaliserade levnadsvillkor (Brunt 2005). I Sverige har framförallt två boendeformer utvecklats. Det ena är eget boende med boendestöd en eller flera gånger per vecka och det andra är bostad med särskild service vilket är ett gemensamt boende bemannat med personal. Boendestöd är en lagstadgad insats som utgår från individens hem och syftar till att personen ska klara vardagliga aktiviteter där motivation och struktur är centrala inslag liksom att stärka förmågan att klara ett
självständigt liv. Insatsen utförs av personal anställda av kommun eller privat utförare och erbjuds i så gott som alla kommuner i Sverige (Lindqvist, Markström & Rosenberg 2014). I ungefär var fjärde kommun i Sverige utgår insatsen ifrån uppdrag som är utformade enligt det behovsinriktade och systematiska arbetssättet individens behov i centrum (IBIC). IBIC syftar till
att synliggöra den enskildes behov och fokuserar på ett individanpassat arbetssätt. IBIC omfattar utredning, genomförande och uppföljning. (SKR 2019).
Centrala begrepp
Nedan följer en definition av de begrepp som genomgående används i studien.
Begreppet brukare menar socialstyrelsen (2019) är en individ som får ett behovsprövat bistånd från Socialtjänsten eller är föremål för en utredning.
Karlsson och Börjesson (2011) utvidgar begreppet och anser att i stort sett alla medborgare i Sverige använder offentliga tjänster och i den aspekten är brukare. Däremot kan rollen som brukare vara mer eller mindre komplex där personer med psykiska besvär oftare har en mer långvarig kontakt med flera olika instanser och är mer sårbar än någon som sporadisk behöver uppsöka ett socialkontor eller en vårdinstans. Med brukare i denna studie avses den förhållandevis komplexa begreppsdefinitionen.
Gällande begreppet brukarinflytande finns det flera närliggande ord som kan förekomma i samband med användningen, exempelvis
brukarmedverkan, brukardelaktighet eller brukarmakt. Enligt Socialstyrelsen (2011) innebär brukarinflytande, medverkan och delaktighet att den enskilde får ta del av och påverka beslut gällande sina egna insatser eller medverka till hur dessa ska utföras.
Nordén (2008) menar att man bör dela in brukarinflytande beroende på i vilket sammanhang uttrycket används. På individnivå handlar det om möjligheten för den enskilde brukaren att påverka sin situation och de stödinsatser som tas emot. På verksamhetsnivå handlar det om den enskilde brukarens möjligheter att få inflytande i beslut som fattas av exempelvis aktörer som socialtjänsten och psykiatrin. På systemnivå är brukarinflytande något som utövas av brukarorganisationer på ett övergripande plan i form av
att ge underlag till politiska beslut eller vara med och utarbeta policyprogram.
Karlsson och Börjesson (2011) föredrar att tala om brukarmakt istället för brukarinflytande. Genom att använda ordet makt skärps tonen och gör begreppet mer fördelaktigt att teoretisera kring enlig dem. Brukarinflytande innebär enligt författarna att brukaren ges inflytande men inte nödvändigtvis att brukaren har någon egentlig makt att påverka utgången, det kan endast handla om rådgivande inslag. Vad gäller brukarmedverkan kan det avse både brukarinflytande och brukarmakt men det är inget som är självklart, uttrycket säger endast att brukaren är med i det som uträttas och är således en vag formulering. Likaså är det med ordet brukardelaktighet, brukaren deltar men det behöver inte innebära någon reell påverkan.
I föreliggande studie är brukarinflytande det begrepp som genomgående använts i empiriinsamlingen. Det är det som vanligtvis används i praktiskt socialt arbete (Karlsson och Börjeson 2011).
Funktionsnedsättning definierar Socialstyrelsen (2019) som en varaktig nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. Det kan röra sig om medfödda skador eller sjukdomar, de kan också ha uppstått senare i livet.
Funktionshinder definierar Socialstyrelsen (2019) som det hinder som en funktionsnedsättning innebär för en individ i förhållande till omgivningen.
Ett funktionshinder uppstår i mötet mellan människan och miljön, det är således omgivningen som är funktionshindrande i form av t.ex. höga trösklar eller attityder.
3 Problemområde
Att fokusera på brukarinflytande är viktigt ur flera aspekter. Människor i det svenska välfärdssamhället bidrar till att finansiera systemet och ska
rimligtvis ha insyn och ges inflytande kring de insatser som de har rätt till (Karlsson och Börjesson 2011). Rätt till inflytande och självbestämmande över sitt liv är förhållandevis ny för målgruppen personer med
funktionsnedsättningar, jämfört med vuxna människor utan
funktionsnedsättningar (Giertz 2012). Historiskt sett har det funnits en tradition av att inte ta reda på eller beakta synpunkter och erfarenheter från personer med funktionsnedsättningar i mötet med socialtjänst och psykiatri.
De har definierats utifrån sina svagheter och med det ansetts vara oförmögna att ta egna beslut om sin tillvaro (Tophor & Denhov 2008). En av de stora bristerna i samhällets omsorg av människor med psykisk ohälsa eller psykiskt funktionshinder har varit avsaknaden i att göra dem delaktiga i planeringen och i utförandet av de stödinsatser som de tar emot (Nordén, 2008). Människor med tidigare erfarenheter av att bo på institution vittnar exempelvis om brist på inflytande och kontroll över sina liv (Wood 2004).
I Sverige finns ett lagstadgat ansvar för att bistå människor med psykiska funktionsnedsättningar. Enligt 5 kap. 7§ SoL (SFS 2001:453) skall
socialnämnden verka för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra. För människor med psykiska funktionsnedsättningar är boendestöd den vanligast förekommande insatsen som kan beviljas med stöd av 4 kap. 1 § SoL (SFS 2001:453). Boendestöd uttrycks enligt Socialstyrelsen (2004) som ett ”bistånd i form av stöd i den dagliga livsföringen riktat till särskilda målgrupper i eget boende”. Personal som utför boendestödet kallas i allmänna termer för boendestödjare. Deras roll ligger i att stödja den enskildes förmåga att klara av vardagen såväl i hemmet som ute i samhället. Arbetsuppgifterna är mångfacetterade och beror till stora delar på vilka behov den enskilde har (Socialstyrelsen 2010). Att insatsen utförs i någon annans hem medför etiska ställningstaganden och krav på att boendestödjaren beaktar frågor om självbestämmande, delaktighet och integritet i relation till brukaren. Mötet dem emellan bygger således på
ett inte helt okomplicerat samarbete som till viss del kan jämföras med förhandlingar (Borell & Johansson, 2005). Tidigare forskning kring brukarnas upplevelser av inflytande i sitt boendestöd visar att många anser att de får vara med och påverka hur insatsen ska utformas. Skilda aktiviteter blir till gemensamma projekt där boendestödjarens igångsättande funktion beskrivs som någonting positivt men även krävande (Andersson 2009).
Vidare värdesätter brukarna den frihetskänsla som följer av att bo i och förfoga över ett eget hem och tillsammans med boendestödjarna formas en struktur som gör att vardagens krav kan hanteras (Brolin 2016). Forskningen åskådliggör att det har riktats uppmärksamhet och intresse kring
brukarinflytande inom insatsen för boendestöd ur brukarnas perspektiv, det finns viss kunskap kring hur de upplever sitt boendestöd. För att bidra till ytterligare kunskapsutveckling i socialt arbete är det emellertid värdefullt att närmare studera och synliggöra boendestödjarnas arbetsmetoder och sätt att hantera krav på brukarinflytande i den vardag som de konfronteras med i brukarnas hem.
Syfte och frågeställningar
Denna studie avser att studera brukarinflytande inom insatsen för boendestöd ur boendestödjarens perspektiv. Detta genom att ta reda på hur
boendestödjaren förhåller sig till, definierar och realiserar brukarinflytande i praktiken.
1. Hur upplever boendestödjaren att brukarinflytande kan tillämpas i arbetet med den enskilde brukaren?
2. Vilka eventuella hinder upplever boendestödjaren att det kan finnas för att åstadkomma brukarinflytande? hur arbetar de för att motverka de
svårigheterna?
4 Tidigare Forskning
I följande avsnitt presenteras tidigare forskning som är relevant för studien.
Fokus ligger på studier som rör brukarinflytande, boendestöd, delaktighet, självbestämmande och psykiska funktionsnedsättningar.
Sökning av litteratur gjordes i universitetets databaser Scopus, Sociological abstracts, Onesearch och Libris. Sökorden som användes var
brukarinflytande, boendestöd, delaktighet, självbestämmande och psykiska funktionsnedsättningar. Översatt till engelska blev sökorden influence, participation, mental illness, supported housing och self-determination.
Boendestöd är en svensk företeelse som vid sökning av internationell forskning översatts till supported housing som däremot är ett bredare begrepp. Supported housing avser en mängd olika samhällsbaserade
stödbostäder och bostadsmodeller som finns till för människor med psykiska funktionshinder. Gemensamt är att de fokuserar på individens preferenser samt på normalt boende, arbete och socialt nätverk (Fakhoury, Murray, Shepherd & Priebe 2010)
Den genomgångna forskningen presenteras genom tre kategorier utifrån gemensamma beröringspunkter. De tenderar till viss del att överlappa varandra. Dessa är: individrelaterade erfarenheter av stödinsatser i boendet, organisatoriska faktorer, samt brukarinflytande och makt.
Individrelaterade erfarenheter av stödinsatser i hemmet I en avhandling av Andersson (2009) studeras hur vardagslivet i den egna bostaden upplevs av människor med psykiska funktionsnedsättningar som har stöd av socialtjänstens boendestödsinsatser. Resultatet visade att många av studiens deltagare ansåg sig ha inflytande över hur stödet skulle utformas.
Däremot kunde det vara så att deras önskemål inte alltid uppmärksammades eller rent av åsidosattes av boendestödjaren. Detta kunde skapa frustration
även om boendestödjaren hänvisade till organisatoriska regler. En komplex bild av brukarinflytande och delaktighet framkommer där situationer då brukare och boendestödjare hade olika åsikter karaktäriserades av
överläggning och diskussion. Vems vilja som i slutändan vann beskrivs bero på sociala, mellanmänskliga, förhållanden mellan boendestödjare och
brukare. Några brukare menade att boendestödjarens vilja och förslag till vad som skulle göras ibland kunde gå före deras egen vilket både kunde vara bra och dåligt. För någon med bristande initiativförmåga kunde det upplevas positivt samtidigt som det kunde vara svårt att säga nej till boendestödjaren vissa gånger. Studien involverade sammanlagt 17 intervjuer med brukare som bodde i eget boende med stöd av boendestödjare en eller flera gånger per vecka, där många hade med sig tidigare erfarenheter av att bo på institution.
I en enkätbaserad studie av Brunt, Schröder, Lundqvist & Rask (2019) undersöker forskargruppen upplevelser av kvaliteten av boendestöd i egna hemmet respektive boendestöd i gemensam gruppbostad. Studien besår av svar från 178 brukare från åtta svenska kommuner. Det som framförallt värderades högt bland brukarna var faktorer som handlade om att ha ett eget boende, en privat sfär. Däremot visade det sig att delaktighet och inflytande var något som informanterna skattade som minst nöjda med. Delaktighet mättes genom att informanterna fick ta ställning till påståenden som “ jag får information om vilket stöd jag kan erbjudas så att jag kan bestämma vad som är bäst för mig” eller “ jag får lära mig tidiga tecken på att jag börjar må psykiskt sämre”. Författarna diskuterar att resultatet indikerar att det finns brister som behöver åtgärdas för att förbättra vårdkvaliteten. Några saker som tas upp är att det behövs utbildningar för personal gällande
återhämtning, främjande av autonomi, självständighet och delaktighet (Brunt et al 2019).
En studie av Muir, Fisher, Abello & Dadich (2010) visar att olika former av psykosocialt och individinriktat stöd i boendet har positiva effekter för den enskildes psykiska hälsa och bidrar till att minska antalet
slutenvårdsinläggningar. Studien byggde på intervjuer och enkäter med brukare, familjemedlemmar, boendepersonal och personer som var involverade i organiseringen av insatsen “housing and accommodation support initiative” (HASI). Inom samtliga områden som var fokus för studien hade individernas situation med hjälp av stöd i boendet förbättrats, där delaktighet i samhället och i sociala aktiviteter var speciellt framträdande.
Flera individer hade funnit nya vänner samt börjat arbeta eller studera under studiens tid. Man såg även att delaktighet var viktigt för att återhämtningen och rehabiliteringen skulle kunna ske på ett adekvat sätt. Man belyser att stödpersonalen i sin arbetsroll befinner sig i en lämplig position i förhållande till brukaren eftersom deras relation är annorlunda än den brukaren har till personal inom hälso-och sjukvården. Slutligen kommer Muir et al (2010) med implikationer om att kunskap om hur stöd i boendet ökar en individs delaktighet kan bidra till samhällsgemenskap, som i sin tur kan minska social utestängning, ensamhet, stigmatisering, diskriminering och dålig ekonomi bland personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Organisatoriska faktorer
Förutom de begränsningar en funktionsnedsättning i sig kan innebära kan personer även erfara hur organisatoriska strukturer påverkar delaktighet och kontroll över deras liv. Wood (2004) undersöker i sin intervjustudie som människor med psykiska funktionshinder upplever större inflytande och valmöjligheter över sin bostadssituation efter att ha flyttat från
institutionsboende till mer samhällsbaserade stödsystem då ett av målen med avinstitutionaliseringen har varit att ge människor ökat självbestämmande.
Fokus låg på huruvida nuvarande stöd erbjuder större kontroll och
delaktighet än tidigare och ifall valen möter de behov som målgruppen har.
Resultatet av intervjuerna visade att respondenterna överlag var nöjda med sin boendesituation och föredrog att bo i nuvarande organisatoriska form men det framkom även en bild av att det fortfarande fanns inskränkningar gällande valmöjlighet och tillgång till stöd på grund av resursbrist, barriärer och förlegade inskränkningar (Wood 2004). Även Andersson (2009) lyfter hur organisatoriska förutsättningar för inflytande påverkar insatsen
boendestöd. Andersson (2009) menar att personer som beviljas insatsen boendestöd till stor del införlivas i och påverkas av socialpolitiska beslut och har liten potential att påverka organisatoriska faktorer och fundamentala riktlinjer för samspelet. Brukaren befinner sig även i en form av
beroendesituation gentemot organisationen eftersom stödet, trots sin frivilliga karaktär, är ett måste för att individen ska klara av vardagen i ett eget
boende. Brolins (2016) svenska avhandling om boendesituationen för personer med psykisk funktionsnedsättning visar att personer som bor i boendeformen bostad med särskild service upplever att de bor i en slags påtvingad gemenskap och att deras möjligheter till autonomi är begränsad.
Dessutom beskrivs förutsättningarna för ett privatliv som små eftersom vissa delar av bostaden delas med andra. Beslut över den egna situationen fattas inte heller enbart av personen själv utan i samråd av exempelvis läkare, boendepersonal och socialtjänsten vilket begränsar självbestämmandet.
Bostaden är, enligt utsagor från brukarna, personalens arbetsplats, ibland jämfört med en institution, där personalen sätter reglerna. Bland personer som lever i ett eget boende med boendestöd framkommer att de uppskattar den självständighet som detta medför. Det handlar om att vara fri och oberoende, få skapa egna rutiner och bestämma över vad dagen ska innehålla. Däremot beskriver de även att denna självständighet medför känslor av ensamhet och oro för att inte kunna tackla vardagens krav.
Boendestödet som insats skildras från de brukare som teamarbete, där man tillsammans arbetar fram strukturen för utformningen, något som förändras och anpassas med tiden (Brolin 2016).
I syfte att utveckla inflytandet för patienter och brukare inom psykiatriskt vård och omsorg har försök med brukarinflytandesamordning (BISAM) i verksamheter på kommun och landstingsnivå genomförts. Detta mot bakgrund till att Sverige länge legat efter utvecklingen när det kommer till brukarinflytande jämfört med t.ex. Storbritannien, USA och Australien (Lindqvist 2007). Syftet med en brukarinflytandesamordnare är att bevaka frågor som rör patienter och anhöriga, med särskilt fokus på delaktighet och inflytande i vården. Uppdraget brukarinflytandesamordning har genom en utvärdering undersökts i sitt organisatoriska sammanhang där man intervjuat chefer, brukare, personal och brukarinflytarsamordnare. Resultatet visade att en majoritet av den intervjuade personalen var mycket positiv till ökat brukarinflytande, den skepsis som framkom handlade om att de ansåg att frågor om inflytande inte var angelägna för den grupp brukare som man arbetade med, liksom det fanns en viss rädsla för förändring och rubbad maktbalans. Sammanfattande slutsatser från projektet visar att egenmakt och självbestämmande främjar återhämtningen vilket synliggör att brukares och anhörigas inflytande i vård och omsorg är viktigt. För att det ska fungera i längden behöver området engagemang från flera håll och det bör inte vara upp till enskilda verksamhetschefer att driva igenom. Forskning kring arbetsrollen som bukarinflytandesamordnare är även den i behov av uppmärksamhet (ibid).
Brukarinflytande och makt
Brukarens inflytande och självbestämmande i insatser med stöd av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade LSS (1993:387) har studerats av Giertz (2012). Avhandlingen belyser villkor, möjligheter och begränsningar gällande inflytande och självbestämmande i tillvaron med fokus på
människor som har personlig assistans där två viktiga aspekter är makt och erkännande av brukaren som en unik individ. Personlig assistans är en insats där brukaren har betydande inflytande, både genom valfrihet gällande
utförarande organisation och i val av personal vilket ger brukaren autonomi och en oberoende position (Giertz 2012). Giertz (2012) undersökning visar att brukaren behöver ett individuellt utformat stöd för att uppleva sig ha inflytande och självbestämmande över de beslut som fattas i vardagen där relationen mellan brukare och personal behöver bygga på tillit. Vidare belyser Giertz (2012) att makt är centrala faktorer som påverkar både
situationen som arbetsledare och omsorgstagare. För att brukarinflytande ska vara möjligt att realisera måste brukaren bli lyssnad till och involverad på ett sätt som anpassas på individuell nivå. Studien visar däremot att även för mycket inflytande kan få negativa utfall. Att överlåta bestämmanderätten till en person som inte förstår konsekvenserna av ett beslut med avsikt att
personen ska lära sig av sina misstag är ett exempel på vad som kan upplevas kränkande. Resultatet av Giertz (2012) brukarintervjuer visar även att det inte råder samstämmighet mellan vad som uttrycks i lagen och de livsvillkor som omgärdar individen då flertalet av olika handlingar som utförs inte visar respekt för individens självbestämmande. Även Brolins (2016) studie visar att olika maktaspekter inom insatsen för boendestöd är förekommande.
Brukare som lever i egen bostad med hjälp av boendestöd beskriver en närvarande rädsla för att den beviljade insatsen kommer fråntas dem vid omprövning av beslutet utan att de har något inflytande över att kunna påverka utgången. Detta på grund av någon utomstående har mandatet bedöma om behovet fortsatt kvarstår trots att brukaren inte är redo att klara av vardagen självständigt.
Summering av tidigare forskning
Den presenterade forskningen består av både nationella och internationella vetenskapliga artiklar och avhandlingar. Andersson (2009) visar att många brukare upplever att de har inflytande över sin boendestödsinsats som till stor del förklaras av det relationella samspelet mellan boendestödjare och
brukare. Giertz (2012) studie ger en ökad kunskap kring den position som
brukare med stöd av personlig assistans befinner sig i. Lagstiftningen betonar individens autonomi men undersökningen visar exempel på agerande som går i motsatt riktning. Studien av Wood (2004) konstaterar att personer med psykiska funktionsnedsättningar som tidigare bott på institution numera upplever att de har större valmöjligheter och kontroll över sina liv. Brunt et al (2019) påvisar ett behov av ökat fokus på brukardelaktighet för personer som bor i gruppbostad där behovet av utbildning för personalen betonas.
Muir et al (2010) beskriver hur stöd i boendet bidrar till minskat antal
inläggningar på slutenvården men också att det kan medföra ökad delaktighet i samhällslivet. Brolin (2016) beskriver erfarenheter av hur det är att leva med stödinsatser i vardagen och vilka för och nackdelar olika stödinsatser och boendeformer medför. Lindqvist (2007) undersöker effekter och resultat från försök med brukarinflytarsamordning som visar att verksamheterna behöver utse ansvarspersoner för att det ska fungera, att syftet möter positiv respons men att området behöver beforskas mer. Sammantaget konstateras att majoriteten av den genomgångna forskningen på olika sätt undersöker hur livet för människor med funktionshinder framlevs i olika samhällsbaserade boendeformer mot bakgrund av att de slutna institutionernas tid är förbi.
Faktorer som självbestämmande, makt och inflytande är centrala utgångspunkter utifrån kunskap om att personer med funktionshinder historiskt sett inte haft samma möjligheter att kunna påverka sitt liv som andra samhällsmedborgare. Dock har det tagits initiativ till att förändra denna ordning vilket försök med brukarinflytandesamordning statuerar exempel på.
5 Teoretiska utgångspunkter
I följande avsnitt kommer en beskrivning av de teorier som används för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Teorierna utgörs av
empowerment och Svensson, Johnssons och Laanemets (2008) användning
av det teoretiska begreppet handlingsutrymme som baseras på Lipskys (2010) teori. Genom empowerment ämnar jag förstå hur boendestödjarnas agerande kan förstås utifrån de stödjande aspekter och maktdimensioner som inryms i empowerment samt hur informanterna hanterar situationer som gäller brukarnas självbestämmande i relation till deras professionella
maktövertag. Det teoretiska begreppet handlingsutrymme kommer användas då det bidrar till förståelse till hur den insats som boendestödjarna förmedlar tar sig uttryck i praktiken.
Empowerment
Empowerment handlar om att stödja människor som är i ett utsatt läge.
Begreppet har sitt ursprung ifrån USA och har inte fått någon självklar svensk översättning, ibland används ordet egenmakt. Att det innefattar power som betyder styrka, makt och kraft kan även konstateras (Askheim & Starrin 2007). Till skillnad från paternalism som ofta beskrivs som en motsats till empowerment och grundar sig i tanken om att människor är okunniga och behöver vägledas understryker empowerment betydelsen av att se människor som självständiga individer som bäst vet själva vad de behöver för att
komma vidare ur sin position (Starrin 2007). Empowerment begreppet är positivt laddat och relateras till utveckling av människors färdigheter och förmågor. Det utgår således från en positiv människosyn och ser människan som en aktiv varelse som vill och vet sitt bästa under rätta förhållanden (Askheim & Starrin 2007). Ur ett omgivningsorienterat perspektiv handlar empowerment om att ge det stöd och den kunskap som behövs för att uppnå personliga mål, kunna vara engagerad i organisationer som är viktiga för ens livssituation och att få respons för positiva förändringar. Empowerment kan därför ses som en process som innefattar olika handlingar och aktiviteter som sammantaget leder till empowerment hos individen. Det finns en avsaknad av empowerment i samhällets vård och stödinsatser trots vetskapen att en vårdsituation som betonar brukarens medverkan och autonomi leder till en
effektivare vård med bättre resultat (Hansson 2005). Det finns även kritiska perspektiv kring empowerment. Wright Nielsen (2009) menar att
empowerment inte endast kan förstås som något frigörande utan även som en form av disciplinerande maktutövning. Författaren beskriver att
empowerment har fokus på normalisering och föreställningar om vad som är eller bör vara “normalt” vilket kan uppfattas som en både frigörande och förtryckande praktik. Empowerment inom socialt arbete riskerar att utgöra en form av styrningsteknik för att bidra till att upprätthålla samhällets
värderingar, normer och riktlinjer. Makten har många uttryck och det sociala arbetet som stödjande praktik betraktas inte alltid som maktutövning. På grund av detta menar Wright Nielsen (2009) att empowerment inom socialt arbete inte endast bidrar till frigörelse utan blir ett sätt att vidmakthålla lag och ordning.
Handlingsutrymme
Inom ramen för uppdraget som socialarbetare ligger uppgiften i att sätta sig in i andra människors livssituationer och tillsammans med dem finna utvägar och möjligheter. Socialarbetarens handlingar är delar i en större helhet där yrkesrollen och den professionella kunskap som finns tillsammans med organisationens ramar och aktuell lagstiftning sätter gränser för
handlingsutrymmet. Däremot formas även handlingsutrymme i mötet med brukaren (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008). Att befinna sig i direkt kontakt med den medborgare som hjälpen riktar sig mot är att vara en så kallad gräsrotsbyråkrat enligt Lipsky (2010). En gräsrotsbyråkrat är en professionell, yrkesverksam person som genom sitt arbete interagerar med samhällets invånare samtidigt som denne representerar organisationen och förfogar över dess resurser. Gräsrotsbyråkrater återfinns i arbeten som exempelvis socialarbetare, polis eller lärare och i dess uppdrag finns det ett utrymme som de kan verka inom och använda till att göra egna val och bedömningar i situationer som de möts av (Lipsky, 2010). Ovanifrån har
gräsrotsbyråkrater regler och riktlinjer att förhålla sig till som syftar till att styra över hur de ska agera i sin arbetsroll. På grund av att arbete som involverar människor är förenat med oförutsägbarhet och föränderlighet måste gräsrotsbyråkraten dock ges ett handlingsutrymme för att det ska vara möjligt att göra situationsanpassningar. Organisationen avgör delvis hur mycket utrymme som finns men även den professionellas tolkningar, traditioner, erfarenheter och mötet med klienten påverkar utrymmet (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008).
6 Metod
I detta avsnitt redovisas först studiens metod och hur studien har genomförts.
Därefter följer en beskrivning av hur materialet analyserats följt av de etiska överväganden som gjorts, min förförståelse kring ämnet samt studiens tillförlitlighet.
Kvalitativa studier
Valet av den kvalitativa metoden motiveras med att studiens syfte handlar om hur människor i en viss yrkeskategori, boendestödjare i detta fall, uppfattar och förstår fenomenet brukarinflytande i ett socialt sammanhang.
Kvalitativ metod innebär att jag utgått från det som studeras genom informanternas perspektiv och hur de upplever och tolkar den sociala verkligheten (Bryman 2018). Utmärkande hos kvalitativ forskning är dess förmåga att återge deltagarnas uppfattningar och synsätt. Kvalitativ forskning täcker även in sammanhang och kontextuella faktorer som på många sätt kan påverka det mänskliga handlandet. Kvalitativa studier drivs av att söka förklaring till dessa händelser med hjälp av begrepp och teorier (Yin 2013).
Semistrukturerade intervjuer med vinjetter
Empirin har inhämtats via kvalitativa intervjuer som inletts med fyra
vinjetter. Kvalitativa intervjuer är enligt Bryman (2018) ett redskap för att nå kunskap kring den intervjuades åsikter och ståndpunkter. I studier av
människors normer, val och värderingar kan en typ av fiktiva fall användas vilket kallas vinjetter. Dessa fall utgörs av scenarion där respondenten får svara på hur den hade agerat i situationen. Fördelen med vinjetter är att svaret relateras till en konkret situation och ökar sannolikheten för ett reflekterat svar liksom att vinjetter kan göra det lättare för informanten att beskriva sina ställningstaganden och värderingar (Bryman 2018). I föreliggande studie har vinjettekniken använts för att få kunskap om
yrkesverksamma boendestödjares sätt att hantera och agera i situationer som innebär att olika handlingsalternativ är möjliga. Vinjetterna har utgjorts av fiktiva berättelser där områden som brukarens möjligheter till inflytande, självbestämmande och yrkesverksammas möjligheter att använda sitt handlingsutrymme berörts. Vinjetterna utformades för att ringa in tillfällen då boendestödjaren i olika situationer behöver hantera brukarens önskemål förenat med uppdraget. Resterande del av intervjuerna har varit
semistrukturerade vilket betyder att jag utgått från en så kallad intervjuguide med på förhand givna teman med möjlighet att ställa följdfrågor. Valet av semistrukturerad intervjuform gjordes mot bakgrund av att den ger
informanterna generöst med utrymme att uttrycka sina svar samt möjlighet att ställa följdfrågor, vilket anses fördelaktigt i sammanhanget (Bryman 2018).
Urval
När studiens syfte blivit klart påbörjades rekrytering av informanter. Ett målstyrt urval användes vilket enligt Bryman (2018) innebär att forskaren söker informanter som är relevanta för att besvara forskningsfrågorna. I denna studie utgörs de av yrkesverksamma boendestödjare. Kriterierna för att
bli aktuell för ett deltagande i studien var att personen skulle arbeta som boendestödjare för personer som har en psykisk funktionsnedsättning som bor i eget boende samt ha minst fem års erfarenhet av yrket. Innan jag tog någon kontakt med eventuella informanter tillfrågades avdelningschefen i kommunen som ansvarar för organiseringen av boendestödet och dess verksamheter. Avdelningschefen fick information om studien och gav sitt godkännande. Därefter togs kontakt med en person i det egna nätverket som uppfyllde kriterierna för ett deltagande i studien. Personen avböjde att själv ställa upp men rekommenderade andra personer som skulle lämpa sig för ett deltagande, ett så kallat snöbollsurval (Eriksson-Zetterqvist & Ahrne 2015). De fem informanter som deltagit består av både kvinnor och män i åldern 30-72 år som arbetar inom kommunal boendestödsverksamhet.
Informanterna har mellan 6 - 20 års erfarenhet av yrket som
boendestödjare. Utbildningsbakgrunden varierar men majoriteten är utbildade undersköterskor. Någon närmare beskrivning av informanterna följer inte, detta för att respektera deras integritet och värna om
konfidentialiteten.
Genomförande
De informanter som anmälde intresse för deltagande i studien fick ett informationsbrev skickat till sig där studiens syfte och genomförande
beskrevs (bilaga 1). När de intygat att de ville delta i studien bokades tid och plats för intervjuerna. Inför intervjuerna samanställdes en intervjuguide inklusive fyra vinjetter (bilaga 2). Intervjupersonerna fick välja plats för intervjuerna för att det skulle kännas så bekvämt för dem så möjligt. De fick erbjudande om att låta sig intervjuas på distans via exempelvis Skype eller Zoom men samtliga intervjuer genomfördes genom att vi träffades fysiskt.
Två av intervjuerna gjordes på respondenternas respektive arbetsplatser och de resterande på offentliga platser, exempelvis café och bibliotek. Alla informanter fick frågan om det gick bra att intervjun spelades in vilket
samtliga samtycke till. Intervjuerna inleddes med att informanten fick läsa informationsbrevet en gång till och möjlighet att ställa frågor. Frivilligheten att delta och att de var garanterade full anonymitet betonades en extra gång innan intervjun började. Intervjuerna varade mellan 60-75 minuter.
Transkribering och analys
Det inspelade materialet transkriberades inom ramen för två dagar efter intervjuns genomförande för att intrycken från situationen skulle vara så aktuella som möjligt vilket Eriksson- Zetterqvist & Ahrne (2015)
rekommenderar. Intervjuerna transkriberades ordagrant men ord och ljud som exempelvis “ehm” eller “hmm” uteslöts då de saknar betydelse för det fortsatta analys- och tolkningsarbetet. Materialet skrevs därefter ut för att underlätta analysarbetet.
Analysarbetet inleddes med en grundlig läsning av det transkriberade materialet för att få en helhetsbild. Därefter analyserades materialet utifrån hur Rennstam och Wästerfors (2015) beskriver att ett grundläggande
analysarbete kan genomföras. Författarna menar att all analys handlar om att sortera, reducera och argumentera. För att få en överskådlighet började analysen med en form av sortering vilket Rennstam och Wästerfors (2015) liknar vid att forskaren ”umgås” med sitt material. Det kan utföras genom att markeringar på materialet görs i marginalen i form av koder. Exempel på koder som jag identifierade i mitt material var: ”självbestämmande”,
”arbetsmiljö”, ”meningsskiljaktigheter”, ”arbetsregler” och
”motivationsarbete”. Då det inte är möjligt att presentera allt är det
nödvändigt att sålla i sitt material (Rennstam och Wästerfors 2015). Under analysen reducerades därför material bort när jag valde ut de områden som enligt min tolkning var av betydelse för studiens syfte och forskningsfrågor.
Utifrån mina ovan nämnda koder bildades temat ”att utföra arbete i någon annans hem” som i sin tur kategoriserades in i huvudtemat ”upplevda hinder
för brukarinflytande och hur det hanteras”. Under hela arbetet med analysen sker en argumentation, inledningsvis genom sortering och reducering men det är först i tredje steget som forskaren teoretiserar och framhäver sin argumentation genom att sätta ord på fynden i det insamlade materialet (Rennstam och Wästerfors 2015).
Förförståelse
Jag har egna erfarenheter av arbete som boendestödjare under ett år cirka fem år tillbaka i tiden. Det föreligger således en viss förförståelse som legat till grund för ämnesvalet i uppsatsen. Jag har nyttjat min förförståelse i arbetet med utformningen av intervjuguiden och vinjetterna. I alla andra avseenden i arbetet med uppsatsen har jag försökt hålla egna erfarenheter borta och intagit ett så distanserat perspektiv som möjligt för att undvika att egna värderingar påverkat eller influerat över resultatet.
Kvalitetsaspekter
Inom kvantitativ forskning brukar man tala om validitet och reliabilitet för att påvisa den kvalitet som forskningen har. Validitet handlar om huruvida man mäter det man vill mäta och med reliabilitet avses om resultaten blir samma vid en upprepning av undersökningen, det vill säga att mätningen sker på ett tillförlitligt sätt. Om dessa kriterier kan användas inom kvalitativ forskning är omdiskuterat och många föredrar att tala om tillförlitlighet istället (Bryman 2018).
Tillförlitlighet utgörs av delkriterierna trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och konfirmering. Eftersom den sociala verkligheten kan skildras på många olika sätt ligger trovärdigheten i hur trovärdigt och accepterat resultatet är i andra människors ögon. För att skapa trovärdighet handlar det om att man tillförsäkrar att forskningen följt de regler som finns och att personer som involveras i forskningen kommuniceras resultaten så att de får ge sina
synpunkter på resultaten av studien. Följande studie kommer därför att tilldelas de informanter som deltog i studien. Överförbarhet handlar om huruvida resultaten kan överföras till andra kontexter eller i samma kontext vid ett senare tillfälle. Att återge fylliga beskrivningar och sträva efter djup snarare än bredd leder till att forskaren ger andra en tillräckligt god inblick för att de ska kunna bedöma om det går att överföra resultaten (Bryman 2018).
Vad gäller generalisering så menar Yin (2013) att det är brukligt att i
kvalitativa studier använda sig av något som kallas analytisk generalisering.
Denna process görs i två steg där det första handlar om att forskaren visar hur studiens rön troligtvis kan åskådliggöra en viss mängd begrepp eller
teoretiska konstruktioner. Det andra steget handlar om att tillämpa samma teori på motsvarande situationer där likartade begrepp kan vara tillämpliga. I föreliggande studie skulle detta exempelvis innebära att informanternas upplevelse av att deras handlingsutrymme minskat och påverkat
brukarinflytandet negativt till följd av manualstyrd biståndshandläggning även gälla andra kommuner där boendestödjarna arbetar på uppdrag enligt IBIC.
Med pålitlighet menas att man säkerställer att alla skeden i
forskningsprocessen redogörs för och är tillgängliga. Det kan handla om t.ex.
forskningsfrågor, val av intervjupersoner och beslut avseende analysen (Bryman 2018). För att främja studiens pålitlighet har jag strävat att tydligt redovisa processen och de metodologiska överväganden som gjorts. Enligt Ahrne och Svensson (2015) leder en noggrann metodbeskrivning till ökad transparens i en studie. Övergripande handlar det om att det som beskrivits skall vara möjligt att för utomstående förstå. Genom att informationsbrevet och intervjuguiden bifogas synliggörs processen och möjliggör till
bedömning för utomstående. Konfirmering innebär att forskaren, med
vetskap om att det i samhällsvetenskaplig forskning inte går att få någon total
objektivitet, försöker garantera att egna värderingar inte påverkat
forskningen (Bryman 2018). Jag har varit noga med att inte låta egna åsikter eller känslor påverka studiens olika delar. Enligt Bryman (2018) kräver dock kvalitativ innehållsanalys tolkningar, därför är den svår att genomföra på ett helt och hållet objektivt sätt.
Etik
Jag har följt vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer i
genomförandet av studien. Vetenskapsrådet beskriver att forskning ställer etiska krav på forskaren vilket även innefattar att det finns ett tydligt forskningssyfte och genomtänkt tillvägagångssätt. Det är viktigt att
människor som deltar i forskningen behandlas på ett sätt som skyddar dem från skador eller kränkningar och att forskaren tar ansvar över forskningen (Vetenskapsrådet 2017). Föreliggande studies vetenskapliga nytta motiveras av att det rör sig om ett område inom det sociala arbetets fält som är uttalat underutforskat (Andersson 2009). Det praktiska värdet av forskningsresultat i allmänhet är att det kan leda till nya upptäckter och exempelvis påverka på vilka grunder politiska beslut fattas (Vetenskapsrådet 2017). Förhoppningar är att resultatet av studien, förutom att öppna upp för dialog och reflektioner, kan bidra till att förutsättningar för brukarinflytande inom insatsen för boendestöd kan stärkas.
Etiska överväganden innefattar frågor om informerat samtycke,
anonymisering och konfidentialitet. Informerat samtycke är lagstadgat och handlar om att informanten samtycker till forskningen och inte får utsättas för skador eller påtryckningar (Vetenskapsrådet, 2017). Anonymisering handlar om kopplingen mellan svar och informant där exempelvis forskaren kan samla in material utan att namnet på informanten antecknas eller
publiceras och behandlas så att det inte ska gå att känna igen vem som deltagit. Konfidentialitetskravet innebär att man som forskare inte sprider de
uppgifter man fått i förtroende till obehöriga (Vetenskapsrådet, 2017). I denna studie har i enighet med vad vetenskapsrådet skriver inte antecknat namn på informanterna utan hålla isär intervjupersonerna genom att döpa dem till “informant 1”, “informant 2” etc. Jag har heller inte att upprätta någon form av lista över deltagarna i studien vilket är något som i Sverige regleras i 3-5 § Lag (2003: 460) om etikprövning av forskning som avser människor. Enligt 16- 17 § i Lag (2003: 460) om etikprövning av forskning som avser människor får forskning endast ske om informanterna samtyckt till det och informanterna ska få uppgifter kring studiens syfte, metod och eventuella följder av forskningen samt vem som är ansvarig. De ska också delges att deltagandet bygger på frivillighet och sina rättigheter till att
avbryta sitt medverkande. Jag gav informanterna denna information skriftligt innan empiriinsamlingen påbörjas och muntligt i samband med intervjun som gav dem möjlighet att ställa klargörande frågor. Jag betonade även
konfidentialiteten och informerade om att all data kommer att raderas efter studiens färdigställande. Jag bad intervjupersonerna att undvika att nämna några namn på brukare eller ge exempel som skulle kunna härledas till att en viss persons identitet kunde röjas.
7 Resultat och analys
Studiens resultat och analys presenteras i en sammanvävd text. Det har analyserats med hjälp av det teoretiska begreppet handlingsutrymme och det teoretiska begreppet empowerment. Resultatet redogörs utifrån de teman som identifierats i analysarbetet av det insamlade empiriska materialet. Det består av två huvudteman: “Hur handlingsutrymmet påverkar brukarinflytandet”
med dess två underteman: att bemöta anspråk på brukarinflytande och att utföra arbete i någon annans hem. Det andra huvudtemat, “Upplevda hinder för brukarinflytande och hur det hanteras”, består av tre underteman:
ekonomiska begränsningar, uppdragets föränderliga karaktär och att främja brukarinflytande.
Hur handlingsutrymmet påverkar brukarinflytandet
Detta huvudtema handlar om hur informanterna ser på brukarinflytande, hur uppfattar och använder sitt handlingsutrymme i mötet med brukarna och hur de hanterar olika avvägningar och överväganden som varje situation kräver.
Det framkommer att informanterna strävar efter att utnyttja sitt
handlingsutrymme för att det ska gagna brukarens inflytande men att de hanterar organisatoriska förutsättningar på olika sätt i sin yrkesutövning samt att brukarens inflytande begränsas relaterat till arbetsmiljöaspekter
7.1.1 Att bemöta anspråk på inflytande
Begreppet brukarinflytande uppfattas tämligen likartat bland informanterna vilket exemplifieras i följande citat:
Brukarinflytande är när brukaren kan påverka sitt stöd och säga till hur den vill ha det (informant 4)
Brukarinflytande är när att brukaren får vara med och bestämma över vad vi ska göra och upplever att den får stöd (informant 2)
Citaten belyser att brukarinflytande handlar om att göra brukaren delaktig i hur boendestödsinsatsen ska utföras tillsammans med upplevelsen av att få hjälp. Att brukaren blir lyssnad på är något som samtliga informanterna återkommer till i sina svar när frågan om vad brukarinflytande innebär för dem. Denna lyhördhet inför brukarens åsikter kan tolkas vara ett sätt för informanterna att omvandla sina resurser i form av tid och engagemang till något som bidrar till utvecklingen av empowerment hos brukaren då
empowermentprocessen utgår från brukarens behov och önskemål (Brunt &
Hansson, 2005). Detta kan relateras till tidigare forskning som visar att
delaktighet är viktig för att människor med psykiska funktionsnedsättningar ska kunna återhämta sig (Muir et al 2010).
Hur brukarinflytandet omsätts i praktiken inom ramen för det
handlingsutrymme som boendestödjarna i sitt arbete kan använda sig av skiljer sig åt. Detta synliggörs genom informanternas sätt att hantera det dilemma som följer av när brukarens önskemål kring val av aktivitet går stick i stäv med de organisatoriska regler och riktlinjer som boendestödjarna har att förhålla sig till. En informant uttryckte:
Man får inte begå tjänstefel för att bemöta brukaren. Då måste man säga till brukaren att jag bryter mot mina regler (informant 1)
En annan informant uttryckte sig i en annan riktning:
Jag kan tycka att vår uppgift är att stödja brukaren, klämmer man in dem i reglerna låser man dem, men jag är ju som jag är (informant 2)
Citaten kan förstås utifrån Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) beskrivning av att gräsrotsbyråkrater i sitt arbete måste hantera hjälp respektive kontroll i sina handlingar. Beroende på om de relaterar sitt agerande till organisationens uppdrag eller det mellanmänskliga samspelet med brukaren får handlingen olika värde. Det första citatet illustrerar hur informanten följer organisationens riktlinjer utan att gå in i diskussion utan ser det som de ramar uppdraget kräver, agerandet kan tolkas som att det finns en acceptans kring handlingsutrymmet (Svensson, Johnsson & Laanemets 2008). Informanten upplever organisationens regler som ramarna och har därmed ett snävare handlingsutrymme i relation till brukaren. Några
informanter uppger att de hanterar situationen genom att åsidosätta reglerna utan att förankra det hos gruppen eller chefen. Detta agerande kan förstås som vad Askheim och Starrin (2007) kallar strategisk olydnad vilket är ett sätt att arbeta empowermentbaserat genom att så långt det är möjligt agera
för brukarens sak genom att söka handlingsalternativ som kan förena både människor och materiella resurser. Informanternas resonemang tolkas som att det i praktiken inte är helt självklart att, med hjälp av sitt
handlingsutrymme, förena den enskildes behov med organisatoriska resurser.
Att nå överensstämmelse mellan sina egna åtaganden och organisationen är något som Lipsky (2010) beskriver som en svårighet i gräsrotsbyråkratens uppdrag.
Önskemål gällande tider för när boendestödet ska förläggas är något som informanterna uttrycker är vanligt, som de försöker tillmötesgå och som de anser att brukarna ska kunna ha inflytande över till viss del. Detta är dock förenat med vissa svårigheter när det inte finns organisatoriska
förutsättningar att tillmötesgå allas önskemål, en informant uttryckte:
När det inte finns utrymme i schemat är det inte lätt, man kan inte åka dit på förmiddagen, då öppnar hen inte och då fallerar vi, kommer vi inte in är relationen körd från början (informant 2)
Citatet beskriver upplevelsen av att försöka att förena uppdraget som en del av verksamheten med brukarens livssituation. Känslorna av att vara mitt emellan olika intressen kan förstås utifrån teorin om att gräsrotsbyråkrater arbetarmellan organisation och samhällsmedborgare där dilemmat är att kunna tillgodose bådas intressen (Lipsky 2010). Informanten ger uttryck för att det finns oförenliga värden som de behöver lösa liksom att deras
stödjande funktion påverkas av begränsat handlingsutrymme till nackdel för brukaren då de relationella arbetet uteblir. Enligt Lipsky (2010) innebär funktionen som gräsrotsbyråkrat att befatta sig med komplexa uppgifter vilket citatet tolkas som ett uttryck för.
Parallellt med drivkraften att möta brukarens inflytande kring tider är det i slutändan är ett beslut som fattas av boendestödjarna och organisationen, en informant uttryckte:
Man kan inte begära att någon som söker hjälp och som har en annan dygnsrytm ska träffa en människa klockan 9. Samtidigt måste vi visa att det inte går att vraka och välja på tider (informant 1)
Citatet antyder att det finns en dubbelhet i boendestödjarens resonemang.
Informanten menar å ena sidan att de behov som föreligger hos den enskilde brukaren ska mötas vilket tolkas synliggöra ett empowermentbaserat socialt arbete som enligt Askheim och Starrin (2007) kräver sympati. Å andra sidan menar informanten att boendestödjarna samtidigt behöver visa för brukaren att det finns en gräns för hur långt inflytandet får gå, underförstått definierat av organisationen. Wright Nilsen (2009) menar att det inom socialt arbete utövas makt där empowerment tillsammans med styrning och kontroll behöver hanteras. I informantens utsaga tolkas detta synliggöras genom den beskrivning av att brukaren inte har rätt att välja på tider.
7.1.2 Att utföra arbete i någon annans hem
Det faktum att brukarens hem är boendestödjarens arbetsplats väcker frågor om hur brukarens självbestämmanderätt och inflytande över förhållanden i sitt egna hem i relation till arbetsmiljö hanteras. Informanterna uppger att de kan behöva arbeta med motivation för att brukaren ska göra förändringar som krävs för att de ska kunna utföra sitt arbete under drägliga förhållanden.
Informanterna beskriver att de lägger energi på att lära känna brukaren för att det ska leda till att brukaren ska förändra sig och agera enligt informanternas vilja för en bättre arbetsmiljö. En informant uttryckte:
Vi kan inte ge upp att motivera och hela det relationsskapande arbetet, kanske skulle hen tycka det vore värt att vädra om hen uppskattar det stöd som det innebär att ta emot boendestöd (informant 1)
En annan informant uttryckte:
Våran arbetsmiljö är jätteviktig, du skulle veta vad vi ibland möter, samtidigt vi inte bara lämna brukaren därhän, jag hade nog försökt prata med
brukaren och försökt göra någon slags överenskommelse för att vi ska kunna komma in (informant 3)
På det sätt som informanterna använder handlingsutrymmet visar att de försöker skapa förändring hos brukaren så att brukarens och organisationens intressen närmar sig varandra, detta för att boendestödjaren ska kunna utföra insatsen. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att personer som inte uppfyller kravet för bistånd nekas det vilket är rationellt utifrån att de som bäst kan tillgodogöra sig en insats ska få tillgång till den resursen.
Dilemmat uppstår när brukaren behöver hjälp för att kunna ta emot
hjälpinsatsen. Att det inte är möjligt att varken ge eller ta emot boendestöd på grund av att hemmet inte är en acceptabel plats ur arbetsmiljösynpunkt tolkas utifrån informanternas citat förekomma. Att fokusera på att bygga en relation till brukaren i en annan miljö än i hemmet tolkas som informanternas sätt att använda handlingsutrymmet för att stödja brukaren.
Splittringar och meningsskiljaktigheter i arbetsgruppen kring arbetsmiljön menar informanterna påverkar brukarinflytandet, en informant beskriver:
Vi gick till en brukare som vägrade stänga in hunden medan vi var där, vi hade en i gruppen som var hundrädd och egentligen ska väl inte djur vara framme när vi är där, men de flesta i gruppen brydde sig inte, tillslut landade det på chefen som fick ta tag i det (informant 4)
Citatet tolkas som att brukarens självbestämmanderätt hamnat i konflikt med boendestödjarnas organisatoriska regler. Tidigare forskning visar att
möjligheten att kunna ha husdjur är något som brukare som erhåller insatsen boendestöd värdesätter högt (Brolin 2016). Citatet tolkas som att
självbestämmandet är något som ur brukarens perspektiv kan hotas av
boendestödjarnas närvaro och leder till att boendestödsgruppen inte reder ut situationen. Det tolkas även som om situationen kompliceras av att
boendestödjarna använder sitt handlingsutrymme på olika vis beroende på olika uppfattningar om husdjur är tillåtet att närvara under insatsen eller inte.
Flera informanter menade att det var viktigt att alla i gruppen arbetar på ett likartat sätt för att brukaren inte ska få dubbla budskap eller fästa sig vid vissa i personalgruppen som låter brukaren bestämma mer, en informant uttryckte:
Alltså det är sånt som kan leda till konflikter i gruppen, vissa gör som de vill, bara för att de bryr sig om brukaren (informant 5)
Citatet antyder en föreställning om att några boendestödjare väljer att tumma på de regler som finns för att brukarens inflytande ska gå före medan andra inte gör det. Detta synliggör att olika inställningar till uppdraget förekommer, att göra “rätt” enligt arbetsreglerna eller göra “rätt” utifrån ett
brukarperspektiv. Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att det är möjligheten att agera mellan regler som är handlingsutrymmet och att det är socialarbetarens person, åsikter, erfarenheter och intressen som avgör hur handlingsutrymmet uppfattas och används. Boendestödjarnas agerande kan således tolkas bero på faktorer som inte har med regler eller organisatoriska faktorer att göra. Hur handlingsutrymmet används kan tolkas bero på hur boendestödjaren är som person där åsikter och ståndpunkter kring en situation påverkar vad som ska prioriteras. Detta samtidigt som att några drivs av ett empowermentorienterat synsätt i högre utsträckning än en lojalitet mot organisationen.
En annan central aspekt i resultatet berör brukarens inflytande över vem och vilka boendestödjare som ska utföra insatsen. Intervjuerna visade att
informanterna har olika åsikter kring i vilken utsträckning brukaren har rätt att utöva inflytande inom detta område. I vissa fall rättfärdigade
informanterna ett uteblivet inflytande med att det är insatsen som är det viktiga och att vetskapen om och tryggheten i att någon boendestödjare alltid dyker upp anses tillräcklig, liksom att det är omöjligt rent praktiskt att överlåta detta till brukaren. En informant uttryckte:
Jag har varit med om att vi tillslut fått plocka bort personal, hitintills har vi haft möjlighet till det när det verkligen verkligen inte går, men det är inte önskvärt. Det viktiga är att hen har ett drägligt liv och får stöd, vi måste också vara tydliga med att vi utför en insats och inte är en kompis (informant 1)
I ett annat fall var informanten kritisk mot organisationens arbetssätt för att informanten inte ansåg att det var förenligt med hur resten av samhället ser ut vilket följande citat exemplifierar:
Jag tycker att brukaren har rätt att bestämma vem den vill släppa in i sitt hem, det är för mig självklart, liksom går du till en läkare och inte är nöjd då får du ju byta, varför skulle det inte gälla boendestöd? (informant 4)
I dessa situationer blir frågan om vilken rätt till inflytande som brukaren har i sitt egna hem uppenbar. Ett empowermentorienterat perspektiv betonar vikten av kontroll och självbestämmande för att individen ska kunna
återhämta sig liksom att individen är den som bäst vet själv vad den behöver för att komma ur sin situation (Askheim & Starrin 2007). Det senare citatet ger uttryck för detta. Samtidigt framhåller den första informanten att en boendestödjare inte ska blandas ihop med en vän. Det kan tolkas som att informanten menar att relationen främst bör betraktas som förbindelsen mellan en insatsgivare och en mottagare. Det kan även tolkas som ett sätt att tydliggöra att boendestödjaren, i egenskap av socialarbetare, först och främst
representerar en organisation och att det man gör eller inte gör är ett led i organisationens identitetsformering (Svensson, Johnsson och Laanemets 2008).
Upplevda hinder för brukarinflytande och hur det hanteras
Inledningsvis berör detta huvudtema vad informanterna upplever för svårigheter att i sitt uppdrag omsätta brukarinflytande. Det framkom bland annat att olika förutsättningar på organisationsnivå ansågs leda till
begränsade inflytandemöjligheter. Vidare berör temat vad de gör för att motverka hinder respektive främja brukarinflytande
7.2.1 Ekonomiska begränsningar
Resultatet visar att informanterna upplever att ekonomiska faktorer inom organisationen på olika sätt är ett hinder för brukarinflytande. Informanterna menade att det inte går att tillmötesgå önskemål från brukarna av att åka organisationens bilar eller mötas på platser som det tar längre tid att ta sig till på grund av besparingskrav. Ett par av informanterna beskriver att de tidigare varit okej att köra brukarna i organisationens bilar men att denna möjlighet blivit helt borttagen. En informant menar att flertalet brukare inte är nöjda med detta och menar att möjligheten att ibland kunna ta bilen öppnar upp för att kunna tillgodose behov av miljöombyte vid försämrat mående. En
informant menar att brukarnas mående och insyn i insatsen får stå tillbaka på grund av ekonomi och brist på tid:
Ibland känns det som om allt handlar om pengar, vi hinner inte sitta kvar och snacka om brukaren mår dåligt, och vi får inte prata tid med brukaren eller säga hur lång tid som den har (informant 3)
Genom citatet tolkas att informanten är i en position av maktlöshet i förhållande till organisationen som styr vad som ska kommuniceras till brukaren. Det kan relateras till det Askheim och Starrin (2007) menar med att gräsrotsbyråkrater befinner sig i spänningsfältet mellan brukare och förvaltning. Den makt som ligger i organisatoriska strukturer menar författarna kan upplevas som kränkande för individen och därmed gå i motsatt riktning än empowerment som är ett sätt att stärka individens position i välfärdsstaten. Citatet antyder att det stödjande arbetet får stå tillbaka på grund av den makt som organisationen har över informanten och att detta leder till att brukaren inte ges inflytande eller det stöd som
efterfrågas.
7.2.2 Uppdraget föränderliga karaktär
Informanterna uttrycker att uppdragen från biståndshandläggarna är något som i hög grad styr vilka aktiviteter som brukaren tillsammans med
boendestödjaren ska utföra. Informanterna beskriver att uppdragen tidigare uttrycktes i mer generella och övergripande termer där innehållet i större utsträckning gjordes upp tillsammans med brukaren, som en informant uttryckte det:
Jag tror att brukarna skulle säga att brukarinflytandet minskat, eftersom det var mer valfritt förut vad man kunde få göra på sitt boendestöd, nu när vi jobbar enligt IBIC, individens behov i centrum, är det tydligt vilka områden som vi ska stötta brukaren i, vill brukaren ha hjälp med något annat som inte ingår uppdraget, ja då måste vi hänvisa brukaren till handläggaren
(informant 1)
En informant menar att hela yrkesrollen som boendestödjare genomgått en förändring och idag inte liknar det som uppdraget ursprungligen handlade om vilket uttrycks på följande vis:
