Fakulteten för hälso- och livsvetenskap
Examensarbete i miljövetenskap 30 hp
Kemikalier hos frisörer
Ekotoxikologisk farobedömning
Kemikalier hos frisörer: ekotoxikologiskfarobedömning Ola Shahrour
Examensarbete, (Miljövetenskap, 30 hp) Filosofie Magisterexamen
Handledare: Professor William Hogland, Linnéuniversitetet, institutionen för biologi och miljö.
Professor Pasi Peltola, Linneuniversitetet, naturvetenskapliga institutionen (år 2010- 2013) .
Examinator: Professor Bo Bergbäck, Linnéuniversitetet, institutionen för biologi och miljö
Examensarbetet ingår i programmet Miljöriskanalys, 60 hp
Sammanfattning
Studien undersöker vilka kemikalier som används i frisersalonger och som kan vara farliga för miljön. Största delen av kemikalierna sprids till vattenmiljön genom avloppsvatten, där exponering för vattenlevande organismer kan orsaka förändringar.
En ekotoxikologisk farobedömning identifierar och karakteriserar kemikaliers risker och toxicitet. Farobedömningen baseras på tester utförda på de trofiska nivåer som finns i den akvatiska miljön och bygger på tre kriterier: akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet. Syftet med examensarbetet är att genomföra en farobedömning på kemikalierna som släpps ut i avloppsnätet från utvalda frisersalonger.
Information om kemikalierna som återfanns hos tre frisersalonger eftersöktes i databaser för kemikalier. Totalt identifierats 202 kemikalier från 52 produkter och av dessa kunde 77 kemikalier klassificeras. Farokarakterisering gjordes på de kemikalier som var toxiska för vattenlevande organismer. Resultaten visade att totalt 29 av kemikalierna var klassade som toxiska för vattenlevande organismer. Kemikalierna som identifierats vara toxiska för den akvatiska miljön kan analyseras vidare genom att göra en
exponeringsbedömning och risk karakterisering.
Information om akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet saknas för mer än hälften av de funna kemikalierna. Avsaknaden av denna information gör att kunskapen om hur avfallet ska hanteras riskerar att vara bristfällig och att miljöriskerna ligger på en högre nivå än vad som är önskvärt. För att minska riskerna ges några förslag på åtgärder såsom komplettering av miljöriskbedömningar för kemikalierna som finns i hårvårdsprodukter, ökat kunskap om produkternas effekter på miljön, hantering av avfall på rätt sätt samt förslag på reningsmetoder.
Abstract
This study identifies and examines which chemicals used at hairdressers that are dangerous to the environment. Whereas the largest amounts of chemicals in these products are spread via the sewage net and discharge to recipient, this can cause changes or death in the aquatic environment. Toxic chemicals can be identified and characterized by ecotoxicological hazard assessment. However, an ecotoxicological test, done on different trophic species, is based on 3 criteria: aquatic toxicity, biodegradation, and bioaccumulation. The goal of this exam work is to make a hazard assessment for chemicals that pass through the hairdressers’ sewage system.
Hair products that were gathered from three hairdressers have been studied via different classification databases. Hazard characterization has been done for chemicals that were identified to be toxic. 202 chemicals were obtained from 52 products, where 77
chemicals have been classified in the used databases and 29 were identified as toxic to water environment. Besides, studies can be completed and an exposure assessment can be done to chemicals that have been identified to be hazardous in order to complete the environmental risk assessment.
Information such as, toxicity to aquatic environment, biodegradation, and
bioaccumulation, for more than half of the obtained chemicals has been missing in this study. As a suggestion, further risk assessments, chemical classification, and more demanded information about products ingredients can be recommended in order to minimize the risk. However, a good knowledge about how solid waste can be handled is a way to make the risks for nature smaller. Another interesting suggestion, from a recent study, has been done in order to minimize risks that are spread through sewage.
Nyckelord
Akut toxicitet, bioackumulation, ekotoxikologi, kronisk toxicitet, nedbrytbarhet.
Tack
Tack till frisersalongerna som har deltagit i arbetet: Hår fixarna, Guldsaxen och Kikkis salong. Stort tack till handledarna William Hogland och Pasi Peltola.
Innehåll
Ordlista ______________________________________________________________ 1 1 Inledning ____________________________________________________________ 4
1.1 Syfte och mål _____________________________________________________ 4 1.2 Avgränsning _____________________________________________________ 4 2 Bakgrund ___________________________________________________________ 4
2.1 Kosmetiska och hygienproukter ______________________________________ 5 2.2 Karakterisering av frisör avfall ______________________________________ 6
2.3Farobedömning ___________________________________________________ 6 2.4 Ekotoxikologisk farobedömning ______________________________________ 7 2.4.1 Akut akvatisk toxicitet ___________________________________________ 7 2.4.2 Kronisk akvatisk toxicitet ________________________________________ 8 2.4.3 Degradering (nebrytbarhet) ______________________________________ 8 2.4.4 Bioackumulation _______________________________________________ 9
3 Material och metod __________________________________________________ 10 3.1 Insamling av data ________________________________________________ 10 3.2 Klassning av kemikalier ___________________________________________ 10 3.2.1 CAS nummer _________________________________________________ 10 3.2.2 Karakterisering av farligt avfall ___________________________________ 10
3.2.3 Bedömning av akvatisk toxicitet ___________________________________ 10 3.3 Klassificerings kriterier för ekotoxisk bedömning ________________________ 11 3.3.1 Akvatisk toxicitet _______________________________________________ 11 3.3.2 Nedbrytbarhet _________________________________________________ 11 3.3.3 Bioackumulerbarhet ____________________________________________ 11
4 Resultat ____________________________________________________________ 12 4.1 Karakterisering av farligt avfall ______________________________________ 12 4.2 Ekotoxisk faroidentifiering _________________________________________ 13 4.3 Ekotoxisk farokarakterisering _______________________________________ 17 5 Diskussion __________________________________________________________ 18 6 Slutsats ____________________________________________________________ 20 7 Förslag på åtgärder _________________________________________________ 21 Referenser ___________________________________________________________ 22 Bilagor _______________________________________________________________ I
Bilaga 1 Klassifiering av kemikalier
Bilaga 2 Kemikalie innehåll i de samlade hårvårdsprodukter Bilaga 3Klassificerings kategorier för toxicitet till akvatisk miljö Bilaga 4 Egenskaper för avfallsklassificering
Ordlista
Abiotisk nedbrytning Icke- biologisk nedbrytning som sker med hjälp av ljus och vatten
Aeroba vilkor Behöver tillgång till syre
Akut toxicitet Organismens skada vid en korttids exponering
BCF (Biological Concentration Factor)
Biokoncentrationsfaktor
Bioackumulation Anrikning av ett toxiskt ämne i t.ex.
vattenlevande organismer
Biotisk nedbrytning Biologisk nedbrytning med hjälp av mikroorganismer
BMF (biomagnification factor) Biomagnifieringsfaktor- anrikning i näringskedia
BOD (biochemical oxygen demand) Biokemisk syreförbrukning anger mängden syre som förbrukas vid biokemisk oxidation av organisk substans under specificerade betingelser
COD (chemical oxygen demand) Kemisk syreförbrukning, genom våtkemisk oxidation bestämt närmevärde på den teoretiska syreförbrukningen (ThOD)
CSA (chemical safety assessment) Kemikaliesäkerhetsbedömning
EC50 (median effective concentration)
Koncentration som har skadliga effekter på 50
% av testorganismer
Ekotoxikologi Läran om toxiska effekter i ekosystem
Fotolys Nedbrytning av molekyler under påverkan av
ljus
Hydrolys Nedbrytning av molekyler vid närvaro av
vatten
IUPAC (international union of pure and applied chemistry)
Internationella namngivningsregler för kemiska föreningar
Kronisk toxicitet Skada genom exponering under en organisms livscykel
Lättnedbrytbarhet Ämnet är lättnedbrytbart om det elimineras snabbt ur miljön
LC50 (median lethal concentration) Koncentration som är dödlig för 50 % av oganismer
N-klass databas framtagen av nordiska ministerrådet i
samarbete med europeiska kemikaliebyrån
NOEC (no observed effect concentration)
Högsta koncentrationen av ett ämne som inte ger observerbara effekter i ett givet biologiskt system
OECD (organisation for economic cooperation and development)
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
Persistent Mycket långsamt eller ej nedbrytbart i naturen
PBT Persistent, bioackumulerbar och toxisk
PNEC (predicted no effect concentration)
Den beräknade högsta koncentration som inte ger effekt i recipienten
Primär nedbrytning En biologisk nedbrytning som leder till förlust av ämnets ursprungliga struktur
REACH ((registration, evaluation, authorization and restriction of chemicals)
Europaparlamentets och rådets förordning nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier
Ready biodegradation Lättnedbrytbarhet
SDS (safety data sheet) Säkerhetsdatablad
vPvT Mycket persistent och mycket bioackumulerande
1 Inledning
Vårt moderna samhälle omsätter idag ett stort antal miljöfrämmande kemikalier. Den kanske viktigaste recipienten för dessa kemikalier är vattenmiljön, som antigen nås via direkta utsläpp eller via reningsverk, varefter vattnet till sist hamnar i havet.
Förekomsten av kemikalier i den akvatiska miljön kan orsaka skadliga effekter hos de vattenlevande organismer som dödlighet, migration, reducerad fortplantning,
tillväxthämning, histologiska och morfologiska förändringar och beteenderubbningar (Chapman, 1996). Avloppsvatten är en betydande källa för tillförseln av miljöfarliga kemikalier och uppkomsten av skador i den akvatiska miljön. Avloppsvattnet genomgår en rening i flera steg, men är främst tänkt att få bort fasta substanser och näringsämnen (Naturvårdsverket, 2003). Med den stora mängd kemikalier som finns i samhället betyder detta att risken för att farliga ämnen passerar igenom är mycket stor. Tidigare har studierna fokuserat på att kontrollera industriella utsläpp, reducering av kemikalie utsläpp i hemmen samt läkemedelsrester. Dessutom finns ett ökande intresse för studier kring läkemedelsrester p.g.a okontrollerade utsläpp i vattenmiljön (Ziylan, A., 2011).
Undersökning av östrogener och steroider, som används t.ex. i p-piller, visar på störande effekter på den honliga könscykeln hos fiskar (Svenson, 2002). En av många föroreningskällor är frisörsalonger, som släpper ut ett antal kemikalier i avloppsnätet.
Ifall dessa kemikalier inte hinner brytas ner innan eller vid reningsverket så finns det risker för att de sprids vidare till naturen och förorsakar skador (Chapman, 1996).
1.1 Syfte och mål
Syftet med detta examensarbete är att kartlägga vilka kemikalier som används i
frisersalonger och i vilken omfattning och vilka av dessa kemikalier som är miljöfarliga.
Karaktärisering av avfallet skall genomföras och förslag till åtgärder ges. Målet med studien är att göra en ekotoxikologisk farobedömning av de kemikalier som kan vara skadliga för den akvatiska miljön.
1.2 Avgränsning
Eftersom syftet med studien är att bedöma kemikaliernas toxicitet i vattenmiljön, kommer examensarbetet att begränsas till bedömning av kemikalierna som spolas ner i avloppet. Avgränsning innefattar endast risker på vattenlevande organismer och inte arbetsmiljön eller risker för människor. Därför kommer information om produkter som tvättas ur håret att ingå som material i studien.
2 Bakgrund
Inom frisöryrket används mycket kemikalier som anses farliga för hälsan och miljön.
Dessa kemikalier återfinns i olika hårvårdsprodukter. Studier har visat att vissa blekmedel och färgämnen är allergiframkallande och har orsakat problem med andningssvårigheter, hand eksem och infertilitet, inte bara för frisörer utan även för kunderna (Naturskyddsföreningen, 2010 och Thyssen, J.P., 2008). Förutom
hälsopåverkan utgör kemikalier som används av frisörer en miljörisk om de släpps till vattenmiljön eller genom felaktig hantering av avfallet (De Melo, E., 2012). Varje år slänger landets frisersalonger en stor del kemikalier, aluminium mm i soporna (Stena recycling, 2012). Mindre rester av kemikalierna som finns kvar i förpackningen efter användning och även större mängder av de oanvända produkterna hamnar i avfallet och hanteras på olika sätt beroende på var de slängs. Största delen av kemikalierna i
hårvårdsprodukter hamnar i avloppsvatten genom att resterna från färg, blekmedel och
schampo spolas ner i avloppet. Utsläpp till avloppsvatten sker vid hår tvätt efter bl.a.
färgning och blekning eller vid fel användning av produktrester genom att de spolas direkt i avloppsnätet. Ämnen som inte bryts ner i avloppsreningsverk hamnar i
vattenmiljön (Läkemedelsverket, 2004). En tidigare studie utförd av Stockholm Vatten visade att kemikalierna vilka bedömts som miljöfarliga hittades mest i schampo och hårfärgningsmedel. Av 438 ingredienser i 73 frisörprodukter var 21 klassificerades som miljöfarliga. Ytterligare 40 kemikalier kunde misstänkas vara miljöfarliga och en större del kunde inte bedömas p.g.a. brist på miljöinformation (Johansson, 2002).
Metodologin som denna studie grundar sig på är miljöriskanalys. Miljöriskanalys kan indelas i tre huvuddelar och hierarkiskt uppräknade är dessa: farobedömning,
exponeringsbedömning och slutligen riskkarakterisering. I farobedömningen identifieras och karakteriseras en fara. Faroidentifiering bestämmer vilka faror som bör undersökas vidare och beskriver de konsekvenser som kan uppstå tillföljd av exponering inför dessa faror. Farokarakterisering beskriver de identifierade farorna bättre och på vilket sätt de anses farliga. Information tas fram för att närmare beskriva eller karakterisera faran. I exponeringsbedömningen bestäms exponeringen kvantitativt när den påverkande faktorn kommer i kontakt med målorganismen. Riskkarakterisering är det sista steget i riskbedömning där sannolikheten av oönskade effekter vid en given exponering utvärderas (Öberg, 2009) .
2.1 Kosmetika och hygien produkter
Frisörsprodukter tillhör kategorin kosmetika och hygien produkter. Den ansvariga myndigheten för dessa produkter är Läkemedelsverket. Enligt 4 § i den svenska författningssamlingen (2008:251), meddelar Läkemedelsverkets föreskrifter om skyldighet att lämna uppgifter som behövs om produkter för att kunna bedöma hälso- eller miljörisker (SFS 2008:251). I Läkemedelsverkets ämnesföreskrifter kan
följandeinformation hittas: listor över ämnen som är förbjudna eller begränsade att ingå i kosmetika och hygienprodukter; föreskrifter om kontroll av kosmetiska och hygieniska produkterna; föreskrifter om avgifter för kontroll av produkterna; föreskrifter om
analysmetoder för kontroll av sammansättningar av kosmetiska och hygieniska produkter (Läkemedelsverket, 2012).
Kosmetiska eller hygieniska produkter som finns på marknaden skall vara märkta med följande information (LVFS 2004:12):
Namn och adress till ansvarig marknadsförare inom EU eller EES.
Produktens mängd i vikt eller volym (gäller förpackningar som innehåller mer än 5 gram eller 5 ml).
Datum för kortaste hållbarhetstid.
Information om försiktighetsåtgärder för produkter.
Tillverkningspartiets nummer eller referens för identifiering av varorna (satsnummer).
Produktens användningsområde.
Förteckning över beståndsdelar i fallande ordning efter den vikt de har vid den tidpunkt då de tillsätts (ingredienser). Beståndsdelar skall anges med den
generiska benämning som avses i den inventering som utkommit i den officiella EU-tidningen eller, om sådan saknas, någon av följande:
INCI-benämning, benämning i Europeiska farmakopén, den internationella generiska benämning som rekommenderas av WHO, EINECS-nummer, IUPAC- namn, CAS- eller färgindexnummer.
2.2 Karakterisering av friseravfall
Den som innehar ett avfall, har alltid ett ansvar att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt (15 kap 5a § miljöbalken). Avfallsförordning (2001:1 063) infördes i Sverige den 1 januari 2002 och tillämpar EU direktivet 91/689/EEG om farligt avfall samt den europiska avfallsförteckningen i svensk
lagstiftning (RVF Utveckling 2004:6). Enligt avfallsförordningen (2001:1 063) ska den som yrkesmässigt producerar eller hanterar ett avfall känna till om avfallet klassas som ett farligt avfall. Uppgifter om avfallets egenskaper krävs för att det ska kunna klassas korrekt. Farligt avfall definieras i 4 § avfallsförordningen som sådant avfall vilket är markerat med en asterisk (*) i denna förordning. Dessutom anses avfallet som farligt avfall om det har en eller flera av följande egenskaper: explosivt, oxiderande,
brandfarligt, irriterande, hälsoskadligt, giftigt, cancerframkallande, frätande, smittförande, fosterskadande, mutagent eller ekotoxiskt (Avfallsförordning, 2001:1 063). Beteckningar för klassificering av farligt avfall ”H1-H14” finns i bilaga 4.
Avfall från frisersalonger anses innehålla farliga ämnen. Förpackningar, tuber, flaskor, m.m., innehåller en mindre eller större mängd produktrester. Dessa utgör en risk för personer som hanterar avfallet och för miljön där resterna kan hamna i slutändan (Läkemedelsverket, 2004). Eftersom examensarbetet begränsas till den
ekotoxikologiska farobedömningen, så är avloppsvatten den viktigaste källan som karakteriserar salongernas flytande avfall som ekotoxiskt.
2.3 Farobedömning
Klassificering och märkning används för att identifiera farliga egenskaper hos ett ämne eller en blandning genom att klassificeringskriterier tillämpas. CLP (Classification, Labeling, and Packaging) är ett farobaserat klassificeringssystem. REACH
(Registration, Evaluation, Authorization and Restriction of Chemicals) är en förordning för Europeiska unionen, som bl.a. syftar att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön från risker som kan förorsakas av kemikalier. CLP och REACH är ansvariga för klassificering av farliga ämnen, farokommunicering och utdelning av säkerhetsdatablad (SDS) för substanserna och blandningar (European Chemical agency, 2012). Under perioden fram till 1 juni 2015 gäller CLP och Kemikalieinspektionens föreskrifter om klassificering och märkning (KIFS 2005:7) parallellt (KemI, 2012). CLP är baserad på den tredje revision för FN:s Globalt Harmoniserade system för klassificering och märkning av kemikalier (GHS) vilket utvecklas genom det internationella samarbetet inom OECD. Klassificering spelar en viktig roll inom REACH för att substanser ska undergå en exponerings bedömning och riskkarakterisering som en del i
Kemikaliesäkerhetsbedömningen (CSA) (European Chemical Agency, 2012).
CSA är en process inom REACH som identifierar och beskriver hur att ett ämne anses vara säkert vid tillverkning och användning. CSA inleds med farobedömning vilket är det sammanfattade begreppet för faroidentifiering och farokarakterisering. Vid
farobedömning samlas all relevanta information om ett ämnes egenskaper (fysikalisk- kemisk, toxikologisk och ekotoxikologiska egenskaper).
Faroidentifiering beskriver farorna som kan orsakas av ett ämne och dess förmåga att ge upphov till hälso- och miljörisker. En miljöriskanalys inleds med identifiering av vilka faror man ska undersöka och beskriver de konsekvenser som kan uppstå till följd av exponering för denna fara. Ämnen klassificeras och märks i olika farokategorier
beroende på sina identifierade egenskaper. Utifrån faroidentifieringen definieras gränsvärden under vilka skadliga effekter uppstår vid exponering.
Farokarakterisering beskriver de identifierade farorna kvantitativt och kvalitativt och där gränsnivåer för exponeringen bestäms enligt: DNEL (Derived No Effect Level) är gränsnivåer för human hälsa; PNEC (Predicted No Effect Concentration) är
gränsnivåerna i miljön. Gränsnivåer erhålls genom att en nolleffektkoncentration divideras med en osäkerhetsfaktor. En komplett miljöfarobedömning av ett kemiskt ämne förutsätter därför även en karakterisering av dos-respons sambandet.
Det sista steget i farobedömningen är PBT- och vPvB- bedömning. PBT-ämnen är ämnen som är persistenta, bioackumulerande och toxiska medan vPvB-ämnen är mycket persistenta och mycket bioackumulerande.
Om farobedömningen visar att ämnet uppfyller klassificeringskriterierna för farliga ämnen i enlighet med direktiv 67/548/EEG eller PBT- eller vPvB- kriterierna måste en exponeringsbedömning göras för att definiera exponeringsnivåerna. Om ämnet inte uppfyller något av ovanstående kriterier krävs ingen exponeringsbedömning. I sådana fall kan CSA avslutas direkt efter farobedömning (European Chemicals Agency, 2009;
Öberg 2009)
2.4 Ekotoxikologisk farobedömning
Ekotoxikologi omfattar studier av toxiska effekter på ekosystem, djur (inklusive
människan), växter och mikroorganismer. En ekotoxikologisk faroidentifiering kan vara riktad att direkt farobedöma ett enskilt ämne men undersökningar kan fortsättas med exponeringsbedömning (Öberg, 2009). Vid akvatisk toxicitet är det omöjligt att testa alla arter som finns i ett akvatiskt ekosystem. Bästa korrelation vid toxicitetstester fanns mellan fiskarter och LC50 samt mellan Daphnia och EC50 (Weyers, A., 2000). Därför väljs representativa arter som täcker alla trofiska nivåer: fiskarter, kräftdjur (t.ex.
Daphnia) och alger. För klassificering av substanser i det harmoniserade systemet, anses data för toxicitet likvärdig hos arter som finns i sött eller marin vatten (United nations (a), 2011).
GHS inkluderar harmoniserade kriterier för klassificering av substanser och blandningar utifrån sina hälso-, miljö och fysiska faror samt krav för märkning och SDS (Winder, C., 2005). Klassificerings kriterier för miljöfaror baseras på:
1) Akut akvatisk toxicitet 2) Kronisk akvatisk toxicitet
3) Degradering (biotisk eller abiotisk) för organiska kemikalier 4) Bioackumulations potential
Ekotoxikologisk farokarakterisering bestämmer gräns nivåerna för de ämnen vilka identifierats som toxiska till akvatiska miljön. Vid extrapolering från korttidsförsök (akuta tester), används en faktor av 1000 inom EU till uppskattad nolleffekt
koncentration (PNEC). Utgångspunkten är när det lägsta av de tre L(E)C50- värden som har erhållits från arter som representerar olika trofiska nivåer. En faktor 10 används istället om de kroniska nolleffektkoncentrationerna (NOEC) har bestämts (Öberg, 2009).
2.4.1 Akut akvatisk toxicitet
Vid akut toxicitet, är substansens egenskaper skadliga för en organism vid en kort tids exponering. Testet utförs på unga fiskarter (0,1- 5 g i storlek) under en 96 timmars tidsperiod för att mäta mortalitet (dödlighet). Kräftdjur (t.ex. Daphnia) är testorganismer som används för att observera utvecklingsstörningar och fysiologiska förändringar under en 48 timmars tidsperiod. Alger eller andra växtarter är testorganismer som
används för att observera tillväxt hämning under 72 eller 96 timmars tidsperiod. Akut toxicitet uttrycks av en koncentration som är dödlig för 50 % av testorganismer (LC50), har skadliga effekter för 50 % av test organismer (EC50) eller den koncentration som leder till en 50 % reducering av testorganismerna (ErC50). Ytterligare, indelas akut toxicitet i tre kategorier (se bilaga 3): substanser klassificerad under akut kategori 1 som är väldigt toxiska (≤1 mg/L); akut kategori 2 (1-10 mg/L); akut kategori 3 med en mindre toxicitet (10-100 mg/L) (United nations (a), 2011).
2.4.2 Kronisk akvatisk toxicitet
Vid kronisk toxicitet, bedöms substansens skadliga egenskaper genom exponering under en organisms livscykel. Kronisk toxicitet uttrycks av en koncentration som inte ger någon observerbar kronisk effekt (NOEC) eller effekt koncentrationer (ECx).
Effekter på överlevnad, tillväxt och/eller reproduktion inkluderas i de observerbara konsekvenserna. Liksom akuta tester utförs kroniska tester på fiskarter, kräftdjur och alger. Vid klassificering görs en differentiering mellan snabbt (lätt) nedbrytbara och icke- snabbt nedbrytbara substanser (se bilaga 3). Lättnedbrytbara substanser klassificeras i kronisk kategori 1 (≤0,01 mg/L), kronisk kategori 2 (≤0,1 mg/L) och kronisk kategori 3 (≤1 mg/L) som är en mindre toxisk kategori. Substanser som är icke- snabbt nedbrytbara eller vid avsaknad av nedbrytningsinformation görs klassificering i 2 kategorier: kronisk kategori 1 (≤0,1 mg/L) och kategori 2 (≤1 mg/L) (United nations (a), 2011).
2.4.3 Degradering (nedbrytbarhet)
Avloppsreningsverk är byggda för att behandla ämnen som är biologiskt
lättnedbrytbara. Sverige använder trestegs reningsmetoder i reningsverk processen vilka kombineras på olika sätt: mekanisk, biologisk och kemisk rening. Reningsprocessen inleds alltid med mekanisk rening, där större och tyngre fasta partiklar avskiljas.
Kemisk rening avskiljer fosfor från avloppsvatten vilken samlas främst i slammet och kan därför används som växtnäring. Biologisk rening använder sig av mikroorganismer, främst bakterier, vilka renar spillvatten från organiska material genom att bryta ner de lättnedbrytbara ämnen som finns i avloppsvattnet (Naturvårdsverket, 2003).
Nedbrytning av organiska ämnen i miljön sker genom biotiska och abiotiska processer (Holtze, M.S., 2008, Schulze, T., 2010). Biotisk nedbrytning (eller biologisk
nedbrytning) innebär sönderfall av organiska molekyler till mindre molekyler och eventuellt till koldioxid, vatten och salter med hjälp av mikroorganismer. Abiotisk nedbrytning sker med andra mekanismer som hydrolys (vilken kräver närvaro av vatten) och fotolys (där nedbrytning sker under påverkan av ljus) (United Nations (b), 2011).
Eftersom det finns många ämnen som är miljöfrämmande, så saknas de
mikroorganismen som kan bryta ner dem. Därför kan sådana ämnen finnas kvar i vattenmiljön och oförändrat under en lång tid. Nedbrytbarhet är en av de viktigaste egenskaper vid klassificering av akvatiska faror hos en substans speciellt när det gäller skadliga långtids effekter. Nedbrytbara substanser bryts ner vid avlopps reningsverk, men icke-nedbrytbara substanser är persistenta i miljön och kan orsaka skadliga långtiders effekter på biota (Ratola, N., 2012). Nedbrytningsgraden är beroende av molekylära egenskaper som påverkar degradering av enzymer och mikrober, redox potential, pH, förekomst av lämpliga mikroorganismer, substansens koncentration och förekomst av andra substrat (United Nations (b), 2011).
En grov klassificering av ett ämnes egenskaper för nedbrytbarhet kan göras i: lätt nedbrytbar - nedbrytbar - svårnedbrytbar (persistent). En stor rad test data testar nedbrytbarhet som används i klassificerings kriterium av organiska ämnen.
Lättnedbrytbara substanser elimineras snabbt ur miljön. Därför används
lättnedbrytbarhet screening test (ready biodegradability test), vilken finns i OECD test riktlinjer serie 301, som en standard metod för att bestämma om substansen är lätt nedbrytbar eller inte. Testet använder hög koncentration av test substans, låg koncentration av inoculum och en 28-dagars tidsperiod. Ämnen som degraderas i akvatiska miljön till 70 % (vid upplösning till organiskt kol) eller 60 % (om testet är baserat på syreförbrukning eller koldioxid skapande) i 28 dagar bestäms som lätt
nedbrytbar. BOD5 test, ett annat test för lättnedbrytbarhet, används om ingen annan data om nedbrytbarhet är tillgänglig. Biokemisk syreförbrukning (BOD) jämförs med
kemisk syre förbrukning (COD) under en 5-dagars tidsperiod. Om fördelning mellan BOD och COD är större än 0,5, anses substansen som lättnedbrytbar. Eftersom
nedbrytnings potential i havsvatten är lägre än i sötvatten, bestäms lättnedbrytbarhet om substansen degraderas till mer än 70 % relativt 60 %. Nedbrytbarhets test (inherent biodegradabilty test) finns i OECD riktlinje serie 302 och bestämmer om substansen har någon tendens att bryts ner i miljön. Testet använder hög koncentration
mikroorganismer för att öka nedbrytnings potential. Ämnet anses nedbrytbart (men inte snabb eller lätt nedbrytbar) om det degraderas i mer än 70 %. Degraderingsprodukter som deriveras från toxiska substanser är oftast mer toxiska och persistenta vilken kan leda till högre miljörisker. Därför ska bedömning av ekologiska risker inkludera transformationsprodukter (Cui, N., 2010) . Om ämnet bryts ner på mer än 20 % anses det intav de som fullständigt nedbrytbart utan testet indikerar att det är en primär nedbrytning. Dvs att ämnet har förlorat sin ursprungliga struktur men kan inte
bestämmas som persistent. Primär nedbrytbarhet kan bestämmas som lättnedbrytbarhat endast om substansens degraderings produkter inte klassificeras som akvatisk toxisk.
Dessutom anses ämnet som persistent om det har degraderats på mindre än 20 % vid nedbrytningstest eller om det har påvisat en negativ resultat (Naturvårdsverket, 2011;
United Nations (b), 2011).
2.4.4 Bioackumulation
Anrikning av ett toxiskt ämne eller substans hos vattenlevande organismer leder till skadliga effekter för organismerna även om ämnets koncentration i vatten är låg (European Chemical Agency, 2012). Biomagnifiering är tendens för substanser att kunna anrikas i organismens näringsväv, vilket kan innebära risker. Anrikning mäts av en biomagnifieringsfaktorn (BMF) vilken är kvoten mellan koncentrationen av ämnet i organismen och koncentrationen i organismens föda. Eftersom BMF är svår att mäta i laboratorietest, uttrycks bioackumulation istället ofta med en biokoncentrationsfaktor (BCF), som är kvoten mellan koncentrationen i organismen och vatten.
Bioackumulation av ett ämne definieras som anrikning i organismer som sker genom alla exponeringsvägar. Medan biokoncentration omfattar anrikning som sker via exponering i vatten. Bioackumulerbarheten kan även uppskattas utifrån oktanol/vatten fördelningskoefficienten(KOW), vilket är skillnad mellan fett och vattenlöslighet.
Eftersom ämnen med mycket höga KOW- värden är svårlösliga kan de ha svårt att passera biologisk membran. Ämnen med log KOW över 4 brukar anses som
bioackumulerbara. Substanser som har potential att ackumuleras har en BCF som är lika med eller större än 500 (United nations (b), 2011; Öberg, 2009).
3 Material och metod
3.1 Insamling av data
Hårvårdsprodukter samlades under en månad från tre frisersalonger i Vilhelmina: Hår fixarna, Guldsaxen och Kikkis salong. Hårvårdsprodukter valdes ut så att enbart de som sköljs ur via avloppsnätet i salong togs med. Tomma förpackningar, tuber och flaskor samt etiketter från följande produkter samlades in: schampo, hårbalsam/konditioner, hårfärg, oxidationsfärg, blekningsmedel, permanentvätska, fixering till permanent vätska, toning och inpackning. Innehållsförteckningar från de samlade produkterna erhölls (se bilaga 2).
3.2 Klassning av kemikalier
3.2.1 CAS nummer
Kemikaliernas namn söktes i Kemikalieinspektionens ämnes register för att få fram CAS nummer (KemI, 2012). CAS nummer som inte kunde erhållas genom KemI söktes i den globala portalen för information om kemiska substanser (echemportal.org, 2013).
3.2.2 Karakterisering av farligt avfall
Kemikaliens namn eller CAS nummer söktes i bilaga VI till CLP och klassificerades enligt (EC) No 1272/2008 och tabell 3.1. (ESIS, 2012). Kemikalierna som hade en eller flera av följande egenskaper: explosivt; oxiderande; brandfarligt; irriterande;
hälsoskadligt; giftigt; cancerframkallande; frätande; smittförande; fosterskadande;
mutagent eller ekotoxiskt, klassificerades som farligt avfall. Riskfraser eller beteckningar för farligt avfall finns i bilaga 4.
3.1
3.2.3 Bedömning av akvatisk toxicitet
Kemikaliernas toxicitets data bedömdes utifrån klassificeringskriterierna: akut och kronisk akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet.
Data för akvatisk toxicitet: Kemikaliens namn eller CAS nummer söktes i bilaga VI till CLP och klassificerades enligt (EC) No 1272/2008 och tabell 3.1.
Kemikalierna som inte klassificeras i bilaga VI till CLP söktes fram i det Europiska kemikalieinformationssystemet. Där finns också IUCLID
(International Uniform Chemical Information Database) säkerhetsdatablad för de klassificerade kemikalierna. Klassificering i IUCLID säkerhetsdatablad gjordes (enligt bilaga 3) utifrån toxicitets data som finns för de olika trofiska nivåerna (ESIS, 2012). ECHA användes också för sökning av akvatisk toxicitet (ECHA, 2012). Vidare söktes kemikalierna i andra globala databaser som fanns i echemportalen (echemportal, 2013). Hazardous Substance Data Bank (HSDB) och Categorization Results from the Canadian domestic substance list (CCR) var de mesta använda databaser när information inte hittats vid de första
sökningarna (Toxnet, 2012; OECD, 2013). eChemPortalen visar resultat av flera nivåer enligt relevans. Data från CCR användes bara när det visade att resultatet ligger i nivå 1.
Nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet: information om nedbrytbarhet söktes främst i N-klass databas som visar direkt resultat om substansen är lätt
nedbrytbar eller inte (N-class, 2012). Information som inte hittades i N-klass databas söktes fram i IUCLID säkerhetsdatablad, ECHA, HSDB och CCR vilka hade också information om nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet.
Efter bedömning av akvatisk toxicitet, söktes PNEC för de farliga kemikalierna inför farokarakterisering. PNEC för kemikalierna som klassificerades som akvatisk toxiska söktes i ECHA (ECHA, 2012).
3.3 Klassificerings kriterier för ekotoxisk faroidentifiering
3.3.1 Akvatisk toxicitet
Kemikalierna som inte klassificerats i annex VI till CLP, bedömts utifrån tillgängligt data för akut och/eller kronisk akvatisk toxicitet. Lägsta toxicitetsvärde används när testet är utfört på de olika trofiska nivåerna eller vid flera studier för en taxonomisk grupp. Klassificerings kategorier bedömts enligt bilaga 3.
3.3.2 Nedbrytbarhet
Information om nedbrytbarhets tester fanns endast i IUCLID datablad och ECHA.
Därför sammanställdes några kriterier för bedömning om substansen är icke-nedbrytbar, nedbrytbar eller lättnedbrytbar utifrån de använda testerna.
En substans anses nedbrytbar om den degraderas till mer än 20 % vid nedbrytbarhets test (inherent biodegradation test) (United nations (a), 2011). Substansen anses inte lättnedbrytbar om ingen information om nedbrytbarhet är tillgänglig eller om den inte uppfyller ett av de kriterierna vilka bestämmer lättnedbrytbarhet (European Chemical Agency, 2012):
a) Om den degraderas till 70 % (vid upplösning till organiskt kol) eller 60 % (om testet är baserat på syreförbrukning eller koldioxid skapande) vid en 28-dagars biodegraderings test (lättnedbrytbarhetstest).
b) Om fördelning mellan biokemisk syreförbrukning (BOD) och kemisk syre förbrukning (COD) är ≥ 0,5
c) Om den är primär nedbrytbar och fyller de två kriterierna:
i) degraderas (biotisk eller abiotisk) i den akvatiska miljön med en half-life <
16 dagar (ett alternativ till > 70 % nedbrytbarhet i 28 dagar).
ii) degraderings produkter av substansen inte är klassificerad som toxisk i akvatisk miljö.
3.3.3 Bioackumulerbarhet
Ifall en substans bioackumuleras i akvatiska organismer bestäms enligt följande (United nations (a), 2011):
Vid tillgänglig data om BCF:
BCF≥ 500→ substansen har potential för bioackumulation.
BCF< 500→ substansen har inte potential för bioackumulation.
Vid tillgänglig data om log Kow och vid avsaknad av data om BCF:
Log Kow≥ 4→ substansen har potential för bioackumulation.
Log Kow< 4→ substansen har inte potential för bioackumulation.
4 Resultat
Totalt samlades 51 produkter från tre frisörsalonger under en månad: 38 stycken hårfärgningsmedel (HF); 4 stycken oxideringsmedel till hårfärg (OX); 4 stycken blekningsmedel (BLK); 1 konditioner (KON); 1 permanent vätska (PV); 1 fixering (FIX) och 2 schampo flaskor (SCH) (se bilaga 2). Utifrån de 51 insamlade produkterna erhölls 202 kemikalier.
4.1 Karakterisering av farligt avfall
För avfallskarakterisering användes bara Annex VI till CLP klassificering system för bedömning av kemikaliernas egenskaper som gör att avfall klassificeras som farligt. 30 stycken kemikalier klassificerades i CLP och bedöms ha de egenskaper som utgör farligt avfall. Alla hårvårdsprodukter bedöms vara farligt avfall (tabell 1). Enligt tabell 1, hade de insamlade produkter mestadels följande egenskaper: explosiva, oxiderande, brandfarliga, irriterande, hälsoskadliga och ekotoxiska. Avfallsklassificeringen utgick från en bedömning av kemikaliernas egenskaper som visas i bilaga 1. Beteckning för farligt avfall finns i bilaga 4.
Tabell 1. Kemikalierna som bedömts ha de egenskaper vilka klassificerar hårvårdsprodukterna som farligt avfall enligt CLP. Hårfärgningsmedel (HF);
oxideringsmedel till hårfärg (OX); blekningsmedel (BLK); konditioner (KON);
permanent vätska (PV); fixering (FIX); schampo (SCH). Beteckningar för kemikaliernas egenskaper ”H1-H14” finns i bilaga 4.
Ämne Avfall klass Hårvårdsprodukt
1-hydroxyetyl 4,5-diamino pyrasol sulfat
H5; H14 PV
6-hydroxyindol H5; H14 HF
alkoholdenat H3 SCH
aminometylpropanol H4;H14 HF
ammoniumklorid H4 HF; SCH
ammoniumhydroxid H8; H14 HF; SCH
ammoniumpersulfat H2-H5 FIX
bensylalkohol H5 HF
EDTA H4 OXD; BLK
etanolamin H4; H5; H8 HF; PV
etylhexandiol H4 och/eller H5 HF
hexylenglykol H4 HF
väteperoxid H1; H2; H3; H5;
H8
OX: BLK; SCH
isopropylalkohol H3; H4 HF
laurylpyrrolidon H8;H14 BLK
limonen H3; H14 HF; KON
m-aminofenol H14 HF; SCH
p-aminofenol H11;H14 HF
fenoxyetanol H4 OX
fosforsyra H8 HF; OX; SCH
potassiumpersulfat H2; H4; H5 OX; BLK; FIX
propylencarbonat H4 HF
Avfall klass Hårvårdsprodukt
resorkinol H4; H14 HF; SCH
natriumkarbonat H4 FIX
natriumhydroxid H8 HF
natrium metabisulfit H5 HF
natrium metasilicat H8 OX; FIX
tetranatrium EDTA H4 HF; OX; PV; FIX;
SCH
toluen 2,5-diamin H5; H14 HF
toluen 2,5-diamin sulfat H5; H14 HF; SCH
4.2 Ekotoxisk faroidentifiering
Bedömning av ett ämne som miljöfarligt och toxisk för den akvatiska miljön kräver att det fyller de tre kriterier: akut och/eller kronisk akvatisk toxisk; persistent i
vattenmiljön; och kan bioackumuleras i akvatiska organismer.
Kemikalierna som bedömts vara toxiska för den akvatiska miljön enligt annex VI till CLP, är kategoriserade i tabell 2a. Dessa kemikalier är betecknade som ”H14” i tabell 1, men i tabell 2a förklarades bedömning av akvatisk toxicitet enligt de tre kriterierna:
toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet. 11 kemikalier bedömdes vara farliga för akvatisk miljö enligt CLP med olika toxicitets kategorier. 9 kemikalier bedömdes vara mycket giftiga för vattenlevande organismer med långtidseffekter (kronisk toxicitet kategori 1, 2 och 3) och finns i de flesta hårvårds produkter. Två av kemikalierna
bedömdes vara toxiska för vattenlevande organismer vid en korttidsexponering (akut kategori 1, 2 och 3). Tre kemikalier bedömdes ha akut och/ eller kronisk akvatisk toxicitet. Information om nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet hittades inte för alla de klassificerade kemikalierna. 6-hydroxyindol; amino- metyl propanol; m- aminofenol;
och p-aminofenol visade utifrån degraderingstester att de inte är nedbrytbara.
Tabell 2a. Bedömning av kemikalierna som klassificerades i annex VI till CLP (enligt (EC) No 1272/2008 och tabell 3.1) enligt klassificerings kriterier för
miljöfarlighetsbedömning. (-): inte lättnedbrytbar (vid nedbrytbarhets test), inte bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test), inte toxisk för akvatisk miljö (vid toxicitet). (+): bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test); nedbrytbar (vid nedbrytbarhets test). (++): snabb(lätt) nedbrytbar. (+/-): kan vara bioackumulerbar (osäkerhet vid bedömning). (..): ingen information tillgänglig. Information om produkternas förkotningar finns i tabell 1.
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulering Hårvårds produkter 1-hydroxyetyl 4,5-
diaminopyrasolsulfat
kronisk kat 2 .. .. PV
6-hydroxyindol kronisk kat 2 - .. HF
aminometylpropanol kronisk kat 3 - - HF
ammoniumhydroxid akut kat 1 .. .. HF; SCH
laurylpyrrolidon akut ka1;
kronisk kat 1
.. .. BLK
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulering Hårvårds produkter
limonen akut kat 1;
kronisk kat 1
++ + HF; KON
m-aminofenol kronisk kat 2 - - HF; SCH
p-aminofenol akut kat 1;
kronisk kat 1
- - HF
resorkinol akut kat 1 + - HF; SCH
toluen 2,5-diamin kronisk kat 2 .. - HF
toluen 2,5-diamin sulfat
kronisk kat 2 .. .. HF; SCH
Kemikalierna som bedömts utifrån ECHA och IUCLID säkerhetsdatablad visas i tabell 2b. Utifrån dessa system kunde 17 kemikalier bedömas vara akvatisk toxiska med olika toxicitets kategorier (se tabell 2b). Octyldodekanol och isopropylmyristat som finns i permanentvätska, hårfärg och blekningsmedel, klassificerades som akut akvatisk toxicitet kategori 3. De har visats vara bioackumulerbara i vattenlevande organismer men var lätt nedbrytbara. Därför kunde dessa två substanser bedömas vara kroniska akvatisk toxisk och klassificerades inom akvatisk toxicitet kategori 3. Pentanatrium pentetat och 2,4-diaminofenoxyetanol HCl vilka finns i hårfärg, oxidations medel och schampo, klassificerades som akut akvatisk toxicitet kategori 2. Eftersom de inte var lättnedbrytbara, men ingen data fanns om bioackumulerbarhet, kunde de bedömas inom kategori 2 för akvatisk toxicitet. Pentanatrium pentetat är toxisk och persistent och kan bedömas som miljöfarlig. Bedömning av 2,4-diaminofenoxyetanol HCl inom kronisk toxicitet kategori 2 utgick från att den inte är lätt nedbrytbar. Men eftersom data om nedbrytbarhet för 2,4-diaminofenoxyetanol HCl varierade mellan nedbrytbar och inte lätt nedbrytbar(+/-), ingen slutsats om miljöfarlighet kunde dras förrän det kan bestämmas att nedbrytningsprodukterna fyller kriterierna för akvatisk toxicitet. Cl 77491/iron oxid och laurinsyra, finns i hårfärgningsmedel bedömts som akvatisk toxisk kategori 1 respektive 2 eftersom de klassificerades inom akut toxisk kategori 1
respektive 2 i de använda testen i klassificerings databaser och för att data om nedbrytbarhet saknas.
Tetranatrium EDTA och etidronic syra, markerades med (-) när det gäller toxicitet, de hade ingen effekt på vatten levande organismer men var persistenta i vattenmiljön.
Dessutom saknas information om toxicitet för de övriga kemikalierna som finns i tabell 2b och som markerades med(..). Dock hittades information om nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet i IUCLID säkerhetsdatablad, ECHA, HSDB och CCR. Några av kemikalierna kunde vara bioackumulerbara och andra persistenta. Men inga av
kemikalierna som finns i tabell 2b fyller de tre kriterierna för miljöfarlighetsbedömning.
Tabell 2b. Bedömning av kemikalierna enligt klassificerings kriterier för miljöfarlighetsbedömning. Kemikalierna klassificerades i ECHA och IUCLID säkerhetsdatablad. (-): inte lättnedbrytbar (vid nedbrytbarhets test), inte
bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test), inte toxisk för akvatisk miljö (vid toxicitet). (+): bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test); nedbrytbar (vid nedbrytbarhets test). (++): snabb(lätt) nedbrytbar. (+/-): kan vara bioackumulerbar (osäkerhet vid bedömning). (..): ingen information tillgänglig. Information om produkternas förkotningar finns i tabell 1.
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulerbarhet Hårvårds produkter 2,4-
diaminophenoxyetanol HCl
akut kat 2/
kronisk kat 2
-/+ .. HF
ammoniumbicarbonat akut kat 1/
kronisk kat 1
.. .. HF
amyl cinnamal .. ++ + OX; KON
benzylsalicylat akut kat 1 ++ - HF
butylfenyl metylpropional
akut kat 2 ++ - OX
C.I.42053/green 3 .. - - HF
cetearyl alkohol - ++ + HF; OX;
BLK;
KON; PV
citron syra akut kat 2 ++ - HF; OX;
BLK;
KON
citronellal .. - .. HF
Cl 77491/järn oxider akut kat 1/
kronisk kat 1
.. .. HF
Cl 77891/titanium dioxid
.. .. +/- HF; BLK;
PV
cocamid MEA akut kat 2 ++ .. HF; SCH
cocamidopropyl betain akut kat 1 ++ .. HF; OX;
BLK etylhexyl
metoxycinnimat
- ++ +/- OX; KON
etidronic syra - - - HF; BLK
geraniol akut kat 3 ++ - OX; FIX
isopropyl myristate akut kat 3/
kronisk kat 3
++ + BLK
laurinsyra akut kat 2/
kronisk kat 2
.. - HF
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulerbarhet Hårvårds produkter
linalool akut kat 3 ++ - HF; OX;
KON;
SCH
methlparaben akut kat 3 ++ - OX; BLK;
KON octyldodecanol akut kat 3/
kronisk kat 3
++ + HF; PV
pentanatrium pentetat akut kat. 2/
kronisk kat.
2
- .. HF; OX;
SCH
propylparaben akut kat 2 ++ - OX; BLK;
KON
salicylsyra - ++ + HF; OX
natrium lauryl sulfat akut kat 2 ++ - HF; OX;
BLK;
SCH
tetranatrium EDTA - - - HF; OX;
PV; FIX;
SCH Information om akvatisk toxicitet som inte hittats i ESIS (som inkluderar CLP och
IUCLID databaser) samt ECHA söktes vidare i de globala databaserna som delar i eChemPortalen. Bedömning av akvatisk toxicitet hos de substanserna hittats i CCR databasen och visas i tabell 2c. CCR bedömer substanserna som: akvatisk toxisk/inte akvatisk toxisk; persistent/inte persistent; bioackumulerbar/inte bioackumulerbar.
Därför visas resultat i tabell 2c endast som + och – vid tillgänglig data. Dessutom klassificerades Dimethicone som finns i hårfärgningsmedel och konditioner
klassificerades som akvatisk toxisk och bedöms vara persistent i vatten miljön, men har inte potential att bioackumuleras. De övriga substanserna som visas i tabellen var persistenta i vatten miljön men har ingen toxisk effekt på vattenlevande organismer.
Tabell 2c. Bedömning av kemikalierna i CCR enligt klassificerings kriterier för miljöfarlighetsbedömning. (-): inte lättnedbrytbar (vid nedbrytbarhets test), inte bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test), inte toxisk för akvatisk miljö (vid toxicitet). (+): bioackumulerbar (vid bioackumulerbarhets test); nedbrytbar (vid nedbrytbarhets test), toxisk för akvatisk miljö (vid toxicitet). (..): ingen information tillgänglig. Information om produkternas förkotningar finns i tabell 1.
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulerbarhet Hårvårdsprodukter
ammoniumklorid - - .. HF; SCH
CI 17200/röd 33 - - - HF; KON
dimethicone + - - HF; KON
Toxicitet Nedbrytbarhet Bioackumulerbarhet Hårvårdsprodukter
magnesiumoxid - - .. BLK
silica - - .. HF; OX; PERM;
FIX; SCH
4.3 Ekotoxisk farokarakterisering
Kemikalierna som ovan klassificerades som toxiska för akvatisk miljö söktes fram i ECHA för att bedöma PNEC så att riskbedömning kan kompletteras. PNEC i sött och marint vatten som hittades redovisas i tabell 3. Totalt var det 29 kemikalier vilka klassificerats som akvatisk toxisk. PNEC kunde bedömas för endast 14 av dem.
Tabell 3. PNEC värden för kemikalierna som bedömts vara toxisk för vattenlevande organismer (mg/L).
PNEC i sötvatten (mg/L)
PNEC i marintvatten
(mg/L) 1-hydroxyetyl 4,5-diamino pyrasol sulfat .. ..
6-hydroxyindol .. ..
2,4-diaminofenoxyetanol HCl .. ..
ammoniumbicarbonat 0,4 0,4
ammonium hydroxid .. ..
aminometyl propanol 0,2 0,02
bensyl salicylat 0,001 0,0001
butylfenyl metylpropional 0,002 0,0002
citronsyra 0,4 0,04
Cl 77491/järn oxid .. ..
cocamid MEA .. ..
cocamidopropyl betaine .. ..
dimethicone .. ..
geraniol 0,01 0,001
isopropyl myristat .. ..
laurinsyra 0,05 0,005
lauryl pyrrolidon .. ..
limonen .. ..
linalool 0,2 0,02
m-aminofenol .. ..
metylparaben 0,004 0,0004
natrium lauryl sulfat 0,1 0,01
octyldodecanol .. ..
pentanatrium pentetat 6,4 0,64
PNEC i sötvatten (mg/L)
PNEC i marintvatten
(mg/L)
propylparaben 0,006 0,0006
p-aminofenol 0,004 0,0004
resorkinol 0,02 0,002
toluen 2,5-diamin .. ..
toluen 2,5-diaminsulfat .. ..
5 Diskussion
Syftet med examensarbetet var att kartlägga kemikalierna som finns i hårvårdsprodukter och genomföra en ekotoxikologisk farobedömning för de kemikalier som släpps ut i frisörernas avloppsnät. Utifrån denna kartläggning skulle förslag till åtgärder ges.
Produkterna som i användes i examensarbetet samlats från tre frisersalonger i
Vilhelmina kommun. Utifrån de 202 kemikalier som erhölls från 52 produkter, kunde 77 kemikalierna klassificeras i de tillgängliga klassificeringsdatabaserna. Data om kemikalier söktes i 4 databaser: 2 europiska klassificeringssystemen (ESIS och ECHA) och 2 andra globala system (HSDB och CCR). Utifrån de klassificerade kemikalierna var 29 toxiska för vattenlevande organismer. Ekotoxicitet bedömts utifrån tre kriterier hos en substans: persistens (P), bioackumulerbarhet (B) och akvatisk toxicitet (T). Ingen av de klassificerade kemikalierna har fyllt PBT kriterierna.
Hårfärgningsmedel var den produkt som innehöll de flesta kemikalierna vilka
klassificerades som akvatisk toxiska i examensarbetet. Av de 29 akvatisk toxiska var 8 kemikalier persistenta, 7 stycken saknade information om nedbrytbarhet och 14 stycken var nedbrytbara/ lättnedbrytbara. Åtta akvatisk toxiska kemikalier var inte
lättnedbrytbara: 6-hydroxyindol; amino- metyl propanol; dimethicone; m- aminofenol;
p-aminofenol och pentanatrium pentetat. Sju akvatisk toxiska kemikalier saknade information om nedbrytbarhet: 1-hydroxyetyl 4,5-diaminopyrasolsulfat;
laurylpyrrolidon; toluen 2,5-diamin; toluen 2,5-diamin sulfat; ammoniumbikarbonat; Cl 77491/järn oxider och laurinsyra. När information om nedbrytbarhet inte är tillgänglig för en substans så anses den som en icke lättnedbrytbar substans (European Chemical Agency, 2012). Därför kan de ovan nämnda kemikalier vilka inte har information om nedbrytbarhet bedömas som inte lättnedbrytbara. Dessutom saknade 7 av de icke lättnedbrytbara substanserna information om bioackumulerbarhet: 1-hydroxyetyl 4,5- diaminopyrasolsulfat; 6-hydroxyindol; ammoniumhydroxid; laurylpyrrolidon; toluen 2,5-diamin sulfat; ammoniumbikarbonat och Cl 77491/järn oxider. Om nya studier visar att denna grupp av kemikalier har någon potential att bioackumuleras, finns det risk att de bioackumulerbara bedöms vara ekotoxiska. Detta gör att en fullständig miljörisk bedömning behöver göras genom att fortsätta analysen med exponeringsbedömning och riskkarakterisering.
Primär nedbrytning betyder att ämnet har förlorat sin ursprungliga struktur. Det bedöms utifrån nedbrytningstester som ”nedbrytbar” men kan inte bestämmas som persistent.
Dessutom kan primär nedbrytbarhet bestämmas som lättnedbrytbarhet endast om substansens degraderings produkter inte klassificeras som akvatisk toxisk (United nations (b), 2011). 2,4-diaminofenoxyetanol HCl klassificerades som akut akvatisk
toxisk kategori 2. Bedömning inom kronisk toxicitet kategori 2 utgick från att den inte är lätt nedbrytbar. Men data om nedbrytbarhet för 2,4-diaminofenoxyetanol HCl varierade mellan nedbrytbar och inte lätt nedbrytbar(+/-). Om det visas att
nedbrytningsprodukter för 2,4-diaminofenoxyetanol HCl inte fyller kriterierna för akvatisk toxicitet så kan den bedöms som lättnedbrytbar och klassificeras som endast akut akvatisk toxisk i kategori 2.
Limonene klassificerats som akut akvatisk toxisk kategori 1 och kronisk akvatisk toxisk kategori 2 och bedömts vara bioackumulerbar i vattenlevande organismer.
Nedbrytbarhet bestämdes först utifrån N-klass databas och bedömts enligt den som inte lättnedbrytbar (N-class, 2012). Då kunde resultat dras att limonene är ekotoxisk och fyller PBT kriterierna. Det betyder att limonene utgör långtidseffekter hos vattenlevande organismer eftersom den var kronisk toxisk. Men riskbedömningar som har gjorts på limonene visade att den är lättnedbrytbar och inte persistent i vattenmiljön. WHO visade att limonene är lätt nedbrytbar vid aeroba villkor med 41- 98 % biokemisk
syreförbrukning (BOD) efter 14 dagar (Filipsson Flak, A., 1998). Därför gjordes en vidare sökning i flera databaser för att bedöma nedbrytbarhet hos limonene. Limonene förekommer som två isomerer: l-limonene och d-limonene, samt blandningen dipenten.
Därför söktes data om alla tre isomerer. IUCLID datablad, ECHA och HSDB databaser visade att d-limonene och depanten var lättnedbrytbara vid aeroba villkor. Eftersom de flesta databaser och studier har visat att limonene är lättnedbrytbar bedömdes den i denna studie att den inte är persistent. Ingen exponeringsbedömning behöver göras för limonene eftersom det inte fyller kriterier för PBT.
Mindre än hälften av kemikalierna kunde klassificeras i de tillgängliga
klassificeringssystemen. Eftersom 29 av 77 klassificerade kemikalier var akvatisk toxiska, finns det en stor risk att de som inte klassificerats kan också ha någon effekt i akvatiskmiljön.
På andra sidan var information om akvatisk toxicitet otillgänglig för några kemikalier vilka kunde klassificeras (visas i bilaga 1). De information om nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet hittades för 50 respektive 49 kemikalier. Av dessa kemikalier, var Citronellal icke nedbrytbara (persistenta) i vatten miljö, men information om toxicitet och bioackumulerbarhet saknas. Dessutom hittades ingen information om akvatisk toxicitet och nedbrytbarhet för Benzofenone-4 och Cl 77891/titanium dioxid, vilka hade en potential att bioackumuleras i vattenlevande organismer. Dessa tre kemikalier kan vara farliga för den akvatiska miljön, men faran kunde inte bedömas p.g.a brist på information om de i databaserna.
Natrium laurylsulfat; octyl dodecanol; metyl paraben; linalool; isopropyl myristat;
geraniol; cocamidopropyl betaine; cocamid MEA; Cl 77491/järn oxider; citronsyra;
butylfenyl metylpropional är toxiska för akvatisk miljö men är lättnedbrytbara.
Octyldodecanol och isopropyl myristat är bioackumulerbara i vattenlevande organismer.
Dessa kemikalier fyller inte kriterier för PBT. Därför kan de inte bedömas som ekotoxiska.
Tetranatrium EDTA; etidronic syra; ammoniumklorid; CI 17200/röd 33;
magnesiumoxid och silica bedömdes inte vara toxiska för vattenlevande organismer, men är persistenta i akvatisk miljö. De kan ha skadliga effekter på andra recipienter än vattenlevande organismer. Persistenta och bioackumulerbara substanser bör iakttas oavsett om de är akvatisk toxiska eller inte eftersom de kan transporteras till andra recipienter. Bioackumulerbara substanser som koncentreras i akvatiska organismer kan
transporteras vidare till människor och andra konsumenter genom näringskedjor.
Dessutom kan persistenta substanser som är hälsofarliga upptas genom dricksvatten (Van Hook, R. 1978).
Eftersom examensarbetet utfördes hos tre frisersalonger i Vilhelmina kommun, samlats begränsade hårproduktsmärken utav andra flera produkts märken som finns i kosmetika marknaden. Vilhelmina kommun ligger i Västerbottenslän med 7220 invånare
(Lapplandsturism, 2014). I jämförelse med frisersalonger i större städer i Sverige som använder större mängder produkter dagligen kan resultaten som man har kommit fram till inte vara representativa. Dessutom kan brist på kunskap om kemikalier vara ett hinder när det gäller bedömning av deras miljöfarlighet. Denna studie använder ett begränsat antal klassificeringsdatabaser vilket kan utgöra en felkälla och leda till osäkerheter i arbetet (European Chemical Agency, 2012). En tidigare studie gjordes för att ta reda på vilka kemikalier som släpps i frisersalongers avloppsnät och bedöma miljöriskerna. Studien kunde bedöma följande kemikalier som akvatisk toxiska:
Cetrimonium klorid; propylparaben; och polyquaternium 10; guar
hydroxypropyltrimonium chlorid; Metylisothiazolinon; 4-amino-2-hydroxytoluen; 4- amino-m-cresol (Johansson, 2002; Läkemedelsverket 2004). Men de kunde inte bedömas som miljöfarligt i denna studie p.g.a. att ingen information kunde hittas om dem.
Bedömning av akvatisk toxicitet för några kemikalier har sammanställts utifrån toxicitets data i IUCLID säkerhetsdatablad och ECHA. Det lägsta toxicitetsvärdet används när testet var utfört på de olika trofiska nivåerna eller vid flera studier för en taxonomisk grupp. Där kan felkällor uppstå p.g.a. användning av otillämpliga
toxicitetsvärden. Dessutom fanns det brist på kunskap om en stor del av kemikalierna.
Några kemikalier var svåra att klassificeras i klassificerings system p.g.a. sina
egenskaper. De utgör problem vid tolkning av resultat för akvatisk toxicitet, degradering och bioackumulerbarhet. Dessa substanser kan vara svårlösliga; ostabila; flyktiga;
komplexa; polymerer; oorganiska blandningar och metaller; yt- aktiva substanser;
substanser som kan byta jonisering enligt de motsatta jonernas nivåer; färgade
substanser. Fosforsyra, natriumbikarbonat, natriumsilicat, natriumsulfat, natriumsulfit, tetranatrium pyrofosfat identifierades som oorganiska substanser och kunde inte, enligt ECHA, bedömas som PBT eller vPvT substanser.
Riskbedömning som görs för kosmetiska produkter är begränsad till direkta
hälsoeffekter som orsakas av deras användning av dess produkter. Detta görs för att säkerställa höga skyddsnivåer för människors hälsa i kosmetikaförordningen. Men det finns inga krav om säkerhetsbedömningar utifrån de miljöaspekter som aktualiserats i denna studie (Kemikalie Inspektion, 2012).
6 Slutsats
202 kemikalier kunde kartläggas från tre frisersalonger. En stor del av kemikalier kunde inte klassificeras och farobedömas p.g.a. brist på kunskap om dem i
klassificeringsdatabaser. Dessutom gjordes en ekotoxikologisk farobedömning på 38 % (77 kemikalier)av de samlade kemikalierna. Ut av de klassificerade kemikalierna bedömdes 37 % (29 kemikalier)som akvatisk toxiska. Ekotoxicitet baseras på akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet och bioackumulerbarhet. Men ingen av de klassificerade kemikalierna har fyllt de tre kriterierna. Därför har ingen av dessa kemikalier bedömts som ekotoxisk.
7 Förslag på åtgärder
Miljöriskbedömning är en viktig process för att undersöka och minimera miljöfarorna.
För att identifiera och bedöma farorna krävs information om kemikaliernas egenskaper och det är viktigt att kemikalierna som finns på marknaden är klassificerade och markerade. Dessutom krävs uppgifter om akvatisk toxicitet, nedbrytbarhet samt bioackumulerbarhet för att kunna göra en bedömning. Det är tillverkarnas och
importörernas skyldighet att lämna de uppgifter som behövs till läkemedelsverket för att bedöma produkternas hälso- eller miljörisker. En mycket viktig åtgärd för att kunna minska riskerna för miljöeffekter från kosmetiska och hygieniska produkter är att EU:s kosmetikadirektiv kompletteras med bedömningar om miljörisker (Läkemedelsverket, 2004).
Denna studie visar att miljöfarliga kemikalier förekommer i en stor del av
hårfärgningskemikalierna, men även i schampo, oxideringsmedel, blekningsmedel, permanentvätska, fixering och i konditioner. Vid en tidigare studie togs det fram förslag på en reningsmetod för att avlägsna hårfärger från vattenfasen vid frisersalonger innan sköljvattnet hamnar i avloppet. Ozon behandling har identifierats som den ekonomiskt och miljömässigt bästa reningsmetoden. Vid ozonbehandling har det visats att
verksamheten kan minimera sitt utsläpp av hårfärgningsmedel med upp till 99 % (Nämgren, 2012). Andra förslag nämnts vid en studie om toxicitet från kosmetiska industriers avloppsvatten. Alternativ för reducering av akvatisk toxicitet inkluderade ersättning av de akvatisk toxiska substanser och antagande av nya reningsmetoder som ventilation, sorption samt kemisk eller biologisk oxidation (De Melo, E., 2012).
Fel hantering av farligt avfall leder till att det hamnar antigen bland övrigt avfall eller direkt i miljön (Naturvårdsverket, 2007). Därför är ekotoxikologisk farobedömning av substanser, vilka kunde ha orsakats av fel avfallshantering och otillräcklig
avfallsklassificering, en förebyggande process vid miljörisker (Flohr, L. 2012).
Hårvårdsprodukter skall inte slängas bland övrigt avfall utan de skall lämnas till återvinnings centraler. Dessutom skall oanvända produkter inte släppas i avloppsnätet.
Stena Recycling är en insats som bedriver bearbetning och återvinning av farligt avfall.
För friserbranschen så har specifika lösningar för hantering (emballage) och trasport av avfallet framtagits vilket gör det möjligt för frisörerna att få sina miljöstörande och farliga avfall omhändertaget på ett miljöriktigt sätt (Stena recycling, 2012).
Hårvårdsprodukter används inte bara i frisersalonger men även hemma. Människor i allmänhet kan inte antas ha stor kunskap om produkternas effekter på miljön och de kan vara farliga. Därför är det viktigt att krav finns på att förpackningarna ska vara tydligt märkta som miljöfarliga så att de tas om hand på ett miljöriktigt sätt.
Referenser
Journal artiklar
Cui, N., Zhang, X., Xie, Q., Wang, S., Chen, J., Huang, L., Qiao, X., Li, X., Cai, X., 2010. Toxicity profile of labile preservative bronopol in water: The role of more persistent and toxic transformation products. Environ. Pollut. Vol. 159, pp. 609-615.
De Melo, E., Mounteer, A., Leao, L., Bahia, R., Campos, I. Toxicity identification evaluation of cosmetics industry wastewater. Journal of Hazardous Materials. 244-245 (2013) 329-334.
Flohr, L., Castilhos Junior, A., Matias, W., 2012. Acute and Chronic Toxicity of
Soluble Fractions of Industrial Solid Wastes on Daphnia magna and Vibrio fischeri. The Scientific World Journal. doi:10.1100/2012/643904.
Holtze, M.S., Sorensen, S.R., Sorensen, J., Aamand, J., 2008. Microbial degradation of the benzonitrile herbicides dichlobenil, bromoxynil and ioxynil in soil and subsurface environments – insights into degradation pathways, persistent metabolites and involved degrader organisms. Environ. Pollution. Vol. 154 , pp. 155–168.
Ratola, N., Cincinelli, A., Alves, A., Katsoyiannes, A., 2012. Occurrence of Microorganic Contaminants in the Wastewater Treatment Process. A mini review.
Journal of Hazardous Materials. Vol. 239-240, pp 1-18.
Schulze, T., Weiss, S., Schymanski, E., von der Ohe, P.C., Schmitt-Jansen, M., Altenburger, R., Streck, G., Brack,W., 2010. Identification of a phytotoxic photo- transformation product of diclofenac using effect-directed analysis. Environ. Pollut.
Vol. 158, pp. 1461–1466
Thyssen, J,P., White, J.M., 2008. Epidemiological data on consumer allergy to p-
phenylenediamine. European Society of Contact Dermatitis. DOI: 10.1111/j.1600-0536.
Vol. 59, pp. 327- 343.
Van Hook, R., 1978. Transport and Transportation Pathways of Hazardous Chemicals from Solid Waste Disposal. Environmental Health Perspectives. Vol. 27, pp. 295-308.
Weyers, A., Tigen, B., Barabair-Fentanes, J., and Vollmer, G., 2000. Acute toxicity data: A comprehensive comparison of results of fish, daphnia, and algae tests with new substances notified in the European Union. Environmental Toxicology and Chemistry, Vol. 19, No. 7, pp. 1931–1933.
Winder, C., Azzi, A., Wagner, D., 2005. The Development of the Globally Harmonized System (GHS) of Classification and Labelling of Hazardous Chemicals. Journal of Hazardous Materials. DOI: 10.1016/j.jhazmat.2005.05.035. Vol. 125, issues 1-3, pp. 29- 44.
Zeylan, A., Ince, N.H., 2011. The occurrence and fate of anti-inflammatory and analgesic pharmaceuticals in sewage and fresh water: Treatability by conventional and non-conventional processes. Journal of Hazardous Materials. DOI:
10.1016/j.jhazmat.2011.01.057. Vol. 187, pp. 24-36
Internetrapporter, dokumenten och artiklar
European Chemicals Agency, (2009). Kortfattad vägledning.
Kemikaliesäkerhetsbedömning.
http://echa.europa.eu/documents/10162/13632/nutshell_guidance_csa_sv.pdf. Hämtad 2012-08-15
European Chemicals Agency, (2012). Guidance on the Application of the CLP Criteria.
Version 2.0. http://echa.europa.eu/documents/10162/13562/clp_en.pdf. Hämtad 2012- 08-15.
Filipssom Falk, A. 1998. Concise International Chemical Assessment Document 5.
Limonene. World Health Organization. Geneva, 1998.
http://www.who.int/ipcs/publications/cicad/en/cicad05.pdf. Hämtad 2014-02-01.
Johansson, K. (2002). Hårvårdsprodukter. Vad innehåller de och hur påverkas miljön?
Stockholmvatten. Rapport nr 21.
http://www.stockholmvatten.se/commondata/rapporter/avlopp/Processer/harvard.pdf.
Hämtad 2011-11-18.
Kemikalie inspektion (2012). Bättre EU- regler för en giftfri miljö. Rapport från ett regeringsuppdrag. Rapport nr 1/12.
http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Rapporter/Rapport1_12.pdf.
Hämtad 2012-08-30.
Läkemedelsverkets författningssamling (LVFS 2004:12).
http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/LVFS_2004-12.pdf. Hämtad 2012-10-15 Läkemedelsverket (2012). http://www.lakemedelsverket.se/overgripande/lagar-- regler/lakemedelsverkets-foreskrifter---LVFS/ . Sökt 2012-10-10
Läkemedelsverket, 2004. Miljöpåverkan från läkemedelsamt kosmetiska och hygieniska produkter. Rapport från läkemedelsverket. http://www.lakemedelsverket.se/upload/om- lakemedelsverket/publikationer/040824_miljouppdraget-rapport.pdf. Hämtad 2012-08- 21
Naturskyddsförening kemikalienätverk (2010). Gifter i vårt hår. Miljö- och hälsofarliga ämnen i hårvårdsprodukter.
http://www.naturskyddsforeningen.se/upload/Foreningsdokument/Rapporter/miljogifter /Rapport%20Gifter%20i%20v%C3%A5rt%20h%C3%A5rMK%202.pdf ). Hämtad 2011-11-3.
Naturvårdsverket (2003). Avloppsrening i Sverige.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-8137-3.pdf. Hämtad den 2014-01-26.
Naturvårdsverket (2007). Hantering och tillsyn av farligt avfall. En uppföljning.
Rapport nr 5722.
http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/620-5722-7.pdf. Hämtad 2012-08-04.
