Vilken kyrka var Sigtunas katedral?
Schück, Adolf
Fornvännen 197-200
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_197 Ingår i: samla.raa.se
S M Ä B B E M E D D E L A N D E N
for den Tanke, at Fejlen m a a s k e ligger hos Udgiveren af Memoirerne, men dette h a r jeg ikke haft Mulighcd for at kontrollere. Det er y d e r m e r e ikke hlot Aarstallet 1735, der ikke s t e m m e r med T i d s p u n k t e t for Sarkofagens Fuldendclse, men tillige Datoen. Hvis det nemlig skulle v a r e 20 September 1739 — altsaa 5 Dage f0r Afskibningen — saa maa Nils E r d m a n n s Oplysning, at Tersmeden rejste fra Holland i August 1739'2, v a r e forkert. Hvad enten Fejlen nu ligger hos Forfatteren eller hos Udgiveren, saa staar det fast, at Admiralen kun kan have set den faerdige Sarkofag i Eftersommeren 1739, naermere betcgnet imellem Slutningcn af J u n i , da han efter en Rejse vendte tilbage til Amsterdam, og den 25 September. Uden Tvivl er det Balguerie, der h a r fortalt h a m om Arbejdet udfra den naturlige T a n k e , at det m a a t t e interesscre en svensk Officer og Adelsmand. Tersmeden omgikkes Konsulen privat, bes0gte h a m I s t e Gäng i h a n s Bolig i Hceren Gracilt i December 1734 og o m t a l e r ham hyppigt i Dagbogen. N a a r Stcnhuggeren her kaldes
»italiensk», beh0ver del kun at betyde, at der h a r vaeret en italiensk Svend paa V a r k s t e d e t ; det kan v a r e vanskeligt at afg0re, hvorvidt Talen er om F r a u e n s eller W c s t e r m a n s Vaerksted, det sidste er nok det mest sandsynlige, jfr. K o n t r a k t e n s P u n k t om en ung L ä r l i n g til H j ä l p for F r a u e n ; dette t y d e r ikke paa, at han h a r beskaftiget nogen fast Svend.
Bredo L. Grandjean
u Tersmedens Memoarer Bd. III (1916) S. 13.
VILKEN KYRKA HAR VARIT SIGTUNAS KATEDRAL?
Bortser m a n frän hypotesen, att Sigtuna varit ett kristet m i s s i o n s c e n t r u m i Mälardalen på konung Olof Erikssons tid d. v. s. vid 1000-talets b ö r j a n , måste m a n k o n s t a t e r a a t t en organiserad mission d ä r s t ä d e s icke o m t a l a s förrän o m k r i n g 1064. Då a n l ä n d e den från Bremen u t s ä n d e Adalvard d. y.
som missionsbiskop till staden. Adam av Bremen uppger att Adalvard till en b ö r j a n hade stor framgång och a t t han vid en enda mässa i staden skulle ha upptagit 70 m a r k silver i kollekt. Sedan skulle Adalvard i s a m r å d med den skånske biskopen Egino haft planer på att förstöra h e d n a t e m p l e t i Uppsala, vilket konung Stenkil lyckades avvärja. I s a m b a n d med den hed- niska r e a k t i o n , som u t b r ö t efter Stenkils död 1066, blev Adalvard fördriven från Sigtuna.1 Då Adam nedlade sin penna omkring 1074 hade Adalvard icke fått någon e f t e r t r ä d a r e d ä r s t ä d e s . Den treåriga m i s s i o n s v e r k s a m h e t ,
1 Enda källan till 1060-talets sigtunamission är Adams k y r k o h i s t o r i a . Se vidare N e r m a n , Sveriges k r i s t n a n d e s. 132 ff.
E M A B B E M E D D E L A N D E N
som det b r e m e n s i s k a ärkebiskopssätet bedrivit i Sigtuna, hade alltså slutat med ett fiasko. Att Adalvard u n d e r d e n n a korta tid skulle h u n n i t bygga någon stenkyrka förefaller osannolikt.
Det första belägget på att kristen mission b ö r j a t å t e r u p p t a g a s i svea- landskapen efter den hedniska reaktionen är påven Gregorius VII:s brev 1080 till »svearnes ärorike konung Inge d. ä.».2 Detta ger oss en » t e r m i n u s post quem» för dateringen av s i g t u n a k y r k o r n a . En romersk förteckning över biskopssätena inom det 1104 g r u n d a d e lundensiska ärkebiskopsdömet u p p - lyser oss om att »Sigituna» o m k r i n g 1120 v a r ett av det d å v a r a n d e svenska rikets sex biskopssäten.8 Det ä r alltså t ä n k b a r t att någon av de kända k y r k o r n a varit stadens k a t e d r a l o m k r i n g 1120. Men vilken var det? Vi ha att välja m e l l a n fyra, kanske fem k y r k o r . Under medeltiden o m t a l a s S :t Per, S:t Olof, S:t Lars och S :t Nicolaus i u r k u n d e r n a , och av de tre f ö r s t n ä m n d a å t e r s t å r ä n n u r u i n e r . Vidare a n s e r m a n sig ha a n t r ä f f a t l ä m n i n g a r av en r o m a n s k kyrkobyggnad på n u v a r a n d e F o r n h e m m e t s tomt.4
Aschaneus p å s t å r i sin omkr. 1611 författade Sigtunabeskrivning a t t S:t Per varit »hufuudt k y r k i a n i staden doch effter sin ålder».5 N ä r d e n n a kyrka kan ha byggts uppger h a n icke. H ä r o m ansåg sig J o h a n n e s Messenius veta b ä t t r e besked. I sin 1611 t r y c k t a skrift »Sveopentaprotopolis» h ä v d a d e h a n att S:t P e r varit Sigtunas d o m k y r k a och att den uppbyggts av kung Stenkil för biskop Adalvard d . y . Därmed fastslogs a t t S:t P e r icke blott varit Sigtunas » h u v u d k y r k a » u t a n även dess »domkyrka», vilken senare uppgift ständigt u p p r e p a t s i l i t t e r a t u r e n in i v å r egen tid. Då det, som förut påpekats, ä r otroligt a t t Adalvard skulle ha h u n n i t bygga någon dorakyrka, förefaller det mig troligt att Messenius uppgift icke h a r något a n n a t stöd än h a n s egna spekulationer.
U t m ä r k a n d e för den äldre medeltidens städer, t. ex. Lund och Visby, var att de hade m å n g a kyrkor. Detta h a r f ö r k l a r a t s med att k ö p m a n s g i l l e n a hade sina egna k y r k o r eller kapell. Om en stad förlorade sin ställning som ett ledande kommersiellt c e n t r u m — och det torde Sigtuna h a gjort efter Stockholms u p p k o m s t vid 1200-talets m i t t — kan det givetvis ha varit ett problem, h u r u m a n skulle finna någon p r a k t i s k a n v ä n d n i n g för de m å n g a k y r k o b y g g n a d e r n a . I Sigtuna o m t a l a s S :t P e r och S :t Olof u n d e r medeltiden som f ö r s a m l i n g s k y r k o r för två socknar i dess omnejd — ä n n u in i v å r a dagar ha S:t Pers och S:t Olofs socknar existerat i officiella h a n d l i n g a r ,
2 SD1 s. 41 f.
' Se b l . a. Historisk tidskrift 1956 s. 391.
4 F l o d e r u s , Sigtuna s. 107 ff.
5 Aschaneus' beskrivning är tryckt i Gihl, »Sigtuna och N o r r s u n d a » . Dess d a t e r i n g och f ö r h å l l a n d e till Messenius s a m t i d a »Sveopentaprotopolis» b e - h a n d l a s av T h o r d e m a n i F o r n v ä n n e n 1926 (s. 348 f.). T h o r d e m a n uppvisar, att Aschaneus' m a n u s k r i p t v a r fullbordat, då denne tog del av Messenius skrift. Endast i m a n u s k r i p t e t s m a r g i n a l a n t e c k n i n g a r h ä n v i s a r Aschaneus till Messenius.
198
S M A B B E M E D D E L A N D E N
t r o t s a t t deras k y r k o r sedan flera sekler legat i ruiner.0 Enligt Messenius v a r S:t Lars den »förnämligaste» av Sigtunas tre sockenkyrkor. Det uppgives att den varit s t a d e n Sigtunas kyrka i n n a n den övergivna k l o s t e r k y r k a n övertog d e n n a funktion.7 Vilken funktion hade S:t Nicolaus kyrka u r s p r u n g - ligen h a f t ? Messenius p å s t å r a t t den skulle h a byggts av t v å r y s k a k ö p m ä n för att de d ä r skulle k u n n a f ö r r ä t t a sin k ä t t e r s k a gudstjänst. P å 1660-talet kallas S:t Nicolaus för »gamble ryske k y r k i a n » , men det är möjligt att uppgiften å t e r g å r på Messenius. I varje fall s a k n a s den hos Aschaneus, då denne o m n ä m n e r »S. Claeses eller Nicolauj Capell». Denne a n m ä r k e r i stället i en senare m a r i g i n a l a n t e c k n i n g a t t kapellet säges ha uppbyggts av k ö p m ä n
»thet t h e lofuadt hafue i siönödh», men h a n t a l a r icke om några »ryssar».
S:t Nicolaus skulle alltså enligt Aschaneus u r s p r u n g l i g e n ha varit en votiv- k y r k a . F r å g a n om en rysk k ö p m a n s k y r k a verkligen existerat 1 Sigtuna får nog l ä m n a s öppen tills vidare.8 T y v ä r r å t e r s t å r inga l ä m n i n g a r ovan j o r d av denna kyrka, m a n k ä n n e r blott till dess p l a t s . Att döma av en teckning från 1600-talet uppvisade den inga tecken på östeuropeiska förebilder. I m o t - sats till S :t Per, S :t Lars och S:t Olof r ä k n a d e s den 1314 icke till stadens sockenkyrkor.
Aschaneus uppgift a t t S :t Per tidigare varit en »huvudkyrka» behöver icke vara gripen u r luften. I v a r och en av de t r e u p p l ä n d s k a k ö p s t ä d e r n a Östra Aros, Sigtuna och Enköping fanns på 1160-talet cn prost.9 Enligt u p p - gifter från o m k r i n g 1220 i n n e h a d e d å v a r a n d e s i g t u n a p r o s t e n Gaufred S:t Pers kyrka.1 0 Emedan Gaufrcds prosteri s a n n o l i k t o m f a t t a d e folklandet A t t u n d a l a n d (dit S:t Lars och S :t Olofs socknar r ä k n a d e s 1314), kan alltså S:t P e r h a v a r i t en » h u v u d k y r k a » för sydöstra Uppland. Detta behöver emellertid icke alls i n n e b ä r a , att S:t Per, säsom Messenius p å s t å r , också varit en d o m k y r k a . I ett påvebrev från 1170-talet uppges, a t t det u p p - ländska biskopssätet tidigare hade »flyttats till en a n n a n plats».1 1 Det låg då i ( G a m l a ) Uppsala, men som tidigare p å p e k a t s , h a d e det femtio å r förut legat i Sigtuna. Om ett biskopssäte förflyttades till a n n a n ort, v a r det regel att dess n y a kyrka behöll s a m m a skyddshelgon som dess äldre.
8 I n o r r a delen av n u v . S:t Pers socken ligger b y n Killlnge, efter vilken en i Fogdö klosters äldsta j o r d e b o k o m n ä m n d »parochia Kitlingj» är u p p - kallad (se Ståhle i N a m n och bygd 1948 s. 133). Denna socken m å s t e h a u p p g å t t i S :t Pers socken före 1314, emedan den då ej o m n ä m n e s b l a n d stiftets k y r k o r (se SD3 s. 147). Några l ä m n i n g a r av en k y r k a i Killinge äro ej k ä n d a .
7 F l o d e r u s a. a. s. 120.
8 Möjligen kan Messenius ha t r o t t att S;t Nicolaus v a r ett speciellt »ryskt»
helgon. Om »gamble ryske k y r k i a n » se P a l m e i Gamla svenska städer 5 s. XIX.
9 SD1 s. 74.
10 K. B. W e s t m a n , Den svenska k y r k a n s utveckling s. 268.
11 SD1 s. 704 (med fel d a t e r i n g ) .
S M A B B E M E D D E L A N D E N
F i n l a n d s äldsta biskopskyrka, en träbyggnad från 1100-talet, låg i Moisio i nuv. Nousis socken och v a r helgad åt S:ta Maria. Enligt påvligt beslut 1229 skulle den finländska b i s k o p s k y r k a n förflyttas till en l ä m p l i g a r e p l a t s . Den förlades nu till R ä n t a m ä k i , vars kyrka blev helgad åt S:ta Maria •—
den omgivande landsocken kallades u n d e r medeltiden också Vårfrukyrka socken. Härifrån förflyttades biskopssätet omkring 1290 till Abo.12 Den d ä r v a r a n d e k a t e d r a l e n behöll S:ta Maria som skyddshelgon men fogade h ä r - till även S:t Henrik. Gamla Uppsala d o m k y r k a v a r u r s p r u n g l i g e n helgad e n s a m t åt S:t Lars men efter 1256 även åt S :t Erik. Bägges bilder före- k o m m a i det äldsta domkapitelssigillet — en parallell t i l l de b i l d e r av S:ta Maria och S:t Henrik, som å t e r f i n n a s på Abokapitlets sigill. Sedan biskopssätet förflyttats från Gamla Uppsala till Östra Aros, b e h å l l e r den nya katedralen S :t Lars och S :t Erik som sina skyddshelgon och fogar d ä r - till y t t e r l i g a r e S:t Olof (varför de tre t i t u l ä r h e l g o n e n s statyer smyckade d o m k y r k a n s södra, v ä s t r a och n o r r a p o r t a l e r ) . I konsekvens h ä r m e d borde Gamla Uppsala-domens föregångare i Sigtuna ha varit den d ä r v a r a n d e S:t Lars k y r k a !
S:t Lars kyrka i Sigtuna h a r h i t t i l l s varit tämligen förbisedd i den konst- historiska l i t t e r a t u r e n . Den är belägen n ä r a stadens torg rtien av dess r u i n e r är nu blott en del av v ä s t t o r n e t synligt ovan j o r d . Nägra vetenskapliga u t g r ä v n i n g a r ha aldrig gjorts på platsen. Man får r ä k n a med a t t den r u i n e r a d e k y r k a n länge a n v ä n t s som ett stenbrott av stadens i n v å n a r e .
Enligt den äldsta k ä n d a S i g t u n a - k a r t a n från 1600-talets senare hälft synes S:t Lars kyrka ha varit m i n s t lika stor som S:t Pers.1 3 I sitt 1858 utgivna arbete »Forn-Sigtuna» u p p s k a t t a r p s e u d o n y m e n W. Hornberg ( = C. W. Tiger- schiöld?) dess längd till 100 a l n a r och dess bredd till 50 a l n a r , m e d a n det k v a r s t å e n d e t o r n e t s höjd var 30% a l n a r . Samtidigt anger han a t t S:t Per var 60% a l n a r lång och a t t dess m i t t s k e p p var 20 a l n a r b r e t t . Av S:t Lars återstod då blott »ett stycke av den n o r r a långväggen» samt »den västra gaveln» ( = t o r n e t ) , d ä r de tidigare tre »torngluggarna» nu hade reducerats till två. Kyrkans södra sida hade a n t i n g e n förstörts u n d e r den stora b r a n - den 1658 eller också genom »ett åskslag före år 1820». Hornberg avstod från att göra en »tillförlitlig och fullkomlig teckning» av k y r k a n ,
»emedan den dels är överhöljd med nedfallne s t e n a r och grus och dels p l a n t e r a d med träd och b u s k a r » .
F ö r en kort tid sedan fann m a n att en r u n s t e n läg i n m u r a d i S:t Lars u n d e r m a r k e n dolda n o r d m u r . Enligt vad professor Sven B. F. J a n s s o n i en fyndrapport meddelat, torde d e n n a r u n s t e n k u n n a d a t e r a s till 1000-talets senare hälft. Emedan r u n s t e n e n hade s p å r av m å l n i n g , ä r det möjligt att den ganska snart efter sin t i l l k o m s t blivit begagnad som b y g g n a d s m a t e r i a l .
12 R i n n e , P y h ä Henrik piispa ja m a r t t y r i s. 449 f, 454. Se även W. Schmidt, F i n l a n d s kyrka s. 32.
13 K a r t a n ä r b l . a. publicerad i F l o d e r u s a. a. s. 123 och i Gamla svenska s t ä d e r 5 s. XVII.
200
S M A B B E M E D D E L A N D E N
I så fall skulle S:t L a r s k u n n a d a t e r a s till 1100-talets b ö r j a n d. v. s. till tiden för o m n ä m n a n d e t av det n y c t a b l e r a d e biskopssätet i »Sigtuna».
Med h ä n s y n till den betydelsefulla roll, som biskopssätet i Sigtuna bör ha spelat u n d e r 1100-talets förra hälft, synes det mig vara en angelägen upp- gift att n ä r m a r e utforska S:t L a r s r u i n . Det ä r nämligen t ä n k b a r t att åt- skilliga av de s k u l p t u r a l a arkitcUtui-fragment, som a n t r ä f f a t s inom Sigtuna, k u n n a h ä n f ö r a s till d e n n a b o r t g l ö m d a k y r k a .
Adolf Schuck
SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGEN 1956
Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n h a r u n d e r året a v h å l l i t t r e s a m m a n t r ä d e n samt a n o r d n a t en d e m o n s t r a t i o n och två u t f ä r d e r . S a m m a n t r ä d e n a och de- m o n s t r a t i o n e n ha ägt r u m i Statens Historiska Museum. Styrelsen h a r s a m - m a n t r ä t t fyra g å n g e r : 21 och 28 februari, 24 april och 29 november. Antalet m e d l e m m a r h a r u n d e r året varit 410 (1955 408), d ä r a v 10 h e d e r s l e d a m ö t e r och 19 ständiga l e d a m ö t e r .
Vid å r s m ö t e t den 28 f e b r u a r i ägde först de o r d i n a r i e f ö r e n i n g s f ö r h a n d - l i n g a r n a r u m . S a m m a n t r ä d e t a j o u r n e r a d e s därefter för en kort p a u s . Sedan f ö r h a n d l i n g a r n a å t e r u p p t a g i t s , ägnade o r d f ö r a n d e n professor Birger N e r m a n några m i n n e s o r d åt föreningens sedan föregående å r s m ö t e b o r t g å n g n a he- d e r s l e d a m ö t e r friherre E r n s t Hermelin och professor H a a k o n Shetelig. Pro- fessor Ella Kivikoski höll därefter föredrag över ä m n e t : » F i n l a n d s k r i s t n a n d e i arkeologisk belysning.»
Vid å r s m ö t e t omvaldes samtliga s t y r e l s e l e d a m ö t e r och revisorer och ny- valdes i styrelsen d i r e k t ö r W i l h e l m W a h l g r e n .
Då fil. d r Gustaf H a l l s t r ö m u n d a n b e t t sig omval som vice o r d f ö r a n d e , utsågs vid det i a n k n y t n i n g till å r s m ö t e t h å l l n a s t y r e l s e s a m m a n t r ä d e t i h a n s ställe professor Sten Karling. Som f u n k t i o n ä r e r n a i övrigt omvaldes, fick styrelsen a l l t s å följande u t s e e n d e :
O r d f ö r a n d e : professor Birger N e r m a n , Stockholm.
Vice o r d f ö r a n d e : professor Sten Karling, Stockholm.
S e k r e t e r a r e : befattningen som sådan skulle tills vidare s t ä l l a s v a k a n t . Andre s e k r e t e r a r e : fil. d r K. E. S a h l s t r ö m , Stocksund.
S k a t t m ä s t a r e : kapten Bertil Sterner, Stockholm.
Övriga s t y r e l s e l e d a m ö t e r : fil. lie. Henrik Alm, Stockholm, r å d m a n Kurt Espersson, Stockholm, fil. d r Gustaf H a l l s t r ö m , Stockholm, l a n d s a n t i k v a r i e Olle Källström, Gävle, lektor Gösta Langenfelt, B r o m m a , förste a n t i k v a r i e Andreas Oldeberg, Stockholm, v e r k m ä s t a r e Alfred Steijer, Stockholm, dispo- nent H e r m a n Svcnngård, Kungsängen, och d i r e k t ö r W i l h e l m W a h l g r e n , Stockholm.