• No results found

Vilken kyrka var Sigtunas katedral? Schück, Adolf Fornvännen 197-200 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_197 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vilken kyrka var Sigtunas katedral? Schück, Adolf Fornvännen 197-200 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_197 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Vilken kyrka var Sigtunas katedral?

Schück, Adolf

Fornvännen 197-200

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_197 Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä B B E M E D D E L A N D E N

for den Tanke, at Fejlen m a a s k e ligger hos Udgiveren af Memoirerne, men dette h a r jeg ikke haft Mulighcd for at kontrollere. Det er y d e r m e r e ikke hlot Aarstallet 1735, der ikke s t e m m e r med T i d s p u n k t e t for Sarkofagens Fuldendclse, men tillige Datoen. Hvis det nemlig skulle v a r e 20 September 1739 — altsaa 5 Dage f0r Afskibningen — saa maa Nils E r d m a n n s Oplysning, at Tersmeden rejste fra Holland i August 1739'2, v a r e forkert. Hvad enten Fejlen nu ligger hos Forfatteren eller hos Udgiveren, saa staar det fast, at Admiralen kun kan have set den faerdige Sarkofag i Eftersommeren 1739, naermere betcgnet imellem Slutningcn af J u n i , da han efter en Rejse vendte tilbage til Amsterdam, og den 25 September. Uden Tvivl er det Balguerie, der h a r fortalt h a m om Arbejdet udfra den naturlige T a n k e , at det m a a t t e interesscre en svensk Officer og Adelsmand. Tersmeden omgikkes Konsulen privat, bes0gte h a m I s t e Gäng i h a n s Bolig i Hceren Gracilt i December 1734 og o m t a l e r ham hyppigt i Dagbogen. N a a r Stcnhuggeren her kaldes

»italiensk», beh0ver del kun at betyde, at der h a r vaeret en italiensk Svend paa V a r k s t e d e t ; det kan v a r e vanskeligt at afg0re, hvorvidt Talen er om F r a u e n s eller W c s t e r m a n s Vaerksted, det sidste er nok det mest sandsynlige, jfr. K o n t r a k t e n s P u n k t om en ung L ä r l i n g til H j ä l p for F r a u e n ; dette t y d e r ikke paa, at han h a r beskaftiget nogen fast Svend.

Bredo L. Grandjean

u Tersmedens Memoarer Bd. III (1916) S. 13.

VILKEN KYRKA HAR VARIT SIGTUNAS KATEDRAL?

Bortser m a n frän hypotesen, att Sigtuna varit ett kristet m i s s i o n s c e n t r u m i Mälardalen på konung Olof Erikssons tid d. v. s. vid 1000-talets b ö r j a n , måste m a n k o n s t a t e r a a t t en organiserad mission d ä r s t ä d e s icke o m t a l a s förrän o m k r i n g 1064. Då a n l ä n d e den från Bremen u t s ä n d e Adalvard d. y.

som missionsbiskop till staden. Adam av Bremen uppger att Adalvard till en b ö r j a n hade stor framgång och a t t han vid en enda mässa i staden skulle ha upptagit 70 m a r k silver i kollekt. Sedan skulle Adalvard i s a m r å d med den skånske biskopen Egino haft planer på att förstöra h e d n a t e m p l e t i Uppsala, vilket konung Stenkil lyckades avvärja. I s a m b a n d med den hed- niska r e a k t i o n , som u t b r ö t efter Stenkils död 1066, blev Adalvard fördriven från Sigtuna.1 Då Adam nedlade sin penna omkring 1074 hade Adalvard icke fått någon e f t e r t r ä d a r e d ä r s t ä d e s . Den treåriga m i s s i o n s v e r k s a m h e t ,

1 Enda källan till 1060-talets sigtunamission är Adams k y r k o h i s t o r i a . Se vidare N e r m a n , Sveriges k r i s t n a n d e s. 132 ff.

(3)

E M A B B E M E D D E L A N D E N

som det b r e m e n s i s k a ärkebiskopssätet bedrivit i Sigtuna, hade alltså slutat med ett fiasko. Att Adalvard u n d e r d e n n a korta tid skulle h u n n i t bygga någon stenkyrka förefaller osannolikt.

Det första belägget på att kristen mission b ö r j a t å t e r u p p t a g a s i svea- landskapen efter den hedniska reaktionen är påven Gregorius VII:s brev 1080 till »svearnes ärorike konung Inge d. ä.».2 Detta ger oss en » t e r m i n u s post quem» för dateringen av s i g t u n a k y r k o r n a . En romersk förteckning över biskopssätena inom det 1104 g r u n d a d e lundensiska ärkebiskopsdömet u p p - lyser oss om att »Sigituna» o m k r i n g 1120 v a r ett av det d å v a r a n d e svenska rikets sex biskopssäten.8 Det ä r alltså t ä n k b a r t att någon av de kända k y r k o r n a varit stadens k a t e d r a l o m k r i n g 1120. Men vilken var det? Vi ha att välja m e l l a n fyra, kanske fem k y r k o r . Under medeltiden o m t a l a s S :t Per, S:t Olof, S:t Lars och S :t Nicolaus i u r k u n d e r n a , och av de tre f ö r s t n ä m n d a å t e r s t å r ä n n u r u i n e r . Vidare a n s e r m a n sig ha a n t r ä f f a t l ä m n i n g a r av en r o m a n s k kyrkobyggnad på n u v a r a n d e F o r n h e m m e t s tomt.4

Aschaneus p å s t å r i sin omkr. 1611 författade Sigtunabeskrivning a t t S:t Per varit »hufuudt k y r k i a n i staden doch effter sin ålder».5 N ä r d e n n a kyrka kan ha byggts uppger h a n icke. H ä r o m ansåg sig J o h a n n e s Messenius veta b ä t t r e besked. I sin 1611 t r y c k t a skrift »Sveopentaprotopolis» h ä v d a d e h a n att S:t P e r varit Sigtunas d o m k y r k a och att den uppbyggts av kung Stenkil för biskop Adalvard d . y . Därmed fastslogs a t t S:t P e r icke blott varit Sigtunas » h u v u d k y r k a » u t a n även dess »domkyrka», vilken senare uppgift ständigt u p p r e p a t s i l i t t e r a t u r e n in i v å r egen tid. Då det, som förut påpekats, ä r otroligt a t t Adalvard skulle ha h u n n i t bygga någon dorakyrka, förefaller det mig troligt att Messenius uppgift icke h a r något a n n a t stöd än h a n s egna spekulationer.

U t m ä r k a n d e för den äldre medeltidens städer, t. ex. Lund och Visby, var att de hade m å n g a kyrkor. Detta h a r f ö r k l a r a t s med att k ö p m a n s g i l l e n a hade sina egna k y r k o r eller kapell. Om en stad förlorade sin ställning som ett ledande kommersiellt c e n t r u m — och det torde Sigtuna h a gjort efter Stockholms u p p k o m s t vid 1200-talets m i t t — kan det givetvis ha varit ett problem, h u r u m a n skulle finna någon p r a k t i s k a n v ä n d n i n g för de m å n g a k y r k o b y g g n a d e r n a . I Sigtuna o m t a l a s S :t P e r och S :t Olof u n d e r medeltiden som f ö r s a m l i n g s k y r k o r för två socknar i dess omnejd — ä n n u in i v å r a dagar ha S:t Pers och S:t Olofs socknar existerat i officiella h a n d l i n g a r ,

2 SD1 s. 41 f.

' Se b l . a. Historisk tidskrift 1956 s. 391.

4 F l o d e r u s , Sigtuna s. 107 ff.

5 Aschaneus' beskrivning är tryckt i Gihl, »Sigtuna och N o r r s u n d a » . Dess d a t e r i n g och f ö r h å l l a n d e till Messenius s a m t i d a »Sveopentaprotopolis» b e - h a n d l a s av T h o r d e m a n i F o r n v ä n n e n 1926 (s. 348 f.). T h o r d e m a n uppvisar, att Aschaneus' m a n u s k r i p t v a r fullbordat, då denne tog del av Messenius skrift. Endast i m a n u s k r i p t e t s m a r g i n a l a n t e c k n i n g a r h ä n v i s a r Aschaneus till Messenius.

198

(4)

S M A B B E M E D D E L A N D E N

t r o t s a t t deras k y r k o r sedan flera sekler legat i ruiner.0 Enligt Messenius v a r S:t Lars den »förnämligaste» av Sigtunas tre sockenkyrkor. Det uppgives att den varit s t a d e n Sigtunas kyrka i n n a n den övergivna k l o s t e r k y r k a n övertog d e n n a funktion.7 Vilken funktion hade S:t Nicolaus kyrka u r s p r u n g - ligen h a f t ? Messenius p å s t å r a t t den skulle h a byggts av t v å r y s k a k ö p m ä n för att de d ä r skulle k u n n a f ö r r ä t t a sin k ä t t e r s k a gudstjänst. P å 1660-talet kallas S:t Nicolaus för »gamble ryske k y r k i a n » , men det är möjligt att uppgiften å t e r g å r på Messenius. I varje fall s a k n a s den hos Aschaneus, då denne o m n ä m n e r »S. Claeses eller Nicolauj Capell». Denne a n m ä r k e r i stället i en senare m a r i g i n a l a n t e c k n i n g a t t kapellet säges ha uppbyggts av k ö p m ä n

»thet t h e lofuadt hafue i siönödh», men h a n t a l a r icke om några »ryssar».

S:t Nicolaus skulle alltså enligt Aschaneus u r s p r u n g l i g e n ha varit en votiv- k y r k a . F r å g a n om en rysk k ö p m a n s k y r k a verkligen existerat 1 Sigtuna får nog l ä m n a s öppen tills vidare.8 T y v ä r r å t e r s t å r inga l ä m n i n g a r ovan j o r d av denna kyrka, m a n k ä n n e r blott till dess p l a t s . Att döma av en teckning från 1600-talet uppvisade den inga tecken på östeuropeiska förebilder. I m o t - sats till S :t Per, S :t Lars och S:t Olof r ä k n a d e s den 1314 icke till stadens sockenkyrkor.

Aschaneus uppgift a t t S :t Per tidigare varit en »huvudkyrka» behöver icke vara gripen u r luften. I v a r och en av de t r e u p p l ä n d s k a k ö p s t ä d e r n a Östra Aros, Sigtuna och Enköping fanns på 1160-talet cn prost.9 Enligt u p p - gifter från o m k r i n g 1220 i n n e h a d e d å v a r a n d e s i g t u n a p r o s t e n Gaufred S:t Pers kyrka.1 0 Emedan Gaufrcds prosteri s a n n o l i k t o m f a t t a d e folklandet A t t u n d a l a n d (dit S:t Lars och S :t Olofs socknar r ä k n a d e s 1314), kan alltså S:t P e r h a v a r i t en » h u v u d k y r k a » för sydöstra Uppland. Detta behöver emellertid icke alls i n n e b ä r a , att S:t Per, säsom Messenius p å s t å r , också varit en d o m k y r k a . I ett påvebrev från 1170-talet uppges, a t t det u p p - ländska biskopssätet tidigare hade »flyttats till en a n n a n plats».1 1 Det låg då i ( G a m l a ) Uppsala, men som tidigare p å p e k a t s , h a d e det femtio å r förut legat i Sigtuna. Om ett biskopssäte förflyttades till a n n a n ort, v a r det regel att dess n y a kyrka behöll s a m m a skyddshelgon som dess äldre.

8 I n o r r a delen av n u v . S:t Pers socken ligger b y n Killlnge, efter vilken en i Fogdö klosters äldsta j o r d e b o k o m n ä m n d »parochia Kitlingj» är u p p - kallad (se Ståhle i N a m n och bygd 1948 s. 133). Denna socken m å s t e h a u p p g å t t i S :t Pers socken före 1314, emedan den då ej o m n ä m n e s b l a n d stiftets k y r k o r (se SD3 s. 147). Några l ä m n i n g a r av en k y r k a i Killinge äro ej k ä n d a .

7 F l o d e r u s a. a. s. 120.

8 Möjligen kan Messenius ha t r o t t att S;t Nicolaus v a r ett speciellt »ryskt»

helgon. Om »gamble ryske k y r k i a n » se P a l m e i Gamla svenska städer 5 s. XIX.

9 SD1 s. 74.

10 K. B. W e s t m a n , Den svenska k y r k a n s utveckling s. 268.

11 SD1 s. 704 (med fel d a t e r i n g ) .

(5)

S M A B B E M E D D E L A N D E N

F i n l a n d s äldsta biskopskyrka, en träbyggnad från 1100-talet, låg i Moisio i nuv. Nousis socken och v a r helgad åt S:ta Maria. Enligt påvligt beslut 1229 skulle den finländska b i s k o p s k y r k a n förflyttas till en l ä m p l i g a r e p l a t s . Den förlades nu till R ä n t a m ä k i , vars kyrka blev helgad åt S:ta Maria •—

den omgivande landsocken kallades u n d e r medeltiden också Vårfrukyrka socken. Härifrån förflyttades biskopssätet omkring 1290 till Abo.12 Den d ä r v a r a n d e k a t e d r a l e n behöll S:ta Maria som skyddshelgon men fogade h ä r - till även S:t Henrik. Gamla Uppsala d o m k y r k a v a r u r s p r u n g l i g e n helgad e n s a m t åt S:t Lars men efter 1256 även åt S :t Erik. Bägges bilder före- k o m m a i det äldsta domkapitelssigillet — en parallell t i l l de b i l d e r av S:ta Maria och S:t Henrik, som å t e r f i n n a s på Abokapitlets sigill. Sedan biskopssätet förflyttats från Gamla Uppsala till Östra Aros, b e h å l l e r den nya katedralen S :t Lars och S :t Erik som sina skyddshelgon och fogar d ä r - till y t t e r l i g a r e S:t Olof (varför de tre t i t u l ä r h e l g o n e n s statyer smyckade d o m k y r k a n s södra, v ä s t r a och n o r r a p o r t a l e r ) . I konsekvens h ä r m e d borde Gamla Uppsala-domens föregångare i Sigtuna ha varit den d ä r v a r a n d e S:t Lars k y r k a !

S:t Lars kyrka i Sigtuna h a r h i t t i l l s varit tämligen förbisedd i den konst- historiska l i t t e r a t u r e n . Den är belägen n ä r a stadens torg rtien av dess r u i n e r är nu blott en del av v ä s t t o r n e t synligt ovan j o r d . Nägra vetenskapliga u t g r ä v n i n g a r ha aldrig gjorts på platsen. Man får r ä k n a med a t t den r u i n e r a d e k y r k a n länge a n v ä n t s som ett stenbrott av stadens i n v å n a r e .

Enligt den äldsta k ä n d a S i g t u n a - k a r t a n från 1600-talets senare hälft synes S:t Lars kyrka ha varit m i n s t lika stor som S:t Pers.1 3 I sitt 1858 utgivna arbete »Forn-Sigtuna» u p p s k a t t a r p s e u d o n y m e n W. Hornberg ( = C. W. Tiger- schiöld?) dess längd till 100 a l n a r och dess bredd till 50 a l n a r , m e d a n det k v a r s t å e n d e t o r n e t s höjd var 30% a l n a r . Samtidigt anger han a t t S:t Per var 60% a l n a r lång och a t t dess m i t t s k e p p var 20 a l n a r b r e t t . Av S:t Lars återstod då blott »ett stycke av den n o r r a långväggen» samt »den västra gaveln» ( = t o r n e t ) , d ä r de tidigare tre »torngluggarna» nu hade reducerats till två. Kyrkans södra sida hade a n t i n g e n förstörts u n d e r den stora b r a n - den 1658 eller också genom »ett åskslag före år 1820». Hornberg avstod från att göra en »tillförlitlig och fullkomlig teckning» av k y r k a n ,

»emedan den dels är överhöljd med nedfallne s t e n a r och grus och dels p l a n t e r a d med träd och b u s k a r » .

F ö r en kort tid sedan fann m a n att en r u n s t e n läg i n m u r a d i S:t Lars u n d e r m a r k e n dolda n o r d m u r . Enligt vad professor Sven B. F. J a n s s o n i en fyndrapport meddelat, torde d e n n a r u n s t e n k u n n a d a t e r a s till 1000-talets senare hälft. Emedan r u n s t e n e n hade s p å r av m å l n i n g , ä r det möjligt att den ganska snart efter sin t i l l k o m s t blivit begagnad som b y g g n a d s m a t e r i a l .

12 R i n n e , P y h ä Henrik piispa ja m a r t t y r i s. 449 f, 454. Se även W. Schmidt, F i n l a n d s kyrka s. 32.

13 K a r t a n ä r b l . a. publicerad i F l o d e r u s a. a. s. 123 och i Gamla svenska s t ä d e r 5 s. XVII.

200

(6)

S M A B B E M E D D E L A N D E N

I så fall skulle S:t L a r s k u n n a d a t e r a s till 1100-talets b ö r j a n d. v. s. till tiden för o m n ä m n a n d e t av det n y c t a b l e r a d e biskopssätet i »Sigtuna».

Med h ä n s y n till den betydelsefulla roll, som biskopssätet i Sigtuna bör ha spelat u n d e r 1100-talets förra hälft, synes det mig vara en angelägen upp- gift att n ä r m a r e utforska S:t L a r s r u i n . Det ä r nämligen t ä n k b a r t att åt- skilliga av de s k u l p t u r a l a arkitcUtui-fragment, som a n t r ä f f a t s inom Sigtuna, k u n n a h ä n f ö r a s till d e n n a b o r t g l ö m d a k y r k a .

Adolf Schuck

SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGEN 1956

Svenska F o r n m i n n e s f ö r e n i n g e n h a r u n d e r året a v h å l l i t t r e s a m m a n t r ä d e n samt a n o r d n a t en d e m o n s t r a t i o n och två u t f ä r d e r . S a m m a n t r ä d e n a och de- m o n s t r a t i o n e n ha ägt r u m i Statens Historiska Museum. Styrelsen h a r s a m - m a n t r ä t t fyra g å n g e r : 21 och 28 februari, 24 april och 29 november. Antalet m e d l e m m a r h a r u n d e r året varit 410 (1955 408), d ä r a v 10 h e d e r s l e d a m ö t e r och 19 ständiga l e d a m ö t e r .

Vid å r s m ö t e t den 28 f e b r u a r i ägde först de o r d i n a r i e f ö r e n i n g s f ö r h a n d - l i n g a r n a r u m . S a m m a n t r ä d e t a j o u r n e r a d e s därefter för en kort p a u s . Sedan f ö r h a n d l i n g a r n a å t e r u p p t a g i t s , ägnade o r d f ö r a n d e n professor Birger N e r m a n några m i n n e s o r d åt föreningens sedan föregående å r s m ö t e b o r t g å n g n a he- d e r s l e d a m ö t e r friherre E r n s t Hermelin och professor H a a k o n Shetelig. Pro- fessor Ella Kivikoski höll därefter föredrag över ä m n e t : » F i n l a n d s k r i s t n a n d e i arkeologisk belysning.»

Vid å r s m ö t e t omvaldes samtliga s t y r e l s e l e d a m ö t e r och revisorer och ny- valdes i styrelsen d i r e k t ö r W i l h e l m W a h l g r e n .

Då fil. d r Gustaf H a l l s t r ö m u n d a n b e t t sig omval som vice o r d f ö r a n d e , utsågs vid det i a n k n y t n i n g till å r s m ö t e t h å l l n a s t y r e l s e s a m m a n t r ä d e t i h a n s ställe professor Sten Karling. Som f u n k t i o n ä r e r n a i övrigt omvaldes, fick styrelsen a l l t s å följande u t s e e n d e :

O r d f ö r a n d e : professor Birger N e r m a n , Stockholm.

Vice o r d f ö r a n d e : professor Sten Karling, Stockholm.

S e k r e t e r a r e : befattningen som sådan skulle tills vidare s t ä l l a s v a k a n t . Andre s e k r e t e r a r e : fil. d r K. E. S a h l s t r ö m , Stocksund.

S k a t t m ä s t a r e : kapten Bertil Sterner, Stockholm.

Övriga s t y r e l s e l e d a m ö t e r : fil. lie. Henrik Alm, Stockholm, r å d m a n Kurt Espersson, Stockholm, fil. d r Gustaf H a l l s t r ö m , Stockholm, l a n d s a n t i k v a r i e Olle Källström, Gävle, lektor Gösta Langenfelt, B r o m m a , förste a n t i k v a r i e Andreas Oldeberg, Stockholm, v e r k m ä s t a r e Alfred Steijer, Stockholm, dispo- nent H e r m a n Svcnngård, Kungsängen, och d i r e k t ö r W i l h e l m W a h l g r e n , Stockholm.

References

Related documents

Det tidigast gripbara beviset på hennes kult är biskop Brynolfs stadga 1281, som bl... Varför

Saskolski ansluter sig till åsikten att annalerna varit en huvudkälla för Eriks- krönikans framställning, men anser att det även funnits muntliga tradi- tionsuppgifter om att

Vända vi oss sedan till den viktigaste Östersjöhamnen under vikingatiden Hedeby (Slesvig) finna vi att samma halvcirkelformiga ringmur eller vall omgivit denna handelsort och

Genom 1808—09 års olyck- liga krig skiljdes Finland från Sverige och i akademiens hävder spå- ras fredsslutets konsekvenser i dess beslut den 19 juni 1810 att över- föra biskop

Författaren till den senare skulle utgiva avrit- ningar av de runstenar, som av åtskilliga förut samlats, och denna samling kan ej gärna hava varit någon annan än den, på vilken

Antikvitetskollegiet var naturligtvis mindre intresserat av del astro- nomiska problemet än av uppgiften om de tre kronorna, ty denna fråga var en bland dem, som länge

Samma fågel i trätoppen — ehuru blott en — förekommer ock på Ockelbostenen, men därjämte den nyss omtalade fågeln till vänster å bilden, på Färnebostenen blott den

ett biflöde till Råån — ej kan tänkas ha rymt en befolkning, som varit nämnvärd för Jordanes. ett av vatten tid- vis överspolat strandområde, i nuv. Fjäre härad),