KRIMINELLA MILJÖN

Bör Sverige ta lärdom av Danmark?

Emma Sterving

DÖDLIGT SKJUTVAPENVÅLD VID KONFLIKTER I DEN

KRIMINELLA MILJÖN

Termin  9  HT  2020   Examensarbete,  30  hp   Juristprogrammet,  270  hp   Handledare:  Lena  Landström  

Innehållsförteckning    

Förord ... 4  

Förkortningar ... 5  

1   Inledning ... 6  

1.1   Syfte ... 7  

1.2   Avgränsningar ... 8  

1.3   Metod och material ... 9  

1.3.1   Utredning av svensk rätt ... 10  

1.3.2   Utredning av dansk rätt ... 11  

1.3.3   Jämförelse av svensk och dansk rätt ... 13  

1.4   Perspektiv ... 15  

1.5   Disposition ... 17  

2   Dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön ... 18  

2.1   En särskild våldskategori ... 18  

2.2   Våldets karaktär ... 19  

2.3   Grupptillhörighet, bakomliggande motiv och orsaker ... 20  

2.4   Sammanfattning av våldets karaktär ... 21  

3   Dödligt skjutvapenvåld och den svenska straffrätten ... 23  

3.1   Allmänna utgångspunkter vid bedömning av straffvärde ... 23  

3.2   Högre straffvärde för vissa brott ... 24  

3.3   Omständigheter som kan tala för högre straffvärde ... 25  

3.3.1   Omständigheter inom mordbestämmelsen ... 25  

3.3.2   Omständigheter vid sidan av mordbestämmelsen ... 27  

3.4   En rättsutveckling av omständigheternas betydelse för straffvärdet ... 29  

3.4.1   Livstidsstraffet endast avsett för de allvarligaste fallen ... 30  

3.4.2   En strävan efter ökad tillämpning av livstidsstraffet ... 31  

3.4.2.1   Försvårande omständigheter för 18 års fängelse ... 33  

3.4.2.2   Försvårande omständigheter för livstids fängelse ... 34  

3.4.3   En strävan efter en ökad användning av livstidsstraffet, igen ... 36  

3.4.4   Rådande rättsläge ... 37  

4   Dödligt skjutvapenvåld och den danska straffrätten ... 40  

4.1   Straffvärdebedömningen vid mord enligt dansk rätt ... 40  

3

4.2   Försvårande omständigheter ... 41  

4.3   Gängvåld som grund för straffskärpning ... 43  

4.3.1   Särskilt försvårande omständigheter ... 44  

4.3.2   Straffvärdeökning med upp till 50 procent ... 46  

4.4   En helhetsbedömning av samtliga omständigheter ... 47  

5   Analys ... 49  

5.1   En jämförelse av de allmänna utgångspunkterna ... 49  

5.2   Återspegling av brottets karaktär och allvar ... 50  

5.3   En effektiv reglering ... 53  

5.4   Bör Sverige ta lärdom av Danmark? ... 56  

Käll- och litteraturförteckning ... 59  

Offentligt tryck ... 59  

Remissvar ... 59  

Rättspraxis ... 60  

Danskt material ... 60  

Litteratur ... 61  

Rapporter från myndigheter etc. ... 63  

Övriga källor ... 64  

Förord  

Det har snart blivit dags att sätta punkt och vända blad efter fyra och ett halvt års juridikstudier vid Umeå universitet. Detta gör jag med stor glädje och lättnad efter mycket hårt slit. Framför allt gör jag det med förväntan över vad som väntar i nästa kapitel av mitt liv. Åren i Norrland har flugit förbi. Det kändes som det var i går som jag flyttade från Helsingborg till Umeå. Nu befinner jag mig återigen i Skåne och jag kan konstatera att saknaden efter Umeå är påtaglig.

Livet i Umeå bjöd på många utmaningar, inte minst kylan och mörkret som en skåning inte på långa vägar är van vid. Den största utmaningen, förutom skatterätten, har dock varit det här. Examensarbetet.

Det finns några personer som jag vill tacka, vilka har varit bidragande till att jag lyckades slutföra denna uppsats. Först och främst ett tack till min handledare, Lena Landström, som har gett mig många värdefulla råd och stöttning. Jag vill även tacka mina nära och kära som funnits där och peppat mig, i synnerhet min pappa som dessutom har korrekturläst allt.

Slutligen vill jag tacka mina kollegor i grupp 3 på PKC Syd som hjälpte mig att utveckla idén till denna uppsats.

Emma Sterving

5

Förkortningar  

Bet. Kommissionsbetænkninger

BrB Brottsbalken

Brå Brottsförebyggande rådet Dir. Kommittédirektiv

Ds. Departementsserien

LSF Lovforslag som fremsat NJA Nytt juridiskt arkiv NU Nordisk utredningsserie Prop. Proposition

SOU Statens offentliga utredningar SvJT Svensk Juristtidning

TfR Tidsskrift for Rettsvitenskap

6

1   Inledning    

Den 28 augusti 2020 dömdes fem unga män från Sverige, mellan 17–24 år gamla, för bland annat två mord och ett mordförsök i ett bostadsområde i Danmark. Ett av mordoffren sköts till döds med 19 skott på ett mycket nära avstånd. Bakgrunden till gärningarna var en konflikt mellan två rivaliserande gäng från Stockholm. Tre av gärningsmännen var över 18 år gamla och dömdes till livstids fängelse. De andra två gärningsmännen var 17 år gamla vid gärningstillfället och dömdes till 20 års fängelse. Som grund för de höga straffen tillämpade den danska domstolen en bestämmelse som regleras i 81 a § straffeloven. Bestämmelsen är en särskild straffhöjningsregel för allvarliga brott som haft samband med konflikter i gängkriminella miljöer, vilken bland annat kan höja ett straff upp till det dubbla.

Både mordrättegången och den särskilda straffhöjningsregeln har fått uppmärksamhet i svensk media.

I den svenska politiska debatten om gängkriminalitet är det inte ovanligt att svensk och dansk straffrätt jämförs med varandra. För att bekämpa gängvåldet anförs som ett argument att Sverige behöver hämta inspiration från vårt grannlands lagstiftning.

Under de senaste åren har antalet personer som fallit offer för dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön ökat i Sverige.

Ökningen handlar huvudsakligen om skjutvapenvåld.

Skjutvapenvåld är ofta ett förfaringssätt i den kriminella miljön för att hantera konflikter mellan kriminella nätverk.

Skjutningarna sker inte sällan på allmänna platser där andra personer, än de inblandade, riskerar att hamna i skottzonen.

Detta är en utveckling som Sveriges politiker ser allvarligt på och som de vill vända. Detsamma gäller annan brottslighet som har koppling till kriminella nätverk såsom sprängningar, narkotikabrott och rån.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som fått i uppdrag att överväga och lämna förslag på om den straffrättsliga

1 Rettens j.nr. C7-1920/2020, nævningesag.

2 Se exempelvis Forssell och Kristersson 2020, Salihu 2020 och Wierup 2020.

3 Se exempelvis Forssell och Kristersson 2020, Sveriges radio [https://sverigesradio.se/artikel/7565871] (2020-10- 14) och riksdagen [https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/sarskild-debatt/sarskild-debatt-om-den- organiserade_H8C120200916sd.] (2020-10-14).

4 Brå 2020:4, s. 23 och 32. Statistiken är baserad på en studie mellan 2005 och 2017. Under de första åtta åren (2005–2012) registrerades 84 personer döda och under de resterande fem åren (2013–2017) registrerades 132 personer döda, vilket motsvarar mer än en tredubbel ökning. Detta innebär en genomsnittlig registrering på 11 personer per år under den första perioden. Under den andra perioden registrerades i genomsnitt 26 personer per år.

5 Brå 2020:4, s. 29 f.

6 Se Brå rapport 2020:4, s. 10 och 43 f.

7 Se Brå 2020:4, s. 27 f.

8 Exempelvis dir. 2020:62, s. 3 och riksdagen [https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/sarskild- debatt/sarskild-debatt-om-den-organiserade_H8C120200916sd.] (2020-10-14).

7 regleringen bör skärpas och bli mer effektiv mot sådan brottslighet. Uppdraget ska redovisas sommaren 2021.

Rätten till liv är en människas mest grundläggande rättighet. Att uppsåtligen beröva någon annan människa livet anses därmed vara den mest klandervärda brottsliga gärningen.

I 3 kap. 1 § brottsbalken (BrB) återfinns straffbestämmelsen om mord. I takt med samhällsutveckling har synen på denna brottstyp utvecklats och blivit strängare, vilket föranlett att bestämmelsen har varit föremål för flera ändringar. De två senaste lagändringarna syftade till att skärpa straffet för mord, genom att åstadkomma en reglering som medför ökad tillämpning av livstidsstraffet.

Mot bakgrund av den ökade utvecklingen av skjutvapenvåldet och regeringens tillsatta utredare förefaller det som att denna syn emellertid är i fortsatt utveckling. Regeringen vill införa strängare straff och åstadkomma en lagstiftning som återspeglar allvaret i sådan brottslighet som förekommer inom ramen för gängkriminella konflikter, däribland skjutvapenvåld med dödlig utgång. Frågan är däremot om det finns skäl att skärpa straffet för mord ytterligare. Detta är en fråga som är värd att studera närmare.

1.1   Syfte    

Denna uppsats behandlar bestämmande av straff vid mord, i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. Uppsatsens syfte är att utreda och analysera huruvida den straffrättsliga regleringen om bestämmande av straff återspeglar brottslighetens karaktär och allvar samt om den är effektiv för att straff ska bestämmas till livstids fängelse. I analysen görs en jämförelse med dansk lagstiftning för att vidare kunna diskutera om den svenska regleringen bör efterlikna den danska regleringen.

Uppsatsens syfte besvaras genom fyra frågeställningar. En första fråga är att undersöka och beskriva vad som är karaktäristiskt för dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. En andra fråga är att utreda och analysera svensk rätt. En tredje fråga är att utreda och analysera dansk rätt. En fjärde och sista fråga är att analysera vilka skillnader som föreligger mellan den svenska och den danska rätten samt huruvida dessa skillnader talar för eller emot en lagändring av svensk rätt.

9 Se dir. 2020:62, s. 1 och 5. Detta är ett av flera förslag på åtgärder som ingår i det så kallade 34- punktsprogrammet. I detta program föreslår regeringen flera åtgärder mot gängkriminaliteten, regeringen [https://www.regeringen.se/regeringens-politik/ett-tryggare-sverige/34-punktsprogrammet-regeringens-atgarder- mot-gangkriminaliteten/] (2021-01-01).

10 Prop. 2018/19:138, s. 15.

11 Prop. 2013/14:194, s. 14 f. och prop. 2018/19:138, s. 16. Se även straffmätningsreformen som syftade till att höja straffnivån generellt för allvarliga våldsbrott, prop. 2009/10:147.

8 1.2   Avgränsningar    

När en domstol ska fastställa vilket straff en gärningsman ska dömas till måste först brottets straffvärde bedömas. För detta är reglerna om straffmätning tillämpliga i 29 kap. BrB. Enligt 29 kap. 1 § 1 st. BrB ska straff bestämmas inom ramen för brottets tillämpliga straffskala efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde, vilket ska göras med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning. Bestämmelsen innebär att utgångspunkten i bestämmandet straff, dvs. straffmätningen, är att först bedöma ett brotts straffvärde.

Denna uppsats är avgränsad till att endast behandla denna del av straffmätningen.

Även inom ramen för bedömningen av straffvärdet

har avgränsningar gjorts. Vid straffvärdebedömningen ska bland annat beaktas om det förelegat försvårande omständigheter enligt 29 kap. 2 § BrB och förmildrande omständigheter enligt 29 kap. 3 § BrB. Denna uppsats är dock avsedd att endast redogöra för sådana omständigheter som kan påverka straffvärdet i skärpande riktning. Således redogörs för omständigheterna som anges i 29 kap. 2 § BrB. Dessa omständigheter ska beaktas vid sidan av vad som gäller för varje enskild brottstyp. Även inom ramen för mordbestämmelsen i 3 kap. 1 § BrB anges omständigheter som kan påverka straffvärdet i skärpande riktning, vilka även redogörs för. I uppsatsen behandlas emellertid inte alla omständigheter som anges i bestämmelserna, utan enbart de som jag har bedömt relevanta i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. Denna bedömning vilar på ett empiriskt underlag om aktuell brottslighet, vilket redogörs för i kapitel 2. Vidare kan nämnas att uppsatsen är fokuserad på bedömningen av brottets objektiva rekvisit. Således görs ingen närmare redogörelse för hur gärningsmannens uppsåt bedöms.

Efter att bedömningen av straffvärdet genomförts åligger det domstolen att fortsatt beakta ytterligare bestämmelser i 29 kap. BrB. Vid straffmätningen ska domstolen, utöver bedömningen av straffvärdet, i skärpande riktning beakta om den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott, enligt 29 kap. 4 § BrB. Bestämmelserna i 29 kap. 5 och 6 §§ BrB tar sikte på omständigheter som är hänförliga till den tilltalades person eller handlande efter brottet, vilka kan utgöra skäl för ett lindrigare straff. I 29 kap. 7 § BrB finns en särskild bestämmelse som ska beaktas vid straffmätningen när den tilltalade har begått brottet innan denne fyllt 21 år.

Eftersom uppsatsen endast tar sikte på straffvärdebedömningen berörs inte bestämmelserna i 29 kap. 4–7 §§ BrB.

De avgränsningar som nu redogjorts för utgör även ramen för utredningen av dansk rätt.

12 Prop. 1987/88:120, s. 77 och prop. 2009/10:147, s. 40.

13 I uppsatsen används termen straffvärdebedömning synonymt.

9 1.3   Metod  och  material  

För att besvara syftet och dess olika frågeställningar används olika metoder. Samtliga frågeställningar utgör ett underlag för att avslutningsvis kunna analysera om den svenska straffrättsliga regleringen återspeglar brottslighetens karaktär och allvar samt om den är effektiv för att straff ska bestämmas till livstids fängelse, eller om svensk rätt bör efterlikna den danska rätten. Som följer av syftet ska den straffrättsliga regleringen analyseras utifrån effektivitet.

Vad som närmare avses med effektivitet i denna uppsats redogörs för särskilt i avsnitt 1.4.

Betydelsen av effektivitet för denna uppsats har utvecklats med grund i regeringens kommittédirektiv Straffrättsliga åtgärder mot brott i kriminella nätverk.

Uppsatsen kan beskrivas ha en rättsanalytisk karaktär där gällande rätt inte bara fastställs, utan även analyseras. I uppsatsen analyseras gällande rätt med hjälp av även annat material än de auktoritativa rättskällorna, vilka utgörs av lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Sandgren benämner detta som ett rättsanalytisk metod. För denna metod tillåts andra rättskällor såsom material från andra vetenskaper, statistik, underrättspraxis och tidningsartiklar. Metoden bidrar till en friare analys med utrymme för att kritisera rätten.

I uppsatsens avslutande analys kritiseras gällande rätt och kan vidare beskrivas som en de lege ferenda-analys, dvs. hur rätten bör vara.

Som följer av syftet behandlar uppsatsen bestämmande av straff vid mord, i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. Således kan sägas att rätten ska analyseras utifrån en viss kontext. Uppsatsens första fråga avser att besvara vad som är karaktäristiskt för denna typ av våld och besvaras med hjälp av material från Brottsförebyggande rådet (Brå). Vidare används även material som Brå i sin tur baserat sin forskning på. Skälet för urvalet av material är på grund av att avsikten är att beskriva vad som är utmärkande för våldet enligt svenska förhållanden, vilket Brå redogör för i sina rapporter.

Materialet har undersökts och presenteras i uppsatsen för att skapa en empirisk bakgrund.

Vidare används materialet för att analysera huruvida svensk reglering jämfört med dansk reglering återspeglar brottslighetens karaktär och allvar. Detta görs både i samband med att gällande rätt utreds och i den avslutande analysen.

14 Dir. 2020:62.

15 Sandgren 2018, s. 50 ff. Det finns däremot de som menar att en argumentation inom den rättsdogmatiska metoden kan vara mer fristående och gå utanför gällande rätt, se Jareborg 2004, s. 4 och Kleineman 2018, s. 40.

16 Brottsförebyggande rådet är en myndighet som bland annat bedriver forskning för att ta fram ny kunskap, producerar den officiella kriminalstatistiken och utvärderar reformer, Brottsförebyggande rådet [https://www.bra.se/om-bra.html] (2020-12-13).

17 Sandgren 2018, s. 54 om att empiriskt material kan öka samhällsrelevansen av ett rättsvetenskapligt arbete. Se även Schelin 2018, s. 91 ff. om empiriska erfarenheter som extern kritik på rätten, vilket kan öppna upp för att kritisera gällande rätt i en de lege ferenda-analys.

10 För att kunna besvara syftets resterande frågor används även andra metoder, vilka utgör ett led i denna rättsanalytiska uppsats.

Dessa metoder är rättsdogmatisk metod och komparativ metod. I kommande underavsnitt presenteras metoderna och tillhörande material för respektive frågeställning.

1.3.1   Utredning  av  svensk  rätt    

För syftets andra fråga som avser att utreda och analysera svensk rätt använder jag mig av en rättsdogmatisk metod. För denna del av syftet har utgångspunkten varit att använda de rättskällor som är allmänt accepterade inom rättskälleläran, dvs. lagtext, förarbeten, rättspraxis och doktrin. Innehållet i rättskällorna beskrivs, systematiseras och tolkas för att kunna utreda och analysera vad som är gällande rätt, de lege lata.

Mellan rättskällorna råder en hierarki, vilken har beaktats och medfört att källorna används i olika utsträckning. Peczenik delar in rättskällorna i tre olika kategorier. Den första kategorin av rättskälla utgörs av lagtext som ska användas. Den andra kategorin består av förarbeten och rättspraxis, vilka är rättskällor som bör användas. Den tredje kategorin utgörs av doktrin, som får användas.

För uppsatsens syfte har jag bedömt att lagtext, förarbeten och praxis utgjort det viktigaste materialet. Doktrin används i minst utsträckning, eftersom litteraturen som har lästs på området har motsvarat det innehåll som lagtext, förarbeten och rättspraxis bidrar med.

Doktrin används emellertid i något enstaka fall för att förtydliga innehållet i lagtext och förarbetsmaterial.

Relevant lagtext för syftet är mordbestämmelsen som regleras i 3 kap. 1 § BrB och bestämmelserna i 29 kap. 1 och 2 §§ BrB om bedömning av straffvärde. Vidare används förarbeten för att bidra med tolkning av lagtexten. För att kunna utreda och analysera gällande rätt är även äldre förarbetsmaterial och tidigare laglydelser, som egentligen inte avser gällande rätt, av central betydelse. Detsamma gäller praxis. Detta tillvägagångsätt kan ifrågasättas utifrån rättsdogmatiken, eftersom regler som inte längre är gällande i princip inte är av intresse för en

18 Jfr Sandgren 2018, s. 51.

19 Hjertstedt 2019, s. 167, Kleineman 2018, s. 21, Olsen 2004, s. 111 och Sandgren 2005, s. 648 f. Begreppet rättsdogmatik är ett omdiskuterat begrepp och förklaras i omnämnda källor.

20 Peczenik & Aarnio & Bergholtz 1990, s. 144 ff. Jämför med Olsen som framhåller att lag och annan bindande författning, förarbeten och auktoritativa domstolsavgörande kan allmänt sägas vara auktoritativa rättskällor, Olsen 2004, s. 119.

21 Att använda doktrin som rättskälla är omdiskuterat. Doktrin brukar tillmätas liten betydelse i förhållande till andra rättskällor, även om det finns de som menar att doktrin som rättskälla kan tillmätas större vikt. Se exempelvis Kleineman 2018, s. 33 f. och Strömholm 1996, s. 395.

22 Se Kleineman 2018, s. 34, om att det krävs tillgång till en rättskälla som är mer ”lättillgänglig” och inte framstår som lika fragmentarisk som lagtext, förarbeten och praxis för att beskriva rättsläget.

11 domare i rättstillämpningen.

Däremot kan utformningen och tillämpningen av tidigare regler vara betydelsefulla när gällande rätt ska tolkas och tillämpas.

Urvalet av förarbeten har gjorts utifrån de lagändringar som skett för de aktuella bestämmelserna.

Angående praxis utgår jag från centrala prejudikat som har betydelse för de lagändringar som gjorts, vilka redogörs för i uppsatsen. För den senaste lagändringen i 3 kap. 1 § BrB finns emellertid inget prejudikat. Däremot finns ett avgörande från Svea hovrätt som redogörs för, vilket har meddelats prövningstillstånd av Högsta domstolen.

Dessa rättsfall redogör däremot inte för sådana typer av mordfall som är av intresse för denna uppsats, dvs. dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. För detta ändamål utgör tingsrätts- och hovrättsdomar ett underlag. Att använda sig av avgöranden från tingsrätt och hovrätt kan ifrågasättas utifrån rättskällevärdet, eftersom de inte bidrar till vägledande prejudikat. Däremot har de bidragit till förståelse för hur rätten tillämpas, vilket utgjort en central betydelse för att kunna utreda och analysera vad som är gällande rätt.

Tillgången till tingsrätts- och hovrättsdomar har varit tämligen begränsad. Först och främst kan nämnas att jag under uppsatsskrivandet inte påträffat någon dom för aktuell typ av brottslighet där prövningen utgått från gällande lydelse i 3 kap. 1 § BrB. Bara några få dagar innan uppsatsinlämning meddelades däremot två tingsrättsdomar avseende mord, där domstolen dömde till livstids fängelse. Ett av dessa fall hade koppling till en konflikt i kriminell miljö.

Om mer tid funnits hade dessa studerats och de hade säkerligen kunnat bidra till uppsatsen. Vidare beror begränsningen på det faktum att det finns flera fall där någon gärningsman inte kunnat knytas till brottet.

I uppsatsen redogörs för fem rättsfall, vilka jag fått tillgång till via JUNO. Således utesluts inte att det kan finnas fler rättsfall i samma kategori.

Rättsfallen har identifierats dels genom efterforskning av fall som uppmärksammats i media, dels genom att söka på JUNO med sökord såsom ”mord i kriminell miljö”, ”mord i kriminell konflikt” och ”dödsskjutning i kriminell miljö”.

1.3.2   Utredning  av  dansk  rätt    

För syftets tredje fråga som avser att utreda och analysera dansk rätt har jag först behövt sätta mig in i den danska lagstiftningen. Jag har använt mig av boken Retssystemet og juridisk

23 Olsen 2004, s. 116 f.

24 Se Olsen 2004, s. 117, fotnot 79.

25 Svea hovrätt mål B 7715-20. Prövningstillstånd meddelades 2020-10-12 och målet förväntas prövas i början av januari 2021, se Högsta domstolen mål B 4914-20.

26 Attunda tingsrätt mål B 5816-20 och Stockholms tingsrätt mål B 5257-20.

27 Se Brå rapport 2020:4, s. 51 f. om att uppklaring av dödligt våld vid den kriminella miljön har minskat.

12 metode

och Legal Method in Danish Law

för att skapa en förståelse för vilka rättskällor som ligger till grund för att utreda gällande rätt. Det går att konstatera att det finns likheter mellan den danska och den svenska rättsdogmatiken, men även vissa skillnader. För att fastställa gällande rätt i Danmark förekommer motsvarande rättskällor som används för den svenska metoden.

Däremot förefaller det som att det saknas en hierarki mellan de danska rättskällorna. I stället kan i princip alla rättskällor utgöra avgörande bidrag när gällande rätt utreds.

För tillgång till rättskällorna har jag använt mig av danska rättsdatabaser

samt beställt en dom från dansk domstol.

För att utreda gällande rätt är lag (lov) en primär rättskälla. Lagtext är däremot inte dominerande i bemärkelsen att andra rättskällor endast bidrar till tolkning av lagen. Detta innebär att övriga rättskällor kan tillmätas en självständig betydelse för att fastställa gällande rätt.

På vissa områden, exempelvis straffrätten, har lagen emellertid en mer framträdande roll.

Detta beror på att hänsyn ska tas till rättssäkerhet och legalitetsprincipen.

Förarbeten (forarbejder) är även en viktig rättskälla. Förarbeten kan användas som en självständig rättskälla, men kan främst anses utgöra en del av lagen eftersom de bidrar till att lättare förstå och tolka enskilda bestämmelser. Vidare bidrar förarbeten till att förstå bakgrunden till varför regleringen infördes och kan även bidra till den juridiska argumentationen.

Danskt förarbetsmaterial utgör därmed en relativt stor del av den danska rättsutredningen i uppsatsen. Jag använder mig huvudsakligen av så kallade lovforslag som fremsat,

vilket normalt utgör det material som är av mest intresse och skulle kunna liknas vid propositioner. Vidare används så kallade kommissionsbetænkninger,

vilka ligger till grund för lovforslag som fremsat. Dessa kan likställas med Statens offentliga utredningar (SOU).

Rättspraxis betraktas också vara en viktig rättskälla. Det kan påstås att det är genom rättsfall som rätten får sin specifika betydelse, eftersom det är där som ovan nämnda rättskällor får ett sammanhang till faktiska omständigheter.

Tingsrätterna (byretterne), hovrätterna

28 Blume 2016.

29 Blume 2011.

30 Se Blume 2016, s. 185 ff.

31 Blume 2011, s. 33.

32 www.karnovgroup.dk och www.retsinformation.dk.

33 Blume 2011, s. 45 ff. och Blume 2016, s. 185.

34 Blume 2016, s. 185 och jfr 1 § straffeloven.

35 Blume 2016, s. 185 f.

36 Se exempelvis 2003/1 LSF 99 och 2008/1 LSF 211.

37 Se exempelvis bet. 1424/2003.

38 Jfr Folketinget [https://www.ft.dk/ofte-stillede-spoergsmaal/lov_hvad-er-forskellen-paa-en- udvalgsbetaenkning-og-en-kommissionsbetaenkning] (2020-10-28).

39 Blume 2016, s. 186.

13 (landsretterne) och Högsta domstolen (Højesteret) kan i princip skapa prejudikat. En utgångspunkt är att ju högre upp fallet har prövats i domstolshierarkin, desto högre blir rättskällevärdet.

Rättspraxis är den rättskälla som används i minst utsträckning för denna del av uppsatsen. Detta beror främst på att rättsfallen varit svårtillgängliga. För utredningen används rättsfall från Højesteret, vilka konstaterar vad utgångspunkten för straffvärdet är när någon berövat annan livet i Danmark. Dessa rättsfall avser däremot inte dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. För detta ändamål har jag begärt ut en dom från en byrett.

Fallet har alltså prövats i första instans.

Fallet har valts ut eftersom det fått uppmärksamhet i svensk media.

Även om prejudikatvärdet kan diskuteras ges tydliga resonemang för hur den danska regleringen tillämpas. Därför används rättsfallet för att utreda och analysera den danska rätten.

Vad gäller doktrin kan det diskuteras huruvida denna källa har status som rättskälla.

Doktrin är i sig inte normativ, eftersom författarna inte är utpekade för att påverka rättsförhållanden. Doktrin kan betraktas utgöra en slags sekundär och vägledande rättskälla för att beskriva gällande rätt. Eftersom doktrin baseras på andra erkända rättskällor kan det anses acceptabelt att använda doktrin i den juridiska argumentationen.

För denna del av uppsatsen används doktrin i högre utsträckning jämfört med den svenska rättsutredningen. När övriga rättskällors innehåll ibland tenderat att vara svårtolkat, har doktrin utgjort ett komplement i syfte att bidra till en klarare förståelse för rättsläget.

Med anledning av att de jämförda ländernas rättskälleläror uppvisar många likheter, anser jag att det är motiverat att låta den rättsdogmatiska metod som jag är lärd att begagna vara ledande även för utredningen av vad som utgör gällande rätt i Danmark.

1.3.3   Jämförelse  av  svensk  och  dansk  rätt    

För att besvara uppsatsens sista fråga, avseende att analysera vilka skillnader som föreligger mellan svensk och dansk rätt samt huruvida dessa skillnader talar för eller emot en lagändring av svensk rätt, används en komparativ metod. Skälet för denna metod är att det både i mediala och politiska sammanhang har framhållits att Sverige bör ta lärdom av hur Danmark hanterar

40 Blume 2016, s. 186.

41 Byretten i Glostrup, C7-1920/2020. Enligt byretten har domen inte överklagats (kontakt med domstolen 2020- 12-17). Se 903 § retsplejeloven om tidsfristen för att överklaga till landsretten, vilken vanligtvis är 14 dagar efter att dom meddelats.

42 Se exempelvis Salihu 2020 och Wierup 2020.

43 Blume 2011, s. 65 ff. och Blume 2016, s. 188 f.

44 Se Kleineman 2018, s. 34, om att det krävs tillgång krävs tillgång till en rättskälla som är mer ”lättillgänglig”

och inte framstår som lika fragmentarisk som lagtext, förarbeten och praxis för att beskriva rättsläget.

14 gängkriminalitet och dess problematik. I dessa sammanhang har bland annat den danska straffrättsliga regleringen särskilt lyfts som ett föredöme.

Dessutom har den danska lagstiftningen angående straffmätning influerats av den svenska, vilket även har bidragit till intresset för att jämföra ländernas strafflagstiftning.

Vidare kan nämnas att det inom Norden finns ett lagsamarbete med syfte att uppnå nordisk rättslikhet.

Rättslikhet angående frågan om straffmätning har varit föremål för behandling inom samarbetet. Inför reformeringen av dansk strafflagstiftning hänvisades till denna behandling, vilket utgjorde viss grund för delar av reformen.

Essensen av den komparativa metoden är att jämföra olika rättsordningar i syfte att fastställa deras likheter och skillnader.

I uppsatsen jämförs Sveriges och Danmarks materiella innehåll i respektive strafflagstiftning angående hur straffvärdet bedöms inom ramen för mord, i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön.

Studier av respektive rättsordning faller emellertid inte inom ramen för den komparativa metoden, varför gällande rätt först kartläggs för respektive land.

Metoden för detta har redan presenterats i avsnitt 1.3.1 och 1.3.2.

Som följer av uppsatsens syfte ligger fokus på att kartlägga skillnader mellan den danska och svenska regleringen. Däremot har det även varit nödvändigt att undersöka föreliggande likheter, eftersom likheter och skillnader kan beskrivas som två sidor av samma mynt.

Vidare analyseras varför dessa likheter och skillnader föreligger, vilket är en viktig del av den komparativa metoden och kan bidra till en djupare förståelse för bland annat rättssystemens struktur, utveckling och innehåll.

Jämförelsen med dansk reglering används som ett underlag för en diskussion om den svenska rätten. Den komparativa metoden används för att bidra till förståelse och kunskap om den svenska regleringen angående bedömningen av straffvärde. Den komparativa metoden kan nämligen användas för att bidra till perspektiv på den svenska regleringen och studera den

45 Se exempelvis Wierup 2020 och riksdagen [https://www.riksdagen.se/sv/webb-tv/video/sarskild- debatt/sarskild-debatt-om-den-organiserade_H8C120200916sd.] (2020-10-14).

46 Bet. 1424/2003, s. 286 f.

47 Petrén 1962, s. 673 och Korte 1984, s. 700 och 703. Se även Nordiskt samarbete [https://www.norden.org/sv/information/det-officiella-nordiska-samarbetet] (2020-12-21).

48 Bet. 1424/2003, s. 286 f. och NU 1984:2, s. 57 ff.

49 Bogdan 2003, s. 56.

50 Kan även göras en jämförelse mellan rättsordningarna formella drag, exempelvis hur lagtext eller rättsfall ska tolkas, se Bogdan 2003, s. 56.

51 Jfr Bogdan 2003, s. 19 och 56.

52 Bogdan 2003, s. 64.

53 Bogdan 2003, s. 64 och Olsen 2004, s. 127.

15 utifrån en annan synvinkel. Vidare används jämförelsens resultat som en del av en de lege ferenda-analys, dvs. om den svenska regleringen bör efterlikna den danska regleringen.

Förståelsen och översättningen av det danska materialet har sällan varit ett problem, eftersom språken i stora drag liknar varandra. De gånger jag inte förstått vissa termer har översättningstjänster på internet använts.

I redogörelsen av den danska rätten har min ambition varit att använda svensk terminologi. Då vissa danska termer skiljer sig mycket åt i sin lydelse eller då jag har bedömt att termen är av större betydelse för innehållet, anges i stället den danska termen i kursiv stil inom parantes. Fortsättningsvis används den svenska termen.

Det förekommer även att jag i stället använder den danska termen genomgående. Detta beror på att jag ansett det svårt att hitta en översättning som motsvarar betydelsen av den danska termen. Vid de tillfällen då jag översatt en dansk juridisk term till svenska, föreligger en risk att den svenska översättningen inte är helt överensstämmande. Den danska termen kan ha viss annan innebörd än den svenska termen som valts. Detta är en problematik som är oundviklig när olika rättssystem jämförs.

1.4   Perspektiv    

Som följer av uppsatsens syfte avser denna uppsats bland att utreda och analysera huruvida den straffrättsliga regleringen är effektiv för att straffet för mord ska bestämmas till livstids fängelse. Att notera är att begreppet effektivitet emellertid kan ha olika innebörd beroende på vilket sammanhang som avses. Bland annat kan effektivitet utgöra ett kriterium i fråga om en kriminalisering är berättigad utifrån allmänpreventiva syften. Här avses att en kriminalisering syftar till att få människor att avstå från att begå brott, exempelvis på grund av att risken för att bli upptäckt eller straffad verkar avskräckande. Effektivitet kan således användas för att undersöka den preventiva effekten av en kriminalisering.

Effektivitet kan också användas inom ramen för brottmålsprocessen. Exempelvis kan effektivitet avse ökad uppklaring av brott genom tillgång till tvångsmedel.

För denna uppsats avses med effektivitet något annat, vilket utvecklas i detta avsnitt.

54 Se Bogdan 2003, s. 73 ff. och Olsen SvJT 2004, s. 127 om utvärdering av jämförelsen.

55 En tvåspråkig översättningstjänst (Lexikon24.nu) har använts för att översätta allmänna ord. En enspråkig ordbok (Ordnet.dk) har använts för beskriva vissa rättsbegrepp på danska för att lättare förstå begreppets innehåll.

56 Se Bogdan 2003, s. 48 ff.

57 Se Jareborg 2001, s. 47 f. och 52 och Lernestedt 2003, s. 313.

58 Exempelvis prop. 2019/20:145 om ett förenklat förfarfarande vid vissa beslut om hemlig avlyssning. Se även Landström 2017, s. 193–206. Landström redogör för hur effektivitetsbegreppet används vid reformer av straffprocessuella regler.

16 Som nämns inledningsvis i uppsatsen har regeringen tillsatt en särskild utredare som ska överväga och lämna förslag på om den straffrättsliga regleringen bör skärpas och bli mer effektiv, i fråga om exempelvis det dödliga våldet. Vad regeringen avser med ”mer effektiv” är inte helt tydligt. Vad som däremot är tydligt är att det finns en ambition att minska brottsligheten. Som ett led i detta anför regeringen att det är viktigt att åstadkomma en lagstiftning som är ändamålsenlig för att bland annat effektivt bekämpa den här typen av brottslighet. Regeringen framhåller vidare att det är viktigt att det straffrättsliga regelverket återspeglar allvaret i brottsligheten samt att åtgärderna som övervägs bör träffa brottsligheten på ett så precist och träffsäkert sätt som möjligt.

Dödskjutningar och annan brottslighet som kännetecknar kriminella uppgörelser begås ofta under försvårande omständigheter. Detta är något som lagtexten bör återspegla för att säkerställa att omständigheterna får ett tydligt genomslag och särskilt beaktas vid bedömningen av brottets svårhetsgrad. Vidare kan det vara värdefullt för att åstadkomma ett skarpare ingripande mot brottsligheten och ett utvidgat tillämpningsområde för att bedöma brottet som allvarligare.

I dagens samhälle bedrivs en straffrättspolitik som kan beskrivas offensiv och används för att vinna politiska poäng.

Straffrätten har blivit allt mer politiserad och pådriven av massmedia och av en allmänhet som vill se snabba resultat. Det råder en populistisk inställning om att strängare straff kan leda till minskad brottslighet, vilket leder till att politikerna föreslår straffskärpningar som utges för att vara effektiva. I verkligheten blir effekten av symbolisk betydelse och bidrar till att lugna en oroad allmänhet.

Som även redogörs för inledningsvis i uppsatsen har mordbestämmelsen i 3 kap. 1 § BrB redan varit föremål för flera lagändringar, varav de två senaste syftade till att skärpa straffet för mord, genom att åstadkomma en reglering som medför ökad tillämpning av livstidsstraffet.

Med anledning av att det dödliga skjutvapenvåldet har ökat och att regeringen tillsatt en utredare, förefaller det som att det finns en fortsatt ambition om att skärpa regleringen.

Frågan är däremot om det finns ett behov av att utvidga den straffrättsliga regleringen och skärpa straffet för just mord ytterligare.

59 Se dir. 2020:62, s. 1 och 5.

60 Jfr dir. 2020:62, s. 7 f. och prop. 2015/16:113 s. 59. Här talas dock om kvalifikationsgrunder som föreskrivs i gradindelade brott. Kvalifikationsgrunder kan motivera att brottet kan bedömas som grovt och således föranleda ett högre straff. Angående mord i 3 kap. 1 § BrB föreskrivs i stället olika omständigheter inom ramen för bestämmelsen, vilka kan motivera att livstids fängelse.

61 Asp m.fl. 2013, s. 21. Se även Andersson, Nilsson 2017, s. 183ff.

62 Se Jareborg 2001, s. 69. Se även Sarnecki 2015, s. 20 ff. om att det saknas empiriskt stöd för att strängare straff medför minskad brottslighet.

63 Prop. 2013/14:194, s. 14 f. och prop. 2018/19:138, s. 16. Se även straffmätningsreformen som syftade till att höja straffnivån generellt för allvarliga våldsbrott, prop. 2009/10:147.

17 Vad som redogörs för ovan ligger till grund för vad jag avser med effektivitet i denna uppsats. Denna uppsats tar sikte på effektivitet i själva utfallet. Med detta menar jag hur effektiv lagstiftningen är avseende att uppnå ett visst resultat. Som följer av uppsatsens syfte avses delvis att utreda och analysera huruvida den straffrättsliga regleringen är effektiv för att straff för mord ska bedömas som livstids fängelse. Således avses att diskutera om den svenska regleringen är ändamålsenligt utformad och därmed effektiv för att uppnå det målet. Som en del av detta diskuteras om en eventuell skärpning och efterlikning av dansk reglering skulle göra den svenska regleringen mer effektiv.

1.5   Disposition    

Uppsatsen består av fem kapitel. I första kapitlet görs en presentation av uppsatsens ämne, syfte, vilka metoder som används och vilket perspektiv som uppsatsen analyseras utifrån. Uppsatsens andra kapitel ägnas åt att redogöra för forskning från Brå, avseende dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. Avsikten med kapitlet är att skapa ett empiriskt underlag som vidare används för att utreda och analysera huruvida svensk respektive dansk lagstiftning återspeglar våldets karaktär och allvar.

I uppsatsens tredje kapitel behandlas svensk straffrättslig reglering, avseende bestämmande av straff vid mord. I avsnittet redogörs för vad som krävs för att någon ska dömas till livstids fängelse. För denna del görs även en presentation av lagändringar som mordbestämmelsen varit föremål för, vilket görs i ljuset av dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön. Kapitlet avslutas med en kortare analys av rättsläget.

Uppsatsens fjärde kapitel behandlar dansk straffrättslig reglering, avseende bestämmande av straff vid manddrab

. Här redogörs för särskilda bestämmelser för bedömning av straffvärde som kan tillämpas i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön.

I uppsatsens femte kapitel görs en avslutande analys där svensk och dansk rätt jämförs.

Här återvänder jag till min tidigare utredning och mina tidigare slutsatser, vilka analyseras och diskuteras ytterligare. Analysen är kopplad till syftet, vilket innebär att jag analyserar huruvida svensk respektive dansk reglering återspeglar aktuell brottslighets karaktär och allvar. Vidare analyseras huruvida svensk respektive dansk reglering är effektiv för att straff ska bestämmas till livstids fängelse. Slutligen diskuteras om svensk reglering bör efterlikna dansk reglering.

64 Dansk motsvarighet till dråp och mord.

18

2   Dödligt   skjutvapenvåld   vid   konflikter   i   den   kriminella   miljön  

Ökningen av dödligt våld i den kriminella miljön är något som regeringen vill vända med hjälp av bland annat straffrättsliga ingripanden.

För att åstadkomma ändamålsenliga lösningar förutsätts emellertid en klar bild av behov och brister i lagstiftningen.

Som ett led i att identifiera om det finns behov och brister avser detta kapitel att beskriva och redogöra för vad som kan utmärka dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön. Framställningen utgör ett empiriskt underlag för uppsatsen och bygger huvudsakligen på definitioner och begrepp som används i rapporter från Brå.

2.1   En  särskild  våldskategori    

Dödligt våld kan skilja sig från fall till fall. Trots många olikheter kan dödligt våld redovisas på ett övergripande sätt genom att kategorisera dödligt våld utifrån olika typfall. I en rapport från Brå, där det dödliga våldets omfattning, utveckling och karaktär mellan åren 1990–2017 presenteras, har det dödliga våldet delats in och beskrivits i olika kategorier. Brå bygger sin redogörelse på en typologi som tidigare använts inom ett internationellt forskningssamarbete där mordärenden i Sverige, Finland och Nederländerna studerats och jämförts. Denna studie har delvis reviderats av Brå. Kategorierna är baserade på gärningsmannen och brottsoffrets relation, gärningsmannens motiv och andra omständigheter som förelegat vid brottet. En av dessa kategorier är dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön. Exempel på andra kategorier är dödligt våld i nära relationer, dödligt våld vid sexuella övergrepp och dödligt våld vid rån eller inbrott.

Vad som avses med den kriminella miljön är en miljö av vinstdrivande karaktär, där brott begås av personer enskilt eller tillsammans för att tjäna pengar. Brotten kan ha koppling till narkotikahandel eller organiserad brottslighet

. Personerna som är inblandade i det dödliga våldet behöver inte nödvändigtvis vara medlemmar i ett kriminellt nätverk, men det förutsätts att personerna har viss etablering i den kriminella miljön.

65 Se övriga åtgärder mot våldet och gängkriminaliteten i stort, regeringen

[https://www.regeringen.se/regeringens-politik/ett-tryggare-sverige/34-punktsprogrammet-regeringens-atgarder- mot-gangkriminaliteten/] (2021-01-01).

66 Dir. 2020:62, s. 6.

67 Brå rapport 2019:6, s. 41 ff. och Ganpat m.fl. 2011, s. 55 f.

68 För en definition av organiserad brottslighet, se Brå, Idéskrift 18, s. 34.

69 Brå rapport 2019:6, s. 43.

19 2.2   Våldets  karaktär    

I en studie från Brå har omfattningen, karaktären och utvecklingen av det dödliga våldet i den kriminella miljön studerats mellan åren 2005–2017. Av denna framgår att både gärningsmän och brottsoffer vanligtvis är unga män.

Den vanligaste brottsplatsen är utomhus på offentliga platser där ofta andra människor befinner sig. En annan vanlig brottsplats är i eller i nära anslutning till någons bostad, vilket oftast är brottsoffrets egen bostad.

Som redogörs för i uppsatsens inledning har det dödliga våldet i den kriminella miljön ökat.

Brå framhåller i en studie att det förefaller som att våldet blivit mindre spontant och mer planerat, i linje med att våldet har ökat. Härmed avses exempelvis att våldet mer sällan föregås av ett spontant bråk eller att personer från olika grupper råkar träffa på varandra, vilket resulterar i en situation som eskalerar till dödligt våld. Att våldet är mindre spontant innebär inte nödvändigtvis att våldet måste vara särskilt välplanerat. Gärningsmannen ska åtminstone ha vidtagit förberedelser genom att ha skaffat sig tillgång till ett skjutvapen, lokaliserat sitt brottsoffer och tänkt på en flyktväg för att undvika att bli gripen efter gärningen.

Brås studie visar att ökningen av dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön främst handlar om skjutvapenvåld.

Vanligast är att enhandsvapen

, såsom pistoler och revolvrar, används vid det dödliga skjutvapenvåldet vid konflikter i den kriminella miljön.

Under den senaste tiden då det dödliga skjutvapenvåldet har ökat, visar statistiken emellertid på ökad användning av automatvapen. Tidigare förekom nästan aldrig automatvapen. Jämfört med en vanlig pistol eller revolver har de flesta automatvapen större kapacitet och kan avlossa fler patroner under kort tid. Om automatvapen används utomhus på offentliga platser framhåller Brå att det föreligger en avsevärd större risk att träffa andra än den eller de som först avsetts att skjutas. Detta på grund av automatvapnets kapacitet.

Enligt en rapport från Polismyndigheten Region Stockholm, som redogör för det dödliga våldet med skjutvapen i den kriminella miljön i Region Stockholm mellan 2011–2018, framgår att antalet patronhylsor som återfunnits på brottsplatser genomsnittligen har ökat till det dubbla, i linje med att användningen av automatvapen har ökat. Detsamma gäller antalet skottskador på brottsoffren.

70 Brå 2020:4, s. 33 ff. Beträffande gärningsmän måste det observeras att uppklaringen är lägre vid dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön, jämfört med andra fall av dödligt våld.

71 Se Brå 2020:4, s. 27 f.

72 Brå 2020:4, s. 23 och 32.

73 Brå rapport 2020:4, s. 44 f. och 54.

74 Brå 2020:4, s. 29 f. Även skjutvapenvåld utan dödlig utgång har ökat, Brå 2019:3, s. 13 f.

75 Jämför tvåhandsvapen, som till exempel gevär.

76 Brå rapport 2020:4, s. 31 f.

77 Polismyndigheten 2019b, s. 18.

20 2.3   Grupptillhörighet,  bakomliggande  motiv  och  orsaker  

Orsakerna bakom konflikterna och våldet kan bero på många olika saker och kan ha ett väldigt varierande ursprung. Enligt Brås studie, som hänvisas till i föregående kapitel, kan det handla om ekonomiska motiv, som exempelvis narkotikaaffärer, försäljningsområden eller obetalda skulder. Motiven kan även vara av mer personlig karaktär, som exempelvis bråk om flickvänner eller kränkande beteenden. Det kan även röra sig om att gärningsmannen känt sig hotad eller vill hämnas.

De inblandade personerna kan vara medlemmar i kriminella nätverk, vilka kan beskrivas och delas in i olika typer av grupper och konstellationer.

Brå har i en studie redogjort för olika kriminella nätverk och grupperingar, baserat på intervjuer från olika personer inom rättsväsendet. Genom denna studie konstruerades olika kategorier av grupper inom den kriminella miljön. Dessa utgörs av självdefinierade grupper, stadsdels- och förortsbaserade grupper och familje- och släktbaserade grupper. Slutligen finns även projektbaserade konstellationer, vilka består av personer från tidigare angivna grupper som tillsammans gått ihop för att bedriva en kriminell verksamhet, som exempelvis smuggling av narkotika.

Vad gäller självdefinierade, stadsdels- och förortsbaserade grupper samt familje- och släktbaserade grupper kan dessa användas för att förstå bakgrunden till de olika konflikterna och våldsanvändningen.

Med självdefinierade grupper avses exempelvis mc-gäng som definierar grupptillhörigheten med namn, symboler och medlemskap. Inom sådana grupper råder en hierarki och det finns kollektiva regler. Om reglerna överträds leder detta till bestraffning, som i värsta fall utgörs av dödligt våld. Beslut om våld i konfliktsituationer fattas på ledningsnivå och är väl övervägda, då våldsamma konflikter exempelvis kan dra till sig oönskad uppmärksamhet.

Gemensamt för stadsdels- och förortsbaserade grupper är att medlemmarna har koppling till samma bostadsområde, umgås i samma umgängeskrets och har vuxit upp tillsammans. Dessa medlemmar kan beskrivas vara mer spontana i sin våldsanvändning.

Gängen är inte lika strukturerade som mc-gängen och beslut om våld tas på personnivå. Det framhålls att många av personerna snabbt vill ha status och respekt samt att de är lättkränkta.

78 Se Brå rapport 2020:4, s. 10 och 43 f.

79 Brå rapport 2020:4, s. 12 ff. Det finns emellertid även andra sätt att beskriva de olika nätverken. Se exempelvis Polismyndigheten 2019a, s. 7 ff. och SOU 2010:15, s. 42 ff.

80 Brå rapport 2016:12, s. 10 f. och 24.

81 Se Brå rapport 2020:4, s. 12.

82 Brå rapport 2016:12, s. 13 och 16.

21 Brå framhåller att det lätt kan uppstå slitningar i grupperna på grund av exempelvis bristande lojalitet, vilket kan leda till interna konflikter.

Familje- och släktbaserade nätverk kan beskrivas genom att medlemmarna delar släktskap med varandra och att medlemmarna föds in i grupperna. Enligt Brå har många av dessa grupper lätt för att ta till grovt våld. Flera av nätverkens kärnor präglas av en uppfattning om att oförrätter måste besvaras i syfte att bevara gruppens heder och respekt. Som en följd av detta kan även mycket triviala konflikter leda till allvarliga våldsaktioner.

I en annan studie från Brå har personer som varit inblandade i konflikter och skjutningar i den kriminella miljön intervjuats. Även denna studie kan användas för att förstå hur konflikterna uppstår och varför de eskalerar. Studien inriktar sig huvudsakligen på förorts- och stadsdelsbaserade grupper.

Enligt studien framhålls att skjutvapenvåldet kan fylla viktiga funktioner i den kriminella miljön för de inblandade personerna. Oavsett konflikternas bakomliggande orsaker kan skjutvapenvåldet användas som ett medel i en kamp om rykte och position. Den kriminella miljön kan beskrivas vara socialt strukturerad där det råder en hierarki mellan de inblandade personerna. Personerna agerar för att skydda sin position eller skapa sig en starkare position i hierarkin. Att skjuta någon kan således utgöra en metod för detta.

Enligt Brås studie kan skjutvapenvåldet vidare förklaras ha betydelse för de inblandade personernas rykte, vilket anses vara värdefullt i den kriminella miljön. Våldsanvändningen kan utgöra ett tillvägagångsätt för att förstärka sitt rykte och bli någon att förlita sig på.

2.4   Sammanfattning  av  våldets  karaktär  

Det är svårt att enhetligt definiera dödligt våld i den kriminella miljön, eftersom dödligt våld ofta skiljer sig åt från fall till fall. Av vad som redogörs för ovan har däremot vissa omständigheter identifierats som kan beskrivas vara utmärkande för våldet.

Sammanfattningsvis kan det dödliga våldet vid konflikter i den kriminella miljön beskrivas med följande omständigheter:

(i)   att det rör sig om en konflikt, vilken kan bero på olika saker, exempelvis ekonomiska motiv, hämnd eller en kamp om rykte och position,

(ii)  att brottet kan ha koppling till organiserad brottslighet,

83 Brå rapport 2016:12, s. 13 f. och 17.

84 Brå rapport 2016:12, s. 17.

85 Brå rapport 2019:3, s. 3 och 19.

86 Se Brå rapport 2019:3, s. 58 f.

87 Se Brå rapport 2019:3, s. 59 f.

22 (iii)  att de inblandade personerna kan vara medlemmar i ett kriminellt nätverk.

Personerna har åtminstone viss etablering i den kriminella miljön, (iv)  att både gärningsmän och brottsoffer vanligtvis är unga män,

(v)  att vanliga brottsplatser är offentliga platser utomhus, alternativt i eller i nära anslutning till någons bostad, vilket oftast är brottsoffrets egen bostad,

(vi)  att våldet främst handlar om skjutvapenvåld (ökad användning av automatvapen, vilka har högre kapacitet och det föreligger en avsevärd större risk att träffa andra människor) eller

(vii)   att gärningen ofta är planerad.

23

3   Dödligt  skjutvapenvåld  och  den  svenska  straffrätten      

Rätten till liv är en människas mest grundläggande rättighet. Att uppsåtligen beröva någon annan människa livet anses därmed vara den mest klandervärda brottsliga gärningen.

Den som gör sig skyldig till mord kan dömas som längst till livstids fängelse. När brottets straffvärde ska bedömas finns flera bestämmelser som domstolen ska beakta, dels allmänna straffmätningsregler i 29 kap. BrB, dels mordbestämmelsen i 3 kap. 1 § BrB. I detta kapitel redogörs för hur bedömningen av straffvärde går till samt vad som krävs för att någon ska dömas till livstids fängelse. Gällande rätt utreds i ljuset av dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön.

3.1   Allmänna  utgångspunkter  vid  bedömning  av  straffvärde    

När någon döms för ett brott tillämpas reglerna om straffmätning i 29 kap. BrB, för att bestämma vilket straff gärningsmannen ska dömas till. Utgångspunkten för straffmätningen är att bedöma brottets straffvärde. Detta framgår av bestämmelsen i 29 kap. 1 § 1 st. BrB, vilken innebär att straff ska bestämmas inom ramen för den tillämpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde. Bedömningen ska göras med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning.

Bedömningen av straffvärdet handlar om att bedöma brottets skadlighet eller farlighet och den tilltalades skuld.

Bedömningen vilar på principerna om ekvivalens och proportionalitet. Detta innebär att lika klandervärda brott ska bestraffas på ett likartat sätt och att allvarligare brott ska bestraffas strängare än lindrigare brott.

Straffvärdebedömningen utgår från den straffskala som är tillämplig i det enskilda fallet, vilken normalt framgår av aktuell brottsbestämmelse. Om det är fråga om gradindelade brott måste först avgöras vilken svårhetsgrad ett visst brott anses tillhöra innan straffmätning sker.

Därefter utgår straffvärdebedömningen från aktuell straffskala.

I fråga om mord, som regleras i 3 kap. 1 § BrB, framgår brottets straffskala av bestämmelsens första mening, vilken är fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid. Uppsåtligt dödande kan även bedömas som dråp om gärningen är mindre grov. Om så är fallet utgår straffvärdebedömningen i stället från 3 kap. 2 § BrB där straffskalan är fängelse, lägst sex och högst tio år.

88 Prop. 2018/19:138, s. 15.

89 Prop. 1987/88:120, s. 77 och prop. 2009/10:147, s. 40.

90 Jareborg & Zila 2020, s. 105.

91 Prop. 1987/88:120 s. 77 f.

92 Prop. 1987/88:120, s. 78 f.

24 I 29 kap. 1 § 2 st. BrB definieras begreppet straffvärde. I bestämmelsen räknas uttömmande upp vilka omständigheter som domstolen ska beakta vid straffvärdebedömningen.

Enligt första meningen ska vid en sådan bedömning beaktas ”den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon haft”.

Utgångspunkten för bedömningen av straffvärdet är att beakta de objektiva omständigheterna vid brottet, vilket markeras genom att i lagtexten nämna ”den skada, kränkning och fara som gärningen inneburit”. Denna bedömning kan normalt utgå från det aktuella brottets rekvisit, eftersom där ofta framgår vilken typ av skada, kränkning eller fara det ska vara fråga om. Vid straffvärdebedömningen ska även hänsyn tas till subjektiva omständigheter. Detta kommer också till uttryck i 29 kap. 1 § 2 st. BrB där det föreskrivs vad den tilltalade insett eller borde ha insett samt dennes avsikter och motiv. Hänsyn ska tas till vilken uppsåtsform gärningsmannen haft, liksom hur grov gärningsmannens oaktsamhet har varit. Omständigheter som inte täcks av den tilltalades uppsåt eller oaktsamhet ska inte beaktas.

3.2   Högre  straffvärde  för  vissa  brott    

Vid straffvärdebedömningen ska även särskilt beaktas om gärningen inneburit ett allvarligt angrepp på någons liv eller hälsa eller trygghet till person, vilket framgår av 29 kap. 1 § 2 st. 2 meningen BrB. Härmed avses gärningar som direkt riktats mot en annan person och har bestått i eller innefattat uppsåtligt allvarligare våld, uppsåtligt allvarligare hot eller annat likartat handlande

. Exempel på brott som avses är mord, grov misshandel, rån, olaga frihetsberövande, sexualbrott, grov kvinnofridskränkning och olaga hot.

Denna lydelse tillkom år 2010 i syfte att åstadkomma en högre straffnivå för allvarligare brott. Bestämmelsen om straffvärdebedömning var tidigare generell och omfattade alla typer av brott. Lagändringen syftade till att straffvärdet för allvarligare brottslighet generellt skulle värderas högre jämfört med annan brottslighet. Regeringens avsikt var att detta skulle åstadkommas genom att särskilt uppmärksamma sådan brottslighet i lagtexten.

93 Se prop. 2009/10:147, s. 40.

94 Prop. 1987/88:120, s. 80 f. och prop. 2009/10:147, s. 40.

95 Såsom att försätta någon i vanmakt eller att utan våld eller hot beröva någon friheten.

96 Prop. 2009/10:147, s. 14 och 40 f.

97 Prop. 2009/10:147, s. 13 f.

25 3.3   Omständigheter  som  kan  tala  för  högre  straffvärde    

När straffvärdet ska bedömas vid mord har det i rättspraxis fastslagits att utgångspunkten för bedömningen är 14 års fängelse.

Däremot kan det föreligga försvårande respektive förmildrande omständigheter vid brottet, som kan medföra ett högre respektive lägre straffvärde. Inom ramen för mordbestämmelsen lämnas viss vägledning för hur straffvärdet ska bedömas. I 3 kap. 1 § BrB föreskrivs alternativa omständigheter som utgör skäl för livstids fängelse, vilka särskilt ska beaktas. Vidare föreskrivs alternativa omständigheter i 29 kap. 2 § BrB, vilka även särskilt ska beaktas. Att omständigheterna särskilt ska beaktas innebär att det inte är fråga om en uttömmande uppräkning. Omständigheterna är exemplifierande, vilket inte utesluter att det kan finnas andra omständigheter med anknytning till brottet som kan medföra att straffvärdet är så högt att livstids fängelse bör dömas ut.

Vid straffvärdebedömningen ska domstolen göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter som är av relevans för den aktuella gärningen. Att beakta är att omständigheterna kan föreligga i olika grad. Eftersom samtliga omständigheter ska beaktas kan detta medföra att ett tidsbestämt straff döms ut, även om det föreligger omständigheter som utgör skäl för livstids fängelse. Så kan exempelvis vara fallet om brottet även föregåtts av förmildrande omständigheter

. Ett tidsbestämt straff ska även dömas ut om det saknas omständigheter som utgör skäl för ett livstidsstraff.

I de två kommande underavsnitten redogörs för några av de omständigheter som föreskrivs i 3 kap. 1 § BrB och 29 kap. 2 § BrB. Omständigheterna som redogörs för är de som jag bedömt relevanta i fråga om dödligt skjutvapenvåld vid konflikter i den kriminella miljön.

I avsnitten görs dels hänvisningar till sådant som beskrivs karaktäristiskt för våldet i kapitel 2, dels hänvisningar till tingsrätts- och hovrättsdomar där vissa av dessa omständigheter utgjort skäl för ett högre straffvärde.

3.3.1   Omständigheter  inom  mordbestämmelsen    

Omständigheterna som exemplifieras i 3 kap. 1 § BrB och kan utgöra skäl för livstids fängelse är om gärningen föregåtts av noggrann planering, präglats av särskild förslagenhet, syftat till att främja eller dölja annan brottslighet, inneburit svårt lidande för offret eller annars varit

98 NJA 2013 s. 376, p. 30.

99 Prop. 2018/19:138, s. 33, prop. 2009/10:147, s. 42 och prop. 1987/88:120, s. 81 f.

100 För exempel på sådana omständigheter se prop. 2008/09:118, s. 43 och 29 kap. 3 § BrB.

101 Prop. 2018/19:138, s. 28 f. och 34, prop. 2013/14:194, s. 29 och prop. 2008/09:118, s. 43.

102 Observera att rättsfallen som refereras till utgår från 3 kap. 1 § BrB innan lagändringen 1 januari 2020.

Omständigheterna utgjorde däremot även då skäl för högre straffvärde. Se vidare under avsnitt 3.4.