• No results found

Socialdemokrater, liberalkonservativa eller bara EU-vänner?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Socialdemokrater, liberalkonservativa eller bara EU-vänner?"

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Umeå universitet

Statsvetenskapliga institutionen

Socialdemokrater, liberalkonservativa eller bara EU-vänner?

En studie av ideologi och konflikt i riksdagsdebatter om EU

Uppsats för C-seminariet i statsvetenskap vid Umeå universitet Vårterminen 2021 Klara Bergsten

(2)

Abstract

National debates on European Union politics have long been viewed as a consensus-oriented activity. This applies especially to big mainstream parties, both to the center-left and the center-right. The perceived lack of ideological conflict over European issues is connected to the problem of the democratic deficit, and has led scholars to call for deeper politicization.

Consequently, the aim of this study is to describe the presence of classical ideologies and ideological conflict in Swedish EU debate. This is done by analyzing statements from two major parties, the Social Democratic Party (Socialdemokraterna) and the Moderate Party (Moderaterna), in chamber debates in the Swedish parliament during the parliamentary year 2018/19. A qualitative ideational analysis is performed by systematically categorizing the ideological content based on ideal types. The results show that although ideological

arguments and left-right conflict did occur, they were not common in the debates as a whole.

Ideological conflict was most pronounced in debates on the EU’s social dimension and migration policy, while the economic issue area was characterized by liberal consensus. It is also argued that the Social Democratic Party faces greater challenges in transferring their ideology to the EU level. Moreover, I discuss how the results relate to previous research and the issue of the democratic deficit.

Title: Social democrats, liberal conservatives or just friends of the EU?: A study of ideology

and conflict in Swedish parliamentary debates about the EU

Keywords: Ideologies, ideological conflict, European Union, Social Democratic Party, Moderate Party

(3)

Innehåll

1. Inledning ... 1

1.2 Avgränsningar ... 2

1.3 Syfte och frågeställningar ... 2

1.4 Uppsatsens disposition ... 3

2. Teori ... 3

2.1 Politiska skiljelinjer ... 3

2.2 Politiska ideologier och EU ... 5

2.2.1 Socialdemokratin och EU ... 6

2.2.2 Liberalkonservatismen och EU ... 6

2.3 Förutsättningar för höger-vänster-konflikt på EU-nivå ... 7

2.4 Politisering och avpolitisering av EU ... 8

2.5 Konflikt eller samsyn i riksdagen? ... 10

2.6 Analysverktyg: Ideologiska idealtyper ... 11

3. Metod och material ... 14

3.1 Fallstudien som forskningsdesign ... 14

3.2 Urval av material ... 14

3.3 Idéanalys-metoden ... 15

3.3.2 Möjliga nackdelar med metoden ... 16

3.3.3 Konstruktion av idealtyper ... 17

3.3.4 Kodningsprocessen ... 18

4. Resultat och analys ... 19

4.1 Hur använder Socialdemokraterna och Moderaterna ideologiska argument i EU- debatter? ... 19

4.1.1 Översikt ... 19

4.1.2 Grundvärderingar ... 21

4.1.3 Samhällets viktigaste enhet ... 23

4.1.4 Ekonomisk organisation ... 24

4.1.5 Politikens roll ... 25

4.1.6 Syn på samhällsförändring ... 27

4.2 I vilken grad präglas debatterna av höger-vänster-konflikt? ... 28

4.2.1 Frågor med stor samsyn ... 28

(4)

4.2.2 Frågor med ideologiska motsättningar ... 29

4.3 Hur väl lyckas partierna överföra sin ideologi till EU-nivån? ... 30

5. Diskussion ... 32

5. Slutsatser ... 34

Referenser ... 36

Bilagor ... 39

Bilaga 1. Tillämpning av analyskategorierna ... 39

Bilaga 2. Hela kodningsresultatet ... 41

Tabeller och figurer

Tabell 1. Demokratisk socialism som idealtyp…………... 16

Tabell 2. Liberalkonservatism som idealtyp……….. 17

Figur 1. Antal kodade uttalanden i samtliga debatter………... 20

Figur 2. Antal kodade uttalanden i partiledardebatterna...………... 21

(5)

1

1. Inledning

Sverige har varit medlem i EU i över 25 år. Under denna tid har unionens inflytande vuxit och de europeiska och nationella politiska nivåerna har blivit alltmer sammanlänkade (Hooghe &

Marks, 2009: 2). Samtidigt framstår EU-frågornas roll på den inhemska debattarenan som begränsad. I opinionsundersökningar hamnar EU återkommande långt ner på listan när väljarna ombeds ranka sina viktigaste frågor (Novus, 2021: 3). Det finns en seglivad bild av att svensk EU-debatt präglas av konsensus, och att riksdagen är passiv och oinformerad (Karlsson et al, 2018: 2). På europeisk nivå har många påtalat EU:s svaga länk till de nationella väljarkårerna, och detta betraktas ofta som en del av systemets demokratiska underskott (Hix, 2008). Enligt Simon Hix så saknar EU politisk konkurrens och öppen debatt, vilket medför att väljarna inte uppfattar politiken som relevant för dem. Till råga på detta så har svensk politik länge klassats som konsensusinriktad, speciellt på det utrikespolitiska området (Dahl, 1965: 390; Hegeland, 2006: 245). Även om forskarna inte är eniga så finns alltså en statsvetenskaplig debatt om risken för avpolitisering och därmed försämrad nationell demokrati.

I kontrast till denna bild så har EU-skepticismen vuxit i stora delar av Europa – något som talar för ökad politisering. Att klyftan mellan unionens kritiker och försvarare fördjupats har visat sig i den infekterade migrationsdebatten, den växande högerpopulismen och inte minst Brexit. Även detta kan dock betraktas som ett symptom på det demokratiska underskottet. När det saknas tydlig politisk konkurrens blir missnöjda medborgare hänvisade till att kritisera EU-systemet som sådant (Follesdal & Hix, 2006: 547). Sverigedemokraterna anses ha bidragit till att konflikten mellan EU-kritiker och EU-förespråkare blivit mer framträdande i svensk EU-debatt på senare år (Karlsson et al, 2018: 9). Vad som debatteras inom denna ”nya”

skiljelinje är graden av europeisk integration, snarare än vilken typ av politik som denna integration består av (Hix, 2008).

Detta leder till frågan om huruvida politisk debatt kring EU-politikens innehåll riskerar att trängas undan. Den traditionellt sett starkaste konfliktlinjen i svensk politik är höger-vänster- dimensionen (Larsson, 2014: 149). Dess dominerande ställning i inrikesfrågor är dock inte lika självklar på europeisk nivå. Vissa av EU:s politikområden betraktas inte som lämpade för höger-vänster-konflikt. Det gör däremot områdena arbetsmarknad, ekonomisk omfördelning och marknadsreglering (Loxbo, 2014: 128). Dagens EU är en politisk aktör, inte bara ett ekonomiskt samarbete mellan stater. Således bör det vara fullt möjligt för partier att politisera

(6)

2

EU-debatten utifrån (bland annat) höger-vänster-dimensionen (Hix, 1999; Hooghe & Marks, 2009). Samtidigt menar vissa forskare att mainstreampartier saknar incitament att göra detta och därför försöker hålla konfliktnivån nere (Hooghe & Marks, 2009; Green-Pedersen, 2012).

Utifrån den bakgrund som beskrivits ovan framgår att avsaknad av ideologisk konflikt mellan vänstern och högern om EU-politikens innehåll kan ses som problematiskt ur ett

demokratiperspektiv. Detta motiverar mig till att undersöka det ideologiska innehållet i riksdagsdebatter om EU med fokus på höger-vänster-dimensionen. Medan tidigare forskning har kartlagt opposition i riksdagens EU-nämnd (Loxbo, 2014; Karlsson et al, 2018), så kan jag inte hitta någon tidigare studie som visar hur höger-vänster-dimensionen och partiers ideologi tar sig uttryck i svensk EU-debatt. Här verkar det alltså finnas en forskningslucka.

1.2 Avgränsningar

För studien ska vara genomförbar på utsatt tid krävs avgränsningar. Förutom att fokusera på den klassiska höger-vänster-skiljelinjen görs även en avgränsning av partier. Jag har valt att studera Socialdemokraternas och Moderaterna, eftersom dessa två etablerade partier brukar betraktas som de främsta företrädarna för vänstern och högern i svensk politik. Därmed görs även en avgränsning till deras respektive parti-ideologier, demokratisk socialism och

liberalkonservatism. Vidare avgränsas studieobjektet ”EU-debatt” till kammardebatter i riksdagen. Riksdagen är en mycket viktig arena för partierna att uttrycka medhåll eller opposition mot regeringens EU-politik (Hegeland, 2006: 2). Tidsmässigt avgränsas undersökningen till riksdagsåret 2018/19, eftersom det då genomfördes ett

Europaparlamentsval. Ytterligare motiveringar av studieobjekt och materialurval presenteras i avsnitt 3.1 och 3.2.

1.3 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med denna uppsats är att förstå hur klassiska ideologier tar sig uttryck i svensk EU-debatt. Mer konkret är syftet att beskriva Socialdemokraternas och Moderaternas användning av ideologi och förekomsten av höger-vänster-konflikt i riksdagsdebatter om EU, samt analysera hur väl partierna lyckas integrera ideologi och EU-politik i dessa debatter.

Undersökningen är strukturerad utifrån följande frågeställningar:

1) Hur använder Socialdemokraterna och Moderaterna ideologiska argument i EU- debatter?

2) I vilken grad präglas debatterna av höger-vänster-konflikt?

(7)

3

3) Hur väl lyckas partierna överföra sin ideologi till EU-nivån?

Utöver att besvara dessa frågor är ambitionen att diskutera hur resultatet förhåller sig till den tidigare forskningen om konflikt och konsensus samt politisering och avpolitisering i svensk EU-debatt.

1.4 Uppsatsens disposition

Efter inledningen följer uppsatsens teoridel (avsnitt 2). Här presenteras tidigare forskning som är relevant för studien. Teoridelen avslutas med en presentation av mitt eget analysverktyg. I avsnitt 3 beskrivs studiens metod, urval av material samt analysprocessen.

I del 4 presenteras undersökningens resultat och analys. Inledningsvis redogör jag för det övergripande resultatet och därefter är avsnittet strukturerat i en del för varje frågeställning.

Därpå följer en diskussion av studiens resultat som helhet, med återkoppling till den tidigare forskningen (avsnitt 5). Avslutningsvis sammanfattas de viktigaste resultaten från varje frågeställning och från diskussionen i avsnitt 6.

2. Teori

2.1 Politiska skiljelinjer

Vänster och höger som politiska begrepp kan spåras tillbaka till franska revolutionen 1789.

Härifrån härstammar uppfattningen om att de olika sidorna skiljer sig i synen på politisk förändring. Vänstern brukar uppfattas som mer progressiv medan högern antas vilja bevara den rådande ordningen. Med tiden har dessa begrepp kommit att användas över i stort sett hela världen (Heywood, 2017: 15). De är dock långt ifrån entydiga. Med ”vänster” kan menas allt ifrån socialliberaler till socialdemokrater till kommunister. Den klassiska ”högern” är de konservativa, men även liberaler och nationalister får ofta bära detta epitet (Färm, 2007: 21–

22). Begreppens mångtydighet till trots visar valundersökningar att svenska väljare har en påfallande enig och stabil uppfattning om var partierna placerar sig på höger-vänster-skalan (Oscarsson, 2020: 8). I såväl Sverige som de flesta andra europeiska länder har denna skiljelinje dominerat politiken i minst ett sekel, och spelar fortfarande stor roll trots större ifrågasättande under de senaste årtiondena (Larsson, 2014; Green-Pedersen, 2012).

Höger-vänster-skalan kan definieras på olika sätt. Enligt den traditionella definitionen är det en snävt ekonomisk-politisk och klassbaserad skiljelinje. Konflikten handlar då

(8)

4

huvudsakligen om i vilken utsträckning samhällets resurser ska omfördelas av det offentliga.

Detta kan benämnas ”distributional logic” och förknippas ofta med motsättningen mellan marknadsliberalism och välfärdsstat (Hooghe & Marks, 2009: 9). Fagerholm (2013: 540) menar mainstream-vänstern vanligen associeras med krav på ökad statlig kontroll över

ekonomin och en omfattande välfärdsstat. Mainstream-högern å sin sida kännetecknas av krav på ekonomisk liberalisering och begränsning av statens roll. Heywood (2017: 15) beskriver den ekonomiska skiljelinjen som att vänstern förespråkar intervention och kollektivism, högern marknad och individualism.

Samtidigt menar statsvetare att fler skalor behövs för att förstå politiska debatter, inte minst rörande EU. Den klassiska endimensionella höger-vänster-skalan har kritiserats för att inte fånga in politikens och väljarnas utveckling på senare år. Därför har det blivit vanligt att tala om två samspelande dimensioner: höger-vänster och auktoritär-libertär (Heywood, 2017: 16–

17). Ett exempel som uppmärksammats mycket är GAL-TAN-skalan. GAL-TAN betecknar hur Gröna, Alternativa och Libertära värderingar ställs mot Traditionella, Auktoritära och Nationalistiska (Hooghe & Marks, 2009: 16). Liesbet Hooghe och Gary Marks, som myntade GAL-TAN-begreppet i början av 2000-talet, beskriver skalan som en ”identity logic” (2009:

9). Detta eftersom många politiska konflikter handlar mer om nationell identitet är ekonomi (2009: 16–17). Vidare har många forskare poängterat att postmateriella värden blivit allt viktigare för väljare i västvärlden. Detta speglas i att miljö, migration, identitetsfrågor och nationell suveränitet har hamnat högre upp på agendan (Lindell & Ibrahim, 2020: 2–3). Inom dessa politikområden har EU en växande roll som representant för normer och värderingar (Hix, 1999: 70). Statsvetare är dock oeniga kring huruvida höger-vänster-skalan och GAL- TAN bör ses som separata (Hooghe & Marks, 2009) eller tätt sammanlänkade (Lindell &

Ibrahim, 2020) åsiktsdimensioner.

Hix (1999) har en bredare definition av höger-vänster-skalan, som i någon mån kan sägas omfatta GAL-TAN. Hix talar om två åsiktsdimensioner som partier integrerar till en sammanhängande höger-vänster-dimension, där den ena är ekonomisk och den andra

socialpolitisk. Dessa ”deldimensioner” kan sammankopplas på olika sätt, men vanligast är att partier kombinerar en ekonomisk vänsterposition med libertära värderingar eller en

högerposition med auktoritära. I denna modell är höger-vänster-skalan alltså en sammansatt socio-ekonomisk skala som enligt Hix ger en bättre bild av dagens klasstruktur. Samtidigt omfattar EU-politiken ytterligare en skiljelinje för partierna att ta ställning till, nämligen den

(9)

5

mellan integration och nationell suveränitet (Hix, 1999: 71–74). Hur dessa parallella åsiktsdimensioner kan påverka partiers agerande i EU-debatten beskrivs i avsnitt 2.4.

2.2 Politiska ideologier och EU

Ideologi kan definieras på många olika sätt. När vi talar om exempelvis socialism eller liberalism menas i regel en hel politisk världsbild inklusive verklighetsbeskrivningar, grundläggande värderingar och rekommendationer för hur samhället ska organiseras. Med andra ord beskriver ideologier mål för samhället och medel för att uppnå dem. Detta lägger grunden för politisk konflikt ideologier emellan (Bergström & Svärd, 2018: 135–136). Denna uppsats kommer att beröra de tre klassiska ideologierna liberalism, konservatism och

socialism. Dessa var dominerande vid 1900-talets början, då många av dagens partier bildades (Larsson, 2014: 12). Partiernas utformning kan enligt Lipset och Rokkan spåras till

samhällskonflikterna som dominerade på 1920-talet, varav den viktigaste stod mellan arbete och kapital (Berg & Spehar, 2011: 53). Många partier bildades alltså långt innan EU började ta form i mitten av 1900-talet.

Eftersom jag har valt att analysera Socialdemokraterna och Moderaterna så krävs en djupare förståelse för deras parti-ideologier. Båda dessa partier bekänner sig till klassiska

idétraditioner, nämligen ”demokratisk socialism” (Socialdemokraterna, 2020) respektive

”liberalism och konservatism” (Moderaterna, 2011: 8). Demokratisk socialism har sin grund i arbetarrörelsen och innebär en strävan efter att utjämna fördelningen av samhällets resurser, såsom ägande, inkomster och utbildning. Detta arbete ska ske genom gradvisa reformer och utifrån demokratiska principer. Den svenska reformistiska socialismen har frångått idén om att socialisera näringslivet, men vill kontrollera marknaden i relativt hög grad samt

förespråkar en stark välfärdsstat (Larsson, 2014: 186–191). Socialdemokraterna skriver att målet för den demokratiska socialismen är ett fritt och jämlikt samhälle där demokratin har företräde framför marknaden (Socialdemokraterna, 2020).

Liberalismen sågs länge som en mittenideologi, men har sedan nyliberalismens framväxt på 70- och 80-talen kommit att förknippas mer med högern (Färm, 2007: 32). Liberalismens grundtanke är att samhället ska tillgodose varje människas rätt till frihet. Utöver detta bör statens makt vara begränsad (Larsson, 2014: 29). Konservatismen å andra sidan uppstod som en reaktion på liberala frihets- och jämlikhetstankar. Denna ideologi betonar vikten av att bevara den traditionella ordningen och låta samhällsförändring ske långsamt (Larsson, 2014:

47). Dessa till synes svårkombinerade idétraditioner har av Moderaterna sammanfogats i

(10)

6

begreppet liberalkonservatism. Hur denna ideologi ska förstås har blivit föremål för statsvetenskaplig debatt. En del hävdar att liberalkonservatism är en egen, framgångsrikt konstruerad ideologisk position (Ljunggren, 1992). Andra anser att partiet har övergett konservatismen till förmån för liberala idéer baserade på individens frigörelse (Lindström, 2020: 27). Moderaterna själva menar att de hämtar inspiration från många håll, och att det inte finns någon motsättning mellan ”traditionalism och modernism” (Moderaterna, 2011: 8).

2.2.1 Socialdemokratin och EU

Inom socialdemokratin finns traditionellt ett starkt band till nationalstaten, men trots detta är inställningen till EU positiv. EU byggdes delvis på franska socialdemokraters idéer, och sedan dess har unionen betraktats som en möjlighet att förverkliga socialistiska reformer i större skala (Larsson, 2014: 88). En del forskare hävdar att den europeiska gemenskapen är

socialdemokratins nya utopi, med målet att kontrollera den internationella marknaden (Loxbo, 2014: 141). Samtidigt finns en specifik typ av socialdemokratisk kritik mot EU som går ut på att politiken drar åt höger jämfört med väljarna. De privata intressenas inflytande har också kritiserats (Follesdal & Hix, 2006: 537). De svenska Socialdemokraterna har tillsammans med europeiska partivänner arbetat för att EU ska ta större ansvar för sysselsättning och löntagares trygghet. Socialdemokrater vill i regel flytta fokus från frihandel till ett ”medborgarnas

Europa”. Detta menar de skulle öka unionens legitimitet och folkliga förankring. Sociala frågor hamnade på EU:s agenda under 90-talet och införlivades i viss utsträckning i Amsterdam-fördraget. (Berg & Spehar, 2011: 87–88). I dagens partiprogram framhåller Socialdemokraterna att EU bidrar till fred, frihet och ekonomisk tillväxt som gynnar Sverige.

Man skriver också att den inre marknaden måste regleras och att det behövs gemensamma regler för anställdas rättigheter (Socialdemokraterna, 2013: 27).

2.2.2 Liberalkonservatismen och EU

EU kan sägas förkroppsliga flera liberala idéer, inte minst genom den fria rörligheten för människor, varor och kapital. Kritiska röster har hävdat att hela EU är ett nyliberalt projekt (Follesdal & Hix, 2006: 537). Konservatismen har ett mer skeptiskt förhållningssätt till överstatligt samarbete, då man värderar nationens suveränitet. Tanken om nationen som central gemenskap hamnar lätt i konflikt med den europeiska integrationen (Larsson, 2014:

49–50). Som liberalkonservativt parti menar Moderaterna att man ansluter sig till ”idén med EU […] inte institutionen som sådan” (Moderaterna, 2011: 22). Ett välutvecklat EU-

samarbete betraktas som positivt på vissa områden, till exempel den inre marknaden och

(11)

7

säkerhetspolitiken. På det socialpolitiska området bör samarbetet dock begränsas, och

Moderaterna är överlag negativa till fler gemensamma arbetsmarknadsregler eller beskattning på EU-nivån (Moderaterna, u.å.). Denna hållning visar sig bland annat i debatten om EU:s

”sociala pelare”, som Moderaterna är emot till skillnad från Socialdemokraterna. Mer om hur EU:s sociala dimension skapar förutsättningar för höger-vänster-konflikt beskrivs i följande avsnitt.

2.3 Förutsättningar för höger-vänster-konflikt på EU-nivå

Eftersom EU inte är en stat så är förutsättningarna för höger-vänster-konflikt inte desamma som på nationell nivå. Vissa saker talar emot att denna skiljelinje överhuvudtaget är relevant för EU-politiken. Stor samstämmighet råder om värdet av fri rörlighet, den inre marknaden och visioner om hållbar tillväxt. Det finns ingen konflikt om skattenivåer eftersom EU i dagsläget inte tar ut skatt av medborgarna. Socialpolitik och välfärd är centrala frågor för höger-vänster-konflikt, men på dessa områden är det fortfarande medlemsländerna som har huvudansvaret (Berg & Spehar, 2011: 89–90). Att nå överenskommelser på det socialpolitiska området har hittills visat sig mycket svårare på den EU-nivån än nationellt (2011: 83).

Samtidigt finns en diskussion om att utveckla EU:s sociala dimension, som började ta form på 90-talet. Antagandet av sociala och arbetsmarknadspolitiska reformer sammanföll med att de socialdemokratiska regeringarna var i majoritet. På senare tid har majoriteten skiftat åt höger, och konservativa partiers åsikter om familjepolitik och traditionella värderingar har fått mer utrymme. Detta tyder på att höger-vänster-dimensionen kan hjälpa till att förklara EU:s utveckling över tid (Berg & Spehar, 2011: 53). EU:s arbete med sociala frågor idag

kännetecknas av en understödjande och kompletterande roll gentemot medlemsstaterna (Berg

& Spehar, 2011: 87). Lagstiftningen rör främst arbetsförhållanden, anti-diskriminering och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Unionens inflytande sträcker sig dock utöver detta, då man t.ex. använder budgeten för att finansiera olika projekt. Det relativa värdet av sådan ”soft power” har ökat på senare år, vilket kan ses som en följd av att förslag om ny lagstiftning har skapat stora konflikter och blockerats av motståndarna (Falkner, 2019: 316–317).

Positioneringarna i den europeiska socialpolitiska debatten skiljer sig delvis från nationell nivån. En anledning är att de stora skillnaderna i välfärdssystem och inkomstnivåer mellan medlemsländerna gör förutsättningarna för samverkan komplicerade. Ett EU-gemensamt välfärdsprojekt skulle kräva både ökad samsyn på välfärdsstatens uppgifter och en rättvis finansieringsmodell. Därför råder delade meningar inom europeiska vänster-partier. Vissa vill

(12)

8

se fler gemensamma regleringar för att förhindra lönedumpning och statliga nedskärningar som följd av den ekonomiska integrationen. Andra resonerar att välfärden bör hanteras nationellt, eftersom det annars finns risk att deras eget land sänker standarden till en

miniminivå. Som synes finns fler aspekter att ta hänsyn till än den ideologiska, och därför kan man inte förutsätta att partier direkt överför sin nationella socialpolitik till EU-nivån (Berg &

Spehar, 2011: 54–55).

Två EU-politiska frågor som tas upp i mitt studerade material och som får anses relevanta för höger-vänster-konflikt är den sociala pelaren och EU:s sammanhållningspolitik. Den sociala pelaren (European Pillar of Social Rights) har diskuterats mycket på senare år. EPSR är en lista på 20 principer som antogs av unionen 2017. Principerna är fördelade på områdena Lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, Rättvisa arbetsvillkor samt Social trygghet och inkludering. Vissa av dessa rättigheter omfattas av EU:s lagstiftande kompetens medan andra tillhör områden där EU har en stödjande roll (Aranguiz, 2018: 347–348). Enligt EU-

kommissionen är syftet med pelaren att främja ”ett starkt socialt EU som är rättvist,

inkluderande och fullt av möjligheter” (EU-kommissionen, u.å.). Den andra frågan är EU:s sammanhållningspolitik, ett begrepp som betecknar insatser för att utjämna de ekonomiska klyftorna mellan regioner. Ett viktigt motiv till detta är att den inre marknaden fungerar bättre om regionerna har mer lika förutsättningar. En stor del av denna omfördelningspolitik är EU:s strukturfonder som funnits i någon form sedan 70-talet. Fonderna har olika inriktning men utgör totalt sett ungefär en tredjedel av unionens budget (Falkner, 2019: 316–317).

2.4 Politisering och avpolitisering av EU

Det är allmänt vedertaget att EU har blivit mer politiserat över tid, om än från en mycket låg nivå. Denna utveckling tog fart i samband med det omstridda Maastrichtfördraget (1991) som fördjupade EU-samarbetet betydligt. EU har idag utvecklats från ett strikt ekonomiskt till ett politiskt samarbete. Simon Hix menar att eftersom dagens EU skapar vinnare och förlorare så är det ofrånkomligt att det delar väljarna längs politiska skiljelinjer (Hix, 2008). Inom den statsvetenskapliga forskningen förekommer två huvudsakliga hypoteser: den om

avpolitisering och den om ökad politisering av nationell EU-debatt. Tesen om avpolitisering kännetecknas av både kartellisering (att partierna går samman i tysta överenskommelser) och anti-system-opposition (EU-skepticism). Politisering kännetecknas å andra sidan av att det förekommer avvikande ställningstaganden rörande politikens innehåll (Loxbo, 2014: 128).

(13)

9

Hooghe och Marks ser politisering av EU på det sättet att viktiga frågor inte längre avgörs i slutna förhandlingar mellan eliter, utan numera befinner sig på den masspolitiska arenan. Det betyder att partierna måste ta hänsyn till väljaropinionen när de avgör hur de ska positionera sig så strategiskt som möjligt (2009: 7–8). Den ökade politiseringen har medfört att EU- politiken och den nationella politiken har blivit mer sammanlänkade och lika till sin struktur.

EU-frågorna bör inte ses som ett unikt politikområde, utan är nära kopplade till inhemska konflikter och politiska skiljelinjer som delar väljarna (Hooghe & Marks, 2009: 2).

I kontrast till den ökade politiseringen av EU överlag så talar många forskare om en låg nivå av politisering på den nationella debattarenan. Detta gäller i synnerhet mainstreampartierna.

Forskning har pekat på att EU i allmänhet betraktas som ett mittenprojekt, till vilket

mainstreampartier till både höger och vänster är positiva medan ytterkantspartierna är kritiska.

Därför har många studier försökt förstå hur ytterkantspartier driver på politiseringen av EU (Green-Pedersen, 2012: 116–117). Green-Pedersen (2012) och Hooghe och Marks (2009) ställer sig dock kritiska till denna forskningsagenda och lyfter fram mainstreampartiernas roll för politiseringen av EU-frågor – som ju även uppmärksammas i denna uppsats.

Mainstreampartier avstår alltså ofta från att politisera EU. En möjlig förklaring till detta är att de har formats utifrån höger-vänster-logiken och därför har svårt att sammanfoga EU-frågorna med sin ideologi. Hooghe och Marks menar att GAL-TAN-skalan är bättre på att förklara positioneringen av såväl partier som väljargrupper i förhållande till EU. Dissonansen mellan traditionell höger- eller vänsterideologi och EU antas få stora implikationer för den nationella EU-debatten. Överlag kan sägas att EU-debatt skapar osäkerhet för dessa partier. De riskerar både interna strider, splittring av den egna väljarkåren samt att alliera sig med partier av motsatt ideologi. Detta är en stor skillnad gentemot ytterkantspartier som ofta ligger närmare väljarnas EU-skeptiska attityder och därför har starka motiv att föra upp frågan på agendan.

Mainstreampartierna förlorar däremot ofta på detta (Hooghe & Marks, 2009: 16–18).

Hooghe och Marks tes om att mainstreampartier saknar partistrategiska incitament att politisera EU-frågor utvecklas vidare av Green-Pedersen (2012). Författaren ställer upp två kriterier som måste vara uppfyllda för att ett parti ska tjäna på att politisera en fråga. Det första är koalitionskriteriet, som handlar om huruvida frågan kan inkorporeras i en vänster- höger-konflikt. Det är bland annat viktigt för att partiet ska kunna hålla samman sitt traditionella block. Det andra kriteriet är valkriteriet, som helt enkelt handlar om att partier uppmärksammar frågor där de har väljaropinionen med sig. Dessa antaganden leder

(14)

10

författaren till slutsatsen att vi inte kan vänta oss någon betydande politisering av EU framöver. Detta bekräftas i hans fallstudie av dansk EU-debatt (Green-Pedersen, 2012: 121–

122).

Green-Pedersen poängterar särskilt att politisering av EU handlar om huruvida

mainstreampartierna väljer att föra upp frågan på agendan. Viljan att stärka det egna partiet bör ses som den främsta förklaringsfaktorn, även om han tillägger att parti-ideologi också spelar en viss roll. Vad som däremot inte avgör graden av politisering är väljarnas påstådda ointresse för EU-frågor. Detta anser författaren bevisas av de högljudda debatter som omgärdat flera nationella folkomröstningar, exempelvis om euron. Poängen är att mainstreampartierna har stor makt över den politiska agendan, men som tidigare nämnts saknar de incitament att bryta sitt ”pro-EU consensus”. Politiseringen skulle dock kunna öka om väljarnas EU-skepticism blir så utbredd att mainstreampartierna kan vara säkra på att ha majoriteten med sig om de byter åsikt (Green-Pedersen, 2012: 126–128).

En forskare som betraktar EU:s påverkan på nationella politiska debatter som problematisk är Peter Mair. Han menar att eftersom själva EU är avpolitiserat så gör unionens ökade

inflytande att allt fler politikområden avpolitiseras även på nationell nivå. Detta för medlemsstaterna närmare ”the status of polities without politics” (Mair, 2007: 8). Den europeiska beslutsnivån urholkar den öppna oppositionen genom att begränsa både parlamentens och regeringarnas makt. Klassisk opposition riktad mot politiken innehåll existerar visserligen, men är ineffektiv. Mair hävdar att mainstreampartier har intresse av att avpolitisera EU eftersom det ger beslutsfattarna i stort sett fria händer att agera. På så sätt har utrymmet för klassisk opposition i parlamenten, till exempel mellan vänster- och

högeralternativ, minskat (2007: 11–14). Betoningen på samsyn och expertstyre har tjänat EU väl under lång tid men har också bidragit till den urholkning av partipolitisk konkurrens och medborgerligt engagemang som vi enligt Mair ser i många länder idag (Mair, 2005: 24).

Synen på konsensus mellan partier som något problematiskt delas av Simon Hix, som

förespråkar djupare politisering för att minska på det demokratiska underskott som omgärdar EU-politiken (Hix, 2008; Follesdal & Hix, 2006).

2.5 Konflikt eller samsyn i riksdagen?

I en svensk kontext skriver Hans Hegeland att i takt med att EU-samarbetet har utökats så har allt fler inrikespolitiska frågor fått drag av utrikespolitik, vilken i Sverige traditionellt präglas av höga krav på samsyn. Mot den bakgrunden menar han att man kan anta att EU bidrar till att

(15)

11

minska den parlamentariska oppositionens roll. I en europeisk jämförelse har Sverige ett

”starkt” parlament, men samtidigt anses dess EU-arbete präglat av breda kompromisser (Hegeland, 2006: 19). Hegeland drar i sin studie slutsatsen att EU-frågorna präglas av mycket låg konfliktnivå i riksdagen (2006: 256).

Karl Loxbo (2014) och Christer Karlsson et al (2018) hittar däremot bevis på ökad politisering. I båda dessa studier undersöks oppositionen i riksdagens EU-nämnd. Loxbo finner att de två mest politiserade sakområdena i EU-nämndens debatter under åren 2006–

2012 var arbetsmarknadspolitik samt rättsliga- och inrikesfrågor. Inom båda områdena fanns en trend mot ökad politisering för hela perioden 1995–2012. Loxbos studie motsäger därför teorin om avpolitisering av den nationella EU-debatten. Dessutom visar han att de

arbetsmarknadspolitiska debatterna tydligt domineras av den klassiska vänster-höger- skiljelinjen. Detsamma gällde för politikområdet makro-ekonomisk reglering, medan andra skiljelinjer dominerade i andra frågor (Loxbo, 2014: 139–141). Sammantaget visar de nyare svenska studierna att det finns en livskraftig debatt om EU-frågorna i riksdagen, och att denna till stor del fokuserar på politikens innehåll och inte själva EU. Karlsson et al menar att

anledningen till att bilden av avpolitisering lever kvar är att partierna är dåliga på att

kommunicera de skillnader som finns till väljarna. Enligt författarna är det ett demokratiskt problem att oppositionen stannar inom riksdagen (2018: 14). Detta skulle kunna återknytas till teorierna om bristande incitament till politisering som beskrevs ovan.

2.6 Analysverktyg: Ideologiska idealtyper

Socialdemokraternas och Moderaternas ideologier, demokratisk socialism respektive liberalkonservatism, ligger till grund för det analysverktyg används för att besvara mina frågeställningar. Ideologierna har operationaliserats genom att skapa idealtyper. Idealtyp kan definieras som en sammanfattning av de väsentliga egenskaperna hos ett visst fenomen. En ideologisk idealtyp är en beskrivning av ideologin i sin renodlade form. Den är alltså inte en verklighetsbeskrivning, utan en tankekonstruktion som forskaren kan använda som

jämförelsepunkt för sina observationer (Beckman, 2007: 28). s

Idealtyperna redovisas i Tabell 1 och Tabell 2 nedan. I den mittersta kolumnen beskrivs ideologins ställningstaganden utifrån den vänstra kolumnens teman. Dessa ställningstaganden är sedan översatta till analyskategorier (koder) som kommer att användas för att sortera det empiriska materialet. Hur jag konstruerade idealtyperna beskrivs i metoddelen (avsnitt 3.3.3).

(16)

12 Tabell 1. Demokratisk socialism som idealtyp

Teman Ställningstaganden Analyskategorier

Grundvärderingar Jämlikhet och social rättvisa. Detta innefattar inte bara lika fri- och rättigheter, utan också att det offentliga omfördelar resurser och makt.

Verklig frihet förutsätter social rättvisa (Färm, 2007: 55–56). En moraliskt försvarbar

fördelning av resurser är helt centralt (Heywood, 2017: 126).

Solidaritet och kollektivism. Samverkan står över konkurrens. Arbetarklassen måste hålla ihop (Färm, 2007: 56). En moralisk kritik mot kapitalismen som anses driva människor till konkurrens (Heywood, 2017:125).

1. Ökad jämlikhet/rättvisa som mål

2. Solidaritet som mål

Samhällets viktigaste enhet

Historiskt arbetarklassen, numera ofta ”folket”

eller ”löntagarna”. Samtidigt är kampens mål att frigöra varje individ att kunna förverkliga sig själv (Färm, 2007: 57). Lagstiftning eller avtal om fackligt inflytande är viktigt för att stärka löntagarnas ställning (Larsson, 2014:

91).

3. Stärka

arbetarklassen/löntagarna

Ekonomisk organisation

Balans mellan stat och marknad

(blandekonomi), med relativt omfattande politiska regleringar (Heywood, 2017: 127).

Marknaden är i någon grad irrationell och omoralisk, och därför olämplig att styra samhället (Larsson, 2014: 90). Statligt och kooperativt ägande bör blandas med det privata (Larsson, 2014: 90; Färm, 2007: 63). Skatter ska tas ut för att finansiera ett allmänt välfärdssystem. Fördelningspolitik, såsom progressiv beskattning och bidrag, ska motverka för stora skillnader i makt och ägande.

4. Reglering av marknaden

5. Mer fördelningspolitik

Politikens roll (Vilket i denna uppsats ska förstås som EU:s roll)

Positiv syn på staten som samhällsbyggare.

Politiken ska användas för att främja individers frigörelse och självförverkligande. Det goda samhället är jämlikt och har en stark statsmakt under medborgerlig kontroll. Den politiska makten ska dock inte vara helt centraliserad (Larsson, 2014: 93–94). Samhället kan förändras till det bättre genom politiken och styrningen av ekonomin är central i detta (Färm, 2007: 57). Staten bör använda sin finansiella makt för att skapa full sysselsättning (Heywood, 2017: 128).

6. Politikens ska ta stort socialt ansvar

7. Positiv syn på demokratiskt majoritetsstyre

Syn på

samhällsförändring

Förändring ska ske genom gradvisa reformer och det är viktigt att dessa är demokratiskt beslutade. ”Politisk vilja” och att ledas av visioner om ett bättre samhälle betonas relativt mycket (Larsson, 2014: 88–89).

8. Politiska visioner betonas

(17)

13 Tabell 2. Liberalkonservatism som idealtyp

Teman Ställningstaganden Analyskategorier

Grundvärderingar Den enskildes frihet och rättigheter. Detta är grunden för ett civiliserat samhälle och måste stå över den politiska makten. Statens

grunduppgift är att agera i individernas intressen och skydda deras rättigheter (Hökmark, 2017).

Frihet och ansvar hänger samman. Individen har ansvar för sitt eget liv, men också gentemot samhällets olika institutioner (Hökmark, 2017;

Selling, 2018; Ljunggren, 2017).

9. Prioritera individens frihet och intressen 10. Frihet under ansvar

Samhällets viktigaste enhet

I stort sett en individualistisk samhällssyn (Lindström, 2020: 24). Samtidigt har individen sin hemhörighet i flera gemenskaper, i ett samhälle som är större än staten. Tillhörigheten måste hon få definiera själv (Hökmark, 2017;

Ljunggren, 2017). De naturliga gemenskaperna (t.ex. familj, släkt, hembygd) är viktiga för att forma gemensamma värderingar. Denna sfär följer en annan logik än den offentliga, och därför måste det politiska inflytandet begränsas (Selling, 2018; Johansson, 2017).

11. Bevara/stärka de små gemenskaperna

Ekonomisk organisation

Nyliberal konservatism – krav på

marknadsliberalisering, internationell frihandel, sänkta skatter och minskade offentliga utgifter (Gjorshoski, 2016: 79–82). Marknadslösningar och fri konkurrens är bästa sättet att skapa kvalitet och valfrihet. Därför bör relativt många offentliga verksamheter privatiseras

(Lindström, 2020: 24; Lindbom, 2008: 550).

Lägre inkomstskatt och sänkta bidrag skapar incitament att arbeta vilket medför sänkt arbetslöshet och bättre samhällsekonomi (Lindbom, 2008: 556).

12. Fri marknadsekonomi 13. Mindre

fördelningspolitik

Politikens roll (Vilket i denna uppsats ska förstås som EU:s roll)

Staten är till för medborgarna och får aldrig överordna sig dessa. Den enskildes rätt (såsom äganderätt, avtalsrätt och valfrihet) ska värnas mot staten av staten. Den politiska majoritetens makt över människors privatliv ska begränsas.

Däremot krävs en stark rättsstat med starka värderingar. Politiska interventioner ska vara begränsade men effektiva (Johansson, 2017;

Hökmark, 2017; Selling, 2018).

14. Politikens sociala ansvar ska vara begränsat 15. Stärka rättsstaten

Syn på

samhällsförändring

Förespråkar gradvisa reformer av samhället i liberal riktning. Försiktighet och pragmatism ses som viktigt (Lindbom, 2008: 555). Politiken ska inte försöka forma människor/samhället efter en idealbild utan fokusera på att lösa konkreta problem (Hökmark, 2017; Johansson, 2017).

16. Politiken ska syfta till problemlösning hellre än visioner

(18)

14

3. Metod och material

3.1 Fallstudien som forskningsdesign

Min forskningsdesign är att betrakta som en fallstudie, där studieobjektet är ”ett fall av”

mainstreampartiers agerande i EU-politiska debatter med fokus på ideologi och konflikt.

Resultatens förklaringskraft begränsas av det faktum att det inte görs någon jämförelse med andra fall. Samtidigt menar jag att innehållet i svenska riksdagsdebatter är av politisk betydelse i sig, och därför motiverar till en fallstudie. Trots att man inte kan generalisera resultaten från ett enskilt fall så kan den ökade förståelsen vara relevant för framtida

forskning. För att detta ska vara möjligt är den teoretiska kopplingen central (Toshkov, 2018:

234–235). Att göra en komparativ studie, antingen mellan olika europeiska parlament eller av riksdagsdebatternas utveckling över tid, hade varit intressant men var inte möjligt inom uppsatsens begränsade tidsram.

3.2 Urval av material

Ideologier kan studeras i olika typer av material, såsom policydokument, partiprogram, utredningar, böcker, medierapportering och politiska debatter (Bergström & Svärd, 2018:

138–139). Jag har valt att studera kammardebatter om EU i Sveriges riksdag. Andra källor som hade kunnat informera om partiernas ideologiska EU-politik är t.ex. partiprogram och valmanifest. Vad jag vill fånga in i denna uppsats är dock hur EU-debatten förs i praktiken. I ett partiprogram är det enkelt att rada upp ideologiskt färgade förslag och målbilder, men detta innebär inte nödvändigtvis att partiet driver frågorna. Genom att studera debattinlägg menar jag att man får en bild av vilka EU-frågor partierna faktiskt prioriterar. Därmed kan

kammardebatter betraktas som en arena där partierna skapar politisering och där eventuella konflikter synliggörs. Urvalsramen för min studie är därmed kammarprotokoll, som gått att finna på riksdagens webbplats. Sådana debatter är av olika slag, t.ex. finns allmänpolitiska debatter, frågestunder och partiledardebatter. Cirka fyra gånger per år kommer statsministern till kammaren för att återrapportera från Europeiska rådets möte (Riksdagen, 2021). Det viktiga för urvalet till min studie att debatterna som analyseras i någon grad handlar om EU- politik, vilket kan benämnas som ett kriterieurval (Bryman, 2012: 419).

Mängden material har behövt avgränsas på flera sätt för att göra studien genomförbar.

Tidsmässigt har jag valt att avgränsa urvalet till riksdagsåret 2018/19. Anledningen till att jag valde detta år är att det då var Europaparlamentsval (26 maj 2019). Tanken är att om partierna

(19)

15

politiserar EU-frågor utifrån sin ideologi så borde de göra det under denna period, och kanske framför allt kort före valet. Strategin kan beskrivas som att undersöka det mest sannolika fallet (Bryman, 2012: 71). Om partierna inte politiserade EU under denna period är det osannolikt att de gör det när det inte är valår.

Nästa steg i urvalsprocessen var att ta reda på vilka av de 110 kammardebatterna från detta riksdagsår som var relevanta att studera. Detta gjordes genom att söka på ”Europeiska unionen” bland kammardebatterna på riksdagens hemsida. Detta gav 56 träffar för den aktuella tidsperioden. För att ta reda på vilka av dessa debatter som faktiskt behandlade EU- politik, och inte bara råkade innehålla sökordet, så gick jag igenom innehållsförteckningarna.

Om inget debattämne direkt rörde EU (alternativt utrikespolitik med många omnämnanden av EU) så uteslöts debatten. Detsamma gällde om EU-politik debatterades utan inlägg från Socialdemokraterna eller Moderaterna. Regeringsförklaringen och partiledardebatterna valde jag att inkludera trots att de inte har specificerade debattämnen, eftersom det är särskilt relevant att analysera hur partiledarna positionerar sig i EU-debatten. Efter denna urvalsprocess återstod 29 debatter att analysera. Det hade varit intressant att studera fler debatter och från en längre tidsperiod, men det på grund av tidsbegränsningen har det inte varit möjligt.

3.3 Idéanalys-metoden

En statsvetenskaplig idéanalys innebär helt enkelt att studera politiska budskap, ofta med någon form av textanalys. Detta kan göras på olika sätt och med olika syften. En vanlig indelning är beskrivande analyser, idékritik och förklarande analyser. Dessa kan med fördel kombineras (Beckman, 2007: 11–14). Min studie är till största del en beskrivande idéanalys, som går ut på att kategorisera det ideologiska innehållet i partiernas debattinlägg utifrån ett förbestämt analysschema. Motivet till att angripa materialet systematiskt är att man då kan identifiera aspekter som inte är direkt uppenbara (Beckman, 2007: 49). Analysschemat utgörs av en idealtyp för demokratisk socialism och en för liberalkonservatism (se Tabell 1 och 2).

Analysverktygets syfte är både att sortera i materialet och att koppla det till teori, vilket är nödvändigt för att en beskrivande idéanalys ska ha vetenskaplig relevans (Beckman, 2007:

20). Möjligheten att förenkla och operationalisera ideologierna gör idealtyper till ett lämpligt analysverktyg för min studie. Att min idéanalys är kvalitativ innebär att fokus inte ligger på att kvantifiera det ideologiska innehållet (även om det görs) utan att jag snarare strävar efter att förstå hur ideologi används (detta utvecklas i avsnitt 3.3.4 om kodningsprocessen).

(20)

16

Svaren på samtliga frågeställningar kommer att grunda sig i denna systematiska kategorisering av materialet. Frågeställning 1 (Hur använder Socialdemokraterna och Moderaterna ideologiska argument i EU-debatter?) kommer att besvaras genom att

sammanställa de ideologiska argument som identifierats. För att svara på frågeställning 2 (I vilken grad präglas debatterna av höger-vänster-konflikt?) flyttas fokus till förekomsten av ideologisk konflikt och hur denna konstrueras av partierna. Detta kan betraktas som en analys av hur olika idéer förhåller sig till varandra, vilket är en vanlig del av idéanalytiska studier (Bergström & Svärd, 2018: 141). Frågeställning 3 (Hur väl lyckas partierna överföra sin ideologi till EU-nivån?) är både beskrivande och analytisk, då jag kommer att ta hjälp av teori för att göra en egen tolkning av hur väl partierna integrerar ideologi och EU-politik.

3.3.2 Möjliga nackdelar med metoden

En risk som är särskilt relevant att beakta i kvalitativa studier är skillnaden mellan sanning och tolkning. Idéanalys-metoden kan kritiseras för att inte vara objektiv, eftersom forskaren alltid gör en tolkning av materialet utifrån sin egen förförståelse. Valet av teoretisk

begreppsram kommer oundvikligen att påverka resultatet. Detta behöver dock inte vara ett problem, så länge forskaren tydligt redovisar de teoretiska utgångpunkterna och motiverar varför de är relevanta (Beckman, 2007: 22–23). Ett viktigt underliggande antagande som format designen av denna studie är att politiska uttalanden är att betrakta som handlingar, i den mening att de kan användas av aktörer för att uppnå ett visst syfte. Samband mellan motiv och handling är inte en självklarhet inom all kvalitativ forskning, men nödvändigt för de teoretiska kopplingar som jag vill göra i resultatdiskussionen (Beckman, 2007: 91–92).

Som nämndes ovan är fördelen med att använda idealtyper att ideologierna förenklas och kan utgöra en jämförelsepunkt för det empiriska materialet. Utmaningen är att utforma detta analysverktyg på ett bra sätt. Forskaren behöver dels hitta information om ideologin, dels avgränsa vilka egenskaper som är mest relevanta utifrån studiens syfte (Vedung, 2018: 149).

Med idealtyper finns alltid en risk att de är för breda, så att irrelevanta delar fångas upp, eller för snäva, så att man blir tvungen att ”tvinga in” materialet i modellen. Vad gäller

analyskategorierna som appliceras på texten ska dessa vara tydliga och får inte överlappa (Bergström & Svärd, 2018: 166). Vilka källor som ligger till grund för idealtyperna samt vilka praktiska avvägningar som har gjorts i konstruktionen redovisas i följande avsnitt.

(21)

17 3.3.3 Konstruktion av idealtyper

För att säkerställa validiteten hos idealtyperna har en mängd källor om ideologierna studerats (Bryman, 2012: 171). Att idealtyperna utformas noggrant är viktigt eftersom de utgör länken mellan teori och empiri, eller med andra ord operationaliseringen av teorin (Bryman, 2012:

161). En viktig del av arbetet har varit avgränsning, eftersom alla aspekter av ideologierna inte är relevanta för min analys. Syftet var framför allt att sätta höger-vänster-konflikten i fokus. Jag har därför utgått ifrån en relativt snäv, socio-ekonomisk definition av höger- vänster-skalan. Alla aspekter som inkluderats i idealtyperna är inte direkt kopplade till ekonomisk politik, men har utifrån litteraturen bedömts som mycket viktiga för ideologierna som helhet. Mot denna bakgrund så har idealtyperna strukturerats utifrån temana

Grundläggande värderingar, Samhällets viktigaste enhet, Ekonomisk organisation, Politikens roll samt Syn på samhällsförändring. Detta är teman som används i flera ideologiböcker (Larsson, 2014; Ljunggren, 2008; Färm, 2007). Teman som jag inte anser direkt kopplade till höger-vänster-konflikt, t.ex. människosyn och kunskapssyn, har uteslutits ur idealtyperna.

Även temat ”Syn på internationellt samarbete” har uteslutits, av två anledningar. Dels är det inte centralt för ekonomisk politik, dels har Socialdemokraterna och Moderaterna en liknande positiv grundinställning till internationellt samarbete (se avsnitt 2.2). Syftet med min uppsats är just att flytta fokus från denna fråga till hur partierna, utifrån sina ideologiska positioner, debatterar EU-samarbetets innehåll.

Den socialdemokratiska ideologin är sammanfattad utifrån böcker om politiska ideologier (Färm, 2007; Larsson, 2014; Heywood, 2017). Den liberalkonservativa ideologin beskrivs inte i ideologiböcker, och är därför sammanfattad utifrån vetenskapliga artiklar som rör Moderaternas ideologiska utveckling (Lindström, 2020; Ekengren & Oscarsson, 2016;

Lindbom, 2008) samt en artikel om konservatism där Moderaterna omnämns (Gjorshoski, 2016). Denna information har kompletterats med icke-vetenskapliga artiklar som diskuterar liberalkonservatism. Dels från den liberalkonservativa nättidningen Svensk Tidskrift, dels från tankesmedjan Timbros nätmagasin Smedjan. Motivet till att använda dessa källor var att de fokuserar på den liberalkonservativa ideologin. Vad jag ville undvika var att göra en egen tolkning utifrån t.ex. Moderaternas partiprogram, eftersom det hade blivit en analys i sig.

Artiklarna är publicerade år 2017 eller senare, vilket innebär att de ger en aktuell bild av hur liberalkonservatismen uppfattas. Det hade visserligen varit önskvärt att beskriva de

socialdemokratiska och liberalkonservativa ideologierna utifrån samma typ av källor, men då det inte var möjligt bedömde jag att de nämnda källorna blev en lämplig lösning.

(22)

18

För att analysen inte skulle bli för komplicerad var jag tvungen att avgränsa antalet

analyskategorier. Vissa ställningstaganden är inte omgjorda till koder eftersom de inte skiljer sig mellan ideologierna – t.ex. förespråkar båda yttrandefrihet, demokratiskt styrsätt och gradvisa reformer som metod för samhällsförändring. Syftet med analyskategorierna är att fånga in det som skiljer. De är också konstruerande för att inte överlappa, t.ex. genom att inte inkludera mer än en kod för ”individens frihet” trots att detta betonas inom flera teman i den liberalkonservativa ideologin.

3.3.4 Kodningsprocessen

Kodningen gjordes genom att läsa igenom samtliga debatter i urvalet och kategorisera Socialdemokraternas och Moderaternas inlägg utifrån mitt analysschema. Eftersom jag inte ville utesluta möjligheten att partiernas uttalanden innehåller element från ”motståndarsidans”

ideologi så applicerades båda idealtyperna på samtliga debattinlägg. För att göra

kodningsarbetet så enkelt som möjligt och undvika godtyckligheten i att använda samma kod flera gånger i följd valde jag att låta textenheten vara flytande. Det innebär att en kod i min analys kan beskriva allt ifrån en del av en mening till ett helt debattinlägg. I vissa fall kunde samma uttalande överensstämma med flera koder. Syftet med denna strategi var att fokusera på argumentens innehåll. En konsekvens av detta är att räkning av koderna blir missvisande.

Även det faktum att jag har kodat olika många debattinlägg från respektive parti gör det omöjligt att säga något om ideologiskt innehåll endast genom att jämföra kodernas antal (även om det kan vara en riktlinje). För att undvika denna stora risk har kodningsresultatet hanterats som kvalitativ data. Det innebär att resultaten beskrivs i textform och att jag strävar efter att framhålla de ideologiska uttalandena i sin kontext.

En grundläggande del av kodningsarbetet var att urskilja vilka uttalanden som verkligen handlade om EU. Att dra gränsen mellan europeisk och nationell politik är inte alltid helt enkelt, men nödvändigt för att säkerställa att analysens validitet (Bryman, 2012: 171). Under kodningen strävade jag efter att inte inkludera uttalanden om inrikespolitik även om de uttalas i samband med diskussion av en EU-fråga. Detta eftersom det skulle ge en missvisande bild av hur ideologi används i just EU-frågorna. En närmare beskrivning av hur varje kod i analysschemat har tolkats rent praktiskt finns i Bilaga 1.

Även reliabilitet har varit angeläget att ta hänsyn till under kodningsprocessen, och jag har därför vidtagit åtgärder för att öka analysens tillförlitlighet. En risk att hantera handlar om stabiliteten i mitt användande av analysverktyget, det vill säga att jag kan ha tolkat det olika

(23)

19

under arbetets gång. Under kodningen av de första debatterna gjordes flera mindre ändringar i analysschemat för att det bättre skulle spegla relevanta delar av materialet (dock utan att ändra dess teoretiska innehåll). På grund av dessa justeringar och min ökade säkerhet i

appliceringen av koderna valde jag att analysera de tre första debatterna en gång till i slutet av kodningsarbetet. Detta resulterade i vissa mindre ändringar. Överlag menar jag dock att analysverktyget har visat sig tillräckligt tillförlitligt för den här undersökningens syften. Att ytterligare testa reliabiliteten genom att låta någon annan använda analysverktyget hade varit önskvärt, men var på grund av tidsbrist inte möjligt (Bryman, 2012: 168).

4. Resultat och analys

I detta avsnitt redovisas och analyseras resultatet av kodningen av riksdagsdebatterna utifrån studiens tre frågeställningar.

4.1 Hur använder Socialdemokraterna och Moderaterna ideologiska argument i EU-debatter?

4.1.1 Översikt

Figur 1 nedan visar det totala resultatet av kodningen av debatterna i diagramform. Syftet med diagrammet är att ge en överskådlig bild av kodningsresultatet och därmed underlätta

förståelsen av de mer detaljerade beskrivningar som kommer att följa. Diagrammet kan i sig inte användas för att dra några slutsatser om partiernas användande av ideologi, vilket har att göra med problemet med räkning som avhandlades i föregående avsnitt. Dessutom kodades betydligt fler inlägg från Socialdemokraterna än Moderaterna, vilket beror på att de förra satt i regeringsställning under den analyserade perioden. Ungefär hälften av de analyserade

debatterna bestod, helt eller delvis, av frågestunder med ministrar eller statsministerns

återrapportering från Europeiska Rådet. Under denna typ av sammankomster blir det naturligt att socialdemokratiska företrädare talar mer. Det totala kodningsresultatet i tabellform,

inklusive resultatet för varje enskilt kammarprotokoll, finns i Bilaga 2.

(24)

20 Figur 1. Antal kodade uttalanden i samtliga debatter

I diagrammet är koderna placerade på x-axeln. Siffran står för koden i de ideologiska idealtyperna, kombinerat med bokstaven ”s” eller ”m” för parti. De socialdemokratiska koderna 1-8 har röda staplar, de

liberalkonservativa 9-16 har blå. På y-axeln visas frekvensen av koderna. En kod utan motsvarande stapel betyder att frekvensen var noll.

Trots dessa begränsningar för kvantitativ jämförelse menar jag att Figur 1 bidrar med en del grundläggande information. För det första visar den att vissa analyskategorier användes betydligt mer än andra. Vissa aspekter av demokratisk socialism och liberalkonservatism framstår som relevanta i EU-debatten (t.ex. koderna 1, 6, 12 och 15). Andra förekommer nästan inte alls (t.ex. 5, 7, 9, 10 och 11). Dessa skillnader beskrivs närmare nedan. En andra övergripande insikt rör antalet applicerade koder överhuvudtaget. På y-axeln kan ses att den vanligaste koden användes 39 gånger och att endast två andra koder användes mer än 30 gånger. Då antalet analyserade kammarprotokoll var 29 stycken kan konstateras att

majoriteten av koderna förekom mindre än en gång per debatt. Detta indikerar att ideologiska argument inte var särskilt vanligt förekommande i debatterna totalt sett.

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

1s 1m 2s 2m 3s 3m 4s 4m 5s 5m 6s 6m 7s 7m 8s 8m 9s 9m 10s 10m 11s 11m 12s 12m 13s 13m 14s 14m 15s 15m 16s 16m

(25)

21

Figur 2. Antal kodade uttalanden i partiledardebatterna

I diagrammet är koderna placerade på x-axeln. Siffran står för koden i de ideologiska idealtyperna, kombinerat med bokstaven ”s” eller ”m” för parti. De socialdemokratiska koderna 1-8 har röda staplar, de

liberalkonservativa 9-16 har blå. På y-axeln visas frekvensen av koderna. En kod utan motsvarande stapel betyder att frekvensen var noll.

För att undkomma problemet med olika antal debattinlägg redovisas även kodningsresultatet för partiledardebatterna (Figur 2). Under dessa deltog partierna på lika villkor och med

ungefär lika många inlägg. Riksdagsåret 2018/19 genomfördes tre partiledardebatter, varav en med särskild anledning av valet till Europaparlamentet (protokoll 2018/19:88). Nästan alla kodningar i diagrammet ovan kommer från denna enda debatt. Nedan kommer jag att beskriva partiernas användning av ideologiska argument i mer detalj, utifrån idealtypernas teman. Då antalet koder är stort kommer beskrivningen att inriktas på de resultat jag finner mest relevanta.

4.1.2 Grundvärderingar

Detta tema omfattar de socialdemokratiska grundvärderingarna 1. Ökad jämlikhet/rättvisa som mål och 2. Solidaritet som mål, samt de liberalkonservativa grundvärderingarna 9.

Prioritera individens frihet och intressen och 10. Frihet under ansvar. De socialdemokratiska grundvärderingarna förekom relativt ofta (se Figur 1) och var klart koncentrerade till det socialdemokratiska partiet. Moderata företrädare talade inte om jämlikhet i samma utsträckning. Undantagen var då man tog upp dagens europeiska migrationspolitik som orättvis (Prot. 2018/19:88: 20) och då man förespråkade ett jämställdhetsperspektiv i tillsättningen av EU:s högsta poster (Prot. 2018/19:99: 3). Socialdemokraterna delade dessa ståndpunkter men talade också om jämlikhet som en mer övergripande vision för framtidens

0 2 4 6 8 10 12 14

1s 1m 2s 2m 3s 3m 4s 4m 5s 5m 6s 6m 7s 7m 8s 8m 9s 9m 10s 10m 11s 11m 12s 12m 13s 13m 14s 14m 15s 15m 16s 16m

(26)

22

Europa. Genomgående i denna jämlikhetsretorik uttrycktes en vilja att förbättra för ”EU:s medborgare” som sammanhållen grupp, snarare än att referera särskilt till fattiga medborgare (se t.ex. Prot. 2018/19:52, 2018/19:88 samt 2018/19:99). Ibland framställdes ökad jämlikhet som ett sätt att värna demokratin i Europa (se Prot. 2018/19:93 och 2018/19:99).

Strävan efter jämlikhet, solidaritet med varandra, samarbete för det allmännas bästa och en ständig, obruten kamp för allas lika värde och rätt är vägen framåt för EU (Olle Thorell, S, Prot.

2018/19:52: 71).

De flesta uttalanden som kodats som solidaritet handlar om samma ämne, nämligen migrationspolitiken. Socialdemokraterna förespråkade i debatterna framtagandet av en gemensam europeisk migrationspolitik, och på detta ämne kunde flera typer av solidaritet urskiljas. Partiet talade om solidaritet med flyktingar och om vikten av att det rika Europa stöttar afrikanska länder så att antalet ekonomiska migranter minskar. Man talade också om solidaritet mellan EU:s medlemsländer och att dessa måste börja dela lika på ansvaret för asylsökande (se t.ex. Prot. 2018/19:31, 2018/19:52, 2018/19:88 samt 2018/19:93).

Vi behöver hjälpa länder i vår omvärld för att människor inte ska behöva göra de farliga

resorna, vi behöver ha koll på vår gräns och vi ska ha ett internt system som fungerar solidariskt (Stefan Löfven, S, prot. 2018/19:31: 11).

Samtidigt uttrycktes en begränsning av solidariteten, då man menade att syftet med det gemensamma migrationssystemet är att Sverige inte ska behöva ta större ansvar än andra länder. Att återgå till att göra det innan ett europeiskt fördelningssystem har skapats var enligt statsministern inte aktuellt (Prot. 2018/19:31: 8).

Moderaternas grundvärderingar förekom i extremt låg utsträckning i debatterna (se Figur 1), vilket rimligen inte kan bero på antalet kodade inlägg. Uttalanden om ”frihet under ansvar”

förekom överhuvudtaget inte, och inte heller några utvecklade resonemang om individens frihet. Ett av få uttalanden som kodats var då partiledaren uttryckte att ”friheten måste fortfarande försvaras mot rysk aggression” (Prot. 2018/19:88: 4). Utan att föregå analysen som kommer göras i senare avsnitt bör det nämnas något om varför de moderata

grundvärderingarna förekom så lite. För det första så har generella uttalanden om medborgerliga fri- och rättigheter inte kodats i min analys, eftersom det här inte finns anledning att vänta sig en ideologisk skillnad mellan partierna. Både moderata och

socialdemokratiska företrädare framhåller återkommande vikten av ett fritt Europa. En annan trolig anledning är att det liberalkonservativa försvaret för individens frihet gentemot staten är starkt kopplat till vissa politikområden, och att dessa helt enkelt inte omfattas av EU-debatten.

(27)

23

Oavsett orsak kan man konstatera att de liberalkonservativa grundsatserna lyste med sin frånvaro i mitt analyserade material.

4.1.3 Samhällets viktigaste enhet

Det andra temat omfattar koderna 3. Stärka arbetarklassen/löntagarna för socialdemokratin och 11. Bevara/stärka de små gemenskaperna för liberalkonservatismen. Även här syns en tydlig skillnad mellan partierna då den socialdemokratiska koden användes relativt ofta, medan den liberalkonservativa inte användes överhuvudtaget (se Figur 1). Anledningen skulle även här kunna vara att frågor där den liberalkonservativa synen framträder inte diskuterades i EU-debatterna. Till exempel diskuterades inte om förhållandet mellan individ, familj och stat.

Ett undantag var en ordväxling mellan Socialdemokraternas och Kristdemokraternas

partiledare om riktlinjer för jämställd föräldraförsäkring på EU-nivå. KD uttalade sig här till försvar för familjens rätt till självbestämmande, men Moderaterna gjorde inte något inlägg i diskussionen (Prot. 2018/19:64: 37–38).

Att löntagarna, eller ”vanligt folk” (Prot. 2018/19:44: 2), är samhällets viktigaste enhet framhölls återkommande av Socialdemokraterna. Jag kunde inte finna något exempel på att Moderaterna hänvisade till denna grupp. Under partiledardebatten inför

Europaparlamentsvalet talade statsministern om arbetares rättigheter så mycket som elva gånger. Detta skulle kunna tolkas som att Socialdemokraterna prioriterade den europeiska arbetsmarknadspolitiken som valfråga.

EU har med arbetsmarknaden att göra [...] Men tro inte att den arbetsmarknaden kommer att fungera om löntagare ställs mot löntagare! Vi måste någon gång förstå att de som gör jobbet, de som ser till att skapa de värden som vi kan fördela i politiken, är löntagarna. Tro inte att de tänker nöja sig med försämrade villkor (Stefan Löfven, S, Prot. 2018/19:88: 15).

Socialdemokraternas uppfattning att EU bör göra mer för arbetstagares rättigheter

motiverades bland annat med att medborgarnas rörlighet har ökat till följd av den ekonomiska integrationen, och att politiken därför måste motverka illojal konkurrens som pressar ner lönerna (se t.ex. Prot. 2018/19:52, 2018/19:93 samt 2018/19:65). Fackliga rättigheter uppmärksammades i frågan om det så kallade utstationeringsdirektivet, en EU-regel som berör fackföreningars rätt att ta strid mot utländska företag. Socialdemokraterna hävdade att de har drivit igenom en reform som gett fackföreningarna deras rättigheter tillbaka (Prot.

2018/19:88: 17). I debattinlägg om att förbättra för europeiska löntagare förekom flera gånger också argument om jämlikhet och att EU ska främja social trygghet (se t.ex. Prot. 2018/19:88 och 2018/19:94).

(28)

24 4.1.4 Ekonomisk organisation

Detta tema är det viktigaste för att ta reda på hur partierna uppmärksammar den ekonomiska höger-vänster-skalan. Temat omfattar koderna 4. Reglering av marknaden och 5. Mer fördelningspolitik för socialdemokratin, samt 12. Fri marknadsekonomi och 13. Mindre fördelningspolitik för liberalkonservatismen. I Figur 1 framgår att argument om fri eller reglerad marknad förekom betydligt oftare än argument om mer eller mindre

fördelningspolitik. Figuren visar också att Socialdemokraterna tog upp fri marknad som något positivt fler gånger än Moderaterna. Denna skillnad beror dock med stor sannolikhet på att fler S-inlägg kodades. I partiledardebatterna var fördelningen helt jämn (se Figur 2). Det övergripande intrycket av debatterna var att båda partierna stod upp för frihandel inom EU och ville utveckla denna ännu mer. Båda underströk Sveriges ekonomiska beroende av att kunna exportera till den europeiska marknaden (se t.ex. Prot. 2018/19:8, 2018/19:31, 2018/19:64 samt 2018/19:93).

Det är handeln som har skapat välstånd och bidragit till att miljontals människor lyfts ur

fattigdom världen över. Sverige ska vara den främsta rösten för frihandel inom EU och i världen (Hans Rothenberg, M, Prot. 2018/19:93: 91).

Vi vill utveckla den inre marknaden, vi vill undanröja flera handelshinder, vi vill främja den digitala marknaden och vi vill göra tjänster lika lättrörliga som varor (Hans Dahlgren, S, Prot.

2018/19:93: 125).

Med utgångpunkt i idealtyperna var det väntat att Moderaterna skulle tala varmt om frihandel och konkurrens, medan det var oväntat att Socialdemokraterna skulle göra detsamma.

Socialdemokraterna gjorde dock även vissa kopplingar mellan ekonomi och jämlikhet. T.ex.

menade man att den inre marknaden har skapat ekonomisk tillväxt som ”ger mer att fördela i form av mer välfärd och livschanser” (Prot. 2018/19:8: 54). Vad gäller reglering av

marknaden omtalades detta i relativt låg grad, men i linje med vad man kunde vänta sig uppmärksammade Socialdemokraterna detta betydligt fler gånger än Moderaterna.

Moderaterna nämnde exempelvis utveckling av EU:s system med utsläppsrätter (Prot.

2018/19:88: 27). Skepticism mot marknadsekonomin återfanns i princip inte debatterna, med undantag av vissa socialdemokratiska uttalanden att EU ska bekämpa skatteplanering och tvinga storföretag att ta ansvar (Prot. 2018/19:84: 38; 2018/19:88:2). Mer konkreta S-förslag om marknadsreglering rörde exempelvis skärpta regler på den digitala marknaden (Prot.

2018/19:24: 33) och reformering av EU:s statsstödsregler för att främja klimatomställningen (Prot. 2018/19:90: 35).

References

Outline

Related documents

Europaparlamentet uppmanar de berörda parterna att fortsätta det ärliga och uppriktiga samarbetet för att snabbt slutföra nödvändiga utredningar om vad som hänt alla personer

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en mekanism för att stoppa överföringar av asylsökande till medlemsstater som inte garanterar en fullständig och rättvis

(M) yrkar i kommittémotion 2016/17:3291 att riks- dagen ska ställa sig bakom det som anförs i motionen om att stärka grundlags- skyddet för de mänskliga rättigheterna på så sätt

Spelarna har inte heller visat upp en gränslöshet när de har småbråkat eller tjafsat vilket vi även i vår förförståelse upplevde var en normalitet i pojklagskulturen.

De pekar på Östergötland och menar att de lyckades korta köerna när man införde vårdval 2013, men att hörselvården blivit betydligt sämre!. Bland annat pekar man på att

Vi i HRF ska värna barnens rätt till en bra start i livet genom att arbeta för att landstingets habilitering tar en aktiv roll för att ge alla hörselskadade barn och ungdomar

När det gäller alla tre T-banebiblioteken talar man om att de ska fungera som den tredje platsen mellan arbetet, hemmet och skolan som också är social inriktning eftersom de då

luftföroreningar inte hade fått de förväntade effekterna. De mycket stora mänskliga och ekonomiska kostnaderna har ännu inte avspeglats i tillfredsställande åtgärder i hela EU. a)