Tillämpning av Self-Determination Theory (SDT) för
viktminskning genom ökad grad av fysisk aktivitet
Petrus Sulila Idrottsmedicin F, 15 hp Kandidatexamensuppsats
Våren 2013
Handledare: Examinator:
Andreas Isaksson & Michael Svensson Kajsa Gilenstam
Idrottsmedicinska enheten Idrottsmedicinska enheten
Institutionen för Kirurgisk och Institutionen för Kirurgisk och Perioperativ vetenskap, Umeå Universitet Perioperativ vetenskap, Umeå Universitet
2
Abstract
Worldwide people struggle with direct and indirect consequenses from overweight and obesity. Obesity is a major problem for the public health and there are many risk factors associated with obesity and with
developing metabolic diseases. These conditions results in major costs for communities. Physical activity is one key factor for weight-loss that has beneficial effetcs on health status. A growing number of studies have investigated Deci and Ryans Self- Determination Theory (SDT) for promoting and maintaining physical activity and weight loss. SDT assume that people have three psychological needs required to satisfy motivation and well-being. These needs are competence, autonomy and relatedness. Ryan and Deci also describe motivation as a continuum. There are three types of motivation; amotivation, extrinsic motivation and intrinsic motivation. When motivation is intrinsic, people behave for the interest of the behavior itself.
By supporting a person’s competence, autonomy and relatedness, a behavior can have a value that leads to maintaining of that behavior. The main purpose of this review was to investigate SDT as a framework for promoting physical activity and weight loss among overweight and obese adults. Most studies show that there is an increase of physical activity and weight loss when SDT has been used as a framework.
This review focus on SDT as a method for motivation to increase physical activity in treatment of overweight and obesity.
Keywords: Self-Determination Theory, motivation, physical activity, weight loss, autonomy
3
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 4
1.1 Syfte………..……… 5
2. Metod ... 5
3. Resultat med diskussion ... 6
3.1 Self determination theory………. ... 6
3.2 Från yttre motivation till internalisering och integration ... ..7
3.3 Främjande av självstyrd motivation och kompetens.………7
3.4 SDT i syfte att öka fysisk aktivitet…...……….7
3.5 Två olika undervisningsmetoder jämförs...………9
3.6 SDT-baserad studie via e-mail……….10
3.7 Självbestämmandets roll vid viktminskning.………...10
3.8 Långtidsstudier för utvärdering av SDT.………..11
3.9 SDT och Motiverande samtal...………12
4. Konklusion……….13
5. Referenser………..14
4
1. Inledning
Övervikt och fetma är ett växande problem världen över. I USA är omkring en tredjedel av den vuxna befolkningen drabbad av fetma (Ogden, et al, 2012) och i över hälften av länderna inom EU, åren 2008/09, led drygt 50 procent av befolkningen av övervikt och fetma (Eurostat, 2013).
I en rapport av Statens folkhälsoinstitut (2011a) framgår det att övervikt och fetma är ur ett historiskt perspektiv högt i Sverige, en tredjedel av kvinnorna och ungefär hälften av männen har visat sig vara
överviktiga (Statens folkhälsoinstitut, 2011a). Övervikt och fetma medför höga kostnader för samhället och i Sverige uppskattas kostnaderna vara 18 miljarder kronor per år (Statens folkhälsoinstitut, 2011b).
Enligt World Health Organisation (WHO, 2013) definieras övervikt och fetma som “abnormal or excessive fat accumulation that presents a risk to health”. En individ med body mass index (BMI) på 25 eller mer anses som överviktig medan en individ med BMI på 30 eller mer anses lida av fetma. Dessa hälsotillstånd kan bidra till att individen drabbas av metabola sjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och diabetes, samt cancer (WHO, 2013).
I en artikel av Grundy (2004) beskrivs fetma vara en riskfaktor för att drabbas av det metabola syndromet och ökar därmed risken för hjärt-och kärlsjukdomar (CVD). Detta beror enligt Grundy på att fettceller hos feta individer har en avvikande produktion och frisättning av en rad olika ämnen som ökar risken för att drabbas av detta sjukdomstillstånd. Det metabola syndromet omfattar bukfetma, högt blodtryck, höga blodfetter samt insulin resistans, och är utöver CVD även en riskfaktor för typ 2 diabetes (Grundy, 2004). Vidare beskriver Vuecnik & Stains (2012) att det finns ett samband mellan övervikt, fetma och cancer.
För att förebygga övervikt och fetma och dess följdsjukdomar är det viktigt att hålla en hälsosam kroppsvikt (BMI 19-24). Detta har visat sig kunna upprätthållas genom regelbunden fysisk aktivitet och hälsosam kosthållning (Vucenik & Stains, 2012). I dagsläget rekommenderas 30 minuter fysisk aktivitet per dag, men mycket tyder på att det krävs mer tid för fysisk aktivitet för att skapa långsiktig viktstabilitet eller
viktnedgång (Jakicic & Otto, 2005).
Dagens samhälle ställer inte samma fysiska krav på individen som förr och det finns en mängd med alternativ för att undvika fysisk aktivet (Wester, Wahlgren & Wedman, 2008). Eftersom överviktiga och feta individer har en större risk att drabbas av metabola sjukdomar och fysisk aktivitet har flera positiva effekter på dessa hälsotillstånd (Hellénius, 2008), är det viktigt vara fysiskt aktiv. För en individ som tidigare varit inaktiv och har relativt liten fysisk aktivitet i vardagen, krävs troligtvis en livsstilsförändring för att bli mer fysisk aktiv och för att förändra tidigare kostvanor. I syfte att uppnå detta krävs att individen förändrar sitt beteende, vilket kan vara en svår process (Wester et al., 2008). Motivation verkar spela en viktig roll för människors vilja att göra en förändring mot en aktivare livsstil (Sheldon, 2004).
5
En motivationsteori som använts i en rad olika interventionsstudier (Williams et al., 2009; William et al., 2004; Jolly et al., 2009) för livsstilsförändringar är Self- Determination Theory (SDT). Teorin bygger på att motivation styrs av tre psykologiska faktorer: kompetens, självbestämmande och samhörighet (Ryan & Deci, 2000a). I studier som innefattar fysisk aktivitet där SDT har använts som ramverk har det setts en ökning av fysisk aktivitet, motivation (Fortier et al., 2007; Silva et al., 2010) samt viktnedgång (William et al, 1996;
Teixeira et al., 2010) hos deltagarna.
1.1Syfte
Syftet med denna litteraturundersökning är att sammanställa tidigare forskning och belysa hur SDT kan användas för att främja livsstilsförändring mot en aktivare livsstil med regelbunden fysisk aktivitet och förändring av kostvanor hos personer med övervikt och fetma.
2. Metod
Innehållet i denna litteraturstudie bygger på publikationer om motivation, SDT, psykologi, fysisk aktivitet samt viktnedgång. De sökmotorer som användes för att finna artiklar var främst EBSCO och Pubmed.
Google Scholar och Google Books användes i andra hand. Urvalskriterierna för denna studie var att
artiklarna skulle vara på engelska och studierna utförda på människor, ytterligare kriterier var att deltagarna skulle vara vuxna och överviktiga eller feta. 26 artiklar har granskats i denna litteraturstudie varav 17 var originalstudier och nio sammanfattningsartiklar (reviews). Övriga referenser kommer från tryckta källor samt webbsidor. Figur 1 är inspirerad av Ryan och Deci (2000a).
Sökord som användes var: Self-Determination Theory, Motivation, Overweight, Obesity, Weight loss och Physical Activity.
6
3. Resultat med diskussion
3.1 Self-Determination Theory
Self-Determination Theory är en makroteori om motivation och den utgår ifrån att människan i sin natur är nyfiken och driven mot aktivitet. Dock finns det en sårbarhet mot passivitet. Människan kan vara engagerad och framåtsträvande, alternativt passiv och likgiltig (Ryan & Deci 2000a). Enligt Ryan och Deci (2000a) finns det tre psykologiska behov som beskrivs i SDT, vilka vi människor måste uppfylla för att kunna motivera oss själva och för att må bra. Dessa behov är kompetens, självbestämmande och samhörighet.
Kompetens innebär en individs tro på sin egen förmåga att klara av ett uppgiftspecifikt beteende medan självbestämmande hänvisar till en individs känsla att själv få bestämma över sitt beteende. Samhörighet refererar till en individs känsla för trygghet och samhörighet i en social grupp. Blir dessa behov inte
uppfyllda minskar motivationen och välmåendet vilket kan leda till passivitet och likgiltighet (Ryan & Deci, 2000a).
Figur 1. Illustrerad överblick av motivationsspannet enligt Self-Determination Theory.
Enligt SDT (Ryan & Deci, 2000b) kan motivation delas upp i tre olika typer: inre motivation, yttre motivation och amotivation. Inre motivation bygger på att ett beteende ger personlig tillfredställelse och vällust. För att den inre motivationen ska nå sin fulla effekt krävs det att beteendet ger en viss utmaning och en känsla av framgång. Yttre motivation hänvisar till att ett beteende utförs för att uppnå ett visst yttre utfall och det finns fyra olika nivåer av yttre motivation: integrerad reglering, identifierad reglering, introjicerad reglering och yttre reglering. Integrerad reglering är den yttre motivationsformen som har den högsta nivån av självbestämmande. Detta innebär att en individ har tagit till sig ett beteende och det sammanfaller med individens egna värderingar. Identifierad reglering innebär att individen identifierar sig med beteendet och värdesätter syftet och målet med beteendet. Introjicerad reglering går ut på individen inte fullt ut accepterar ett beteende som sitt eget. Beteendet utförs för att undvika ångest, skuld eller för att upprätthålla stolthet.
Yttre reglering är den sista formen av yttre motivation och den har den lägsta självbestämmande nivån. Ett Amotivation
• Ingen reglering
Yttre motivation
• Yttre reglering
• Introjicerad reglering
• Identifierad reglering
• Integrerad reglering
Inre motivation
• Inre reglering
7
beteende som styrs av yttre reglering motiveras av en yttre belöning eller av försök att undvika bestraffning.
Amotivation innebär att en individ har ingen motivation att agera överhuvudtaget. När en individ inte känner sig kompetent nog för att utföra ett beteende, inte värdesätter beteendet eller ser inget önskat utfall av
beteendet kan individen drabbas av amotivation. (Ryan & Deci, 2000b)
3.2. Från yttre motivation till internalisering och integration
Enligt Ryan och Deci (2000a) syftar internalisering på att en individ tar till sig ett beteende och värdesätter det som sitt eget. När beteendet får en högre förankring hos individen benämns det istället som integration.
Enligt SDT (Ryan & Deci, 2000a) känner människor större grad av självbestämmande när de internaliserar och integrerar med beteenden. För att underlätta internaliseringen och integreringen av beteenden som är motiverade av yttre faktorer krävs det att behoven av kompetens, självbestämmande och samhörighet uppfylls. Yttre motiverade beteenden är i sin natur inte intressanta och glädjegivande men kan ha ett värde om de leder till kontakt med andra människor och social tillhörighet. En individ utför sannolikt inte en handling om hon inte känner sig kompetent nog för att klara av den. I detta fall kan stöd för kompetens underlätta internalisering. Slutligen, för att underlätta internalisering och för att ett beteende ska bli integrerad är det viktigt att individen får ha en hög grad av självbestämmande. Genom att dessa behov tillfredsställs tillåts individer att aktivt omforma värderingar och beteenden till sina egna. (Ryan & Deci, 2000a) Vidare anser Ryan och Deci (2000a) att kunskap gällande faktorerna bakom positiva erfarenheter och
motivation har stor betydelse eftersom motivation möjligen är den viktigaste variabeln för förändring och för att vidmakthålla förändring. Denna kunskap kan eventuellt vara applicerbar och relevant för exempelvis hälsovägledare och coacher som jobbar med livsstilsförändringar.
3.3. Främjande av självstyrd motivation och kompetens
För att främja självstyrd motivation och kompetens för beteendeförändring i syfte att förbättra hälsan, föreslår SDT att hälsovägledare ska utöva aktivt lyssnande, respektera, samarbeta och stödja patienter
(Sheldon et al., 2003). Denna typ av stöd är enligt SDT främjande för att personer blir mer självbestämmande och för hälsovägledare kan detta vara ett praktiskt tillvägagångssätt (Williams & Deci, 2001; Williams et al., 2002; Williams et al., 2006). Enligt Williams (2002) leder denna typ av stöd till att den självstyrda
motivationen och kompetensen ökar hos patienterna samt att beteendeförändring underlättas.
3.4. SDT i syfte att öka fysisk aktivitet
I en studie av Fortier et al. (2007) användes en modell av SDT för att utvärdera ökning av fysisk aktivitet hos överviktiga män och kvinnor under 13 veckor. Den modell som användes i studien bestod av sju A (agenda, ask, advice, agress, assess, assist, arrange) (Fortier et al., 2006). Samtliga deltagare fick genomgå vägledande
8
mötessessioner med läkare innan de delades in i respektive grupp (kontroll eller experiment). Efter detta genomfördes en hälsogenomgång med samtliga deltagare bestående av de fyra första A:n (agenda, ask, advice och agree) medan experimentgruppens genomgång innefattade en genomgång bestående av samtliga A:n.
Utifrån de första fyra A:n fick samtliga deltagare en individanpassad aktivitetsordination där de
rekommenderades att ligga på 150 minuter fysisk aktivitet/vecka. Tillsammans med läkare kom deltagarna sedan överens om mål för den fysiska aktiviteten en månad framåt. Kontrollgruppen fick därefter ingen ytterligare aktivitetsrådgivning.
Experimentgruppen fick ytterligare sex mötessessioner med en hälsorådgivare för att stödja individens självbestämmande. Under dessa möten gick deltagarna igenom de tre sista A:n (assess, assist och arrange).
Hälsorådgivaren hjälpte deltagarna med att uppskatta och värdera deras aktivitetsbeteenden och därefter assistera dem i att lägga upp genomförbara aktivitetsmål. Deltagarna fick även stöd och uppmuntran för problemlösning samt koppling till kommunala tjänster av hälsorådgivaren. Dessutom arrangerades
uppföljningsmöten för deltagarna för att summera och diskutera utgång och olika tekniker för att förhindra återfall. Resultatet av studien visade att experimentgruppen hade högre självstyrd motivation och en högre känsla av självbestämmande vid sex veckor och det resulterade i högre fysisk aktivitetsnivå i slutet av studien vid 13 veckor. Det fanns ingen signifikant skillnad mellan grupperna gällande känslan av kompetens.
Kompetens mättes hos deltagarna i början av studien och efter sex veckor.
I Fortier et al. (2007) studie går det att se indikationer som stödjer SDT i en miljö för främjande av fysisk aktivitet. Deltagarna i experimentgruppen kände högre känsla av självbestämmande vilket resulterade i ökning av fysisk aktivitet. Dock hittades ingen skillnad gällande kompetens mellan grupperna. Kompetens mättes efter sex veckor och vid den tidpunkten hade experiment gruppen endast haft två möten med
hälsovägledare och det kan eventuellt ta längre tid att öka känslan av kompetens. Denna studie visar på att en mer omfattande hälsovägledning med självbestämmande i centrum verkar utmynna i en högre ökning av fysisk aktivitet. Dock går det att diskutera betydelsen av den uppmärksamhet som experimentgruppen fick jämfört med kontrollgruppen. Kan den extra uppmärksamheten vara anledningen till att experiment gruppen ökade mer i fysisk aktivitet eller berodde ökningen enbart på grund av att självbestämmande låg i fokus.
I en brittisk studie designat av Jolly et al. (2009) undersöktes fysisk aktivitet på recept och dess effektivitet hos 347 överviktiga eller feta kvinnor under en tre månaders period. Deltagarna delades upp i två grupper varav den ena gruppen ordinerades ett träningsupplägg baserat på SDT. Andra gruppen fungerade som en kontrollgrupp och ordinerades ett träningsupplägg utan inflytande av SDT. De individer som hamnade i SDT-baserade upplägget fick stöd av en hälsovägledare som var upplärd att ge stöd enligt principerna i SDT med självbestämmande i fokus. Hinder, risker och positiva effekter av fysisk aktivitet diskuterades.
9
Efter tre månader utvärderade Duda et al. (2009) utfallet av studien och kunde se att 30 % av samtliga
deltagare inte fullföljt interventionen. Vid uppföljningen efter sex månader deltog 55 % av deltagarna (Rouse et al., 2010). Ingen skillnad mellan grupperna gällande uppfattningen av hälsovägledarnas stöd för
självbestämmande hittades. Samtliga deltagare ökade sin fysiska aktivitet och upplevde sig mer välmående med högre livskvalité. De deltagare som kände stöd för självstyrande, oavsett vilken grupp de hamnade i, upplevde sig mer kompetenta, självbestämmande och kände mer samhörighet.
Omkring hälften av deltagarna fullföljde ej studien designat av Jolly et al (2009) vilket kan betyda att resultatet sett annorlunda ut om samtliga slutfört studien. Det som ger stöd för SDT är att de deltagare som kände stöd för självbestämmande upplevde sig mer kompetenta, självbestämmande och kände mer
samhörighet. Det kan dock ifrågasättas om hälsovägledarna som var upplärda enligt principerna i SDT gav stöd till deltagarna i enighet med teorin.
Det har observerats inom flera hälsobeteenden att en långsiktig förändring förväntas ta 2-3 år och 3-4 seriösa försök med återfall kan förväntas, men för varje misslyckande ökar sannolikheten att nästa försök blir lyckad (Sheldon, Williams & Joiner, 2003). Dessa två studier (Fortier et al., 2007; Jolly et al., 2009) kan eventuellt varit för korta för att observera en bestående beteendeförändring.
3.5. Två olika undervisningsmetoder jämförs
Edmunds, Ntoumanis och Duda (2007) undersökte en SDT inspirerad undervisningsmetod under tio veckor i en träningsmiljö. Deltagarna var enbart kvinnor och träningen utfördes i form av gruppträning med ett träningspass/vecka. Instruktören för gruppträningarna använde två olika utlärningsmetoder, en kontrollerad metod och en med stöd för individens självbestämmande i enighet med SDT. Den grupp som fick SDT- baserad undervisning erbjöds möjligheter att välja vilken typ av träning de ville genomföra och instruktören beaktade deras perspektiv. Kontrollgruppen fick därefter genomföra ett identiskt träningspass. Samtliga deltagare fick besvara frågor på hur de upplevde de olika stilarna samt hur deras motivation påverkades.
Resultat av studie visade att gruppen som fick SDT baserad undervisning hade högre känsla av samhörighet, kompetens samt högre närvaro på sina pass. Kontrollgruppen upplevde lägre stöd för självbestämmande ju längre studien pågick och fick sämre uppfattning om syftet med träningen. Däremot ökade känslan av kompetens och introjicerad reglering.
Craike (2008) undersökte vilken typ av motivation som drev personer att delta i fysisk aktivitet på fritiden.
Resultatet visade att inre motivation var starkt kopplat till fysisk aktivitet på fritiden. Integrerad reglering hade även positiv påverkan till fysisk aktivitet på fritiden medan yttre reglering dock hade en negativ påverkan. Studien visade att autonom motivation drev personer att delta i större grad än om de var styrda.
10
Enligt SDT (Ryan & Deci, 2000a) är en undervisningsstil med stöd för individens självbestämmande överlägsen ett kontrollerande och styrande förhållningssätt. Edmund et al. (2007) studie ger stöd för den uppfattningen i och med att känslan av kompetens och samhörighet samt att närvaron var högre på de pass som hade SDT-baserad undervisning. Även Craikes (2008) undersökning om motivation gick i samma linje då den visade att självstyrd motivation drev personer i högre grad än om motivationen var styrd av yttre faktorer. När du möter en person som är inaktiv och har problem med vikten men som vill bli mer fysiskt aktiv kan det vara bra att ta reda på vilken typ av motivation som driver denna person. Här går det att använda tekniker från motiverande samtal (Rollnick, Miller & Butler 2009) som fråga och aktivt lyssna för att få en bild av var inom motivationsspannet personen befinner sig. Därefter försöka hjälpa personen att öka sin fysiska aktivitet. För att öka känslan av samhörighet kan en miljö där personerna kan träna tillsamman med signifikanta andra och utbyta erfarenheter kring fysisk aktivitet och viktnedgång vara betydelsefull.
3.6. SDT-baserad studie via e-mail
I en studie av Levy och Cardinal (2004) genomfördes en SDT-baserad intervention via e-mail i syfte att öka kvinnors fysiska aktivitet. Kvinnorna mottog information om strategier för självbestämmande, kompetens och samhörighet gällande fysisk aktivitet. Kontrollgruppen fick standardrekommendationer för fysisk aktivitet. Vid studiens slut efter två månader fanns det ett bortfall på 32 %. Resultaten visade att samtliga kvarvarande kvinnor ökat sin fysiska aktivitet men det fanns inget stöd för att den SDT-baserade
informationen var bättre.
Bortfallet i studien av Levy & Cardinal (2004) var relativt stort och metoden gav inget stöd för SDT. Det kan möjligtvis vara bättre med en metod där människor möts ansikte mot ansikte. Dock finns ekonomiska
fördelar med sådan metod och vidare forskning kan dra nytta av detta genom att en stor population kan kontaktas till en relativt låg kostnad.
3.7. Självbestämmandets roll vid viktminskning
I en studie av Williams, Grow, Freedman, Ryan och Deci (1996) undersöktes viktreducering hos 94 sjukligt feta och överviktiga medelålders män och kvinnor. Resultatet av studien visade att deltagare som visade mest självstyrd motivation var mest benägna att tappa vikt under en sex månader lång diet samt bibehålla deras viktreducering efter dieten. Studien bedrevs under sex månader med en uppföljning efter 23 månader.
Inledningsvis fick deltagarna inta en lågkaloriföda samt delta i gruppmöten med en psykolog. Syftet med dessa möten var att stödja deltagarna och tillhandahålla dem med tekniker för att hitta relevanta beteenden för viktminskning. Deltagarna fick även träffa kostrådgivare och träningsfysiologer för rådgivning. Fem till tio veckor in i programmet fick deltagarna svara på Treatment Self-Regulation Questionnaire (TSRQ), varav 94 personer avslutade formuläret och fortsatte i studien. Vid uppföljningen efter 23 månader deltog endast 52
11
personer. Resultatet i Williams et al. (1996) studie visar att deltagarnas BMI sjönk med 20 % efter 6 månader. Efter 23 månader hade deltagarnas BMI ökat med 6 % men låg fortfarande lägre än den initiala vikten. Slutsatsen från denna studie visar att deltagarnas självstyrda motivation var avgörande för
deltaganden på möten samt den uppnådda viktreducering som sågs efter 23 månader.
Även i studien av Williams et al. (1996) var bortfallet relativt stort vilket eventuellt kan betyda att dessa deltagare inte var tillräckligt motiverade att fortsätta jobba med sin viktminskning. Den stora
viktminskningen efter sex månader berodde troligtvis till stor del på den lågkaloriföda som deltagarna fick inta och när de gick över till vanlig kost sågs en viktökning. Att deltagarnas självstyrda motivation drev dem till att fortsätta i studien sammanfaller med SDT.
För den som bemöter överviktiga och feta individer är det enligt SDT (Ryan & Deci, 2000) viktigt att ge stöd för individens egna val och initiativ mot förändring samt att informera om valmöjligheter om hur individen kan öka den fysiska aktiviteten samt förändra kostvanor.
3.8. Långtidsstudier för utvärdering av SDT
I en studie designat av Silva et al. (2008) utvärderades SDT för fysisk aktivitet och viktnedgång hos 259 överviktiga och feta kvinnor i åldrarna 25 till 50 år. En experiment- och kontrollgrupp upprättades där experimentgruppen deltog i ett flertal gruppmöten under ett år. Kontrollgruppen fick en allmän läroplan för hälsa bestående av en tre till sex veckor lång undervisning. Efter ett respektive två år efter avslutad
intervention, utfördes en uppföljning av samtliga deltagare. Deltagarna i experimentgruppen deltog på möten med specialiserade läkare, psykologer, dietister och träningsfysiologer där fysisk aktivitet, näring och
beteendeförändringar diskuterades. Deltagarna stöttades för att själv bestämma över sina beteenden genom att: a) erbjudas en logisk grund för att ta till sig ett beteende, b) uppmärksamma inre konflikter och hinder kring en beteendeförändring, c) erbjudas valmöjligheter och få stöd för valen, d) öka kompetensen genom att träna upp nya färdigheter och slutföra uppgifter e) undvika användandet av yttre motivation och f) få positiv feedback.
I uppföljningsstudien av Teixeira et al. (2010) visade det sig att experimentgruppen hade högre viktnedgång än kontrollgruppen och behållit sin viktreducering två år efter interventionen. Studien visade även positiva resultat gällande förändring av matvanor. Det framgick även att för långtidseffekten på viktminskning är det viktig att främja den inre motivationen för träning och fysisk aktivitet (Teixeira et al., 2010).
Vidare undersökte Silva et al. (2010) vilken typ av motivation som var drivande för två olika typer av fysiska aktiviteter hos kvinnorna i studien (Silva et al., 2008) beskriven ovan. Silva et at. (2010) upptäckte att måttlig och kraftig fysisk aktivitet var positivt påverkad av inre motivation. Vardaglig fysisk aktivitet påverkades dock inte av motivationsfaktorer. Ökad känsla av självbestämmande och kompetens hos deltagarna ledde till
12
ökad fysisk aktivitet och båda behoven tillfredsställdes av det stöd som gavs till experimentgruppen. Mata et al. (2009) fann att ökad självbestämmande och träningsmotivation hos kvinnorna i experimentgruppen verkade underlätta regleringen av deras ätbeteende.
I studien av Silva et al. (2008) finns praktiska råd om hur gå tillväga för att skapa självbestämmande som kan vara till nytta för den som jobbar med beteendeförändringar. Studien ger möjligtvis stöd för SDT som
ramverk vid viktminskning och fysisk aktivitet. Att deltagarna hade lyckats behålla sin viktminskning två år efter interventionen ger stöd för den uppfattningen. Genom att stödja en individs självbestämmande och kompetens kan eventuellt beteendeförändring ske och upprätthållas. Måttlig och kraftig fysisk aktivitet var positivt påverkad av inre motivation vilket betyder att det kan vara viktigt att hitta träningsformer som upplevs underhållande och värdefulla för individen. Vardaglig fysisk aktivitet, exempelvis promenad, påverkades inte av motivationsfaktorer utan genomfördes automatiskt. Det kan möjligtvis vara enklare att öka den vardagliga motionen eftersom den inte verkar styras av motivationsfaktorer i samma grad. Mata et al.
(2009) upptäckte att ökat självbestämmande och träningsmotivation underlättade regleringen av ätbeteende.
För individer som jobbar med viktminskning kan detta vara till hjälp att ha i åtanke för anpassning av fysisk aktivitet och kost.
3.9. SDT och Motiverande samtal
SDT utgår ifrån att människan mår som bäst och drivs till aktivitet när hon har kontroll över sitt liv. Dock har SDT ännu inte identifierat de kritiska faktorerna för hur man praktiskt bör gå tillväga för att skapa självbestämmande. I tidigare nämnda studier (Fortier et al., 2007, Silva et al., 2008 & Williams et al., 2006) har tekniker från motiverande samtal (MI) använts. MI är en rådgivningsmodell som har lyckosamt använts för att främja beteendeförändringar mot ett hälsosammare liv (Resnicow et al., 2002). MI består av fyra vägledande principer som handlar om att motstå viljan att säga vad som är rätt eller fel för klienten, att utforska vad som motiverar klienten, att lyssna på klienten och att hjälpa klienten att själv skapa en
förändring (Rollnick, Miller & Butler 2009). Tre kommunikationsstilar som används inom MI är att fråga, lyssna och informera (Rollnick et al., 2009).
Drycott och Dabbs (1998) har kritiserat MI för att sakna en teoretisk grund för att förklara hur och varför MI kan vara effektiv. SDT är däremot en teori som förklarar behoven bakom välmående och
beteendeförändringar medan MI är en metod med olika tekniker för att underlätta beteendeförändringar (Patrick & Williams, 2012). Det finns många likheter mellan MI och SDT, men inom vissa områden skiljer sig dessa åt. MI består av tre kommunikationsstilar som innebär att klienten styrs, vägleds eller följs beroende på situation och för att uppnå en beteendeförändring används en vägledande stil i huvudsak (Rollnick et al., 2009). Detta är i enighet med SDT, men Patrick och Williams (2012) menar att det förändringsprat som förespråkas i MI kan bli för styrande och kan då upplevas som tvingande samt dömande av klienten. I detta
13
fall uppfylls inte klientens behov av självbestämmande. Tekniker från MI har använts i några interventioner med SDT (Fortier et al., 2007, Silva et al., 2008 & Williams et al., 2006) och det kan eventuellt finnas skäl till att i framtiden knyta ihop dessa två metoder än mer för att främja beteendeförändring för hälsa och välmående.
4. Konklusion
Motivation utgör en avgörande faktor bakom människors vilja att lyckas uppnå livsstilsförändringar. SDT är en övergripande motivationsteori som kan tillämpas som metod i hälsofrämjande syfte för att motverka utveckling av övervikt och fetma samt vid behandling av dessa. I aktuell litteraturstudie är det huvudsakliga fyndet att SDT visats vara en framgångsrik metod för att uppnå ökad grad av fysisk aktivitet och
hälsobefrämjande kostvanor. I flertalet av studierna är dock bortfallet relativt stort vilket ger en svaghet i tolkningarna av resultaten. Det som går att sammanfatta från studierna är att när behoven av
självbestämmande, kompetens och samhörighet blir tillfredsställda leder det till positiva effekter på
viktminskning och fysisk aktivitet hos överviktiga och feta. Det finns dock ingen mall att följa för hur man praktiskt bör gå tillväga för att stödja dessa tre behov, vilket kan skapa problem. Blir bemötandet med klienter kontrollerande eller styrande blir det ett hinder för att uppnå god verkan av SDT. Utifrån denna bakgrund finns det ett behov av fler långtidsstudier för fastställa hur effektivt SDT som metod för viktminskning och för att uppnå ökad fysisk aktivitet för individer med övervikt fungerar, speciellt med avseende på långtidseffekter.
14
5. Referenser
Craike, M. (2008). Application of self-determination theory to study determinants of regular participation in leisure-time physical activity. World Leisure Journal, 50: 58–70
Drycott, S. & Dabss, A. (1998). Cognitive dissonance 2: A theoretical grounding of motivational interviewing. British Journal of Clinical Psychology, 37(3): 355-364
Duda, JL., Jolly, K., Ntoumanis, N., Eves, FF., Rouse, PC., Daley, A., Lodhia, R., Mutrie, N., Williams, G.
(2009). A 3-month evaluation of the standard provision and a Self-Determination Theory-based Exercise on Referral Programme. Journal of Sport and Exercise Psychology, 31(1): 117
Edmunds, J., Ntoumanis, N. & Duda, JL. (2008) Testing a self-determination theory-based teaching style intervention in the exercise domain. European Journal of Social Psychology 38: 375–388
Eurostat. (2013). Overweight and obesity - BMI statistics. Hämtad 2013-04-15 från
http://epp.eurostat.ec.europa.eu/statistics_explained/index.php/Overweight_and_obesity_-_BMI_statistics
Fortier, MS., Sweet, SN., O'Sullivan, TL. & Williams, GC. (2007). A self-determination process model of physical activity adoption in the context of a randomized controlled trial. Psychology of Sport and Exercise, 8:741–757
Fortier, M., Tull och, H. & Hogg, W. (2006) A good fit: integrating physical activity counselors into family practice. Canadian Family Physician 52: 942-944
Grundy, SM. (2004). Obesity, Metabolic Syndrome, and Cardiovascular Disease. The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, 89(6): 2595–2600
Hellénius M-L. (2008). Metabola syndromet. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (Red.), FYSS 2008 - Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (s.407-423). Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut R 2008:4. Hämtad från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/32.-Metabola-syndromet.pdf
Jakicic, JM. & Otto, AD. (2005). Physical activity considerations for the treatment and prevention of obesity.
The American Journal of Clinical Nutrition, 82(1): 226S-229S
Jolly, K., Duda, JL, Daley, A., Eves, FF., Mutrie, N., Ntoumanis, N., Rouse, PC., Lodhia, R. & Williams, GC. (2009). Evaluation of a standard provision versus an autonomy promotive exercise referral programme:
Rationale and study design. BMC Public Health, 9: 1–9.
15
Levy, SS. & Cardinal, BJ. (2004). Effects of a Self-determination Theory–based Mailmediated Intervention on Adults' Exercise Behavior. American Journal of Health Promotion, 18(5): 345-349
Mata, J., Silva, MN., Vieira, Pn N., Carraca, EV., Andrade, AM., Coutinho, SR., Sardinha, LB. & Teixeira, PJ. (2009). Motivational "spill-over" during weight control: Increased self-determination and exercise intrinsic motivation predict eating self-regulation. Health Psychology, 28:709–716
Ogden, CL., Carroll, MD., Kit, BK. & Flegal, KM. (2012). Prevalence of Obesity in the United States, 2009–
2010. NCHS data brief, no 82. Hyattsville, MD: National Center for Health Statistics. Hämtad 2013-04-11 från http://www.cdc.gov/nchs/data/databriefs/db82.pdf
Patrick, H. & Williams, C., (2012). Self-determination theory: its application to health behavior and complementarity with motivational interviewing. The International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity, 9: 18
Resnicow, K., DiIorio, C., Soet, J., Borrelli, B., Hecht, J. & Ernst, D. (2002). Motivational interviewing in health promotion. It sounds like something is changing. Health Psychology, 21: 444–451
Rollnick, S., Miller, WR. & Butler, CC. (2009). Motiverande samtal i hälso- och sjukvård. Att hjälpa
människor att ändra beteende (CÅ. Farbring övers.). Lund: Studentlitteratur (Originalarbete publicerat 2008)
Rouse, PC., Duda, JL., Ntoumanis, N., Jolly, KB. & Williams, GC. (2010). A longitudinal examination of self-determination theory in participants of a UK based exercise on referral program. Journal of Sport and Exercise Psychology, 32(1): 215
Ryan, RM. & Deci, EL. (2000a). Self-determination theory and the facilitation of intrinsic motivation, social development, and well-being. American Psychologist, 55: 68-78
Ryan, RM. & Deci, EL. (2000b). The "what" and "why" of goal pursuits: Human needs and the self- determination of behavior. Psychological Inquiry, 11: 227-268
Sheldon, K., Williams, G. & Joiner T. (2003) Self-determination theory in the clinic: Motivating physical and mental health. New Haven: Yale University Press
Silva, MN., Markland, D., Minderico, CS., Vieira, PN., Castro, MM., Coutinho, SR., Santos, TC., Matos, MG. & Teixeira, PJ. (2008). A randomized controlled trial to evaluate self-determination theory for exercise adherence and weight control: rationale and intervention description. BMC Public Health, 8:234
16
Silva, MN., Markland, D., Vieira, PN., Coutinho, SR., Carraca, EV., Palmeira, AL., Minderico, CS., Matos, MG., Sardinha, LB. & Teixeira, PJ. (2010). Helping overweight women become more active: need support and motivational regulations for different forms of physical activity. Psychology of Sport and Exercise, 11:591–601
Statens folkhälsoinstitut. (2011a). Målområde 10. Matvanor och livsmedel. Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010. Hämtad 2013-04-16 från http://www.fhi.se/PageFiles/12794/Matvanor-o- livsmedel-Kunskapsunderlag-for-Folkhalsopolitisk-rapport-2010.pdf
Statens folkhälsoinstitut. (2011b). FaR® - Individanpassad skriftlig ordination av fysisk aktivitet. Hämtad 2013-04-11 från http://www.fhi.se/PageFiles/13765/R-2011-30-FaR-individanpassad-skriftlig-ordination-av- fysisk-aktivitet.pdf
Teixeira, PJ., Silva, MN., Coutinho, SR., Palmeira, AL., Mata, J., Vieira, PN., Carraça, EV., Santos, TC., Sardinha, LB. (2010). Mediators of weight loss and weight loss maintenance in middle-aged women.
Obesity, 18: 725–735
Vucenik, I. & Stains, J. (2012). Obesity and cancer risk: evidence, mechanism, and recommendations. Annals of the New York Academy of Sciences, 1271(1): 37-43
Wester A., Wahlgren L., & Wedman I. (2008). Att bli fysisk aktiv. Yrkesföreningar för fysisk aktivitet (Red.), FYSS 2008 - Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (s.64-78). Stockholm:
Statens Folkhälsoinstitut R 2008:4. Hämtad från http://fyss.se/wp-content/uploads/2011/02/4.-Att-bli-fysiskt- aktiv.pdf
Williams, GC. (2002). Improving patients’ health through supporting the autonomy of patients and providers.
I EL. Deci & RM. Ryan (Eds.), Handbook of self-determination research (pp. 233-254). Hämtad från GoogleBooks
Williams, GC., & Deci EL. (2001). Activating patients for smoking cessation through physician autonomy support. Medical Care, 39: 813–82
Williams, GC., Gagné, M., Ryan, RM., & Deci, EL. (2002). Facilitating autonomous motivation for smoking cessation. Health Psychology, 21:40–50
Williams, GC., Grow, VM., Freedman, ZR., Ryan, RM., & Deci EL. (1996). Motivational Predictors of Weight Loss and Weight-Loss Maintenance. Journal of Personality and Social Psychology, 70(1): 115-126
17
Williams, GC., McGregor, HA., Sharp, D., Kouides, R., Levesque, C. & Ryan, RM. (2006). Testing a self- determination theory intervention for motivating tobacco cessation: Supporting autonomy and competence in a clinical trial. Health Psychology, 25 (1): 91–101
Williams, GC., McGregor, HA., Zeldman, A., Freedman, ZR. & Deci, EL. (2004). Testing a self-
determination theory process model for promoting glycemic control through diabetes self-management.
Health Psychology, 23(1): 58-66.
Williams, GC., Niemiec, CP., Patrick, H., Ryan, RM. & Deci, EL. (2009). The Importance of Supporting Autonomy and Perceived Competence in Facilitating Long-Term Tobacco Abstinence. Annals of Behavioral Medicine, 37(3): 315-324
World Health Organisation. (2013). Health topics Obesity. Hämtad 2013-04-11 från http://www.who.int/topics/obesity/en
18
