Magisteruppsats i Idrottsmedicin/idrottsvetenskap 30 hp
Fysisk självkänsla hos barn och ungdomar
med Aspergers syndrom.
Författare: Lena Sonesson Handledare: Anders Raustorp Examinator: Marie Alricsson
Sammanfattning
Bakgrund: Det är vanligt att barn och ungdomar med Aspergers syndrom har nedsatt motorisk förmåga och är mindre fysiskt aktiva än neurotypiska barn och ungdomar. Studier gjorda på neurotypiska barn visar att barn och ungdomar som är regelbundet fysiskt aktiva också har en god motorisk förmåga och bra fysisk självkänsla. Syftet med studien var att undersöka den fysiska självkänslan hos barn och ungdomar med Aspergers syndrom. Trettiosex barn i åldrarna 9-15 år med diagnosen Aspergers syndrom tillfrågades om att delta i undersökningen. 18 barn, 16 pojkar och 2 flickor, svarade på enkäten om fysisk självkänsla varav 17 av svaren kunde användas i studien. Metod: Den översatta enkäten ”Sådan är jag” CY-PSPP omarbetades till ”Vem liknar jag” för att bättre passa
målgruppen. Enkäten testades för validitet på 14 neurotypiska barn i åldrarna 10- 15 år. Undersökningsgruppen fick också fylla i ett bakgrundsformulär med uppgifter om ålder, kön, om man ansåg sig fysiskt aktiv och om man deltog i någon fysisk fritidsaktivitet. Resultat: Validitetstestet visade på en god
överensstämmelse mellan CY-PSPP och den omarbetade versionen ( rs =0,79).
Resultaten visade att de 9 barn som var fysiskt aktiva i gruppaktivitet på sin fritid skattade sig lägre inom alla domäner jämfört med de 8 barn som inte var fysiskt aktiva på sin fritid. Diskussion: Resultatet överensstämmer inte med forskning som gjorts på neurotypiska barn där man ser att presterande fysisk aktivitet korrelerar med fysisk självkänsla. I denna undersökning visade resultatet på motsatsen. Frågan bör ställas om barn och ungdomar med Aspergers syndrom ska erbjudas träning i mer anpassade former.
Nyckelord
Autismspektrumtillstånd, fysisk aktivitet, motorisk förmåga, självförtroende.
Abstrakt
Background: It is common that children and adolecsents with Aspergers syndrome have impaired motor skills and are less physically active than neurotypical children and adolecsents. Studies conducted on neurotypical
children shows that children and adolecsents who are regular physical active also have a good motor control and a good physical self-esteem. The purpose of this study was to investigate the physical self-esteem of children and adolescents with Aspergers syndrome. Study Group: 36 children and adolescents aged 9-15 years with a diagnosis of Aspergers syndrome was asked to participate in the survey. 18 children, 16 boys and 2 girls, responded to the questionnarie about physical self-esteem which 17 of the answers could be used in the study.
Methods: The translated questionnarie “Such I am” CY-PSPP was reworked into “Who resembles me” to better suit the target audience. The questionnaire was tested for validity at 14 neurotypcal children and adolescents aged 10-15 years. The study group also had to fill out a background form with information on age, gender, those who considered themselves physically active and if you participate in any physical recreational activity. Results: The test of validity showed that the nine children who were physically active in a group activity in their leisure time perceived lower in all domains compared with the 8 children who were not physically active in their leisure time. Discussion: The result is not consistent with the research done on neurotypical children as they show that performing physical activity correlates with the level of physical self-esteem.
This study shows the opposite result. The question should be asked whether children and adolescents with Aspergers syndrome should be offered training in more custom shapes.
Innehåll
Introduktion
4Syfte
8Frågeställning 8
Metod
Försökspersoner 9
Etiska aspekter och procedur 9
Mätinstrument 10
Validering av enkät 12
Bakgrundsinformation 12
Statistisk bearbetning 12
Resultat
12Diskussion
Resultatdiskussion 14Metoddiskussion 16
Framtida forskning 18
Konklussion 18
Referenser
19-21Bilagor
Bilaga 1 22-37Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7
Introduktion
Autismspektrumtillstånd (AST) är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och används som samlingsnamn för olika typer av autism. En av de vanligaste formerna av AST är Aspergers syndrom. Vid Aspergers syndrom har man svårt att förstå andras tankar och upplevelser. Man har problem med att läsa av kroppsspråk och sociala signaler och tolkar ofta det som sägs i ett samtal på ett konkret och bokstavligt sätt. Personer med Asperger syndrom har ofta ett
specialintresse. Specialintresset är något utöver en hobby och det dominerar ofta personens fritid och valda samtalsområden. Detta leder till begränsningar i förmågan till ömsesidigt samspel med andra. Det är vanligt att flera
neuropsykologiska funktionsnedsättningar hänger ihop. Man kan till exempel både ha ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) och Aspergers
syndrom. Cirka 1 av 200 har diagnosen Aspergers syndrom. Det är fler pojkar än flickor som får diagnosen.
Personer med Aspergers syndrom tänker på ett annorlunda sätt och kan också röra sig på ett annorlunda sätt. Rörelsemönstret är ofta omoget och okoordinerat och ger ett klumpigt intryck (Attwood 2011). Flera studier har visat att det är vanligt med nedsatt motorisk förmåga hos personer med Aspergers syndrom. I studierna har man använt sig av standardiserade motoriska tester som mäter åldersrelaterade förmågor inom handmotorik, bollfärdigheter, statisk och dynamisk balans (Baird et. al. 2009, Reid et. al. 2009, Lord et. al. 2013). I en studie testades 101 barn med AST, 10-14 år. Resultatet visade att 79 % av barnen hade tydliga motoriska svårigheter (Baird et. al. 2009). Man har också undersökt relationen mellan barnets motoriska svårigheter och dess sociala, kommunikativa förmåga och sett att dessa korrelerar (Lord et.al. 2013). Det är viktigt att göra en bedömning av hur den nedsatta motoriska förmågan kan påverka barnets vardag, särskilt i fråga om självständighet, självkänsla, kontakt med kamrater och risker för att bli förlöjligat. Att beskrivas som klumpig kan få viktiga psykologiska och praktiska följder för ett barn. (Attwood 2011). Barn med nedsatt motorisk förmåga löper hög risk för att bli utsatta för mobbing och utanförskap. (Bejerot et. al. 2011). Barn och framför allt ungdomar med
Aspergers syndrom är mindre fysiskt aktiva än neurotypiska barn och ungdomar och inaktiviteten ökar med åldern. (Pan et. al. 2011, Memari et. al. 2013,
Brandini et. al. 2012, Borremans et.al. 2010). I en studie undersöktes 53 barn med AST och 58 neurotypiska barn i åldrarna 3-11 år. Deras fysiska aktivitet registrerades med accelerometer. Föräldrarna fick även fylla i en enkät om barnens fysiska aktivitet i vardagen. Resultaten visade att det inte fanns någon signifikant skillnad i barnens aktivitetsnivå mätt med accelerometern. Barnen med AST rörde sig 50 minuter/dag och de neurotypiska barnen rörde sig 57,1 minuter/dag. I föräldraenkäten framkom dock att barnen med AST deltog i betydligt färre fysiska fritidsaktiviteter än barnen i den andra gruppen (Brandini et. al. 2012). I en annan studie undersöktes fysisk aktivitet hos 80 barn och ungdomar med AST, medelålder på 9,6 år, med hjälp av en accelerometer.
Resultaten visade på betydande minskning av fysisk aktivitet i tonåren och flickorna var mer inaktiva än pojkarna. Man jämförde resultatet med befintliga referensvärden på neurotypiska barn och ungdomar i samma åldrar och såg att AST-gruppen låg lägre, framförallt ungdomarna (Memari et. al. 2013). Barn och ungdomar med AST drabbas oftare av ångest och depression än neurotypiska barn och ungdomar (Attwood 2011, Case et. al. 2012, Constantino et. al. 2012) Även självmordstankar är vanligare hos denna grupp (Attwood 2011, Arnold et.
al. 2013)
Fysisk aktivitet är all typ av rörelse som ger en ökad energiomsättning. (Shepard et. al. 1999). Regelbunden fysisk aktivitet minskar risken för hjärtinfarkt,
diabetes, vissa cancerformer och depression. Att vara regelbundet aktiv leder också till positiva effekter på självkänsla, beteende, förbättrar förmågan att hantera stress och minskar trötthet. Fysisk aktivitet förbättrar även motorisk förmåga och intellektuella prestationer (Penedo et. al. 2005). Få studie är gjorda på hälsoeffekterna av regelbunden fysisk aktivitet hos barn, men de som finns visar på minskade symtom på depression och ångest, ökande självförtroende och förbättrade skolprestationer. Man har även sett negativa kopplingar mellan stillasittande beteende och den mentala hälsan (Biddle et. al. 2011). Med regelbunden fysisk aktivitet är rekommendationen för barn och ungdom, enligt WHO, en aktivitet som utförs minst en timma dagligen och som omfattar både måttlig och intensiv aktivitet (WHO 2010, Jansson et. al.
2010).
Självkänsla är den attityd som vi har till oss själva och den har stor betydelse för hur vi hanterar många olika områden i livet (Whitehead 1995). Hög självkänsla anses vara kopplad till känslomässig stabilitet (Sonstrom 1997), välbefinnande, lycka samt stresstålighet (Diener et. al. 1995) och hos ungdomar allmänt
hälsosamt beteende (Torres et. al. 1995). Låg självkänsla däremot är kopplat till nedstämdhet och ångest (Baumeister 1993). Nivån på självkänsla är en viktig faktor för att förutsäga olika beteenden, vår motivation till att göra saker och reaktioner på feedback (Kernis et. al. 1993). Den fysiska självkänslan har stor betydelse för vår motivation till att vara fysiskt aktiva och är därmed en viktig faktor för vår hälsa (Raustorp et. al. 2005). Forskning har visat att fysisk aktivitet är korrelerat till upplevd fysisk kompetens (Sallis et. al. 2000). Upplevelsen av att behärska en uppgift ökar vår inre motivation till att ägna oss åt denna uppgift och en god spiral uppstår (Deci et. al. 2000).
Vi är rädda om vår självkänsla, både på ett medvetet och på ett omedvetet plan.
Vår inbyggda strävan är att skydda och bygga på den egna självkänslan. Detta kan göras på två sätt. Vi kan söka oss till områden i livet där vi har goda möjligheter att nå framgång, eller kan vi nedvärdera områden där vi riskerar egna misslyckanden. Generellt kan man säga att områden som vi bedömer som vikiga påverkar självkänslan, medan områden vi bedömer som mindre viktiga bara har en liten effekt på vår självkänsla (Brown 1993). Vår ambition kopplat till vår prestation påverkar också självkänslan. Om vi har en hög ambition inom ett område och vår prestation är dålig påverkas självkänslan negativt (James 1892). Livet innebär interaktion med andra människor, och det är i denna
interaktion som vår självbild utvecklas och därmed också vår värdering av denna bild- vår självkänsla (Sonstrom 1997).
I enkäten CY-PSPP, Children Youth- Physical Self Perception Profile, delas den fysiska självkänslan in i idrottslig (motorisk) kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk styrka och fysisk kondition. Den fysiska självkänslan är, tillsammans med social och kognitiv självkänsla, undergrupper till den globala självkänslan, som är ett övergripande begrepp och handlar om allmän livstillfredsställelse
(Whitehead, 1995). Den fysiska självkänslan påverkar den globala självkänslan (Harter 1985), figur 1.
Figur 1. Hierarkisk modell av självkänsla (Fox et. al. 1989).
Studier har visat att fysisk aktivitet, motorisk förmåga och fysisk självkänsla korrelerar, dvs om man skattar sin fysiska självkänsla högt är man oftast fysiskt aktiv och presterar bra motoriskt. Det har även visat sig att ökad fysisk aktivitet kan ge en bättre fysisk självkänsla (Haugen et. al. 2013, Kahlin 2013).
I en studie ingick 104 inaktiva gymnasieflickor. Interventionsgruppen fick fysisk träning, medan kontrollgruppen var fortsatt inaktiv. Efter sex månaders träning hade flickorna i träningsgruppen ökat sin maximala syreupptagningsförmåga, skattat sin hälsa högre och ökat sin fysiska självkänsla signifikant jämfört med kontrollgruppen. Den förbättrade fysiska självkänslan kvarstod vid
uppföljningen efter ett år (Kahlin 2013).
Det finns få studier om barn och ungdomar med Aspergers syndrom och deras fysiska självkänsla och inga där man använt sig av CY-PSPP. Craig et. al.
undersökte 2008 sambanden mellan skattad självkänsla och psykologisk
anpassningsförmåga hos 19 ungdomar med Aspergers syndrom jämfört med 19 neurotypiska ungdomar. Deltagarna fyllde i fyra olika kvantitativa
självskattningsformulär som undersökte självständighet, social delaktighet, ångest, depression och självkänsla. Man använde bland annat Harters modell för global självkänsla ”The Self Perceptions Profile for Children”, där man skattar sin fysiska, kognitiva och sociala självkänsla. Resultaten visade på signifikant skillnad inom områdena fysisk och social självkänsla, där ungdomarna med Aspergers syndrom skattade sig lägre än de neurotypiska ungdomarna. Till
skillnad från många andra studier och litteratur angående AST sågs här inga skillnader mellan grupperna beträffande skattad ångest eller depression (Craig et. al. 2008).
Ur hälsosynpunkt är det viktigt att barn och ungdomar med Aspergers syndrom är regelbundet fysiskt aktiva (Attwood 2011, Brandini et. al. 2012, Borremans et.al. 2010). Att öka den fysiska aktiviteten för denna grupp borde vara extra viktigt, framförallt i syfte att förebygga ångest och depression samt att öka den motoriska förmågan. Det är ofta svårt att motivera barn och framförallt
ungdomar med Aspergers syndrom till fysisk aktivitet (Pan et. al. 2011, Memari et. al. 2013, Brandini et. al. 2012, Borremans et. al. 2010). Genom att mäta deras fysiska självkänsla gör vi det möjligt att särskilja barn och ungdomar med hög respektive låg fysisk självkänsla. Det har i sin tur stor betydelse för hur vi ska kunna motivera och ge individuell feedback, samt hur vi bör planera upplägg, innehåll och svårighetsgrad på fysiska aktivitetsprogram eller idrottslektioner, så att alla motiveras att vara fysiskt aktiva (Whitehead et. al. 1997).
Syfte
Att undersöka den fysiska självkänslan hos barn och ungdomar med Aspergers syndrom.
Frågeställning
Går det att testa barn och ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom med frågeformuläret CY-PSPP och hur ser i så fall deras fysiska självkänsla ut?
Metod
Försökspersoner
Samtliga barn/ungdomar med diagnosen Aspergers syndrom, 9-15 år, aktuella på en habilitering i en mellanstor stad i sydöstra Sverige tillfrågades om att delta i undersökningen. Totalt ingick 36 barn i studien, varav 31 var pojkar och 5 var flickor. Barnen var diagnostiserade enligt diagnoskriterierna DSM IV
(Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). Diagnosen var satt av läkare eller psykolog i samråd med det team som barnet tillhörde. Alla barn var inom ramen för normalbegåvning. Detta för att säkerställa att de skulle kunna
fylla i frågeformuläret. Barn med Aspergers syndrom som hade
tilläggsdiagnosen ADHD inkluderades i studien. Författaren ansåg inte att det påverkade studiens resultat.
Av de 36 personer som per brev tillfrågades om att delta i studien tackade 23 personer ja, 10 tackade nej och 3 personer gick inte att nå för att få ett svar. Tio av de tillfrågade tackade ja till att komma till habiliteringen för att fylla i enkäten. Tretton ville inte komma till habiliteringen men kunde tänka sig att fylla i enkäten hemma. Sju av 10 kom till habiliteringen och fyllde i enkäten varav 5 fyllde i hela enkäten. Elva fyllde i enkäten hemma och skickade tillbaka den per post, 10 av enkäterna var komplett ifyllda. Totalt ingick 18 personer i undersökningen varav 15 med fullständigt ifylld enkät. En enkät gick inte att använda i undersökningen eftersom den var för inkomplett ifylld. Två enkäter saknade 3 respektive 2 svar, och dessa fylldes i av författaren. Medelvärdet av de andra värdena i respektive domän användes. Totalt fyllde 18 barn i enkäten varav 17 enkäter var så komplett ifyllda att de gick att använda i studien.
Etiska aspekter och procedur
Eftersom försökspersonerna var 15 år och yngre krävdes att vårdnadshavarna informerades och samtyckte till forskningsstudien. Detta gjordes via ett brev som skickades hem till dem. Information gavs om studiens syfte och upplägg och att enkäten var anonymt ifylld så att man efter insamlingen inte kunde identifiera den enskilda individen. En barnanpassad information om studiens syfte och upplägg medföljde också utskicket (bilaga 1). Om vårdnadshavarna godkände deltagandet uppmanades dessa att lämna den anpassade versionen till sitt barn/ungdom och dessutom ge en kort muntlig beskrivning om vad
undersökningen innebar, så att barnet/ungdomen kunde ta ställning till om det ville delta i studien. Den skriftliga informationen följdes upp av ett telefonsamtal en vecka senare, då man fick möjlighet att ställa frågor till försöksledaren och lämna ett muntligt svar om deltagande. I samband med telefonsamtalet blev alla, som valde att medverka i studien och som hade sina vårdnadshavares
godkännande, erbjudna och rekommenderade att komma till barnhabiliteringen för att fylla i enkäten. Det fanns tre olika tider att välja mellan.
De barn som inte ville komma till habiliteringen erbjöds att få enkäten hemskickad och sedan skicka tillbaka den per post. Barnen som kom till
habiliteringen mottogs av teampsykolog och försöksledaren som förklarade och tydliggjorde hur man skulle tänka kring ifyllandet av enkäten. En förstoring av enkätexemplet visades upp och utifrån det förklarades tillvägagångssättet gemensamt för gruppen. Barnen fick information om att vissa frågor kunde upplevas som känsliga och att man inte måste svara på alla frågor. Barnen fick också förklarat för sig att alla uppgifter behandlades anonymt. De fyllde enskilt i enkäten men varje fråga och dess svarsalternativ lästes upp av försöksledaren.
Vissa ord och begrepp behövde förtydligas. Barnen fick en biobiljett som tack för sitt deltagande.
För dem som fick enkäten hemskickad per post följde också ett brev med instruktioner om hur enkäten skulle fyllas i. Brevet riktade sig till målsman, (bilaga 2). Frankerat svarskuvert och en biobiljett medföljde utskicket. Vid två tillfällen mejlades en påminnelse ut till samtliga som fått enkäten hemskickad.
Etikkommittén Sydost har givit ett rådgivande yttrande till studien, dnr: EPK 201-2013 (bilaga 3).
Mätinstrument
Till datainsamlingen användes en omarbetad version av enkäten CY-PSPP
”Sådan är jag!” Det är en svensk översättning av Children and Youth-Physical Self Perception profile, CY-PSPP och avser att mäta den fysiska självkänslan hos barn, bilaga 4 (Raustorp et. al. 2005). Enkäten är tillförlitlig och validerad att använda till barn från 9 – 18 år (Welk et. al. 2005). Skalan CY-PSPP är
validerad och har reliabilitetstestats utifrån svenska förhållanden (Raustorp et. al.
2005). Enkäten mäter barnets egna utvärderingar av sina fysiska förutsättningar och förmågor. Den består av 36 olika påståenden/ställningstaganden, där varje ställningstagande består av två svarsalternativ fördelat över en fyrgradig skala.
Varje ställningstagande ger ett till fyra poäng, där fyra poäng innebär högst självkänsla. CY-PSPP tar ca 30-40 minuter att fylla i när man har någon som läser upp de olika påståendena i enkäten. Påståendena är indelade i sex olika domäner: fysisk kondition, kroppsattraktivitet, global självkänsla, fysisk styrka, idrottslig (motorisk) förmåga och fysisk självkänsla, figur 1.
Det finns referensvärden för svenska barn och ungdomars fysiska självkänsla (Raustorp 2005, 2006). Referensvärdena i de olika åldersgrupperna, 10-14 år 501 barn och 15-17 år 93 barn, skiljer sig lite åt med ett till två medianpoäng inom vissa domäner, medan det är helt lika i andra, tabell 1.
Tabell 1. Referensdata. Median och Range för CY-PSPP neurotypiska barn och ungdomar 10-14 år, 15-17 år från tidigare undersökningar (Raustorp 2005).
Ref.data 10-14 år n = 501
Median Range
Ref.data 15-17 år n = 93
Median Range
Global självkänsla 19 6-24 20 9-24
Fysisk självkänsla 17 6-24 18 11-24
Idrottslig förmåga 16 6-24 18 8-24
Kroppsattraktivitet 16 6-24 17 8-24
Fysisk styrka 16 6-24 16 6-24
Fysisk kondition 16 6-24 18 8-22
Totalt 100 51-144 105 72-140
I syfte att pröva enkäten CY-PSPP ”Sådan är jag” skickades den ut till 5 barn/ungdomar med Aspergers syndrom i åldrarna 10-15 år. 4 kunde inte svara på enkäten trots stöd av förälder. En svarade på enkäten men förstod inte hur man skulle tolka den. Barnet svarade på båda svarsalternativen, när man endast skulle välja ett.
Enkäten ”Sådan är jag” omarbetades därför till ”Vem liknar jag” (bilaga 5).
Arbetet med enkäten gjordes av försöksledaren tillika författaren i nära samarbete med teampsykolog. Varje påstående är i grunden detsamma men texten har kortats ner och ord har förtydligats. Arbetet utgick från den
ursprungliga enkäten på engelska. Varje påståendepar har också förtydligats i sin skillnad med kursiv och fet stil. Den omarbetade enkäten godkändes av
handledaren innan den användes.
Validering av enkät.
För att validera enkäten testades den först på 14 neurotypiska barn i åldrarna 10- 15 år, efter godkännande från föräldrarna. Barnen fick ingen information om att de skulle fylla i två enkäter och att svaren skulle jämföras med varandra. De ombads att fylla i enkäten i lugn och ro samt att svara så ärligt de kunde på frågorna. De informerades om att deras svar behandlades anonymt och att syftet var att prova enkäten inför kommande forskning. Först fick de fylla i enkäten
”Sådan är jag?”. En liten stund senare fick de fylla i enkäten ”Vem liknar jag”.
Bakgrundsinformation
För att få lite bredare information om försökspersonerna utformades även ett bakgrundsformulär (bilaga 6). Detta innehöll frågor om kön, ålder, om man såg sig själv som en aktiv person eller inte samt hur många dagar i veckan som man deltog i en fysisk fritidsaktivitet. De flesta frågor i bakgrundsformuläret
utformades av författaren själv. Frågan om hur aktiv man ansåg sig vara inhämtades från den svenska studien Skola-Idrott-Hälsa (Engström 2004) Frågorna godkändes av handledaren innan de användes.
Statistisk bearbetning
Allt material är ifyllt anonymt. För att sammanställa och bearbeta svar från enkäterna har Excel använts. På frågorna om hur aktiv man ansåg sig vara som fanns med i bakgrundsinformationen kodades de person A, B och C, om till oregelbundet aktiv. Person D och E, kodades om till regelbundet aktiv.
Enkätresultaten presenteras för gruppens medianvärde, dels för att spridningen av resultatet var stor och undersökningsgruppen var liten, men också för att kunna jämföra resultatet med referensdata på neurostypiska barn/ungdomar, där resultaten presenteras i medianvärde, tabell 1. För att räkna ut korrelationen mellan de båda enkäterna användes det ickeparametriska Spearmans
korrelationstest.
Resultat
Validitetstestet på neurotypiska barn och ungdomar visade på en god
överensstämmelse mellan CY-PSPP och den omarbetade versionen ( rs =0,79).
Det var möjligt för barnen/ungdomarna med Aspergers syndrom att fylla i den
omarbetade enkäten. 15 pojkar och 2 flickor i åldrarna 10-15 år svarade på enkäten så att den kunde användas i studien, åldersfördelning figur 2. Tretton uppgav sig vara oregelbundet aktiva och 4 ansåg sig som regelbundet aktiva. Nio hade en fysisk fritidsaktivitet 1-3 ggr/vecka, exempelvis innebandy eller tennis.
Åtta angav ingen fysisk fritidsaktivitet. Sexton av barnen deltog för det mesta på idrotten och 1 barn var befriad från idrottsundervisningen. Elva barn tyckte att enkäten var lätt att fylla i, 2 tyckte att den var svår och 4 tyckte att den var jobbig. Bortfallet av de tillfrågade men ej deltagande var 2 flickor och 17 pojkar i åldrarna 12-15 år.
Figur 2. Åldersfördelning enkätsvar.
För samtliga subdomäner samt för domänen fysisk och global självkänsla skattade sig de barn/ungdomar, som angett att de var aktiva inom idrott på sin fritid, lägre än barn som angett att de inte var aktiva på sin fritid. Upplevd självskattning hos barnen med Aspergers syndrom presenteras i tabell 2.
Tabell 2. Resultatet av ”Vem liknar jag?” Barn/ungdomar med Aspergers syndrom med och utan fysisk fritidsaktivitet.
AS Fysisk fritidsakt.
1-3 ggr/v n=9
Median Range
AS Fysisk fritidsakt.
0 ggr/v.
n=8
Median Range
Alla N=17
Median Range
Global självkänsla 18 8-23 21 16-24 19 8-24
Fysisk självkänsla 16 11-24 18 16-24 18 11-24
Idrottslig förmåga 14 11-20 18 12-24 17 11-24
Kroppsattraktivitet 16 7-21 20 14-24 17 7-24
Fysisk styrka 16 9-20 19 7-24 18 7-24
Fysisk kondition 12 9-18 16 8-22 16 8-22
Totalt 95 69-121 115 75-139 102 69-139
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att undersöka den fysiska självkänslan hos barn med Aspergers syndrom och frågeställningen var om det fungerade att använda enkäten CY-PSPP på barn med Aspergers syndrom. Efter att ha anpassat enkäten till ”Vem liknar jag” kunde barnen/ungdomarna med Aspergers syndrom fylla i den, men med stora svårigheter för vissa. En klarade inte av att fylla i den enkäten trots förtydliganden och stöd av neutral och kunnig person. Två som fyllde i den hos oss hade stora problem med att förstå begreppen i den. I enkäten är alla påstående utifrån hur andra barn upplever och tycker sig fungera i olika situationer. Begreppen under varje uppgift är två motsatsbegrepp och dessa barn tyckte att båda påståendena stämde. Det blev svårt för dem att ta steget över till sig själva och välja ett begrepp utifrån det. Personer med Aspergers syndrom har ofta svårt att förstå andra människors tankar, värderingar, önskningar och
avsikter eller som man enkelt kan uttrycka det ”att vara i någon annans kläder”
(Attwood 2011). I en enkät som var inskickad var kommentaren att den var väldigt jobbig att fylla i och att mamman hade fått hjälpa till mycket vid
ifyllandet. För andra barn gick det väldigt fort och smidigt att fylla i enkäten och 11 av 17 barn tyckte att den var lätt att fylla i. Det var ingen skillnad i barnens skattningar beroende på om enkäten var ifylld hemma eller på habiliteringen.
Barnen med Aspergers syndrom skattade sin fysiska självkänsla lika referensgruppen neurotypiska barn, tabell 1. Även den globala självkänslan skattades lika. Jämförelser görs huvudsakligen mot åldersgruppen 10-14 år eftersom övervägande del av barnen var i den åldersgruppen och att barn med Aspergers syndrom generellt har en senare mognad på upp till tre år, jämfört med neurotypiska barn (Attwood 2011). Subdomänerna skattades också lika eller lite högre i Asperger-gruppen och i subdomänen fysisk styrka skattade barnen med Aspergers syndrom sig två medianpoäng högre än
referensgrupperna.
De nio som deltog i en fysisk gruppaktivitet 1-3 ggr/vecka skattade sig lägre, inom alla domäner, än de åtta barn/ungdomar som inte hade någon fysisk fritidsaktivitet. Även i jämförelse med referensgrupperna neurotypiska barn/ungdomar skattade sig den fysiskt aktiva gruppen lägre eller lika.
Barnen/ungdomarna utan fysisk fritidsaktivitet skattade sig däremot högre eller lika referensgrupperna neurostypiska barn och ungdomar, tabell 1. Detta resultat avviker från tidigare studier som visar att barn och ungdomar som deltar i en fysisk aktivitet också har bättre fysisk självkänsla (Haugen et. al. 2013, Kahlin 2013).
Man kan tänka sig olika eller kombinerade förklaringsmodeller till detta resultat.
Barn och ungdomar med Aspergers syndrom har olika kompensatoriska och adaptiva strategier för att hantera sina svårigheter. Ett sätt är förnekelse, vilket innebär att barnet överkompenserar för känslan av underlägsenhet genom att förneka att det alls finns några problem (Attwood 2011). Dessa kompensatoriska strategier nämns också i andra studier där man använt sig av
självskattningsskalor hos barn och ungdomar med Aspergers syndrom och jämfört resultat med neurotypiska barn. Man menar att mer forskning på barn och ungdomar med AST behövs för att kunna förstå resultaten från
självskattningsskalor för denna grupp (Craig et. al. 2008). I denna undersökning är det kanske så att barnen med Aspergers syndrom, och då framförallt barnen som inte deltog i någon fysisk fritidsaktivitet, förnekar sina motoriska
svårigheter och överkompenserar genom att skatta sina förmågor i enkäten högre? Hos oss alla är vår inbyggda strävan är att skydda och bygga på den egna självkänslan. Områden där vi riskerar att misslyckas är vanligt att vi undviker
och nedvärderar. Områden vi inte bedömer så viktiga påverkar vår självkänsla mindre än områden vi bedömer som viktiga (Brown 1993). Eftersom de flesta barn med Aspergers syndrom har motoriska svårigheter skyddar de säkert sin självkänsla genom att skatta motoriska färdigheter som mindre viktigt. De har förmodligen också lägre ambitioner om vad de vill prestera motoriskt och bibehåller därför en god fysisk självkänsla (James, 1892). Vår självbild och vår självkänsla utvecklas i interaktion med andra människor (Sonstrom 1997). Hos barn med Aspergers syndrom är den interaktiva förmågan med andra människor nedsatt och dessa barn får således mindre interaktion med andra än neurotypiska barn får (Attwood 2011). Deras självbild och självkänsla borde därför inte ha samma möjlighet till en adekvat utveckling. Barnen med Aspergers syndrom som är fysiskt aktiva i gruppsammanhang tillsammans med neurotypiska barn på sin fritid utsätts hela tiden för interaktion och jämförelse och då kanske det är svårt att hålla fast vid den kompensatoriska och adaptiva strategin som förnekelse.
I Craigs studie undersöktes sambandet mellan självkänsla och psykologisk anpassningsförmåga hos 19 ungdomar med Aspergers syndrom jämfört med 19 neurotypiska ungdomar (Craig et. al. 2008). Ungdomarna med Aspergers syndrom skattade sig lägre inom områdena fysisk och social självkänsla jämfört med de neurotypiska ungdomarna. Till skillnad från litteraturen och många andra tidigare studier fanns det ingen skillnad i skattad ångest eller depression mellan grupperna. Det hade varit intressant att veta om ungdomarna i Craigs studie var fysiskt aktiva i något integrerat gruppsammanhang på sin fritid.
Kanske kunde det i så fall, utifrån denna studie, förklara att de skattade sig lägre beträffande social och fysisk självkänsla, samtidigt som den fysiska aktiviteten verkade positivt på symtom som ångest och depression, vilket är resultat från tidigare forskning (Biddle et. al. 2011).
Metoddiskussion
Av 36 tillfrågade deltog hälften i undersökningen. De 14 barn/ungdomar som tackade nej till att ingå i studien var 12-14 år, vilket dessutom är en känslig ålder. Det är ingen lätt uppgift att motivera barn och ungdomar med Aspergers syndrom att ingå i undersökningar. De flesta behöver känna att de har kontroll över situationer och de är som regel kravkänsliga. De behöver förberedas inför
kommande händelser och mår bäst av rutiner. Om de erbjuds att delta i något som de inte känner till tackar de oftast nej. Att ingå i en studie som handlar om fysisk aktivitet minskar säkert också motivationen till att delta eftersom de flesta barn med Aspergers syndrom inte är intresserade av motorisk aktivitet (Attwood 2011).
Diagnosen Aspergers syndrom är i många fall ärftlig (Attwood 2011) och om någon förälder har diagnosen kan det ytterligare försvåra ett deltagande. I det uppföljande telefonsamtalet var de flesta föräldrar positiva till undersökningen även om många fick tacka nej till den av olika anledningar: vissa barn ville inte delta i undersökningen, vissa föräldrar ville inte utsätta sina barn för den press som undersökningen skulle innebära, en del föräldrar kunde inte få in
undersökningen i en alldeles för pressad vardag.
Några föräldrar tackade ja till att få enkäten hemskickad men kunde inte lova att barnet skulle fullfölja undersökningen. Det uppföljande telefonsamtal höjde säkert deltagandet i undersökningen. Den personliga kontakten verkade upplevas som positiv och föräldrar fick möjlighet att veta mer om undersökningen samt även berätta om barnets inställning till fysisk aktivitet. Många av föräldrarna upplevde att deras barn hade en nedsatt fysisk självkänsla och de beskrev stora svårigheter att motivera sitt barn till fysisk aktivitet. Några föräldrar berättade att barnen var ”befriade” från skolidrotten, eftersom den krävde för mycket energi från barnet. Vissa barn som hade ”kämpat på” med idrotten i skolan fick till sin stora besvikelse ändå inte godkänt i ämnet.
Styrka och svaghet
Gruppen som ingick i denna undersökning var för liten för att man ska kunna dra några generella slutsatser av undersökningen. Den anpassade enkäten CY-PSPP fungerade att använda på barn med Aspergers syndrom men mer forskning angående referensvärde för gruppen och vad värdena egentligen står för, bör göras för att man ska kunna dra några säkra slutsatser av resultatet. Man kan också ställa sig frågan om det finns bättre sätt att undersöka den fysiska självkänslan hos barn och ungdomar med Aspergers syndrom.
Framtida forskning
Det vore intressant att undersöka den fysiska självkänslan, även kopplad till deltagande i integrerad fysisk fritidsaktivitet, hos fler barn med Aspergers syndrom för att se om resultaten från denna studie är talande för gruppen. Det vore spännande att undersöka om den fysiska självkänslan ändras hos de nio fysiskt aktiva barnen efter en period med mer tillrättalagd och anpassad gruppträning.
Konklusion
Trots att materialet i denna undersökning var litet kan resultatet ändå väcka tankar på om barn och ungdomar med Aspergers syndrom, som man vet har nedsatt motorisk förmåga och nedsatt förmåga till socialt samspel, ska utsättas för fysisk träning i grupp tillsammans med neurotypiska barn.
Referenser
Arnold, EB, Jones, AM, Lewin, AB, Murphy, TK, Mutch PJ, Nadeau, J, Storch, EA, & Sulkowski, ML. (2013). The phenomenology and clinical correlates of suicidal thoughts and behavior in youth with autism spectrum disorders. J Autism Dev Disord, 43, 2450-2459.
Attwood, T. (2011). Den kompletta guiden till Aspergers syndrom. Lund.
Studentlitteratur AB.
Baird, G, Chandler, S, Charman, T, Green, D, Loucas, T, Pickles, A, &
Simonoff, E. (2009). Impairment in movement skills of children with autistic spectrum disorders. Developmental Mediine & Child Neurology, 51, 311-316.
Baumeister, A. (1993). Understanding the inner nature of self-esteem. In Baumeister RF (Ed.) Self-esteem: The puzzle of low self-regard. Plenum Press, New York.
Bejerot, S, Edgar, J, & MB Humble. (2011). Poor Performance in physical education- a risk factor for bully victimization. Foundation Acta Pediatrica, 100, 413-419.
Biddle, SJH, & Asare, M. (2011). Physical activity and mental health in children and adolescents: a review of reviews. BR J Sports Med, 45, 886-895.
Borremans, E, McCubbin, JA, & Rintala, P. (2010) Physical fitness and
physical activity in adolescents with aspergers syndrome: A Comparative study.
Adapted Physical Activity Quarterly, 27, 308-320.
Brandini, LG, Anderson, SE, Cermak, SA, Curtin, C, Gleason, J, Lividini, K, Maslin, M, & Must, A. (2012) Comparison of physical activity between children with autism spectrum disorders and typically developing children. Autism, 17,(1), 44-54.
Brown, JD. (1993). Motivational conflict and the self: The double bind of low self-esteem. In Buemeister RF (Ed.) Self-esteem: The puzzle of low self regard.
Plenum Press, New York.
Case, L, Daniolos, P, Kenworthy, L, Martin, A, Strang, JF, Wallace, GL, &
Willis MC. (2012). Depression and anxiety symtoms in children and adolescents with autism spectrum disorders without intellectual disability. Res Autism Spectr Disord, 6,(1), 406-412.
Chien-Yu Pan. (2006). Physical Activity Patterns in Youth with Autism Spectrum Disorders. J Autism Dev Disord 36:597-606.
Constantino, JN, & Magnuson, KM. (2012). Characterization of depression in children with autism spectrum disorders. J Dev Behav Pediatr.
Craig, J, Williamson, S, & Slinger, R. (2008). Exploring the relationship between mesures of self-esteem and psychological adjustment among
adolescents with Aspergers syndrome. The National Autistic Society Vol, 12,(4), 391-402.
Deci, EL, & Ryan, RM. (1985). Intrinsic motivation and self-Determination in human behavior. Plenum Press, New York.
Engström, LM. (2004). Skola-Idrott-Hälsa, studier av ämnet idrott och hälsa samt av barns och ungdomars fysiska aktivitet, fysiska kapacitet och
hälsotillstånd. Stockholm, Idrottshögskolan.
Fox, KR, & Corbin, CB. (1989). The Physical self perception profile:
development and preliminary validation. J sport Ecerc Psychol, 11.
Harter, S. (1985). Manual for the self-perception profile for children. Denver, CO, Univ Denver.
Haugen, T, Ommundsen, Y, & Seiler, S. (2013). The relationship Between Physical Activity and Physical Self-Esteem in Adolescents: The Role of Physical Fitness Indices. Pediatric Exercise Science, 25, 138-15
James, W. (1892). Psychology: The briefer course. New York, 1892
Jansson, I, & Le Blanc, AG. (2010). Systematic review of health benefits of physical activity and fitness in school-aged children and youth. Int J Behav NutrPhys Act. 7 (40).
Kahlin, Y. (2013). Physical activity and self related health. Thesis. Department of Care Science. Linneus University Kalmar.
Kernis, MH, Cornell DP, Sun SR, Berry A, & Harlow, T. (1993). There is more to self-esteem whether it is high or low: The importance of stability of self esteem. J Pers soc Psychol, 65: 1190-1204.
Lord, C, MacDonald, M, & Ulrich, DM. (2013). The relationship of motor skills and social communicative skills in school-aged children with autism spectrum disorders. Adapted Physical Activity Quarterly, 30, 271-282.
Memari, AH, Ghaheri, B, Ziaee, V, Kordi, R, Hafizi, S, & Moshayedi, P. (2013).
Physical activity in children and adolescents with autism assessed by triaxial accelerometry. Pediatr Obes, 8,(2),150-8.
Pan, CY, Tsai, CL, Hseh, KW. (2011). Physical activity correlates with autism spectrum disorders in middle school physical education. Research Quarterly for Exercise and Sport, 82(3), 491-498
Penedo, FJ, & Dahn, JR. (2005). Exercise and well-being: a review of mental and physical health benefits associatedvwith physical activity. Curr Opin Psychiatry, 18, 189-193
Raustorp, A, Gudasic, H, Kinnunen, A, Matsson, E, & Ståhle, A. (2005).
Physical activity and self-perception in school children assesed with the children and youth - Physical Self-Perception Profile. Scand J Med Sci Sports, 15, 126- 134.)
Reid, G, & Staples, KL. (2009). Fundamental Movement skills and autism spectrum disorders. J Dev Disord, 40, 209-217.
Sallis, JR, Prochaska, JJ, & Taylor, WC. (2000). A review of correlates of physical activity of children and adolescents. Medicine and Science in Sports and Exercise 32, 963-975
Shepard, RJ, & Balady, GJ. (1999). Exercise as cardiovascular therapy.
Circulatiocion, 99, 963-972
Sonstrom, RJ. (1997). The physical self-esteem: A mediator of exercise and self esteem In Fox KR (Ed.) The Physical self. From motivation to wellbeing. Human Kinetics, Champaign, IL.
Torres, R, & Fernandez F. (1995). Self-esteem the value of health as
determinants of adolescents health behaivour. J Adolesc Health Care 16:60-63 Welk, GJ, & Eklund, B. (2005). Validation of the children and youth physical self-perception profile for young children. Psych Sport Exerc, 6,51-65.
Whitehead, JR. (1995). A study of children´s physical self-perceptions using an adapted physical selfperception profile qestionnaire. Ped Exerc Sci, 7, 132-151.
Whitehead, JR, Corbin, CB. (1997) Self-esteem in children and youth: The roule of sport and physical education In Fox KR (Ed.) The Physical Self. From
motivation to to wellbeing. Human Kinetics, Champaign, IL.
WHO. (2010). Global recommendations on physical Activity for Health.
Genève.
Bilaga 1
Hej, vill du delta i min undersökning?
Jag heter Lena Sonesson och jag jobbar som sjukgymnast på barnhabiliteringen i Kalmar. Just nu går jag även i skolan och där ska jag göra en undersökning.
Undersökningen handlar om vad barn på habiliteringen tycker om att röra på sig och hur de tycker att deras kropp fungerar.
Om vi sjukgymnaster vet hur barnet upplever sin kropp och rörelse är det lättare för oss att komma med roliga och
motiverande förslag på vilka aktiviteter man kan göra.
Om du väljer att vara med i min undersökning får du fylla i en enkät. Där kryssar du i vilket påstående som passar dig bäst.
Påståendena handlar om kroppen och att röra på sig.
Du fyller i enkäten här på habiliteringen. Du sitter för dig själv i ett rum med andra barn som också fyller i enkäten. Psykolog Charlotte och jag är med för att förklara så att du förstår varje påstående.
Du fyller inte i något namn på enkäten. Därför vet vi inte vem som har fyllt i vad på enkäterna. Om du upplever att någon uppgift är svår eller jobbig behöver du inte svara på den.
Meddela din mamma eller pappa om du vill vara med. Inom några dagar hör jag av mig till dem och hör vad du har svarat. Då har ni även möjlighet att ställa frågor om ni undrar över något.
Hälsningar Lena
Bilaga 1
Förfrågan om deltagande i en studie
Med detta brev vill jag fråga om ni tillåter ert barn att delta i en undersökning som handlar om fysisk självkänsla. Jag jobbar som sjukgymnast på barnhabiliteringen i Kalmar. Undersökningen ingår i en magisteruppsats som jag skriver på
Linneuniversitetet och den är en del i min fortbildning.
Fysisk självkänsla är den uppfattning vi har om oss själva när det handlar om förhållandet till vår kropp och till fysisk aktivitet.
Genom att undersöka barns fysiska självkänsla får vi veta hur barnet skattar sig självt.
Den informationen har sedan stor betydelse för hur vi ska tänka när vi motiverar, stöttar eller planerar fysisk aktivitet för barnet och hur träningsmiljön kring barnet är.
I min studie undersöker jag barn med Aspergers syndrom som är aktuella på barnhabiliteringen i Kalmar. Syftet med studien är att undersöka den fysiska
självkänslan hos målgruppen, men är också att ta reda på om barnen klarar av att fylla i den omarbetade enkäten (CY-PSPP) som mäter fysisk självkänsla.
Förhoppningen är att kunna använda enkäten i verksamheten framöver, att ha den som utgångspunkt när vi planerar och motiverar barnet till fysisk aktivitet.
Deltagandet i studien är helt frivilligt och man kan när som helst välja att avsluta sitt deltagande. Barnen fyller i enkäten anonymt, vilket innebär att ingen kan spåra vem som har fyllt i vad på enkäten.
Resultaten kommer att redovisas för hela gruppen. Ni har möjlighet att få information om resultaten när min utbildning är avslutad.
Om ni tillåter ert barn att delta i min undersökning vill jag att ni visar barnet barninformationen som är bifogad i brevet. Försök förklara för ert barn vad undersökningen handlar om.
Jag hör av mig till er inom de närmaste dagarna för att kunna svara på eventuella frågor samt höra om ert ställningstagande.
Med vänlig hälsning
Lena Sonesson Handledare: Anders Raustorp Ansvarig för studien och sjukgymnast Docent på Linneuniversitetet Tel:0722-153877 Mail: anders.raustorp@lnu.se Mail: lenabn@ltkalmar.se
Bilaga 2
Kalmar 2014-12-18
Hej!
Jag lovade er per telefon att skicka ut enkäten via datorn. Tyvärr fick jag inte det att fungera och väljer därför att skicka den till er per post. Jag skickar också med ett frankerat svarskuvert (OBS! Svarskuvert är
frankerat på adresslappen!) och en biobiljett till ert barn som tack för att han/hon vill delta i min undersökning.
Skicka in senast måndag den 3/3!
Jag vill gärna att du som vuxen förklarar för ditt barn hur enkäten ska fyllas i utifrån den beskrivning som finns på enkäten. Det är viktigt att barnet funderar ut vem han/hon tycker sig likna mest av barnen i de båda grupperna och jämför sig med barn i sin egen ålder.
När du har förklarat och sett att barnet har förstått hur man gör kan det vara bra att barnet får sitta ensamt och fylla i enkäten. Barnet kan lägga enkäten i svarskuvertet och klistra igen. Kanske tycker barnet att uppgifterna är känsliga och inte vill visa sina svar för någon annan. Barnet får hoppa över påståenden om dessa upplevs för svåra eller känsliga. För att
undersökningen ska bli tillförlitlig är det viktigt att barnet svarar uppriktigt på enkäten.
Om barnet av någon anledning inte fyller i enkäten är det viktigt att ni ändå skickar in den till mig och anger orsaken till varför den inte blev ifylld.
Skriv bara en kommentar på baksidan av enkäten, tex för svårt eller vill inte. Det är också en viktig information i min undersökning. Ju fler svar som jag får in desto större blir underlaget och kvalitén på min studie.
Enkäten (CY-PSPP) är gjord för barn och ungdomar från 10 år och uppåt.
Den utvecklades 1995 och är sedan dess spridd över världen. Den har använts i forskningssammanhang framförallt på skolbarn. Man har sett starka samband mellan fysisk aktivitetsnivå och fysisk självkänsla. Man har också sett att om man ökar den fysiska aktivitetsnivån så ökar också den fysiska självkänslan.
Jag mejlar ut ett informationsbrev till er efter att jag avslutat min utbildning med lite information om resultaten av min undersökning.
Vänliga hälsningar
Lena Sonesson, sjukgymnast på barnhabiliteringen i Kalmar
Bilaga 3
Student: Handledare:
Lena Sonesson Anders Raustorp
Norra Malmgatan 6 Institutionen för idrottsvetenskap
392 35 Kalmar Linnéuniversitetet
lenabn@ltkalmar.se anders.raustorp@lnu.se Rådgivande yttrande över studien:
” Fysisk självkänsla hos barn med Aspergers syndrom” (Dnr EPK 201-2013)
Etikkommittén Sydost har tagit del av planen för studien och ser inga etiska hinder för att den genomförs som den planerats.
Normalt vill vi emellertid se de instrument som ska användas, men i det här fallet nöjer vi oss med vetskapen om att det är utprövat och standardiserat för
åldersgruppen. Vi utgår från att det inte är mera känsligt för barn med Aspergers syndrom än för andra. Finns minsta tveksamhet om det, ber vi er skicka in det för en snabb granskning!
Våra synpunkter för övrigt gäller informationen. Dels bör brevet till föräldrarna innehålla en passus om att de, om de själva accepterar deltagande, lämnar
informationen till barnen. Denna bedömer vi är väl utformad för gruppen, men det är en fördel om stycket om fysisk aktivitet formuleras mera neutralt (gäller f.ö. också föräldrabrevet). Det bör också påpekas att man kan låta bli att besvara en viss fråga om man inte vill svara på just den. Löftet om en biobiljett bör inte finnas i brevet, eftersom det kan locka någon att mot sin faktiska vilja delta. Däremot kan den givetvis lämnas efteråt, som ett tack.
Eftersom studien görs i samarbete mellan Linnéuniversitetet och Landstinget Kalmar kan breven gärna förses med dessas logotyper.
Ni bör också tala om hur den som är intresserad av att ta del av er undersökning kan göra det när den väl är publicerad.
Växjö 2014-01-14 Etikkommittén Sydost Ingeborg Moqvist-Lindberg Ordf.
Bilaga 4
Bilaga 5
Läs om de olika barnen för varje uppgift. Välj det barn som mest liknar dig. När du har gjort det, välj då vilket av alternativen som passar dig bäst; stämmer helt med mig eller stämmer delvis med mig.
Se exemplet nedan.
Du kan bara sätta ett kryss per uppgift.
Det finns inget som är rätt eller fel.
……….
Vem liknar jag?
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med
mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
Exempel
En del barn vill leka utomhus på sin fritid
Andra barn tittar hellre
på TV
1 En del barn
är duktiga på idrott
Andra barn
är inte så duktiga på idrott
2 En del barn
tycker inte om ansträngande idrott
Andra barn tycker om ansträngande idrott
3 En del barn
tycker om hur de ser ut
Andra barn tycker inte
om hur de ser ut
X
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
4 En del barn
är inte så starka
Andra barn är starkare
5 En del barn
är stolta över vad deras kropp kan göra
Andra barn
är inte så
stolta över vad deras
kropp kan göra
6 En del barn
är inte nöjda med sig själva
Andra barn är nöjda
med sig
själva
7 En del barn
önskar att de var bättre på idrott
Andra barn
tycker att de är
tillräckligt bra i idrott
8 En del barn
har bra ork (kondition) vid fysiskt ansträngande aktiviteter
Andra barn tappar andan, flåsar och måste sakta ner vid fysiskt ansträngande aktiviteter
9 En del barn
tycker det är svårt att
”hålla sig i form”
genom att äta nyttigt och vara aktiva med kroppen
Andra barn tycker det är lätt att ”hålla
sig form”.
De äter nyttigt och är aktiva med kroppen
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
10 En del barn
har starkare muskler
Andra barn har svagare muskler
11 En del barn
känner sig osäkra på sin kropp
Andra barn
känner sig säkra på sin
kropp
12 En del barn
tycker om sig själva som person
Andra barn tycker ofta inte om
sig själva som person
13 En del barn
tror att de klarar av nya sporter om de fick prova
Andra barn
är att för att misslyckas i
sporter som de aldrig har provat
14 En del barn
har inte så god kondition.
De flåsar och måste sakta ner vid ansträngande aktivitet
Andra barn har god
kondition.
De kan delta länge i ansträngande aktivitet
15 En del barn
är nöjda medhur deras kropp ser ut
Andra barn
önskar att deras kropp
såg mer tränad ut
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
16 En del barn
är osäkra vid aktiviteter som kräver styrka
Andra barn är säkra vid aktiviteter som kräver styrka
17 En del barn
är ofta nöjda med sin kropp
Andra barn är ofta missnöjda
med sin kropp
18 En del barn
är inte nöjda med sitt liv
Andra barn är nöjda med sitt liv
19 En del barn
väljer hellre att titta på vid lek och spel
Andra barn
leker och spelar hellre än att titta på
20 En del barn
är med i ansträngande idrottsaktiviteter när de får en chans
Andra barn försöker undvika
ansträngande idrotts- aktiviteter
21 En del barn
känner sig beundrade för hur deras kropp ser ut
Andra barn
känner sig inte beundrade för hur deras
kropp ser ut
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
22 En del barn
erbjuder sig att vara med när det behövs starka muskler
Andra barn kliver hellre åt sidan när det behövs starka muskler
23 En del barn
är missnöjda med sin kropp och vad den kan göra
Andra barn är nöjda med sin kropp och vad den kan göra
24 En del barn
tycker om sig själva som de är
Andra barn önskar att de vore någon annan
25 En del barn
är bättre än andra på idrott
Andra barn är sämre
än andra på idrott
26 En del barn
måste ganska snabbt sluta springa och träna för de blir trötta
Andra barn kan springa
och träna utan att bli
trötta
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
28 En del barn
tycker att de är sämre än andra när det behövs muskelstyrka
Andra barn tycker att de är bättre än andra när det
behövs muskelstyrka
29 En del barn
har positiva känslor för sin kropp
Andra barn har negativa
känslor för sin kropp
30 En del barn
är glada över att vara som de är
Andra barn önskar att
de var annorlunda
31 En del barn
är inte bra på nya
utomhusaktiviteter
Andra barn är direkt bra på nya
utomhus- aktiviteter
32 En del barn
kan hålla på länge när det gäller aktiviteter som att springa
Andra barn måste ganska snabbt vila eller sluta när det gäller aktiviteter som att springa
33 En del barn
tycker inte om hur de ser ut
Andra barn är nöjda med sitt utseende
Stämmer helt med mig
Stämmer delvis med mig
En grupp barn
En annan grupp barn
Stämmer delvis med mig
Stämmer helt med mig
34 En del barn
tycker att de är starka och har bra muskler
Andra barn tycker att de är svagare
och har sämre muskler
35 En del barn
önskar att de kände sig mer nöjda med sin fysiska förmåga
Andra barn verkar alltid
känna sig nöjda med sin fysiska förmåga
36 En del barn
är inte nöjda med hur de klarar av saker
Andra barn tycker att de klarar av de flesta saker
bra
Så tycker jag om att fylla i enkäten. Jag tycker att enkäten var Mer än ett kryss är tillåtet.
svår lätt jobbig annat__________________
Tack för din medverkan!
Bilaga 6
Bakgrundsformulär.
1. Jag är kille tjej
2. Ålder:________________år
2. Vilken av de här personerna liknar du mest? Sätt bara ett kryss.
□ Person A: Rör sig ganska lite.
□ Person B: Rör sig en hel del men aldrig så att han/hon blir andfådd och svettig.
□ Person C: Rör sig en hel del och blir andfådd och svettig någon gång ibland.
□ Person D: Rör sig så att han/hon blir svettig och andfådd flera gånger i veckan.
□ Person E: Rör sig så att han/hon blir svettig och andfådd varje dag eller nästan varje dag.
3. Hur många dagar i veckan har du en fritidsaktivitet där du är aktiv med kroppen, till exempel: fotboll, bowling, fäktning, simning, dans, ridning. Sätt bara ett kryss.
0 □ 1 □ 2 □ 3 gånger eller fler □
Skriv aktivitetens namn:___________________________________________.
