• No results found

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) / av den"

Copied!
13
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 21.4.2021 C(2021) 2616 final

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…

av den 21.4.2021

om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/565 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i vissa organisatoriska

krav och villkor för verksamheten för värdepappersföretag

(Text av betydelse för EES)

(2)

MOTIVERING

1. BAKGRUNDTILLDENDELEGERADEAKTEN

Denna förordning ingår i ett större initiativ om hållbar utveckling som kommissionen lanserat för att lägga grunden till ett EU-regelverk som sätter hållbarhetshänsyn i centrum för det finansiella systemet för att främja omställningen av Europas ekonomi till ett grönare, mer motståndskraftigt och cirkulärt system i linje med den europeiska gröna givens1 mål.

Efter antagandet av 2016 års Parisavtal om klimatförändringar och FN:s Agenda 2030- mål för hållbar utveckling aviserade kommissionen i handlingsplanen för finansiering av hållbar tillväxt2 att hållbarhetshänsyn ska integreras i finansiell rådgivning och att det ska framgå av sektorslagstiftning att hållbarhetshänsyn ska integreras i s.k. förvaltaruppdrag.

Enligt meddelandet om den europeiska gröna given behövs det långsiktiga signaler för att styra finansiella flöden och kapital till gröna investeringar och undvika strandade tillgångar, vilket denna delegerade förordning bidrar till.

Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/5653 kompletterar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (Mifid II)4 genom att närmare ange organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag. Den här förordningen ändrar delegerad förordning (EU) 2017/565 på två sätt.

För det första integrerar den kundens hållbarhetspreferenser i lämplighetsbedömningen. Enligt de nuvarande Mifid-reglerna måste företag som tillhandahåller investeringsrådgivning och portföljförvaltning få nödvändig information om kundernas kunskaper och erfarenheter när det gäller investeringar, deras förmåga att bära förluster samt deras mål, inbegripet kundens risktolerans, så att företaget kan erbjuda tjänster och produkter som är lämpliga för kunden (lämplighetsbedömning). I informationen om kundens investeringsmål ingår upplysningar om hur länge kunden önskar inneha investeringen, kundens riskvilja, riskprofil och syftena med investeringen. Informationen om investeringsmål är dock i regel inriktad på finansiella mål, medan icke-finansiella mål – t.ex. kundens hållbarhetspreferenser – inte brukar tas upp. För närvarande omfattar lämplighetsbedömningar i allmänhet inte frågor om kundernas hållbarhetspreferenser och de flesta kunder tar inte heller själva upp sådana preferenser. Det betyder att värdepappersföretag skulle kunna beakta hållbarhetsfaktorer på ett mer lämpligt sätt i urvalsprocessen.

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 (SFDR)5 måste dokumentationen om en finansiell produkt beskriva hur ett hållbarhetsmål eller en

1 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final).

2 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt (COM(2018) 97 final).

3 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565 av den 25 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU vad gäller organisatoriska krav och villkor för verksamheten i värdepappersföretag, och definitioner för tillämpning av det direktivet (EUT L 87, 31.3.2017, s. 1).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

(3)

hållbarhetsambition uppnås eller ska uppnås. Eftersom det inte handlar om ett märkningssystem kan olika hållbarhetsrelaterade ambitioner beskrivas. De finansiella produkter som avses i artikel 9 i SFDR måste eftersträva målet om hållbara investeringar som inte orsakar betydande skada enligt definitionen i artikel 2.17 i SFDR. Finansiella produkter som omfattas av artikel 8 i SFDR kan däremot integrera olika strategier, även sådana som trots att investeringarna påstås respektera miljörelaterade, sociala och styrningsrelaterade principer, är socialt ansvarsfulla investeringar eller har en hållbarhetsinriktning, saknar hållbarhetsrelaterad väsentlighet. Med tanke på detta, och skillnaderna mellan vilka produkter Mifid II, SFDR och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/85267 (taxonomiförordningen) omfattar, säkerställs genom detta förslag till förordning att finansiella instrument som har en viss grad av hållbarhetsrelaterad väsentlighet kan rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som uttrycker tydliga hållbarhetspreferenser.

Hållbarhetspreferenser omfattar därför finansiella instrument som, åtminstone i viss grad, har investerats i taxonomiförenlig verksamhet enligt taxonomiförordningen eller i hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i SFDR, vilken även omfattar taxonomiförenlig verksamhet, eller som tar hänsyn till investeringars negativa externa effekter på miljön eller samhället i fråga om huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarheten. Reglerna om hållbarhetspreferenser främjar och stärker målet att minska grönmålning och vilseledande försäljning, samt att uppmuntra det finansiella systemets omställning, så att det verkligen hjälper företag att ställa om till hållbarhet och även fortsätter att stödja företag som redan är hållbara.

Reglerna om hållbarhetspreferenser säkerställer förenlighet med SFDR och taxonomiförordningen och gör kraven på hållbarhetsrelaterade upplysningar i dessa förordningar betydligt mer effektiva. Enligt taxonomiförordningen omfattar upplysningsplikten i vilken grad investeringar är anpassade till EU-taxonomin.

I praktiken kan värdepappersföretag, för att underlätta interna processer och i synnerhet utarbetandet av rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, på grundval av en analys av finansiella instrument på förhand rangordna och gruppera finansiella instrument beroende på hur stor andel som investeras i verksamhet som är miljömässigt hållbar, andelen hållbara investeringar eller beaktandet av huvudsakliga negativa konsekvenser, utifrån exempelvis huvudsakliga negativa konsekvenser, typer av åtaganden och kvalitativa eller kvantitativa indikatorer. Eftersom de investeringar som görs genom finansiella instrument kan orsaka olika huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer bör värdepappersföretag förklara för kunder eller presumtiva kunder att de inslag som visar att sådana konsekvenser har beaktats kan vara relevanta för olika miljörelaterade, sociala, personal- eller styrningsrelaterade faktorer, se till att det kan påvisas att detta har beaktats och respektive åtaganden att hantera huvudsakliga negativa konsekvenser över tid, vilket kan anges med kvalitativa eller kvantitativa indikatorer, bland annat – men inte bara – indikatorer i enlighet med SFDR.

För det andra integrerar denna förordning hållbarhetsrisker i de organisatoriska kraven. Denna del om hållbarhetsrisker baseras på en slutrapport med teknisk rådgivning från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)8 som slår fast att det måste klargöras i

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

8 Final report on integrating sustainability risks and factors in the MIFID II (ESMA35-43-1737).

(4)

delegerad förordning (EU) 2017/565 och kommissionens delegerade direktiv 2017/5939 att hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer ska integreras och anger vilka bestämmelser det rör sig om.

Denna förordning och andra sektoriella delegerade akter om anpassning av reglerna om förvaltaruppdrag som antogs samtidigt stärker även SFDR, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/208910 samt taxonomiförordningen. Genom dessa regler integreras hållbarhetshänsyn på ett enhetligt sätt i investerings-, rådgivnings- och upplysningsprocesser inom alla sektorer. De ser till att hänsyn till miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (hållbarhet) ställs i centrum i det finansiella systemet för att bidra till den europeiska ekonomins omställning till ett grönare, koldioxidsnålt, mer motståndskraftigt, resurseffektivt och cirkulärt system.

Denna förordning grundar sig på den befogenhet som anges i artiklarna 16, 24.13 och 25.8 i Mifid II.

2. SAMRÅDSOMFÖREGÅTTANTAGANDETAVAKTEN

I december 2016 inrättade kommissionen en högnivågrupp för hållbar finansiering (HLEG) för att bidra till utformningen av en EU-strategi om hållbar finansiering genom rekommendationer. HLEG offentliggjorde en interimsrapport om finansiering av en hållbar europeisk ekonomi i mitten av juli 2017 och lade fram sin slutrapport i samband med ett intressentforum den 18 juli 2017, som följdes av ett samrådsformulär.

En återkopplingsrapport som offentliggjordes tillsammans med HLEG:s slutrapport om finansiering av en hållbar europeisk ekonomi den 31 januari 2018 sammanfattar respondenternas svar. I sin slutrapport rekommenderar HLEG att investeringsrådgivare ska vara skyldiga att fråga om, och därefter agera i enlighet med, icke-professionella investerares preferenser om investeringars hållbarhetseffekt som en rutinmässig del av sin finansiella rådgivning. Rapporten rekommenderade även att de ska diskutera styrningen av långsiktiga och hållbarhetsrelaterade risker.

I mars 2018 skickade kommissionen ett riktat frågeformulär om integrering av miljörelaterade, sociala och styrningsrelaterade hänsyn i lämplighetsbedömningen. Samrådet visade att bara en minoritet av kunderna själva tar upp hållbarhetsfrågor under rådgivningsprocessen. Skälen till detta är bl.a. i) att den tillgängliga informationen om hållbarhetsrelaterade finansiella instrument inte är transparent, ii) att det finns en hög risk för

”grönmålning” i den befintliga dokumentationen, och iii) att det finns en brist på kunskaper om effekten på risk och resultat. Bara i sällsynta fall tycks kunder systematiskt ta upp hållbarhetsfaktorer under rådgivningsprocessen.

I enlighet med riktlinjerna för bättre lagstiftning offentliggjordes dessutom förslaget till delegerad förordning om ändring av lämplighetsbedömningen och synpunkter kunde lämnas under perioden 24 maj–21 juni 2018. Kommissionen mottog 51 synpunkter på denna delegerade förordning om ändring av förordning (EU) 2017/565. Olika intressenter (t.ex.

9 Kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 av den 7 april 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU i fråga om skydd av finansiella instrument och medel som tillhör kunder, produktstyrningskrav och regler för tillhandahållande eller mottagande av avgifter, provisioner eller andra monetära eller icke-monetära förmåner (EUT L 87, 31.3.2017, s. 500).

10 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2089 av den 27 november 2019 om ändring av förordning (EU) 2016/1011 vad gäller EU-referensvärden för klimatomställning, EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet och hållbarhetsrelaterade upplysningar för referensvärden (EUT L 317, 9.12.2019, s. 17).

(5)

icke-statliga organisationer, branschorganisationer inom finanssektorn, offentliga organ)11 lämnade synpunkter på olika aspekter av denna delegerade förordning. Även om det överlag fanns starkt stöd för ökad fokusering på icke-finansiella mål inom investeringsprocessen var vissa intressenter ovilliga att ändra de processer som de nyligen infört i enlighet med Mifid II.

Som framgår av det föregående är kommissionen inte bara övertygad om vikten av att snabbt gå vidare med agendan för hållbar finansiering, utan anser även att den nyligen införda hänvisningen till SFDR och den föreslagna tidsfristen för tillämpning av denna delegerade akt (tolv månader efter ikraftträdandet) möjliggör tillräcklig flexibilitet.

När det gäller vissa av målen i lämplighetsbedömningsprocessen har kommissionen gjort vissa ändringar för att möjliggöra nödvändig differentiering mellan investeringsmål och hållbarhetspreferenser. Denna differentiering är viktig för att förhindra vilseledande försäljning. Hållbarhetsfaktorer bör inte ha företräde framför en kunds personliga investeringsmål. Hållbarhetspreferenser bör därför inte beaktas i lämplighetsbedömningen förrän kundens investeringsmål har fastställts. Syftet med reglerna om hållbarhetspreferenser är att göra kunder och presumtiva kunder mer medvetna om att det finns finansiella instrument som har en hållbarhetsambition. Reglerna om hållbarhetspreferenser innebär att finansiella instrument med olika grader av hållbarhetsrelaterad ambition inte kommer att behöva anpassas. Finansiella instrument kommer antingen gynnas av ordningen rörande hållbarhetspreferenser eller även framöver kunna rekommenderas, men inte som finansiella instrument som motsvarar kundens eller den presumtiva kundens hållbarhetspreferenser, enligt definitionen i denna förordning. I praktiken bör finansiella instruments hållbarhetsinslag presenteras på ett transparent sätt som gör det möjligt för värdepappersföretag att föra en dialog med kunder eller presumtiva kunder i syfte att skaffa sig tillräckligt ingående kunskaper om kundernas individuella hållbarhetspreferenser. För att undvika ”churning” i fråga om befintliga kunder för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts bör värdepappersföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning

Reglerna om hållbarhetspreferenser stärker användningen av EU-taxonomin för hållbar verksamhet, dvs. ekonomisk verksamhet som enligt artikel 3 i taxonomiförordningen anses vara miljömässigt hållbar, och uppnåendet av hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i SFDR, samt omfattar även investeringar i ovannämnda ekonomiska verksamheter som kvalificerar sig som miljömässigt hållbara. Reglerna ger även incitament att rekommendera finansiella instrument som beaktar och minskar väsentliga negativa externa effekter som orsakas av sådana investeringar, s.k. huvudsakliga negativa konsekvenser.

Kommissionen begärde teknisk rådgivning från Esma om potentiella ändringar av delegerade akter som ska antas enligt Mifid II vad gäller integrering av hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer när det gäller organisatoriska krav, villkor för verksamheten, riskhantering och bedömning av målmarknad.

Den 30 april 2019 offentliggjorde Esma sin slutrapport om integrering av hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer i Mifid II. Råden tog hänsyn till de synpunkter som inkommit från intressenter under det offentliga samrådet mellan den 19 december 2018 och den 19 februari 2019 och omfattade en analys av kostnader och fördelar. Esma anordnade en offentlig utfrågning den 4 februari 2019 för att få in ytterligare synpunkter. Samråd hölls även med Esmas intressentgrupp för värdepapper och marknader.

11 De synpunkter som mottagits har publicerats på: https://ec.europa.eu/info/law/better- regulation/initiatives/ares-2018-2681500/feedback_en

(6)

Utkastet till förslag offentliggjordes för ett andra samråd under perioden 8 juni–6 juli 2020 i linje med principerna för bättre lagstiftning. Sedan inkomna synpunkter beaktats gjordes ytterligare ändringar av texten.

Denna rapport behandlar integreringen av hållbarhetsrisker och hållbarhetsfaktorer i de organisatoriska kraven och produktstyrnings- och tillsynsstrukturerna hos värdepappersföretag. De rekommendationer om organisatoriska krav som Esma utarbetat och som varit föremål för ett offentligt samråd har integrerats i denna delegerade förordning.

3. DENDELEGERADEAKTENSRÄTTSLIGAASPEKTER

Den rättsliga grunden för den här förordningen är artiklarna 16.12, 24.13 och 25.8 i direktiv 2014/65/EU.

Den här förordningen omfattar följande ändringar av förordning (EU) 2017/565:

Artikel 1 syftar till att klargöra att värdepappersföretag som tillhandahåller finansiell rådgivning och portföljförvaltning bör göra en obligatorisk bedömning av sina kunders eller presumtiva kunders hållbarhetspreferenser. Värdepappersföretagen bör ta hänsyn till dessa hållbarhetspreferenser när de väljer ut vilka finansiella instrument som ska rekommenderas dessa kunder. Tre kategorier av finansiella instrument bör vara väsentliga när det gäller hållbarhetspreferenser, nämligen finansiella instrument där en viss minimiandel har investerats i ekonomiska verksamheter som enligt artikel 3 i taxonomiförordningen anses vara miljömässigt hållbara eller finansiella instrument som eftersträvar en minimiandel hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i SFDR och där minimiandelen anges av kunden eller den presumtiva kunden. Den tredje kategorin finansiella instrument som kan komma i fråga för individuella hållbarhetspreferenser är finansiella instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer och där kunden eller den presumtiva kunden bestämmer vilka inslag som ska påvisa att så sker.

Eftersom Mifid II, å ena sidan, och SFDR och taxonomiförordningen, å den andra, omfattar olika produkter är hållbarhetspreferenser inte begränsade till finansiella produkter i den mening som avses i SFDR och taxonomiförordningen, utan baseras i stället på förordningarnas hållbarhetsrelaterade begrepp. Därmed blir det möjligt för värdepappersföretag att inte bara rekommendera värdepappersfonder, utan även andra relevanta finansiella instrument.

Som exempel kan nämnas att ”finansiella instrument som eftersträvar en minimiandel hållbara investeringar” alltid kommer att omfatta finansiella produkter som avses i artikel 9 i SFDR och finansiella produkter som avses i artikel 8 i SFDR, förutsatt att de finansiella produkterna åtminstone i någon grad eftersträvar hållbara investeringar. Minimiandelen ska fastställas av kunder eller presumtiva kunder, vilket innebär att reglerna om hållbarhetspreferenser till fullo beaktar deras hållbarhetsrelaterade ambitioner. Andra exempel är finansiella instrument med miljömässiga eller sociala egenskaper som bland annat baseras på en uteslutningsstrategi och som kan omfattas av hållbarhetspreferenser om de, åtminstone i någon grad, eftersträvar hållbara investeringar eller bevisar att huvudsakliga negativa konsekvenser beaktas och hanteras eller minskas, i överensstämmelse med en minimiandel investeringar alternativt inslag som påvisar att huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer beaktas, beroende på vad kunden eller den presumtiva kunden har angett. Detta innebär även att finansiella instrument som främjar miljömässiga eller sociala egenskaper utan någon andel hållbara investeringar eller någon andel investeringar i taxonomiförenliga verksamheter, eller som inte beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser, inte kommer att kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder baserat på deras individuella hållbarhetspreferenser. Sådana

(7)

finansiella instrument kan ändå rekommenderas inom ramen för lämplighetstestet, men inte som finansiella instrument som uppfyller individuella hållbarhetspreferenser.

Värdepappersföretag måste vidare sammanställa en rapport till kunden som förklarar hur rekommendationen till kunden motsvarar dennes investeringsmål, riskprofil, förmåga att bära förluster och hållbarhetspreferenser (informationsgivning i efterhand).

Artikel 1 kräver vidare att värdepappersföretag beaktar hållbarhetsrisker, i kvantitativa eller kvalitativa termer, i sin efterlevnad av de organisatoriska kraven och att de integrerar hållbarhetsrisker i sina riktlinjer för riskhantering.

Artikel 2 anger slutligen när den föreslagna förordningen ska börja tillämpas samt en övergångsperiod på tolv månader.

(8)

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) …/…

av den 21.4.2021

om ändring av delegerad förordning (EU) 2017/565 vad gäller integrering av hållbarhetsfaktorer, hållbarhetsrisker och hållbarhetspreferenser i vissa organisatoriska

krav och villkor för verksamheten för värdepappersföretag

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU12, särskilt artiklarna 16.12, 24.13 och 25.8, och

av följande skäl:

(1) Omställningen till en koldioxidsnål, mer hållbar, resurseffektiv och cirkulär ekonomi i linje med målen för hållbar utveckling är avgörande för att säkerställa att unionens ekonomi är konkurrenskraftig på lång sikt. År 2016 ingick unionen Parisavtalet13. I artikel 2.1 c i Parisavtalet fastställs målet om ökade insatser mot klimatförändringar, bland annat genom att finansiella flöden ska bli förenliga med en utveckling mot låga växthusgasutsläpp och klimatresiliens.

(2) Medveten om storleken på denna utmaning lade kommissionen i december 2019 fram den europeiska gröna given14. Den europeiska gröna given är en ny tillväxtstrategi som syftar till att ställa om EU till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det 2050 inte längre förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. Detta mål förutsätter att investerare får tydliga signaler om sina investeringar för att undvika strandade tillgångar och mobilisera hållbar finansiering.

(3) I mars 2018 offentliggjorde kommissionen en handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt15 som innehöll en ambitiös och heltäckande strategi för hållbar finansiering.

Ett av målen i handlingsplanen är att styra kapitalflöden till hållbara investeringar för att uppnå hållbar tillväxt för alla. Konsekvensbedömningen av de efterföljande lagstiftningsinitiativen offentliggjordes i maj 201816 och visade att det är nödvändigt att klargöra att det bör ingå i värdepappersföretags uppdrag gentemot sina kunder och presumtiva kunder att beakta hållbarhetsfaktorer. Värdepappersföretag bör därför

12 EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.

13 Rådets beslut (EU) 2016/1841 av den 5 oktober 2016 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Parisavtalet som antagits inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring (EUT L 282, 19.10.2016, s. 1).

14 COM(2019) 640 final.

15 COM(2018) 97 final.

16 SWD(2018) 264 final.

(9)

fortlöpande beakta inte bara alla relevanta finansiella risker utan även alla relevanta hållbarhetsrisker som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/208817 och som, om de skulle inträffa, kan ha en faktisk eller potentiell betydande negativ inverkan på investeringens värde. Hållbarhetsrisker nämns inte uttryckligen i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/565. Av det skälet, och för att säkerställa att interna förfaranden och organisatoriska arrangemang verkligen införs och följs, är det nödvändigt att klargöra att värdepappersföretags processer, system och interna kontroller bör ta hänsyn till hållbarhetsrisker och att det krävs teknisk kapacitet och kunskap för att analysera dessa risker.

(4) För att ha ett starkt investerarskydd bör värdepappersföretag, när de identifierar vilka typer av intressekonflikter som kan skada en kunds eller en presumtiv kunds intressen, inkludera de typer av intressekonflikter som kan uppstå till följd av att kundens hållbarhetspreferenser integreras i deras processer, system och interna kontroller. För befintliga kunder, för vilka en lämplighetsbedömning redan har gjorts, bör värdepappersföretag ha möjlighet att fastställa kundens individuella hållbarhetspreferenser i samband med nästa regelbundna uppdatering av denna lämplighetsbedömning.

(5) Värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning och portföljförvaltning bör kunna ställa frågor för att fastställa en kunds individuella hållbarhetspreferenser och därmed kunna rekommendera kunden lämpliga finansiella instrument. I enlighet med värdepappersföretagets skyldighet att agera i kundens bästa intresse bör rekommendationer till kunder och presumtiva kunder ta hänsyn till både de finansiella mål och eventuella hållbarhetspreferenser som kunderna har uttryckt.

Det är därför nödvändigt att klargöra att värdepappersföretag bör inrätta lämpliga arrangemang för att säkerställa att integreringen av hållbarhetsfaktorer i rådgivningsprocessen och portföljförvaltningen inte leder till vilseledande försäljning eller vilseledande information om att finansiella instrument eller strategier motsvarar hållbarhetspreferenserna när så inte är fallet. För att undvika sådan vilseledande försäljning eller vilseledande information bör värdepappersföretag som tillhandahåller investeringsrådgivning först bedöma kundens eller den presumtiva kundens investeringsmål, tidshorisont och individuella omständigheter innan de frågar dem om deras eventuella hållbarhetspreferenser.

(6) De finansiella instrument som hittills har utvecklats har varierande ambitionsnivå vad gäller hållbarhet. För att kunder eller presumtiva kunder ska förstå den varierande graden av hållbarhet och kunna fatta väl underbyggda investeringsbeslut i fråga om hållbarhet bör värdepappersföretag som erbjuder investeringsrådgivning och portföljförvaltning förklara skillnaden mellan, å ena sidan, finansiella instrument som helt eller delvis eftersträvar hållbara investeringar i ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/85218, hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i förordning (EU) 2019/2088 och finansiella instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer, vilka kan rekommenderas kunder såsom

17 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).

18 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

(10)

uppfyllande deras individuella hållbarhetspreferenser, och, å andra sidan, andra finansiella instrument som saknar dessa specifika inslag och inte bör kunna rekommenderas kunder eller presumtiva kunder som har individuella hållbarhetspreferenser.

(7) Det är nödvändigt åtgärda problemen med ”grönmålning”, i synnerhet att en orättvis konkurrensfördel uppnås genom att ett finansiellt instrument rekommenderas som miljövänligt eller hållbart när det i själva verket inte uppfyller grundläggande miljömässiga eller andra hållbarhetsrelaterade krav. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag inte rekommendera, eller handla med, finansiella instrument såsom uppfyllande individuella hållbarhetspreferenser när så inte är fallet. Värdepappersföretag bör för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dessa skäl bör dokumenteras.

(8) Det är nödvändigt att klargöra att finansiella instrument som inte kan anses motsvara individuella hållbarhetspreferenser ändå kan rekommenderas av värdepappersföretag, men inte såsom motsvarande individuella hållbarhetspreferenser. För att möjliggöra ytterligare rekommendationer till kunder eller presumtiva kunder, när finansiella instrument inte motsvarar deras hållbarhetspreferenser, bör kunderna ha möjlighet att ändra informationen om sina hållbarhetspreferenser. För att förhindra vilseledande försäljning och grönmålning bör värdepappersföretag spara dokumentation om kundens beslut och kundens motivering av ändringen.

(9) Delegerad förordning (EU) 2017/565 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10) Behöriga myndigheter och värdepappersföretag bör ges tillräcklig tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning. Tillämpningen av förordningen bör därför senareläggas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av delegerad förordning (EU) 2017/565 Delegerad förordning (EU) 2017/565 ska ändras på följande sätt:

(1) I artikel 2 ska följande punkter läggas till som punkterna 7, 8 och 9:

”(7) hållbarhetspreferenser: en kunds eller presumtiv kunds val om huruvida någon av följande finansiella produkter ska integreras i kundens investeringsstrategi:

(a) Ett finansiellt instrument i fråga om vilket kunden eller den presumtiva kunden bestämmer att en viss minimiandel ska investeras i miljömässigt hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852*.

(b) Ett finansiellt instrument i fråga om vilket kunden eller den presumtiva kunden bestämmer att en viss minimiandel ska investeras i hållbara investeringar enligt definitionen i artikel 2.17 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088**.

(c) Ett finansiellt instrument som beaktar huvudsakliga negativa konsekvenser för hållbarhetsfaktorer i fråga om vilket kunden eller den presumtiva kunden bestämmer vilka kvalitativa eller kvantitativa inslag som ska påvisa att så sker.

(8) hållbarhetsfaktorer: hållbarhetsfaktorer enligt definitionen i artikel 2.24 i förordning (EU) 2019/2088.

(11)

(9) hållbarhetsrisk: hållbarhetsrisk enligt definitionen i artikel 2.22 i förordning (EU) 2019/2088.

______________________________________________________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/852 av den 18 juni 2020 om inrättande av en ram för att underlätta hållbara investeringar och om ändring av förordning (EU) 2019/2088 (EUT L 198, 22.6.2020, s. 13).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/2088 av den 27 november 2019 om hållbarhetsrelaterade upplysningar som ska lämnas inom den finansiella tjänstesektorn (EUT L 317, 9.12.2019, s. 1).”.

(2) Artikel 21.1 ska ändras på följande sätt:

(a) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Värdepappersföretag ska i sitt uppfyllande av kraven i denna punkt beakta hållbarhetsrisker.”.

(b) Följande stycke ska läggas till:

”Värdepappersföretag ska i sitt uppfyllande av kraven i denna punkt beakta verksamhetens art, omfattning och komplexitet, samt art och omfattning av de investeringstjänster och den investeringsverksamhet som utförs inom ramen för verksamheten.”.

(3) I artikel 23.1 ska led a ersättas med följande:

”(a) Införa, tillämpa och upprätthålla lämpliga riktlinjer och förfaranden för riskhantering som identifierar risker relaterade till företagets verksamhet, förfaranden och system, och, vid behov, fastställa den risknivå som företaget kan acceptera. Värdepappersföretag ska i samband med detta beakta hållbarhetsrisker.”.

(4) Artikel 33 ska ersättas med följande:

”Artikel 33

Intressekonflikter som är potentiellt skadliga för en kund (Artiklarna 16.3 och 23 i direktiv 2014/65/EU)

För att kunna identifiera de typer av intressekonflikter som uppstår under tillhandahållandet av investerings- och sidotjänster eller en kombination därav och som kan skada kundens intressen, inbegripet kundens hållbarhetspreferenser, ska värdepappersföretagen genom minimikriterier beakta om värdepappersföretaget, en relevant person eller en person som är direkt eller indirekt knuten till företaget genom kontroll, oavsett om det är till följd av tillhandahållande av investerings- eller sidotjänster, investeringsverksamhet eller någon annan anledning, befinner sig i någon av följande situationer:

(a) Företaget eller den berörda personen skulle sannolikt göra en ekonomisk vinst eller undvika en ekonomisk förlust på kundens bekostnad.

(b) Företaget eller den berörda personen har ett annat intresse än kunden av resultatet av en tjänst som tillhandahålls kunden eller av en transaktion som genomförs för kundens räkning.

(12)

(c) Företaget eller den berörda personen har ett ekonomiskt eller annat incitament att gynna någon annan kunds eller kundgrupps intressen framför kundens intressen.

(d) Företaget eller den berörda personen bedriver samma slags verksamhet som kunden.

(e) Företaget eller den berörda personen tar emot eller kommer att ta emot ett incitament av en annan person än kunden i samband med en tjänst som tillhandahålls kunden i form av monetära eller icke-monetära förmåner eller tjänster.”.

(5) Artikel 52.3 ska ersättas med följande:

”3. Värdepappersföretagen ska tillhandahålla en beskrivning av (a) de typer av finansiella instrument som övervägs,

(b) urvalet av finansiella instrument och leverantörer analyserat per typ av instrument beroende på tjänstens omfattning,

(c) i förekommande fall, de hållbarhetsfaktorer som har beaktats i urvalsprocessen när det gäller finansiella instrument.

(d) när de tillhandahåller oberoende rådgivning, hur den tillhandahållna tjänsten uppfyller villkoren för investeringsrådgivning på oberoende grund och de faktorer som beaktats i den urvalsprocess som värdepappersföretaget använt för att rekommendera finansiella instrument, inbegripet de finansiella instrumentens risker, kostnader och komplexitet.”.

(6) Artikel 54 ska ändras på följande sätt:

(a) I punkt 2 ska led a ersättas med följande:

”(a) Den uppfyller den berörda kundens mål med investeringen, inklusive kundens risktolerans och eventuella hållbarhetspreferenser.”.

(b) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Informationen om kundens eller den presumtiva kundens mål med investeringen ska, i förekommande fall, innefatta uppgifter om hur länge kunden önskar inneha investeringen, kundens riskvilja och risktolerans, syfte med investeringen och dessutom eventuella hållbarhetspreferenser.”.

(c) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. Värdepappersföretag ska ha, och kunna visa fram, lämpliga riktlinjer och rutiner för att säkerställa att de förstår typen av och särdragen hos investeringstjänster och finansiella instrument som väljs ut till kunderna, inklusive kostnader, risker och eventuella hållbarhetsfaktorer, och att de, med beaktande av kostnader och komplexitet, bedömer om det finns likvärdiga investeringstjänster eller finansiella instrument som kan motsvara kundernas profil.”.

(d) Punkt 10 ska ersättas med följande:

”10. När ett värdepappersföretag tillhandahåller investeringstjänster i form av investeringsrådgivning eller portföljförvaltning får det inte ge en rekommendation eller besluta om handel om inga av tjänsterna eller instrumenten är lämpliga för kunden.

(13)

Ett värdepappersföretag ska inte rekommendera finansiella instrument eller besluta att handla med sådana instrument såsom motsvarande en kunds eller presumtiv kunds hållbarhetspreferenser när de finansiella instrumenten inte uppfyller dessa preferenser. Värdepappersföretag ska för sina kunder eller presumtiva kunder klargöra skälen till varför de inte gör detta och dokumentera dessa skäl.

Om inget finansiellt instrument motsvarar kundens eller den presumtiva kundens hållbarhetspreferenser och kunden beslutar att ändra sina hållbarhetspreferenser ska värdepappersföretaget spara dokumentation om kundens beslut, inbegripet skälen till detta beslut.”.

(e) Punkt 12 första stycket ska ersättas med följande:

”12. När ett värdepappersföretag tillhandahåller investeringsrådgivning till en icke-professionell kund ska det lämna en rapport till kunden som innehåller en sammanfattning av rådgivningen och förklarar på vilket sätt rekommendationen är lämplig för den icke-professionella kunden, däribland hur den överensstämmer med kundens investeringsmål och personliga omständigheter, med hänvisning till den erforderliga investeringshorisonten, kundens kunskaper, erfarenhet, riskbenägenhet, förmåga att bära förluster och hållbarhetspreferenser.”.

(f) I punkt 13 ska följande stycke läggas till:

”Kraven att i förekommande fall tillgodose kunders eller presumtiva kunders hållbarhetspreferenser ska inte ändra villkoren i första stycket.”

Artikel 2

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas från och med den [Publikationsbyrån Ange datum – tolv månader efter offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 21.4.2021

På kommissionens vägnar Ordförande

Ursula VON DER LEYEN

References

Related documents

Med avvikelse från artikel 9 ska de behöriga myndigheterna fastställa referensvärdet för spotmånadspositionslimiten för kontant betalade spotmånadskontrakt som omfattas av

Om emittenten har relevanta finansiella instrument som är upptagna till handel eller handlas med dess samtycke, eller för vilka emittenten har ansökt om upptagande till handel

(c) Företag som bedriver handel eller lägger handelsorder på en handelsplats eller utanför en handelsplats (inklusive intresseanmälningar) i syfte att otillbörligt

Motorer som inte var föremål för typgodkännande avseende utsläpp av föroreningar i enlighet med delegerad förordning (EU) 2015/96 den [dagen före dagen för den här förordningens

(2) Vid fastställande av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder i enlighet med artikel 45.6 a och 45.6 b i direktiv 2014/59/EU bör resolutionsmyndigheten,

Uppgifter till stöd för fordran I detta fält måste de uppgifter som finns till stöd för varje fordran anges med koderna i formuläret. Rutan [Närmare uppgifter]

Genom denna förordning införs förebyggande hälsoåtgärder för kontroll av infektion med Echinococcus multilocularis hos hundar som utan kommersiellt syfte transporteras

(14) För att skydda kunders finansiella instrument eller medel i fall där tredje man önskar driva in skulder eller avgifter som inte har med den berörda kunden att göra,