Finansinspektionen P.O. Box 6750 SE-113 85 Stockholm
2002-06-19
PM
Författare: Bo Lundgren
Flyttning av livförsäkringssparande
Slutsatser och förslag
Finansinspektionen har tidigare klargjort följande allmänna inställning till flyttning av pensionskapital:
• Finansinspektionen ställer sig positiv till att bolagen utvecklar produkter med olika former av flytträtt. Flytträtt kan innebära positiva inslag som ökad konkurrens mellan försäkringsgivarna samt ökad flexibilitet och inflytande för kunderna.
• Flytträtt kan, beroende på hur den utformas, medföra negativa konse- kvenser för försäkringstagarna. En långtgående flytträtt och hög flexibilitet kan t.ex. få allvarliga effekter såväl på avkastningsförmågan i kapital- förvaltningen som på bolagens risknivå.
• Flytträtt bör inte införas utan försäkringstagarnas hörande om den innebär att förutsättningarna för försäkringskontrakten rubbas. En flytträtt bör t.ex.
inte införas utan försäkringstagarnas godkännande om den innebär att vissa försäkringstagare på ett påtagligt sätt gynnas på andras bekostnad.
• Införande av flytträtt i en traditionell livförsäkringsrörelse bör omgärdas med sådana restriktioner som kan vara nödvändiga för att undvika skador för befintligt bestånd. Detta kan göras på olika sätt. Ett sätt kan vara att låta försäkringstagare som önskar flytträtt utgöra ett särskilt bestånd, där kost- naden för flytträtten tydligt belastas detta bestånd. Ett annat kan vara att erbjuda flyttmöjlighet först efter viss, längre uppsägningstid, hälsoprövning i vissa fall och mot avgift.
• Finansinspektionen är avvisande till en lagfäst, obligatorisk flytträtt. Om en sådan likväl skulle övervägas bör konsekvenserna av en sådan inskränkning i avtalsfriheten först utredas ytterligare och eventuella erfarenheter från andra länder analyseras.
• Varje bolag bör själva utforma och öppet konkurrera med sina villkor.
Avgiftssättning och andra villkor bör vara fria, dvs. någon reglering i lag eller föreskrifter bör inte ske.
• Försäkringsbolagens information måste uppfylla långtgående krav på att göra konsekvenserna för pensionskapitalet av flytträtt förståelig för för- säkringstagarna och den närmare utformningen av den enskilda flytträtten begriplig. Eventuella förändringar i avtalsförhållandet, t.ex. att försäkringen efter flytten inte är utmätningsfri eller att försäkringskapitalet helt eller delvis kan förlora förmånsrätt måste också klart framgå av informationen till försäkringstagarna.
Den aktuella telefonundersökningen rörande de olika livbolagens hantering av flyttning av pensionskapital visar att intresset kring flyttning av pensions- kapitalet enligt de nya skattereglerna hittills verkar litet. Diskussionerna i bola- gen tyder också på att många livbolag förbereder införandet av flyttmöjlighet för nyteckning och att bolagen i många fall på olika sätt upprätthåller en upp- delning av pensionskapitalet vid inflyttning av pensionskapital. Mot denna bakgrund medför livbolagens hantering av flyttning av pensionskapital för när- varande och på kort sikt inga risker ur stabilitetssynpunkt. Något behov av omedelbara åtgärder från FI:s sida föreligger därför inte.
Följande allmänna riktlinjer bör gälla för FI:s arbete avseende flyttning av pensionskapital enligt de nya skattereglerna
1. FI bör förtydliga och komplettera informationsföreskrifterna rörande livför- säkringstagare (FFFS 2000:12) med mera preciserade informationskrav såvitt avser flyttning av pensionskapital enligt de nya skattereglerna.
2. FI:s föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1999:18 och FFFS 1999:21 rörande försäkringstekniska riktlinjer) bör förtydligas och kompletteras såvitt avser konsekvenserna för solvensen och inriktningen av kapita- lplaceringarna av en mera omfattande flyttfrekvens bland livförsäkrings- tagarna.
3. FI bör, utifrån uppgifterna som lämnas i de försäkringstekniska riktlinjerna, kartlägga och bevaka utformningen av livbolagens olika regler kring flytt- ningen av pensionskapital enligt de nya skattereglerna samt genom rappor- tering från bolagen bevaka flyttningsfrekvensen till och från de olika bola- gen.
Förslagen har utarbetats i samråd med representanter från försäkrings- branschen, Lars Bergendal, Skandia, Richard Blom, KPA och Harald Nöjd, SEB Trygg Liv.
Bakgrund
Försäkringsutredningen
Frågan om en rätt för försäkringstagare att flytta en livförsäkring från ett försäkringsbolag till ett annat dök för första gången på allvar i Sverige upp vid Försäkringsutredningens arbete med nya försäkringsrörelseregler. Utredningen skulle enligt sina direktiv överväga att föreslå sådana regler och i samband därmed belysa de problem som kan uppstå bl.a. med hälsoprövning samt klar- lägga de skattemässiga förutsättningarna och uppmärksamma de civilrättsliga aspekterna. Syftet med regler om flytträtt var enligt direktiven att förbättra konkurrensen mellan livförsäkringsbolagen.
I sitt slutbetänkande (SOU 1995:87) fann Försäkringsutredningen att en lagfäst rättighet att flytta tillgodohavandet i en livförsäkring till en annan försäkrings- givare kunde medföra sådana komplikationer och så stora extra kostnader i sista hand för försäkringstagarna att dessa knappast uppvägdes av de fördelar som reglerna kunde tänkas ha från konkurrenssynpunkt. En sådan lagfäst rät- tighet borde därför inte införas, varken för nya eller äldre avtal. Försäkrings- bolagen var dock enligt utredningen fria att komma överens med försäkrings- tagarna om villkoren för försäkringstidens längd och för återköp.
Utredningen föreslog i stället en ändring i skattelagstiftningens regler rörande återköp. Bestämmelserna föreslogs ändras så att en försäkringstagare som enligt avtalsvillkoren har möjlighet att återköpa sin försäkring kunde byta försäkringsgivare utan att hindras av inskränkningarna i återköpsrätten för pen- sionsförsäkringar. Reglerna om utmätningsfrihet och återkrav i konkurs i lag- stiftningen om försäkringsavtal borde enligt utredningen också ändras, men något förslag härom lämnades inte eftersom dessa ändringar hade att göra med det pågående arbetet med en ny försäkringsavtalslag.
Finansinspektionen instämde i stort i utredningens bedömningar och tillstyrkte i stort likalydande förslag i departementspromemorian Reformerade försäk- ringsrörelseregler (Ds 1998:45) utan att närmare beröra flyttningsfrågan. I ytt- randet över departementspromemorian påpekade Finansinspektionen att cirka 50 procent av samtliga livförsäkringar distribuerades via försäkringsmäklare och att försäkringstagare ofta är olika företag. Inspektionen konstaterade att det mot den bakgrunden i framtiden torde bli vanligare att försäkringsavtal ger för- säkringstagarna rätt att flytta.
Lagreglerna om flyttning av pensionskapital
Den 1 januari 2000 infördes regler som möjliggör flyttning av pensionskapital (prop. 1998/99:87). Vid införandet diskuterades frågan om en lagfäst flytträtt borde införas. Detta avfärdades dock med motiveringen att konkurrensen och valfriheten kunde tillgodoses på annat sätt än genom en lagfäst flytträtt. Bl.a.
anfördes att det på detta område bör råda avtalsfrihet. Istället infördes en möj-
sionsförsäkring hos samma eller en annan försäkringsgivare. Flyttmöjligheten skall framgå av försäkringsavtalet eller försäkringsbolaget skall medge det i annat fall. Flyttmöjligheten införs utan hinder av de inskränkningar som finns i möjligheten att återköpa en pensionsförsäkring. Värdet av en pensionsförsäk- ring flyttas, men efter flyttningen är det fråga om ett nytt livförsäkringsavtal.
Själva avtalet flyttas alltså inte över. Reglerna om flyttmöjlighet är tillämpliga också på tjänstepensionsförsäkring ( se prop. 1998/99:87 sid. 158 ff. resp. 325 ff.).
Den nya möjligheten framgår inte av försäkringsrörelselagen FRL, utan har lagtekniskt löst genom en särskild bestämmelse i skattelagstiftningen. Enligt propositionen (sid.327) är det fråga om att ” reglerna om återköp av en pensionsförsäkring förtydligas ”. Det är alltså inte egentligen fråga om flytt- ning av pensionskapitalet utan fråga om återköp och nyteckning. Det framgår inte av lagtext eller förarbeten hur flyttmöjligheten i praktiken skall lösas eller de närmare detaljerna kring denna. I stället synes detta helt ha överlämnats till bolagen själva. Något bemyndigande för FI att utfärda bindande föreskrifter finns inte.
Internationella erfarenheter
Internationellt förekommer flyttning av försäkring vanligen genom återköp av en gammal försäkring och tecknande av en ny. Detta är inget ovanligt. Vid återköp får man normalt ut värdet motsvarande garanterade åtaganden dvs.
uppkommen återbäring garanteras. Eventuellt tillkommande icke garanterad bonus eller återbäring får man normalt inte ta med sig. Internationellt är ande- len garanterade värden i förhållande till försäkringstagarens andel i bolagets förmögenhet vanligtvis betydligt större än vad som är fallet i Sverige och i t.ex.
Storbritannien. I Storbritannien förlorar försäkringstagaren vid återköp rätten till terminal bonus, som ofta utgör en avsevärd del av försäkringskapitalet.
Utöver återköp är särskilda regler om flyttning av försäkring ovanliga. Sådana förekommer emellertid i Danmark och Norge. I vad mån de förekommer i andra länder är inte möjligt att utläsa från allmänt tillgänglig information. Vad gäller tjänstepensioner krävs i vissa EU-länder kapitalöverföring vid byte av arbetsgivare (capital transfer). Vanligtvis finns då normer för t.ex. värderingen, avgiftsuttag m.m.
Redan 1988 lagfästes i Norge en rätt för försäkringstagare att säga upp livför- säkringsavtal för överföring av de på försäkringen uppsamlade medlen till ett annat försäkringsbolag. I Norge tillämpas emellertid ett annat system än i Sverige. Mer återbäring tilldelas årligen, varför andelen garanterade förmåner är större än i Sverige. Även utan uppsägning kan man kräva sådan överföring av en del av medlen, dock under förutsättning av att tillsynsmyndigheten i en- skilda fall godkänner det. Rätten gäller individuell livförsäkring, grupplivför- säkring samt kollektiv livförsäkring och den omfattar även försäkringar som meddelats före införande av den lagfästa rätten till flyttning. Det norska
Finansdepartementet har gett ut ganska detaljerade föreskrifter om rätten att överföra medel till ett annat bolag. Dessa innebär bl.a. följande:
• Medel skall överföras till en försäkring av motsvarande skattekategori.
• Finns oåterkalleligt förmånstagarförordnande krävs förmånstagarens godkännande
• Sedan en försäkring sagts upp skall flyttning ske inom en månad.
• Överstiger det belopp som skall överföras vissa bestämda belopp är fristen längre (10 milj NKr 2 mån - 200 milj NKr 8 mån).
• Samtliga medel som belöper på försäkringen skall flyttas.
• Det avgivande bolaget kan kräva att den försäkrade genomgår hälsoprövning vid uppsägningen.
• Överförda medel skall i det mottagande bolaget användas till att säkra förmåner av samma art och ha samma inbördes förhållande vad gäller fördelningen på medel svarande mot garanterade förmåner och resten.
• Pensionsåldern skall vara densamma.
• Avgivande bolag har rätt till rimlig ersättning för kostnader som uppstår på grund av flyttningen. Vid individuell livförsäkring högst 200 NKr och vid kollektiv pensionsförsäkring högst 5 000 NKr.
Under det första året med flytträtt var trenden i Norge att stora företag överförde kollektiv pensionsförsäkring i försäkringsbolag till egna pensionskassor. Följande tabeller belyser flyttbenägenheten i Norge:
Flyttvolym livbolag Mrd NKr
Bolag 1996 1997 1998 1999 2000
In Trad 3.527 3.220 4.465 3.591 5.406
Fond - 70 486 1.886 3.219
Ut Trad 4.242 3.419 5.621 6.021 8.704
Fond - 1 11 37 215
Flyttvolym (ut) livbolag % av förvaltat kapital
1996 1997 1998 1999 2000
1,7 1,2 1,8 1,7 2,3
Följande iakttagelser vad gäller flytträtten har gjorts i Norge:
• Möjligheten att välja förvaltare är reell
• Konkurrensen har ökat
• Nyetablerade bolag är särskilt aktiva i "flyttmarknaden" och då särskilt inom unit link
• Tendenser finns till att mindre seriösa försäkringsmäklare/rådgivare driver på flyttprocessen
• Flytträtten som sådan är inte längre omstridd.
Flyttmöjlighet på den svenska livförsäkringsmarknaden
Flyttmöjlighet varmed här, som tidigare framgått, egentligen åsyftas rätt till återköp i syfte att sluta ett nytt försäkringsavtal hos annan försäkringsgivare, har i Sverige ännu inte fått någon större omfattning. Såvitt Finansinspektionen känner till har Danica, Robur, AMF-p, Moderna Försäkringar och Folksam infört eller avser att införa viss möjlighet till flyttning. Även det till vinstut- delande livförsäkringsbolag ombildade Handelsbanken Liv har infört flyttmöj- lighet såväl för nya försäkringstagare som för de "gamla" försäkringstagare som inte vill vara kvar i det vinstutdelande bolaget. I det senare fallet har emellertid flyttmöjligheten varit till stor del betingad av att den vägt tungt i den bedömning som Finansinspektionen och Regeringen gjort av att försäkrings- tagarnas rätt inte försämrades av ombildningen. För att ge flytträtten för
"gamla" försäkringstagare ett verkligt reellt innehåll har bolaget vid ombild- ningen till och med accepterat att de ”gamla” försäkringstagare som t.ex. av hälsoskäl inte kan mottas i annat bolag, får ha kvar riskdelen i försäkringen i bolaget men flytta sparandedelen. Flytträtten i Handelsbanken Liv är emellertid inte alldeles fri. Handelsbanken Liv tar ut en flyttavgift på 1 procent av
pensionskapitalet.
Klassificeringen av pensionskapitalet
På grund av de nya försäkringsrörelsereglerna för överskottshantering i livför- säkringsbolagen, uppkommer vissa intressanta frågor kring de praktiska detal- jerna vid flyttning av pensionskapital enligt de nya skattereglerna. Detta beror på att pensionskapitalet kan vara olika klassificerat. Beroende på om en pen- sionsförsäkring är meddelad i ett icke vinstutdelande livförsäkringsbolag eller ett vinstutdelande bolag och vilken försäkringsform det är fråga om (traditio- nell livförsäkring eller fondförsäkring) kan pensionskapitalet i huvudsak bestå av följande delar:
• Garanterade förmåner enligt avtalet – den del av pensionskapitalet som svarar mot garanterade förmåner.
• Garanterad återbäring - den del av återbäringen som är garanterad, som skall placeras i enlighet med placeringsreglerna i FRL och för vilken för- säkringstagarna har förmånsrätt.
• Villkorad återbäring - den del av återbäringen som är villkorad t.ex.
utifrån förändringar i tillgångarnas värde, som faller under de mer allmänt hållna placeringsreglerna i FRL och i vilken försäkringstagarna har för- månsrätt.
• Andel i konsolideringsfonden - motsvarar de tidigare s.k. allokerade återbäringsmedlen i återbäringsfonden. Medlen kan både användas till för- lusttäckning och återbäring. Ingen förmånsrätt föreligger och tillgångarna får placeras i princip fritt.
• Fondandelar ingående i fondförsäkring - placeringsrisken bärs normalt av försäkringstagaren och denne bestämmer i vilka fondandelar premien skall placeras. Förmånsrätt föreligger.
En av de besvärligaste praktiska frågorna kring flyttning av pensionskapital blir mot denna bakgrund hur pensionskapitalet som flyttas enligt de nya skatte- reglerna skall klassificeras i det mottagande bolaget. Hur delas
pensionskapitalet upp t.ex. om en fondförsäkring flyttas till en traditionell livförsäkring, om en försäkring i ett vinstutdelande bolag med garanterad och villkorad återbäring flyttas till ett icke vinstutdelande bolag med endast garanterad återbäring och andel i konsolideringsfonden eller om en försäkring flyttas från ett icke vinstutdelande bolag med garanterad återbäring och andel i konsolideringsfonden till ett vinstutdelande bolag med garanterad och villkorad återbäring? De olika klassificeringarna av pensionskapitalet skiljer sig åt i betydande utsträckning och är till största delarna inte jämförbara.
Själva flyttningen som försäkringstekniskt sett är ett återköp och nyteckning innebär att ett nytt livförsäkringsavtal uppkommer dvs. en ren nytecknings- situation. Fråga uppkommer då om likabehandling skall ske av all nyteckning såväl vid P - som vid K-försäkring och mottagande av pensionskapital vid tillämpningen av de nya flyttningreglerna i skattelagstiftningen. I sådant fall bör i det senare fallet pensionskapitalet i mottagande bolag betraktas som en ny premie och motsvarande förmåner bör bli fullt ut garanterade (pensions-
kapitalet ”garanteras upp").
Försäkringsförbundets skrivelse
Försäkringsförbundet har i skrivelse till Finansinspektionen redogjort för vissa av de konsekvenser som kan bli följden av att livförsäkringsbolagen på den svenska marknaden inte kommer att tillämpa likartade regler för klassificering av pensionskapitalet. De konsekvenser förbundet pekar på uppkommer då välkonsoliderade traditionella livbolag "garanterar upp" pensionskapital när det flyttas till bolaget. Konsekvenserna härav blir:
• Konsolideringsfonderna i traditionella, icke vinstutdelande livbolag får alltid bära nyteckningsrisk dvs. gamla försäkringstagare får en utspädning av sin andel i konsolideringsfonden vid kraftig nyteckning. Då pensions- kapital "garanteras upp" vid flytt blir det möjligt att systematiskt övervältra sådan risk på övriga försäkringstagare genom att vid den tidpunkt det ackumulerade kapitalet börjar bära risk för övrig nyteckning flytta pensionskapitalet till ett annat bolag.
• Då pensionskapital "garanteras upp" kommer befintliga försäkringstagare i det mottagande bolaget att påföras risken för den garanterade avkastningen på det mottagna pensionskapitalet. En utspädning sker av konsoli-
deringsfonden och den förväntade kapitalavkastningen för befintliga försäkringstagare i det mottagande bolaget kommer att minska - något som bolagen har begränsade möjligheter att förhindra eftersom placeringarna av tillgångar motsvarande det garanterade pensionskapitalet styrs av placer- ingsreglerna i FRL.
Förbundet efterlyser mot denna bakgrund dels ett generellt uttalande att myn- digheterna (FI och KKV!) har ögonen på frågeställningen, dels ett uttalande från FI om skälighetprincipens tillämpning vid flytt av pensionskapital där denna princip fortfarande gäller.
Konsumentskyddet vid flyttning av pensionskapital
I FI:s föreskrifter (FFFS 2000:12) om information till livförsäkringstagare anges att information bl.a. skall lämnas om i vad mån försäkringen kan åter- köpas respektive försäkringssparandet flyttas till annan försäkring och försäk- ringsgivare eller inte. Om sådan möjlighet finns skall information lämnas om villkoren för detta.
Skälighetsprincipen inrymmer tre olika huvuddelar - nämligen premier och kostnader, försäkringsvillkor utöver premier samt skaderegleringen. Principen gäller inte för avtal som meddelats efter den 1 januari 2000, men gäller alltså för gamla försäkringsavtal. Skälighetsprincipens närmare betydelse och inne- börd är sedan länge oklar. Den har sällan av FI använts i formell mening. Dess oklarheter framgår inte minst av det faktum att den anses tillämplig även på
"gamla" försäkringar efter ombildning från icke vinstutdelande- till vinstut- delande verksamhet i t.ex. Handelsbanken Liv. Vid en diskussion om flyttning av pensionskapital är det i första hand premier och kostnader som är relevanta.
Skälighetsprincipens betydelse i dessa sammanhang har främst kommit att avse krav på likabehandling av försäkringstagare och får bl.a. betydelse vid fördel- ningen av överskott mellan försäkringstagarna.
En likabehandling av alla försäkringstagare (vid ren nyteckning, nyteckning efter återköp och nyteckning efter flyttning enligt de nya skattereglerna) skulle kunna medföra att pensionskapital i det sistnämnda fallet i det mottagande bolaget bör klassificeras som garanterade förmåner. I den mån avsteg sker härifrån skulle det kunna betraktas som ett avsteg från skälighetsprincipens krav på likabehandling av försäkringstagarna.
Det skulle kunna ifrågasättas att FI genom bindande föreskrifter reglerar hur pensionskapital skall hanteras vid flyttning enligt de nya skattereglerna. Lag- stiftaren har emellertid valt att inte reglera detta och inte heller har FI fått något bemyndigande att meddela närmare bindande föreskrifter. Om en reglering av klassificeringen av pensionskapitalet vid flyttning enligt de nya skattereglerna skulle ske, borde dessutom en reglering också ske av normalt återköp och nyteckning såväl för P- som för K-försäkringar.
Skälighetsprincipen kan inte anses ha en så preciserad innebörd att den kan anses ge FI stöd för en reglering eller ett ingripande enbart med hänvisning till denna allmänna princip. Stöd för denna slutsats finns i regeringsrättsavgörandet RÅ 1990 ref 106. Det var där visserligen inte fråga om tolkningen av skälig- hetsprincipen, men Regeringsrättens uttalanden som avsåg sundhetsprincipen
får anses tillämpliga även vid en tolkning av skälighetsprincipen. I regerings- rättsavgörandet var det fråga om att FI och regeringen meddelat Skandia en erinran för att bolaget beslutat lämna sina anställda räntefria lån för inköp av aktier i bolaget. Erinran grundades på att beslutet inte var förenligt med sund- hetskravet i FRL. Regeringsrätten fick regeringens beslut till prövning såsom rättsprövning och upphävde beslutet. Regeringsrätten anförde bl.a. att en allmän hänvisning till sundhetskravet inte fick utgöra ensam grund när det gällde en sanktion. Konkreta brister, av rättslig eller annan natur, måste vara en förutsättning för sådana åtgärder.
Skälighetsprincipens innebörd för olika försäkringstagarkollektiv är alltså, som framgått, oklar. Det skulle till och med kunna sättas i fråga om inte en av FI reglerad uppdelning av pensionskapitalet vid flyttning enligt de nya skatte- reglerna skulle kunna strida mot skälighetsprincipen genom att man behandlar försäkringstagare olika beroende på om de på vanligt sätt återköpt försäkringen eller om de flyttat pensionskapitalet med tillämpning av de nya reglerna i skattelagstiftningen. Ett av syftena med införandet av de nya försäkrings- rörelsereglerna var vidare att tydligare skilja mellan bolagets riskkapital och försäkringstagarnas kapital. Detta skedde bl.a. genom att det krävs försäk- ringstekniska avsättningar för återbäring även till den del den klassificeras som villkorad återbäring. En reglering, som innebär begränsningar för bolagen vad gäller möjligheten att garantera förmåner och återbäring, skulle komma att motverka detta syfte, eftersom villkorad återbäring i sådant fall i de allra flesta fall i mottagande bolag skulle komma att klassificeras som andel i konsolide- ringsfonden.
Skälighetsprincipen medför således inget krav på eller medger någon laglig möjlighet för FI att med bindande verkan reglera detaljerna kring flyttning av pensionskapital enligt de nya skattereglerna. En detaljreglering av flyttningen av pensionskapital skulle, förutom att inskränka försäkringstagarnas valfrihet, också innebära en långtgående produktkontroll, något som rimmar illa med den mera marknadsinriktade syn som bl.a. är en följd av medlemskapet i EU.
Däremot bör FI:s informationsföreskrift kompletteras med mera preciserade informationskrav vid flyttning av pensionskapital enligt de nya skattereglerna för att försäkringstagarna skall kunna bedöma konsekvenserna. Informations- behov uppkommer kring en rad förhållanden vid flyttning enligt de nya skatte- reglerna. Exempel på detta är
• Förändringen av klassificeringen av pensionskapitalet och de konsekvenser detta kan få för försäkringstagaren t.ex. genom att förmånsrätt inte längre kommer att föreligga, att eventuell frihet att placera tillgångar inskränks
• Vilket värde på pensionskapitalet som kommer att flyttas och hur detta beräknats
• Förändring av utfästa försäkringsbelopp
• Att försäkringen efter flyttning inte längre är utmätningsfri
• Storleken på de totala avgifterna och andra eventuella kostnader för ut- nyttjandet av flyttmöjligheten
• Möjligheten att ändra flyttningsvillkoren vid ändrade förhållanden i för- säkringsbolaget
• Tidpunkten för ansvarsövergången.
Solvensfrågor och inriktningen av kapitalförvaltningen
Flyttningen av pensionskapital enligt de nya skattereglerna reser också frågor rörande livbolagens solvens och inriktningen av deras kapitalförvaltning.
I FI:s allmänna råd (FFFS 1999:18) om försäkringstekniska riktlinjer och för- säkringstekniskt beräkningsunderlag, anges under rubriken "Återköp och belå- ning av försäkringar" att de försäkringstekniska riktlinjerna bl.a. bör innehålla principerna för rätt till återköp och belåning av försäkringar. Särskilt bör be- handlas principerna för rätt till flyttning av försäkring till annat försäkringsbo- lag. De försäkringstekniska riktlinjerna för livförsäkring skall senast när de börjar användas och vid ändringar ges in till FI (7 kap. 8 a § första stycket FRL).
Till riktlinjerna skall fogas en redogörelse för de konsekvenser som riktlinjerna får för försäkringsbolaget samt för försäkringstagarna och andra ersättningsbe- rättigade på grund av försäkringarna (7 kap. 8 a § andra stycket FRL). FI har meddelat föreskrifter om sådan redogörelse (FFFS 1999:21). Redogörelsen skall, enligt föreskrifterna, under rubrik belysa konsekvenserna för försäk- ringsbolaget samt för försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade inom följande områden:
1. Premier
2. Försäkringstekniska avsättningar 3. Återköp och belåning av försäkringar 4. Fördelning av återbäring
5. Avgivande och mottagande av återförsäkring 6. Soliditet och
7. Övrigt.
I den mån det flyttade kapitalets värde i ett icke vinstutdelande bolag motsvaras av andel i konsolideringsfond, är det av betydelse hur motsvarande medel klas- sificeras i det mottagande icke vinstutdelande bolaget. Om medlen blir garante- rade i det mottagande bolaget, måste det gamla försäkringsbeståndet svara för solvensmarginalkravet för den inflyttade försäkringen. Detta kan komma att fresta på solvensen. Solvensreglerna innebär att ett bolag endast i begränsad omfattning – utan tillskott av nytt riskkapital – kan ta emot nya premier eller andra medel som i dess helhet garanteras.
I första hand är det mottagande bolag som självt skall göra bedömningen i vil- ken utsträckning det har tillräckligt med riskkapital för att kunna ta emot och
ikläda sig nya åtaganden. Detta är i själva verket en klassisk fråga för ömsesi- digt drivna bolag. Det har alltid varit de gamla försäkringsbestånden som fi- nansierat produktutveckling och expansion. I andra hand blir det en fråga för FI:s solvenstillsyn. Närmar sig bolagen gränsen för vad solvensmarginalen tillåter riskerar bolaget att tvingas införa teckningsstopp.
I ett vinstutdelande livbolag där det kapital som skall flyttas antingen är garan- terade förmåner eller villkorad återbäring uppkommer frågeställningen vilken status framför allt den villkorade återbäringen skall få vid överföring till ett icke vinstutdelande bolag där det utöver garanterad återbäring i de flesta fall endast finns en andel i konsolideringsfonden. En andel i konsolideringsfonden är på intet sätt garanterad och omfattas inte heller av någon förmånsrätt, vilket är fallet för villkorad återbäring. Såväl garanterad som villkorad återbäring är försäkringsteknisk avsättningarr med vilket följer förmånsrätt för försäkrings- tagaren. Konsolideringsfonden är försäkringsbolagets riskkapital.
En ytterligare komplikation kan uppstå vid flyttning från icke vinstutdelande till vinstutdelande bolag. Det senare har ingen konsolideringsfond, varför enda möjligheten tycks vara att omvandla andel i konsolideringsfond till garanterad eller villkorad återbäring, på det mottagande bolagets villkor. I princip kommer även det omvända problemet att finnas, om ett mottagande ej vinstutdelande bolag får ta emot villkorad återbäring genom flytt. Om mottagande bolag inte har eller vill införa villkorad återbäring, blir medlen antingen garanterade eller bara en andel i konsolideringsfond, på det mottagande bolagets villkor.
I debatten har dessa frågor kommit att beskrivas så att flyttning enligt de nya skattereglerna skall ske i olika påsar. Som framgått torde detta i sig inte vara helt enkelt att lösa. Det kan konstateras att, eftersom någon särskild lag- reglering inte skett, det råder avtalsfrihet på detta område. Avgivande och mottagande bolag kan och skall själva reglera villkoren för flyttning enligt de nya skattereglerna i avtalsvillkoren. Finansinspektionen kan inte, utan uttryck- ligt bemyndigande, meddela föreskrifter om detta.
Ett traditionellt livbolag som i mycket stor utsträckning tar emot flyttat pen- sionskapital och framförallt "garanterar upp" pensionskapitalet i större ut- sträckning än vad fallet varit i det avgivande bolaget, kommer att, utan kapi- taltillskott, få solvensproblem eftersom kravet på solvensmarginalens storlek ökar. Problemet uppkommer givetvis bara i vissa fall och under vissa omstän- digheter bl.a. beroende på flyttningsfrekvensen bland försäkringstagarna. En sådan omfattande flyttningsfrekvens kan t.ex. bli följden av en "osund" konkur- rens mellan försäkringsbolagen där skillnader i flyttningsvillkoren mellan de olika bolagen medför omfattande inflyttning till bolag med gynnsamma villkor.
Denna situation skiljer sig egentligen inte från situationen då nyteckningen i ett bolag sker i större omfattning. Detta innebär också en solvenspåfrestning som ägare eller försäkringstagare måste ta. En likartad situation råder såvitt avser
dödlighetsantagandena, där bolagen numera själva fastställer dessa. De kan således också variera mellan de olika livbolagen.
De bolag som inför regler om flyttning av pensionskapital enligt de nya skatte- reglerna skall redan i dagsläget ange principerna för rätt till flyttning av försäk- ringar i sina försäkringstekniska riktlinjer. Dessa skall ges in till FI senast då de börjar användas. FI får på så sätt med automatik kännedom om livbolagens olika villkor för flyttningen av pensionskapital enligt de nya skattereglerna.
Därtill kommer att bolagen, även när det gäller ändringar i riktlinjerna, till FI skall lämna in en redogörelse för konsekvenserna t.ex. av reglerna för flyttning inom en rad områden bl.a. för soliditeten.
Föreskrifterna och allmänna råden (FFFS 1999:18 och FFFS 1999:21) bör såvitt avser flyttning enligt de nya skattereglerna ses över samt förtydligas och kompletteras inom det nu aktuella området.
För ett traditionellt livförsäkringsbolag gäller i kapitalplaceringshänseende att tillgångar som motsvarar de försäkringstekniska avsättningarna (garanterade förmåner) skall placeras i enlighet med de detaljerade placeringsreglerna i 7 kap. FRL (skuldtäckning). Detta innebär bl.a. att tillgångarna får motsvaras av högst 25 procent aktier. För s.k. villkorad återbäring gäller ett allmänt krav på matchning och diversifiering i 7 kap. 9 a § FRL. För tillgångar motsvarande andel i konsolideringsfonden gäller i princip fri placering och tillgångarna i en fondförsäkring är placerade i de värdepappersfonder som försäkringstagaren bestämmer (7 kap. 29 § FRL).
Om flyttning av pensionskapitalet enligt de nya skattereglerna sker genom att kontantbelopp överförs eller revers (eller annat kortfristigt penninginstrument) lämnas till mottagande bolag, så finns en risk för att andelen likvida och lätt omsättbara tillgångar i det avgivande bolaget minskar eller tar slut. Effekter av detta kan bli:
• Placeringsreglerna för tillgångar motsvarande livförsäkringsavsättningar kan inte följas, t.ex. genom att andelen fastigheter eller aktier blir större än tillåtet
• Mindre likvida tillgångar eller tillgångar som är svåra att omsätta måste säljas, ev. till belopp under verkligt värde
• Försäljning av vissa tillgångar påverkar kurser eller marknadspriser nedåt, och försäljning kan komma att ske till värde under vad som hittills bedömts vara verkligt värde
Kapitalförvaltningen i ett bolag som har infört flyttmöjlighet måste drivas så att den klarar likviditeten också vid mycket oväntade händelser, t.ex. en ”run” på försäkringsbolaget. Vid flyttning i större omfattning kan alltså ett försäkrings- bolag snabbt behöva realisera mindre likvida tillgångar och på så sätt drabbas av förluster. En placeringsstrategi anpassad till en generell flytträtt ligger inte
självklart i försäkringstagarnas intresse. För att möta eventuella krav på fri flyttning, dvs utan särskilda restriktioner, skulle ett försäkringsbolag kunna behöva placera en större del av tillgångarna än annars i räntebärande tillgångar med kort löptid. På så sätt minskar utrymmet för tillgångar som visserligen har en osäker värdeutveckling på kort sikt, men som på lång sikt har visat sig ge hög avkastning t.ex. aktier. En fri flytträtt kan därför medföra att försäkringsta- garna som kollektiv får en sämre avkastning än de annars skulle ha fått.
En ytterligare konsekvens inom kapitalförvaltningen av flyttning enligt de nya skattereglerna kan bli att, om proportionen mellan garanterade och icke garan- terade åtaganden minskar i mycket stor utsträckning, kan bolagens förmåga att ta risker i kapitalförvaltningen komma att minska. Detta kan få till följd att äldre generationer försäkringstagare kan komma att få en sämre avkastning än de annars skulle ha fått. Försäkringsbolagen måste därför ha erforderliga instrument för att kunna upprätthålla en kontroll över riskerna i kapitalförvalt- ningen och konsekvenserna för äldre generationer av försäkringstagare. Exem- pel på sådana instrument kan vara möjlighet att ändra flyttningsvillkoren vid ändrade förhållanden i bolaget eller att det i villkoren för flyttning beaktas änd- rade förhållanden i försäkringsbolaget.
Legala möjligheter saknas för FI att i förhand kräva avvikelser från de detalje- rade placeringsreglerna i FRL såvitt avser tillgångar motsvarande garanterade förmåner. Såväl avgivande som mottagande bolag kan komma att behöva an- passa inriktningen av sin kapitalförvaltning till om flyttning av pensionskapital medges eller inte. I samband med att villkoren för flyttning av pensionskapital anges i de försäkringstekniska riktlinjerna, bör livbolagen också redovisa kon- sekvenserna för inriktningen av kapitalförvaltningen och de instrument som bolagen har för att kontroller dessa risker. Detta framgår f.n. inte direkt av fö- reskrifterna och allmänna råden (FFFS 1999:18 och FFFS 1999:21). Dessa bör därför förtydligas och kompletteras i dessa avseenden.
Aktuellt läge för frågan om flyttning av försäkringssparande i några livförsäkringsbolag
En telefonenkät har i början av maj genomförts med några av de större livför- säkringsbolagens chefaktuarier hur man ser på de olika aspekterna med avse- ende på s k flyttning av pensionsförsäkringssparande.
Allmänt
Frågan anses komplicerad och ofta har man olika uppfattningar inom bolagen hur man ska ställa sig till olika detaljregler i frågan.
Förfrågningar/kundtryck
Samtliga av de tillfrågade bekräftar att det inte föreligger något stort tryck från kundbeståndet i frågan. Det är bara ett fåtal förfrågningar som inkommit (vissa dock tämligen ihärdiga), både vad gäller in- och avflyttningsönskemål.
Mottagande av flyttat kapital
Samtliga bolag gör sig redo att ta emot flyttat kapital. Detta aktualiseras ju per den 1 juli från SHB Liv.
Uppdelning av flyttat kapital (garantivärden samt allokerad eller villkorad åter- bäring)
Denna fråga samt den anknutna frågan om flyttning mellan traditionell livför- säkring och fondförsäkring är uppenbarligen ett problem. Man tänker sig att dela upp och särredovisa de olika beloppen, eventuellt genom schablonuppdel- ning, men risken att kringgå reglerna genom flytt till och från fondförsäkring – även då flytt sker internt inom koncernen - är uppenbar och svår att hantera.
Frågan om att införa särskild slutåterbäring för trogna kunder i bestånd där flyttning tillåts, har diskuterats.
Avgifter
De typer av kostnader som diskuterats att täckas via avgifter utgörs av
• administrativa styckeavgifter i samband med den faktiska flyttrutinen,
• avgifter för att täcka ännu inte amorterade anskaffningskostnader,
• reduktion av flyttat värde för underskott i konsolidering.
Livsfallsförsäkringar
Vissa avser att tillåta avflyttning mot hälsoprövning, andra mot läkarundersök- ning (åtminstone vid högre belopp), andra åter avser att inte alls tillåta avflytt- ning av dylika försäkringar (annat än vid små värden).
Provisionsfrågor
Några bolag anger att man inte avser att ge provision för inflyttat engångska- pital, men att man kan komma att ge provision för de eventuellt åtföljande löpande premier som kan inkomma.
Redovisningsfrågor
En fråga som uppkom rörde redovisningseffekterna i bolag som mottar ett kapital som utgör allokerad återbäring och som avses bibehållas som sådant.
Avtalspensioner
Förmedlingscentralen FORA arbetar också med flyttningsregler för premie- bestämd avtalspension, och några bolag angav att de var involverade i dessa diskussioner.
Livbolagens nuvarande regler för återköp
I fråga om kapitalförsäkring har livbolagen för närvarande regler för rätt till återköp. Detta gäller både vid traditionell livförsäkring som fondförsäkring.
I princip gäller att vid försäkringar med positiv risksumma, så medger bolagen återköp. Under en initial period gäller oftast rätt till partiellt återköp, dvs del av försäkringens aktuella värde. Denna rätt trappas sedan upp i takt med försäk- ringens duration upp till rätt till fullt återköp efter ett antal år.
Vid återköp erhåller försäkringstagaren försäkringens aktuella värde inkl upp- kommen (allokerad) återbäring. Ofta förekommer dock avdrag för återköpsav- gifter, vars syfte är att kompensera för de initiala kostnader som bolagen haft.
För kapitalförsäkringar med negativ teknisk risksumma, s k livsfallsförsäk- ringar samt vid försäkringar under periodisk utbetalning (som oftast är av livs- fallstyp), så medges inte återköp. Undantag kan ske om värdet är lågt, se nedan.
Även vid privat pensionsförsäkring finns idag viss rätt till återköp. Reglerna är ofta samordnade med kommunalskattelagens regler för återköp (lägre gränsen) 30 % av prisbasbeloppet, f n ca 11.000 kr. Om värdet understiger denna nivå kan återköp medges.
Vid tjänstepensionsförsäkring och avtalspensioner brukar inte återköp medges överhuvudtaget (enligt rekommendation från Skattenämnden). Orsaken är att försäkringstagaren inbetalat premier för en anställds pensioneringsändamål, vilket inte är tänkt att utgöra ersättning under aktivtiden. Det är dock inte ovanligt vid små värden att utbetalning sker med engångsbelopp vid pensione- ringstillfället.
Orsaken till att återköp av värden för små pensionsförsäkringar kan medges är dels bedömningen att de s k arvsvinster som försäkringsbeståndet beräknas gå miste om - vid dålig hälsa för den som önskar få återköp - är ganska försum- bara, dels den besvärliga informationsfrågan om den försäkrade genom skat-
numera nedtonad betydelse sedan det i lagen skrevs in att återköp medges un- der förutsättning att det också tillåts enligt försäkringstekniska grunder).
Redovisningsmässigt och ekonomiskt för ett livbolag kan avflyttning av kapital jämställas med återköp.
Mot bakgrund av ovanstående gäller att kapitalförsäkringar dominerar kraftigt i praktiken i livbolagen, vilket framgår av nedanstående statistik som avser indi- viduella livförsäkringar i de 6 större traditionella livbolagen (enligt telefonen- kät) avseende år 2000. Belopp i Mkr.
Återköpta belopp
Proc Förd
Tekniska
Återköpsvärden, totalt
Andel åter- köp, %
Ind T-försäkring 12,0 3,0 % 76 733 0,02 %
Ind P-försäkring 30,4 7,7 % 116 545 0,03 %
Ind K-förs, eng utb 352,4 89,3 % 19 501 1,81 %
Ind K-livräntor E u 15 642 E u
TOTALT 394,8 100 228 421 0,17 %
Återköpen ligger som synes på en mycket låg nivå satta i relation till s k ga- rantivärden (tekniska återköpsvärden). Återköpsfrekvensen riskerar dock att öka då den kollektiva konsolideringen och därmed återbäringsräntorna nu sjunkit kraftigt.
K-livräntorna synes sakna uppgift i statistiken men torde ligga på försumbara belopp.
