Akademin för hälsa, vård och välfärd
STRÄVAN EFTER
SOCIAL GEMENSKAP
En hermeneutisk studie om betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa
ANNA KANNIUS
Huvudområde: Sociologi Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Kursnamn: Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61-90
Kurskod: SOA135
Handledare: Niklas Odelberg
Examinator: Mohammadrafi Mahmoodian
Sammanfattning
Den här studien fokuserar på betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Vårt alltmer digitaliserade samhälle och följderna av coronapandemin har bidragit till en vardag för studenter där studenterna mer eller mindre isolerats från det sociala i den akademiska världen. Utifrån en hermeneutisk ansats har fem semistrukturerade intervjuer genomförts med respondenter som är ensamstående och som studerat på heltid under år 2020. Deltagarna bestod av en man och fyra kvinnor i åldrarna 22- 29 år. Studiens resultat länkas samman med de tre teorierna anomiskt självmord, ontologisk trygghet samt känsla av sammanhang. Frågeställningen vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa? hjälper till att belysa betydelsen av social gemenskap. Resultatet i undersökningen har nämligen visat att socialt umgänge i vardagslivet har en stor betydelse för en individs psykiska hälsa. Det har visat sig att studenterna endast varit tillfälligt socialt isolerade, och att de regelbundet sett till att umgås socialt med andra. Genom olika hanteringsstrategier, som att söka sig till andra sociala umgängen när det vardagliga umgänget minskat, vistas i olika miljöer för att umgås med andra samt begränsa det sociala umgänget, har studenterna motverkat den sociala isoleringen i samband med coronapandemin i en strävan efter social gemenskap.
Nyckelord: social isolering, ensamstående studenter, social gemenskap, hanteringsstrategier
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 2
Syfte ... 2
Frågeställning ... 2
TIDIGARE FORSKNING ... 2
Strategier hos studenter för hantering av psykiska problem ... 2
Socialt stöd för studenters psykiska hälsa ... 4
Stress relaterat till psykiska problem ... 5
Ensamhet relaterat till psykisk ohälsa ... 6
Sammanfattning av tidigare forskning och mitt bidrag ... 6
TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM ... 7
Anomiskt självmord ... 7
Ontologisk trygghet ... 7
Känsla av sammanhang ... 8
METOD ... 9
Hermeneutik ... 9
Förförståelse ... 11
Genomförande ... 12
Urvalsprocess ... 12
Datainsamling ... 12
Analys ... 13
Etiska aspekter ... 14
RESULTAT ... 15
Inledande tolkning ... 15
Minskat umgänge ... 15
Andra miljöer ... 16
Följa rekommendationerna ... 16
Inte följa rekommendationerna ... 16
Känslor av ensamhet ... 16
Behov av umgänge ... 16
Fördjupad tolkning ... 16
Social isolerings påverkan på vardagslivet ... 17
Balansen mellan att följa rekommendationerna och att inte följa rekommendationerna ... 20
Förändringar och behov ... 23
Huvudtolkning ... 26
Strävan efter social gemenskap ... 26
DISKUSSION ... 29
Resultat i relation till syfte och frågeställning ... 29
Resultat i relation till tidigare forskning ... 29
Resultat i relation till teoretisk och begreppslig referensram ... 31
Resultat i relation till metod ... 34
Reflektioner ... 34
REFERENSER ... 36
Artiklar ... 36
Böcker ... 36
Elektroniska källor ... 37
BILAGA 1 ... 38
Missivbrev ... 38
BILAGA 2 ... 39
Intervjuguide ... 39
INLEDNING
De allra flesta människor har sociala relationer som en naturlig del i livet eftersom människan i sig anses vara en social varelse. I och med samhällets utveckling och inte minst digitaliseringens framväxt, varierar dock utformningen av de sociala relationerna i det moderna samhället. I dagens samhälle skulle vi därför kunna anta att inte alla individer umgås fysiskt med andra människor, eller åtminstone inte med alla människor de har i sin närhet. Detta eftersom det finns så många olika sätt att inleda och upprätthålla relationer till andra människor vilket innebär att vi inte behöver träffas fysiskt, utan även kan umgås med andra i andra former än ansikte mot ansikte, till exempel via sociala medier. Trots att vi i dagens samhälle har flertalet valmöjligheter i sätt att umgås, behöver vi människor enligt Giddens (1999: 54) engagera oss i andra och i objektvärlden för att främja den psykiska hälsan. Det innebär att vi människor inte enbart bör interagera över digitala kanaler utan också behöver träffa andra människor fysiskt för att vi ska må bra mentalt.
I och med den rådande coronapandemin har många människor inte haft något annat val än att begränsa sina sociala umgängen fysiskt. Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19, innebär bland annat att nära kontakter bör begränsas till personer man normalt träffar, som till exempel den/de man bor tillsammans med alternativt några få närstående utanför hushållet. Under coronapandemin har det därför mer eller mindre inneburit en social isolering för många människor som präglar vardagen. Utifrån det Giddens skriver om engagemang i andra och i omvärlden för vår psykiska hälsa, väcks det därmed tankar kring hur individer som varit socialt isolerade under denna period mår psykiskt.
I artikeln Sociologiska perspektiv på coronakrisen från Sociologisk forskning menar Danielsson, docent i sociologi vid Mittuniversitetet och föreståndare för Risk and Crisis Research Centre (RCR), att det utifrån ett sociologiskt perspektiv blir möjligt att förstå hur coronapandemin påverkat människors interaktion med andra och dess begränsning (Danielsson, Liljeros, Mulinari & Soneryd 2020). Något vi behöver förstå utifrån ett sociologiskt perspektiv för att vi ska kunna motverka de negativa konsekvenser som kan komma ur dessa drastiska förändringar som covid-19 har medfört. Detta eftersom det gjort att vi idag interagerar på andra sätt än tidigare, som exempelvis över digitala kanaler.
Av dessa anledningar är det därför relevant att studera vilken betydelse social isolering har för ensamstående högskole- och universitetsstudenters psykiska hälsa, då de flesta studenter under coronapandemin ofrivilligt har tvingats studera på distans och således kan tänkas vara mer eller mindre socialt isolerade från andra människor. Detta utifrån ett sociologiskt perspektiv och inte i medicinsk mening. Det som är intressant är nämligen hur de sociala sammanhangen har förändrats på grund av coronapandemin. De sociala sammanhangen har troligen inte bara haft en inverkan på den psykiska hälsan utan även på det sociala skyddsnätet.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syfte
Med anledning av att de flesta högskole- och universitetsstudenter tvingats studera på distans i samband med coronapandemin och den sociala isolering som det medfört, leder ovanstående avsnitt till studiens syftesformulering. Syftet med studien är att genom en hermeneutisk undersökning studera betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. De hermeneutiska grundantaganden som handlar om att tolka och förstå kan hjälpa till att besvara den frågeställning som nedan formulerats, genom tolkning av och förståelse för betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Den teoretiska och begreppsliga referensram som redogörs för i ett senare avsnitt, kan också bistå med att besvara frågeställningen som presenteras nedan. I avsnittet därefter presenteras sedan den tidigare forskning som är relevant för frågeställningen, som vidare kommer att redovisas utifrån en tematisering av dessa utvalda forskningsbidrag.
Frågeställning
Formulering av studiens frågeställning som är ämnad att besvara är: Vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa?
TIDIGARE FORSKNING
För att hitta olika faktorer som kan säga något om betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa ur ett sociologiskt perspektiv i tidigare forskning, har databasen Sociological Abstracts använts. För att finna relevant tidigare forskning har följande sökord använts: mental health, students social support, college student loneliness, college students and stress, social relations higher education, college students social life, college students coping styles och college students family support. De teman som framkommit i den tidigare forskningen baserat på relevanta faktorer för studenters psykiska hälsa presenteras här nedan. I slutet av avsnittet för den tidigare forskningen presenteras därefter en sammanfattning och avsnittet avslutas med en reflektion över hur frågeställningen vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa? förhåller sig gentemot den tidigare forskningen.
Strategier hos studenter för hantering av psykiska problem
Den tidigare forskningen har åskådliggjort vad som är betydelsefullt för studenter när det kommer till att hantera prövningar som psykiska problem medför. Den tidigare forskningen har tagit upp hanteringsstrategier som studenterna använts sig av så som att ha någon att prata med, besitta sociala färdigheter och att ha ett socialt nätverk omkring sig.
Giamos, Lee, Suleiman, Stuart & Chen (2017) undersökte i sin studie individer på eftergymnasiala campus i Kanada. I undersökningen fick intressenterna reflektera över studentperspektiv, kulturen för den mentala hälsan på universitetets campus och mentala hälsoproblem hos studenterna. Studien syftade till att identifiera studenters behov för den mentala hälsan och särskilja brister i arbetet för den mentala hälsan inom eftergymnasial
utbildning. Studien var ämnad att skapa en bättre förståelse för den mentala hälsans kultur på campus och strategier för hantering av studenters mentala hälsa. Totalt genomfördes 41 intervjuer som dokumenterades, spelades in och filmades. Deltagarna bestod av studenter tillhörande olika fakulteter och 11 professorer eller andra medarbetare vid universiteten. Av alla deltagare var 11 av dem män och 30 kvinnor. Generellt när det handlande om strategier för hantering av studentens mentala hälsa, redogjordes det i undersökningens resultat för att deltagarna uppvisat åtskillig resistens och uppfinningsrikedom när det kom till att hantera psykiska problem.
Resultatet Giamos et al. (2017) presenterat kan vidare länkas samman med resultatet i studien av Moeller & Seehuus (2019). Avsikten med den studien var att undersöka förhållandet mellan verbala sociala färdigheter och ångest samt depression. Detta gjordes genom att mäta i vilken utsträckning ensamhet förmedlade dessa relationer. Datans ursprung var från en tvärsekvensstudie som undersökte studenters mentala hälsobanor. Insamlingen av data pågick under två veckor vid två boenden för ”liberal arts” 2018. Alla 4 301 studenter fick en länk skickade till sig via e-post varav 2 255 studenter deltog. Var och en av sex förbindelsemodeller testade om ensamhet hade en förbindelse mellan ångest, depression, social uttrycksförmåga, känslighet samt kontroll. I undersökningen fann man att alla interferensmodeller visade på att ångest och depression förutspåddes separat av den verbala förmågan att avkoda den sociala uttrycksförmågan samt social kontroll och förmågan att avkoda social känslighet. Samtliga interferensmodeller visade också på att dessa hade en förbindelse med ensamhet. Slutsatsen man kunde dra baserat på resultatet var att verbala sociala färdigheter hade betydelse för studenters upplevelse av ensamhet, men också för studenters uppfattning av depression och ångest. Resultatet i undersökningen visade vidare att studenterna upplevde en stark social komponent i utmaningarna med psykisk hälsa. Lägre grad av sociala färdigheter visade sig även vara sammankopplat med högre grad av ensamhet, som i sin tur var positivt korrelerad med depression och ångest.
I studien av Giamos et al. (2017) framfördes ett resultat där vikten av att ha någon att prata med var en betydelsefull strategi hos studenter, gällande hanteringen av prövningarna med psykiska problem. Moeller & Seehuus (2019) å andra sidan redogjorde för ett resultat i sin undersökning där vikten av sociala färdigheter hos studenter, i samband med studenternas förmåga att kunna hantera de prövningar som följer ur psykiska problem, var relevant. I den meningen skiljer sig det resultatet från resultatet som Giamos et al. (2017) presenterade. Både studien av Giamos et al. (2017) och studien av Moeller & Seehuus (2019) har dock båda redogjort för att studenters hantering av psykiska problem kan kopplas till det sociala livet, vilket är vad som förenar dem.
Vidare kan resultatet Giamos et al. (2017) presenterat i sin studie även knytas an till resultatet i studien av Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014). I sin studie undersökte de sambandet mellan ensamhet, hanteringsstrategier och akademisk anpassning. Urvalet bestod av 284 nyinskrivna högskolestudenter vid ett college i Kina, varav 276 undersökningsformulär var effektiva.
Deltagarna var i genomsnitt 18,83 år varav 95 var män och 181 kvinnor. Resultatet visade att ensamhet försämrade individens förmåga till anpassning, ensamhet hos studenterna kunde även orsaka att engagemanget att utforska nya omgivningar avtog samt göra att den kognitiva förmågan hos individen minskade. Resultatet i undersökningen visade också på att ensamhet kunde minska nivån på studenternas akademiska anpassning genom att studenterna då undertrycker användandet av positiva hanteringsstrategier och i stället understödjer användandet av negativa hanteringsstrategier. I undersökningen fann man också att psykisk ohälsa kan ha en större inverkan på nya studenter som känner ensamhet, på grund av att ensamhet kan sänka självkänslan hos en individ som gör att själveffektiviteten av
hanteringsstrategier sänks och förståndet av inkompetens höjs. Resultatet visade vidare att ensamhet minskar en students framåtriktade beteende och viljan att utforska en ny omgivning, och att en ensam student i första hand använder negativa hanteringsstrategier i stället för positiva. Man kunde därmed konstatera utifrån studiens resultat att en individ som använder sig av negativa hanterinsstrategier inte heller hanterar stress på ett bra sätt, har svårt att lösa problem och kan få emotionella och beteendemässiga problem.
Giamos et al. (2017) redogjorde i sin studie för att studenter behöver ha någon att prata med som betydelsefull strategi för att hantera prövningarna med psykiska problem. I likhet med detta redogjorde även Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014) för ett resultat som belyste vikten av sociala relationer, då de presenterade ett resultat som utgjordes av att ensamhet undertrycker användandet av positiva hanteringsstrategier och i stället understödjer användandet av negativa hanteringsstrategier hos studenter.
Socialt stöd för studenters psykiska hälsa
Det sociala stödet för studenters psykiska hälsa har också varit återkommande i den tidigare forskningen. Det har redogjorts för i den tidigare forskningen att socialt stöd är av betydelse för studenters mentala hälsa, men också att det krävs förtroende för andra individer för förekomsten av det sociala stödet.
I studien av Hefner & Eisenberg (2009) var syftet med undersökningen att göra en utvärdering av sambandet mellan mental hälsa och socialt stöd hos studenter. Insamling av data genomfördes i form av en webbaserad undersökning vid ett stort offentligt universitet i mellanvästra USA. Urvalet bestod av 5 021 slumpmässigt utvalda individer som studerade vid grundutbildningar och som var doktorander. 2 843 av respondenterna genomförde undersökningen vilket gav en svarsfrekvens på 57%. Deltaganden som slutfört modulen för socialt stöd, vilket tilldelades hälften av urvalet, utgjorde urvalet för den aktuella analysen och bestod av 1 378 respondenter. Resultatet i studien visade att studenter som inte bodde tillsammans med någon och alltså var ensamstående, redogjorde för en lägre grad av socialt stöd. Resultatet visade också en stark negativ koppling mellan socialt stöd och mått på mental hälsa. I undersökningen fann man att sambandet mellan låg grad av socialt stöd och depression var starkast på 31% och sambandet bland dem med hög grad av socialt stöd och depression var 5%. Man fann också att upplevd grad av socialt stöd var både starkast och mest ihållande kopplat till mått på mental hälsa. I resultatet konstaterades det även att en högre grad av upplevd socialt stöd var starkt sammanlänkat med en lägre sannolikhet för depression, ångest, självmord och ätstörning. Detta oberoende av antalet sociala kontakter och övriga individuella egenskaper.
Det resultat som Hefner & Eisenberg (2009) presenterat kan kopplas samman med det resultat Torres (2001) redogjort för i sin studie. I studien undersöktes en modell av utfall av högskolestudier baserat på fyra teoretiska faktorer som bestod av akademisk själveffektivitet, akademisk stress, social integration samt stöd från familjen. 189 latinstudenter som studerade vid college deltog i undersökningen College Experience Survey, varav 112 var kvinnliga deltagare och 67 manliga. Resultatet visade att stödet från familj hade en direkt påverkan på nivån av akademisk själveffektivitet. Själveffektivitet fungerade enligt resultatet vidare som en viktig faktor i utbildningsresultaten. Resultatet visade också att själveffektivitet medierade familjestödets påverkan på social integration och stress, själveffektivitet var också direkt relaterat till uthållighetsintentioner. När det kom till stress fann man att stress medierade effekten av själveffektivitet på hälsan. Sammantaget fann man i undersökningen att stöd från familjen är av största vikt för akademisk själveffektivitet. I resultatet visade det sig att
familjestöd kan bidra till en självidentitet som gör att individen antar livsövergångar som utmaningar snarare än som hot, genom uppmuntrandet att utforska andra miljöer som bidrar till en trygg plats när individen behöver anta svåra utmaningar.
Studien av Hefner & Eisenberg (2009) betonade i sin undersökning vikten av socialt stöd för studenters mentala hälsa. Torres (2001) har i sin studie också redogjort för vikten av socialt stöd för den mentala hälsan, eftersom resultatet i studien visade att själveffektivitet medierade familjestödets påverkan på social integration och stress.
Den tidigare forskningen tyder även på att förtroende är sammankopplat till socialt stöd som resultatet i studien av Lazányi, Čepel & Bilan (2017) belyst. I studien som gjorts i Ukraina undersökte de förhållandet mellan social inbäddning och nivån av interpersonell tillit som sedan sammanställdes till en jämförelse av två olika kulturer, den ryska och den ungerska kulturen.
De resultat som presenterats är resultat av sekundär analys av data från World Values Survey och European Social Survey. Tunn och tjock tillit undersöktes där respondenterna bestod av 585 studenter tillhörande affärsfakulteter vid universitet i Ungern och Ryssland. Resultatet visade att social inbäddning och nationell kultur har en betydelse för nivån av interpersonell tillit. Förtroende och tunn tillit visade sig vara låg både i Ungern och Ryssland, men individer i den ungerska kulturen litar generellt mer på sina kamrater jämfört med individer i den ryska kulturen. I undersökningen fann man även att individer i den ungerska kulturen har högre grad av tunn tillit. Resultatet i undersökningen visade också att studenter tillhörande rysk kultur litar generellt sett mer på sina familjemedlemmar jämfört med studenter tillhörande ungersk kultur.
Förtroende är utifrån vad resultatet visat, ett villkor för socialt stöd och påverkar även utvecklingen och upprätthållandet av sociala band. Vid lågt förtroende för andra medför därför detta också konsekvenser på individuell-, organisatorisk- och samhällsnivå.
Till skillnad från resultatet i studien av Hefner & Eisenberg (2009) och resultatet i studien av Torres (2001) som betonade vikten av socialt stöd för studenters mentala hälsa, redogjorde Lazányi, Čepel & Bilan (2017) för ett resultat i sin studie att det behöver finnas ett förtroende för andra individer för förekomsten av det sociala stödet.
Stress relaterat till psykiska problem
Ett återkommande tema i den tidigare forskningen när det kommer till psykisk ohälsa hos studenter har varit stress. Att uppleva stress som student innebär utifrån tidigare forskning en ökad risk för psykiska problem, och själva intrycket av stress kan uppstå när det finns en avsaknad av sociala relationer.
Syftet med Acharya, Jin & Collins (2018) studie var bland annat att identifiera stressfaktorer hos högskolestudenter samt undersöka sambandet mellan stressfaktorerna och depressiva symptom både som helhet och i mindre enheter. Studien genomfördes som en online undersökning och bestod av mått på stressfaktorer, depressionssymptom och demografi. 631 högskolestudenter vid amerikanska campus deltog i studien, varav 384 identifierade sig som kvinnor och 247 som män. Av de 631 studenterna identifierade sig 181 av dem som internationella studenter och 450 som inhemska studenter. Resultatet som presenterades i studien visade att 46,94% av deltagarna riskerade att drabbas av milda till svåra depressionssymptom. I undersökningen fann man att en högre andel depressiva symptom rapporterades av internationella studenter jämfört med inhemska studenter. Man fann också att en högre andel depressiva symptom rapporterades bland studenter som identifierade sig som kvinnor jämfört med studenter som identifierade sig som män. I resultatet visade det sig även
att stressfaktorer hos studenter vid högskolor med hjälp av studien kunde pekas ut. Dessa stressfaktorer bestod av svårigheterna med att etablera social interaktion, intrapersonell förändring av vanor, akademiska svårigheter och förändringar i omgivningen. Det visade sig också i undersökningen att förändring i det sociala nätverket, att behöva interagera med främlingar, sömnsvårigheter och hopplöshetkänsla kring studierna var stressiga situationer hos studenterna som påverkade depressiva symptom.
Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014) redogjorde i sin studie för att användandet av negativa hanteringsstrategier relaterat till stress innebar en ökad risk för psykisk ohälsa. Detta går i linje med det resultat Acharya, Jin & Collins (2018) skildrar i sin studie om att stressfaktorer hos studenter bidrar till depressiva symptom. Resultatet i studien av Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014) redogjorde vidare för att de negativa hanteringsstrategierna relaterat till stress även understöds av ensamhet. Acharya, Jin & Collins (2018) presenterade i sin studie att en stressfaktor var svårigheten med etablerandet av social interaktion, något som också kan likställas med resultatet i studien av Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014). Detta eftersom känslan av att vara ensam och känslan av svårigheter med att etablera social interaktion motsvarar varandra i den mening att det finns en avsaknad av sociala relationer som mynnar ut i intrycket av stress.
Ensamhet relaterat till psykisk ohälsa
Hos studenter som upplevt ensamhet tenderar den psykiska ohälsan att öka enligt tidigare forskning. Något som också tyder på vikten av sociala relationers betydelse för den psykiska hälsan hos studenter.
I studien av Moeller & Seehuus (2019) visade resultatet i undersökningen bland annat att lägre grad av sociala färdigheter var sammankopplat med högre grad av ensamhet, vilket i sin tur orsakade psykisk ohälsa i form av depression och ångest. I likhet med detta redogjorde även Quan, Zhen, Yao & Zhou (2014) för ett resultat i sin studie att studenter som upplevde ensamhet också löpte en större risk att drabbas av psykisk ohälsa.
Sammanfattning av tidigare forskning och mitt bidrag
För att sammanfatta den tidigare forskningen har det för studenters psykiska hälsa lyfts fram att det är viktigt att som student ha någon att prata med. För den psykiska hälsan hos studenter har det också enligt tidigare forskning visat sig vara relevant att man som student har vissa sociala färdigheter och ett socialt nätverk. Den tidigare forskningen pekar också på det sociala stödets betydelse för studenters psykiska hälsa, och ett förtroende för andra för att det sociala stödet ska kunna äga rum hos studenterna. Psykisk ohälsa bland studenter kan utifrån den tidigare forskningen kopplas samman med upplevelsen av stress, som kan uppstå när det finns en avsaknad av sociala relationer hos studenterna. Tidigare forskning tyder också på att psykisk ohälsa kan bero på en ensamhet hos studenterna, vilket samtidigt styrker sociala relationers betydelse för studenters psykiska hälsa.
Frågeställningen vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa? understöds av den tidigare forskningen, inte minst på grund av vikten av sociala relationer för studenters psykiska hälsa som samtlig tidigare forskning uppmärksammat. Tidigare forskning visar sammantaget att studenters psykiska hälsa innefattar sociala relationer. I den meningen kan social isolering i samband med coronapandemin anses vara av negativ bemärkelse för ensamstående studenters psykiska hälsa.
Den tidigare forskningen synliggör också att uppkomsten av psykisk ohälsa kan vara relaterat till avsaknaden av sociala relationer. Även det tyder på att den sociala isoleringen i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa har en stor betydelse, eftersom den psykiska hälsan hos en student i den bemärkelsen påverkas negativt av social isolering.
Den här studien syftar till att tolka och förstå betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa, och därmed undersöka vikten av det sociala stödets funktion för den psykiska hälsan hos studenter. Coronapandemin har medfört omställningar i människors liv som tidigare inte behövts beaktas och som därmed också skapat förändringar i vårt sociala liv. Genom att undersöka betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa ingår den här studien i och utgör ett bidrag till den redan existerande forskningen. Detta eftersom dessa förändringar i vårt sociala liv på grund av coronapandemin sällan varit så påtagliga.
TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM
I detta avsnitt redogörs den teoretiska och begreppsliga referensram som ligger till grund för analysen i ett senare avsnitt. Den teoretiska och begreppsliga referensramen består av Émile Durkheims teori om anomiskt självmord, Anthony Giddens teori om ontologisk trygghet samt Aaron Antonovskys teori om känsla av sammanhang. Utifrån dessa teorier kan betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa på bästa sätt tolkas och förstås. Undersökningens syfte är att studera betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa med frågeställningen vilken betydelse har social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa? Utifrån undersökningens syfte och frågeställning valdes dessa teorier ut eftersom de berör existentiella frågor hos människan, och därmed kan bidra till att belysa fenomenet betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa.
Anomiskt självmord
En ökad självmordsfrekvens beror enligt Durkheim (1983:202) på avvikelser i den sociala och kollektiva stabiliteten som utgörs av en kris. En sådan störning i stabiliteten som innebär en omedelbar förändring, ökar en individs benägenhet till att begå självmord, oavsett om störningen är av negativ eller positiv karaktär. Durkheim (1983:204-205) menar att människans önskningar och behov är obegränsade. Om det mål en individ strävar efter inte är avgränsat kan individen heller inte göra några framsteg, eftersom avståndet mellan individen och ett obegränsat mål alltid är likvärdigt. Individen kan inte heller på egen hand begränsa sina egna behov, samhället är därför auktoritär och reglerar de gränser som måste finnas för individens önskningar och behov (Durkheim 1983:206).
Ontologisk trygghet
Det som utmärker människans handlande är de känslor av ontologisk trygghet vilka grundar sig i det praktiska medvetandet hos individen enligt Giddens (1999:48). Det praktiska medvetandet består av en slags naturlig hållning i vardagslivet som är nära relaterad till ontologisk trygghet.
Detta alldagliga synsätt som det praktiska medvetandet utgör, som innebär en naturlig syn på
vardagliga handlingar och samtal, innebär dock att oordning och att verklighetsuppfattningen av tingen och andra människor går förlorad. Giddens (1999:49) menar att det därför är både tryggt och otryggt att ha en känsla av att dela en verklighet med ting och andra människor.
Denna känsla rotar sig i att det finns en äkthet i vardagliga sociala interaktioner, sammanhang som alltså produceras och reproduceras av helt vanliga aktörer.
Garfinkels experiment med vardagsspråket gick bland annat ut på att normer bröts vilket skapade en direkt och stark reaktion hos de inblandade skriver Giddens (1999:48-49).
Reaktionerna karaktäriseras av kognitiv och emotionell förbryllelse. Det visade sig att när sociala normer bryts på ett sätt som frångår vardagslivets normer så uppstår ångest. För att vi ska kunna gå vidare i vardagslivet måste vi därför se våra ifrågasättanden som självklara.
Aktörerna utgår från vissa existentiella komponenter i sitt handlande i den naturliga inställningen. Det praktiska medvetandet hjälper enligt Giddens (1999:50) därmed till att anpassa en värld som stämmer överens med de existentiella frågorna, främst utifrån en emotionell mening. Tilltro till vissa personer är vad som skapar tillit till verklighetens existentiella fäste.
Andras uppskattning kan utifrån vad Giddens (1999:51) menar sättas i förbindelse till självidentiteten eftersom tillit är ett förtroende som grundläggs i tidig ålder under uppväxten.
Enligt Giddens benämner Winnicott ett tidsrumsligt fenomen som det potentiella rummet, där växer tilliten till omsorgspersonen fram hos barnet under uppväxten. I det potentiella rummet är därmed vanor och rutiner grundläggande när relationen mellan barnet och omsorgspersonen utvecklas. Känslan av ontologisk trygghet tar så småningom form och ett förhållande mellan rutiner, reproduktion och anpassning av normer skapas. Men för att komma vidare i det sociala livet behöver aktören vara uppmärksam, eftersom rutiner enligt Wittgenstein inte kan tas för att vara automatiserade (Giddens 1999:51).
Den struktur som rutiner utgör skapar en upplevelse av existens och att vara, vilket är grunden för ontologisk trygghet skriver Giddens (1999:52). De objekt och rutiner som förbinder det potentiella rummet mellan barnet och omsorgspersonerna, utgör ett försvar mot ångest. De är också anknutna till en begynnande upplevelse av en trygg värld av objekt och personer. I framtida situationer där denna trygga värld hotas ska den grundläggande tillit barnet känner för sina omsorgspersoner verka som ett skydd mot existentiell ångest. Barnet ska med andra ord kunna klara av situationer som kan komma att uppstå senare i livet, även om situationerna upplevs som hemska.
Den grundläggande tilliten skapar enligt Giddens (1999:53) en känsla av osårbarhet som i själva verket utgör en känsla av att leva i overklighet. Grundläggande tillit har inte lyckats utvecklas hos barnet i det potentiella rummet om det visar sig att det finns en tvångsmässighet i de etablerade rutinerna. Giddens (1999:54) menar att det utifrån en fundamental mening är en del av den psykiska tillfredsställelsen att på ett kreativt sätt involvera sig i andra och i objektvärlden. Troligtvis uppstår kronisk melankoli eller schizofrena benägenheter hos individer som inte kan vara kreativa i vardagen.
Känsla av sammanhang
Antonovsky (1990:78) skriver att Casell redogjorde för det sociala stödets koppling till hälsa, vilken han menade bidrog till vägledning i livet och sätt att hantera stressfaktorer eftersom socialt stöd innefattar en respons. Antonovsky menar att om socialt stöd faktiskt kan bidra till det som Casell redogjort för, så kan även andra generella motståndskrafter bidra till förbättrad
hälsa. Dessa generella motståndskrafter kan definieras som något som förser en individ med livserfarenheter som innefattar respons. Känslan av sammanhang beskriver Antonovsky som en världsomfattande vägledning individen präglas av som både är varaktig och dynamisk på samma gång. En känsla av självförtroende av att härledas från både inre och yttre omgivande faktorer i livet som är strukturerade, förutsägbara och begripliga. För att kunna möta kraven som utgörs av dessa stimuli behöver motståndskrafterna finnas tillgängliga. Kraven är vidare utmaningar som är värda att investera i och visa engagemang för. Antonovsky beskriver känslan av sammanhang med tre komponenter som består av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Förmågan att helt enkelt klara av att hantera olika företeelser är i utsträckningen vad som får människor att känna att livet är meningsfullt. Stressfaktorer kan vidare endast hanteras av individen när problemet har kartlagts menar Antonovsky (1990:78-79).
Meningsfullhet syftar enligt Antonovsky (1990:79) till ett sätt att se på livet som värt att leva.
Det handlar om ett sätt att se på stressfaktorer som värda att hantera trots att de kan verka plågsamma. Detta synsätt skapar en ökad motivation till att försöka omvandla potentiella krafter till möjliga krafter i en strukturering av världen. En individ med en stark känsla av sammanhang tenderar att definiera en stimulus som en icke-stressfaktor och som stressfaktorer som en del av det naturliga i livet. För att kunna hantera stressfaktorn som uppstår söker individen efter motståndskrafter som skulle kunna finnas i människor i individens omgivning. Utfallet av hanteringen kan komma att utvärderas av individen själv för att beteendet ska kunna omformas om det så krävs. Hanteringsprocessen är hos en individ med stark känsla av sammanhang medveten när det kommer till problemen som uppstår av stressfaktorerna.
METOD
I det här avsnittet kommer valet av den hermeneutiska forskningsmetoden att presenteras och motiveras för den här studien, som alltså fokuserar på betydelsen av social isolering i
samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Inledningsvis i avsnittet presenteras grunderna i den hermeneutiska metodansatsen och den primära
anledningen till att hermeneutiken som forskningsmetod valts ut för undersökningen. Därefter redogörs förförståelsen för fenomenet, som efterföljs av genomförandet av urvalsprocess, datainsamling, analys och etiska aspekter. I analysdelen beskrivs det hur det insamlade datamaterialet analyserats genom att tolka och förstå respondenternas redogörelser kring fenomenet utifrån den hermeneutiska spiralen.
Hermeneutik
Enligt Ödman (2007:13-14) handlar hermeneutiken om att tolka och förstå. En dialog i hermeneutisk mening förs vidare på lika villkor, vilket leder till förändring som bidrar till en vidgad intersubjektiv förståelse. Syftet med den här undersökningen var att ta reda på vilken betydelse social isolering i samband med coronapandemin har för ensamstående studenters psykiska hälsa. Genom att intervjua ensamstående studenter med utgångspunkt i hermeneutikens grunder, fördjupas förståelsen för studenternas egna sätt att se på betydelsen av den sociala isoleringen i samband med coronapandemin för deras psykiska hälsa. Ödman (2007:25) menar att förståelsen möjliggör förståelse både för individens egen och andra individers livsvärld. Metoden är därför den metod som kan anses vara bäst lämpad för att kunna bidra till en tolkning av respondenternas redogörelser kring fenomenet, eftersom det resulterar i en ny förståelse kring fenomenet.
Med hermeneutiken som vald metod kan fenomenet tolkas och förstås genom respondenternas redogörelser av deras egna upplevelser kring fenomenet. För att kunna tolka och förstå det valda fenomenet är hermeneutiken som metod ett bra val, eftersom det med metoden går att komma nära fenomenet som undersöks genom att intervjua respondenter som passar för studiens syfte och frågeställning. Genom intervjuerna får forskaren tillgång till intervjupersonernas subjektiva verklighet som forskaren sedan kan återberätta, tolka och förklara. Därmed kommer följande avsnitt att behandla hermeneutikens grundantaganden.
Hermeneutiken är ämnad att frambringa en inre dialog, samtal och självreflektion där det alltså är vår egen tolkning och förståelse som är själva utgångspunkten skriver Ödman (2007:14-15).
Människor är historiska varelser vilket påverkar både vår tolkning och vår förståelse, detta för att vi aldrig kan ställa oss utanför oss själva när vi bildar oss en uppfattning om verkligheten.
Verk av forskare inom hermeneutiken skiljer sig därmed åt på grund av människans olika sätt att tolka och förstå samt vilket syfte som arbetet avser. Det finns alltså inte bara ett sätt att förstå det som vi vill förstå utifrån de hermeneutiska grundantagandena (Ödman 2007:16).
Att tolka syftar enligt Ödman (2007:23) till att översätta något till en gemensam förståelse.
Ödman (2007:24-25) skriver vidare att det kan liknas vid tillfällen då man ställer något framför sig eller att man står framför något, för att på så sätt få en tydligare bild. Förnyelse och omskapande är vad förståelsen medför. Förståelsen inträffar när man förstår andra slags objekt än matematiska bevis vilka handlar om mänsklig existens, den mänskliga existensens villkor och möjligheter och begripandet av olika enheter som utgör en del av den helhet vi försöker att förstå. Förståelsen är vidare grunden för vårt tolkande och den åtskiljs inte från vår existens.
Ödman (2007:26) skriver att vår förståelse är en följd av vår värld precis som världen är en följd av förståelsen. Det som vi sedan har förstått innebär vår tolkning av förståelsen. I språket förekommer tolkning och förståelse i enhetligt samspel med varandra som utgör både tolkning och ett tillvägagångssätt att förstå.
Tolkning är enligt hermeneutik något som bottnar i förståelsen som utifrån hermeneutiken är något grundläggande skriver Ödman (2007:25-26). Förståelsen opererar inom människans livsvärld som alltså har en inverkan på tolkandet. Tolkning och förståelse kan vidare leda till vetande enligt Ödman (2007:13). Olika fenomen tolkas och förstås vidare utifrån individen själv (Ödman 2007:14-15). Människan ser alltid från aspekter eftersom vi präglas av att vara historiska varelser. Det innebär att kunskap både kan skapas, upplösas och återskapas eftersom vi tolkar och förstår olika. Att tolka innebär att skapa en gemensam förståelse menar Ödman (2007:23-24). Detta kan förklaras med att vi genom tolkningen får en tydligare bild, som att till exempel ställa sig framför en spegel.
Förståelsen är enligt Heidegger ett med människans existens skriver Ödman (2007:25-26) och den styr vårt sätt att tolka. Det är med andra ord vår värld som utgör grunden för vår förståelse.
Enligt Ödman (2007:57-58) utgörs tolkningen av att tyda tecken. Förförståelsen består av företeelser som vi ofta stöter på och som således inte behöver tolkas. Företeelser som är mångtydiga behöver dock tolkas eftersom det kräver ett medvetet val av aspekt på dessa företeelser. Tolkningsakten kan beskrivas som en friläggning av mening i relation till tilldelning av mening, eftersom dessa är beroende av varandra (Ödman 2007:59).
För att fenomen utifrån hermeneutiken ska kunna upptäckas och analyseras med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv krävs en förförståelse som innefattar forskarens egna erfarenheter skriver Ödman (2007:102). Förförståelse är vidare något som enligt Ödman (2007:58) gör att vi inte
behöver tolka företeelser som vi ofta stöter på. Detta eftersom vi förstår dessa företeelser på en gång och vi vet dessutom även att andra förstår dem som vi gör.
Det krävs en förförståelse som innebär att forskaren besitter egna erfarenheter för att fenomen först ska kunna upptäckas och sedan analyseras i dess helhet (Ödman 2007:102). Tolkningen tar därefter vid för att kunna förstå fenomenet när förförståelsen inte längre är tillräcklig skriver Ödman (2007:57-58). Tolkningen är på en högre abstraktionsnivå när vi lyssnar på en berättelse eller läser en artikel enligt Ödman (2007:62). Det är en ständigt pågående process där tolkningen förändras utifrån förförståelsen och den nya förståelsen menar Bindning & Tapp (2008:123). För att en genuin konversation ska kunna uppstå, måste forskaren vara öppen för den andra individens förståelse. Det innebär att forskaren måste ifrågasätta sin egen tolkning för att vara öppen för en ny tolkning.
Hermeneutisk tolkning innebär enligt Dahlberg, Dahlberg & Nyström (2007:277) en tänkande dialog med budskapet. Tolknings- och förståelseprocessen beskriver Ödman (2007:97) är som att lägga ett pussel där bitarna så småningom börjar passa med varandra och bilda en helhet.
Dahlberg et al. (2007:280) menar att en vetenskapligt tolkande attityd innebär att forskaren i analysen både söker efter betydelse samt förklaring till betydelsen och dess avsikt.
Dahlberg et al. (2007:281) skriver vidare att forskaren redan vid de första läsningarna av datamaterialet påbörjar en dialog kring ledtrådarna, som i sin tur kan bilda en uppfattning hos forskaren om vad texten handlar om och dess betydelse. Därefter följer den inledande tolkningen av datamaterialet utifrån den hermeneutiska spiralen, där det kan vara fördelaktigt att skapa övergripande teman tillsammans med underteman. Den inledande tolkningen består i att finna underliggande betydelser. Sedan efterföljs den preliminära tolkningen som består av en ny tolkningsdialog med texten. Den data som är relevant för studiens frågeställning behandlas och förklaras i den preliminära tolkningen. Huvudtolkningen utgörs slutligen på en högre abstraktionsnivå i analysprocessen som utgör den sista delen i den hermeneutiska spiralen (Dahlberg et al. 2007:284).
Förförståelse
Inom hermeneutiken har förförståelsen en väsentlig roll för vilket perspektiv som ska studeras, förförståelsen fungerar även som en slags vägledning (Ödman 2007:102-103). Förförståelsen av fenomenet betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa var att det kan påverka den psykiska hälsan i negativ bemärkelse.
Detta på grund av att det fanns en egen erfarenhet av att ha varit socialt isolerad under studietiden i samband med coronapandemin som upplevdes påverka den psykiska hälsan negativt. Vardagen upplevdes som ensam när det sociala umgänget i skolan hade försvunnit i samband med pandemin, och negativa tankar uppstod på grund av det. Att gå i skolan eller till ett arbete innebär för många den enda sociala kontakten i vardagen, och därför kan dess betydelse vara stor för den psykiska hälsan för dessa individer. Av den anledningen väcktes det tankar kring att det för många kan vara svårt att hantera den sociala isoleringen som uppstått i samband med coronapandemin, för de individer som tvingats studera eller arbeta hemifrån eftersom dessa individer hade förlorat hela eller en stor del av det sociala umgänget i vardagen.
Av den anledningen borde det uppfattas som en ganska stor omställning för ensamstående högskole- och universitetsstudenter att bli socialt isolerade på grund av distansstudier, och att det även på ett eller annat sätt påverkar den psykiska hälsan hos studenterna. Förförståelsen var därför att social isolering i samband med coronapandemin borde ha en stor betydelse för ensamstående studenters psykiska hälsa.
Genomförande Urvalsprocess
Denna studie syftade till att undersöka betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Urvalet för studien utgörs därför av ett kriterieurval för att bilden av det som undersöks ska bli så tydlig som möjligt utifrån den hermeneutiska ansatsen. Kriterieurval syftar enligt Patton (2002:238) till att deltagarna uppfyller specifika kriterier som är relevanta för studien. Ett kriterium var att deltagarna var högskole- och universitetsstudenter som studerat på heltid under perioden för coronapandemin.
Ett annat kriterium var att deltagarna var ensamstående. Kvalitativ forskning baseras på små urval men som är noga utvalda för att de ska uppfylla sitt syfte (Patton 2002:231). I undersökningen intervjuades därför ett fåtal enskilda individer med erfarenheter relevanta för studiens syfte.
Patton (2002:243) skriver att bra intervjudeltagare kan väljas ut genom att forskaren frågar andra människor om de känner någon som är lämpad för undersökningens syfte, även kallat snöbollsurval. Samtliga deltagare valdes inte ut av forskaren själv utan människor i närheten tillfrågades om det fanns någon i deras omgivning som kunde passa som intervjuperson för den här studiens syfte. Urvalet för undersökningen utgörs därmed också av ett snöbollsurval. Det var endast en deltagare i undersökningen som tillfrågades direkt om den uppfyllde kriterierna för urvalet och om den i så fall kunde tänka sig att bli intervjuad. Urvalet gjordes därmed också genom handplockning. Urvalet resulterade i fem respondenter i åldrarna 22-29, en manlig deltagare och fyra kvinnliga deltagare. Den respondent som tillfrågades direkt kände forskaren sedan tidigare, två av deltagarna var sedan innan bekanta och två var obekanta.
Datainsamling
Utifrån hermeneutiken är det enligt Ödman (2007:13-14) en grundläggande förutsättning för en dialog att dialogen förs på lika villkor för att ökad intersubjektiv förståelse ska kunna uppnås.
I dialogen omprövar vi enligt Binding och Tapp (2008:123) våra antaganden genom ny kunskap som kan komma att förändra vår förförståelse. Insamlingen av data bestod av fem semistrukturerade intervjuer med individer som studerade heltid vid högskola/universitet och som var ensamstående. Respondenterna tillfrågades inledningsvis om deltagande i undersökningen, och redan vid denna första kontakt informerades även de tilltänka respondenterna om Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (Vetenskapsrådet 2017). När respondenterna hade tackat ja till att delta i en intervju, fick de själva välja datum och tid för intervjuns genomförande. Detta eftersom forskaren var mån om att deltagarna skulle känna sig bekväma både inför och under själva intervjutillfället. Ett missivbrev (se bilaga 1) skickades via e-post till deltagarna i god tid innan varje intervjutillfälle. I missivbrevet informerades deltagarna om syftet med undersökningen samt delgavs de forskningsetiska principerna.
Datainsamlingen genomfördes vidare som telefonintervjuer i och med rådande restriktioner för covid-19 som uppmanade till att varje enskild individ begränsade sina sociala kontakter. Innan varje intervju informerades deltagarna återigen om de forskningsetiska principerna, vilka även följdes under hela undersökningen. Med samtycke från varje enskild deltagare spelades även intervjuerna in med hjälp av en mobiltelefon. Det tydliggjordes för deltagarna att det insamlade datamaterialet enbart skulle användas för forskningsändamål, samt att deltagandet var frivilligt och att deltagarna när som helst kunde välja att avbryta sitt deltagande.
Intervjuerna följde till största del den intervjuguide som utformats för studiens syfte och samtalen pågick mellan 45-60 minuter. Intervjuguiden bestod av förutbestämda frågor men
utrymme fanns även för både följdfrågor och fördjupning. Frågorna var formulerade utifrån studiens syfte och frågeställning kring betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Intervjuguiden bestod av 15 huvudfrågor. Intervjuerna inleddes med en öppen fråga där respondenterna gavs möjlighet att berätta om hur coronapandemin har påverkat dem. Därefter ställdes frågor som kunde besvara hur respondenterna upplevde social isolering i samband med coronapandemin i relation till deras psykiska hälsa som till exempel: Kan du beskriva på vilket sätt coronapandemin har påverkat ditt mående? Frågorna fokuserade vidare på hur respondenterna har hanterat vardagen under den pågående pandemin och vilken betydelse det har haft för deras psykiska hälsa.
Intervjuerna avslutades med att respondenterna fick möjlighet att berätta om vad de gör för att främja sin psykiska hälsa.
Varje intervju inleddes i övrigt med att prata lite om gemensamma nämnare mellan intervjuaren och intervjupersonen, som exempelvis studierna. Detta för att skapa en känsla av bekvämlighet hos deltagarna och för att få dem att känna sig avslappnade inför intervjun. Under samtliga intervjuer berättade deltagarna fritt kring ämnet och intervjusituationen upplevdes som avslappnad. Utifrån de forskningsetiska principerna har deltagarnas uppgifter behandlats konfidentiellt och deltagarnas personuppgifter har skyddats från obehöriga att ta del av.
Enligt Dahlberg et al. (2007:187) är forskaren inte intresserad av intervjupersonernas hela livsvärld utan endast redogörelser som rör det fenomen som undersöks. Intervjuer för insamling av data är därför också något som kan begränsa den hermeneutiska metoden något, eftersom den öppna dialogen utifrån metodansatsen ska föras på lika villkor. Det innebär att forskaren både behöver föra en öppen dialog tillsammans med intervjupersonen under intervjun, samtidigt som den styr samtalet så att konversationen handlar om det fenomen som undersöks. Detta var därmed en av de främsta svårigheterna med den hermeneutiska metoden.
Då det upplevdes som svårt att under intervjuerna lyssna in deltagarnas berättelser och samtidigt leda samtalet i en riktning där betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för studenternas psykiska hälsa redogjordes för. I efterhand märktes det således också tydligt att frågorna till intervjuguiden präglades av förförståelsen av fenomenet. Inom hermeneutiken ska förförståelsen verka som en vägledning och under processens gång och skapa en ny förståelse. Detta var något som också begränsade metoden, i och med att förförståelsen bestämde utformningen av frågorna till intervjuerna som sedan genomsyrade dessa.
Analys
Med hjälp av förförståelsen för fenomenet samt det respondenterna redogjort för som var relevant för studiens frågeställning, analyserades det insamlade datamaterialet. Inom hermeneutiken sker tolkningar av fenomenet genom att delar av materialet studeras och analyseras, vilka sedan skapar en helhet med flera olika perspektiv och gör att den hermeneutiska cirkeln blir till en spiral (Ödman 2007:103). Hermeneutiken ses som en spiral som är i konstant förändring eftersom olika tolkningar och förståelser ständigt utvecklar det fenomen som undersöks (Ödman 2007:107). Ny förståelse skapas på så vis under tolkningsprocessen eftersom kunskapen inom ämnet blir bredare i kombination med det insamlade datamaterialet tillsammans med förförståelsen.
Resultatet utgörs av tre dimensioner av tolkning: inledande tolkning, fördjupad tolkning samt huvudtolkning. Den inledande tolkningen består av teman med kortare sammanfattningar. I det här steget i tolkningsprocessen befinner sig tolkningen på en lägre nivå i den hermeneutiska cirkeln. I den inledande tolkningen skapas en överskådlig förståelse för fenomenet och en helhetsbild av intervjupersonernas utsagor i det insamlade datamaterialet. I tolkningen finner
därefter forskaren olika teman som utgörs av intervjupersonernas upplevelse av fenomenet (Dahlberg et al. 2007:281). Inledningsvis i det här steget i tolkningsprocessen transkriberades det insamlade datamaterialet. Transkriberingarna lästes sedan igenom ett flertal gånger för att en överskådlig förståelse och en helhetsbild skulle skapas. Detta bidrog till en bred överblick av resultatet. Därefter söktes mönster i materialet vilket resulterade i sex teman som grundade sig i intervjupersonernas redogörelser: minskat umgänge, andra miljöer, följa rekommendationerna, inte följa rekommendationerna, känslor av ensamhet samt behov av umgänge. Under den här delen i transkriberingsprocessen byttes namnen på respondenterna ut till R1, R2, R3, R4 samt R5.
Den fördjupade tolkningen utgörs av olika sammanslagningar av de teman som presenterats i den inledande tolkningen där citat från respondenterna presenteras, reflekteras över och kopplas till den teoretiska och begreppsliga referensramen som tidigare redogjorts för. Den fördjupade tolkningen är den andra fasen i tolkningsprocessen i den hermeneutiska cirkeln, och tolkningen är på en högre och mer abstrakt nivå den här fasen. Tolkningen i det här stadiet kallas även för preliminär tolkning där temana i den inledande tolkningen bearbetas (Dahlberg et al. 2007:281).
Den högre abstraktionsnivån uppnås genom tillämpning av teorier och begrepp vilket ger en mening till materialet som analyseras. Temana från den inledande tolkningen koncentreras i denna fas till mer fördjupade teman där skillnader och likheter belyses (Dahlberg et al.
2007:282-283). I det här steget i tolkningsprocessen analyserades de sex teman som framkommit i den inledande fasen. De sex temana resulterade under analysen i tre fördjupade teman: social isolerings påverkan på vardagslivet, balansen mellan att följa rekommendationerna och att inte följa rekommendationerna samt förändringar och behov. Den teoretiska och begreppsliga referensram som tidigare redogjorts för tillämpades under analysens gång och bidrog således till en fördjupad tolkning och förståelse av materialet.
Huvudtolkningen skapar avslutningsvis en helhetsbild av resultatet och binder samman alla delar. I huvudtolkningen sammanställs den inledande tolkningen och den fördjupade tolkningen. I det här sista steget i tolkningsprocessen befinner sig tolkningen på ytterligare en högre abstraktionsnivå (Dahlberg et al. 2007:285-286). Temana jämförs med varandra för att likheter och skillnader ska belysas vilket skapar en helt ny helhet (Dahlberg et al. 2007:284). I det här sista steget i tolkningsprocessen sammanfattades resultatet av den inledande tolkningen och den fördjupade tolkningen, vilket skapade en helhetsbild av fenomenet betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för ensamstående studenters psykiska hälsa. Efter bearbetningen av datamaterialet kunde ett slutligt tema lyftas fram: strävan efter social gemenskap.
Etiska aspekter
Vid insamlingen av data togs hänsyn till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer.
Deltagarna informerades om informationskravet, som syftar till att informera de som berörs av forskningen om dess syfte i det omfång att det täcker allt som skulle kunna påverka deltagarnas vilja att delta (Vetenskapsrådet 2017). Deltagarna upplystes också om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde välja att avbryta sin medverkan om de så ville, i enlighet med samtyckeskravet. Jag som forskare delgav att individerna i undersökningens uppgifter behandlades konfidentiellt och personuppgifter skyddades från obehöriga att ta del av utifrån konfidentialitetskravet. Kravet uppfylls genom att deltagarna i undersökningen inte benämns med namn. Nyttjandekravet presenterades också för deltagarna som innebär att de uppgifter som samlas in om enskilda individer enbart kommer att användas för forskningsändamål.
Kravet uppfylls genom att den data som samlats in förstörs efter att den analyserats färdigt.
Deltagarna fick information om dessa etiska aspekter både vid tillfrågandet om en tilltänkt intervju, i missivbrevet (se bilaga 1) som skickades ut via e-post till varje deltagare som hade tackat ja till en intervju, samt innan varje enskild intervju vid själva intervjutillfället.
Vid en hermeneutisk studie är individens upplevelse centralt och då är intervjuer av stor betydelse för insamlandet av data. Då Folkhälsomyndighetens rekommendationer för tillfället var att varje enskild individ uppmanades att begränsa sitt sociala umgänge med anledning att minska smittspridningen av covid-19, var det ur en etisk synpunkt ett självklart val att inte genomföra intervjuerna ansikte mot ansikte. Av den anledningen genomfördes intervjuerna per telefon. I övrigt var det av stor vikt för den här undersökningen att forskningskravet uppfylldes, det vill säga att studien riktade sig mot väsentliga frågor och att den hållit hög kvalitet.
Undersökningen ska bidra till att befintliga kunskaper utvecklas och fördjupas för att förbättring ska kunna ske. I undersökningen deltog en man och fyra kvinnor i åldrarna 22-29 år. Då urvalet för studien bland annat gjordes genom ett kriterieurval för att deltagarna skulle vara så relevanta som möjligt för studiens syfte, var det svårt styra variationen gällande bland annat kön och ålder. Samtliga respondenter utom en valdes även ut genom snöbollsurval, vilket också bidrog till att jag som forskare inte kunde påverka variationen av deltagare i undersökningen.
RESULTAT
I avsnittet redogörs det för den inledande tolkningen som sedan följs av den fördjupade tolkningen och avslutningsvis den huvudtolkning som resultatet visat. Inledningsvis presenteras de sex teman som framkommit i analysen i den inledande tolkningen: minskat umgänge, andra miljöer, följa rekommendationerna, inte följa rekommendationerna, känslor av ensamhet samt behov av umgänge. Därefter följer den fördjupade tolkningen där de sex temana från den fördjupade tolkningen jämförts med varandra och koncentrerats till tre teman: social isolerings påverkan på vardagslivet, balansen mellan att följa rekommendationerna och att inte följa rekommendationerna samt förändringar och behov. I den fördjupade tolkningen presenteras även citat från intervjupersonerna som också kopplas samman med den teoretiska och begreppsliga referensram som tidigare redogjorts för. Slutligen framförs huvudtolkningen som är ämnad att skapa en helhetsbild av det undersökta fenomenet utifrån temat: strävan efter social gemenskap.
Inledande tolkning
Den inledande tolkningen ger en helhetsbild av resultatet genom en presentation av de teman som framkommit ur intervjutranskriptionerna i detta avsnitt. De teman som presenteras i den inledande tolkningen utifrån kortare redogörelser är: minskat umgänge, andra miljöer, följa rekommendationerna, inte följa rekommendationerna, känslor av ensamhet samt behov av umgänge.
Minskat umgänge
Alla fem respondenter redogjorde för att det sociala umgänget i respondenternas liv har förändrats i samband med coronapandemin. Respondenterna lyfte fram att de umgåtts mindre med andra jämfört med tidigare och således redogjordes det för att det sociala umgänget hade minskat på grund av pandemin.
Andra miljöer
Att skolan utgjorde en viktig kontext för socialt umgänge betonade alla fem respondenter.
Eftersom samtliga respondenter studerade hemifrån redogjordes det också för att skolan inte längre utgjorde en plats för socialt umgänge på grund av coronapandemin. Respondenterna uppgav dock att de alla fortfarande hade ett socialt umgänge och att de hade träffat andra människor i andra miljöer så som utomhus, i stallet, på praktikplatsen, på arbetsplatsen och/eller på gymmet under hela pandemin. Dessa miljöer lyfte respondenterna fram som väldigt betydelsefulla under intervjuerna.
Följa rekommendationerna
De olika respondenterna uppgav alla att de på olika sätt mer eller mindre hade försökt att följa rekommendationerna som Folkhälsomyndigheten gått ut med, med anledning att minska smittspridningen av covid-19. Det redogjordes för ett visst användande av munskydd när respondenterna åkte tåg, handtvätt när det var möjligt och användande av handsprit utifrån respondenternas berättande. Det redogjordes även för av respondenterna att avstånd från andra hölls vid tillfällen då de umgåtts med andra människor. Av respondenterna redogjordes det också för att de stannat hemma när de känt sig sjuka och att de då inte träffat andra människor.
Inte följa rekommendationerna
Respondenterna beskrev alla hur de hanterat olika allmänna råd för covid-19 utifrån deras egen uppfattning om dessa rekommendationers innebörd. Det framgick av det som respondenterna berättade att de av olika anledningar inte hade följt uppmaningarna och rekommendationerna fullt ut. Det synliggjordes också utifrån respondenternas berättelser att respondenterna hade hanterat råden för covid-19 med utgångspunkt i vad respondenterna ansåg var bäst för dem själva. Det framgick också att samtliga respondenter hade gjort en individuell tolkning av rekommendationerna för att minska smittspridningen av covid-19 sammanvävt med individuella behov, och således hanterat dessa råd utifrån det vilket resulterat i att vissa rekommendationer inte hade följts av respondenterna.
Känslor av ensamhet
Alla respondenter delgav att det på något sätt vid något tillfälle hade varit tufft att vara själv i vardagen. Samtliga respondenter uppgav också att de upplevt känslor av ensamhet vid ett eller fler tillfällen under coronapandemin, när de varit tillfälligt socialt isolerade.
Behov av umgänge
Gemensamt för respondenterna är att de alla redogjort för att de har haft ett socialt umgänge under coronapandemin och att de således inte varit socialt isolerade. Respondenterna betonade också hur viktigt det sociala umgänget är för dem och beskrev även hur de skulle känna om de inte träffade andra människor med jämna mellanrum. Utifrån respondenternas berättelser framgick det att det är av stor betydelse att träffa andra människor för att må bra. Olika familjemedlemmar är de personer som respondenterna uppgav att de främst träffat under tiden för coronapandemin. Utöver det redogjorde även merparten av respondenterna för att de även umgåtts med sin partner och/eller vänner och/eller klasskamrater.
Fördjupad tolkning
Den fördjupade tolkningen består av olika sammansättningar av de teman som presenterades i den inledande tolkningen. I den här delen av analysprocessen synliggörs respondenternas redogörelser av betydelsen av social isolering i samband med coronapandemin för deras psykiska hälsa, som presenteras med citat. Sammansättningarna av respondenternas
redogörelser kunde även kopplas till den teoretiska och begreppsliga referensram som tidigare redogjorts för, som utgörs av teorierna anomiskt självmord, ontologisk trygghet samt känsla av sammanhang. I den fördjupade tolkningen fortsätter analysprocessen i enlighet med den hermeneutiska spiralen som påbörjades i föregående avsnitt.
Social isolerings påverkan på vardagslivet
Temat är en kombination av de två temana minskat umgänge och andra miljöer. I avsnittet redogörs det för respondenternas sociala umgänge, hur det har förändrats och hur det har sett ut samt redovisas vilken betydelse det sociala umgänget har för respondenterna.
En av respondenterna berättade om hur det sociala umgänget i vardagen förändrats på grund av den sociala isolering som coronapandemin orsakat. Respondenten redogjorde vidare för hur förändringen av det vardagliga sociala umgänget har upplevts och även hur den har hanterat förändringen:
Pandemin började typ precis när jag hade flyttat och då kände jag inte så många där. Så dem jag liksom umgicks med var ju mina klasskamrater som jag var med i skolan. Så då vart man ju typ såhär, nej men jag hade liksom inte hunnit blivit vän med någon sådär nära så att vi umgicks efter skolan utan vi kanske typ stannade kvar efter klass, eller efter lektionen, och var kvar en stund och sen liksom gick hem. Men vi umgicks inte utanför skolan så mycket, kanske någon gång så där men inte, inte liksom att vi hörde av oss och bara hej ska vi ses utan det var liksom relaterat till skolan ändå. Så då vart det ju väldigt, väldigt tråkigt att liksom vara själv. Men då åkte jag hem till mina föräldrar [skrattar], och så flyttade jag nästan typ in dit. Eller jag åkte dit och hälsade på och sen åkte jag inte hem [skrattar], så att, jag våldgästade nästan mina föräldrar för att jag, ja, det var väl väldigt tråkigt att vara själv liksom. (R4)
Respondenten beskrev här att det enda sociala umgänget i vardagslivet den hade innan coronapandemin var det sociala umgänget i skolan. Det sociala umgänget i skolan upplevdes av respondenten endast som naturligt i skolsammanhang och i samband med skolan. Av den anledningen menade respondenten att den inte hade ett socialt umgänge utanför skolan, och att skolan således utgjorde en plats för det sociala umgänget i vardagslivet. I samband med coronapandemin upplevde därför respondenten att det sociala umgänget minskade drastiskt.
Respondenten berättade om hur det var anledningen till att den flyttade hem till sina föräldrar.
Det och att respondenten upplevde det som tråkigt att vara själv i och med att det primära sociala umgänget i respondentens vardag försvunnit i samband med pandemin. Vad respondenten syftade till när den berättade om att den flyttade hem till sina föräldrar var således att den fann en annan miljö och ett annat socialt umgänge att vistas i, eftersom den inte längre kunde vistas i skolan i det sociala sammanhanget tillsammans med sina klasskamrater på grund av distansstudier i samband med coronapandemin.
Respondenten berättade att den flyttade hem till sina föräldrar i samband med coronapandemin, och redogjorde för att den handlade så för att det sociala umgänget kraftigt minskade. Den sociala isolering som coronapandemin medförde beskrev respondenten som en upplevelse av att det blev tråkigt att vara själv. Respondenten beskrev vidare att det enda sociala umgänget den hade innan coronapandemin bestod av det sociala umgänget i skolan. Antonovsky (1990:78) skriver att Casell redogjorde för att socialt stöd var något som bidrog till vägledning i livet hos individen som även bistod med olika sätt för individen att hantera stressfaktorer.
Utifrån det Antonovsky skriver kan respondentens handlande förklaras, eftersom respondenten beskrev att den sökte upp ett annat socialt stöd i vardagslivet när det sociala stödet i
