Examensarbete Malmö universitet
15hp Hälsa och samhälle
Biomedicinska analytikerprogrammet
UTVECKLING AV SNABBARE DIAGNOSTIK AV GIARDIA
INTESTINALIS HOS HUND
EN KOMPARATIV STUDIE
LINDA SALMAN
UTVECKLING AV SNABBARE DIAGNOSTIK AV GIARDIA
INTESTINALIS HOS HUND
EN KOMPARATIV STUDIE
LINDA SALMAN
Salman, L. Utveckling av snabbare diagnostik av Giardia intestinalis hos hund.
En komparativ studie. Examensarbete i Biomedicinsk laboratorievetenskap 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle,
institutionen för Biomedicinsk Vetenskap, 2022.
Giardia intestinalis är den vanligaste intestinala parasitinfektionen hos hundar i hela världen. Parasitens cystor orsakar smitta och sprids fekal-oralt när hundarna slickar varandra på tassarna eller analregionen. Cystorna är mycket
motståndskraftiga och svåra att sanera bort då de kan motstå vissa
desinfektionsmedel, men är känsliga i torra och varma miljöer. G. intestinalis klassas i sex genotyper A-H, där genotyp C och D är de som drabbar hundar.
Prevalensen hos unga hundar och valpar är (7-63%) högre än hos äldre hundar.
För att påvisa G. intestinalis inom veterinärmedicin används avföringsprover, där zinksulfat fekal flotation är en standardmetod för påvisning, dock används
metoden på mycket få laboratorier. Det finns ett immunkromatografiskt snabbtest på marknaden som heter Giardia SNAP antigen test kit (SNAP test) och har en sensitivitet och specificitet på 91% respektive 96%. Snabbtestet används på Evidensia specialistdjursjukhus som rutinanalys och eftersom G. intestinalis släpper cystor intermittent är rekommendationen att samla avföringsprover från minst tre efterföljande dagar. Studien syftar till att undersöka möjligheten att använda avföringsprov från en dag istället för tre dagar för snabbare
diagnosticering av G. intestinalis hos hund med hjälp av SNAP-test. Tidigare har Evidensia i Helsingborg skickat positiva SNAP-test till Statens
Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) för konfirmering med direkt
immunofluorescensanalys (IFA). IFA-resultat mellan 2018-2020 jämfördes retrospektivt med respektive positiv SNAP-test för att säkerställa snabbtestets kvalité. Totalt samlades spontankastade avföringsprover från 63 hundar, 50 IFA resultat från IFA jämfördes med dess motsvarande SNAP-test som skickades för konfirmering. Resultatet visade att mellan 1-dagars och 3-dagarsprover var överensstämmelsen 100%, men skillnaden mellan IFA och SNAP-test skiljde sig resultaten med statistisk signifikans.
Nyckelord: avföringsprover, cystor, Giardia intestinalis, Giardia SNAP antigen test kit ,hund, parasitinfektion,
DEVELOPMENT OF FASTER DIAGNOSTIC OF GIARDIA INTESTINALIS IN DOGS
A COMPARATIVE STUDY LINDA SALMAN
Salman, L. Development of faster diagnostic of Giardia intestinalis in dogs. A Comparative Study. Degree project in Biomedical Laboratory Science 15 credits.
Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Biomedical Sciences, 2022.
Giardia intestinalis is the most common intestinal parasitic infection in dogs worldwide. The parasite's cysts cause infection and spread through an oral fashion when dogs lick each other on the paws or anal region. G. intestinalis cysts are very resistant and difficult to decontaminate as they resist certain disinfectants but are sensitive to exposure to dry and warm environments. G. intestinalis is
classified into six genotypes A-H, where genotypes C and D are those that affect dogs. The prevalence in young dogs and puppies is (7-63%) higher than in older dogs. To detect G. intestinalis in veterinary medicine, stool samples are used, where zink sulfate fecal flotation (ZSCT) is a standard method of detection. The ZSCT method however is used in very few laboratories. There is an
immunochromatographic rapid test on the market called Giardia SNAP antigen test kit (SNAP-test) that has a sensitivity and specificity of 91% and 96%, respectively. The rapid test is used at Evidensia Specialist Animal Hospital as a routine analysis and since G. intestinalis release cysts intermittently, stool samples from at least three days should be collected. The study aims to investigate the possibility of using stool samples from one day instead of three days for faster diagnosis of G. intestinalis in dogs using the SNAP-test. The Evidensia Specialist Animal Hospital in Helsingborg has previously sent positive SNAP-tests to the National Veterinary Institute (NVI) for confirmation with direct
immunofluorescence (IFA). To evaluate the quality of the rapid test, IFA results from 2018-2020 were compared with the corresponding positive SNAP.
Naturally voided fecal samples were prospectively collected from 63 dogs.
Results from 50 IFA analysis were retrospectively compared with the
corresponding Giardia SNAP result. The results showed a 100% compliance between the 1-day and 3-day samples. The difference between the results of IFA and SNAP tests was statistically significant.
Keywords: cysts, dog, Giardia intestinalis, Giardia SNAP antigen test kit, intestinal parasites, stool samples, intestinal parasites
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Introduktion ... 5
Giardia intestinalis hos hundar ... 6
Diagnostisering av Giardia-infekterade hundar... 6
Giardia SNAP antigen test kit ... 7
Analys av G. intestinalis med Immunfluorescens ... 7
Syfte och Hypotes ... 7
Metod ... 7
Giardia Antigen Test Kit ... 8
SNAP-test jämfört med IFA ... 8
Etisk bedömning ... 9
Bearbetning av rådata ... 9
Resultat ... 9
Diskussion ... 10
Metoddiskussion ... 11
Resultatdiskussion ... 12
Konklusion ... 13
Referenser ... 14
INTRODUKTION
Giardia intestinalis (G. intestinalis, lamblia, duodenalis) är en encellig parasit och en av de vanligaste protozoerna hos däggdjur (Cernikova m fl 2018), se figur 2 för bild i mikroskop. Parasiten förökar sig extracellulärt i tunntarmen hos
ryggradsdjur genom att släppa cystor intermittent utan att invadera vävnaden hos värden (Cernikova m fl 2018). Den aktiva formen av cystorna kallas för
trofozoiter och finns i tunntarmen, men det är cystor som orsakar smitta och är relativt tåliga. Både cystor och trofozoiter kan hittas i faeces vid diagnosticering (Centers for Disease Control and Prevention 2017), men cystorna kan till skillnad från trofozoiterna överleva utanför värddjuret och i temperaturer upp mot 60°C (Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) 2021). Excystation av G. intestinalis cystor sker i tunntarmen vid infektion och leder till frisättning av två trofozoiter per cysta. Trofozoiterna förökas i sin tur asexuellt i tunntarmens proximala lumen genom longitudinell binär fission (en trofozoit delas och blir två trofozoiter) (Centers for Disease Control and Prevention 2017), se figur 1. Vid detta stadium kan trofozoiten fästas i tunntarmens mukosa eller vara fria och vandra mot tjocktarmen, där encystation kan ske. Processen för encystation är då trofozoiten blir till en cysta igen och kommer ut i avföringen (Centers for Disease Control and Prevention 2017).
Figur 1. Parasiten G. intestinalis livscykel uppdelad i dess olika stadium. Från cysta, till
excystation och frisättning av två trofozoiter. Steg 3 motsvarar den longitudinella binära fissionen, då trofozoiten förökas från en till två trofozoiter. Steg 4 visar en trofozoit, när denna närmar sig tjocktarmen sker encystation. Det betyder att trofozoiten blir till en cysta i steg 5 i figuren. Figur tagen från Centers for Disease Control and Preventions hemsida.
Hos människor kan färre än 100 cystor ge infektion och inkubationstiden är vanligtvis 7-10 dygn. Giardia sprids via avföring och smittar vanligtvis genom förorenat vatten eller livsmedel (Folkhälsomyndigheten 2016). Cystorna är mycket svåra att sanera bort då de kan motstå vissa desinfektionsmedel. De är dock känsliga för uttorkning i kombination med värme men kan överleva i fuktiga och svala miljöer i flera månader (SVA 2021). Släktet Giardia består av sex underarter, varav G. intestinalis kan orsaka infektion hos människor, hundar, katter och nötkreatur (Uiterwijk m fl 2018), se tabell 1.
Figur 2. En G. intestinalis trofozoit i rektalutstryk med Hematoxylineosin-färgning i ljusmikroskop, bild tagen på laboratoriet Evidensia Specialistdjursjukhus i Helsingborg.
Trofozoiterna är vanligtvis mellan 12-18x10-12 m i storlek.
Giardia intestinalis hos hundar
Den vanligaste intestinala parasitinfektionen hos hundar i hela världen orsakas av den encelliga protozo Giardia spp (Uiterwijk m fl 2018). Infektionen kan vara subklinisk, men akut eller kronisk diarré förekommer och är det vanligaste tecknet på en Giardia infektion (Saleh m fl 2019). Cystorna sprids fekal-oralt när hundar slickar varandra på tassarna eller i analen. G. intestinalis cystor sprids inte via modersmjölk och är inte luftburen, men en asymtomatisk hund som bär på infektion kan fortfarande sprida cystor via avföringen (Kajanus 2020).
Prevalensen av G. intestinalis bland djur beror på olika faktorer som ålder, geografisk plats och miljö, samt antal prover som screenats per individ (Ryan &
Zahedi 2019). Prevalensen hos friska vuxna hundar ligger mellan 0,4-34%, 2,3- 25% hos hundar med underliggande gastrointestinala sjukdomar, 2.3-50% hos hundar som lever i grupp och 7-63% hos hundvalpar. Statistiskt sett blir valpar smittade i större utsträckning än fullvuxna hundar (Uiterwijk m fl 2018).
Tabell 1. Tabell över olika genotyper/assemblage av G. intestinalis och respektive värddjur som kan smittas. Notera att hund också kan smittas av genotyp A-B men det är mycket ovanligt (Uiterwijk m fl 2020). Fakta till tabellen är tagen från SVA hemsida.
Genotyp/assemblage Värddjur
A Människa, däggdjur
B Människa, däggdjur
C/D Hund
E Idisslare, häst
F Katt
G Gnagare
Diagnostisering av Giardia-infekterade hundar
Diagnosticering av Giardia-infekterade hundar är viktig för hundar som utreds för diarré och för att undvika spridning av G. intestinalis cystor. Tidigare har
diagnostik utförts med mikroskopering av G. intestinalis trofozoiter eller cystor.
Tillförlitligheten för mikroskopering är däremot svag eftersom trofozoiter inte alltid går att visualisera i avföringsprover från diarrépatienter och kräver erfaren laboratoriepersonal (Irwin 2002; Saleh m fl 2019). Direkt Immunofluorescens (IFA) och zinksulfat fekal flotation (ZSCT) har använts som standardmetod på
grund av den höga specificiteten och sensitiviteten (Saleh m fl 2019; Rishniw m.
fl 2010).
Eftersom den encelliga parasiten intermittent släpper cystor oavsett om patienten är kroniskt sjuk eller inte måste prover från flera dagar användas vid
laboratorieanalys. Standardmetoder som har använts tidigare är som sagt bland annat ZSCT för analys av cystor i mikroskop, men även direkt utstryk och färgning av faeces (Barutzki & Schaper 2013; Geurden m fl 2008; Irwin 2002;
Rishniw m fl 2010). Studier har dock visat att IFA med antikroppar mot G.
intestinalis har större känslighet och specificitet än flotationsmetoder (Rishniw m fl 2010).
Giardia SNAP antigen test kit
Giardia SNAP antigen test kit (SNAP-test) använder ett anti-Giardia
peroxidaskonjugat och tvättlösning med substratlösning som ger ett färgomslag på testdosan. Detta betyder att snabbtestet är ett immunkromatografiskt snabbtest och mäter kvalitativt förekomst av G. intestinalis antigen, enligt tillverkaren. Tidigare studier har visat att snabbtestet har en relativ specificitet på 96% och sensitivitet på 91% (Rishniw m fl 2010) och ger liknande resultat som ZSCT (Barbecho m fl 2018; Uehlinger m fl 2017; Mekaru m fl 2008). SNAP-testet är dock enklare att använda och analysen tar inte lika lång tid som ZSCT (Uehlinger m fl 2017).
Studier har visat att Giardia SNAP är ett mycket tillförlitligt test för påvisning av G. intestinalis (Barbecho m fl 2018; Uehlinger m fl 2017; Mekaru m fl 2008).
Analys av G. intestinalis med Immunfluorescens
G. intestinalis kan identifieras med hjälp av (IFA), där Giardia-specifika fluorescerande antikroppar används. Antikropparna binder till eventuellt förekommande Giardia-antigen och fluorescerar vilket kan visualiseras i fluorescens-mikroskop. Companion Animal Parasite Council (CAPC)
rekommenderar en kombination av utstryk, fekal flotation med centrifugering (exempelvis ZSCT) och en specifik fekal Enzymlinked Immunosorbent Assay (ELISA) anpassad för användning på djur. IFA har givit bättre eller liknande resultat som traditionella flotationsmetoder (exempelvis ZSCT) och kan användas som standardmetod för påvisning av G. intestinalis (Barbecho m fl 2018;
Tangtrongsup & Scorza 2010).
Syfte och Hypotes
Studien med studien är att undersöka möjligheten att använda faecesprov från en dag istället för tre dagar för snabbare diagnostik av G. intestinalis hos hund.
Studien syftar även till att jämföra IFA med SNAP-test för att se om metoderna ger samma provresultat. Hypotesen är att ett endagsprov är jämförbart med samlat prov från 3 dagar.
METOD
Hundar med misstänkt G. intestinalis ingick i studien. Eftersom G. intestinalis kan förekomma subkliniskt eller intermittent, var avföringsprover allt från fast till diarré. Spontankastade avföringsprover från tre dagar i rad samlades från 50 hundar av deras respektive ägare som fått instruktioner på hur prov ska tas och förvaras. Prover lämnades in tredje eller fjärde provsamlingsdagen, dock saknade
några prover märkning med datum. Dessa fick märkas i efterhand med slumpmässiga tal mellan 1-3 av laboratoriepersonal utanför studien. Proverna analyserades mellan 30–60 minuter efter att de anlände på laboratoriet på Evidensia djursjukhus i Helsingborg. Inget specifikt urval med avseende på ras, kön, ålder eller miljö (ex gårds- eller sällskapsdjur) gjordes.
Giardia Antigen Test Kit
För analys av Giardia intestinalis användes snabbtestet Giardia SNAP antigen test kit från IDEXX Laboratories (Westbrook, Maine USA). Analysen utfördes enligt tillverkarens anvisningar för snabbtestet. Avföring samlades in i antingen i
plastpåsar, stora provrör eller burkar. Ifrån varje 3-dagarsprov doppades topsen från testkittet i var och en av de tre avföringsproven från varje hund. Ifrån en av de tre dagarna togs dessutom ett extra topsprov som analyserades separat. För att undvika kontamination, togs 1-dagsprovet först och därefter 3-dagarsprov. Vilken dag som 1-dagsprovet togs från baserades på en i förväg randomiserad
slumptalslista. Tredagarsprover som ej var märkta med datum eller veckodag märktes med 1, 2, 3 av laboratoriepersonal och analyserades efter slumptalslistan.
Alla komponenter var rumstempererade före analys genom att SNAP-test kit och avföringsprov lämnats på arbetsbänken i laboratoriet i minst 30 minuter. Efter att avföringsprov blandades med reagens som ingick i kitet deponerades fem droppar av blandningen på testfältet och avlästes efter 8 minuter, se figur 3.
Figur 3. A: Bild på SNAP-test före användning. Tops i en plasthylsa där peroxidaskonjugat finns i höljet på toppen och washsolution och substrat i testdosan. B: Tops täckt med avföring fungerade som pipett där reagens blandades med avföring. Fem droppar avföring löst i reagens droppades ned i testdosans testfält. C: Bild på ett negativt test med positiv kontroll D: Bild på positivt test med positiv kontroll.
SNAP-test jämfört med IFA
Som en referens till SNAP-test jämfördes dessa resultat med IFA från år 2018–
2020, eftersom de flesta positiva SNAP-resultat under denna tidsperiod konfirmerades med IFA. Det ska dock inte ha gått mer än 7 dagar mellan
analystillfällena (IFA vs SNAP) på grund av risk för kläckning av cystor (SVA 2021) vilket kan leda till falskt negativa resultat. IF och SNAP-resultat mellan 2018–2020 samlades från Evidensias journalsystem.
Journalen visade namn, ras, kön, födelsedatum, datum för utförande av analys, resultat och information om djurägaren. Ett Excel dokument skapades där ras, kön, ålder, datum för utförande och resultat antecknades. Ett positivt resultat markerades med 1 och ett negativt resultat med 0 för att underlätta vid statistisk analys. För konfirmering av specifik IFA kontaktades SVA, ansvarig veterinär bekräftade att direkt IFA var metoden som användes för påvisning av G.
intestinalis. SVA använder ett kit som heter Aqua-Glo G/C Direct Comprehensive Kit från Waterborne Inc (New Orleans, Louisiana USA).
Etisk bedömning
Ingen etisk bedömning eller tillstånd behövdes eftersom provmaterialet i studien utgjordes av spontankastad avföring som ändå skulle analyseras för G.
intestinalis. Det krävs ingen etikprövning för att använda spontankastade avföringsprover från hund i Sverige. Dessutom avidentifieras alla patienter.
Uppgifter som antecknades i rådata i Excel var hundarnas ras, kön och ålder.
Bearbetning av rådata
Efter analys antecknades datum, patientnummer, provresultat för respektive samlat- och randomiserat prov samt eventuella anmärkningar under analysgången.
Patientnummer matades sedan in i Evidensias journalsystem för att få ras, kön och ålder på patienterna, dock fanns inget samband mellan de olika faktorerna. Ingen ras var överrepresenterad i statistiken i denna studie. Wilcoxon matched-pairs signed rank test (Wilcoxon) användes i statistikprogram Prism 6 för Mac OS X för statistisk analys av resultat från studien.
RESULTAT
Resultatet för jämförelse av 3 dagarsprov med 1 dagsprov med Giardia SNAP antigen test visade ingen statistisk signifikant skillnad. Resultatet gav en 100%
samstämmighet vilket betyder att provresultaten var identiska och ingen annan statistisk analys kan utföras. Se figur 4 för diagram över resultaten från denna del av studien. Totalt samlades 63 prover, varav 13 var positiva och 50 negativa. De negativa proverna fick ett värde 0 och de positiva proverna värde 1 i den
statistiska analysen med Wilcoxon.
Figur 4. Resultat från analys av 3-dagarsprov (3d) vs 1-dagarsprov (1d). Y-axeln visar resultat där 1,0 betyder att provet är positivt för G. intestinalis och 0,0 ger ett negativt provresultat. Prover från 3 dagar jämfört med 1 dag analyserat med SNAP-test stämmer överens till 100%. Totalt samlades 63 prover till studien, varav 13 var positiva och 50 negativa.
Resultaten från 2018-2020 för IFA jämfört med SNAP-test ur journalsystemet redovisas i figur 5. P-värdet visade 0,003 vilket betyder att det finns en skillnad mellan resultaten som är statistiskt signifikant. Till denna del av studien samlades 50 par provresultat ur Evidensia specialistdjursjukhus journalsystem. För SNAP- test var 2 prover negativa och resterande 48 positiva, analys med IFA gav istället 13 negativa prover och 37 positiva prover. De positiva proverna fick värdet 1 i den statistiska analysen med Wilcoxon medan de negativa proverna fick värdet 0.
Figur 5. Resultat från jämförelse av 50 par prover med IFA och SNAP-test från 2018-2020. Y- axeln visar resultat där 1,0 betyder att G. intestinalis har påvisats i provet och 0,0 betyder att provet är negativt för G. intestinalis.
DISKUSSION
Syftet med studien är att undersöka möjligheten att analysera Giardia med p =0,003
visar samma som tredagarsprov så kan det leda till snabbare diagnostik av G.
intestinalis hos hund. Detta kan i sin tur leda till att behandling ges i tidigare skede och patienten slipper lida i onödan. Symtom som långvarig diarré kan leda till vätskebrist (Ruaux 2008) och eventuell inläggning på djursjukhus för
vätsketerapi.
Sverige har en lag om djurskydd och en rad rekommendationer som att husdjur inte bör vara ensamma i mer än 6 timmar (Jordbruksverket 2022). Detta leder till att fler hundar lämnas på hunddagis medan ägaren arbetar. Om en hund på dagis smittas med G. intestinalis finns ökad risk att fler hundar på samma dagis smittas.
Därför testas även hundar utan symtom för infektion med G. intestinalis och även vikten av snabbare diagnostik. Kronisk intestinal infektion kan leda till ändring i hundens normalflora och i sin tur till dysbiotiskt relaterade sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) (Boucard m fl 2021).
Metoden för SNAP-test är relativt enkel att utföra, däremot kan preanalytiska faktorer påverka resultaten, till exempel fel förvaring av prov. När
avföringsprover som varit positiva på SNAP-test skickas till SVA för
konfirmering kan transporten leda till att cystorna förstörs. Om cystorna kläcks, eftersom de är känsliga mot uttorkning (Folkhälsomyndigheten 2016), blir analys av dess antigen mycket försvårad. Fördelen med SNAP-testet är att analysen inte tar lång tid och därmed kan svar fås samma dag som prover lämnas in. Ur
ekonomisk synpunkt är dessutom konfirmation med IFA dyrare för djurägaren än analys med SNAP-test.
Metoddiskussion
SNAP-testet har hög specificitet och sensitivitet (Uehlinger m fl 2017), och används därför flitigt inom djursjukvården. Prover som används i denna studie analyserades i två flöden, ett flöde där provpinnen doppas i samtliga tre
faecesprover från tre dagar och ett flöde med ett prov från en randomiserad dag.
Tanken är att resultaten eventuellt stämmer överens och ger därmed förväntat resultat. Eftersom provmaterial som används till studien kommer från
rutinanalyser kan mängden prover inte styras. Dessutom har studien utförts under begränsat antal veckor, vilket medför en risk för att inte samla tillräckligt med positiva prover. Tidigare studier har fler positiva prover än denna studie (Rishniw m fl 2010; Uiterwijk m fl 2018; Uehlinger m fl 2017), att jämföra denna studies resultat med andra studier blir därför svårt. En fortsatt provinsamling till utfallet blir minst 20 positiva resultat ger en god jämförelse med studien Comparison of 4 Giardia diagnostic tests av Rishniw med flera. Rishniws m fl studie har dock kommit fram till att 1-dagsprov har en sensitivitet på 94% och specificitet på 52%, och poolat 3-dagarsprov visar en sensitivitet på 77% och specificitet på 92%.
Rishniw m fl studie från 2010 jämförde SNAP-testresultaten med specifik ELISA som standardmetod, medan denna studie inte hade någon referensmetod vad gäller poolat och randomiserat prov. Jämförelsen med IFA i denna studie visar en
statistisk signifikant skillnad, vilket inte var väntat. För jämförelsen mellan SNAP-test och IFA är det även viktigt att uppmärksamma att majoriteten av SNAP-tester är positiva. Anledningen till att Evidensia specialistdjursjukhus i Helsingborg slutade skicka avföringsprov som visar positivt på SNAP-test är för resultaten ansågs stämma överens enligt personalen.
Eftersom djurägarna själva samlar spontankastade avföringsprover får de en instruktion från Evidensia hur förvaring går till. Detta gäller vid rutinanalys av G.
intestinalis på Evidensia och det finns ingen garanti att denna preanalytiska del har utförts korrekt. Cystorna tål inte värme och om de utsätts för uttorkning i samband med värme kan de kläckas (SVA 2021; Folkhälsomyndigheten 2016) och i sin tur leda till falskt negativa provresultat.
Resultatdiskussion
Totalt samlades 63 avföringsprover till SNAP-test, där en jämförelse mellan resultat från 1-dagsprov och 3-dagarsprov gjordes. Provresultaten från denna del av studien stämmer överens till 100%, med 13 positiva prover och 47 negativa prover. Eftersom samstämmigheten är 100%, görs ingen vidare statistisk analys.
Om studien hade pågått under en längre period och fler positiva prover samlats (förutsatt att det ger samma resultat) så hade resultaten kunnat användas för vidare studier. Tidigare studier visar även att SNAP-testet är mycket tillförlitligt i
jämförelse med standardmetoder som ELISA, IFA och ZSCT (Uiterwijk m fl 2018; Rashniw m fl 2010; Uehlinger m fl 2017).
Den andra delen av studien, där resultat från SNAP-test jämförs med IFA, samlades 50 provresultat mellan 2018–2020 ur journalsystemet på Evidensia specialistdjursjukhus i Helsingborg. En stor del av dessa SNAP-test är positiva och skickades till SVA för konfirmering. Totalt 2 SNAP-tester är negativa och 48 positiva, medan G. intestinalis inte kunde påvisas i 13 prover med IFA. G.
intestinalis kunde påvisas i 37 avföringsprover med IFA. En tidigare studie Comparison of diagnostic techniques for detection of Giardia duodenalis in dogs and cats av Saleh m fl 2019 använder också IFA som referensmetod. Jämförelsen mellan IFA och SNAP-test visar att sensitiviteten hos SNAP-testet var 89,8% (för hund) vilket är lågt men stämmer överens med andra studier (Saleh m fl 2019;
Rishniw m fl 2010; Geurden m fl 2008; Mekaru m fl 2007). Saleh m fl kom dock fram till att komplettering av SNAP-test med ZSCT gav bättre resultat. CAPC rekommenderar att dels endast testa hundar med symtom, dels att kombinera utstryk med ZSCT och ELISA optimerad för smådjursdiagnostik för säkrast resultat.
Fler prover visade positivt med SNAP-test än IFA. Vad skillnaden beror på går inte att besvara med metoderna som använts i studien, och en sensitivitet
respektive specificitet går inte att beräkna eftersom det inte är säkert att patienten har en G. intestinalis infektion från början. Det finns ingen referensmetod för diagnostik av G. intestinalis utöver SNAP-test på Evidensia specialistdjursjukhus i Helsingborg. Korrekt förvaring och transport av prov från Evidensia
Helsingborg till SVA i Uppsala är av stor vikt. I framtiden kan prover som visat positivt för G. intestinalis på SNAP-test skickas för konfirmering till SVA tills metoden på Evidensia specialistdjursjukhus i Helsingborg optimerats. Ytterligare studier bör utföras för att säkerställa kvaliteten SNAP-testet.
CAPC tar även upp att analys med Polymeras Chain Reaction (PCR) också kan användas för amplifiering av G. intestinalis DNA. Ur ekonomisk och praktisk synpunkt är både PCR och ELISA tidskrävande och dyrare analys än SNAP-test, vilket inte vore optimalt på ett litet till mellan-stort laboratorium. Det är tveksamt om PCR är en relevant metod till utveckling av snabbare diagnostik av G.
intestinalis hos hund, men kan användas för att eventuellt undersöka zoonotisk spridning mellan hund och människa (Uehlinger 2017). Sannolikheten för
zoonotisk smitta är däremot mycket liten då genotyp C och D drabbar hundar och A och B människor. En annan studie har påvisat genotyp A hos 2 sällskapshundar
(av totalt 189 prover) med hjälp av molekylärbiologiska metoder (Uiterwijk m fl 2020). Det bekräftar att risken för smitta från hund till människa är mycket liten, men inte helt omöjlig.
KONKLUSION
För påvisning av G. intestinalis med SNAP-test bör poolat prov (från 3 dagar) användas. Denna studie kan inte dra konklusionen att ett avföringsprov från 1 dag ger samma resultat som poolat prov, trots 100% samstämmighet eftersom
resultaten inte går att jämföra med tidigare studier. Inför vidare studier bör fler positiva prover samlas. Prover som visat positivt på SNAP-test bör skickas till SVA för analys med IFA eftersom det finns en statistiskt signifikant skillnad mellan metoderna. Vad skillnaden beror på går inte att besvara med studiens metoder.
REFERENSER
Barbecho M J m fl, (2018) Comparative performance of reference laboratory tests and in-clinic tests for Giardia in canine feces. Parasites & Vectors, 11, 444
Barutzki D & Schaper R (2013) Age-Dependent Prevalence of Endoparasites in Young Dogs and Cats up to One Year of Age. Parasitol, 112, 119-131
Boucard A-S m fl (2021) Age and Giardia intestinalis Infection Impact Canine Gut Microbiota. Microorganisms, 9, 1-21.
Centers for Disease Control and Prevention (2017) Giardiasis
>www.cdc.gov<HTML (Hämtad 2022-05-03)
Cernikova L m fl, (2018) Five Facts About Giardia lamblia. PLoS Pathogens, 14, 9
Folkhälsomyndigheten (2016) Sjukdomsinformation om giardiainfektion
>www.folkhalsomyndigheten.se<HTML (Hämtad 2022-04-22)
Geurden T m fl (2008) A Bayesian evaluation of three diagnostic assays for the detection of Giardia duodenalis in symptomatic and asymptomatic dogs.
Veterinary Parasitology, 157, 14-20
Irwin J P (2002) Companion animal parasitology: a clinical perspective.
International Journal for Parasitology, 32, 581-593
Jordbruksverket (2022) Djurskyddet i Sverige >www.jordbruksverket.se< HTML (Hämtad 2022-05-03)
Kajanus E, (2020) 12 Frågor om Giardia. Hundsport Special 4, 24-28
Mekaru R S m fl (2008) Comparison of Direct Immunofluorescence,
Immunoassays, and Fecal Flotation for Detection of Cryptosporidium spp. And Giardia spp. In Naturally Exposed Cats in 4 Northern California Animal Shelters.
Journal of Veterinary Internal Medicine, 21, 959-965
Ryan U & Cacció S M, (2013) Zoonotic potential of Giardia. International Journal for Parasitology, 43, 943-956
Ryan U & Zahedi A (2019) Chapter Six – Molecular epidemiology of giardiasis from a veterinary perspective. Advances in Parasitology, 106, 209-254
Statens Veterinärmedicinska Anstalt (2021) Giardia intestinalis hos hund
>www.sva.se<HTML (Hämtad 2022-04-11)
Tangtrongsup S & Scorza V (2010) Update on the Diagnosis and Management of Giardia spp Infections in Dogs and Cats. Topics in Companion Animal Medicine, 25, 155-162
Uehlinger F D m fl (2017) Comparison of five diagnostic tests for Giardia
Uiterwijk M m fl (2018) Comparing four diagnostic tests for Giardia duodenalis in dogs using latent class analysis. Parasites & Vectors, 11, 439
Uiterwijk M m fl (2020) Giardia duodenalis multi-locus genotypes in dogs with different levels of synanthropism and clinical signs. Parasites & Vectors, 13, 1-6
