TOPOGRAFISKA
OCH
STATISTISKA UPPGIFTER
OM
UPSALA LÄN.
STOCKHOLM, 1850.
P. A. NORSTEDT & SÖNER, Kongl. Boktryckare.
Förord till den elektroniska utgåvan
Digitaliserades av Kalle under Maj, 2007.
Upsala län utgör vestra delen af landskapet Upland, med undantag af det till Westerås län hörande
Fjärdhundraland. Länet är beläget mellan 59°25' och 60°40' n. bredd, samt mellan 0°17' ö. och 1°14' v. längd från Stockholm. Det begränsas i söder af Mälaren, i öster af Stockholms län, i norr af Bottniska viken, i vester af Westerås län och ett hörn af Gefleborgs. Dess längd i norr och söder är 12 1/3 mil; dess bredd i öster och vester omkring 4 mil, smalast 2, bredast 6 mil. Dess vidd är omkring 48 qv. mil. Deraf äro 40 qv. mil fast land och öar, 4 1/3 kärr och mossar, något öfver 1 sjöar, samt Mälaren inom länet ensamt 2 1/2 qv. mil.
Till sin allmänna beskaffenhet utgöres landet af en lågslätt, der de, jemförelsevis med Sveriges öfriga landskaper, ganska talrika och stora, odlade, bördiga, och tätt bebyggda slätterna, afbrytas af låg skogsmark, ofta ganska gles, småväxt och stenig, som endast på få ställen bryter sig till märkbarare höjdsträckningar, samt i länets norra del bildar en ovanlig myckenhet måssar och kärr. Inga berg af betydlig höjd finnas.
De inom länet belägna insjöar äro af ringa storlek.
De betydligaste äro: Temnaren på vestra, och Wällen på östra länegränsen, båda till mindre del tillhörande detta län, samt midt emellan dem: Wendels-sjön och Dannemora-sjön. Mälaren inskärer likväl, i länets södra del, flera stora och djupt ingående fjärdar, såsom Svinngarns-viken upp till Enköping, Ekolsunds-viken upptagande Hjelsta-viken, — samt den kedja af
Upsala län utgör vestra delen af landskapet Upland, med undantag af det till Westerås län hörande
Fjärdhundraland. Länet är beläget mellan 59°25' och 60°40' n. bredd, samt mellan 0°17' ö. och 1°14' v. längd från Stockholm. Det begränsas i söder af Mälaren, i öster af Stockholms län, i norr af Bottniska viken, i vester af Westerås län och ett hörn af Gefleborgs. Dess längd i norr och söder är 12 1/3 mil; dess bredd i öster och vester omkring 4 mil, smalast 2, bredast 6 mil. Dess vidd är omkring 48 qv. mil. Deraf äro 40 qv. mil fast land och öar,
småväxt och stenig, som endast på få ställen bryter sig till märkbarare höjdsträckningar, samt i länets norra del bildar en ovanlig myckenhet måssar och kärr. Inga berg af betydlig höjd finnas.
De inom länet belägna insjöar äro af ringa storlek.
De betydligaste äro: Temnaren på vestra, och Wällen på östra länegränsen, båda till mindre del tillhörande detta län, samt midt emellan dem: Wendels-sjön och Dannemora-sjön. Mälaren inskärer likväl, i länets södra del, flera stora och djupt ingående fjärdar, såsom Svinngarns-viken upp till Enköping, Ekolsunds-viken upptagande Hjelsta-viken, — samt den kedja af
infjärdar, hvilka endast genom det smala Stäkessundet sammanhänga med Mälaren och således kunna anses såsom en sträcka af förenade insjöar, hvilka, under namnen Skarfven, Sigtunafjärden, Skofjärden och Ekoln, bilda den i norr löpande gränsen mot Stockholms län, samt från Ekoln inskärer ytterligare, bildande i vester den djupa Låstaviken, samt i söder den långsträckta Gåran, som genom Warpsundet är förenad med den ännu sydligare Ullfjärden. Dennes södra ända närmar sig en annan af Mälarens vikar nemligen Kalmar-viken, hvarifrån den skiljes af en kärrig dalgång, af knappt 1/4 mils längd.
Denna Mälarefjärdarnas här så ofta framträdande beskaffenhet af djupt ingående vikar, förenade genom smala sund eller skiljda af sanka dalgångar, hänvisar på landets småningom skedda upphöjning ur vågorna, och de fordna öarnas förvandling till de nuvarande halföarna, näsen och fasta landen.
Mälaren får olika namn å sina särskilda delar, som bildas af hennes förnämsta fjärdar, hvilka från vester äro:
Oxfjärden, Hjulstafjärden, Ocknöfjärden, Stabyfjärden, Grönsöfjärden, Norra Björkfjärden, Brofjärden, Näsfjärden och Görveln.
Mälarens medel-höjd öfver hafvet är 2 fot; tillfälligtvis kan dess höjd uppgå ända till 6 eller 7 fot, likasom den stundom kan befinna sig något lägre, än hafvets yta. Sedan muddringar åren 1842 och 1843 skett så väl vid Stäket, som vid Erikssund (nära Sigtuna), måste äfven de ofvanför liggande Mälarevattnen föga höja sig öfver den egentliga Mälarens yta.
Mälarens djup är i allmänhet ganska betydligt, i synnerhet Björkfjärdens, der det uppgår ända till 180 fot.
Görveln är 138 fot, Näsfjärden 150,Brofjärden 48, Ekolsundsviken, Grönsö-, Staby- och Ocknö-fjärdarne omkring 90, Svinngarnsviken 54, Oxfjärden 70 fot, allt på djupaste ställena.
Stränderna äro sällan höga, men vid uddarna och öarna merändels djupa, branta, bergiga, steniga och skogbeväxta, i vikarne deremot långgrunda samt jemna, der ängar mot dem nedkomma.
Redan i våra gamla sagor prisas Mälarens "fagra stränder" under en tid, då sjön ännu kallades "Lögaren." De mellan mörka skogar infattade ängarne, de många vikarne, de trånga sunden, löfrika stränder, klippiga öar, grupper af låga liksom simmande gröna holmar, omvexlingen af kyrkor, praktfulla herresäten, välbyggda byar, enstaka hus och stugor, framställa allestädes de behagliga utsigterna af ett svenskt landskap, hvars drag icke äro storhetens, men de milda behagens.
Till Mälaren och till Bottniska viken afrinna, i söder och i norr, länets alla vattendrag.
De förnämsta af dem som utrinna i Mälaren äro:
Sagån, som inkommer från Westmanland från Sala och trakterna norr derom, bildar, under de sista 1 1/2 milen af sitt lopp, länegräns. Den upptager blott obetyliga tillflöden från detta län. Dess vanliga bredd är 16 till 20 fot, ehuru på flera ställen betydligt utvidgad. Ofvanför Nyqvarn är den djup och rinner mellan höga stränder;
nedanom denna ort är den grund, ofta vadbar. Endast vårtiden kunna mindre farkoster någon gång arbeta sig upp mot strömmen till Nyqvarn.
Örsundaån, inkommer från östra Westmanland och utgjuter sig likaledes, efter 1 1/2 mils ostligt lopp inom detta län, i Låstaviken. Den är 20 till 25 fot bred, ofta temligen djup, men med låga stränder, är i sednare år
uppmuddrad och segelbar för 8 fot djupgående fartyg, ända till Örsundabro. Dessbetydligaste tillflöde är Torstunaån, som från Westmanland inkommer vid sjelfva länegränsen.
Fyrisån afleder Wendels- och Dannemora-sjöarne; har således sina källor ännu mera i norr, uppsamlar genom sina många grenar, lika betydliga som sjelfva hufvudån, vatten från länets östra och medlersta delar; genomflyter Upsala stad, der den gör tvenne fall samt utlöper vid Flottsund i Mälarefjärden Ekoln. Dess bredd är i allmänhet 40 till 50 fot, men nära staden vidgar den sig betydligt. Nedanför staden är den segelbar, men kräfver för detta ändamål ofta muddring. Ofvanför Upsala är Fyrisån 25 fot öfver hafvet. — Vid Wendelsåns och Dannemoraåns förening, vid Lena kyrka, erhåller Fyrisån sitt namn, upptager sedan Björklingeån, samt, en half mil ofvan Upsala, Jonkilsån, som nyss förut upptagit Bälingsån. En fjerdedels mil nedanför Upsala stad, infaller Fundbo- eller Säfjaån, kommande från Fundbosjön och Långsjön, som får sitt vatten dels i vester från Stockholms län, dels i norr, från de öfra delarne af Rasbokils socken, nära källorna till det vatten, som går norrut till Österby- verken och Dannemorasjön.
Af mindre betydliga vattendrag, som utgjuta sig i Mälaren, må anföras: Enköpingsån, som utfaller i
Svinngarnsviken och är segelbar för mindre fartyg ända upp till staden; Säfvaån, som kommer upp ifrån Järlåsa socken och den på Westmanlandsgränsen belägna Skärsjön och utfaller i Låstaviken; samt Hågaån, som norrifrån utfaller i Ekoln.
De förnämsta vattendrag, som utfalla i Bottniska viken äro:
Dalelfven, inkommer vid Söderfors i länet, sedan den, genom Hedesunda-sjöns vikar, nära en mil utgjort dess gräns och genomlöper, under tre mil, dessnordvestliga hörn, utan att upptaga något vattendrag. Elfven fortfar att, liksom under sitt nedre lopp genom Gestrikland, bilda en mängd stora öar och otaliga mindre holmar, samt utbreda sig till fortlöpande sjöar, af en fjerdedels mils bredd och stundom mera, afbrutna af forssar, ända till Elfkarlebyfallet, der elfven åter intager sin vanliga bredd. Stränderna äro, ända till Elfkarlebyfallet, låga och öfversvämmas vid elfvens flöden. Nedanför nämnde fall äro stränderna branta. Öarna och holmarna dels steniga och uppfyllda med skogssnår, dels förskönade af ekskog och ängar. Elfvens fall är följande:
Hedesundasjön 176,6
fot öfver hafvet.
Vattenytan ofvan
Söderforssen:
173,
»
»
Elfkarlebyfallet 68,88
»
»
» nedom
» 12.
»
»
Således Elfkarlebyfallet 56 fot.
Tierps- eller Temnar-ån, ger utlopp åt den betydliga sjön Temnaren, som får sitt vatten från nordliga delarne af Westmanland, genomflyter Tierps, Tolfta och Wesslands socknar och utlöper i hafvet vid Carlholms bruk. Nära Temnaren är dess bredd 100 fot, längre ned 60 till 70 fot, närmare utloppet 100 till 120 fot. Stränderna äro mestadelen låga och kärriga. Ån är roddbar mellan forssarne. Bedömdt efter dammarnas höjd ligger Temnaren 160 fot öfver hafvet.
Olandsån kommer från Ofvansjön i Rasbo socken, samlar vattnet från länets östliga hörn, blir först betydlig i Alunda socken, der den erhåller sitt namn, genomgår Stamsjön och sjön Ginningen, hvarifrån den kröker sig i fullt nordlig riktning förbi Ekeby och Skefthammar, der den, efter att 3/4 mil utgjort länegräns, ingår i
Stockholms län och utfaller i hafvet, 1 mil vester om staden Öregrund. Stränderna äro i allmänhet låga, bredden 24 till 40 fot.
Mindre betydliga vattendrag äro: Löfstaån, som från sjön Strömaren i Tegelsmora socken går rakt i norr till hafvet, samt Löfstabruksån, som med vatten från flera sjöar i Löfsta socken drifver Löfsta bruk samt går i ostlig riktning till Forsmark och utfaller i hafvet nära Olandsåns mynning.
Hafskusten inom detta län, som är omkring 7 mil, då man följer de största vikarne, är, med undantag af en del af den mot norr belägna kusten af Elfkarleby och Hållnäs socknar, stängd af en klippig skärgård, hvaraf den, som ligger utanför Hållnas sockens östra kuststräcka är ganska farlig. Stränderna äro låga och skogbeväxta.
Enligt denna öfversigt af länets vattensystem synes att den trakt, som bildar vattendelaren, hvilken skiljer de till Mälaren och till Bottniska viken flytande vatten, kommer från Westmanland, går omkring 3/4 mil söder om Temnaren, genomgår sumplandet öster om denna sjö, följer Tierpsån på föga afstånd, afviker österut, går utmed södra ändan af sjön Strömaren, norr om de vatten, som gå till Tegelsmora- och Film-sjöarne, vänder sig här, der den endast är 1 1/2 mil från Bottniska viken rakt i söder utmed Stockholms länegräns, går öster om Österby Stordamm, nära Morkarla kyrka, mellan Stafby och Kils kyrkor, till Stockholms länegräns i Rasbo socken. Hela denna trakt bildar ingenstädes någon höjd, än mindre någon höjdsträckning, utgöres ofta af jemn skogsmark, kärr och mossar, med obestämda aflopp. Denna trakt, som således lemnar källorna till länets vattendrag, torde i de
vestliga delarne ingenstädes vara högre än 170 fot öfver hafvet, men betydligt lägre i de östliga delarne. Högst är trakten nära vestra länegränsen i Hagunda och Bälings härader. De högsta punkterna här äroomkring 200 fot.
Skärsjön, utmed landsvägen från Upsala till Sala, är 195 fot öfver hafvet.
Såsom mera brutna och bergiga delar af länet kunna anmärkas:
De båda halföarna, hvilka omfatta Håbo och Bro härader, der spridda osammanhängande skogshöjder och bergskullar förekomma i ständig omvexling med öppna bördiga slätter; trakten norrut från Låstaviken och Örsundaån ända upp till Temnaren och till vestra länegränsen, hvilken trakt är genomskuren af flera djupt ingående dalgångar uppfyllda med kärr; den bergiga skogstrakt, som från Upsala slätten sträcker sig i öster, omkring 1 1/2 i mil utmed Stockholms länegräns, samt de knappt milsbreda, kärriga, skogiga och stenbundna marker, hvilka från nyssnämnde slätt sträcka sig nordost mot Dannemora-vattnen.
Öfriga delar af länet hafva följande allmänna skaplynne:
Trakten mellan Björkfjärden, Westmanlands-gränsen och Örsundaån, hvilken trakt, tillika med de ofvannämnda tvenne halföarne, utgör länets södra del (Bro, Håbo, Trögds, Åsunda och större delen af Lagunda härader) bestå af spridda skogbeväxta, stundom stenbundna kullar, mellan hvilka större och mindre bördiga slätter utbreda sig, bland hvilka de största äro: den betydliga Enköpings-slätten, samt slätterna inom Sparrsätra, Långtora och Litslena socknar.
I länets medlersta del (Norunda, Bälings, Ulleråker, Rasbo, Vaksala, Hagunda, sydliga delen af Olands och nordliga hörnet af Lagunda härader) ligger den 1 1/2 mil (mellan Danmarks och Åkerby kyrkor) långa, bördiga Upsala-slätten, omkring 1/2 till 3/4 mil bred, sträckande sig i riktning af Bälinge kyrka uppåt Skuttunge och Björklinge kyrkor: samt omsluten i öster
omkring 200 fot. Skärsjön, utmed landsvägen från Upsala till Sala, är 195 fot öfver hafvet.
Såsom mera brutna och bergiga delar af länet kunna anmärkas:
De båda halföarna, hvilka omfatta Håbo och Bro härader, der spridda osammanhängande skogshöjder och bergskullar förekomma i ständig omvexling med öppna bördiga slätter; trakten norrut från Låstaviken och Örsundaån ända upp till Temnaren och till vestra länegränsen, hvilken trakt är genomskuren af flera djupt ingående dalgångar uppfyllda med kärr; den bergiga skogstrakt, som från Upsala slätten sträcker sig i öster, omkring 1 1/2 i mil utmed Stockholms länegräns, samt de knappt milsbreda, kärriga, skogiga och stenbundna marker, hvilka från nyssnämnde slätt sträcka sig nordost mot Dannemora-vattnen.
Öfriga delar af länet hafva följande allmänna skaplynne:
Trakten mellan Björkfjärden, Westmanlands-gränsen och Örsundaån, hvilken trakt, tillika med de ofvannämnda tvenne halföarne, utgör länets södra del (Bro, Håbo, Trögds, Åsunda och större delen af Lagunda härader) bestå af spridda skogbeväxta, stundom stenbundna kullar, mellan hvilka större och mindre bördiga slätter utbreda sig, bland hvilka de största äro: den betydliga Enköpings-slätten, samt slätterna inom Sparrsätra, Långtora och Litslena socknar.
I länets medlersta del (Norunda, Bälings, Ulleråker, Rasbo, Vaksala, Hagunda, sydliga delen af Olands och nordliga hörnet af Lagunda härader) ligger den 1 1/2 mil (mellan Danmarks och Åkerby kyrkor) långa, bördiga Upsala-slätten, omkring 1/2 till 3/4 mil bred, sträckande sig i riktning af Bälinge kyrka uppåt Skuttunge och Björklinge kyrkor: samt omsluten i öster
och vester af förr beskrifna bergs- och skogstrakter. Norr om Upsala-slätten består trakten af odlade småslätter, mellan låga, ofta sumpiga skogshöjder, hvilka mera norrut, till Wendels- och Dannemora-sjöarne blifva
vidsträcktare och mera kärruppfyllda. Trakten öster om Temnaren bildar helt och hållet ett sumpland. Sydost om Dannemora-vattnen ända till Stockholms länegräns igenfinnes den mark af steniga skogskullar, kärrfält och temligen betydliga odlade slätter, som detta län så ofta företer.
dagen uppskjutande berghällar. Den betydliga Tierps-slätten, den mindre Wendels-slätten, samt de odlade åbräddarne äro de enda öppna fält inom denna del af länet.
Af de för flera delar af Sverige egna rullstensåsarne företer detta län flera temligen regelbundna bildningar. Den förnämsta genomstryker länet i norr och söder, från Dalelfven till en af de sydligaste uddarne i Mälaren. Vid Dalelfvens utlopp bildar den elfvens båda höga stränder till Elfkarlebyfallen, hvarifrån den, under tre mil, är oafbruten, temligen hög och bred, gifvande farbana åt Geflevägen, följande först elfvens östra strand 1 1/4 mil, sedan vändande sig något mot sydost, skäres af Tierpsån straxt norr om Tierps kyrka, sänker sig och följer i småkullar Tierps-slättens östra skogsrand, uppstiger snart åter till temmelig jemnhöjd och betydlig bredd, oafbruten två mil, under hvilka den å nyo följes af Geflevägen till
och vester af förr beskrifna bergs- och skogstrakter. Norr om Upsala-slätten består trakten af odlade småslätter, mellan låga, ofta sumpiga skogshöjder, hvilka mera norrut, till Wendels- och Dannemora-sjöarne blifva
vidsträcktare och mera kärruppfyllda. Trakten öster om Temnaren bildar helt och hållet ett sumpland. Sydost om Dannemora-vattnen ända till Stockholms länegräns igenfinnes den mark af steniga skogskullar, kärrfält och temligen betydliga odlade slätter, som detta län så ofta företer.
Länets norra del (Örbyhus och största delen af Olands härader) är ett platt skogsland, så uppfylldt af större och mindre måssar och kärr, att denna trakt kan anses som en af de sumpigaste i riket. De vidsträckta skogsmarkerna äro derjemte uppfyllda af stenbackar och snår, större och mindre, hopade och strödda stenblock samt flata i dagen uppskjutande berghällar. Den betydliga Tierps-slätten, den mindre Wendels-slätten, samt de odlade åbräddarne äro de enda öppna fält inom denna del af länet.
Af de för flera delar af Sverige egna rullstensåsarne företer detta län flera temligen regelbundna bildningar. Den förnämsta genomstryker länet i norr och söder, från Dalelfven till en af de sydligaste uddarne i Mälaren. Vid Dalelfvens utlopp bildar den elfvens båda höga stränder till Elfkarlebyfallen, hvarifrån den, under tre mil, är oafbruten, temligen hög och bred, gifvande farbana åt Geflevägen, följande först elfvens östra strand 1 1/4 mil, sedan vändande sig något mot sydost, skäres af Tierpsån straxt norr om Tierps kyrka, sänker sig och följer i småkullar Tierps-slättens östra skogsrand, uppstiger snart åter till temmelig jemnhöjd och betydlig bredd, oafbruten två mil, under hvilka den å nyo följes af Geflevägen till
Björklinge kyrka, hvarifrån den, stundom hög, stundom låg, ofta förlorande sig i småkullar och jemn momark, skäres först af Björklingeån, straxt vester om Ehrentuna kyrka, samt sedan af Fyrisån; fortsätter i Upsala högar, skäres ånyo af Fyrisån, följer dess vestra strand genom Upsala stad till Flottsund, der den, för tredje gången, skäres af Fyrisån, följer Ekolns östra strand, försvinner i dess vatten, uppkommer åter vid Sko udde, följer, i afbrutna temligen höga kullar, Gårans östra, och, efter genombrottet vid Warpsundet, Ullfjärdens vestra, samt Kalmarevikens östra strand, försvinner i Lossa socken, för att åter uppstiga ur Mälarens vatten i Södermanland.
Denna rullstensås, en bland de högsta och mest sammanhängande i vårt land, är beväxt med barrskog, mestadelen tall, under hela sitt lopp, med undantag af den korta sträcka, der den öfvergår Upsala-slätten.
Från denna betydliga rullstensås utgå trenne grenar. En afgår vid Björklingaåns inlopp i Fyrisån, följer denna sednare åns dels östra, dels vestra strand, afbruten i låga, mestadelen kala små-åsar och enstaka kullar, men hvilka alla gå i en bestämd riktning, utmed Dannemorasjön, öster om grufvorna till Films kyrka, hvarifrån den utlöper i n.n.ostlig riktning, förlorande sig mot Stockholms länegräns. Den andra afgår 3/4 mil från Björklinge kyrka, löper inåt Wendels socken, der häradsvägen följer dess afbrutna åskullar förbi Wendels kyrka, framåt Tobo bruk, sjunker i den kärriga skogstrakten, visar ännu spår i Tegelsmora och ända in i Löfsta socken, der den förlorar sig i sandmoar. Den tredje sidogrenen afgår vid Tierpsåns genombrott, följer i afbrutna kullar dess vestra strand, ända till utloppet i hafvet. Den sandjord, som uppfyller norra delarne af Elfkarleby och
Wesslandssocknar, utgör en utbredning af de många sandåsarna öfver dessa trakter.
Tvänne mindre sträckningar af rullstensåsar, utan synbart sammanhang med de föregående, böra här anföras, för dessa bildningars geologiska märkvärdighet. Båda inkomma från Westmanland, den ena vid Härnevi kyrka, går öfver Enköping och försvinner i Svinngarnsviken; den andra inkommer vid sjön Bången i Bälings härad, löper lång, rak och helt smal till Järlåsa kyrka, förlorande sig i den bergiga marken.
*
Luftstrecket är i allmänhet godt och helsosamt. Vid Upsala, ehuru belägen på en slätt, öppen för nordliga vindar, är medeltemperaturen för jord och vatten, endast några minuter lägre, än vid den längre i söder, mellan Mälaren och Saltsjön belägna hufvudstaden. De delar af länet, som äro omgifna af de större Mälarefjärdarne torde hafva ungefär samma medeltemperatur som hufvudstaden. Länets nordliga delar hafva genom kärrländigheten och genom de kalla vindar, som blåsa från hafvet långt frampå sommaren, ett något hårdare luftstreck än länets öfriga delar. Ihållande kyla om våren samt starka dimmor och tidig frost om höstnätterna, äro häraf en följd. Snö och is börja här vanligen något tidigare och försvinna något sednare än i trakterna närmare Mälaren. Detta gäller äfven om Bälinge och Skuttunge socknar samt vestra bergstrakten i länets medlersta del.
Vid kusten kan, genom de hastiga vindkast som här inträffa, temperaturen hastigt förändras med ända till 10 graders skillnad på en timma. Febrar härja visserligen sundom nära kusten, men i allmänhet synes den låga temperaturen icke verka ofördelaktigt.
*
socknar, utgör en utbredning af de många sandåsarna öfver dessa trakter.
Tvänne mindre sträckningar af rullstensåsar, utan synbart sammanhang med de föregående, böra här anföras, för dessa bildningars geologiska märkvärdighet. Båda inkomma från Westmanland, den ena vid Härnevi kyrka, går öfver Enköping och försvinner i Svinngarnsviken; den andra inkommer vid sjön Bången i Bälings härad, löper lång, rak och helt smal till Järlåsa kyrka, förlorande sig i den bergiga marken.
*
Luftstrecket är i allmänhet godt och helsosamt. Vid Upsala, ehuru belägen på en slätt, öppen för nordliga vindar, är medeltemperaturen för jord och vatten, endast några minuter lägre, än vid den längre i söder, mellan Mälaren och Saltsjön belägna hufvudstaden. De delar af länet, som äro omgifna af de större Mälarefjärdarne torde hafva ungefär samma medeltemperatur som hufvudstaden. Länets nordliga delar hafva genom kärrländigheten och genom de kalla vindar, som blåsa från hafvet långt frampå sommaren, ett något hårdare luftstreck än länets öfriga delar. Ihållande kyla om våren samt starka dimmor och tidig frost om höstnätterna, äro häraf en följd. Snö och is börja här vanligen något tidigare och försvinna något sednare än i trakterna närmare Mälaren. Detta gäller äfven om Bälinge och Skuttunge socknar samt vestra bergstrakten i länets medlersta del.
Vid kusten kan, genom de hastiga vindkast som här inträffa, temperaturen hastigt förändras med ända till 10 graders skillnad på en timma. Febrar härja visserligen sundom nära kusten, men i allmänhet synes den låga temperaturen icke verka ofördelaktigt.
*
Länets milda luftstreck och goda jordmån gör dess flora till en af de rikare i vårt land. Af de 700 arter af phanerogamer, som landskapet Upland beräknas innehålla, träffas sannolikt de flesta i länet, då dess omvexling af jordmån, af berg, sand och lera, af skogar och slätter, af stränder vid salt och sött vatten, gifver full anledning att sådant förmoda.
*
I afseende på länets geognostiska beskaffenhet, utgör dess vestra del, norr om Örsunda- samt vester om Fyrisån, till det mesta, af vårt lands urberg, den röda graniten, sandbetäckt norr och vester ut, mot hafvet, Gestriklands-
Öster om och utefter Fyrisån, allt från Tannsjön vid Stockholms länegräns, framstryker en helt låg rygg af hälleflinta i sydlig rigtning ned till Laggaån. Den fortsätter sålunda på längden en sträcka af 5 - 6 mil, med en jemförelsevis obetydlig mäktighet, som öfverhufvud icke öfverstiger 1/4 mil. Här och der inneslutande smärre partier af kornig kalksten samt åtskilliga lager af jernmalm, hvarpå bland andra de ryktbara Dannemora- grufvorne bearbetas, utgör denna hälleflinta sjelf ett lager uti gneis. som på ömse sidor begränsar och innesluter densamma. I trakten af Dannemora grufvefält går den öfver äfven på vestra sidan om vattendraget, genom att utskicka en något bredare arm mot nordvest, som dock snart försvinner mot gränsen af Tegelsmora socken. I bildningens
Länets milda luftstreck och goda jordmån gör dess flora till en af de rikare i vårt land. Af de 700 arter af phanerogamer, som landskapet Upland beräknas innehålla, träffas sannolikt de flesta i länet, då dess omvexling af jordmån, af berg, sand och lera, af skogar och slätter, af stränder vid salt och sött vatten, gifver full anledning att sådant förmoda.
*
I afseende på länets geognostiska beskaffenhet, utgör dess vestra del, norr om Örsunda- samt vester om Fyrisån, till det mesta, af vårt lands urberg, den röda graniten, sandbetäckt norr och vester ut, mot hafvet, Gestriklands- och Westmanlands-gränsen, men bildande fruktbara slätter sydost mot Fyrisån och mot Ekoln, der berggrunden öfvergår till syenit, hvilken fortfar äfven söder om Låstaviken, hvarefter den grå graniten och gneisen utgör underlaget för de med kullar omvexlande slätterna i länets sydvestra del.
Öster om och utefter Fyrisån, allt från Tannsjön vid Stockholms länegräns, framstryker en helt låg rygg af hälleflinta i sydlig rigtning ned till Laggaån. Den fortsätter sålunda på längden en sträcka af 5 - 6 mil, med en jemförelsevis obetydlig mäktighet, som öfverhufvud icke öfverstiger 1/4 mil. Här och der inneslutande smärre partier af kornig kalksten samt åtskilliga lager af jernmalm, hvarpå bland andra de ryktbara Dannemora- grufvorne bearbetas, utgör denna hälleflinta sjelf ett lager uti gneis. som på ömse sidor begränsar och innesluter densamma. I trakten af Dannemora grufvefält går den öfver äfven på vestra sidan om vattendraget, genom att utskicka en något bredare arm mot nordvest, som dock snart försvinner mot gränsen af Tegelsmora socken. I bildningens
södra ända omkring Upsala vrider den sig åter mot sydost och utbreder sig öfver den s. k. Upsalaslätten allt förbi Dannmarks kyrka. Den på vestra sidan tillstötande gneisen mötes snart af den här ofvan omtalade graniten, då deremot den gneis, som på östra sidan vidtager, och på hvilken den förr nämnde vattendelaren mellan de till Fyrisån och de till Roslagen rinnande vattnen framgår, utan afbrott fortsätter till och sammanhänger med den gneis, som sedan utbreder sig öfver en så vidsträckt del af Stockholms län.
Der graniten råder, herrskar äfven sanden, och hindrar odlingens framsteg; dock äro större och mindre
fördjupningar fyllda med fruktbar lera. I länets öfriga delar utgör leran blandad med svartmylla, klapper och sand den rådande jordarten i de brutna trakterna, samt hård och styf, rikt gifvande lera på slättbygderna.
Landets fruktbarhet a slätterna kring Fyrisån härrörer icke blott af en för odling förmånligare berggrund, utan äfven och ännu mera utaf den nedfällning och afsättning af stundom med s. k. snäckmergel blandad lera, som i dessa trakter ägde rum under den jemförelsevis icke så långt aflägsna tid, då Mälarens yta intog en höjd af åtminstone 100 fot öfver dess nuvarande och då således dessa trakter utgjorde den fordna sjöbotten af en hit uppgående långsträckt hafsvik.
*
Länets indelning till lagskipning, till styrelse och uppbörd samt i kyrkligt afseende, är sammanställd uti
åtföljande tabell, af hvilken inhemtas: att lagskipningen, som hörer under Svea Hofrätt, är fördelad på
södra ända omkring Upsala vrider den sig åter mot sydost och utbreder sig öfver den s. k. Upsalaslätten allt förbi Dannmarks kyrka. Den på vestra sidan tillstötande gneisen mötes snart af den här ofvan omtalade graniten, då deremot den gneis, som på östra sidan vidtager, och på hvilken den förr nämnde vattendelaren mellan de till Fyrisån och de till Roslagen rinnande vattnen framgår, utan afbrott fortsätter till och sammanhänger med den gneis, som sedan utbreder sig öfver en så vidsträckt del af Stockholms län.
Der graniten råder, herrskar äfven sanden, och hindrar odlingens framsteg; dock äro större och mindre
fördjupningar fyllda med fruktbar lera. I länets öfriga delar utgör leran blandad med svartmylla, klapper och sand den rådande jordarten i de brutna trakterna, samt hård och styf, rikt gifvande lera på slättbygderna.
Landets fruktbarhet a slätterna kring Fyrisån härrörer icke blott af en för odling förmånligare berggrund, utan äfven och ännu mera utaf den nedfällning och afsättning af stundom med s. k. snäckmergel blandad lera, som i dessa trakter ägde rum under den jemförelsevis icke så långt aflägsna tid, då Mälarens yta intog en höjd af åtminstone 100 fot öfver dess nuvarande och då således dessa trakter utgjorde den fordna sjöbotten af en hit uppgående långsträckt hafsvik.
*
Länets indelning till lagskipning, till styrelse och uppbörd samt i kyrkligt afseende, är sammanställd uti åtföljande tabell, af hvilken inhemtas: att lagskipningen, som hörer under Svea Hofrätt, är fördelad på
trenne domsagor; att länet med hänseende till styrelse och uppbörd har sex fögderier, innehållande 18 länsmans- områden, samt att kyrkovården är fördelad på 10 kontrakter eller prosterier, utom domprosteriet, utgörande 57 lands- och 2 stadsförsamlingar, tillsammans innehållande 88 socknar, alla lydande under Erkestiftet. Några socknar äro, såsom synes, splittrade till olika härader, likväl icke så många som i flera andra af Sveriges landskap. Af tvenne mantal, liggande inom Harbo socken af Westerås län, tillhöra 1 7/8 mantal Björklinge socken, och 1/8 mantal Bälinge socken af Upsala län. Deremot tillhörer 1/2 mantal Tierps socken af detta län, ehuru det ligger inom, och betalar presterliga utskylder till Wåla socken af Westerås län.
Länet är indeladt till underhåll af 957 soldatrotar, tillhörande Uplands regemente, 58 båtsmansrotar samt 279 rustnings-nummer till Lifregementets Dragoncorps.
*
Upsala Läns Indelning
i afseende på lagskipning, styrelse och uppbörd samt kyrkovård.
Domsaga.
Fögderi.
Härad.
Länsmans- område.
Socken.
Pastorat.
Södra Första Håbo Ett Kalmar 1 Håbo.
Öfver Gran 1
Ytter Gran.
Annex Häggeby 1
Sko 1 Håtuna 1 Tibble.
Annex Bro Ett Bro 1 Lossa.
Annex Westra Ryd 1
Näs.
Annex Trögd Ett Hacksta 1 Trögd.
Löt.
Annex Weckholm 1
Torsvi Annexer Kungshusby Andra Ett Litslena 1
Husby Sjutolft 1
Lillkyrka 1
Boglösa.
Annex Wallby 1
Bond Arnö.
Annex Willberga
— Lagunda.
Wårfrukyrka, en del 1
Åsunda.
Enköpings stad Åsunda
Ett
Wårfrukyrka, större delen Tillinge
1
Svinngarn.
Annex Näs 1 Theda 1
Sparrsätra 1
Bred.
Annex
Medl.
Tredje Lagunda Ett Långtora
1
Lagunda.
Herkeberga, en del Annex Biskopskulla
1
Frösunda.
Annex Nysätra 1 Fittja 1 Hjelsta.
Annex Holm 1 Kulla.
Annex Girista 1
Hagunda Ett Gryta.
Annex Balingsta 1
Hagunda.
Hagby 1 Ramsta.
1 Dalby.
Annex Tibble 1 Åland.
Annex Järlåsa 1
Domkyrko-Församlingen, i Upsala stad, en del 1
Domprosteriet.
Ulleråker Ett
Bondkyrka.
Annex Börje 1
Ulleråker.
Näs 1 Wänge 1 Läby, Annex Jonkil, halfva
Annex 1 Fjerde Bälinge Ett
Jonkil, halfva Åkerby Bälinge 1
Skuttunge 1
Rasbo Ett Rasbo 1 Vaksala.
Rasbo Kil.
Annex Fundbo 1
Lena, en del Norunda.
Ehrentuna, en del
Domkyrko-Församlingen i Upsala stad, en del
—
D:mproster.
Vaksala Ett
Vaksala.
Vaksala 1
Danmark 1
Norra Femte Örbyhus Ett Tierp 1
Örbyhus.
Söderfors 1
Ett Wendel 1 Ett Wessland 1
Tolfta.
Annex Elfkarleby 1
Norunda Ett
Tensta 1
Norunda.
Wiksta 1
Björklinge 1
Lena, större delen 1
Ehrentuna, större del 1
Sjette Olands Ett Tuna 1 Olands och Frösåkers.
Stafby.
Annex Alunda 1
Morkarla.
Annex Ekeby
—
Skefthammar
— Ett
Örbyhus.
Film 1
Tegelsmora 1
Ett Löfsta 1 Hållnäs 1
Anm.
1.
Till Nysätra Församling hörer Annexet Östersunda i Thorstuna härad af Westerås län.
2.
Ekeby är annex till Bladåker i Stockholms län.
3.
Skefthammar är annex till Hökhufvud 4.
Enköpings stad och Wårfrukyrka socken hafva gemensam kyrka i staden.
*
Folkmängden var vid 1845 års slut enligt Tabellkommissionens beräkning:
Mankön . . . 41245.
Qvinnkön . . 46455.
87700 personer.
Befolkningens mängd på qvadratmilen i medeltal, om den till länet hörande del af Mälarens yta undantages,
Anm.
1.
Till Nysätra Församling hörer Annexet Östersunda i Thorstuna härad af Westerås län.
2.
Ekeby är annex till Bladåker i Stockholms län.
3.
Skefthammar är annex till Hökhufvud 4.
Enköpings stad och Wårfrukyrka socken hafva gemensam kyrka i staden.
*
Folkmängden var vid 1845 års slut enligt Tabellkommissionens beräkning:
Mankön . . . 41245.
Qvinnkön . . 46455.
87700 personer.
Befolkningens mängd på qvadratmilen i medeltal, om den till länet hörande del af Mälarens yta undantages, är 4927. Bland de sex fögderierna är det andra folktätast, eller 2402 på qvadratmilen. På Upsala-slätten bo 2400 på qvadratmilen. Ännu tätare bebodd är slätten söder om Örsundaån eller Lagunda härad med undantag af Nysätra socken: der bo 3160 på qvadratmilen. Några små socknar å denna slätt hafva en ännu tätare befolkning, som, beräknad på qvadratmil, uppgår till 3 400t. o. m. 3500. Glesast bebodt är Örbyhus och Norra delen af Olands härader: det förra med 1380, det sednare med 1450 på qvadratmilen.
Under de 25 åren från 1815 till och med 1840 har folkmängden i medeltal ökat sig med endast 1/4 å 100 årligen.
För hela riket uppgick folkökningen under dessa båda tidrymder till mer än 1 å 100. För åren från 1841-45 har folktillökningen för länet varit något mera an 1/2 å 400. För hela riket har den under sistnämnde tid varit något mera än 1 å 100. Som i medeltal, under dessa år, 153 personer utflyttat ur länet, så gör detta folkökningens siffra mindre, än den annars skulle vara.
Under de nämnde 25 åren hafva i medeltal årligen blifvit födde 2500, och döde 2095. Af de förra vore 8 å 100 oäkta för hela länet, men då förhållandet upptages särskildt för landet, 6 å 100, samt 23 1/2 å 100 i städerna; deraf ingår likväl Upsala med 25 och Enköping med 14 å 100. Under de sednaste fem åren, för hvilka uppgifter finnas,
32,5 under 15 år.
59,5
mellan 15 och 60 år.
8
öfver 60 år.
Hushållens eller matlagens antal 1840 var 16914. De giftes antal var då 29986; enklingar: 1360, enkor: 5251.
I afseende på yrken och näringsfång var Folkmängden 1840,Special-tabellerne hörande till
Tabellkommissionons Berättelse äro icke ännu utgifne senare än för detta år. enligt Tabellverket, på följande sätt fördelad.
Män, öfver 10 år:
Läro-Staten.
På landet.
I städerna.
Tillsammans.
Prester ...
144.
29.
Lärare ...
26.
82.
Studerande öfver 10 år: ...
160.
207.
Kyrkobetjening ....
189.
15.
852.
Civil-staten.
Embets- och Tjenstemän af alla grader, Läkare m. fl.
116.
43.
Skogs- tull- och annan vaktbetjening ....
46.
44.
249.
Krigs-staten.
Officerare ...
35.
5.
Under-officerare o. manskap 1108.
36.
1184.
Borgerskap.
Handlande ...
9.
91.
Deras betjening ....
— 96.
Bruks- och Fakriksidkare ...
Deras arbetare ....
1043.
41.
Handtverkare o. Konstnärer ...
499.
273.
Deras arbetare ....
335.
493.
Sjöfarande ...
60.
19.
3150.
Jordbrukare, icke bönder:
Possessionater, arrendatorer m. fl. ...
126.
9.
Inspektorer, Rättare ...
239.
—
Drängar m. fl. ...
1197.
1571.
Ur tjenst varande:
Afskedade af Lärostaten ...
2.
4.
» » Civilstaten ...
12.
16.
» Officerare ...
22.
5.
» Manskap ...
403.
12.
» af Bruks- och Borgareklassen ...
68.
61.
Arbetskarlar, sine egne ...
— 219.
Hemmavarande söner utan tjenst ...
690.
97.
Ej hörande till annan titel ...
141.
111.
1863.
Bonde-ståndet:
Bönder på egna hemman ...
2649.
—
—
Jordtorpare ...
1462.
—
Stattorpare ...
1336.
Åldrige, undantagsbönder och torpare ...
1070.
—
Nybyggare, Skärbönder ...
130.
—
Lappallmoge ...
5.
—
Drängar och hemmavarande söner öfver 15 år ...
6471.
—
Söner mellan 10 och 15 år ...
3178.
—
Backstugu- och Inhyseshjon ...
1687.
— 20208.
Herrskapsbetjening ...
194.
193.
387.
Fattige af alla stånd ...
953.
27.
980.
Fångar ...
4.
11.
15.
Främmande Religions-Bekännare ...
— 3.
3.
30462 Män.
Qvinnor, samt Barn under 10 år.
Hustrur:
Å landet.
I städerne.
Qvinnor.
Barn.
Qvinnor.
Barn.
m.
q.
m.
q.
119.
126.
60.
26.
40.
» » » Civilstaten 112.
55.
70.
45.
9.
14.
» » » Krigsstaten 968.
709.
839.
14.
3.
5.
» » » Bruks- eller Borgare-klassen 1378.
831.
932.
398.
115.
220.
» » » Bondeståndet 9872.
5374.
5295.
—
—
—
» jordbrukare, ej bönder 782.
72.
87.
—
—
—
» ur tjenst varande m. fl.
470.
134.
261.
244.
67.
87.
Ensamt boende 71.
14.
21.
14.
1.
1.
Herrskapsbetjening
39.
50.
14.
29.
Lapphjon 2.
— 3.
—
—
— Fattige 211.
259.
249.
5.
—
— Fångar 2.
1.
— 3.
—
—
Främmande Religions-Bekännare
—
—
— 2.
2.
2.
Enkor.
Som lefva af egna medel eller af arbete 2072.
308.
334.
456.
82.
179.
Af Bondeståndet 1246.
380.
268.
—
—
—
Herrskapsbetjening 111.
8.
6.
12.
—
— Fattige 1289.
54.
23.
17.
Fångar
—
—
— 1.
—
—
Främmande Religions-Bekännare 8.
1.
1.
2.
—
— Ogifta:
Som lefva af egna medel eller af arbete 619.
145.
124.
269.
13.
17.
Hemmavarande döttrar 773.
7.
9.
419.
—
—
I allmogens hus och tjenst:
öfver 15 år 6789.
74.
101.
—
—
—
mellan 10-15 år 3214.
—
—
—
—
—
Herrskaps-betjening 1646.
24.
31.
952.
5.
8.
Fattige 587.
37.
—
— Fångar
—
—
— 4.
—
—
Främmande Religions-Bekännare
—
—
— 2.
—
—
Skolgossar, under 10 år
— 362.
—
— 209.
—
Fosterbarn 36.
119.
139.
12.
19.
34.
Tillsammans 32584.
9025.
8935.
3055.
588.
653.
Sammandrag.
Män öfver 10 år ...
30462.
Qvinnor ...
35639.
Barn under 10 år ...
49294.
Tillsammans 85302.
Häraf bebodde 6542 d. v. s. 1/13 af befolkningen, i länets tvenne städer.
*
Förhållandet mellan mantalsskrifne och icke mantalsskrifne var 1847, enligt Landshöfdinge-embetets sednaste årsberättelse:
mankön.
qvinnkön.
Tillsammans.
Mantalsskrifne ...
24443.
Mantalsfrie ...
49334.
20977.
40344.
86238.
Denna sednare uppgift om folknummern är likväl, af bekanta skäl, icke lika tillförlitlig, som den hvilken af Tabellverket erhålles.
Enligt de statistiska tabellerna, uppgjorde för Representations-kommittén, var antalet af män i länet öfver 21 år, i afseende på stånd, fördeladt som följer:
Ridderskapet och Adeln ....
89.
Presteståndet ...
214.
Borgerskap ...
319.
Ofrälse Bruksegare ...
3.
Bondeståndet ...
2529.
I tjenst hos enskilde ...
13837.
Öfrige personer, d. v. s. i Statens, Korporationers eller Kommuners tjenst varande orepresenterade embets- och tjenstemän,
näringsidkare och jordbrukare m. fl.
3178.
*
Den sanningen, att den omgifvande naturen utöfvar inflytelse på folklynnet, uppenbarar sig äfven i detta län. I den jemna och enformiga Upländska naturen bor en allmoge till lynnet alfvarsam och jemn, icke älskande
ansträngd verksamhet eller sträfvande efter bättre skick, utan åtnöjande sig med hvad barndomsvanorna i sinnet intryckt. Hog förefinnes icke till näringsföretag och till gagnande bisysselsättningar. Likaså saknas händighet i slöjder. I de delar af länet, som utgöra skogbygd, äro dock dessa förhållanden mera fördelaktiga. — Men med dessa något tröga drag, följer ett fromt och lugnt lynne, som sällan alstrar de grofva brott, hvilka föranledas af lidelsernas svall.
*
Denna sednare uppgift om folknummern är likväl, af bekanta skäl, icke lika tillförlitlig, som den hvilken af Tabellverket erhålles.
Enligt de statistiska tabellerna, uppgjorde för Representations-kommittén, var antalet af män i länet öfver 21 år, i afseende på stånd, fördeladt som följer:
Ridderskapet och Adeln ....
89.
Presteståndet ...
214.
Borgerskap ...
319.
Ofrälse Bruksegare ...
3.
Bondeståndet ...
2529.
I tjenst hos enskilde ...
13837.
Öfrige personer, d. v. s. i Statens, Korporationers eller Kommuners tjenst varande orepresenterade embets- och tjenstemän,
näringsidkare och jordbrukare m. fl.
3178.
*
Den sanningen, att den omgifvande naturen utöfvar inflytelse på folklynnet, uppenbarar sig äfven i detta län. I den jemna och enformiga Upländska naturen bor en allmoge till lynnet alfvarsam och jemn, icke älskande ansträngd verksamhet eller sträfvande efter bättre skick, utan åtnöjande sig med hvad barndomsvanorna i sinnet intryckt. Hog förefinnes icke till näringsföretag och till gagnande bisysselsättningar. Likaså saknas händighet i slöjder. I de delar af länet, som utgöra skogbygd, äro dock dessa förhållanden mera fördelaktiga. — Men med dessa något tröga drag, följer ett fromt och lugnt lynne, som sällan alstrar de grofva brott, hvilka föranledas af lidelsernas svall.
lärometoden. Men enligt den samma år utfärdade nya folkskolestadgan böra skolor finnas inom alla församlingar, hvilket äfven nu är händelsen, med undantag af en. Afgiften till folkundervisningens befrämjande, som utgår enligt Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1846, uppgår i medeltal till 8354 R:dr 12 sk. Banko.
*
Dryckenskapslasten, denna vårt lands fysiska och moraliska farsot, som i dessa trakter, under långliga tider, herrskat, anses, enligt Landshöfdinge-embetets berättelser, vara i länets flesta delar i bestämdt aftagande, ehuru den visserligen ännu fortsätter sina förderfliga verkningar. I de flesta församlingar äro mer och mindre stränga öfverenskommelser ingångna om måttlighet och nykterhet, i synnerhet för att bilda det uppväxande slägtets bättre vanor.
*
I afseende på länets brottmåls-statistik inhemtas af Justitie-Statsministerns Berättelser, att då, såsom vanligt, ordnings- och polismål undantagas, och således endast brotten af första och andra klassen upptagas, har, under de 10 åren från 1830 t. o. m. 1839, de sakfälldes antal varit:
å landet . . . 559.
i städerne . . 378.
i länet . . . 937.
I afseende på folkbildning finnes väl ingen inom länet, som icke kan läsa och få af det uppväxande slägtet, som icke kunna skrifva. Vid 1842 års slut funnos 37 vexel-undervisningsskolor och 34 fasta folkskolor efter den äldre lärometoden. Men enligt den samma år utfärdade nya folkskolestadgan böra skolor finnas inom alla församlingar, hvilket äfven nu är händelsen, med undantag af en. Afgiften till folkundervisningens befrämjande, som utgår enligt Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1846, uppgår i medeltal till 8354 R:dr 12 sk. Banko.
*
Dryckenskapslasten, denna vårt lands fysiska och moraliska farsot, som i dessa trakter, under långliga tider, herrskat, anses, enligt Landshöfdinge-embetets berättelser, vara i länets flesta delar i bestämdt aftagande, ehuru den visserligen ännu fortsätter sina förderfliga verkningar. I de flesta församlingar äro mer och mindre stränga öfverenskommelser ingångna om måttlighet och nykterhet, i synnerhet för att bilda det uppväxande slägtets bättre vanor.
*
I afseende på länets brottmåls-statistik inhemtas af Justitie-Statsministerns Berättelser, att då, såsom vanligt, ordnings- och polismål undantagas, och således endast brotten af första och andra klassen upptagas, har, under de 10 åren från 1830 t. o. m. 1839, de sakfälldes antal varit:
å landet . . .
559.
i städerne . . 378.
i länet . . . 937.
I afseende på folkbildning finnes väl ingen inom länet, som icke kan läsa och få af det uppväxande slägtet, som icke kunna skrifva. Vid 1842 års slut funnos 37 vexel-undervisningsskolor och 34 fasta folkskolor efter den äldre lärometoden. Men enligt den samma år utfärdade nya folkskolestadgan böra skolor finnas inom alla församlingar, hvilket äfven nu är händelsen, med undantag af en. Afgiften till folkundervisningens befrämjande, som utgår enligt Kongl. Kungörelsen den 13 Mars 1846, uppgår i medeltal till 8354 R:dr 12 sk. Banko.
*
Dryckenskapslasten, denna vårt lands fysiska och moraliska farsot, som i dessa trakter, under långliga tider, herrskat, anses, enligt Landshöfdinge-embetets berättelser, vara i länets flesta delar i bestämdt aftagande, ehuru den visserligen ännu fortsätter sina förderfliga verkningar. I de flesta församlingar äro mer och mindre stränga öfverenskommelser ingångna om måttlighet och nykterhet, i synnerhet för att bilda det uppväxande slägtets bättre vanor.
*
I afseende på länets brottmåls-statistik inhemtas af Justitie-Statsministerns Berättelser, att då, såsom vanligt, ordnings- och polismål undantagas, och således endast brotten af första och andra klassen upptagas, har, under de 10 åren från 1830 t. o. m. 1839, de sakfälldes antal varit:
å landet . . . 559.
i städerne . . 378.
i länet . . . 937.
I medeltal för år är det således:
för landet nära 56.
för städerna
» 38.
1 sakfälld af 1518 invånare.
i städerne 1
»
» 160
»
således nära 10 gånger talrikare sakfälld brottslighet i städerne, än på landet, och mer än dubbelt i Upsala mot i Enköping.
Bland sakfällde utgör, såsom vanligt, qvinnornas antal endast omkring 1/5 af männens.
1840 var de sakfälldes antal:
mankön.
qvinnkön.
å landet . . . 60.
14.
i städerna . . . 26.
13.
Ätt brottsligheten tilltager är så väl för detta län, som för riket i allmänhet, ett ganska beklagligt förhållande.
Längre än till 1840 års slut kunna uppgifterna om brottsligheten icke blifva lika upplysande, emedan under de följande åren Justitie-Statsministerns underdåniga Berättelser upptaga brotten efter en annan indelningsgrund, eller den af brott mot person och brott mot egendom, hvilken icke lemnar lika tydligt begrepp om brottets större eller mindre grad.
*
Välmågan är väl i allmänhet i stigande, men långsamt. Några gynnsamma skördar äro tillräckliga för att hastigt höja välmågan; men då alla tillgångar skola hemtas från jordbruket och allmogens lynne icke är beräknande för morgondagen, så vacklar dess belägenhet med skördarne, och ett enda missvextår är
I medeltal för år är det således:
för landet nära 56.
för städerna
» 38.
Jemföres de sakfälldes antal med folknummern, så visar sig förhållandet vara:
på landet 1
sakfälld af 1518 invånare.
i städerne 1
»
» 160
»
således nära 10 gånger talrikare sakfälld brottslighet i städerne, än på landet, och mer än dubbelt i Upsala mot i Enköping.
Bland sakfällde utgör, såsom vanligt, qvinnornas antal endast omkring 1/5 af männens.
1840 var de sakfälldes antal:
mankön.
qvinnkön.
å landet . . .
i städerna . . . 26.
13.
Ätt brottsligheten tilltager är så väl för detta län, som för riket i allmänhet, ett ganska beklagligt förhållande.
Längre än till 1840 års slut kunna uppgifterna om brottsligheten icke blifva lika upplysande, emedan under de följande åren Justitie-Statsministerns underdåniga Berättelser upptaga brotten efter en annan indelningsgrund, eller den af brott mot person och brott mot egendom, hvilken icke lemnar lika tydligt begrepp om brottets större eller mindre grad.
*
Välmågan är väl i allmänhet i stigande, men långsamt. Några gynnsamma skördar äro tillräckliga för att hastigt höja välmågan; men då alla tillgångar skola hemtas från jordbruket och allmogens lynne icke är beräknande för morgondagen, så vacklar dess belägenhet med skördarne, och ett enda missvextår är
tillräckligt att alstra förlägenhet och brist. Endast få af allmogen ega ett oberoende välstånd. I allmänhet är bergningen nu någorlunda jemn, sedan nöden, uppkommen under de svåra missvextåren 1844 och 45, blifvit botad, hvartill erhöllos låneanslag af allmänna medel, uppgående till 300000 R:dr, förutom välgörenhetens bidrag af 59000 R:dr och 800 tunnor spannmål. Af allmänna lånet var vid 1847 års slut betaladt 220000 R:dr.
Den omkring bruken boende allmogen hemtar mycken förtjenst genom körslor af jern, malm och kol, genom gruf-vindarnas körande och genom flera andra arbeten; men genom lockelsen af denna kontanta förtjenst försummas också jordbruket i dessa trakter, och då, under de goda åren, ingenting samlas, så faller allmogen, under sämre år, bruksegaren till last, råkar i skuld, som den icke med någon ansträngning söker afbörda sig, och måste ej sällan försälja sina hemman.
*
I afseende på fast egendoms förflyttning, ståndsklasserna emellan, har, under loppet af de 10 åren från 1838 till och med 1847:
Adeln tillhandlat sig:
Af ståndspersoner . . . . 301472.
» Allmogen . . . . . 119553.
421025.
Ståndspersoner köpt:
Af Adeln . . . . 1016306.
» Allmogen . . . . . 285544.
1301850.
Allmogen köpt:
Af Adeln . . . . 101460.
» Ståndspersoner . . . . 403875.
505335.
tillräckligt att alstra förlägenhet och brist. Endast få af allmogen ega ett oberoende välstånd. I allmänhet är bergningen nu någorlunda jemn, sedan nöden, uppkommen under de svåra missvextåren 1844 och 45, blifvit botad, hvartill erhöllos låneanslag af allmänna medel, uppgående till 300000 R:dr, förutom välgörenhetens bidrag af 59000 R:dr och 800 tunnor spannmål. Af allmänna lånet var vid 1847 års slut betaladt 220000 R:dr.
Den omkring bruken boende allmogen hemtar mycken förtjenst genom körslor af jern, malm och kol, genom gruf-vindarnas körande och genom flera andra arbeten; men genom lockelsen af denna kontanta förtjenst försummas också jordbruket i dessa trakter, och då, under de goda åren, ingenting samlas, så faller allmogen, under sämre år, bruksegaren till last, råkar i skuld, som den icke med någon ansträngning söker afbörda sig, och måste ej sällan försälja sina hemman.
*
I afseende på fast egendoms förflyttning, ståndsklasserna emellan, har, under loppet af de 10 åren från 1838 till och med 1847:
Adeln tillhandlat sig:
Af ståndspersoner . . . . 301472.
» Allmogen . . . . . 119553.
421025.
Ståndspersoner köpt:
Af Adeln . . . . 1016306.
» Allmogen . . . . . 285544.
Af Adeln . . . . 101460.
» Ståndspersoner . . . . 403875.
505335.
Således Adeln sålt åt de tvenne andra ståndsklasserna för 696741 R:dr mera än den köpt; ståndspersoner köpt af de andra båda för 596503 R:dr mera än de sålt, samt allmogen köpt för 100238 R:dr mera än den sålt.
Värdet af all såld fast egendom har under dessa år varit 6404721 R:dr, hvaraf 273567 genom utmätning.
Inteckningar hafva under de nämnde 10 åren beviljats i egendomar tillhörige Adeln för . . . .
1512155.
Ståndspersoner för . . . 1138048.
Allmogen för . . . . . 1616380.
4266583.
Hvaremot Inteckningar dödats hos:
Adeln för . . . . . 632685.
Ståndspersoner för . . . 457438.
Allmogen för . . . . . 406765.
1496888.
Det är likväl bekant att, af många skäl, inteckningars uteblifna dödande icke bevisar fortfarande skuldsättning.
Förhållandet med utsökningsmål var för 1847, det sednaste år, för hvilket dylika uppgifter finnas:
14
mål emot
Adeln för . . . 3522
R:dr 228
»
»
Ståndspersoner för 39474
» 1090
»
»
Allmoge för . . 90610
» 263
»
»
Andre för . . . 4265
» 4599
Mål, för ett belopp af . . 137871
R:dr.
*
Enligt de till Representations-komittén ingifna uppgifter, voro, 1445, egare och innehafvare af hemman, i
Värdet af all såld fast egendom har under dessa år varit 6404721 R:dr, hvaraf 273567 genom utmätning.
Inteckningar hafva under de nämnde 10 åren beviljats i egendomar tillhörige Adeln för . . . .
1512155.
Ståndspersoner för . . . 1138048.
Allmogen för . . . . . 1616380.
4266583.
Hvaremot Inteckningar dödats hos:
Adeln för . . . . . 632685.
Ståndspersoner för . . . 457438.
Allmogen för . . . . . 406765.
1496888.
Det är likväl bekant att, af många skäl, inteckningars uteblifna dödande icke bevisar fortfarande skuldsättning.
Förhållandet med utsökningsmål var för 1847, det sednaste år, för hvilket dylika uppgifter finnas:
14 mål emot
Adeln för . . . 3522
R:dr 228
»
»
Ståndspersoner för 39474
» 1090
»
»
Allmoge för . . 90610
» 263
»
»
Andre för . . . 4265
» 4599
Mål, för ett belopp af . . 137871
R:dr.
*
Enligt de till Representations-komittén ingifna uppgifter, voro, 1445, egare och innehafvare af hemman, i afseende på ståndsklasser, på följande sätt fördelade:
Personer.
Hemman.
Ridderskapet och Adeln . . . . . 102.
928.
21.
Egentliga Borgareståndet . . . . . 38.
36.
Ofrälse Bruksegare . . . . 5.
38.
Bondeståndet . . . . 2906.
1355.
Ej tillhörande förestående klasser . . 142.
308.
317 Sterbhus med oskiftadt bo . . 317.
220.
9 Bolag . . . . 9.
52.
Qvinnor . . . . 196.
162.
Boställsinnehafvare.
Civile . . . . 48.
30.
Militäre . . . .
100.
114.
Ecclesiastike . . . . . 115.
125.
Arrendatorer af jord, tillhörande Kronan eller allmän inrättning . . . . . 336.
266.
Arrendatorer af jord, tillhörande enskilde personers förr upptagne 1473 hemman . . . 2525.
— 6862.
3655.
Bland dessa var af Adeln 1 egare af 162 hemman och 1 af 60, af ofrälse bruksegare var 1 egare af 18 och 1 af 11 hemman; af borgare 1 egare af 6 och 1 af 3 hemman; af ståndspersoner 1 egare af 38 och 2 hvardera af 15 hemman. Det största arrendet var af 15 hemman, 1 af 12 och 2 af 10 hemman.
Bondeståndets 1355 hemman voro på följande sätt fördelade:
Egare el.
Åboer.
Hemman.
1 hade
5 hemman . . 5.
3
»
hvardera 3 . . 9.
36
84.
175 hade fr. 1 till 2 . . 252.
698
»
» 1/2 » 1 . . 478.
1251
»
» 1/4 » 1/2 . . 396.
619
»
» 1/8 » 1/4 . . 118.
123
»
mindre än 1/8 . . 11.
2906 1353.
*
Jordbruket, gynnadt af en bördig jordmån, är hufvudnäringen och äfven den enda, åt hvilken allmogens håg är riktad. Likväl sker icke detta med särdeles beräkning, då boskapsskötseln, jordbrukets grundval, ganska mycket försummas. Åkern skötes, enligt allmogens lynne, på ett beqvämt sätt, således illa; ängarne vanvårdas och för stor del af dem upptagas till åker; ladugården återfår icke i säd någon ersättning för den minskade hötillgången;
både åker och ladugård lida häraf och lemna ringare afkastning än de borde, helst ladugårdsskötseln är ställd på det förvända sättet att fördelen sökes i ett större antal kreatur, som svältfödas, i synnerhet vintertiden, i stället för att ordentligt föda ett mindre antal. Häraf uppkommer en liten, svag och dålig kreatursrace, som naturligtvis menligt återverkar på åkerbruket.
Jorden brukas på det gamla sättet, med indelning i två lika stora delar eller s. k. årvägar, af hvilka den ena bär säd under det den andra ligger i träde. De brukligaste sädesslagen äro höstråg, korn, och något hvete. Förhållandet dem emellan är olika allt efter olika jordmån. I medeltal kan det anses vara 24/52:delar råg, 25/52:delar korn, 3/52:delar hvete. Sistnämnda sädesslag, som fordrar omsorgsfullare bruk,
Jordbruket, gynnadt af en bördig jordmån, är hufvudnäringen och äfven den enda, åt hvilken allmogens håg är riktad. Likväl sker icke detta med särdeles beräkning, då boskapsskötseln, jordbrukets grundval, ganska mycket försummas. Åkern skötes, enligt allmogens lynne, på ett beqvämt sätt, således illa; ängarne vanvårdas och för stor del af dem upptagas till åker; ladugården återfår icke i säd någon ersättning för den minskade hötillgången;
både åker och ladugård lida häraf och lemna ringare afkastning än de borde, helst ladugårdsskötseln är ställd på det förvända sättet att fördelen sökes i ett större antal kreatur, som svältfödas, i synnerhet vintertiden, i stället för att ordentligt föda ett mindre antal. Häraf uppkommer en liten, svag och dålig kreatursrace, som naturligtvis menligt återverkar på åkerbruket.
Jorden brukas på det gamla sättet, med indelning i två lika stora delar eller s. k. årvägar, af hvilka den ena bär säd under det den andra ligger i träde. De brukligaste sädesslagen äro höstråg, korn, och något hvete. Förhållandet dem emellan är olika allt efter olika jordmån. I medeltal kan det anses vara 24/52:delar råg, 25/52:delar korn, 3/52:delar hvete. Sistnämnda sädesslag, som fordrar omsorgsfullare bruk,
odlas mera af ståndspersoner än af allmoge och mera nu än förr. Allmogen nyttjar ofta blandsäd (korn och hafra tillsammans), hafre och något vicker på nyplöjen, men stundom också på sädesgärdet. Ärter, rofvor, något bönor, klöfver, (som börjar att vinna allt mera förtroende) och potates intaga en afskild del af trädesåkern. Potäter utsås nu fyra gånger mera än för trettio år sedan. Linodling eger rum på några ställen i länets norra del. Annorstädes är den sällsynt. Trädgårdsskötseln gör framsteg.
Sädesafkastningen är mer än tillräcklig till invånarnes eget lifsuppehälle och måste äfven vara det, då den är huvudkällan till hela deras bergning.
Årliga utsädet och afkastningen af de särskilda sädesslagen, sedan utsädet blifvit afdraget, torde förhålla sig allraminst som följer, i runda tal:
Utsäde.
Behållen Afkastning.
Hvete . . . 3500 T:r.
28000 T:r.
Råg . . . . 28000
» Korn . . . 23000
» 126000
»
Hafre . . . 34000
» 20000
»
Blandsäd . . 5000
» 30000
»
Ärter . . . 2000
» 12000
»
Potates . . 27000
» 136000
»
Afkastningen således:
356000 T:r säd och 136000 T:r potates.
Om, enligt uppgift i Landshöfdinge-Embetets Berättelse, 3 5/16 tunnor spannmål beräknas för hvarje
mantalsskrifven, och 2 1/8 tunnor för hvarje icke mantalsskrifven persons förbrukning, samt derjemte omkring 1 tunna spannmål för hvarje mantalsskrifven persons bränvinsförtäring (12 kannor), så erfordras till förbrukning inom orten, för 45900 mantalsskrifne och40300 icke mantalsskrifne: 278680 Tunnor. Således skulle ett öfverskott af åtminstone 77000 T:r vara att försälja.
Allmogen nyttjar ännu allmänt sådan jordbruksredskap, som den af fäderne lärt begagna, vanligast trästock eller årder. Här och der börjar likväl förbättring att visa sig och plogen tillvinna sig uppmärksamhet, i följd af gjorda bemödanden att derom bibringa kännedom. Flera hundrade amerikanska plogar hafva under sednaste år anskaffats från Furudahl. Tröskmachinernas antal ökas hos allmogen ganska betydligt.
Missförhållandet mellan fodertillgång och den under bruk varande åkerrymden är, såsom nämndes, herrskande, i synnerhet på slätten; fördelaktigare är förhållandet i skogsbygden der betesmarkerne äfven äro bättre och mera tillräckliga. Jordbruksförbättringen, hvars verksammaste driffjäder är efterdömen af ståndspersoner, går långsamt, men likväl synbart framåt. Det förlidne år öppnade Landtbruks-institutet på Ulltuna torde äfven komma att utöfva inflytelse härpå. Vexelbruk är på flera större egendomar infördt och med framgång.
Stallfodring brukas på få ställen. Allmogen har, de sednare åren, börjat med någon klöfverodling.
Hästafvelns förbättring fortgår. Årligen inköpas likväl ännu flera hästar, än som föryttras. Fem Rusthållsnummer hålles lediga vid Lifregementets Dragoncorps, för hvilka nummer egarne underhålla sqvadronshingstar. Några beskällare från Strömsholms Stuteri stå på Universitetets ridstall. Ett bolag bildades 1846 för anskaffning och underhåll af beskällare, distrikt-vis utställda inom länet, i ändamål att förbättra racen af arbetshästar.
Till Boskapsracens förbättring är nyligen vid Ulltuna kungsgård anlagdt ett stamholländeri af två tjurar och 20 kor af den skottska Ayrshire-racen och ställd under Landtbruks-institutets styrelse. Ett stamholländeri af samma race och samma antal är anlagdt vid Ekolssund. Af egendoms-egare ske ofta införskrifningar från andra orter.
Vid Haga, Strömsberg, Djurby och Ulltuna äro större schäferier för finulliga får. Svinskötseln är, oaktadt skedda uppmuntringar, föga omvårdad.
Det mesta af ladugårds-alstren erfordras för landtmannens eget husbehof; införseln till Upsala stad från omkringliggande orter af mjölk och smör har likväl i sednare tider betydligen ökats. Större boskapskreatur föryttras icke i betydligare mängd annars, än när bristande fodertillgång dertill tvingar. Kalfvar, får och svin äro således ladugårdens väsendtligaste afsättningsalster. Värdet af hela ladugårdsafkastningen, lika fördeladt på länets 3560 mantal, anses uppgå till omkring 100 R:dr B:co på hvardera. Genom premier och andra passande medel har Länets styrelse på ett ganska förtjenstfullt sätt och dess nuvarande Styresman genom egna personliga uppoffringar, sökt att verksamt befrämja förbättringen af ladugårdens alster, denna modernäringens vigtiga hufvudgren.
Antalet af underhållne kreatur kan anses vara: 19000 hästar, 7000 oxar, 30000 kor, 18000 ungboskap, 60000 får, 30000 svin, 500 getter.
Åtskilliga större sjö- och kärr-aftappningar hafva de sednaste åren skett, för att vinna odlingsbar mark. De förnämsta sådane äro: utdikning af Bälinge mossar af 2000 tunnlands vidd i Bälinge och Skuttunge socknar, börjad 1837; utdikning af Söder Wissjö mosse af 1000 tunnland i Björklinge socken, börjad 1839;uttappning af Bo- och Galleråssjöarne, af 1000 tunnland i Elfkarleby socken; utdikning af träsket Blockfjärden, 2000 tunnland i Trögds härad; uttappning af Sandbysjön, 3000 tunnland, i Wesslands socken; beredning af utlopp åt Sladaån samt tappning af några mindre sjöar i Hållnäs socken, hvarigenom 3000 tunnland vinnas. Temnarens sänkning, hvarigenom 9000 tunnland skulle vinnas dels i detta, dels i Westerås län, har varit i fråga, men förslaget öfvergifvits i anseende till förmodad våda för nedanliggande vattenverk. Sänkning har äfven skett af
Wendelssjön, till befordrande af vårvattnets friare aflopp. Flera mindre aftappnings-arbeten hafva äfven blifvit verkställda.
