• No results found

BARN OCH UNGA SOM BEGÅR SEXUELLA ÖVERGREPP

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "BARN OCH UNGA SOM BEGÅR SEXUELLA ÖVERGREPP"

Copied!
49
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

UMEÅ UNIVERSITET

BARN OCH UNGA SOM BEGÅR SEXUELLA

ÖVERGREPP

- En kvalitativ studie om socialarbetares

erfarenheter av att arbeta med barn och unga som begår sexuella övergrepp

Children and adolescents who commit sexual assault

- A qualitative study regarding social workers experiences of working with children and adolescents who commit

sexual assault

Joel Åström, Cornelia Duvander

Handledare: Linda Arnell Examinator: Ove Grape

(2)

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för socialt arbete Examensarbete, 15 HP

Termin 6, HT 21

Författare: Joel Åström och Cornelia Duvander Handledare Linda Arnell

Examinator: Ove Grape

Barn och unga som begår sexuella övergrepp - En kvalitativ studie om socialarbetares erfarenheter av att arbeta med barn och unga som begår sexuella övergrepp.

Children and adolescents who commit sexual assault - A qualitative study regarding social workers experiences of working with children and adolescents who commit sexual assault.

Abstract

Trots att barn och unga utgör en stor del av alla de som begår sexuella övergrepp mot personer under 18 år tenderar sexuella övergrepp och sexuella beteendeproblem hos barn och unga att förbises som sexuella experiment. Sexualbrott innebär ett fysiskt, psykiskt och emotionellt lidande - såväl för offer som för förövare - samtidigt som det medför en stor samhällsekonomisk kostnad. I Sverige är socialtjänsten ansvarig för personer under 18 år som begår sexuella övergrepp, vilket innebär att det finns en tydlig koppling till socialt arbete. Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begår sexuella

övergrepp. Urvalet i denna studie består av ett snöbollsurval. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra socialarbetare som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och unga som begår sexuella övergrepp. Den tematiska analysen av materialet resulterade i fyra teman, vilka sedan analyserats utifrån de teoretiska utgångspunkterna Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn, Copingstrategier bland professionella och

Multidisciplinärt samarbete. Studien visar huvudsakligen på att den sociala

konstruktionen om barn som oskyldiga, obefläckade och i behov av omsorg och beskydd innebär svårigheter på flera sätt. Denna konstruktion gör det svårt för professionella att förstå och begripa de sexuella handlingar barnen begår. Konstruktionen innebär även svårigheter när det kommer till att prata med föräldrarna till barnet samt med andra professionella. Studien visar på vikten av kollegialt stöd och handledning för de som arbetar med denna målgrupp. Dessutom visar studien på att det finns svårigheter med att samarbeta med barn- och ungdomspsykiatrin i ärenden som rör barn och unga som begår sexuella övergrepp.

Nyckelord

Nyckelord: socialarbetare, barn, ungdomar, sexuella övergrepp, coping, erfarenheter, insatser, multidisciplinärt samarbete.

(3)

Förord

Vi vill tacka vår handledare Linda Arnell för alla kloka synpunkter på examensarbetet. Vi vill även tacka våra respondenter som tog sig tid att dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Tack!

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Relevans för socialt arbete ... 1

Syfte ... 2

Begreppsdefinitioner ... 2

Sexuella övergrepp och sexualbrott ... 2

Barn, unga och ungdomar ... 3

Bakgrund – det svenska systemet ... 3

Forskningsöversikt ... 4

Barn och unga som begår sexuella övergrepp ... 5

Insatser till barn och unga som begår sexualbrott ... 6

Utmaningar i det praktiska sociala arbetet med barn och unga ... 7

Metod ... 8

Datainsamling ... 8

Genomförandet av intervjuer ... 9

Deltagare ... 10

Urvalsmetod och rekryteringsprocess ... 11

Analysmetod ... 12

Metoddiskussion ... 13

Tillförlitlighet ... 13

Förförståelse ... 14

Arbetsfördelning ... 14

Etik ... 14

Teori ... 15

Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn ... 15

Copingstrategier bland professionella ... 16

Multidisciplinärt samarbete mellan olika aktörer ... 17

Resultat och empirisk analys ... 18

Erfarenheter av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp ... 19

Synen på barn och dess sexuella utveckling ... 19

Svårigheter att prata om barn och unga som begått sexuella övergrepp ... 20

Okunskap om barn och unga som begår sexuella övergrepp ... 21

Riskfaktorer hos barn och unga som begått sexuella övergrepp ... 23

Olika sätt att hantera utmaningar och påfrestningar ... 24

Handledning ... 24

(5)

Kollegialt stöd ... 25

Egna sätt att hantera påfrestningar och utmaningar ... 26

Samarbete med andra aktörer ... 27

Samarbete med polisen ... 27

Samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin ... 28

Insatser ... 29

Teoretisk analys och diskussion ... 31

Fortsatt forskning, studiens begräsningar och implikationer ... 33

Fortsatt forskning ... 34

Studiens begränsningar ... 34

Implikationer ... 35

Källförteckning ... 36

Bilagor ... 41

Informationsbrev ... 42

Intervjuguide ... 43

(6)

Inledning

Historiskt har sexuella övergrepp bland barn och unga varit ett fenomen som ignorerats. Samhället har länge antagit att övergrepp begås av vuxna män (Becker & Hunter, 1997), men både äldre (Pahl, 1999) och mer samtida forskning (Andrew, Mallie, Mordell, Viljoen & Roesch, 2010; Lamothe et al., 2018) visar att barn och unga står för en stor andel av de sexualbrott som begås mot andra barn och unga. Det finns dessvärre ingen statistik som idag visar på hur förekomsten av sexualbrott bland barn och unga ser ut på ett nationellt plan i Sverige. Dessutom menar Rasmussen (2004) att

mörkertalet bland barn och unga som begår sexuella övergrepp tros vara högt.

I ärenden som rör unga lagöverträdare, inkluderat barn och unga som begår sexuella övergrepp, är det socialtjänstens ansvar att “[...] uppmärksamma och tillgodose barns och ungas individuella vård- och behandlingsbehov utifrån principen om barnets bästa. Detta gäller oavsett vilka ingripanden från polis, åklagare eller domstolens sida som kan vara aktuella” (Socialtjänsten, 2020, s. 33). Enligt Timms och Goreczny (2002) kan insatser från socialvård vid ung ålder förebygga framtida

övergrepp. Vad som dock kan framstå som aningen motsägelsefullt, om inte också problematiskt, är det faktum att det föreligger en ovilja hos yrkesverksamma att prata om sexuella övergrepp och att sexuella beteendeproblem hos barn och ungaistället förbises som sexuella experiment (Trivits &

Reppucci, 2002).

Enligt Ford och Linney (1995) är yrkesverksamma ovilliga att prata om sexuella övergrepp, men orsaken är diffus och det verkar inte finnas någon självklar förklaring. Dock gör Ford och Linney (1995) det tydligt att det kan vara utmanande att arbeta med unga som begår sexuella övergrepp.

Sexualitet är ett intimt och känsligt ämne varpå det finns en stor rädsla och osäkerhet i hur det bör bemötas och hanteras (Ford & Linney, 1995). Ford och Linney (1995) förklarar att forskningen kring barn och unga som begår sexuella övergrepp är bristfällig och att det för yrkesverksamma saknas riktlinjer och tillvägagångssätt för målgruppen. Utifrån mer samtida forskning (se t.ex Kjellgren, 2019) framgår det att förutsättningarna idag är desamma och att ingen större förändring har skett, vilket inte bara yrkesverksamma blir lidande av då även de ungdomar som medverkat i Kjellgrens (2019) studie uttrycker en önskan om bättre vård och behandling.

Relevans för socialt arbete

Post, Mezey, Maxwell & Wibert (2002) framhåller att sexualbrott innebär en stor förödelse ur flera perspektiv. Det är för samhället inte bara en stor ekonomisk kostnad utan det innebär för offer och förövare också ett fysiskt, psykiskt och emotionellt lidande. Det är mot bakgrund av ovanstående som detta ämne har en stark koppling till socialt arbete då vår studie kan bidra till att uppmärksamma förbättringsområden i arbetet med barn och unga som har begått sexuella övergrepp. Dessutom har socialtjänsten ett ansvar att stödja och hjälpa dessa barn och ungdomar, vilket gör ämnet viktigt i relation till det sociala arbetet. Att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser samt vilka svårigheter, utmaningar och påfrestningar

socialarbetare som arbetar med denna målgrupp ställs inför kan leda till viktig kunskap som kan vara givande för professionella som möter denna målgrupp.

(7)

Syfte

Syftet med studien är att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp. Detta kommer vi att göra genom en kvalitativ intervjustudie där vi med tematisk analys analyserar socialarbetares berättelser om deras erfarenheter och upplevelser.

Frågeställningar

För att besvara studiens syfte har följande frågeställningar formulerats:

Hur beskriver socialarbetare sitt arbete med barn och unga som begått sexuella övergrepp?

Vilka utmaningar, påfrestningar eller svårigheter påtalar socialarbetare som möter barn och unga som begått sexuella övergrepp?

På vilka sätt hanterar socialarbetare eventuella utmaningar, påfrestningar eller svårigheter?

Begreppsdefinitioner

I denna del kommer vi förtydliga vissa begrepp och termer som är återkommande genom hela uppsatsen.

Sexuella övergrepp och sexualbrott

I svensk lagstiftning, 6 kap. 1§ Brottsbalken (SFS 1962:700) (BrB), står det att sexualbrott begås av

“Den som, med en person som inte deltar frivilligt, genomför ett samlag eller en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens allvar är jämförlig med samlag [...]”. I 6:2 BrB anses deltagande inte frivillig om det är till följd av misshandel, hot eller tvång. Inte heller är det frivilligt om gärningsmannen utnyttjar personen i tillstånd som “[...] medvetslöshet, sömn, allvarlig rädsla, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada, psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i en särskilt utsatt situation [...]”. Det är också ofrivilligt enligt 6:2 BrB om “[...] gärningsmannen förmår personen att delta genom att allvarligt missbruka att personen står i beroendeställning till gärningsmannen.”

Carlberg, Kjellgren, Långström, Svedin och Wassberg (2006) beskriver i enlighet med svensk lagstiftning att sexuella övergrepp uppstår när en person mot sin vilja utsätts för en sexuell handling.

Begreppet sexuella övergrepp inrymmer enligt Carlberg et al. (2006) handlingar som är “hands on”, det vill säga handlingar med fysisk kontakt, där samlag, försök till samlag eller smekning

exemplifieras. Begreppet enligt Carlberg et al. (2006) omfamnar även handlingar som är “hands off”, det vill säga handlingar utan fysisk kontakt som voyeuristiskt eller exhibitionistiskt beteende.

Voyeurism är enligt Seto och Långström (2006) sexuell upphetsning vid observation av en intet ont anande människa naken eller i sexuell aktivitet. Exhibitionism är sexuell njutning vid blottning av det egna könsorganet för intet ont anande människor (Seto & Långström, 2006). Med utgångspunkt i BrB (SFS 1962:700) och den tidigare forskning som nämns i denna studie har vi valt att använda

(8)

begreppen sexualbrott och sexuella övergrepp synonymt med varandra. Vår uppfattning är att

sexualbrott och sexuella övergrepp har en liknande innebörd – att begå sexuella övergrepp är att begå sexualbrott, samtidigt som sexualbrott kan ta sig uttryck genom sexuella övergrepp.

Barn, unga och ungdomar

I denna studie använder vi termerna barn, unga och ungdomar synonymt för personer under 18 år. I en internationell kontext definieras alla under 18 år som barn, enligt Barnkonventionen artikel 1 (Regeringen, 2018). Detta är gällande även i en svensk kontext och för personer under 18 år är det socialtjänsten som är ansvarig för den som begått sexuella övergrepp. Personer under 15 år döms inte till påföljder enligt BrB (SFS 1962:700) då det är socialtjänsten som bär ansvaret för den som inte är straffmyndig (Prop. 2005/06:165). Personer mellan 15–17 år som begår sexuella övergrepp blir oftast dömda till sluten ungdomsvård istället för fängelse och det är socialtjänsten och Statens

institutionsstyrelse (SiS) som bestämmer hur vården ska genomföras (SiS, 2021).

Det kan tänkas finnas stora skillnader mellan en person som är exempelvis 12 år och en person som är 17 år, men oavsett ålder hos den som begått sexualbrott är det ändock socialtjänsten som bär ansvaret för personen. Det är mot bakgrund av detta som vi i denna studie inte gör skillnad på barn och ungdomar då de oavsett ålder blir föremål för socialtjänsten. Det medför att vi i denna studie blandar begreppen barn, unga och ungdomar.

Bakgrund – det svenska systemet

I och med att vi befinner oss i en svensk kontext kommer vi i den här bakgrunden lyfta fram aspekter rörande påföljder för barn och unga som begått sexuella övergrepp i Sverige. Att klargöra hur

förfarandet bland barn och unga som begått sexualbrott ser ut kan tänkas tydliggöra för läsaren hur socialtjänstens och rättsväsendets arbete hänger ihop och ansvarsfördelningen dem emellan.

Rättsväsendet består av polis, åklagare, domstol och kriminalvård (Regeringen, 2021).

Vilken påföljd barnet eller den unge ges är avhängigt personens ålder. Trots att vi i denna studie använder termerna barn, unga och ungdomar synonymt finns det juridiska skillnader sett till individens ålder. Ungdomar mellan 15–17 år som begår allvarliga brott, däribland sexualbrott, blir oftast dömda till sluten ungdomsvård istället för fängelse och i samråd med socialtjänsten bestämmer SiS hur vården för ungdomen ska genomföras (SiS, 2021). Personer under 15 år som har begått sexuella övergrepp får inte dömas till påföljd enligt 1:6 BrB (SFS 1962:700). Att personer under 15 år inte döms till påföljd enligt BrB grundar sig i att det är socialtjänsten som bär ansvaret för den unge och inte kriminalvården. Detta mot bakgrund av att det i regeringens proposition framkommer att socialtjänsten är bäst lämpade för att tillgodose ungdomars behov (Prop. 2005/06:165).

Istället för att ungdomen blir dömd till påföljd kan åklagare besluta om annan åtgärd enligt 17 § Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (SFS 1964:167) (LUL). Lämpligast åtgärd tillämpas därefter utifrån 17 § LUL, vilket handlar om: “1. vård eller annan åtgärd enligt

Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL), 2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, eller 3. annan åtgärd som innebär att den unge får hjälp eller stöd.”. Här går det att utläsa att det bland annat kan beslutas om vård eller annan åtgärd enligt lag med särskilda bestämmelser om unga (SFS 1964:167) (LVU) för ungdomen. Enligt utredningen

(9)

om Ingripande mot unga lagöverträdare Del 2 (2004) syftar 17 § LUL st. 1, som handlar om annan åtgärd enligt SoL, till alla typer av åtgärder som innebär att den unge tillgodoses med stöd eller hjälp utefter behov. 17 § LUL st. 2, vård eller åtgärd enligt LVU, innefattar huvudsakligen beredande av vård efter beslut om omedelbart omhändertagande. 17 § LUL, st 3. syftar till åtgärder för exempelvis den unges anhöriga med avsikt att ge stöd och eller förbättra dennes förhållande (Utredningen om Ingripande mot unga lagöverträdare Del 2, 2004).

Trots att socialtjänsten enligt regeringens proposition (Prop. 2005/06:165) uppges vara den myndighet som är bäst lämpad att tillgodose barn och ungas behov krävs ibland samverkan med andra myndigheter. I SoL (SFS 2001:453) 5 kap. 1 a § framgår det att socialnämnden ska samverka med andra organisationer eller andra berörda i ärenden som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Även i Förvaltningslag (SFS 2017:900) (FL) 8 § regleras att en myndighet inom sitt område ska samverka med andra myndigheter. I samma paragraf framgår det även att myndigheten i rimlig utsträckning ska hjälpa den enskilde att inhämta information i form av upplysningar och yttranden från andra myndigheter. Enligt regeringens proposition ska myndigheters samlade ansträngningar i detta sammanhang syfta till det gemensamma målet, vilket är att tillgodose medborgare med goda levnadsvillkor (Prop 2016/17:180). Det innebär att myndigheter inte kan se sina uppgifter som isolerade från andra myndigheter utan att de gemensamt behöver arbetar för att underlätta för varandra. Vidare ska hjälp ges till andra myndigheter inom ramen för den egna verksamheten.

Avsikten med samverkan mellan myndigheter är att generera en effektiv och enhetlig förvaltning (Prop 2016/17:180).

Utöver eventuella rättsliga påföljder är socialnämnden i den kommun ungdomen befinner sig i skyldig att se till ungdomens hela situation och bistå med stöd och skydd vid behov (Socialstyrelsen, 2020). Det tycks dock inte finnas något entydigt svar på vilka insatser som är aktuella för barn och unga som begått sexuella övergrepp, men däremot framkommer det i Socialstyrelsens handbok för socialtjänsten att vad som är bäst för barnet eller den unge ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2020).

Bedömningen grundar sig dels på vad barn i allmänhet behöver, dels det enskilda barnets specifika behov, och när socialtjänsten bedömer barnet eller den unges behov görs det utifrån en

sammanvägning av olika faktorer. Barns behov i centrum (BBIC) är ett verktyg som kan användas i ärenden som rör barn och unga och ligger till grund för bedömningen. Socialstyrelsen (2020) uppger att BBIC kan hjälpa handläggaren med struktur i ärendet samt att hålla fokus på barnet eller den unge och dess behov. Standardiserade bedömningsmetoder utgör också en del av bedömningen varpå bedömningsverktyget ERASOR (Estimate of Risk of Adolescent Sexual Offense Recidivism) framhålls som relevant. Det används enligt Socialstyrelsen (2020) i syfte att mäta återfallsrisken för sexuella övergrepp i ärenden som rör unga sexualförbrytare. Socialstyrelsen (2020) framhåller dock att standardiserade bedömningsmetoder aldrig kan skildra klientens problem eller behov till fullo utan det ska snarare beaktas som välgrundade indikationer.

Forskningsöversikt

Bland kriminella beteenden anses sexualbrott i allmänhet vara ett av de mest avskyvärda brotten, och det tycks i synnerhet vara ännu mer upprörande när sexualbrotten begås av

(10)

ungdomar (Pullman & Seto, 2012). Malvaso, Proeve, Delfabbro och Cale (2020) skriver att barn och ungdomar står för en stor del av alla de sexualbrott som begås och i synnerhet för de sexualbrott som begås mot andra barn och ungdomar. Även Andrew et al. (2010) skriver att unga står för en stor andel av alla de sexualbrott som begås. Enligt Righthand och Welch (2004) inrymmer sexualbrott utförda av ungdomar ett brett spektrum av sexuella handlingar i form av fysiska övergrepp men även sexuella beteenden som voyeurism och exhibitionism.

Rasmussen (2004) framhåller samtidigt att mörkertalet antas vara stort och att unga som begår sexuella övergrepp sällan rapporteras. Vad gäller könsfördelningen bland sexualförbrytare tycks den vara ojämn. Carlberg et al. (2006) uppger att av unga sexualförbrytare i Sverige som rapporterades in till socialtjänsten år 2000 var 99 procent pojkar och 1 procent flickor.

Barn och unga som begår sexuella övergrepp

Tidigare forskning kring barn och unga som begått sexuella övergrepp pekar på att det finns ett antal faktorer som ökar risken för att barn och unga begår sexualbrott. Dessa riskfaktorer anses bland annat vara kognitiva begränsningar, hypersexualitet, inställning till sex, exponering för pornografi samt traumatiska händelser i barndomen såsom misshandel, övergrepp och försummelse. I denna studie är syftet att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp. Att tydliggöra tidigare forskning som rör vilka riskfaktorer som finns för barn och unga som begått sexuella övergrepp ger en bild av hur det är för socialarbetare att möta dessa ungdomar och de utmaningar ungdomarna bär med sig.

Almond, Canter och Salfati (2006) skriver att unga som begår sexuella övergrepp inte är en homogen grupp, men Knight och Sims-Knight (2004) har dock i sin studie identifierat ett antal gemensamma egenskaper hos unga sexualförbrytare. Egenskaper som uppmärksammas är utövande av misshandel i tidig ålder (psykisk och fysisk), personliga drag som antisocialt beteende samt attityder och

fantasier som grundar sig i fientlighet mot kvinnor. Dessutom menar Righthand och Welch (2004) att ungdomar som begår sexuella övergrepp upplever akademiska svårigheter i form av

inlärningsproblematik, störande beteende och skolk. Righthand och Welch (2004) betonar dock att den unges akademiska förmåga inte nödvändigtvis avgörs av det kognitiva eller intellektuella tillståndet. Däremot resonerar Seto och Lalumière (2010) att kognitiva begränsningar är en faktor som har förknippats med sexuella övergrepp då lägre kognitiva förmågor tenderar att innebära sämre impulskontroll och omdöme, vilket kan medföra en större benägenhet för att begå sexualbrott.

Gemensamt bland unga sexualförbrytare är även inställningen till sex. I en studie genomförd av Ryan, Miyoshi, Metzner, Krugman och Fryer (1996) rapporterades det att endast en tredjedel av deltagande ungdomar uppfattade sex som ett sätt att visa kärlek. Majoriteten såg istället sex som ett sätt att utöva makt, ilska och kontroll samt ett medel för att såra och förnedra. Dessutom hävdar Wieckowski, Hartsoe, Mayer och Shortz (1998) att gemensamt för barn och unga som begår

sexualbrott är att de i tidig ålder har exponerats för pornografiskt material. Knight och Sims-Knight (2004) skriver att hypersexualitet är vanligt hos unga som begår sexualbrott och förklarar att det har rapporterats högre sexuell drift och avvikande sexuella beteenden bland unga sexualförbrytare i jämförelse med ungdomar som inte förgripit sig på andra sexuellt.

(11)

Seto och Lalumière (2010) har visat att negativa erfarenheter under barndomen i form av misshandel och vanvård kan störa utvecklingen av förmågan att kontrollera sexlust och aggressivitet.

Wieckowski et al. (1998) menar även på att problematiska familjeförhållanden kan vara ett tecken på otillräcklig anknytning med primära omsorgsgivare, vilken för den unge senare kan resultera i

bristande förmåga till intimitet och interaktion med andra. Longo (1982) skriver om den egna

utsattheten hos unga sexualförbrytare och menar att dem inte sällan själva har varit offer för sexuella övergrepp i tidig ålder. Även samtida forskning tyder enligt Seto och Lalumière (2010) på att

ungdomar som blivit kränkta sexuellt löper större sannolikhet att själva begå sexuella övergrepp.

Insatser till barn och unga som begår sexualbrott

Som tidigare nämnt under avsnittet bakgrund finns det inte något konkret och entydigt svar på vilka insatser som är aktuella för barn och unga som begått sexuella övergrepp i en svensk kontext. Det som däremot går att säga är att bedömningen av vad som anses vara barnets bästa ska vara avgörande vid beslut eller andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2020).

Ur ett historiskt perspektiv har ingripande och behandling för unga sexualförbrytare baserats på metoder anpassade för vuxna utan hänsyn till den unges utveckling eller behov (Righthand & Welch, 2004). Borduin, Schaeffer, och Heiblum (2009) problematiserar det faktum att det även idag saknas insatser med empirisk förankring för att behandla unga sexualförbrytare. När det kommer till behandling och insats skriver Breitbach och Freeman (2004) att det är av vikt att ungdomens behandlingsbehov överensstämmer med insatsens syfte för att behandlingen ska ge resultat.

Righthand och Welch (2004) redogör för samma problematik och förklarar betydelsen av att tillämpa lämpliga och effektiva insatser med hänvisning till de stora samhällskostnaderna som

sexualförbrytare orsakar. I USA beräknas det röra sig om miljarder dollar i kostnader orsakade av sexualförbrytare (Post et al., 2002). Effektiva insatser skulle dessutom enligt Letourneau et al. (2009) innebära minskade skattekostnader.

Trots att det finns begränsad forskning kring insatser tyder det mesta på att insatser så som Multisystemisk terapi (MST), vilket har inslag av integrering av ungdomens olika nätverk såsom skola, familj och vänner, är en mer effektiv och framgångsrik strategi i behandlingssyfte i jämförelse med individuell psykoterapi (Breitbach & Freeman, 2004). Kjellgren (2019)skriver att MST är en av insatserna som erbjuds inom svensk socialtjänst till ungdomar med sexuell beteendeproblematik och påstår även själv att den är verksam. Dock föreligger det en anmärkningsvärd geografisk skillnad i utbudet av interventioner som socialtjänsten tillhandahåller barn och unga med sexuella

övergreppsbeteenden (Kjellgren, 2019). Breitbach och Freeman (2004) framhåller även att familjeterapi förekommer i flera behandlingsprogram för unga sexualförbrytare. Familjeterapi beskrivs som en viktig komponent eftersom familjen ofta utgör en stor del av den unges miljö efter avslutad vård. Det förekommer även att familjedynamiken i vissa fall kan vara en av orsakerna till den sexuella problematiken hos den unge, vilket gör det än mer angeläget att involvera familjen (Breitbach & Freeman, 2004).

(12)

I de fall där det manualbaserade bedömningsverktyget ERASOR används för att mäta återfallsrisken för sexuella övergrepp i ärenden som rör unga sexualförbrytare kan man utifrån den skattning som framkommer rekommenderas att tillsätta en viss typ av insats. Förslag på insats som rekommenderas enligt ERASOR är i relation till graden av risk för återfall som framkommer i skattningen (Viljoen, Mordell & Beneteau, 2012). Om det anses föreligga en hög risk för återfall hos ungdomen, som både kan utgöra en fara för sig själv och andra, kan institutionsvård vara aktuellt (Green & Masson, 2002).

Institutionsvård bedrivs i Sverige idag under beteckningen “Hem för vård och boende” (HVB) vars uppgift är att ta emot barn och ungdomar som befinner sig i en problematisk situation eller har ett oacceptabelt beteende. Under placeringen är det inte ovanligt att ungdomen är föremål för olika typer av behandling (Sallnäs, 2016). Däremot skriver Green och Masson (2002) att den vård som ges unga manliga förövare som är placerade på boenden tenderar att vara otillräcklig. Dessa ungdomar och deras handlingar bemöts inte på ett förebyggande, behandlande och vårdande sätt utan snarare genom bestraffning och kontroll. Följaktligen innebär det att unga förövare som är placerade på boenden fortsatt utgör en risk för andra samtidigt som deras behov av vård och stöd inte tillgodoses (Green &

Masson, 2002).

Sammanfattningsvis betonar flertalet studier vikten av att erbjuda behandling vid kännedom om sexuella övergrepp för att förebygga återfall i ungdomens närtid men också framtid (se t.ex. Ford &

Linney, 1995; Kjellgren 2019). Men enligt Kjellgren (2019) får flertalet ungdomar aldrig någon insats av socialtjänsten vilket ökar risken för återfall i sexuella övergrepp. Ibland erbjuder

socialtjänsten insatser, men dessa insatser fokuserar oftast inte på det sexuella beteendet (Kjellgren, 2019). Resultaten från Kjellgrens (2019) studie visar på att insatser som är integrerade med

behandling och syftar att bemöta sexuellt kränkande beteenden är mer effektiva och förebyggande än insatser som syftar till att straffa ungdomen.

Utmaningar i det praktiska sociala arbetet med barn och unga

Vår uppfattning är att det enligt tidigare forskning finns en rad olika utmaningar i det sociala arbetet med barn och unga som begått sexualbrott, vilket vi kommer lyfta i denna del. Dessa utmaningar tar sig bland annat uttryck i form av våld och hot om våld, påfrestande situationer, otillräckliga resurser och att sexualbrott som begås av unga förnekas och förminskas.

Redan år 1999 visade forskning om stress bland socialarbetare att hot om våld och våldshandlingar gentemot socialarbetare var en av de främsta källorna till stress och rädsla bland socialarbetare som arbetar med barnärenden (Pahl, 1999). Stanley och Goddard (2002) skriver att våld gentemot socialarbetare från klienter och närstående till klienter inte är helt ovanligt. Dessa våldshandlingar har visat sig påverka socialarbetare som arbetar med barnärenden och de bedömningar som görs på ett negativt sätt. Enligt Littlechild (2005) tenderar socialarbetare att avstå från att rapportera

incidenter som rör skrämsel och hot de får mottaga från klienter, vilket medför att utbredningen av problemet är svårt att mäta och dess konsekvenser är svåra att utvärdera och hantera.

Även samtida forskning pekar på att socialarbetare får utstå våld i dess olika former. Lamothe et al.

(2018) skriver att det inte är ovanligt att socialarbetare utsätts för klientrelaterat våld i både fysisk och psykisk form. Våldet påverkar socialarbetaren på flera olika sätt – psykologiskt (rör upp känslor,

(13)

rädsla, mardrömmar), organisatoriskt (bristande motivation, sjukskrivning) och praktiskt

(undvikande beteende gentemot klienter och att man undviker vissa klienter) (Lamothe et al., 2018).

Lovseth (2017) skriver att socialarbetare med mer erfarenhet vanligtvis upplever en mindre mängd arbetsrelaterad stress då de drar nytta av deras expertis, tidigare erfarenheter och deras känslomässiga mognad. Mindre erfarna socialarbetare tenderar att oftare använda sig av copingstrategier som är mindre hälsosamma, exempelvis humor och undvikande beteende samtidigt som de oftare känner ett behov av att söka stöd från andra kollegor (Lovseth, 2017). Därutöver skriver Beer, Phillips och Quinn (2021) att många socialarbetare upplever att det är svårt att hantera det spända förhållandet som råder mellan klienters behov och tillgängliga resurser. När barn och unga begår övergrepp är det inte ovanligt att det som ägt rum förnekas och förminskas av de professionella, vilket kan ses som en copingstrategi (Green & Masson, 2002). Även Trivits och Reppucci (2002) skriver att sexuella beteendeproblem hos ungdomar förbises som sexuella experiment, trots att unga står för en stor andel av alla sexualbrott som begås.

Beer et al. (2021) skriver att när socialarbetare upplever att de inte har kontroll över en stressfull situation kan en känsla av hjälplöshet uppstå vilket i sin tur påverkar socialarbetarens sätt att hantera situationen. I påfrestande situationer där socialarbetaren inte upplever sig ha kontroll över situationen är sannolikheten högre att personen tar till en negativ copingstrategi för att hantera situationen (Beer et al., 2021). Det är dessutom inte helt ovanligt att socialarbetare oroar sig för hur deras sätt att reagera på stress och hur de hanterar påfrestande situationer riskerar att uppfattas som en svaghet av andra kollegor. Det är inte heller ovanligt att socialarbetare känner en oförmåga att samtala med sina kollegor om de utmaningar som finns i arbetet (Beer et al., 2021).

Metod

I detta avsnitt kommer vi redogöra för tillvägagångssättet vid datainsamling, urvalsmetod, rekryteringsprocess och analysmetod. Vi kommer även redogöra för hur vi genomförande intervjuerna och vi kommer även ge en bild av vilka studiens respondenter är.

Datainsamling

Den datainsamlingsmetod som valts i denna studie är kvalitativ intervju. Naderifar, Goli och

Ghaljaie (2017) skriver att när forskare väljer metod för att samla in sitt material finns det ett flertal aspekter att ta hänsyn till. Syftet, forskningsfrågan, hur känslig forskningsfrågan är och tillgängliga resurser är några sådana aspekter som spelar in i val av metod (Naderifar et al., 2017). Kvalitativ forskning gör det möjligt att ta del av forskningspersonernas erfarenheter och känslor kring ett specifikt ämne, samtidigt kvalitativ metod kan generera djupgående och levande beskrivningar av ett fenomen vilket kan leda fram till rika och målande skildringar av fenomenet (Naderifar et al., 2017).

Även Edwards och Holland (2020) skriver att intervjuer kan bidra till att få fram detaljer och djup i ett ämne samt synliggöra komplexa processer. Intervjuer kan även ge inblick i den vikt och mening individer tillskriver olika erfarenheter, händelser och sociala processer (Edwards & Holland,2020).

Dock skriver Edwards och Holland (2020) att den information och kunskap som framkommer i intervjuer bör ses som något som uppkommer i en specifik situation och kontext vid intervjutillfället.

Det material som framkommer i intervjuer antas tillåta oss att ta del av intervjupersonens genuina

(14)

erfarenheter, uppfattningar, attityder och känslor. Samtidigt menar Edwards och Holland (2020) att intervjuer är konstruktioner där intervjupersonen står för, konstruerar och väljer vad den delar med sig av, och således bör det material som framkommer i intervjuer ses mot bakgrund av detta perspektiv. Efter att noga ha vägt styrkor och begränsningar mot varandra när det kommer till att använda intervju som metod i kvalitativ forskning anser vi att det är en passande metod då den möjliggör för oss att få ta del av informanternas erfarenheter och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begått sexualbrott, vilket svarar mot denna studies syfte.

Genomförandet av intervjuer

Vi har i denna studie använt oss av semistrukturerade intervjuer. Att använda sig av

semistrukturerade intervjuer kan enligt Bryman (2018) vara en fördel då det är fler än en person som intervjuar. En nackdel med flera intervjuare är att intervjumaterialet riskerar att bli något spretigt då förförståelsen hos respektive intervjuare kan påverka vilka följdfrågor som ställs (Bryman, 2018).

Innan intervjuerna ägde rum utformade vi en intervjuguide med frågor som möjliggjorde för studiens syfte och frågeställningar att bli besvarade.

Vid semistrukturerade intervjuer är det viktigt att den som intervjuar är flexibel, lyhörd och ställer följdfrågor utifrån respondenternas svar (Bryman, 2018). Under intervjuprocessen levde vi upp till detta genom att anpassa och omformulera intervjufrågorna baserat på de svar intervjupersonerna gav.

Med andra ord ser inte alla intervjuer likadana ut, utan det förekommer skillnader i intervjuerna baserat på vem som blev intervjuad och den personens svar. Längden på intervjuerna sträckte sig mellan 35–45 minuter. Intervjuerna har genomförts via programmet Zoom där det möjliggjorts för såväl intervjuare som intervjuperson att både kunna se och höra varandra. Respondenterna Anna, Britt och Delvin befann sig på arbetet vid tillfället för intervjuerna, men i ett ostört rum medan Catja befann sig hemmavid (Respondenterna har tilldelats fiktiva namn. För beskrivning av deltagare se nästa avsnitt). Intervjuerna har spelats in via programmet Zooms egna inspelningsfunktion men även med hjälp av mobiltelefon, för att sedan transkriberas.

Att genomföra intervjuer via internet möjliggör för forskaren att få tillgång till informanter som annars hade varit svåra att nå, till exempel på grund av att man befinner sig på olika geografiska platser (Edwards & Holland, 2020). Weller (2017) skriver att intervjuer som genomförs via internet kan medföra svårigheter när det kommer till att uppfatta kroppsspråk och andra icke verbala signaler som lättare kan uppfattas i intervjuer som genomförs ansikte mot ansikte. I denna studie upplevde vi inga större svårigheter med att genomföra intervjuerna via internet, vilket kan tänkas bero på att vi hade möjlighet att se varandra i kameran samtidigt som intervjun genomfördes. När det kommer till att transkribera intervjuer skriver Bailey (2008) att det kan vara en utmaning då kvaliteten på

ljudinspelningen kan variera. Det är inte ovanligt att inspelningar stundtals har dåligt ljud, att de som pratar överlappar varandra samtidigt som det även kan uppstå andra störande ljud (Bailey, 2008).

I transkriberingsprocessen stötte vi vid något enstaka tillfälle på problem i form av att vi inte hörde vad respondenten sa. Vi har trots detta försökt transkribera intervjuerna ordagrant, vilket enligt Halcomb och Davidson (2006) innebär att varje inspelat ord från intervjun skrivs ner vilket dessutom bidrar till att återge samtalet så exakt som möjligt.

(15)

Deltagare

I denna studie har vi intervjuat socialarbetare som på olika sätt kommer i kontakt med barn och unga som begått sexuella övergrepp. Initialt hade vi enbart tänkt intervjua socialsekreterare som

handlägger ärenden som berör barn och unga som begått sexuella övergrepp för att avgränsa vårt område. Efter att vi tagit kontakt med ett tiotal kommuner och enbart lyckats rekrytera två

respondenter insåg vi att det skulle bli svårt att rekrytera tillräckligt med informanter. Vi bestämde oss därför för att bredda vår ansats och även inkludera socialarbetare som på andra sätt arbetar med målgruppen barn och unga som begått sexuella övergrepp, vilket innebar att vi till slut lyckades rekrytera fyra informanter.

Här nedan kommer en kort presentation av respondenterna i denna studie. Respondenterna har tilldelats fiktiva namn, från A-D, i den ordning de blev intervjuade. Kön, ungefärlig ålder, befattning, inom vilket område de arbetar och storlek på den kommun de arbetar i samt hur länge de varit

verksamma som socionomer är information som presenteras. Att redogöra för vilka respondenterna är tänker vi kan vara intressant att ta del av för att få en bättre bild av studiens resultat samtidigt som det bidrar till en transparens från oss som forskare. Vi har valt att använda pseudonymer och inte ange exakta uppgifter om respondenterna i syfte att anonymisera respondenterna, vilket är förenligt med Vetenskapsrådets (2017) krav på konfidentialitet.

Anna, kvinna, socialsekreterare inom barn, unga och familj. Arbetar i en mellanstor kommun i norra Sverige. Ungefär 40 år och har varit verksam som socionom i mindre än 1 års tid.

Britt, kvinna, socialarbetare på Barnahus. Arbetar i en stor kommun i södra Sverige. Ungefär 35 år och har varit verksam som socionom sedan 2011.

Catja, kvinna, socialsekreterare inom familj- och individomsorg. Arbetar i en mellanstor kommun i norra Sverige. Ungefär 55 år och har varit verksam som socionom sedan 2002.

Delvin, kvinna, socialarbetare på Barnahus. Arbetar i en stor kommun i mellersta Sverige. Ungefär 60 år och varit verksam som socionom sedan 1987.

Sammantaget har vi genomfört fyra intervjuer. Anna och Catja är socialsekreterare som arbetar på socialtjänsten och Britt och Delvin är socialarbetare som arbetar på Barnahus. Britt och Delvin genomför riskbedömningar enligt bedömningsverktyget ERASOR och Britt håller även i behandling för barn och unga som begått sexuella övergrepp.

(16)

Urvalsmetod och rekryteringsprocess

Den urvalsmetod som använts i denna studie är snöbollsurval. Vi har kommit i kontakt med

respondenter genom att maila till olika kommuner runtom i Sverige, där enhetschef eller liknande har förmedlat vidare kontakt med socialsekreterare och socialarbetare som sedan medverkat i vår studie.

Naderifar et al. (2017) skriver att snöbollsurval är ett bekvämlighetsurval tillika icke-

sannolikhetsurval som innebär att respondenter som i vanliga fall inte är speciellt enkla att komma i kontakt med rekryteras genom tredje part, vilket är fallet i vår studie. Anledningen till att

snöbollsurval valts i denna studie grundar sig i att det annars hade varit svårt att rekrytera

respondenter till studien. Dessutom kan dessa respondenter, sett till att de jobbar med just barn och unga som begått sexualbrott, ge oss innehållsrika beskrivningar av deras erfarenheter och upplevelser av att arbeta med denna målgrupp, vilket möjliggör för studiens syfte och frågeställningar att

besvaras.

Enligt Naderifar et al. (2017) är snöbollsurval en smidig och kostnadseffektiv metod och dessutom kan den redan befintliga kontakten mellan forskare och tredje part tänkas underlätta i kontakten med intervjupersonerna. Naderifar et al. (2017) skriver dock att en begränsning som finns kring

bekvämlighetsurval är dess förmåga till generaliserbarhet. De vi intervjuat är en homogen grupp människor som arbetar med samma målgrupp och har liknande utbildningsbakgrund. De fynd vi gjort är baserat på dessa personers erfarenheter och upplevelser, och det kan tänkas vara svårt att applicera dessa fynd på andra yrkesgrupper med andra utbildningsbakgrunder. Vi har dessutom enbart intervjuat fyra socialsekreterare/ socialarbetare som arbetar i några få av Sveriges alla kommuner, vilket kan tänkas begränsa resultatens applicerbarhet och generaliserbarhet när det kommer till andra socialsekreterare och socialarbetare runtom i Sverige.

Å andra sidan skriver Naderifar et al. (2017) att kvalitativ forskning huvudsakligen ämnar till att få en djupare förståelse och insikt i ett fenomen, snarare än att kunna generalisera de fynd som gjorts.

Enligt Cypress (2017) är mänskliga beteenden, samspelet människor emellan samt den kontext man befinner sig i varken konstant eller statisk och människor är alltför komplexa för att det ska vara möjligt att mäta graden av tillförlitlighet i kvalitativ forskning på det sätt som vanligtvis görs inom kvantitativ forskning. I kvalitativa studier handlar tillförlitlighet snarare om att forskaren grundligt redogjort för forskningsprocessen i sin helhet (Cypress, 2017). Se avsnittet om metoddiskussion för ett mer utförligt resonemang om denna studies reliabilitet.

I vår rekryteringsprocess skickade vi ut mail till olika kommuner runt om Sverige. I det mail vi skickade ut så beskrev vi vårt ärende och bifogade ett informationsbrev som beskrev syftet med vår studie. Vi efterfrågade om enhetschef eller liknande kunde förmedla kontakt till anställda som arbetar med målgruppen barn och unga som begått sexuella övergrepp och som kunde tänkas vara aktuella för att delta i studien. Därefter tog socialsekreterare/socialarbetare kontakt med oss per mail, varpå vi kom överens om en tid för att genomföra intervjun. Respondenterna fick även skriva under en samtyckesblankett alternativt formulera ett mail där de bekräftade att de blivit informerade om syftet med studien, att de haft möjlighet att ställa frågor samt att de samtycker till att medverka i studien. Anledningen till att vi bad respondenterna skriva under en samtyckesblankett var för att uppfylla Vetenskapsrådets (2017) krav på samtycke.

(17)

Analysmetod

Den analysmetod som har använts i denna studie är tematisk analys. Enligt Braun och Clarke (2006) är tematiskt analys en metod som används för att identifiera, analysera och redogöra för mönster eller teman i ett material. Tematisk analys är inte bunden till någon särskild teoretisk eller epistemologisk ståndpunkt och kan därmed nyttjas i relation till olika teoretiska ramverk. Braun och Clarke (2006) skriver att tematisk analys är en användbar och flexibel metod att använda i relation till kvalitativ forskning. Dessutom är en av fördelarna med tematisk analys att metoden inte kräver någon särskilt förkunskap från forskarens sida för att kunna nyttja metoden. Att tematisk analys inte är bunden till någon särskild teori, att den beskrivs som en användbar och flexibel metod samt att metoden inte kräver någon förkunskap utgör skälen till att metoden tematisk analys har använts i denna studie.

I analysförfarandet har vi utgått från den guide som ges av Braun och Clarke (2006). Denna guide innehåller sex steg eller faser och dessa innebär att analysförfarandet i denna studie har gått till på följande sätt:

1. Den första fasen handlar om att bekanta sig med materialet. I denna fas läste vi igenom materialet från början till slut två gånger samtidigt som vi skrev ner initiala idéer.

2. I den andra fasen skapas initiala koder utifrån materialet. Efter att vi hittat intressanta drag eller mönster (citat) i materialet delade vi sedan upp dessa citat i olika grupper beroende på dess innehåll. Citaten i de olika grupperna utgjorde sedan våra koder.

3. I den tredje fasen letar forskaren efter teman. I denna fas jämfördes koderna (alltså citaten) och de undersöktes huruvida de kunde utgöra potentiella teman. Vi fortsatte därefter att sorterade citaten efter tänkbara teman.

4. I den fjärde fasen undersöks de olika temana. I denna fas undersökte vi om de olika temana var passande dels utifrån de kodade utdragen (citaten) från materialet och dels utifrån materialet i sin helhet. I denna fas tog en tematisk “karta” form utifrån analysen av de olika temana.

5. Den femte fasen handlar om att definiera och namnge teman. Här analyserade vi temana och förfinade detaljerna i vardera tema. Detta gav oss tydligt definierade teman och vi kunde även i denna fas namnge de olika temana.

6. I den sjätte fasen tar analysen sin slutgiltiga form. I denna fas mynnade en vetenskaplig slutsats fram ur materialet. Här hade vi en sista möjlighet att analysera resultatet och se över de koder (citat) och teman som valts.

Braun och Clarke (2006) skriver att analysförfarandet inte är en linjär process där man går från den ena fasen till den andra, utan analysförfarandet är mer av en cirkulär eller “böljande” process i den mening att man går fram och tillbaka mellan de olika faserna. Detta stämmer överens med vårt tillvägagångssätt på så vis att vi rörde oss fram och tillbaka mellan de olika stegen, bland annat när det kom till att ändra, ta bort och lägga till bland de utdrag (citat), eller med andra ord de

meningsbärande enheter, som utgjorde våra teman. Dessutom justerade vi våra teman och bytte namn på dem ett antal gånger.

En begränsning Braun och Clarke (2006) lyfter angående tematisk analys är att det kan vara svårt för forskaren att veta vilka aspekter av materialet forskaren bör fokusera på. En annan begränsning med

(18)

tematisk analys är att den har en begränsad förmåga att tolka och förklara själva materialet. Genom att använda sig av teori när materialet analyseras kan den begränsade förmågan att tolka och förklara materialet kompenseras upp då den teori som används kan bidra till att begripliggöra materialet (Braun & Clarke, 2006). Ytterligare en begränsning med tematisk analys är att den inte tillåter forskaren att göra påståenden om språket och talet i materialet (Braun & Clarke, 2006). Trots de begränsningar som finns med tematisk analys anser vi att det är en passande analysmetod att använda i denna studie. Som tidigare nämnt är en av begränsningarna som finns med tematisk analys att metoden anses ha en begränsad förmåga att tolka och förklara materialet, men i och med att vi i denna studie använder oss av teori för att analysera vårt material motverkas denna begränsning. Att metoden inte tillåter oss som forskare att göra påståendet om språket och talet ser vi inte som något större hinder då vårt syfte med denna studie är att bidra med kunskap om socialarbetares erfarenhet och upplevelser av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp, vilket vi kan göra utan att befinna oss på en diskursanalytisk eller språklig nivå. En utmaning, som även stämmer överens med det Braun och Clarke (2006) skriver, var att bestämma sig för vad i materialet man ska fokusera på. Vi upplevde att det var mycket som var intressant och som vi ville visa på i vår resultat- och analysdel, men våra frågeställningar och de teorier vi utgått från begränsar oss i vad som är möjligt att lyfta fram i just denna studie.

Metoddiskussion

I detta avsnitt kommer vi att diskutera studiens tillförlitlighet, vår förförståelse och arbetsfördelningen under examensarbetets gång.

Tillförlitlighet

Cypress (2017) skriver att tillförlitlighet inom vetenskap traditionellt sett härstammar från positivistiska rötter där man utför upprepade försök och använder objektiva metoder. Enligt den positivistiska traditionen är det huruvida dessa försök leder fram till samma resultat eller ej som avgör graden av tillförlitlighet. Cypress (2017) hävdar dock att mänskliga beteenden, samspelet människor emellan samt den kontext man befinner sig i varken är konstant eller statisk och att människor är alltför komplexa för att det ska vara möjligt att mäta graden av tillförlitlighet i

kvalitativ forskning på det sätt som vanligtvis görs inom kvantitativ forskning. Enligt Cypress (2017) handlar tillförlitlighet i kvalitativa studier snarare om att forskaren grundligt redogjort för

forskningsprocessen i sin helhet. Graden av tillförlitlighet i kvalitativa studier grundar sig även i en genomgående noggrannhet från forskningsprocessens början till slut samt hur forskaren redogjort för studiens olika delar (Cypress, 2017).

Dessutom framkommer det från Vetenskapsrådet (2017) att etik i forskning även inrymmer frågor såsom forskarens ansvar gentemot forskningen, forskarsamhället och samhället i övrigt och inte bara etiska frågor och överväganden relaterat till de som medverkar i forskningen. Särskilt aktuellt inom forskaretik är forskarens ansvar i samband med publicering och vetenskaplig oredlighet

(Vetenskapsrådet, 2017). I denna studie har vi försökt agera på ett så riktigt sätt som möjligt. Vi har ärat den som äras bör genom referenser, vi har tydligt redogjort för studiens olika delar,

tillvägagångssätt och olika överväganden. Vi har diskuterat styrkor och begränsningar med studiens olika metoder, tillvägagångssätt och resultat. Genom hela arbetet med denna studie har vi försökt

(19)

vara så noggranna som vi har kunnat och vår förhoppning är att denna studie genomsyras av transparens och riktighet.

Förförståelse

Enligt Bryman (2018) kan en forskares förförståelse påverka forskningsprocessen på ett flertal olika sätt, däribland när det kommer till val av forskningsområde, vilka frågeställningar som väljs,

analysprocess, insamlingsmetod samt tolkning av det insamlade materialet och dess slutsatser. Patel och Davidson (2011) menar att en forskares förförståelse i form av dess kunskap, tankar och känslor kan bidra till att förstå och tolka materialet. I denna studie har vi som forskare ständigt försökt påminna oss om hur vår förförståelse kan inverka på studiens utformning, men utifrån Patel och Davidsons (2011) resonemang anser vi snarare att våra tidigare erfarenheter och kunskaper har underlättat själva forskningsprocessen.

Arbetsfördelning

Vi har i denna studie genomgående strävat efter en jämn arbetsfördelning. Merparten av arbetet har vi utfört i samråd med varandra, men vissa delar av arbetet har den ena av oss huvudsakligen arbetat med medan den andre har fokuserat på andra delar – men sammantaget har arbetsfördelningen varit jämn. Vi har tillsammans sökt efter vetenskapliga artiklar, läst dessa och sedan omformulerat och översatt dem till svenska. Cornelia har huvudsakligen fokuserat på artiklar som riktar sig mot barn och unga som begår sexuella övergrepp, medan Joel huvudsakligen har fokuserat på artiklar som rör copingstrategier och utmaningar för socialarbetare. Joel har stått för merparten av arbetet bakom teori, metod och etik medan Cornelia transkriberade de flesta intervjuer och plockade ut

extrakten/citaten från materialet i den tematiska analysprocessen. Tillsammans har vi analyserat materialet och skrivit resultat- och diskussionsdelen. Vi båda har medverkat under alla fyra intervjuer som ägt rum. Vi har genomgående läst det den andra skrivit och haft en tät dialog där vi delgett varandra synpunkter och förbättringsförslag på arbetet. Vår uppfattning är att vi samarbetat bra genom hela forskningsprocessen och att det har varit en jämn arbetsfördelning där vi inte har stött på några större svårigheter under processens gång.

Etik

Vetenskapsrådet (2017) redogör i sin rapport God forskningssed om etiska aspekter relaterat till forskning. Grundprinciperna om information, konfidentialitet, samtycke och nyttjande har utgjort utgångspunkten i denna studie. Vetenskapsrådet (2017) konstaterar att förhållandet mellan risk och nytta måste övervägas samt att individskyddet måste vägas mot kunskapsintresset. Individen ska skyddas från skada och kränkning men Vetenskapsrådet (2017) menar samtidigt att det inte är rimligt att en obetydlig skada får hindra viktig forskning. Enligt Kalman och Johansson (2012) innebär ett etiskt förhållningssätt mer än att bara ta hänsyn till etiska principer och forskningsetiska regler. Ett etiskt förhållningssätt innebär även att hantera etiska frågor som tenderar att dyka upp genom hela forskningsprocessen (Kalman & Johansson, 2012).

(20)

Efter att intervjupersonerna tagit kontakt med oss och meddelat att de ville medverka i vår studie så mailades ett informationsbrev ut som beskrev studien, dess syfte samt viktig information som kan vara bra att veta för forskningspersonen i fråga. Intervjupersonen har fått behålla detta

informationsbrev. Intervjupersonen har även fått möjlighet att ställa frågor om forskningsprojektet.

Innan intervjuerna genomfördes skickades en samtyckesblankett ut där intervjupersonen fick skriva under att de samtycker till att delta i studien. Nygren (2012) skriver att via det samtycke som getts så accepterar forskningspersonen att delta i studien och personen visar även på att den insett att

deltagandet kan innebära en viss risk. Forskningspersonerna har även informerats om att det enbart är vi som genomför studien som kommer ta del av det inspelade materialet.

Att planera och genomföra forskning på människor innebär alltid ett etiskt ställningstagande, enligt Svedmark (2012), där den valda metoden och det praktiska tillvägagångssättet behöver väljas med omsorg i syfte att säkerställa att deltagarna i studien inte utsätts för fara eller skada. Mot bakgrund av det Svedmark (2012) skriver och Vetenskapsrådets (2017) grundprinciper har vi i syfte att värna om och skydda intervjupersonerna i denna studie vidtagit ett antal åtgärder. I transkriberingsprocessen har vi anonymiserat alla avslöjande uppgifter för att värna om intervjupersonernas integritet och anonymitet och vi har dessutom anonymiserat alla uppgifter om intervjupersonerna när vi har redogjort för våra respondenter, så att det inte ska gå att lista ut vilka respondenterna är. Vi kommer även att radera ljudinspelningarna och transkriberingarna från intervjuerna efter att examensarbetet har godkänts.

Enligt Nygren (2012) kan de upplevelser intervjupersonen varit med om varit både obehagliga och traumatiska. Att ställa djupgående, intima och känsliga frågor om forskningspersonernas upplevelser, erfarenheter och liv kan därmed väcka känslor som är jobbiga för personen i fråga (Nygren, 2012). I ett försök att undvika att hamna i en sådan situation har vi innan intervjun tydliggjort, dels i

informationsbladet och dels vid intervjutillfällets start, att informanten själv får välja vilka frågor den vill svara på. Sammantaget har vårt agerande och de åtgärder vi tagit varit förenliga med

Vetenskapsrådets (2017) etiska grundprinciper som ämnar att skydda och värna om forskningspersoner.

Teori

Enligt Padgett (2008) är det rekommenderat att kvalitativa studier använder sig av teorier eller modeller för att tydliggöra och begripliggöra materialet i en studie. Vi har i denna studie valt att utgå från följande teoretiska perspektiv – Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn,

Copingstrategier bland professionella och Multidisciplinärt samarbete– då teori kan utgöra ett medel för att, precis som Padgett (2008) skriver, tydliggöra och begripliggöra materialet i ens studie.

Det apolloniska och dionysiska synsättet på barn

Jenks (1996) påvisar att det historiskt sett har funnits två dominerande synsätt eller föreställningar när det kommer till barn. Dessa synsätt eller föreställningar utgör varandras dikotomier. Enligt det första synsättet, dionysisk, är barn i grund och botten att ses som onda och korrupta samt att de behöver tyglas och övervakas. Enligt det andra synsättet, apollonisk, är barn att ses som oskyldiga, obefläckade och i behov av omsorg och beskydd (Jenks, 1996). Enligt Green och Masson (2002) har

(21)

den apolloniska socialt konstruerade bilden av barn dominerat den senare delen av 1900-talet, trots att det kommit mer och mer forskning och uppgifter om att barn både kan vara offer och bli

utnyttjade likväl som de kan agera förövare och begå övergrepp gentemot andra. Mot denna bakgrund kan de upptäckter som skedde under 1990-talet där man började inse att även barn och unga begick sexualbrott tänkas vara problematiska i en kontext där barn och unga främst ses som oskyldiga och änglalika (Green & Masson, 2002). Att föreställa sig barn och unga som förövare kan alltså tänkas vara svårt i en kontext där barn och unga vanligtvis är konstruerade som oskyldiga individer. I allmänhet är dessutom sexualitet ett laddat ämne och i synnerhet barns sexualitet (Green

& Masson, 2002).

Barn är dock sexuella varelser och deras sexuella utveckling äger rum genom livscykeln och innefattar ett flertal aspekter. Bland annat utvecklas barn fysiologiskt, kognitivt och interpersonellt.

Därutöver utvecklas även deras könsidentitet samtidigt som de socialiseras in i samhället (Green &

Masson, 2002). Enligt Green och Masson (2002) är en del sexuella beteenden hos barn att betrakta som normala och barns kunskap om och beteende kring sex är avhängigt aspekter såsom ålder, klass och kön samtidigt som sociala och kulturella aspekter spelar in. Beteenden som kan tänkas bero på sexuella övergrepp, såsom överdrivet onanerande, översexualiserat beteende, stark nyfikenhet, kunskap om sex eller att barn rör sina könsorgan har visat sig vara förekommande även bland barn som inte varit med om övergrepp. Mot bakgrund av detta skriver Green och Masson (2002) att det kan finnas utmaningar för professionella som möter barn och unga att avgöra huruvida barns beteenden är att betrakta som utforskande, opassande eller som övergrepp.

Copingstrategier bland professionella

Att utgå från coping som teori kan, utifrån intervjupersonens berättelser, bidra till att synliggöra beteenden, sätt att handla och hur intervjupersonen hanterar påfrestande situationer. Lazarus och Folkman (1987) definierar coping som “constantly changing cognitive and behavioral efforts to manage external and/or internal demands that are appraised as taxing or exceeding the resources of a person.” (Lazarus & Folkman, 1987, s.141). Utifrån definitionen ovan har vi i denna studie utgått från att coping innebär att när en person ställs inför en situation som den inte har tillräckliga verktyg eller resurser för att klara av tvingas personen ta till copingstrategier för att hantera den uppkomna situationen. Det är i analysförfarandet av denna studies material som denna teori har kommit till användning. Att analysera vårt material med hjälp av denna teori kan, som tidigare nämnts, bidra till en djupare förståelse av de berättelser och upplevelser studiens informanter delar med sig av.

Lamothe et al. (2018) skriver att socialarbetare som arbetar med barnärenden hanterar påfrestande situationer på det sätt de kan, där vissa copingstrategier är positiva medan andra inte är det. Negativa copingstrategier kan ta sig uttryck i form av att socialarbetaren försöker kompensera (genom att jobba övertid, inte ta ut hela lunchrasten), sänka sina förväntningar kring vad som är möjligt för klienten att uppnå samt att undvika att ta ansvar på arbetsplatsen under stressiga förhållanden. Dessa copingstrategier kan vara givande i stunden men långsiktigt innebär de snarare ännu fler problem för socialarbetaren (Lamothe et al., 2018).

Enligt Collins (2007) är socialt stöd en av de viktigaste positiva copingstrategierna. Det sociala stödet kan delas in i två olika kategorier: formellt och informellt. Formellt stöd innefattar stöd från

(22)

chefer och handledare medan informellt stöd innefattar sådant stöd som kan komma från både arbetet och utanför arbetet, till exempel i form av familj och vänner. Även Lamothe et al. (2018) skriver att positiva copingstrategier bland professionella kan vara att vända sig till sin chef eller sina kollegor för stöd och hjälp. Att söka stöd kan enligt Collins (2007) innebära att efterfråga praktiska råd eller att få hjälp eller information från andra men stödet kan även innefatta moraliskt stöd, sympati eller förståelse. Collins (2007) skriver att när man pratar om tankar och känslor relaterade till stress underlättar det i förlängningen för socialarbetaren att hantera stressfyllda upplevelser eller situationer. Dessutom skriver Collins (2007) att stöd från kollegor är en skyddsfaktor när det kommer till stress och ohälsa för socialarbetare.

Multidisciplinärt samarbete mellan olika aktörer

Barn och unga som begår sexuella övergrepp blir i regel föremål för socialtjänst, likt beskrivet i tidigare avsnitt. Dock kan även andra aktörer vara aktuella i ärenden som rör målgruppen vilket förutsätter ett multidisciplinärt samarbete. Vi har i denna studie utgått från Nicholson, Artz, Armitage och Fagans (2000) resonemang om multidisciplinärt samarbete. Nicholson et. al. (2000) beskriver detta som ett samarbete mellan olika professioner och menar att multidisciplinärt

samarbete i barnavårdsärenden är nödvändigt då barn beskrivs som mångfacetterade. Ärenden som rör barn kan vara komplexa och behöver studeras utifrån flera olika kunskapsbaser och discipliner.

För att arbeta på ett fungerande multidisciplinärt sätt krävs det att samtliga teammedlemmar förstår sitt formella ansvar, handlingsutrymme och sin roll inom gruppen (Nicholson et. al, 2000). För förståelse av den egna rollen måste individer i samarbetsmiljön enligt Lowe och Herranen (1981) sträva efter förståelse och kunskap för andras roller och expertis.

Organisationer kan skapa utrymme i syfte att främja samarbete men Nicholson et.al (2000) menar att ett multidisciplinärt samarbete i praktiken i första hand ställer krav på individen. Det kräver

engagemang, kommunikation och tid, samt även acceptans för individuella skillnader. Samtidigt som Nicholson et.al (2000) poängterar betydelsen av det individuella engagemanget lyfts även vikten av ledarskap i ett multidisciplinärt samarbete. Problem som uppstår i ett multidisciplinärt samarbete beror i flera fall på bristfälligt ledarskap. Nicholson et.al (2000) betonar vikten av ett fungerande ledarskap och förklarar att ledarskapet bör syfta till att hjälpa de olika disciplinerna i sitt samarbete mot det gemensamma målet. Nicholson et.al (2000) redogör för ett antal faktorer som kan bidra till att underlätta i samarbetsprocessen, däribland lyfts möjlighet till formell- och informell kontakt, delat fysiskt utrymme och beslutfattande i samförstånd som viktiga delar i det multidisciplinära

samarbetet. Att i denna studie utgå från begreppet multidisciplinärt samarbete kan tillåta oss att synliggöra eventuella utmaningar som kan finnas för socialarbetare när det kommer till att samarbeta med andra professionella.

Sammanfattningsvis vill vi förtydliga att denna studies teoretiska utgångspunkter kommer att användas separat för att belysa olika delar av materialet i vår studie. Vår förhoppning är att dessa teoretiska utgångspunkter kan berika vår studie - då teori kan utgöra ett medel för att, precis som Padgett (2008) skriver, tydliggöra och begripliggöra materialet i ens studie.

(23)

Resultat och empirisk analys

I denna del kommer resultatet och analysen av det insamlade material att presenteras. Vi kommer i denna del förhålla oss empirinära och diskutera hur man kan se på studiens resultat främst utifrån våra teoretiska utgångspunkter, men även utifrån tidigare forskning i vissa fall. De citat vi valt ut är de mest beskrivande och centrala utifrån studiens syfte och frågeställningar. Genom den tematiska analysen har fyra huvudteman framträtt, där de tre första temana har ett antal underteman.

Huvudteman fungerar som ett paraply och inrymmer underteman, som liknar varandra och som av logiska skäl har sorterats in under ett och samma huvudtema. I syfte att tydliggöra våra temanoch underteman illustrerar vi dessa genom följande figur:

Erfarenheter av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp

Synen på barn och dess sexuella

utveckling

Svårigheter att prata om barn och unga som begått sexuella

övergrepp

Okunskap om barn och unga som begått sexuella övergrepp

Riskfaktorer hos barn och unga som

begått sexuella övergrepp

Olika sätt att hantera påfrestningar

Handledning Kollegialt stöd Egna sätt att hantera påfrestningar

Samarbete med andra aktörer

Samarbete med polisen Samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin

Insatser

(24)

Inledningsvis kommer vi behandla temat “erfarenheter av att arbeta medbarn och unga som begått sexuella övergrepp” och dess fyra underteman. Därefter kommer temat “olika sätt att hantera påfrestningar” och dess tre underteman att avhandlas. Sedan kommer vi att redogöra för temat

“samarbete med andra aktörer” och dess två underteman. Avslutningsvis kommer vi gå igenom temat

“insatser”.

Erfarenheter av att arbeta med barn och unga som begått sexuella övergrepp

Resultatet från vår studie visar att socialarbetare som arbetar med barn och unga som begått

sexualbrott ställs inför en rad olika utmaningar. Även om dessa utmaningar kan vara vitt skilda, har vi i denna studie valt att fokusera på erfarenheter och upplevelser kopplat till att det är just barn och unga som begått sexuella övergrepp och hur det kan vara en utmaning för socialarbetare på olika sätt.

Detta tema består av fyra underteman och vi kommer redogöra för dem i följande ordning: “synen på barn och dess sexuella utveckling”, “svårigheter att prata om barn och unga som begått sexuella övergrepp”, “okunskap om barn och unga som begått sexuella övergrepp” och “riskfaktorer hos barn och unga som begått sexuella övergrepp”.

Synen på barn och dess sexuella utveckling

I vårt material har det framkommit att det inte är helt lätt att förhålla sig till barn och dess sexualitet.

Detta uttrycks i följande citat:

För det är ju en naturlig del av oss. Vi har ju… man kan ju se på pyttesmå bebisar som sitter i ja men i bilstol… Att dom kan sitta och gnida sig lite. Och det är ju inte för att dom liksom sexuellt njuter utan för att

det kändes lite skönt och endel sitter och drar sig i öronsnibben liksom… Det är en sån naturlig del av oss ehm, och så är det något som vi absolut inte ska prata om. Och så ska alla bara förstå och lära sig själva, så

blir det som de blir.” - Britt

Att nu när det kommer in anmälningar när är…Amen det kan vara små barn som har gjort sexuella saker mot någon. Jamen vi har det är, vad är normalt om man tänker barns utveckling. Vad är normalt, jag menar barn är nyfikna på sex och sexualitet. Ja men man jämför och dra drar ner byxorna på sig själv så tittar man

på andra och så jämför man. Men jag tänker, när går gränsen för att man ska vara oroliga?” - Catja

Britt och Catja uttrycker att vissa beteenden kan vara naturliga för barn och att det är en del av deras normala utveckling och att det därmed kan vara svårt att avgöra vad som är normalt och inte. Genom att läsa Britt och Catjas redogörelser mot bakgrund av det Jenks (1996) skriver angående det apolloniska och dionysiska synsättet på barn, som handlar om hur barn socialt konstrueras, blir det tydligt att Britt och Catja sätter fingret på något centralt i Jenks resonemang. Svårigheten som Britt och Catja lyfter, alltså att avgöra vilka beteenden som är normala eller inte då vissa beteenden tillhör barns naturliga utveckling, är något som vår teoretiska utgångspunkt även nämner. Green och Masson (2002) skriver nämligen i relation till Jenks (1996)

resonemang att när det kommer till den sexuella utvecklingen hos barn så kan det finnas utmaningar för professionella som möter barn och unga att avgöra huruvida barnets beteenden är att betrakta som

utforskande, opassande eller som övergrepp. Barns sexualitet utvecklas under livets lopp och en del sexuella beteenden hos barn är att betrakta som normala. Dessutom menar Green och Masson (2002) att barns kunskap

References

Related documents

Vi menar att det finns forskning kring NPMs konsekvenser (som kommer presenteras nedan), men att dessa ofta rör kostnader, påverkan på socialarbetaren, arbetsbörda och

Dessa familjer behöver bli förstådda för att kunna hjälpa de på ett bra sätt, vilket bör vara en självklarhet i relation till det sociala arbetet med barn och familjer..

Stephens (2002) visar det att personalen inom polisväsendet inte har fått någon utbildning om transpersoner och att detta var ett hinder för dem när de skulle bemöta transpersoner

Per talar om att han tror att det finns en rädsla och okunskap om flickor som begår sexuella övergrepp bland vissa professionella behandlare, vidare beskriver han även att det

I studien gjordes ett antagande om att socialarbetare upplevde högre grad av utbrändhet och hade större benägenhet att lämna arbetsplatsen om arbetsmomenten bidrog till en hög grad

Min hypotes är att pedofi ler upplever betydande utbytbar- het mellan pojkar och fl ickor som partners, och därmed att tillgången till barn av respektive kön är av

Vi vet också att det finns ”eldsjälar” inom socialt arbete som är motiverade och brinner för sitt arbete och vi har därav valt att studera fenomenet återhämtning som vi

Syftet med detta arbete var att öka förståelsen för hur personer som har begått sexuella övergrepp upplever och påverkas av skam- och skuldkänslor kopplade till