Begränsningar och förslag på förbättringar
Storstadsregionernas program för skydd av
värdefull tätortsnära natur
Begränsningar och förslag på förbättringar
Text: Märta Berg Layout: Ingela Espmark
Sammanfattning 1
Skydd av tätortsnära natur 2
Regeringsuppdrag till länsstyrelserna 2
Geografiska avgränsningar 2
Programmens status, tidsplan och genomförande 2
Remissvar 2
Bakgrund till regeringsuppdraget enligt programmen 3
Naturskyddsföreningens undersökning 5
Insamling av information 5
Svarsfrekvens 5
Resultat av undersökningen:
Begränsningar och förslag på förbättringar 6
1. Programmen är ej heltäckande 6
Förslag på förbättringar 7
2. Tidsplanen följs ej i alla kommuner 7
Förslag på förbättringar 8
3. Brist på resurser 8
Förslag på förbättringar 9
4. Brist på samverkan 10
Förslag på förbättringar 10
Naturskyddsföreningens arbete med programmen 12
Programmen måste uppmärksammas ytterligare 13
År 2002 beslutade regeringen att ge länsstyrelserna i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län i upp
drag att ta fram var sitt program för hur de mest värdefulla tätortsnära områdena för friluftsliv och naturvård skulle ges varaktigt skydd och förvaltning. Naturskyddsföreningen anser att programmen inte är tillräckliga för att skapa ett hållbart bevarande av den värdefulla tätortsnära naturen.
Denna rapport beskriver ett antal begränsningar som finns i arbetet med programmen. Dessa begränsningar har inne
burit att länsstyrelserna bedömer att tidsplanen för genom
förandet av programmen inte kommer att hållas, varken i Stockholms, Västra Götalands eller Skåne län.
En grundläggande begränsning är att man inte tagit fram ett heltäckande underlag för identifiering av regionernas mest värdefulla tätortsnära naturområden. En annan be
gränsning är att tillräckliga resurser inte ges för att läns
styrelser och kommuner ska kunna arbeta effektivt med programmen. Detta har inneburit att många kommuner inte följer programmens tidsplaner. En del kommuner ser inte längre programmet som ett politiskt uppdrag, bland annat med hänvisning till att det togs fram under förra mandatperioden. Enligt Miljödepartementet är detta emel
lertid en felbedömning – regeringsuppdraget ligger fortfa
rande fast. Detta är enligt Natur skyddsföreningens uppfatt
ning en djupt oroväckande inställning till de enda övergripande program som idag finns för skydd av natur i våra storstadsregioner. Många av de begränsningar som nämns i rapporten var tydliga redan vid framtagandet av programmen, och diskuteras även i dess texter. Natur
skyddsföreningen anser att det är en stor brist att man inte vid tidpunkten för framtagandet beslutade att ta fram mer genomarbetade program.
Alla kommuner måste ta sitt ansvar för att deras invå
nare ska ha tillgång till natur av hög kvalitet. Intresse finns på länsstyrelserna och i många kommuner för att arbeta mer aktivt med programmen. Denna rapport ger ett antal förslag på åtgärder som bör genomföras för att arbetet med skydd av tätortsnära natur ska bli effektivt och hållbart. I och med den höga exploateringstakten i våra tre storstadsregioner vill Naturskyddsföreningen med dessa förslag underlätta och skynda på det fortsatta arbetet med programmen.
Föreningen hoppas att program för skydd av värdefull tät
ortsnära natur utvecklas även i övriga län. Den värdefulla tätortsnära naturen måste bevaras, för växternas, djurens och människans skull.
Sammanfattning
Regeringsuppdrag till länsstyrelserna
Regeringen beslutade den 27 juni 2002 att ge länsstyrel
serna i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län i uppdrag att ta fram var sitt program om varaktigt skydd och förvaltning av de mest värdefulla tätortsnära områdena för friluftsliv och naturvård i respektive län. Detta skulle ske utifrån befintlig kunskap. I uppdraget angavs att läns
styrelserna skulle samråda med berörda myndigheter och ge företrädare för miljöorganisationer och andra berörda möjlighet att delta i arbetet. Programmen skulle redovisa vilka områden i respektive storstadsregion som omfattas, ansvarsfördelning mellan staten och berörda kommuner beträffande säkerställande och förvaltning av respektive område samt tidsplan för genomförande. Regeringen angav att den integrering av naturvård, friluftsliv och kulturmil
jövård som tas upp i skrivelsen om en samlad naturvårds
politik (2001/02:173) skulle vara en utgångspunkt för ge
nomförandet av uppdragen. Programmen skulle vara förankrade hos berörda kommuner.
Länsstyrelserna i de tre länen genomförde uppdraget med hjälp av olika aktörer i regionerna, exempelvis kommuner, landsting, markägare, Skogsvårdsstyrelsen, intresseorga
nisationer med flera. Programmens förslag diskuterades med berörda kommuner och många kommuner bistod med underlagsmaterial. De föreslagna programmen skickades ut på remiss till bland andra kommuner, myndigheter, re
gionala organ och intresseorganisationer.
Under arbetets gång skedde en viss samverkan mellan de tre storstadslänen. Ett gemensamt informations och dis
kussionsmöte anordnades i januari 2003, där även företrä
dare för Naturvårdsverket och Miljödepartementet med
verkade.
Geografiska avgränsningar
Programmen behandlar främst medelstora till större na
turområden.
Stockholms län: Aldrig långt till naturen
Programmet omfattar alla kommuner i Stockholms län
utom Norrtälje, Nynäshamn och Nykvarn. Avgränsningen innebär att programmet behandlar det område som sträck
er sig ut till omkring 30 kilometer från Stockholms cen
trum. Programmet innehåller förslag till 71 nya reservat.
Västra Götalands län: Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen
Programmet omfattar kommunerna Ale, Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Mölndal, Partille, Stenungsund, Tjörn, Öckerö och Kungsbacka.
Avgränsningen innebär att naturområden inom ett avstånd på 46 mil från Göteborgs stad innefattas. Programmet innehåller förslag till 40 nya reservat.
Skåne län: Närmare till naturen i Skåne
Programmet omfattar hela Skåne och innehåller förslag till 132 nya reservat.
Programmens status, tidsplan och genomförande Programmen utgör ett underlag för arbete med reservats
skydd av naturområden men är inte formellt bindande för stat, kommuner eller andra aktörer.
Programmen för Stockholms län och Skåne län omfattar en tidsperiod av tio år, det vill säga perioden 20042013.
Denna period är uppdelad på period 1 (20042006) och pe
riod 2 (2007 2013). Genomförandetiden för programmet i Västra Götaland utgör sju år, 20042010. Där har genom
förandet fördelats på period 1 (20042006) och period 2 (20072010).
För varje område anger programmen vem som står för genomförandet, antingen länsstyrelse eller kommun. Det innebär att antingen länsstyrelse eller kommun har tagit på sig rollen att genomföra skyddet. När det gäller vissa områ
den har varken länsstyrelse eller kommun kunnat ta ställ
ning till frågan om skydd. Sådana områden har i vissa fall angivits som utredningsområden, där frågan om skydd yt
terligare ska utredas.
Remissvar
Ett stort antal remissvar skickades in. Generellt kan sägas
Skydd av tätortsnära natur
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
att kommunerna, myndigheterna, regionala företrädare, större offentliga markägare och intresseorganisationer var positiva till program och föreslagna områden. De enskilda markägare som yttrade sig var negativa till reservat även om många sympatiserade med tanken att bevara grönområden.
Flera miljö och friluftsorganisationer såg programmen som ett första steg i bevarandet av den regionala grönstruk
turen och efterlyste både fler naturområden i programmen och fler åtgärder för ett effektivt arbete med programmen.
Bakgrund till regeringsuppdraget enligt programmen En samlad naturvårdspolitik
Bakgrunden till uppdraget finns bland annat i den skri
velse, En samlad naturvårdspolitik, som regeringen våren 2002 överlämnade till riksdagen och där frågor om kom
munal naturvård och tätortsnära natur lyfts fram.
Regeringen pekar i skrivelsen på att allt fler människor bor i tätorter och städer, vilket innebär att naturen nära tätorter får en allt större betydelse. Inte minst i storstadsregionerna gör det starka trycket från exploateringsintressen att de mark och vattenområden som är viktiga för friluftsliv och naturvård bör ges ett långsiktigt skydd, främst som natur
reservat. Regeringsskrivelsen betonar att det är lika viktigt att långsiktigt reservera mark och vatten för friluftsliv och biologisk mångfald som att reservera mark för till exempel vägar, järnvägar, bostäder och arbetsplatser.
I regeringens uppdrag påpekas också att många männis
kor önskar kortare avstånd helst gångavstånd till när
maste friluftsskog, och att många olika föreningar och in
tressegrupper är beroende av tillgång till tätortsnära natur för sina aktiviteter.
Miljömål
Av betydelse för uppdraget är också ställningstaganden som gjorts i flera av miljökvalitetsmålen. I miljömålet God be- byggd miljö anges att städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö. I tillhö
rande delmål 1 slås fast att fysisk planering och samhälls
byggande skall grundas på program och strategier för hur grön och vattenområden i tätorter och tätortsnära områ
den skall bevaras och utvecklas och andelen hårdgjord yta inte ökas.
Miljömålet Levande skogar anger att skogens och skogs
markens värde för biologisk produktion skall skyddas sam
tidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kultur
miljövärden och sociala värden värnas. Det innebär bland annat att skogens betydelse för naturupplevelser och fri
luftsliv ska tas till vara.
Miljömålet Ett rikt odlingslandskap anger att odlingsland
skapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produk
tion och livsmedelsproduktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks. Odlingslandskapets natur och kulturmiljövär
den är viktiga upplevelsevärden för friluftslivet och ska vär
nas.
Miljömålet Levande sjöar och vattendrag har stor bety
delse för friluftsliv och naturvård. Naturlig reproduktions
förmåga, biologisk mångfald, kulturmiljövärden samt land
skapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall bevaras samtidigt som förutsättningar för friluftslivet vär
nas.
Miljömålet Ett rikt växt- och djurliv anger att den biolo
giska mångfalden skall bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt och att människor skall ha tillgång till en god natur och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.
Folkhälsoaspekter
Undersökningar av hälsoläget hos befolkningen visar att arbets, boende och fritidsmiljön har mycket stor bety
delse för hälsoläget. Forskning visar att vistelse i naturen ger en minskning av fysiska och psykiska besvär, minskad stress, ökad koncentrationsförmåga och mindre behov av läkemedel vid sjukdom. Det finns tydliga samband på att stressnivån minskar med längden på ett besök i exempelvis
lövskogar. Undersökningar visar även att vistelse i naturen har stor betydelse för barns motoriska utveckling och hälsa.
Fysisk inaktivitet är idag en av de största hälsoriskerna.
Forskning visar att närmiljön har en avgörande betydelse för om man är fysiskt aktiv, vistas ute och bedriver frilufts
liv. Närhet till grönområden och natur kan därmed sägas vara direkt positivt för hälsan.
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
Naturskyddsföreningens undersökning
De tre storstadsregionernas program för skydd av värdefull tätortsnära natur har idag (2008) funnits i cirka fem år.
Syftet med denna rapport är att på en översiktlig nivå visa de begränsningar som finns i arbetet med programmen samt ge förslag på förbättringar. Naturskyddsföreningen vill med rapporten underlätta och skynda på det fortsatta arbetet med programmen. Syftet är också att öka medve
tenheten kring dessa program hos föreningens kretsar och länsförbund och inspirera till fortsatta påtryckningar för ett effektivt genomförande.
Insamling av information
Följande kontakter har tagits för att samla information till rapporten:
• Telefonsamtal till ansvariga tjänstemän på berörda länsstyrelser.
• E-post med frågor till tjänstemän på berörda kommu
ner.
• E-post med frågor till tjänstemän på berörda skogssty
relsedistrikt.
• E-post med frågor till berörda Natur skydds- föreningskretsar och länsförbund. Ett fåtal kretsar kunde inte nås. En längre intervju med ordföranden i Naturskyddsföreningen i Stockholms län.
• E-post med påminnelse till kommuner och kretsar/
länsförbund ett par veckor efter det första utskicket.
Ovanstående kontakter kommer i det följande att benämnas respondenter.
Övriga källor som använts är de tre programmen (Aldrig långt till naturen i Stockholms län, Den tätortsnära naturen i Göteborgsregionen i Västra Götalands län och Närmare till naturen i Skåne i Skåne län), länsstyrelsernas lägesrapporter samt ett antal remissvar.
Svarsfrekvens
• Alla länsstyrelser (3 st) och skogsstyrelsedistrikt (4 st) har svarat.
• Av kommunerna har 49 av 69 (71 procent) svarat.
Stockholmsregionen: Svar från 16 av 23 kommuner Göteborgsregionen: Svar från 12 av 13 kommuner Skåne: Svar från 21 av 33 kommuner
• Av Naturskyddsföreningens berörda länsförbund har tre av fyra svarat.
• Av Naturskyddsföreningens kretsar har 27 av 62 (44 procent) svarat.
Stockholmsregionen: Svar från 13 av 24 kretsar Göteborgsregionen: Svar från 3 av 13 kretsar Skåne: Svar från 11 av 29 kretsar
Det kommer att innebära en väsentlig ökning av andelen skyddad natur i storstadsregionerna om de tre programmen genomförs i sin helhet. Naturskyddsföreningen anser emel
lertid att programmen har ett antal begränsningar som bör uppmärksammas. Redan vid utformningen av programmen observerades en hel del begränsningar, men några vidare åtgärder för att komma tillrätta med dessa har inte genom
förts. Nedan följer en beskrivning av programmens be
gränsningar och förslag på förbättringar.
1. Programmen är ej heltäckande
Länsstyrelserna framför att det finns många områden som har höga värden för naturvård, kulturmiljövård och frilufts
liv som inte ingår i programmen men där ett bevarande är angeläget. Orsakerna till att dessa områden ej ingår är flera.
Programmen utarbetades enligt regeringsuppdraget utifrån befintliga dokument. Detta fick till följd att urvalet av om
råden i programmen bygger i huvudsak på ställningstagan
den som redan gjorts i exempelvis översiktsplaner, natur
vårdsprogram, biotopinventeringar och befintliga reservatsärenden. Inga nya övergripande utredningar ge
nomfördes, vilket begränsade möjligheterna att sätta pro
grammen i relation till regionernas behov som helhet.
Exempelvis saknades uppgifter på hur tillgången och till
gängligheten till naturområden skiljde sig i regionernas olika delar liksom uppgifter om hur olika områden nyttja
des av olika människor.
Några beräkningar över tid hade heller inte gjorts i regio
nerna, vilket kan ha betydelse i dessa sammanhang. En skogsbacke som idag inte har några höga värden kan på lång sikt, beroende på skötsel, få ett stort värde. Allmänt sett är behovet av att restaurera natur, liksom att lämna mindre värdefulla områden för fri utveckling, stort eftersom de värdefulla miljöer som finns kvar i Sverige idag inte räcker för att säkerställa en bevarad biologisk mångfald i framti
den.
Naturskyddsföreningens uppfattning är att den bedöm
ning som gjordes i programmen över vilka områden som
var mest värdefulla och i störst behov av skydd inte grun
dades på tillräckliga underlag. Detta har inneburit att pro
grammen inte är heltäckande.
Ytterligare en anledning till att programmen inte är hel
täckande och inte pekar ut de mest värdefulla tätortsnära naturområdena är att länsstyrelserna efter diskussioner med kommuner och markägare tog bort många områden som fanns med i de ursprungliga programförslagen.
Naturskyddsföreningen i Bohuslän berättar hur utarbetan
det av programmet i Göteborgsregionen gick till:
Länsstyrelsens första sammanställning i Västra Götaland redovisade 200 värdefulla naturområden lämpliga att ingå i programmet. Sammanställningen byggde på inkomna förslag och områden som fanns redovisade i olika invente
ringar, översiktsplaner, naturvårdsplaner med mera. Genom en särskild bristanalys utförd av länsstyrelsen och i samråd med kommunerna föreslogs 120 av dessa som särskilt skyddsvärda och lämpliga att ingå i programmet. Efter kri
tik från främst skogsbruks och markägarintressen skars förslaget ned till 60 områden, vilka sedan ingick i det förslag till program som i juni 2003 sändes ut på remiss. Även re
missförslaget utsattes för stark kritik från skogsbruks och markägarintressen. Flera kommuner tog intryck av kritiken och redovisade i sina remissvar en negativ inställning.
Länsstyrelsen strök ytterligare 20 av förslagets områden. Av de i bristanalysen först föreslagna 120 områdena återstod endast 40 områden i programmet. Enligt Natur
skyddsföreningen i Bohuslän kan inte dessa 40 områden, i och för sig skyddsvärda, anses vara de mest skyddsvärda i regionen och de kan inte heller representera en sammanhål
len grönstruktur. De avspeglar istället de olika kommuner
nas inställning och utgör det som blivit över efter det att markägar och skogsbruksintressen fått sina önskemål till
godosedda.
Naturskyddsföreningens länsförbund i Skåne anser att ett stort problem med Skånes program är att man vid fram
tagandet valde att räkna hela länet som tätortsnära. Det innebar att alltför få av programmets områden ligger i di
Resultat av undersökningen:
Begränsningar och förslag på förbättringar
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
rekt anslutning till tätorterna. Ett område som ligger en timmes bilresa bort kan knappast ses som ”nära”, och läns
förbundet frågar sig vad syftet är med att avsätta områden för rekreation en timme bort, när de flesta vill ha gångav
stånd till ett rekreationsområde. Därmed representerar inte Skånes program de mest skyddsvärda tätortsnära naturom
rådena i Skåne, och ett nytt reviderat förslag som fokuserar på det som uppdraget avsåg bör därför tas fram.
Naturskyddsföreningen i Stockholms län anser att pro
grammet överlag är mycket bra, men konstaterar också att även om alla föreslagna reservat bildas, kommer nära 50 procent av de så kallade värdekärnorna och 65 procent av den regionala grönstrukturen inom 30 km från Stockholms regioncentrum ändå att sakna lagligt skydd. (En värde
kärna är ett område som av länsstyrelse och skogsstyrelse bedömts ha stor betydelse för flora och fauna.)
Naturskyddsföreningen, och även respondenter i ett par kommuner, anser att programmens valda inriktning på enbart medelstora och större områden är en begränsning.
Flera kommuner gav vid framtagandet förslag på områden som inte togs med i programmen. Enligt regeringsuppdra
get ska de mest värdefulla områdena skyddas, och för många människor är det de mindre områdena som är av störst be
tydelse eftersom de ofta ligger närmast bostaden. Det är också många gånger de mindre områdena som är hotade av exploatering. Länsstyrelsen skriver i programmen att riktigt små områden inte lämpar sig för ett program på regional nivå. Naturskyddsföreningen anser emellertid att det är nödvändigt att även inkludera mindre områden i en över
gripande planering över ett läns mest värdefulla naturom
råden, eftersom de annars ofta får ge vika för olika exploa
teringsintressen.
Förslag på förbättringar
• En heltäckande bristanalys bör genomföras för att fast
slå vilka ytterligare områden som behöver skydd samt i vilka områden natur bör återskapas eller restaureras.
En första åtgärd bör vara att ge de så kallade utrednings
områdena i programmen ett fullgott skydd och att in
kludera de områden som togs bort efter remissrundor
na.
• Många kommuners områden med natur- och kultur
miljövärden är förhållandevis väl dokumenterade och en del naturområdens sociala värden håller på att kart
läggas. Detta arbete behöver emellertid utvecklas för att skapa en helhetssyn över regionernas grönstruktu
rer. Utredningar bör genomföras vad gäller människors behov och nyttjande av samt tillgång till tätortsnära natur. Detta innebär en heltäckande kartläggning över den tätortsnära naturen i regionerna, som kan under
lätta vid planering av både lokal och regional grön
struktur.
• Oklarhet råder i vissa kommuner kring hur program
mens områden ska behandlas i förhållande till områden med höga bevarandevärden som inte ingår i program
met. Om ovanstående kartläggning över den tätortsnä
ra naturen genomförs försvinner denna oklarhet.
• Mindre naturområden, stråk, beträdor och liknande måste kartläggas och skyddas vid behov. Dessa är ofta nödvändiga för att binda ihop den natur som finns till sammanhängande områden.
2. Tidsplanen följs ej i alla kommuner
Programmen bygger på att antingen länsstyrelser eller kom
muner avser att skydda områden som reservat. Idag kan konstateras att ingen av länsstyrelserna bedömer att den tidsplan man satt upp för genomförande av programmen kommer att följas. Länsstyrelsen i Stockholms län uppskat
tar att 4050 av programmets 71 föreslagna reservat kan vara beslutade vid programmets sluttidpunkt 2013. Idag är 21 reservat bildade. Länsstyrelsen i Västra Götaland bedömer att ett trettiotal av programmets 40 områden är beslutade naturreservat 2010. Idag är två reservat bildade.
Länsstyrelsen i Skåne bedömer att det inte är möjligt att genomföra reservatsbildning för programmets utpekade områden inom tidsplanen. Inga antal anges, men av 82 000
hektar utpekade i programmet har hittills knappt 1 020 hektar skyddats i reservat. Man avser att ta fram en genom
förandeplan för det fortsatta arbetet med programmet och för hur rutinen för uppföljningen av arbetet ska se ut.
Flera kommuner brister i arbetet med programmen.
Minst nio kommuner svarar att de inte arbetar alls med programmet och minst 15 kommuner svarar att de inte följer tidsplanen. Orsaker som nämns är brist på ekono
miska och personella resurser, att pengar inte avsatts i bud
geten, att projekt försenats på grund av överklaganden och markförhandlingar eller att politikerna inte prioriterar denna fråga, vilket innebär att det inte finns tid avsatt till att arbeta med programmets områden. Det har anförts från en del kommuner att programmet saknar relevans och att man inte längre ser det som ett politiskt uppdrag, bland annat med hänvisning till att det togs fram under förra mandatperioden. Enligt Miljödepartementet är detta emel
lertid en felbedömning – regeringsuppdraget ligger fortfa
rande fast. Några kommuner skriver att programmet inte följs på grund av politiska beslut som innebär att man ex
ploaterar områden som finns med i programmen. Ett par kommuner kan inte svara eftersom skydd av deras områden infaller under period 2.
Regeringsuppdraget gavs den 27 juni 2002 och skulle redovisas till regeringen den 1 november 2003. Detta inne
bar att länsstyrelserna hade relativt kort om tid att arbeta fram programmen. Det fanns inte tid till att kontakta alla berörda markägare, vilket enligt många respondenter inne
bar att programmens innehåll aldrig förankrades tillräck
ligt. Flera kommuner och särskilt många privata markä
gare ställde sig därför inte bakom de program som länsstyrelsen tog fram. Några ville inte skydda berörda om
råden överhuvudtaget, andra tyckte att tiden var för kort i förhållande till det antal områden som föreslogs skyddas.
En del privata markägare menade också att de aldrig haft för avsikt att exploatera marken, men ville istället för natur
reservat upprätta en överenskommelse om att inte exploa
tera marken i framtiden.
Många kommuner arbetar emellertid på ett bra sätt med programmen. De använder programmen som planerings
underlag på samma sätt som de använder exempelvis grön
strukturplaner, naturvårdsplaner och översiktsplaner. Några kommuner arbetar även med andra områden än de som finns med i programmen. Flera kommuner anser att pro
grammen bör revideras på grund av att de inte kan genom
föras inom utsatt tid och ett par menar att programmen bör uppdateras eftersom de naturområden de arbetar med inte finns med i programmet. Flera menar också att staten bör ta ett huvudansvar för skyddet i exempelvis områden som är av riksintresse för naturvård och där marken är privatägd.
Förslag på förbättringar
• Det är nödvändigt att kommunerna tar sitt ansvar för skydd av den tätortsnära naturen och att förutsättning
arna för ett både övergripande och detaljerat arbete på förvaltningsnivå förbättras. Det kräver en tydlig led
ning och organisation kring programmen.
• Länsstyrelserna bör arbeta mer med att förankra pro
grammen i kommunerna. Engagemanget för program
men måste öka, särskilt på den beslutsfattande nivån.
• En revidering av programmen bör genomföras i den meningen att ytterligare områden bör läggas till, se under rubriken Programmen är ej heltäckande.
• Ytterligare resurser (såväl kommunala som statliga) måste till för att tidsplanen ska nås, se under rubriken Brist på resurser.
3. Brist på resurser
Hur programmens nya reservat ska finansieras tas inte upp i programmen. Det var enligt länsstyrelserna inte möjligt att utreda detta inom ramen för uppdraget.
Även om befintliga naturreservat överlag sköts på ett bra och kvalificerat sätt framgår tydligt av många remissvar att resurserna för skötseln behöver öka. Ökade statsbidrag för ersättning till markägare och inköp av mark, när ytterligare områden ska skyddas i linje med programmen, är en förut
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
sättning för att kommunerna skall åta sig ansvaret för skydd av mer natur. Enligt respondenterna på länsstyrelserna finns idag tillräckligt med statsbidrag inom ramen för anslaget till biologisk mångfald. Flera av programmens områden har emellertid värden främst för friluftsliv och rekreation.
Eftersom biologisk mångfald prioriteras i medelstilldelning
en är det sannolikt ändå så att tillräckliga resurser inte finns för att skydda områden för friluftsliv och rekreation.
Dessutom har regeringen föreslagit sänkta anslag för kom
mande år, vilket gör situationen än mer problematisk.
Många områden i programmen är redan kommunalt ägda vilket innebär att statsbidrag för inköp eller ersättningar normalt inte kan ges. Här har den statliga satsningen på kommunala och lokala naturvårdsprojekt (LONA) som genomfördes 20042006 haft stor betydelse. Denna satsning på knappt 300 miljoner kronor innebar att länsstyrelsen genom bidrag till lokal och kommunal naturvård hade möj
lighet att stötta kommunerna i exempelvis reservatsproces
ser. Både länsstyrelser och många kommuner menar att bidraget för lokal och kommunal naturvård har varit en förutsättning för att arbetet med programmen har kommit igång i många kommuner.
Kommuner
Eftersom förutsättningarna för finansieringen var oklara ännu under remisstiden, ville många kommuner inte åta sig ansvaret för genomförandet av skydd. Detta är ytterligare en anledning till varför vissa kommuner inte arbetar aktivt med programmen.
Hur reservatsprocessen ska finansieras är emellertid en avgörande fråga för att lyckas med genomförandet av pro
grammen och för att skydda värdefull tätortsnära natur.
Några kommuner anser att arbetet med programmet går bra, men många tar upp bristen på resurser, både ekono
miska och personella. Det tar tid att bilda naturreservat även om det är kommunägd mark. För många kommuner är det också en ny uppgift med en komplicerad process, vilket kräver nya kunskaper. Flera kommuner påtalar bristen på
biologisk och ekologisk kompetens och anser inte att natur
vårdsarbetet i kommunen är effektivt organiserat. I små kommuner är det mycket svårt att hinna med att bilda egna naturreservat och därefter ta hand om det kontinuerliga arbetet med skötselfrågor, tillsyn, dispenser, etc. Ofta finns bara en eller kanske i bästa fall ett par personer med natur
vårdsutbildning i en kommun, och deras kompetens efter
frågas vid många olika sorters arbete i kommunerna. Flera kommuner pekar också på problemet att medel och resurser för genomförande skall fördelas på många olika intresse
sfärer. De menar att reservatsbildning av rekreationsytor i tätortsmiljö står sig slätt i jämförelse med de olika exploa
teringsintressen som kommunerna driver.
Länstyrelser
Enligt länsstyrelserna är brist på personalresurser ett pro
blem som försämrar möjligheterna att arbeta effektivt med programmen. Det finns ingen specifik organisation kring programmens genomförande, även om en anställd på varje länsstyrelse har frågan på sitt bord. Länsstyrelsernas resur
ser för genomförandet ser lite olika ut i de tre länen. I Stockholm har en nedskärning på resurser till naturvård skett under 20072008. Detta innebär att arbetet med pro
grammet kommer att prioriteras ned. Länsstyrelsen i Skåne har emellertid fått mer resurser, men konstaterar att man ändå inte kommer att kunna följa programmets tidsplan.
Enligt länsstyrelsen i Västra Götaland finns tillräckligt med resurser, även om ytterligare resurser skulle innebära att arbetet med programmet skulle bli mer effektivt.
Länsstyrelserna menar också att det är svårt att prioritera arbete med programmen eftersom arbetsbelastningen redan är hög i arbetet med andra naturvårdsfrågor, till exempel Natura 2000, skydd av våtmarker, marina miljöer, sjöar och vattendrag.
Förslag på förbättringar
• En utredning bör genomföras för att undersöka vilka resurser som krävs för att programmen ska kunna ge
nomföras inom uppsatt tidsram. Denna utredning bör även innehålla en ekonomisk prognos för skydd av all värdefull tätortsnära natur, inte endast de områden som tas upp i programmen.
• Ytterligare en statlig satsning på lokala naturvårdspro
jekt (LONA) bör göras för att ge stöd till det fortsatta naturvårdsarbetet i kommunerna och inte minst för att genomförandet av programmen för skydd av tätortsnä
ra natur ska vara möjligt.
• Kunskapen måste öka i kommunerna om frågor kring reservatsbildning och den tätortsnära naturens bety
delse för exempelvis folkhälsa, biologisk mångfald, eko
systemtjänster och landskapsbild. Detta gäller hos både tjänstemän och politiker. Den handbok för reservats
bildning som Naturvårdsverket gett ut är en bra start men långt ifrån tillräcklig. Utbildning av både politiker och tjänstemän kring frågor om hållbar grönstruktur
planering och skötsel bör genomföras. Tjänstemän behöver också många gånger diskutera mer med er
farna reservatshandläggare på länsstyrelsen för att kunna göra rätt avvägningar vid fastställandet av ex
empelvis föreskrifter och skötselmål för reservat. Ett forum på Internet bör utvecklas, där kommuner kan ställa frågor och få svar från sakkunniga.
• För att förbättra kunskapsutbytet bör organisationen kring programmen förbättras, exempelvis bör samver
kan både mellan länsstyrelser och mellan länsstyrelser och kommuner öka, se under rubriken Brist på samver- kan.
4. Brist på samverkan
Frågorna kring den tätortsnära naturen berör många olika aktörer, både myndigheter, markägare, intresseorganisa
tioner och allmänhet. Anspråken på den tätortsnära natu
ren är många. Flera kommuner nämner att arbetet med grönstruktur och exploateringsplanering inte integreras i förvaltningsarbetet på kommunerna. Idag drivs exploate
ringsfrågorna för långt innan tjänstemän som arbetar med
grönstruktur och miljöfrågor får möjlighet att påverka. De som arbetar med grönstrukturfrågor ställs ofta inför full
bordat faktum om exploatering.
Enligt programmen är länsstyrelsens roll att vara sam
ordnande, pådrivande och behjälplig med vägledning i re
servatsbildningsprocessen. Kontakten mellan kommuner och länsstyrelser verkar enligt respondenterna vara någor
lunda god, även om några kommuner anser att dialogen bör förbättras. Ett par kommuner har inte någon kontakt alls med andra myndigheter. Enligt de flesta kommuner är läns
styrelsen behjälplig och rådgivande, men inte pådrivande.
Kontakten handlar främst om förvaltning och skötsel av naturreservat. Samverkan mellan kommuner kring en ge
mensam planering av den sammanhängande grönstruktu
ren finns endast på ett fåtal ställen.
Kommunernas kontakt med andra myndigheter utöver länsstyrelsen, exempelvis Skogsstyrelsen och Riks
antikvarieämbetet, verkar ofta mer tillfällig. Kontakten med Skogsstyrelsen gäller skötsel av skog och de skyddsfor
mer som Skogsstyrelsen har ansvar för, exempelvis biotop
skyddsområden och naturvårdsavtal. Kontakten mellan länsstyrelser och skogsstyrelser varierar mellan de olika länen. Samverkan bör emellertid öka när det gäller plane
ring för skydd och skötsel av den tätortsnära skogen.
Samverkan mellan myndigheter, organisationer och all
mänhet är i allmänhet bristfällig, även om den fungerar någorlunda bra i ett fåtal kommuner. Bristande samarbete mellan de aktörer som har intressen i den tätortsnära natu
ren innebär att kunskap som finns inte nyttjas och att sköt
sel och förvaltning blir svår att organisera på ett hållbart sätt. Det kan leda till ogenomtänkt exploatering och frag
mentering av naturområden och därmed minskade biolo
giska, sociala och kulturella värden.
Förslag på förbättringar
• Samarbetet och kunskapsutbytet mellan olika aktörer inom kommuner måste utvecklas. För att en kommun ska kunna skapa en hållbar fysisk planering och lyckas
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
med bevarandearbetet krävs en diskussion mellan po
litiker och tjänstemän på olika kommunförvaltningar innan beslut fattas om exploatering.
• Samarbetet och kunskapsutbytet måste utvecklas mel
lan kommuner, landsting, länsstyrelser, skogsstyrelser, markägare, intresseorganisationer och allmänhet.
Detta samarbete måste inkludera övergripande grön
strukturplanering liksom skyddsarbete, förvaltning, skötsel och utveckling av områdenas kvaliteter. Genom mellankommunal samverkan och planering kan kom
muner få både miljövinster och ekonomiska vinster.
Gemensamma beslut kan leda till att rätt åtgärd vidtas vid rätt tidpunkt.
• Samarbete bör organiseras i arbetsgrupper på olika nivåer, både på regional nivå och på kommunal nivå.
En arbetsgrupp på kommunal nivå kan bestå av mark
ägare och representanter från exempelvis länsstyrelsen, skogsstyrelsen, kommunen och intresseorganisationer.
Gruppen har till uppgift att diskutera målsättningar, gränsdragning och skötselformer. Det finns flera sam
arbetsprojekt som kan användas som goda exempel, till exempel Nätverket Skydda Storstockholms gröna kilar, Hanvedenprojektet och samarbetet kring Rösjökilen och Oxundaåns vattenvårdsprojekt i Stockholms län.
På regional och lokal nivå
Alla berörda länsförbund och många kretsar arbetar på olika sätt med frågor kring skydd av tätortsnära natur.
Naturskyddsföreningen i de tre länen följde länsstyrelsernas arbete under utformningen av programmen. Länsförbunden och ett par kretsar skickade även in remissvar på program
förslagen. Gemensamt för remissvaren var att föreningen såg idén med program för skydd av tätortsnära natur som mycket bra, men att resultatet i form av programförslagen var mindre bra. Naturskyddsföreningen gav flera ytterli
gare förslag på områden till programmen. I Göteborgs
regionen bildades en arbetsgrupp med representanter från flera kretsar. Denna grupp samordnade på länsförbundens uppdrag Naturskyddsföreningens arbete med skydd av natur i Göteborgsregionen och särskilt med att följa läns
styrelsens uppdrag att ta fram programmet för skydd av tätortsnära natur.
Alla respondenter från kretsar utom tre känner till pro
grammen (sammanlagt 27 kretsar svarade). Dessa tre skri
ver att de inte varit aktiva i dessa frågor så länge. Elva av kretsarna har arbetat eller arbetar med programmen eller dess områden på något sätt, medan åtta kretsar inte arbetar med programmen alls. Ett par kretsar skriver att de hade hoppats att länsstyrelsen skulle driva på arbetet med pro
grammen mer för att de skulle bli verklighet. Deras uppfatt
ning är emellertid att länsstyrelsen hänvisar till kommu
nens ansvar, medan många kommuner i sin tur hänvisar tillbaka till länsstyrelsen. Flera respondenter från kretsar har fått uppfattningen att vissa kommuner inte vill kännas vid att ett område är utpekat i programmen som blivande naturreservat.
Här är några exempel på aktiviteter som Natur
skyddsföreningens kretsar genomfört för att uppmärksam
ma naturområdena i programmen:
• Engagemang i bildandet, skötseln och förvaltningen av naturreservat.
• Påverkan på politiker för att få reservatsprocessen att gå snabbare.
• Skrivelser till kommunstyrelse och kommunfullmäk
tige.
• Överklagande av planer som strider mot program
men.
• Enkät till politiker inför valet 2006, vilken ledde till att majoriteten sade ja till att instifta flera av programmets naturreservat inom följande mandatperiod.
• Uppvaktning av politiker genom exempelvis natur
vandringar och stormöten.
• Insändare i tidningar.
• Information till allmänheten om programmens områ
den i form av exempelvis en folder eller en bok med områdenas biologiska, historiska och naturhistoriska värden.
• Inventeringar av områdenas sociala, biologiska och ekonomiska värden.
• Samarbete med andra intressenter i exempelvis Rösjökilenprojektet och Nätverket Skydda Stor
stockholms gröna kilar.
Naturskyddsföreningens arbete med programmen
STORSTADSREGIONERNAS PROGRAM FÖR SKYDD AV VÄRDEFULL TÄTORTSNÄRA NATUR
Den tätortsnära naturen hotas på olika sätt av bebyggelse, vägar och annan exploatering. Det finns inga exakta beräk
ningar som visar tillgången på tätortsnära natur i Sverige, varken regionalt eller nationellt. Detta är en brist som för
svårar regional och kommunal planering, vilket i sin tur kan minska den framtida tillgången på tätortsnära natur.
Många kommuner beslutar om exploatering och avverk
ning av skog utan att ha ett heltäckande beslutsunderlag.
Ofta har mer eller mindre övergripande inventeringar gjorts av kommunens naturvärden, men undersökningar av re
kreations och friluftsvärden är mindre vanliga. Många kommuner kräver ekonomisk avkastning av sin skog, vilket påverkar hur skogen förvaltas. Skogsbruket påverkar kva
liteten och tillgängligheten i så hög grad att stora arealer inte är tillgängliga eller attraktiva för friluftslivet. Allt fler kom
muner utformar nya grönstrukturplaner, skogsbruksplaner eller markanvändningsplaner. I dessa är redovisningen av både naturvårdshänsyn och hänsyn till rekreation och fri
luftsliv enligt Naturskyddsföreningens uppfattning ofta bristfällig. Enligt föreningens erfarenhet är det också alltför vanligt att dessa planer blir en pappersprodukt som inte används i praktiken. När bostäder och vägar behöver byggas börjar grönområden naggas i kanten.
Mot denna bakgrund är de tre storstadsregionernas pro
gram för skydd av värdefull tätortsnära natur oerhört bety
delsefulla. Värdet av den tätortsnära naturen uppmärksam
mas alltmer och allt fler kommuner arbetar för att bevara och tillgängliggöra tätortsnära natur. Det är av stor vikt att detta arbete fortsätter och sprids till alla kommuner. Genom att skapa förutsättningar för människor att vistas i naturen i vardagen kan man skapa intresse och förståelse för växter, djur, kulturhistoria och de ekologiska sambanden och sam
tidigt bidra till bättre folkhälsa.
Programmen måste uppmärksammas ytterligare
År 2002 beslutade regeringen att ge länsstyrelserna i Stockholms län, Västra Götalands län och Skåne län i uppdrag att ta fram var sitt program för hur de mest värdefulla tätortsnära områ
dena för friluftsliv och naturvård skulle ges varaktigt skydd och förvaltning. Natur
skyddsföreningen har gjort en övergripande granskning av arbetet med genomförandet av programmen. Denna rapport beskriver programmens begränsningar samt ger förslag på för
bättringar.
Naturskyddsföreningen. Box 4625, 11691
Stockholm. Tel 08-702 65 00. info@naturskyddsforeningen.se Naturskyddsföreningen är en ideell miljöorganisation med kraft att förändra. Vi sprider kunskap, kartlägger miljöhot, skapar lösningar samt påverkar politiker och myndigheter såväl nationellt som internationellt.
Föreningen har ca 178 000 medlemmar och finns i lokalföreningar och länsförbund över hela landet.
Vi står bakom världens tuffaste miljömärkning Bra Miljöval.
www.naturskyddsforeningen.se Mobil hemsida (wap): mobil.naturmob.se
