Riktlinjer för handläggning av försörjningsstöd och ekonomiskt bistånd för livsföring i övrigt
DNR 2020/136
Beslutat av: Socialnämnden Datum: 10 december 2020 Dokumentet gäller för:
Myndighetsverksamheten
Dokumentansvarig: Socialförvaltningen Giltig från: 2020-12-10
]
Innehåll
1 INLEDNING ... 6
1.1 RIKTLINJERNAS SYFTE OCH TILLÄMPNING ... 6
1.2 UTGÅNGSPUNKTER OCH PRINCIPER ... 6
1.3 LAGSTIFTNING ... 6
1.4 HANDLÄGGNING OCH DOKUMENTATION ... 7
1.5 GRUNDLÄGGANDE PRINCIPER ... 7
1.5.1 Helhetssyn och individuell bedömning ... 7
1.5.2 Delaktighet och självbestämmande ... 7
1.5.3 God kvalitet ... 8
1.5.4 Lex Sarah ... 8
1.5.5 Samverkan ... 8
1.5.6 Försörjningsstöds uppdrag ... 8
1.5.7 Barnperspektiv ... 8
1.5.8 Anmäla oro för barn ... 9
1.5.9 Hot och våld i nära relation ... 9
1.5.10 Budget- och skuldrådgivning ... 9
2 HANDLÄGGNING ... 10
2.1 PRINCIPER FÖR HANDLÄGGNINGEN... 10
2.2 DELAT FÖRSÖRJNINGSSTÖD FÖR HUSHÅLL I PARRELATIONER ... 10
2.3 PRÖVNING AV RÄTTEN TILL BISTÅND ... 10
2.4 ANSÖKAN ... 11
2.4.1 Vistelsebegreppet ... 11
2.5 DOKUMENTATION ... 11
2.6 GENOMFÖRANDEPLAN ... 12
2.7 FÖREBYGGA FELAKTIGA UTBETALNINGAR ... 12
3 FÖRSÖRJNINGSSTÖD ENLIGT 4 KAP. 3 § SOCIALTJÄNSTLAGEN ... 13
3.1 RIKSNORM ... 13
3.2 DAGSBELOPP ... 13
3.3 SÄRSKILDA SKÄL ATT BERÄKNA NORMEN TILL EN HÖGRE NIVÅ ... 13
3.4 SÄRSKILD KOST, DIETTILLÄGG ... 14
3.5 UMGÄNGE MED BARN ... 14
3.6 VÄXELVIS BOENDE ... 14
3.7 KLÄDER ... 14
3.8 KLÄDBIDRAG TILL FLYKTINGAR/INVANDRARE ... 14
3.9 SÄRSKILDA SKÄL ATT BERÄKNA NORMEN TILL EN LÄGRE NIVÅ ... 14
3.10 AKUT BISTÅND - NÖD ... 15
3.11 MISSBRUK ... 15
3.12 BESLUT VID BERÄKNING AV KOSTNADERNA TILL EN LÄGRE NIVÅ ... 15
3.13 FICKPENGAR VID INSTITUTIONSVISTELSE ELLER RÄTTSPSYKIATRISK VÅRD ... 15
3.14 GODTAGBARA KOSTNADER... 16
4 BOENDE ... 17
4.1 SKÄLIG BOENDEKOSTNAD ... 17
4.2 SKÄLIG BOSTADSSTORLEK ... 17
4.3 BOENDEKOSTNAD I EGEN BOSTADSRÄTT ELLER VILLA ... 18
4.3.1 Hushållsgemenskap ... 18
4.4 BOENDEKOSTNAD VID KORT- OCH LÅNGVARIGT BISTÅNDSBEHOV ... 18
4.5 FÖRFRÅGAN OM MEDVERKAN TILL BOENDE ... 19
4.6 BOENDEKOSTNAD VID VISTELSE PÅ INSTITUTION/FÄNGELSE ... 19
4.7 BOENDEKOSTNAD FÖR VUXET BARN (18-24 ÅR) SOM BOR KVAR HOS SINA FÖRÄLDRAR ... 19
4.8 EGET BOENDE FÖR UNGA VUXNA ... 19
4.9 BOENDEKOSTNAD FÖR FÖRÄLDER SOM BOR HOS SITT VUXNA BARN ... 20
4.10 INNEBOENDE ... 20
4.11 ANDRAHANDSBOENDE ... 20
4.12 LÄGENHETSBYTE SOM MEDFÖR HÖGRE NETTOHYRA ... 20
4.13 INTÄKT AV UTHYRNING ... 21
4.14 AKUT/TILLFÄLLIGT BOENDE ... 21
4.15 DUBBLA BOENDEKOSTNADER ... 21
4.16 INDIVIDUELL VATTENMÄTNING ... 21
4.17 HUSHÅLLSEL ... 22
4.17.1 Elkostnader för inneboende ... 22
4.17.2 Elkostnader för hemmavarande barn/ungdomar ... 22
4.17.3 Depositionsavgift ... 22
4.18 HEMFÖRSÄKRING ... 22
4.19 A-KASSA OCH FACKAVGIFT ... 23
4.20 ARBETSRESOR ... 23
4.20.1 Bil ... 23
4.20.2 Intervjuresa via Arbetsförmedlingen ... 23
4.20.3 Resor till SFI och samhällsorientering för nyanlända ... 23
5 EKONOMISKT BISTÅND TILL LIVSFÖRINGEN I ÖVRIGT ... 24
5.1 HÄLSO- OCH SJUKVÅRD ... 24
5.1.1 Läkarvård ... 24
5.1.2 Psykoterapi ... 24
5.1.3 Alternativ medicinsk behandling ... 24
5.1.4 Läkemedel ... 24
5.1.5 Avbetalning ... 24
5.1.6 Sjukhusvård ... 24
5.1.7 Sjukresor ... 24
5.2 TANDVÅRD ... 25
5.2.1 Akut tandvård ... 25
5.2.2 Nödvändig tandvård ... 25
5.2.3 Uteblivet besök ... 25
5.2.4 Tandvård vid tillfälligt behov av ekonomiskt bistånd ... 25
5.2.5 Självförsörjande och ansöker om tandvård ... 26
5.2.6 Personer som har utmätning hos Kronofogdemyndigheten ... 26
5.2.7 Tandvårdskostnader via Försäkringskassan ... 26
5.3 GLASÖGON ... 26
5.3.1 Glasögon till vuxna ... 26
5.3.2 Linser ... 26
5.3.3 Glasögon för barn under 20 år ... 27
5.4 HEMUTRUSTNING ... 27
5.4.1 Barnperspektiv ... 28
5.5 HEMUTRUSTNINGSLÅN ... 28
5.6 FULL HEMUTRUSTNING ... 28
5.7 DEL I HEMUTRUSTNING ... 28
5.8 SPÄDBARNSUTRUSTNING ... 28
5.9 ÄKTENSKAPSSKILLNAD ... 29
5.10 DATOR OCH INTERNET ... 29
5.11 SKULDER ... 29
5.11.1 Hyres- och elskuld ... 30
5.11.2 Återbetalning av bostadsbidrag... 30
5.11.3 Skuld för avgift för förskoleverksamhet ... 30
5.12 ÖVRIGA KOSTNADER ... 30
5.12.1 Studentexamen ... 30
5.13 FLYTTKOSTNAD ... 31
5.14 DUBBLA MÅNADSAVGIFTER ... 31
5.15 SANERING ... 31
5.16 MAGASINERINGSKOSTNADER ... 31
5.17 BEGRAVNINGSKOSTNADER OCH DÖDSBO ... 31
5.18 UMGÄNGESRESA ... 32
5.19 BARNOMSORGSAVGIFT ... 32
5.20 RÄTTSHJÄLPSAVGIFT ... 32
5.21 ÄKTENSKAPSSKILLNAD ... 32
5.22 HEMTJÄNSTAVGIFT ... 32
5.23 KORTTIDSVÅRD ... 32
5.24 IDENTITETSHANDLING ... 33
5.25 REKREATION... 33
5.26 SKOLRESOR ETC ... 33
5.27 RESA TILL BEGRAVNING ... 33
5.28 SÄLLSKAPSDJUR ... 33
5.29 KOSTNAD FÖR UNDERHÅLLSSTÖD ... 33
6 SÄRSKILDA GRUPPER AV SÖKANDE ... 34
6.1 ARBETSLÖSA ... 34
6.2 KRAVET ATT DELTA I PRAKTIK ELLER ANNAN KOMPETENSHÖJANDE VERKSAMHET ... 34
6.3 LEDIGHET ... 34
6.4 FRÅNVARO OCH FRÅNVAROAVDRAG ... 34
6.5 KARENS ... 35
6.6 PERSONER MED MISSBRUKSPROBLEMATIK ... 35
6.6.1 Missbruk ... 35
6.6.2 Behandling ... 35
6.6.3 Medverkar inte till utredning ... 35
6.7 ARBETSLÖSHET ... 35
6.8 SJUKDOM/ARBETSHINDER ... 36
6.9 SIP ... 37
6.10 EGNA FÖRETAGARE ... 37
6.11 BOSTADSLÖSA ... 37
6.12 UTLÄNDSKA MEDBORGARE ... 37
6.12.1 Asylsökande ... 38
6.12.2 E-bo ... 38
6.12.3 Flyktingar som omfattas av etableringsreformen ... 38
6.12.4 Ensamkommande flyktingbarn ... 38
6.13 EU/EES-MEDBORGARE ... 38
6.13.1 Ekonomiskt aktiva och icke yrkesverksamma EU/EES-medborgare ... 39
6.13.2 EU/EES-medborgares rätt till bistånd... 39
6.13.3 EES/EU-medborgare som är skrivna i Sverige ... 39
6.13.4 Permanent uppehållsrätt ... 40
6.14 NORDISKA MEDBORGARE ... 40
6.15 SÄRSKILDA KOSTNADER FÖR UTLÄNDSKA MEDBORGARE ... 40
6.15.1 Pass ... 40
6.15.2 Svenskt medborgarskap ... 40
6.15.3 Förlängning av uppehållstillstånd ... 40
6.15.4 Återföreningsresor för anhöriga till flyktingar ... 40
6.15.5 Inflytt eller hemvändande till Åstorps kommun ... 40
6.15.6 Utlandsvistelse ... 40
6.16 INSKRIVNA INOM KRIMINALVÅRDEN ... 41
6.16.1 Kriminalvårdens ansvar ... 41
6.16.2 Kommunens ansvar ... 41
6.16.3 Hyra och magasinering ... 41
6.16.4 A-kassa och fackavgift ... 41
6.16.5 Umgängeskostnad och umgängesresa ... 41
6.16.6 Fotboja ... 41
6.16.7 Samhällstjänst ... 41
6.16.8 Inkomster från Försäkringskassan ... 41
6.16.9 När anhörig söker försörjningsstöd ... 42
7 STUDIER ... 42
7.1 SKOLUNGDOMAR ... 42
7.2 GYMNASIESTUDERANDE ... 42
7.2.1 Ersättning för merkostnader i samband med praktik ... 42
7.2.2 Studiebidrag ... 43
7.2.3 Ungdomar som slutar gymnasieskolan ... 43
7.2.4 Examenskläder ... 43
7.3 VUXENSTUDERANDE ... 43
7.3.1 Inför sommaruppehåll och vid avslutade studier ... 43
7.3.2 Studielitteratur ... 44
7.3.3 Inför terminsuppehåll ... 44
7.3.4 Studera på grundskolenivå genom Arbetsförmedlingen ... 44
7.3.5 Distansstudier ... 44
7.3.6 Kvällskurser ... 44
8 SJUKDOM OCH BEDÖMNING AV ARBETSFÖRMÅGA ... 44
8.1 SAMTYCKE ... 44
8.1.1 Om läkarintyg finns ... 44
8.1.2 Om läkarintyg saknas ... 45
8.1.3 Försäkringskassans utredning och ansvar ... 45
8.1.4 Uppföljning och planering ... 45
8.1.5 Andra ersättningar från Försäkringskassan ... 45
9 OLIKA HUSHÅLLSTYPER OCH BERÄKNING AV VISSA KOSTNADER ... 46
9.1 HUSHÅLLSGEMENSKAP MEN EJ SAMBOR... 46
9.2 SAMMANBOENDE UNDER ÄKTENSKAPSLIKNANDE FÖRHÅLLANDEN (SAMBOR) ... 46
9.3 GIFTA MAKAR – EJ SAMMANBOENDE ... 46
9.4 GIFTA MAKAR – MED BETÄNKETID EFTER SKILSMÄSSOANSÖKAN... 46
9.5 GIFTA MAKAR – ENA MAKEN BOSATT UTOMLANDS ... 46
9.6 UNDERÅRIG SOM BLIR FÖRÄLDER ... 47
9.7 UNGDOM SOM INGÅR ÄKTENSKAP ... 47
10 BERÄKNINGSGRUNDER, INKOMSTER OCH TILLGÅNGAR ... 47
10.1 BERÄKNINGSGRUNDER ... 47
10.1.1 Överskott från tidigare period ... 47
10.1.2 Skadestånd ... 47
10.1.3 Handikappersättning ... 48
10.1.4 Handikappersättning som kan medräknas... 48
10.1.5 Införsel via Kronofogdemyndigheten ... 48
10.1.6 Leasingbil ... 48
10.2 INKOMSTER ... 48
10.2.1 Jobbstimulans ... 48
10.2.2 Ungdomars arbetsinkomster... 49
10.2.3 Beräkning av ungdomars arbetsinkomster ... 49
10.2.4 Inkomster av feriejobb ... 49
10.2.5 Förtida uttag av ålderspension... 49
10.2.6 Tillgångar och sparande ... 50
10.2.7 Fonder ... 50
10.2.8 Egna tillgångar – jobbstimulans ... 50
10.2.9 Faktiska tillgångar ... 50
10.3 REALISERBARA TILLGÅNGAR ... 50
10.3.1 Bilar och andra fordon ... 51
10.3.2 Pantbelåning ... 51
11 REVIDERING AV RIKTLINJEN ... 52
1 Inledning
1.1 Riktlinjernas syfte och tillämpning
Förutsättningarna för kommunens arbete med försörjningsstöd och övrigt ekonomiskt bistånd regleras i Socialtjänstlagen (2001:453). Som komplement till Socialtjänstlagen har Socialstyrelsen publicerat Allmänna råd (SOSFS 2013:1) och Ekonomiskt bistånd - Handbok för socialtjänsten (2013).
Socialstyrelsens handbok innehåller hänvisningar till socialtjänstlagens förarbeten, rättsfallsreferat, beslut från JO (Justitieombudsmannen) samt praktiska råd och exempel. Detta ska ge stöd och vägledning i arbetet med ekonomiskt bistånd.
Syftet med riktlinjerna i Åstorps kommun är att skapa förutsättningar för likabehandling och rättssäkerhet för kommunens invånare. Det gäller såväl bidragsnivån, förutsättningarna för rätt till bistånd och vilka insatser som nämnden kan erbjuda.
Riktlinjerna beskriver vanligt förekommande situationer och behov samt vissa undantag. En individuell behovsprövning skall alltid göras i det enskilda fallet och frånsteg från riktlinjerna kan göras om det föreligger särskilda skäl.
1.2 Utgångspunkter och principer
Ekonomiskt bistånd är samhällets yttersta skyddsnät. Det ska vara ett komplement till
socialförsäkringarna och ge hjälp när generella stödformer inte räcker till eller inte kan lämnas.
Biståndets uppgift är att träda in tillfälligt vid korta perioder av försörjningsproblem och är utformat därefter.
I Socialtjänstlagens inledande paragraf, 1kap 1§, beskrivs de övergripande målen och grundläggande värderingarna för hela socialtjänsten: ”samhällets socialtjänst ska främja människors ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet på demokratins och solidaritetens grund. Vidare ska socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser, under hänsynstagande till människors ansvar för sin och andras sociala situation. Verksamheten ska bygga på respekt för människors rätt till självbestämmande och integritet”.
Genom det ekonomiska biståndet ska den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. I förarbeten till Socialtjänstlagen sägs att nivån inte ska överstiga vad en låginkomsttagare på orten i allmänhet har råd att kosta på sig. Vad som är skäliga kostnader för de dagliga levnadsomkostnaderna inom ramen för riksnormen regleras av socialtjänstförordningen efter beslut av regeringen. Vad som kan anses vara skälig levnadsnivå utöver riksnormen anges i lagen och i riktlinjer. Det gäller både kostnader inom ramen för försörjningsstöd och för ekonomiskt bistånd till livsföringen i övrigt.
1.3 Lagstiftning
De lagar som främst reglerar verksamheten är socialtjänstlagen (SoL), förvaltningslagen (FL), offentlighets- och sekretesslagen (OSL) och kommunallagen (KL). Dessutom omfattas regler i en rad andra lagar som äktenskapsbalken (ÄktB), sambolagen, lag om registrerat partnerskap, föräldrabalken (FB), lag om mottagande av asylsökande m fl (LMA), hälso- och sjukvårdslagen (HSL), lag om allmän försäkring (AFL), bidragsbrottslagen m fl. Verksamheten regleras även genom kommunens övriga riktlinjer och styrdokument.
Socialtjänstlagen är en ramlag vilket innebär att tillämpningen av lagen förändras vid ändrade
samhällsförhållanden som berör de människor som socialtjänsten har kontakt med. Exempel på sådana förhållanden är situationen på arbets- och bostadsmarknaden.
Utöver socialtjänstlagen regleras socialtjänstens arbete inom ekonomiskt bistånd av en rad andra lagar och förordningar, t. ex förvaltningslagen (1986:223), offentlighets och sekretesslagen (2009:400) och socialtjänstförordningen (2001:937). Därutöver finns stöd för handläggning att hämta i rättspraxis,
Socialstyrelsens Allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2013:1) samt av Socialstyrelsen utgiven Handbok för socialtjänsten – Ekonomiskt bistånd och övrigt vägledande material.
Stöd för handläggning av ekonomiskt bistånd ska läsas i följande ordning:
1. Socialtjänstlagen (2001:453) och annan relevant lagstiftning 2. Rättspraxis
3. Socialstyrelsens Allmänna råd om ekonomiskt bistånd (SOSFS 2013:1)
4. Socialstyrelsens Ekonomiskt bistånd Handbok för socialtjänsten och av Socialstyrelsen i övrigt utgivet stöd för handläggning
5. Riktlinjer antagna av socialnämnden
Det är inte möjligt att i dessa riktlinjer beskriva alla olika sorters situationer eller behov som kan tänkas uppstå. Riktlinjerna beskriver vanligt förekommande situationer och behov. I övrigt får en individuell prövning göras.
Undantag kan alltid göras i akuta situationer eller för situationer när någon riskerar att hamna i nöd.
Vägledning kan även inhämtas från Socialstyrelsens Allmänna Råd och Socialstyrelsens Handbok för ekonomiskt bistånd. Vägledning kan också erhållas från prejudicerande domar.
1.4 Handläggning och dokumentation
Handläggning och dokumentation är en central och viktig del av myndighetsutövningen och en förutsättning för rättssäkerheten. Se Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförandet av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS och Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (Socialstyrelsen 2010).
Arbetssättet i Åstorps kommun gällande ekonomiskt bistånd ska präglas av nära samverkan med biståndstagare och samverkanspartners. Den huvudsakliga arbetstiden ska läggas på att utreda och motivera medborgaren till annan försörjning för att minimera bidragslängden.
Åstorps kommun arbetar för en digitaliserad och automatiserad handläggning så långt det är möjligt inom försörjningsstöd. Medborgare ska i första hand göra sin ansökan via e-tjänst och handläggningen ska ske automatiserat, bortsett från vissa undantag som exempelvis om personen saknar svenskt personnummer eller om ärendet är av så omfattande art att hanteringen av ansökningsregistreringen bör ske av handläggare.
1.5 Grundläggande principer
1.5.1 Helhetssyn och individuell bedömning
Helhetssyn handlar i första hand om ett synsätt och innebär bland annat att se människor i hela deras livssammanhang och beakta olika aspekter av deras liv.
Till skillnad från de flesta andra svenska bidragssystem bygger rätten till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen ytterst på en individuell behovsbedömning. Socialtjänstlagen förutsätter därför att det i varje enskilt fall görs en individuell bedömning av hjälpbehovet och omfattningen av det.
Bedömningen ska präglas av ett helhetsperspektiv på den enskildes eller hushållets totala situation.
Den enskilde ska efter förmåga bidra till sin försörjning och den som kan arbeta är skyldig att söka arbete. Varje enskilt ärende förutsätter en individuell behovsbedömning, som ska utgå från den enskildes egna förutsättningar att klara ett visst arbete. Det är alltså inte meningen att biståndet ska vara kravlöst, men kraven måste individualiseras. Det är inte bara den enskildes problem som ska ses individuellt utan det är bemötande, arbetssätt och insatser som ska vara individuellt utformade.
1.5.2 Delaktighet och självbestämmande
Av socialtjänstlagens portalparagraf framgår det att socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. Enligt 3 kap. 5 § SoL ska insatserna för den enskilde utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne. Den enskilde ska vara delaktig i insatserna och ges möjlighet till att aktivt medverka i och påverka planeringen av sin egen
framtid. Att göra den enskilde delaktig i sin egen förändringsprocess är en grundläggande uppgift i socialtjänstens arbete.
Planeringen kring den enskilde som söker försörjningsstöd i Åstorp ska finnas i en strukturerad plan/kontrakt med målet- Annan försörjning.
1.5.3 God kvalitet
I Socialtjänstlagens 3 kap 3§ står att socialtjänstens insatser ska vara av god kvalitet och utföras av personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Det står även att verksamhetens kvalitet ska utvecklas och säkras, systematiskt och fortlöpande.
Socialstyrelsen har gett ut föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt
kvalitetsarbete i verksamhet enligt SoL, LSS, hälso- och sjukvårdslagen och tandvårdslagen (SOSFS 2011:9). Socialtjänsten ska planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra verksamheten med stöd av ledningssystemet. Arbetet med ekonomiskt bistånd domineras av att utreda och fatta beslut. En viktig del i att utveckla och förbättra kvaliteten är att identifiera, beskriva och fastställa arbetsprocesser, aktiviteter och rutiner som hör ihop med exempelvis information, kontroller, beslut och kommunikation. En förutsättning för god kvalitet är att kontinuerligt dokumentera, följa upp och utvärdera både verksamhetens innehåll och resultat.
1.5.4 Lex Sarah
Bestämmelserna om Lex Sarah står i 14 kap 3§ SoL. Där framgår att personal inom socialtjänsten är skyldiga att rapportera missförhållande eller påtaglig risk för missförhållande i verksamheten.
Alla som arbetar på förvaltningen ska medverka till att den verksamhet som bedrivs och de insatser som genomförs är av god kvalitet. Utredningar enligt lex Sarah syftar till att verksamheten ska
kvalitetsutvecklas och säkras. Skyldigheten att rapportera missförhållanden regleras i Socialtjänstlagen och anmälningar, utredning samt anmälningsskyldighet till tillsynsmyndighet framgår av föreskrifter från Socialstyrelsen. Verksamheten ska följa gängse lagstiftning samt de föreskrifter som reglerar handhavandet enligt lex Sarah.
Återkoppling av utredningar gällande lex Sarah ska ske till nämnden. Är det tal om ett allvarligt missförhållande ska ärendet anmälas till tillsynsmyndighet och nämndens ordförande informeras.
1.5.5 Samverkan
Om den enskilde behöver insatser från andra samhällsorgan, ska socialnämnden samverka med dem enligt 3kap 5§ SoL. Huvudregeln är att det då måste finnas ett samtycke från den enskilde, till samarbete och informationsöverföring.
1.5.6 Försörjningsstöds uppdrag
Lagstiftaren har gett socialtjänsten två uppdrag: målet är att hjälpa den enskilde så att han eller hon kan klara sig utan ekonomiskt bistånd – hjälp till självförsörjning. I väntan på att detta blir möjligt har den enskilde under vissa förutsättningar och efter en individuell behovsprövning rätt till ekonomiskt bistånd – hjälp med försörjningen.
1.5.7 Barnperspektiv
Enligt FN:s barnkonvention (artikel 3) ska alltid barnets bästa komma i främsta rummet. Vid åtgärder som rör barn ska hänsyn tas till vad barnets bästa kräver. I en beslutssituation behöver olika lösningar analyseras och vägas mot varandra. Barnets bästa ska alltid beaktas, utredas och redovisas, men är inte alltid avgörande för vilket beslut som fattas. För att säkerställa att barnets livssituation och behov uppmärksammas vid ansökningar om ekonomiskt bistånd ska barnets situation synliggöras. Därför finns det bland annat speciella rubriker kring barnperspektivet i den rubrikmall för utredning som används i alla ärenden. Under dessa rubriker ska de överväganden som gjorts noteras. Skriftlig dokumentation som visar att dessa överväganden har skett och hur detta påverkat bedömningen i ärendet är nödvändig för att kunna följa upp hur barnperspektivet beaktas. Barnens behov ska särskilt uppmärksammas och beaktas i hushåll som bedöms ha ett långvarigt behov av ekonomiskt bistånd.
Speciella hänsyn tas också till om det finns barn i familjen om föräldrarna till exempel ansöker om ledigt från en aktivitet eller om familjen ansöker om bistånd till hemutrustning, dator eller
fritidsaktiviteter för barnen. Här ska även vägas in hur långvarigt biståndsbehovet varit. I utredningar gällande sökande med barn som riskerar att bli avhysta eller där risk finns för att el- och/eller vatten försörjningen stängs ska alltid barnets/barnens behov särskilt beaktas.
Det är viktigt för barnets välmående att deras vårdnadshavare mår bra och blir långvarigt
självförsörjande, därför prioriteras barnfamiljer till vissa insatser. Barnperspektivet framhålls även på nationell och kommunal nivå genom att inga barn ska vräkas, därför ska det i möjligaste mån
förhindras. Budget- och skuldrådgivning ska erbjudas då el- och hyresskulder är aktuellt.
Socialtjänsten ska dokumentera hur barnens intressen beaktas, vilka överväganden som gjorts och hur det påverkat beslutet (JO:s ämbetsberättelse 2006/07 s.281). Det gäller oavsett om bedömningen resulterar i att ekonomiskt bistånd beviljats eller inte.
När åtgärder rör barn skall socialnämnden enligt 1 kap. 2 § SoL särskilt beakta vad hänsynen till barnets bästa kräver; det s.k. barnperspektivet. Att barnets intressen särskilt skall beaktas innebär inte att barnets bästa alltid kan vara avgörande för vilka beslut som fattas. Barnperspektivet kan nämligen stå i strid med andra intressen. Det är dock angeläget att olika förslag till lösningar analyseras och vägs mot varandra i en beslutssituation samt att detta framkommer i dokumentation. Barnets bästa skall därför alltid beaktas, utredas och redovisas (prop. 1996/97:124 s. 99 f.). (JO:s ämbetsberättelse s.281 2006/2007)
Ytterligare vägledning kan fås av Socialstyrelsen tillsynsåterföring i rapporten Barnperspektiv vid handläggning av ekonomiskt bistånd.
1.5.8 Anmäla oro för barn
Enligt 14 kap. 1 § SoL är alla som arbetar med försörjningsstöd skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa.
Skyldigheten bryter sekretessen mellan myndigheterna med stöd av 10 kap. 28 § OSL.
Orosanmälan mellan enheterna görs via enheten för Barn och familjs e-tjänst för interna orosanmälningar. Vid frågeställningar kring orosanmälan tas kontakt med Barn- och familjs
mottagningssekreterare eller områdeschef. Socialnämnden utreder därefter allvaret i barnets situation.
1.5.9 Hot och våld i nära relation
Personer som är utsatta för våld i nära relation ska erbjudas stöd och hjälp från socialtjänsten. I arbetet med ekonomiskt bistånd är det viktigt att uppmärksamma det behov av hjälp som kan finnas i
bidragshushållen i samband med våld i nära relationer och i samband med hedersrelaterat våld.
Vid bedömning av rätten till ekonomiskt bistånd i det akuta skedet ska hänsyn tas till att den våldsutsatta kan ha begränsade möjligheter att bidra till utredningen. Att hänvisa till partnerns försörjningsskyldighet är olämpligt i det akuta skedet och i samband med familjevåld ska man göra separata akter för
personerna. Vid en prövning av den våldsutsattas rätt till ekonomiskt bistånd ska endast personens egna inkomster och tillgångar ingå.
Vid behov av bistånd av exempelvis skyddat boende ska inte den våldsutsattas ekonomi avgöra om behövliga biståndsinsatser ska beviljas eller inte. Vidare vägledning kan fås exempelvis genom
dokumentet ”Metodstöd i arbetet med personer utsatta för ekonomiskt våld i nära relation” (Länsstyrelsen Västmanland 2019 ) och ”Våld – handbok om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våld i nära relation (Socialstyrelsen 2016), samt från ”Riktlinjer vid våld i nära relation inom socialtjänsten i Åstorp”(Kommande riktlinjer)
1.5.10 Budget- och skuldrådgivning
Budget- och skuldrådgivningen i kommunerna ska genom olika former av ekonomisk rådgivning bidra till att förebygga skuldproblem och hjälpa skuldsatta personer att finna en lösning på sin situation. Det
kan handla om att aktivt medverka till en skuldsanering eller att hjälpa till att försöka uppnå frivilliga överenskommelser med fordringsägarna. Rådgivaren stödjer de rådsökande genom information, diskussion och uppmuntran. Hen påverkar attityder samt motiverar och förändrar sättet de rådsökande handskas med sin privatekonomi. Rådgivningen har i första hand ett långsiktigt perspektiv, men vissa akuta problem måste ibland lösas på kort sikt. Budget- och skuldrådgivaren ska, genom att i lämpliga situationer involveras, få möjlighet att nå ut till skuldsatta personer som söker ekonomiskt bistånd med sin rådgivning.
2 Handläggning
2.1 Principer för handläggningen
Arbetet ska bedrivas rättssäkert och med tro på människans resurser. Handläggning och beslut ska präglas av respekt för den enskilde. Det ska finnas personal tillgänglig för att svara på frågor eller göra en akut bedömning. Avgörande för väntetiden vid nybesök är hur angeläget behovet är, väntetiden bör dock inte överstiga två veckor. Lättillgänglig information om villkor och förutsättningar ska tillhandahållas.
I bedömningen av den enskildes rätt till bistånd gäller arbetslinjen. Enskilda ska kunna försörja sig genom arbete och vid behov stöttas för att klara detta. Arbetslinjen innebär att individens förmågor, snarare än oförmågor, sätts i fokus. Utgångspunkten är att människor både vill och kan ta ansvar för sin egen försörjning. Därför blir verksamhetens främsta uppgift att genom aktiva insatser och genom motivations- och förändringsarbete skapa förutsättningar för den enskilde att ta detta ansvar.
Behov som kan uppstå när enskilda behöver bistånd under lång tid ska uppmärksammas och följas upp, särskilt om barn berörs. Hembesök ska göras om samtycke lämnas till detta.
Vägledning kan inhämtas från Socialstyrelsens Allmänna Råd och Socialstyrelsens Handbok för ekonomiskt bistånd.
2.2 Delat försörjningsstöd för hushåll i parrelationer
I Åstorp har beslut tagits 2020 om en modell där hyra och andra fasta kostnader avräknas och att överskjutande belopp för löpande utgifter enligt norm fördelas mellan paret i två lika delar. Hyra och andra fasta kostnader avräknas till ett konto som familjen väljer Anledningen till denna modell är att öka jämställdheten mellan män och kvinnor samt där det finns behov kunna ge stöd och vägledningen i att ta ett gemensamt ansvar för varandras ekonomi i en parrelation. Vidare att uppmuntra praktiska lösningar som gemensamt konto med autogirofunktion för hyra. En sådan lösning minimerar risk för konsekvenser gällande obetalda hyror vilket på längre sikt kan påverka människors möjlighet att leva ett självständigt liv i en kommun med bostadsbrist.
Anvisningen införs som regel vid utbetalning av försörjningsstöd för hushåll i parrelationer.
2.3 Prövning av rätten till bistånd
Arbetet med ekonomiskt bistånd innebär i hög utsträckning myndighetsutövning med krav på
rättssäkerhet, gemensamt förhållningssätt och likvärdiga bedömningar. Prövningen av rätten till bistånd görs i flera steg och en individuell behovsprövning ska alltid göras. Följande frågeställningar ska utredas:
Är förutsättningarna för bistånd uppfyllda?
En bedömning ska göras av om den sökande kan anses uppfylla de krav och förväntningar som kan ställas på hen i syfte att uppnå självförsörjning.
Kan behovet av bistånd tillgodoses på annat sätt?
Annat sätt kan exempelvis vara genom försörjningsskyldiga, genom inkomster eller tillgångar, genom socialförsäkringsförmåner, studiestödsformer eller andra ersättningar.
I vissa fall ska behovet tillgodoses genom andra huvudmän såsom försäkringskassan, landstinget, migrationsverket eller kriminalvården. I de fall det är möjligt att erhålla ersättning från annan huvudman ligger det på den enskildes ansvar att söka sådan ersättning i första hand.
Vilket bistånd ska beviljas?
Utöver riksnormen, som fastställs av regeringen, ska en biståndsbedömning göras utifrån den enskildes behov med utgångspunkt från lagen och kommunens riktlinjer.
2.4 Ansökan
Ansökan bör vara skriftlig och göras av den enskilde via digital ansökningsportal, men i princip gäller även en muntlig ansökan. Det är dock viktigt att göra skillnad mellan en ansökan och ett rådgivande samtal. En överdriven formalisering av kontakten kan i vissa fall kännas kränkande för den enskilde. Om förhållandet är oklart ska handläggaren kontrollera med sökanden om det finns/är en ansökan eller inte.
På vilket sätt ansökan mottas ska finnas dokumenterat i journalen. Det är viktigt att informera den sökande om rättigheter och skyldigheter i samband med biståndsprövningen, exempelvis normberäkning, krav och förväntningar, kontroller samt att uppgifterna kommer att registreras i dataregister. Den sökande har då möjlighet att överväga att avstå från att lämna en ansökan.
Ansökningstiden beräknas från datumet när den första kontakten sker. Från detta datum ska ärendet anses aktualiserat, om inte annat framkommer under utredningen. Detta innebär att en person kan beviljas bistånd från och med den tidpunkt behovet anmäls. Ansökan samt anmälan om behov ska utredas enligt 11 kap 1 § SoL. Av utredningen ska klart framgå vad den sökande frågar efter. Den sökande ska intyga sanningshalten i sina uppgifter genom att underteckna ansökan eller tilläggsansökan samt genom att lämna nödvändiga verifikationer.
2.4.1 Vistelsebegreppet
Bestämmelsen i 2 a kap 2 § SoL har avgörande betydelse för ansvarsfördelningen mellan kommunerna.
Här fastslås huvudregeln – att det är vistelsekommunen som ska lämna den enskilde det stöd och den hjälp som han eller hon behöver.
Vistelsekommun
Den kommun som någon mer eller mindre tillfälligt vistas i när hjälpbehovet inträder kallas för
vistelsekommun. Kommunens skyldighet att pröva en persons behov av ekonomiskt bistånd påverkas inte av vistelsetidens längd. Detta ansvar gäller även om en person vistas helt tillfälligt i en kommun men är bosatt i en annan. Omfattningen av det bistånd som vistelsekommunen kan ha skyldighet att ge kan däremot påverkas av den tid som han eller hon vistas där och under vilka förhållanden.
Har den sökande vistats i annan kommun en längre tid (mer än en månad) är det normalt en anledning till att avslå ansökan med motiveringen att sökande inte vistas i kommunen. Den sökande bör då söka biståndet i den kommun som han/hon vistas i. För att nämnden ska kunna lämna information till den nya kommunen om ärendet ska det finnas ett uttalat och dokumenterat samtycke.
Om den enskilde är bosatt i en annan kommun är vistelsekommunens ansvar begränsat till akuta stöd- och hjälpinsatser. Andra än akuta insatser ska bosättningskommunen ansvara för.
2.5 Dokumentation
Socialtjänsten har skyldighet att dokumentera sin verksamhet. Särskilt viktigt är det i samband med myndighetsutövning. Den enskilde ska hållas underrättad om den dokumentation som förs om honom
eller henne och rätten att ta del av all dokumentation. Om den enskilde anser att någon uppgift i dokumentationen är oriktig ska detta antecknas. Fördjupad vägledning kan fås från Socialstyrelsens handbok Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten.
2.6 Genomförandeplan
För alla som beviljas ekonomiskt bistånd ska en genomförandeplan upprättas. Genomförandeplanen syftar till att tydliggöra planeringen för hur den enskilde ska bli självförsörjande. Socialtjänsten har ansvaret för upprättandet av och uppföljningen av genomförandeplanen så länge personen har kontakt med socialtjänsten.
2.7 Förebygga felaktiga utbetalningar
Genom noggrann handläggning ska felaktiga utbetalningar av ekonomiskt bistånd motverkas. Felaktiga utbetalningar kan uppkomma av olika orsaker. De kan uppstå till följd av brister i ärendehanteringen, genom att den sökande saknar kunskap om regelsystemet eller att den sökande medvetet lämnar oriktiga uppgifter. Felaktiga utbetalningar ska förebyggas genom tydlig information och vägledning till de sökande om vad som gäller och genom noggranna kontroller. Att informationen har getts, när och på vilket språk ska dokumenteras.
Uppgifter som alltid ska kontrolleras vid nyansökan, samt därefter vid stickprov, är:
Identitet och medborgarskap, boende, folkbokföring, civilstånd
Vårdnadshavare för barn i hushållet
Om personen är anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen
Kontroll av inkomster och tillgångar, exempelvis bilinnehav, bankmedel, företag Omständigheter som kan leda till felaktiga utbetalningar och som särskilt bör uppmärksammas:
Att sökande egentligen är sammanboende
Att barn som uppges ingå i hushållet inte vistas där
Att sökande samtidigt uppbär ekonomiskt bistånd i annan kommun
Att sökande undanhåller inkomster och tillgångar
Den som misstänks ha lämnat felaktiga uppgifter eller genom grov oaktsamhet orsakar fara för att felaktigt bidrag betalas ut ska polisanmälas för bidragsbrott. I de fall den enskilde obehörigt fått ekonomiskt bistånd eller fått bistånd med för högt belopp ska biståndet alltid återkrävas enligt Socialtjänstlagen 9 Kap 1 §. Lag (2008:206) om underrättelseskyldighet ska beaktas och andra
myndigheter ska underrättas vid misstankar om att felaktig utbetalning av bistånd föreligger. Se vidare
”Handbok för handläggning av felaktiga utbetalningar Åstorp” samt interna återkravsrutiner.
3 Försörjningsstöd enligt 4 kap. 3 § Socialtjänstlagen
Den enskildes rätt till bistånd regleras i 4 kap 1§ SoL. Här framgår att den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd för sin försörjning (försörjningsstöd) och för sin livsföring i övrigt.
Av 4 kap 3 § SoL framgår att försörjningsstöd kan lämnas för skäliga kostnader till följande:
1. Livsmedel, kläder och skor, lek och fritid, förbrukningsvaror, hälsa och hygien samt dagstidning, telefon och TV-avgift.
Vad som är skäliga kostnader beräknas enligt en för hela riket gällande norm (riksnorm). Riksnormen för ett hushåll utgör summan av de personliga kostnaderna för samtliga medlemmar i hushållet tillsammans med de gemensamma hushållskostnaderna.
2. Boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa.
Bistånd enligt punkt 2 ges för skäliga kostnader efter en individuell bedömning. Försörjningsstödet är på det sättet uppdelat i en riksnorm och i en del som avser rätt till bistånd för skäliga kostnader för ett antal andra regelbundet återkommande behovsposter. Härutöver kan ekonomiskt bistånd beviljas till
”livsföring i övrigt”. Se avsnitt: ”Livsföring i övrigt”.
3.1 Riksnorm
Riksnormen fastställs varje år av regeringen genom en ändring i socialtjänstförordningen. Den norm som Åstorps kommun tillämpar överensstämmer med riksnormen.
3.2 Dagsbelopp
För att beräkna ekonomiskt bistånd för en period kortare än en månad bör man använda ett
dagsbelopp. Dagsbeloppet räknas fram genom att beloppen i normen multipliceras med tolv och sedan divideras med 365. Se även Socialstyrelsens Allmänna råd (SOSFS 2013:1).
3.3 Särskilda skäl att beräkna normen till en högre nivå
Om det finns särskilda skäl kan försörjningsstödet i vissa fall räknas till ett högre belopp än normen.
Nedan ges några exempel på situationer då försörjningsstödet kan räknas till ett högre belopp än normen:
Om den enskilde av medicinska skäl har behov av dyrare kost
Om den enskilde betalar avgift för skolmåltider
Om den enskilde har höga livsmedelskostnader på grund av att kosten är inräknad i en avgift
Om den enskilde på grund av funktionsnedsättning eller andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakten med andra människor eller delta i samhällslivet och därför har extra utgifter, för t.ex. telefon och tidningar eller fritidsaktiviteter som inte täcks av annat särskilt stöd,
Om det är en förutsättning för att barn ska kunna delta i fritidsaktiviteter
Om det är en förutsättning för att en förälder ska kunna ha umgänge eller kontakt med sitt barn i en rimlig omfattning och därför har extra utgifter för t.ex. lek och fritid samt telefon,
Om den enskilde har ett tillfälligt och visst behov av att köpa kläder och skor,
Om ett spädbarn saknar nödvändig klädutrustning,
Om den enskilde har tillfälligt höga kostnader, t.ex. för livsmedel, kläder och skor eller telefon, som beror på att han eller hon är eller har varit utsatt för våld eller andra övergrepp av närstående eller för något annat brott.
Se Socialstyrelsens Allmänna råd (SOSFS 2013:1) och Ekonomiskt bistånd (2013).
3.4 Särskild kost, diettillägg
Riksnormens livsmedelsbelopp möjliggör en näringsmässigt fullvärdig och varierande kost. Behovet utöver detta skall styrkas av läkare eller dietist. Har handikappersättning eller annan skattefri
ersättning betalats ut för att täcka merutgifterna för särskild kosthållning får tillägg inte medges för dessa kostnader. 2005 fastslog Konsumentverket att diabetes inte medför extra matkostnader.
Om den sökande är över 19 år och har väsentligt ökade matkostnader (minst 28,5% av
prisbasbeloppet/år), ska möjligheten till merkostnadsersättning via Försäkringskassan undersökas.
Extrakostnader för specialkost utgår från Konsumentverkets bedömningar samt schablonbelopp för vägledning. Merkostnader för viss specialkost går inte att schablonisera och därvid behövs en individuell bedömning utifrån underlag från läkare alt. dietist.
För mer information se Konsumentverkets hemsida under ”Matkostnader”.
3.5 Umgänge med barn
Kostnad för umgänge utgår i normalfallet upp till 6 dagar/månad. Umgänget ska styrkas med intyg från båda föräldrarna eller Tingsrättsdom. Vid ansökan om ekonomiskt bistånd för umgänge längre tid än 6 dagar, exempelvis i samband med skollov, får detta prövas individuellt och restriktivt då det många gånger går att sköta föräldrarna emellan.
Kostnad för umgänge beräknas utifrån posterna; livsmedel, lek och fritid samt hälsa och hygien i riksnormen.
3.6 Växelvis boende
Det växelvisa boendet behöver styrkas med intyg, dom eller avtal som är undertecknat av båda föräldrarna. Det kan betraktas som växelvis boende när barnet/barnen bor ungefär lika mycket hos båda föräldrarna. En jämförelse kan göras med Försäkringskassans tillämpning där de räknar som växelvis boende om barnet bor mer än 12 men mindre än 15 dagar per månad.
Utredning behöver göras gällande rätt till halvt barnbidrag och/eller underhållsstöd.
Vid eventuella kostnader för barnomsorg eller medicin så kan halva beloppet godtas som utgift.
3.7 Kläder
Huvudregeln är att kläder ingår i normen. Tillfälligt behov av kläder t ex för gravida,
begravningskläder, vid frigivning från anstalt kan beviljas i vissa fall. En individuell bedömning ska alltid göras. Vid frigivning från anstalt ska kontakt med Kriminalvården tas för att undersöka vad som utgår från dem.
Normalt kan i ovanstående situationer belopp upp till motsvarande 2 månaders klädnorm beviljas, utifrån individuell bedömning.
3.8 Klädbidrag till flyktingar/invandrare
Kvotflyktingar som kommer direkt från flyktingläger i hemlandet beviljas vid behov vid ankomsten till Sverige extra bidrag till kläder maximalt motsvarande i normen ingående delpost till ”kläder och skor” x 2 per person.
Flyktingar som vistats i Sverige innan uppehållstillstånd beviljats och uppburit ersättning enligt LMA, beviljas i normalfallet inte extra bidrag till kläder. Medel till inköp av kläder ingår i bidraget enligt LMA.
Inte heller beviljas i normalfallet extra bidrag till inköp av kläder när det gäller personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytningsskäl. En individuell prövning kan göras.
3.9 Särskilda skäl att beräkna normen till en lägre nivå
Vid följande situationer kan det finnas särskilda skäl att beräkna normen till en lägre nivå: akut nöd, kortare vistelser i kommunen, reducerade kostnader i samband med exempelvis heldygnsvård samt när det är uppenbart att biståndet inte används till vad det är avsett för, t.ex. vid aktivt missbruk.
3.10 Akut bistånd - nöd
Med hänvisning till kommunens yttersta ansvar enligt 2 kap. 1 § SoL och 2 a Kap. 1 § ska en så kallad nödprövning göras om sökande hävdar att en nödsituation föreligger. Ekonomiskt bistånd till akuta behov för uppehället kan beviljas efter en individuell prövning. Vid bedömning av rätt till akut bistånd i form av uppehälle utöver norm så ska en restriktiv linje hållas.
Information ska lämnas till den sökande om det egna ansvaret att planera sin ekonomi för att undvika att en nödsituation uppstår samt att bedömningen vid återkommande begäran kan bli restriktiv.
Vid förlust eller stöld så ska sökande i första hand hänvisas till sitt försäkringsbolag. Här är det viktigt att informera om och väga in den sökandes ansvar att förvara sina tillgångar på ett betryggande sätt.
Barnfamiljer i behov av akut ekonomiskt bistånd ska särskilt uppmärksammas. Om behovet av akut bistånd är upprepat och det finns barn med i hushållet ska det övervägas om behovet kan vara ett uttryck för att det kan finnas anledning till oro för barnens hälsa och utveckling. Anmälan enligt 14 kap 1 § SoL ska då övervägas.
Bedömning ska göras i samråd med chef. Handläggare kan bevilja matpengar under utredningstid vid nyansökan.
Extraordinära utbetalningssätt i form av rekvisitioner bör endast användas i yttersta undantagsfall, om mycket speciella omständigheter föreligger. Sådana utbetalningssätt är starkt integritetskränkande och står i strid med viktiga principer i socialtjänstlagen, till exempel principerna om självbestämmande och delaktighet. Andra utbetalningssätt såsom insättning på konto eller förladdat kort ska därför alltid i första hand övervägas.
3.11 Missbruk
Att en person med missbruksproblem har vägrat att följa socialtjänstens planering för rehabilitering från missbruket är inte skäl att neka till ekonomiskt bistånd. Då det inte är aktuellt att ställa krav på att direkt stå till arbetsmarknadens förfogande eller deltaga i kompetenshöjande verksamhet ska
socialtjänstens insatser istället inriktas på att erbjuda den enskilde hjälp mot missbruket genom individuell handlingsplan. Vid behov och möjlighet ska samverkan med missbrukshandläggare ske i upprättandet av handlingsplan. Kostnadsposter inom riksnormen kan beräknas till en lägre nivå om det finns särskilda skäl för det. Detta gäller när det är ”uppenbart att den enskilde inte har vissa kostnader som ingår i riksnormen. Det kan t.ex. gälla en missbrukare som uppenbart inte använder biståndet till vad det är avsett för.” (Prop. 1996/97:124 s.170).
3.12 Beslut vid beräkning av kostnaderna till en lägre nivå
Vid beräkning av kostnaderna till en lägre nivå enligt SoL 4 kap. 3 § ska ett avslagsbeslut enligt SoL 4 kap. 1 § fattas där det tydligt framgår vad som avslås och motiveringen till detta. Ett bifallsbeslut enligt SoL 4 kap. 1 § fattas också där det tydligt framgår vad försörjningsstöd beviljas till.
3.13 Fickpengar vid institutionsvistelse eller rättspsykiatrisk vård
Om man inte har tillräckliga inkomster kan försörjningsstöd beviljas vid vistelse på institution (HVB) eller familjehem.
För fickpengar gäller att det kan beviljas om behovet inte kan tillgodoses med egen inkomst. Aktuellt månadsbelopp fås genom att summera normposterna lek och fritid, hälsa och hygien samt
dagstidningar, telefon och TV-avgift. Vissa institutioner har en vårdavgift som inkluderar fickpengar, detta ska alltid kontrolleras med placerande handläggare. Enstaka resor samt kläder kan beviljas utöver fickpengar.
Vid dom om rättspsykiatrisk vård har Region Skåne ansvaret, inte Kriminalvården. Det innebär att den person som vårdas enligt lagen om rättspsykiatrisk vård har rätt till fickpengar enligt samma
beräkningsgrunder som en person som vistas på institution. Om personen ska betala vårdavgift kan denna beräknas som en godtagbar kostnad.
Kostnader som ingår i försörjningsstödet men inte ingår i fickpengarna kan vara exempelvis hyra, el samt resor, behov som prövas separat. Se vidare i avsnitt i riktlinjer gällande boende vid institutions- /fängelsevistelse.
3.14 Godtagbara kostnader
Enligt 4 kap. 3 § första stycket 2 p, kan försörjningsstöd beviljas för skäliga kostnader för
behovsposterna boende, hushållsel, arbetsresor, hemförsäkring samt medlemskap i fackförening och arbetslöshetskassa. Vad som är skäliga kostnader måste utredas och avgöras efter en individuell bedömning i det enskilda ärendet, men också ha sin utgångspunkt i vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig samt anpassas efter den allmänna standardutvecklingen. (Prop.
1979/80:1 s. 202 och prop. 1996/97:124 s. 83 och 169)
4 Boende
Att ha en bostad är en förutsättning för att tillvaron i övrigt ska fungera. Trots detta finns det ingen lagstadgad generell rätt till bostad. I första hand är det den enskildes ansvar att planera för sitt liv både gällande ekonomi och bostad. Vid alla nyansökningar ska hembesök som en del i
utredningsförfarandet erbjudas, likadant ska hembesök göras vid oklarheter kring boendet. Det kan till exempel vara när det finns oklarheter kring samboskap, om personen bor inneboende eller har ett icke godkänt andrahandskontrakt där skäligheten och riktigheten i den begärda kostnaden behöver utredas.
4.1 Skälig boendekostnad
Försäkringskassans föreskrifter om genomsnittlig och högsta godtagbara boendekostnad tillämpas vid bedömning av rätten till bistånd. Summorna framgår av Försäkringskassans författningssamling, FKFS 2015:7. Dessa justeras årligen. Vistelseadressen ska vara utredd för att bistånd till boendekostnader ska kunna beviljas. Den genomsnittliga boendekostnaden enligt föreskrifterna ska vara vägledande när en person söker ett första boende eller vid byte till annan lägenhet.
”Socialnämnden bör vid bedömningen av vad som är en skälig boendekostnad utgå från den enskildes faktiska kostnad och behov av boende. Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är skälig
boendekostnad bör vara vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig.
Kostnaden bör även relateras till hyresnivån hos allmännyttiga bostadsföretag eller andra större bostadsföretag på orten.”(SOSFS 2013:1).
Vid bedömning av skälig boendekostnad tas hänsyn till hyrans storlek, bostadens storlek och standard, samt tillgången på bostäder. I boendekostnaden godkänns inte avgift för garage, kabel-tv, bredband, p- plats eller tillval i standardhöjande syfte. Undantag görs när någon flyttar in i en bostad där
tillvalskostnaden redan finns eftersom kostnaden då inte kan påverkas.
Om boendekostnaden avser kallhyra får den totala boendekostnaden inte överstiga högsta godtagbara.
Det kan finnas anledning att frångå beräkningen för personer som har bistånd i form av socialt kontrakt och som erbjuds en bostad med eget förstahandskontrakt om hyresnivån överstiger
genomsnittlig bostadskostnad. Ett eget förstahandskontrakt prioriteras alltid före socialt kontrakt även om det innebär att hyran överstiger högsta godtagbara. En individuell bedömning ska alltid göras. Den enskilde ska alltid göra vad som är möjligt för att sänka boendekostnaden för att bli självförsörjande.
Personer som nyligen fått uppehållstillstånd och som bott inneboende hos någon, och som under tiden innan de ansöker om försörjningsstöd inte har betalat någon hyra, beviljas inte bistånd till
boendekostnad.
4.2 Skälig bostadsstorlek
Vad som bedöms vara skälig bostadsstorlek och boendestandard påverkas av familjens
sammansättning, barnens ålder och kön och andra sociala samt medicinska faktorer och eventuell funktionsnedsättning. Hänsyn ska också tas till barns behov av utrymme. Detta gäller även för de barn som vistas i bostaden endast under umgängestid.
”För att ett hushåll inte ska anses trångbott bör det, utom för ensamstående utan barn, ha sovrum utöver vardagsrum och kök eller kokvrå. Två barn bör kunna dela sovrum. Med beaktande av stigande ålder och personlig integritet, bör barn emellertid inte behöva dela sovrum” (SOSFS 2013:1).
För ensamstående kan möblerat rum eller andrahandsboende anses vara skälig boendestandard.
4.3 Boendekostnad i egen bostadsrätt eller villa
Om en försäljning av bostaden innebär att den enskilde får tillgång till kapital som kan användas till försörjningen, får man i allmänhet anse att behoven kan tillgodoses på annat sätt. Bostaden utgör då en sk. realiserbar tillgång. Den enskilde måste ges skäligt rådrum (fyra månader) för försäljning av bostad. En individuell bedömning måste göras om det finns skäl som talar för kvarboende. Om det finns barn i familjen måste barnets bästa beaktas och utredningen beskriva eventuella konsekvenser för barnet av ett bostadsbyte.
Vid redovisning av fastighetens skuldbelopp får inteckningslån tas med samt borgenslån (så kallat topplån) som erhållits i samband med köp av fastigheten. Det skall uppmärksammas huruvida överhypotek (skillnaden mellan inteckningsbeloppet och den faktiska skulden) finns eller om omplacering av lån kan ordnas för att sänka boendekostnaden.
Bistånd beviljas inte till amorteringsdel på lån som tagits för inköp av bostaden, eftersom det innebär att socialtjänsten bidrar till en kapitalisering. För amorteringsdelen bör uppskov begäras hos aktuell bank. Bistånd kan däremot utgå till räntekostnaden om avgift och ränta tillsammans inte överstiger genomsnittskostnaden eller högsta godtagbara hyresnivå (Försäkringskassans föreskrifter om
genomsnittlig och högsta godtagbara boendekostnad). Krav ska ställas på den enskilde att ansöka om skattejämkning för räntekostnaderna och om sådan beviljas godtas 100% av räntekostnaderna som boendekostnad. I annat fall godtas 70% av räntekostnaderna, eftersom 30% är avdragsgilla vid självdeklarationen.
För den som saknar skattepliktig inkomst ersätts 100% av räntekostnaden, med den begränsning som finns i genomsnittlig boendekostnad och högsta godtagbara hyreskostnad.
I normalfallet ska en månadskostnad räknas fram och medräknas som godtagbar boendekostnad i beräkningen. I boendekostnaderna för villa ingår driftskostnader såsom vatten, avlopp och sophämtning.
4.3.1 Hushållsgemenskap
För personer som lever i hushållsgemenskap med bostadsinnehavaren beräknas boendekostnaden enligt Försäkringskassans föreskrifter (FKFS 2015:7) om beräkning av boendekostnader.
4.4 Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov
Vid ett kortvarigt biståndsbehov bör som regel den faktiska boendekostnaden godtas. Med kortvarigt avses en period om maximalt tre sammanhängande månader.
Om boendekostnaden bedöms vara för hög i förhållande till vad som är skäligt för det aktuella
hushållet är det rimligt att vid längre tids bidragsbehov ställa krav på byte av bostad. Hänsyn måste tas till om ett bostadsbyte är möjligt att genomföra eller om det är möjligt att på annat sätt sänka
boendekostnaden. För byte av bostad ska ges skäligt rådrum ges, i normalfall fyra månader. Hänsyn bör även tas till om det i individuella fall finns särskilda skäl mot byte av bostad eller bostadsområde som t ex:
• om det finns risk för att ett byte medför negativa sociala konsekvenser, exempelvis försvårar deltagande i arbetsförberedande aktiviteter eller i rehabiliterande insatser, försvårar deltagande i arbetslivet eller att utnyttja allmänna kommunikationer eller leder till isolering.
• om en barnfamilj genom att flytta skulle tvingas bryta upp från barnomsorg, skola och sociala nätverk
• om en ensamstående vuxen, t ex med funktionsnedsättning eller sociala problem och äldre med sviktande hälsa, har ett särskilt behov av kontinuitet i det sociala nätverket eller den fysiska miljön som hänger samman med det nuvarande boendet,
• om bostaden är anpassad till en boendes funktionsnedsättning
• om den enskilde har begränsade möjligheter att bli godkänd som hyresgäst, t ex saknar godtagbar inkomst eller har betalningsanmärkning.
Om det finns barn i familjen måste barnets bästa beaktas vid byte av bostad eller bostadsområde.
Utredningen ska beskriva eventuella konsekvenser för barnet av ett bostadsbyte.
4.5 Förfrågan om medverkan till boende
Intyg till hyresvärden (sk. hyresintyg) om godtagbar boendekostnad kan ses som en service för att möjliggöra för sökande att uppnå skälig levnadsnivå. Eftersom det vid förfrågan om medverkan till eget boende inte finns någon faktisk kostnad att ta ställning till fattas generellt inget beslut. Om bedömning görs att behov finns av ett eget boende och personen har ett erbjudande där ställning kan tas till en kostnad, så kan ett intyg om att boendekostnaden kan godtas vid prövningen av rätt till försörjningsstöd skrivas. I annat fall lämnas muntlig eller skriftlig information om riktlinjerna gällande skäligt boende och skälig boendekostnad samt i vissa fall om att den sökande bedöms vara berättigad till eget/annat boende om den får ett erbjudande.
4.6 Boendekostnad vid vistelse på institution/fängelse
I första hand ska den enskilde hyra ut sin bostad. I vissa fall kan ekonomiskt bistånd utgå till
boendekostnad om strafftiden är högst sex månader om personen annars riskerar att bli bostadslös. Det kan även vara nödvändigt att pröva rätten till bistånd utöver sex månader om särskilda omständigheter föreligger.
Det är Region Skåne som enligt hälso- och sjukvårdslagen har det huvudsakliga ansvaret för
sjukvårdsinsatser vid boende inom regionen, medan kommunen ansvarar för kostnader för uppehälle och bostad för de i kommunen som saknar möjlighet att försörja sig själva.
Vägledande vid prövningen ska vara den sökandes hyresförhållanden, straffets längd, förmågan att själv betala hel- eller del av hyran samt rehabiliteringsaspekten.
Se även under avsnitt ovan om fickpengar vid institutionsvistelse eller rättspsykiatrisk vård.
4.7 Boendekostnad för vuxet barn (18-24 år) som bor kvar hos sina föräldrar
Ekonomiskt bistånd till boendekostnad beviljas för vuxet barn (dock ej gymnasiestuderande), som bor kvar i föräldrahemmet endast om föräldern därigenom har en högre boendekostnad än hen annars skulle ha haft. Högre boendekostnad kan uppstå om föräldern/föräldrarna måste behålla en större bostad eller får sitt bostadsbidrag sänkt. Ekonomiskt bistånd till boendekostnad kan också beviljas för vuxet hemmaboende barn, som varit självförsörjande och haft kostnad för boende i egen bostad.
Vuxna kvarvarande barn som har möjlighet att ta studiemedel och studielån via CSN ska göra det, detta innebär att de inte ingår i hushållet och att hyresdel inte ska beviljas utan att det vuxna barnet själv ska stå för sin hyresdel.
Hyresdel räknas ut enligt följande: Om den biståndssökande disponerar ett rum i sina föräldrars bostad på fyra rum och kök, innebär det att han eller hon disponerar två av totalt nio enheter (fyra rum x 2 = 8 + kök = 9 enheter). Hela boendekostnaden är 6 000 kr per månad. Den sökandes andel av
boendekostnaden beräknas då genom att 6 000 divideras med 9 och därefter multipliceras med 2, det vill säga 6 000/9 x 2 = 1 333 kr per månad (Socialstyrelsens Handbok för socialtjänsten, Ekonomiskt bistånd).
4.8 Eget boende för unga vuxna
Unga vuxna under 25 år som tecknat hyresavtal ska normalt inte beviljas bistånd till boende om hyresavtalet tecknats under period då den sökande saknar inkomst och möjlighet att själv betala hyran.
Endast vid starka sociala skäl (exempelvis våld) kan unga beviljas ekonomiskt bistånd till kostnad för eget boende. Regeringsrätten har i ett flertal domar bedömt att unga vuxna är tillförsäkrade en skälig levnadsnivå genom att de får bo kvar i sina föräldrahem. De domar som avses gäller unga vuxna som alla uppnått myndighetsåldern 18 år och avslutat sina gymnasiestudier. Se: RÅ 1997 ref. 79 I-III.
