– 1 –
SV
SVAR PÅ FRÅGOR TILL DEN NOMINERADE KOMMISSIONSLEDAMOTEN DALIA GRYBAUSKAITË
DEL A – ALLMÄNNA FRÅGOR
I Personliga och yrkesrelaterade frågor
1. Vilka delar av din yrkeserfarenhet tror du kommer att visa sig särskilt viktiga för ditt kommande uppdrag som kommissionsledamot?
Min yrkeserfarenhet motsvarar vad som kan förväntas av en ledamot av Europeiska kommissionen. Även om jag har mest kunskaper om finansområdet är jag säker på att mina erfarenheter kommer att göra det möjligt för mig att bidra aktivt till att uppnå gemensamma europeiska mål.
För det första har jag stor erfarenhet från ledande befattningar inom den offentliga förvaltningen, vilket är både nyttigt och nödvändigt när det gäller att nå effektivitet inom alla områden. Jag har alltid lagt stor vikt vid teamarbete, vilket gett goda resultat inom mina ansvarsområden.
För det andra har jag arbetat med EU-frågor sedan 1991 – bl.a. med frihandelsavtalet mellan EU och Litauen som senare blev Europaavtalet. Jag har också medverkat vid antagandet av relevant gemenskapslagstiftning och finansiella frågor.
För det tredje anser jag att det inom alla områden av den offentliga förvaltningen är en fördel att ha kunskaper i ekonomiska och finansiella frågor.
För det fjärde har mina uppdrag både som finansminister och nationell stödsamordnare gett mig kunskaper inom de allra flesta områdena inom den offentliga förvaltningen, bl.a. om EU:s utbildningsprogram och om dess ekonomi och samhällsliv i allmänhet.
För det femte bör inte ekonomi och finans behandlas separat från utbildning och kultur. Ekonomiska beslut har stort inflytande på möjligheterna att uppnå viktiga mål inom utbildning och kultur. Om beslut inom områdena kultur och utbildning genomförs på ett bra sätt bidrar det dessutom till att stärka EU:s konkurrenskraft och dess möjligheter att uppnå Lissabonmålen.
II Oavhängighet
2. Hur ser du på kravet att kommissionens ledamöter skall vara oavhängiga i fullgörandet av sina skyldigheter och hur kommer du konkret att lösa detta i praktiken?
Jag kommer att respektera den skyldighet som anges i artikel 213.2 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I denna artikel fastställs följande:
”Ledamöterna av kommissionen skall i gemenskapens allmänna intresse fullgöra sina skyldigheter under full oavhängighet. Vid fullgörandet av dessa skyldigheter skall de inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De skall avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.” I samma artikel står det vidare: ”Ledamöterna av kommissionen får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.”
Jag anser att dessa principer är fullt legitima och jag kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika varje form av intressekonflikt i samband med fullgörandet av mina skyldigheter.
3. Vilken betydelse tillmäter du det nationella intresset?
Nationella intressen har alltid varit viktiga för mig. Jag anser att de nationella intressena ofta överensstämmer med de gemensamma europeiska intressena och jag kan inte se att det finns någon motsägelse mellan dem. Jag är medveten om att en ledamot av kommissionen inte är en representant för sin medlemsstat och jag är inställd på att arbeta i EU:s allmänna intresse och fullgöra mina skyldigheter under full oavhängighet. Under min ämbetstid kommer jag varken att begära eller ta emot instruktioner från någon regering. Jag anser dock att det kan vara viktigt och nödvändigt att kunna förklara och förtydliga vissa känsliga nationella frågor för de andra kommissionsledamöterna.
4. Innehar du någon aktiv ställning eller något aktivt uppdrag i ett politiskt parti? Är du beredd att överge denna ställning eller detta uppdrag om du utses till ledamot av kommissionen?
Jag är inte medlem i något politiskt parti och är därför politiskt oberoende.
5. Har du (eller har du nyligen haft) företagsintressen, ekonomiska intressen eller några andra åtaganden som kan vara oförenliga med uppdraget som ledamot av kommissionen? Är du beredd att redovisa alla dina åtaganden?
Jag har inga företagsintressen, ekonomiska intressen eller några andra åtaganden som kan vara oförenliga med uppdraget som ledamot av kommissionen. Jag är dock beredd att redovisa eventuella åtaganden för att säkra full insyn.
III Europeiska unionens framtid
6. Hur ser du på den europeiska integrationen? Tror du att den konstitution som konventet om Europas framtid har föreslagit kommer att göra att EU efter utvidgningen fungerar effektivt?
Min bild av det framtida EU är en välmående, enhetlig och konkurrenskraftig union där principerna om solidaritet och hållbarhet spelar en avgörande roll. Alla dessa mål
– 3 –
möjligt att gradvis fullfölja den politiska integrationen. Europeiska unionens framtid är en mycket komplex fråga och jag vill här särskilt betona att Lissabonstrategins mål att bli världens mest konkurrenskraftiga ekonomi bör prioriteras.
Jag är övertygad om att utkastet till konstitution är en nödvändig förutsättning för att den utvidgade unionen skall kunna fungera effektivt. Det har i många avseenden fundamentalt förändrat och förbättrat EU:s nuvarande struktur.
7. Vad tror du om tidsplanen för antagandet av den konstitution som konventet om Europas framtid har föreslagit?
Man bör så fort som möjligt nå enighet när det gäller utkastet till konstitution så att fördraget om upprättande av en konstitution för Europa kan undertecknas i år.
Naturligtvis ser jag helst att fördraget undertecknas före valet till Europaparlamentet.
8. Vilken betydelse och vilken roll tror du att Europeiska kommissionen kommer att ha i ett EU med 25 medlemsstater?
Enligt min mening är Europeiska kommissionen en institution vars enda uppgift är att definiera och främja gemenskapens allmänna intresse. Kommissionens roll som initiativtagare till lagstiftning, som den institution som utformar och sen genomför EU:s politik, som gemenskapslagstiftningens väktare och i viss mån som representant för EU i världen, kommer att bli ännu mer betydelsefull i ett utvidgat EU. Det kommer att krävas ökade ansträngningar för att minska de sociala, ekonomiska och geografiska skillnaderna mellan medlemsstaterna. I detta arbete tror jag att det är viktigt att bevara några grundläggande principer, som kommissionens och dess ledamöters oavhängighet från påverkan utifrån. Det är också viktigt att bevara kommissionens kollegialitet och trovärdighet. Slutligen vill jag betona hur viktigt det är att kommissionen klart och tydligt kan förklara sina strategiska mål och sin politik för EU:s medborgare.
9. Vad anser du om ambitionen att öka insynen och öppenheten i den europeiska lagstiftningsprocessen, och särskilt allmänhetens tillgång till information?
Insyn i lagstiftningsprocessen på EU-nivå är av avgörande betydelse för EU:s institutioner och medborgare. Det är viktigt att Europas medborgare får tillgång till information från Europaparlamentet, rådet och kommissionen så snabbt och lätt som möjligt, i enlighet med förordning nr 1049/2001 och de relevanta genomförandebestämmelser som ger allmänheten tillgång till handlingar. EUR-Lex- portalen och allmänna eller specifika kommunikationsinstrument som Europe Direct,
”Futurum”, ”Din röst i Europa” och ” Governance” m.fl. bör vidareutvecklas.
10. I kommissionens senaste rapport om kandidatländerna pekade kommissionen på ett antal områden där man ligger efter med införlivandet av gemenskapens regelverk. Hur ser du i detta sammanhang på tillämpningen av skyddsklausulerna i anslutningsfördraget?
De anslutande länderna har utan tvivel nått mycket långt i införlivandet av gemenskapslagstiftningen på de flesta områden. Av den omfattande övervakningsrapport som kommissionen antog den 5 november 2003 framgår det dock att vissa brister kvarstår. Enligt fördragen skall kommissionen, i de fall då en (ny) medlemsstat efter anslutningen inte lyckas genomföra gemenskapslagstiftningen inom ett visst område, omedelbart och utan någon positiv särbehandling vidta de åtgärder som krävs för att driva igenom denna medlemsstats förpliktelser. Jag är övertygad om att kommissionen kommer att tillämpa denna bestämmelse på ett lämpligt och ansvarsfullt sätt.
11. Vilka åtgärder skulle du vilja föreslå för att få medlemsstaterna att bli bättre på att följa gemenskapens bestämmelser, inte minst när det gäller att genomföra gemenskapslagstiftningen korrekt i de nationella rättsordningarna
Jag tror att kommissionen kan uppnå större överensstämmelse med gemenskapens bestämmelser genom att spela en mer proaktiv roll när det gäller att underlätta medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna. Detta kan uppnås genom löpande övervakning och bättre kommunikation med medlemsstaterna i samband med genomförande av direktiven. Ökad insyn, särskilda möten mellan experter, besök i medlemsstaterna osv. kan också vara till hjälp.
IV Demokratiskt ansvar inför Europaparlamentet
12. Vilken form av ansvar anser du att du har inför Europaparlamentet?
Europaparlamentet, som är den enda institutionen vars ledamöter väljs direkt av EU:s medborgare, godkänner de nominerade kommissionsledamöterna. Därmed är jag tillsammans med hela kommissionen ansvarig inför Europaparlamentet och jag kommer att respektera de förpliktelser som fastställdes i ramavtalet av den 5 juli 2000 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen. Jag kommer att sträva efter en regelbunden och intensiv dialog med parlamentet, inte bara för att ansvarsskyldighet är ett formellt krav, utan också därför att jag anser att denna dialog är av grundläggande betydelse för att man skall kunna uppnå gemensamma mål.
13. Anser du, från en rent politisk ståndpunkt, att en nominerad kommissionsledamot borde dra tillbaka sin kandidatur om hans eller hennes utfrågning får en negativ utgång?
Om utfrågningen får en negativ utgång är det upp till kommissionens ordförande att dra lämpliga slutsatser. Om Europaparlamentet inte ger mig sitt förtroende är jag införstådd med att kommissionens ordförande kan be mig dra tillbaka min kandidatur.
– 5 –
14. Hur viktigt anser du att det interinstitutionella samarbetet mellan kommissionen och parlamentet är? Hur skulle du vilja lägga upp dina förbindelser med Europaparlamentet?
Jag anser att samarbetet mellan Europaparlamentet och kommissionen, som är två centrala institutioner, är avgörande för hur EU fungerar rent institutionellt. Dessa två organ bör i nära samarbete sträva efter att uppnå gemensamma EU-mål, samtidigt som de respekterar varandras särskilda behörighetsområden. En viktig del av mitt arbete som kommissionsledamot kommer att vara att föra en löpande dialog med Europaparlamentet och att regelbundet rapportera och utbyta information med parlamentet och dess organ.
15. Hur tänker du dig förbindelserna mellan kommissionens ansvarige ledamot och Europaparlamentets ansvariga utskott när det gäller respektive ansvarsområde? Anser du att nuvarande praxis när det gäller informationsutbyte mellan en kommissionsledamot och relevanta utskott är tillräckligt för att garantera insyn och öppenhet?
Jag tänker mig förbindelserna mellan kommissionens ansvariga ledamot och Europaparlamentets ansvariga utskott på följande sätt: kommissionsledamoten skall på inbjudan eller på egen begäran kunna delta vid utskottssammanträdena så regelbundet som möjligt. Kommissionsledamoten och det ansvariga utskottet skall föra en löpande dialog och informera varandra under lagstiftningsprocessen.
Parlamentsutskotten skall exempelvis informeras om arbetet i rådet och om förberedelser och förhandlingar inför samt vid slutandet av internationella avtal.
Genom ramavtalet har ett viktigt informationsflöde till Europaparlamentet kunnat säkras. Kommissionen anser att detta är ett viktigt inslag i det politiska samarbetet mellan de två institutionerna.
Jag vill inte kommentera nuvarande praxis vad gäller informationsutbytet mellan kommissionen och parlamentet eftersom jag ännu inte har tillräckliga kunskaper på detta område.
V Kommissionsledamotens uppgifter och prioriteringar under mandatperioden 16. Vilka prioriteringar kommer du att göra under din sex månader långa mandatperiod?
Jag kommer att engagera mig fullt ut i kommissionens arbete och lägga särskild vikt vid frågan om den framtida budgetplanen. Enligt min åsikt är det inom detta område som min personliga erfarenhet kan komma till särskilt stor nytta. Samtidigt planerar jag att sätta mig in i kommissionens regler, förfaranden och arbetsmetoder.
Inom ramen för fördelningen av ansvarsområdena, som görs av kommissionens ordförande, vill jag noggrant följa utarbetandet av budgetplanen för perioden efter 2006 för utbildning och kultur. Betydelsen av dessa områden betonas i kommissionens meddelande av den 10 februari under såväl rubrikerna hållbar utveckling som medborgarskap. Viviane Reding har precis lagt fram två meddelanden
som behandlar strukturen för den nya generationens program inom utbildning, ungdom, audiovisuell politik och kultur. Det rör sig om ambitiösa projekt som bör diskuteras när det gäller både innehållet och de finansiella aspekterna.
17. Hur uppfattar du din roll och ditt ansvar under denna mandatperiod, särskilt i förhållande till den kommissionsledamot du skall samarbeta med?
Kommissionens ordförande har preciserat att det politiska ansvaret ligger hos fadderkommissionären. Viviane Reding har förklarat att hon är redo att låta mig delta fullt ut i de politiska diskussionerna om portföljen och i hennes arbete med kommissionens avdelningar och de andra institutionerna. På detta sätt kommer jag att kunna bekanta mig med alla aspekter av kommissionens politik och förfarande. Som jag nämnde tidigare är jag särskilt intresserad av uppföljningen av de två nyligen antagna meddelandena om livslångt lärande och medborgarskap i samband med den pågående debatten om budgetplanen för perioden efter 2006. Detta är ett område inom vilket jag är övertygad om att jag kan dra särskild nytta av mina specialkunskaper.
18. Kandiderar du till ämbetet som ledamot av nästa kommission, eller är du intresserad av att utöva detta ämbete? Vilket område är du i så fall mest intresserad av?
Jag är mycket riktigt intresserad av att kandidera till ämbetet som ledamot av nästa kommission. Det finns en lång rad områden som intresserar mig, särskild de där jag i större utsträckning kan dra nytta av min yrkeserfarenhet inom finans och ekonomi.
19. Vilka konkreta åtgärder anser du är nödvändiga för att man skall kunna se till att ett jämställdhetsperspektiv integreras i ditt specifika politikområde? Har du någon policystrategi? Vilka ekonomiska och mänskliga resurser tror du det behövs för att ett jämställdhetsperspektiv skall kunnas integreras i din portfölj?
Målet att avskaffa bristande jämställdhet mellan män och kvinnor bör integreras i alla stadier av utformningen av gemenskapens politik. Samtidigt är jämställdhet inte bara en lagstiftningsfråga – kvinnor bör i högre grad uppmuntras att utnyttja de möjligheter som redan finns. Att främja arbetsvillkor som gör det möjligt att förena arbete och familjeliv kan också bidra till att detta mål uppnås.
---
SV
SVAR PÅ FRÅGOR TILL DEN NOMINERADE KOMMISSIONSLEDAMOTEN
DALIA GRYBAUSKAITE
DEL B - SÄRSKILDA FRÅGOR
ALLMÄNT
1. Hur skulle du bidra till att leda kommissionens åtgärder på områdena utbildning och kultur för att uppnå de mål som fastställts i Lissabonprocessen?
• Vid Europeiska rådets möte i Lissabon efterlystes radikala reformer och en omfattande modernisering av EU:s utbildningssystem, som måste bli en måttstock för kvalitet på global nivå och på ett konkret sätt stödja livslångt lärande för alla före nästa årtionde.
• För att svara på dessa utmaningar har rådet (utbildning) tillsammans med kommissionen antagit ett gemensamt arbetsprogram som inriktas på kvalitet och effektivitet samt på tillgång till och öppenhet i EU:s utbildningssystem. Genom den öppna samordningsmetoden stärks de nödvändiga system- och policyförändringarna på nationell nivå genom utbyte av god praxis och mätning av framstegen, så att man kan lära av varandra. Rådet (utbildning) har antagit fem referensvärden på viktiga områden och fastställt mål som ska uppnås före 2010, t.ex. att färre än 10 % av skoleleverna ska sluta skolan i förtid, att antalet vuxna som deltar i livslångt lärande ska öka med 12,5 % och att antalet personer med lässvårigheter ska minska med 20 %. Vad gäller det politiska samarbetet har medlemsstaterna, på samma sätt som i den framgångsrika Bolognaprocessen för högre utbildning, enats om att stärka det politiska samarbetet också vad gäller yrkesutbildning, med Köpenhamnsförklaringen som grund.
• Även om dessa framsteg är mycket viktiga krävs det större ansträngningar för att uppnå Lissabonmålen. Reformerna på nationell nivå går alltför långsamt. Här har kommissionen en viktig funktion. Redan i sitt meddelande från 2003 om genomförandet av det gemensamma arbetsprogrammet uttryckte kommissionen en varning och betonade att medlemsstaterna omgående måste öka reformtakten.
Kommissionen bör fortsätta att driva på utvecklingen.
• Några politiska områden kräver omgående uppmärksamhet:
Investeringarna i personal, som dels måste öka (genom att uppmuntra till privata investeringar), dels bli effektivare.
Lärarutbildningen, som måste förbättras så att lärarna kan anpassa sig till den ständigt föränderliga arbetsmiljön. Dessutom måste läraryrkets roll i samhället erkännas så att yrket blir attraktivare och får ökat erkännande.
Samtliga medlemsstater måste genomföra sammanhängande strategier för livslångt lärande.
Det behöver införas europeiska ramar för kvalifikationer och kompetens som kan bidra till utvecklingen av en helt öppen europeisk arbetsmarknad.
• Slutligen behöver nästa generations integrerade EU-program för allmän och yrkesinriktad utbildning omgående antas, något som är av yttersta vikt för att man ska kunna dra så stor nytta som möjligt av det politiska samarbetet genom en avsevärd ökning av antalet deltagare i samarbete, rörlighet, partnerskap och nätverk mellan länder.
2. Vilket anser du att det årliga taket för gemenskapens budget bör vara i nästa budgetplan (2007–2013)?
• Det årliga taket för budgetplanen bidrar till budgetdisciplin, vilket är bra.
• Den 10 februari 2004 presenterade kommissionen sin vision av var EU ska befinna sig 2013 och vad som krävs för att nå dit. Dessa ambitioner kräver motsvarande ekonomiska resurser. Samtidigt måste vi inse att medlemsstaternas offentliga finanser har sina begränsningar.
• Det tak på 1,24 % som kommissionen föreslagit kan därför anses lämpligt.
• I detta sammanhang stödjer jag kommissionens ståndpunkt vad gäller behovet av att avsevärt öka de budgetmedel som avsätts till EU:s utbildningsprogram. Detta ligger helt klart i linje med Lissabonstrategin. EU-åtgärder för multilateral mobilitet samt partnerskap och nätverk över gränserna ger ett avsevärt mervärde till de mål medlemsstaterna strävar efter, vilka per definition endast kan uppnås genom åtgärder på EU-nivå.
• Jag delar också kommissionens åsikt att vi ytterligare bör stärka EU:s åtgärder på områdena ungdom, kultur och audiovisuella frågor samt att samhällsengagemanget måste öka. Vi måste ge medborgarna möjlighet att fullt ut utnyttja den potential ett EU-medlemskap innebär. Samtidigt är detta ett sätt att bidra till närmare kontakt mellan medborgarna och EU:s institutioner.
KULTUR
3
3. På vilket sätt anser du att de nya medlemsstaterna kan bidra till EU:s politik för främjande av kulturell mångfald på internationell nivå (WTO och UNESCO), och vilken skulle din roll kunna vara i detta arbete?
• Nu när tio nya länder ansluter sig till EU kommer dess kulturella mångfald att berikas på ett helt nytt sätt. Det faktum att dessa nya medlemmar har erfarenhet av olika former av kulturellt förtryck under kommunistregimer betyder att de ser på kulturell mångfald på ett annat sätt. Den mångfald som finns i våra kulturer och vår identitet har i många avseenden förnekats under ett halvt århundrade. Att de återfötts är en de starka sidorna i våra unga demokratier. Anslutningsländerna är därför mycket angelägna om att bevara den kulturella mångfalden inom EU som en central del av den europeiska integrationsmodellen.
• Kulturell mångfald är dock inte bara medlemsstaternas ansvar och ett EU-mål, den är också i allt högre grad en internationell fråga. Globaliseringen har redan inneburit en utmaning för vår kulturindustri och den börjar nu också påverka utbildningssektorn. EU-marknaderna är i hög grad öppna för aktörer från andra länder och deras kulturvaror och kulturtjänster.
• De flesta kulturella verksamheter, eller verksamheter med stark inverkan på kulturen, är också ekonomiska verksamheter. Som sådana omfattas de av handelsavtal och handelsförhandlingar, särskilt tjänsteförhandlingarna inom WTO. WTO:s och EU:s medlemmar är dock fria att besluta om de vill göra andra åtaganden under GATS vad gäller tjänster med inslag av kultur eller utbildning.
• De nya medlemsstaterna kommer också att omfattas av det regelverk som är ett resultat av Uruguayrundan. De stöder också fullt ut det mandat som fastställts för de pågående WTO-förhandlingarna med avseende på bevarande av kulturell mångfald.
• De nya medlemsstaterna har välkomnat (och fyra av dem gett sitt öppna stöd till) inledandet av förhandlingar om en konvention om kulturell mångfald under Unescos värdskap. I dessa förhandlingar tror jag att de nya medlemsstaterna kan bidra med ett mervärde till EU. Unescos initiativ till en konvention är en möjlighet att främja och dela våra europeiska värderingar internationellt, och ju mer samordnat EU är desto starkare blir det.
4. Vad anser du om framtiden för gemenskapsåtgärden ”Europeisk kulturhuvudstad”?
• Huvudsyftet med kommissionens nya förslag (november 2003) är att se till att de nya medlemsstaterna kan nominera en stad till europeisk kulturhuvudstad varje år från 2009 till 2019, samtidigt som de nuvarande medlemsstaterna. Det är därför viktigt att parlamentet och rådet så snart som möjligt antar kommissionens förslag.
• Medlemsstaterna bör inte tvingas till några ändringar av sina befintliga nomineringar. För det första är dessa resultaten av en besvärlig kompromiss vad gäller de befintliga medlemsstaterna. För det andra är den metod som föreslagits för de nya medlemsstaterna den de själva skulle ha valt. För det tredje kan förfarandena för nomineringar och praktiska förberedelser ta upp till tio år.
• Som ett andra steg planerar kommissionen att undersöka andra områden där man kan förbättra innehållet i och förfarandena för val av europeiska kulturhuvudstäder. Ett förslag till nytt beslut, med den pågående studien av resultaten av huvudstäderna för åren 1995–2004 som underlag, kommer att läggas fram för parlamentet och rådet.
UTBILDNING
5. Vilka ytterligare åtgärder anser du att kommissionen kan och bör vidta för att undanröja hinder för ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis?
• Vad gäller erkännande av utbildningsbevis för statligt reglerade yrken är systemet redan på plats, det finns ett lagstiftningsförslag om att kombinera samtliga befintliga särdirektiv med det allmänna direktivet, vilket jag tycker är en bra idé. Det skulle göra direktivet enklare, läsligare och mer användarvänligt samtidigt som det som helhet skulle bli effektivare.
• Vad gäller erkännande i praktiken på arbetsmarknaden och erkännande för vidareutbildning behöver både arbetsgivarna och utbildningsanordnarna instrument för insyn, dvs. sätt att förstå vad en viss kvalifikation faktiskt innebär.
• Kommissionen har tagit en rad initiativ på detta område. Ett exempel är det förslag som kommissionen nyligen antog om ett enhetligt instrument för insyn (Europass), där flera befintliga instrument ska kombineras. Jag vet att parlamentets utskott för utbildning och kultur redan har uttryckt sitt stöd för kommissionens förslag, och jag hoppas att det snart kan antas. Vi måste också gå vidare med ECTS-systemet (European Credit Transfer and Accumulation System), som bör bli ett poängsystem för livslångt lärande, och vi måste göra de nationella informationscentrumen för erkännande av akademiska betyg (Naric) effektivare.
6. Hur avser du att främja bästa praxis inom den yrkesinriktade utbildningen?
• Köpenhamnsförklaringen utarbetades av företrädare för 31 europeiska länder och parterna på de europeiska arbetsmarknaderna för att utveckla riktlinjer och god praxis på yrkesutbildningsområdet och för att inleda ett europeiskt samarbete som ska förbättra yrkesutbildningens status och kvalitet och göra den
5
• Genom EU:s organ på fältet, t.ex. Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen, övervakar vi ständigt utvecklingen i medlemsstaterna och kandidatländerna, och dessa organs publikationer och databaser är en rik källa till information om bästa praxis och nytänkande på alla nivåer – forskning, formulering av politiska strategier och praxis.
• Det bästa hjälpmedlet för att främja bästa praxis på yrkesutbildningsområdet är förmodligen Leonardo da Vinci-programmet, vars syfte är att utveckla kvalitet, nytänkande och den europeiska aspekten av yrkesutbildningssystem och praxis i Europa. En databas över god praxis har utvecklats, och ett antal temabroschyrer med sådana exempel har publicerats. De transnationella nätverken inom programmet gör det enklare att föra samman relevanta aktörer inom den yrkesinriktade utbildningen. I början av 2003 införde kommissionen en ny strategi för aktiv spridning och aktivt utnyttjande av projekt, och denna strategi ska vidareutvecklas.
7. Vilka eventuella kontakter bör upprättas för att stärka rollen för den europeiska sysselsättningsstrategin, Europeiska socialfonden och
Leonardoprogrammet när det gäller att främja yrkesutbildning och livslångt lärande i EU?
Det finns redan en koppling, som lyfts fram i meddelandet från 2001 om livslångt lärande. Sedan den europeiska sysselsättningsstrategin lanserades 1997 har livslångt lärande erkänts som en förutsättning för arbetskraftens anställbarhet, anpassbarhet och kvalitet. Medlemsstaterna har via nationella handlingsplaner för sysselsättning regelbundet rapporterat om hur livslångt lärande utvecklats i medlemsstaterna.
• Under 2003 och efter översynen av sysselsättningsstrategin finns en starkare betoning på sysselsättning i medlemsstaternas riktlinjer, med tre övergripande mål: full sysselsättning, arbetskvalitet och arbetsproduktivitet samt social integrering. Livslångt lärande täcks nu i riktlinjerna för främjande av utveckling av humankapitalet och livslångt lärande samt “aktivt åldrande”.
• Europeiska socialfonden och EU-utbildningsprogram som Leonardo kompletterar varandra. Utbildningsprogrammen är i huvudsak gränsöverskridande, medan Europeiska socialfonden är verksam inom ett land eller en region. Målen stärks alltså ömsesidigt. Utbildningsprogrammen handlar om att utarbeta och testa nya idéer i nätverk, medan Europeiska socialfonden investerar direkt i nationella eller regionala system. Genom kommissionens förslag till budgetplanens framtida utformning och dess meddelande om nästa generations utbildningsprogram kommer denna kompletterande koppling att stärkas ytterligare.
MEDIERNA OCH DEN AUDIOVISUELLA POLITIKEN
8. Hur anser du att man i den europeiska audiovisuella politiken bör ta hänsyn till den tekniska utvecklingen särskilt inom digital-tv och interaktiva medier?
Anser du att fragmentering av gällande gemenskapslagstiftning är en lämplig metod?
• Jag tror att utvecklingen av digital teknik och mediernas och konsumenternas användning av sådan teknik kommer att leda till nya sätt att skapa, distribuera och konsumera innehåll.
• Grandprincipen i gemenskapslagstiftningen är att separera reglering av infrastrukturen (täcks av åtgärdspaketet för elektronisk kommunikation) och reglering av innehåll (täcks av direktivet om television utan gränser respektive direktivet om e-handel med informationssamhällets tjänster).
• Regleringen av tv-tjänster är mer detaljerad än den av informationssamhällets tjänster. Detta beror främst på televisionens stora inflytande på våra samhällen, som inte liknar något annat mediums. Åtskillnaden beror därför inte på att gemenskapsrätten är splittrad, utan är en återspegling av medielandskapet. Ett liknande angreppssätt används också på nationell nivå i samtliga medlemsstater (även om detaljerna varierar).
• Jag känner till att det pågår en diskussion om behovet av att se över direktivet
“television utan gränser”. Den fråga man bör ställa sig är hur vi bör reglera olika sätt att leverera audiovisuellt och elektroniskt innehåll i framtiden. Idén med ett direktiv som är tillämpligt på allt elektroniskt innehåll, och som skulle sammanföra regleringsbestämmelser oavsett leveranssätt, är en möjlighet som skulle kunna undersökas. Huruvida en sådan metod är lämplig och genomförbar beror på hur stora de tekniska, ekonomiska och beteendemässiga förändringarna blir. Så vitt jag kan se är utvecklingen inte nödvändigtvis densamma, eller sker inte i samma takt, i alla medlemsstater. Jag vet att kommissionen redan har fört intensiva samråd i denna fråga, och att den arbetar med att fördjupa sin analys för att eventuellt lägga fram förslag i framtiden.
• Digital television och annan ny teknik innebär också nya frågor om tillgång och driftskompatibilitet. Dessa frågor gäller främst reglering av infrastruktur och täcks därför av åtgärdspaketet för elektronisk kommunikation. Kommissionen har redan vidtagit åtgärder i dessa frågor och överväger nu huruvida det behövs ytterligare insatser.
9. Hur anser du att mångfalden i medier och medieinnehåll bör säkras med iakttagande av subsidiaritetsprincipen?
7
mångfalden. Med tanke på marknadernas mångfald och de språkliga, kulturella och samhälleliga skillnaderna mellan medlemsstaterna kommer regleringen även i framtiden att främst ske på nationell nivå. Kommissionen bekräftade detta i 2003 års grönbok om tjänster i allmänhetens intresse, samtidigt som man frågade sig om det finns behov av kompletterande åtgärder på gemenskapsnivå. Vad jag förstår har kommissionen ännu inte slutfört sin analys av det offentliga samrådet om grönboken.
• Mångfald kan dock uppmuntras på europeisk nivå genom att man gör det enklare att sprida audiovisuella verk från andra länder och genom att man främjar oberoende produktioner. Programmet Media spelar här en viktig roll och bör så göra även i framtiden. EU:s konkurrensbestämmelser, särskilt koncentrationsförordningen, spelar också de en viktig roll, särskilt när det gäller att undvika att enskilda företag får en dominerande ställning i mediasektorn eller missbrukar sin ställning.
• Det dubbla systemet med privata och allmänna programföretag är unikt för Europa. Privata och allmänna programföretag spelar båda en viktig roll vad gäller att bidra till mångfald, berika den kulturella och politiska debatten och öka programutbudet. Detta dubbla system är en nationell angelägenhet, men gemenskapspolitiken kan bidra till att underhålla och vidareutveckla dess balans och öppenhet.
UNGDOM
10 a) Vilka anser du vara prioriterade åtgärdsområden inom ungdomspolitiken?
• Prioriteringen de närmaste månaderna är att utarbeta programmet Ungdom efter 2006 i enlighet med den pågående debatten om budgetplanen efter 2006.
• Förutom det befintliga programmet har rådet nyligen antagit en rättslig grund för stöd till ungdomsorganisationer som är verksamma på europeisk nivå.
Genomförandet av detta program är nödvändigt för att stärka den europeiska dimensionen i icke-statliga organisationer för ungdomar. Det bör integreras i programmet Ungdom efter 2006.
• Tonvikt bör också läggas på vidareutvecklingen av de ramar för europeiskt samarbete på ungdomsområdet som antogs av rådet i juni 2002 sedan kommissionen lagt fram sin vitbok om ungdomspolitik. Dessa ramar är ett flexibelt verktyg för samarbete och utbyte av bästa praxis bland medlemsstaterna. Kommissionen hade hjälp av detta arbete när den utarbetade sina förslag till gemensamma mål för “ungdomars deltagande” och “information till ungdomar” under 2003. Kommissionen håller för närvarande på att slutföra förslag till gemensamma mål för “volontärverksamhet” och “bättre kunskap om ungdomsområdet”.
10 b) Hur bedömer du EU:s nuvarande åtgärdsprogram Ungdom (2000–2006)?
• Förra månaden godkände kommissionen halvtidsutvärderingen av det nuvarande programmet på ungdomsområdet. Utvärderingen var överlag positiv:
programmet bidrar till ungdomsutbyte, ungdomars engagemang i solidaritetsverksamhet och till ungdomsinitiativ i det att det ger ungdomar möjlighet att delta i projekt med en europeisk dimension. Med utgångspunkt i resultatet av denna utvärdering tycker jag att man i arbetet med att förbereda programmets verksamhet efter 2006 bör lägga tonvikten på enklare administrativa förfaranden, att göra aktiviteter inom programmet synligare och att göra programmet öppnare och tillgängligare, t.ex. för ungdomar med funktionshinder.
10 c) Kring vilka mål skulle du bygga upp det nya programmet Ungdom?
• Den 9 mars i år antog kommissionen meddelandet “Making Citizenship Work”, där man bl.a. presenterar kommissionens förslag till inriktning av uppföljaren till programmet Ungdom.
• Enligt detta meddelande ska det nya programmet säkerställa den pågående verksamhetens kontinuitet samtidigt som det beaktar ny utveckling på ungdomsområdet. Fem särskilda insatser planeras:
“Ungdom för Europa” ska inriktas på att utveckla aktivt medborgarskap för unga människor genom att stödja utbyten, rörlighet och initiativ för ungdomar och deras projekt samt verksamhet för att delta i det demokratiska livet.
“Europeiska volontärtjänsten” ska inriktas på att utveckla solidaritet och på att främja aktivt deltagande och ömsesidig förståelse mellan ungdomar.
“Ungdom för världen” ska bidra till ömsesidig förståelse genom en öppen attityd gentemot omvärlden.
“Ungdomsarbete” ska syfta till att förbättra kvaliteten på stödstrukturerna för ungdomar samt bidra till stödet för ungdomsorganisationer som är verksamma på europeisk nivå, inklusive Europeiskt ungdomsforum.
“Stöd för politiskt samarbete” inriktas på att främja samarbete om ungdomspolitik, främst genom stödåtgärder för en mer strukturerad dialog mellan ungdomar och beslutsfattare.
IDROTT
11. Vilken eventuell roll anser du att kommissionen bör spela när det gäller att
9
• Kommissionens framtida åtgärder på idrottsområdet bör syfta till att stärka idrottens fostrande och sociala värden. Detta är det mandat som ges i förslaget till konstitution. År 2004, som är det Europeiska året för utbildning genom idrott, visar tydligt att det finns behov av en sådan åtgärd. I maj kommer kommissionen att börja arbetet med att kartlägga möjliga åtgärder och prioriteringar för framtiden. Detta beror förstås på när konstitutionen antas och träder i kraft. Kommissionen kommer att vara redo, och mellan 2004 och 2008 kommer EU att stå som värd för några av de största idrottsevenemangen i världen.
• Samtidigt kommer kommissionen att fortsätta sin dialog med idrottsorganisationerna. Dialogen är ett måste inte minst med tanke på de ekonomiska aspekterna av idrotten och den inverkan den har på den inre marknaden och konkurrensbestämmelserna för idrott. Idrottsorganisationerna måste få hjälp med att anpassa sina strukturer och förfaranden.
• Kommissionen kan också bidra till kampen mot dopning och våld inom idrotten.
Det börjar växa fram ett samförstånd om internationella regler mot dopning liksom om ett möjligt internationellt instrument inom ramen för Unesco. Även här har kommission en funktion att fylla när det gäller att säkerställa samordning av medlemsstaternas ståndpunkter.
