Verksamhetsrapport
efter granskning av platsgaranti och kvaliteten i förskolans pedagogiska uppdrag vid förskolan
Nordby, Strömstad kommun
Innehåll
Inledning
Bakgrundsuppgifter om förskolan Resultat
Syfte och frågeställningar Metod och material
Inledning
Skolinspektionen genomför en kvalitetsgranskning av platsgaranti och kvali- teten i det pedagogiska uppdraget i förskolan under hösten och vintern
2015/16. Granskning av platsgaranti genomförs i 19 kommuner och granskning av kvalitet i det pedagogiska uppdraget genomförs i 11 av dessa kommuner.
Utifrån en riskanalys, som bland annat innefattar andel förskollärare, grupp- storlek och personaltäthet, har 43 förskolor valts ut i de 11 kommunerna. För- skolan Nordby, i Strömstad kommun ingår i detta urval.
Förskolan Nordby besöktes den 2-3 december 2015. Ansvariga inspektörer har varit Anneli Hansson och Inga-Lill Svensson. Vid besöket deltog också Peter Landin. I denna rapport redovisar inspektörerna sina iakttagelser, analyser och bedömningar. Förutom en redogörelse av kvalitetsgranskningens resultat ges även en kort beskrivning av granskningens syfte, frågeställningar och genom- förande.
När kvalitetsgranskningen är avslutad i sin helhet, redovisas de samlade resul- taten. För de förskolor som ingått i granskningen ger rapporten en referensram och en möjlighet till jämförelse med förhållanden på andra förskolor. Den en- skilda rapporten kan därmed sättas in i ett större sammanhang.
Begreppet undervisning i förskolan
I förarbetena till den nya skollagen (Prop. 2009/10:165) tas begreppet undervis- ning upp. Här framgår att regeringen anser att det är angeläget att begreppet undervisning definieras på ett sådant sätt att alla skolformer kan omfattas. I förskolans läroplan talas i dag inte om undervisning. I stället beskrivs den pro- cess som syftar till ”utveckling och lärande”.Begreppet undervisning ska enligt regeringens uppfattning ges en definition som är anpassad för såväl förskola och fritidshem som skola och vuxenutbildning. Definitionen av undervisning måste vara relevant för alla skolformer. Undervisning blir med regeringens ställningstagande ett nytt begrepp i förskolan och fritidshemmet. Det är därför
viktigt att klargöra att begreppet undervisning ska ges en vid tolkning i dessa verksamheter. I förskolan bildar omsorg, utveckling och lärande en helhet i undervisningen. Det är förskollärares och annan personals uppgift att följa, stimulera och utmana barnens utveckling och lärande. Att förskolan och fri- tidshemmet omfattas av begreppet undervisning förändrar inte verksamhetens uppdrag och innebär inget ifrågasättande av den pedagogik som används där.
Användandet av begreppet undervisning i dessa verksamhetsformer syftar således inte på något sätt till att förändra verksamheterna eller arbetssätten.1
Bakgrundsuppgifter om förskolan Nordby
Förskolan Nordby ligger i utkanten av Strömstad kommun, nära norska grän- sen. Förskolan har två avdelningar, Hjärtat med 15 barn inskrivna i åldrarna 1-3 år och Stjärnan med 20 barn inskrivna, i åldrarna 3-5 år.
Skolinspektionen har besökt avdelningen Hjärtat som har tre heltidstjänster varav två tjänster innehas av legitimerade förskollärare med behörighet att un- dervisa i förskolan samt en tjänst som innehas av en barnskötare. På avdelning- en Stjärnan finns tre heltidstjänster. En av personalen på Stjärnan genomgår utbildning till förskollärare. Förskolechefen har ansvar för ytterligare fyra för- skolor i kommunen.
Förskolechefen har gett en av förskollärarna på avdelningen Hjärtat ett uttalat ansvar för båda avdelningarna men förskolläraren vill inte ta den rollen. Förs- kolläraren menar att ”det mer handlar om mentorskap för personalen på Stjärnan”
och att uppdraget består av att handleda två personal där. Förskolläraren upp- ger också att ”det är svårt att ha uppsikt över deras arbete” men att handledningen sker vid behov.
Förskolan är inrymd i två så kallade paviljonger och är helt friliggande ute på landsbygden. Gårdens framsida består av en stor asfalterad yta med målade vägar och parkeringsplatser, där barnen cyklar. En del av det intilliggande för- rådet är en öppen carport där barnen själv kan hämta cyklar, traktorer och bobby-cars. På baksidan av huset finns en sandlåda, kuperade gräsytor och ett trädäck som går längs med husets långsida där det finns utemöbler i olika stor- lekar.
Avdelningen Hjärtat har en liten hall som mynnar ut i ett stort kapprum, där barnen hänger sina kläder. Byggnaden har genomgående låga fönster som gör samtliga rum, undantaget skapanderummet, ljusa och inbjudande. Från kapp- rummet kommer man till skötrum, lekhall och ett stort rum med köksdel. I lek-
1 Prop. 2009/10:165 Den nya skollagen – för kunskap, valfrihet och trygghet s 217-218
hallen finns en rutschkana och en rund röd matta. I stora rummet finns ett långbord där måltider intas, en soffa med boklådor bredvid, hyllor med kon- struktionsmaterial som rumsavdelare, en hemmavrå med ett litet bord, två sto- lar samt en spis med ugn och skåp. Avdelningen Hjärtat har dessutom ett litet så kallat kuddrum samt ett större skapanderum som delas med avdelningen Stjärnan. Ateljén ligger mitt i huset vilket medför att det inte finns fönster ut mot gården. Rummet fungerar som genomgångsrum mellan avdelningarna.
Här står också vagnar och dockvagnar. Avdelningen Stjärnan är en nästan spe- gelvänd kopia av Hjärtat, med en separat köksdel som fungerar som mottag- ningskök. Där finns också ett personalrum samt ett mindre kontor.
Undervisning i förskolan
Arbetslaget uppger att undervisning är ”allt en gör och säger, som kan lära någon något… allt vi lägger tillrätta för att de ska lära sig något” men tycker inte om ordet undervisning som får dem att tänka på förmedlingspedagogik och de är tvek- samma till att applicera begreppet på yngre barn. Förskolechefen menar att ”det är svårt att särskilja undervisning i förskolan” men att det är något som pågår hela tiden. ”Att leda barnen vidare i sitt lärande måste inte vara planerat, utan finns också spontant.”
Resultat
1. Den språkliga och kommunikativa interaktionen mellan barn och perso- nal används för att stimulera och utmana barnet
Inom detta område granskas hur förskolläraren och annan personal stimulerar och utma- nar barnets utveckling och lärande. Barnen ska uppleva att det är roligt och meningsfullt att lära sig nya saker och stimuleras till att använda hela sin förmåga. Förskolläraren, som ansvarar för undervisningen, ska se till att arbetet utförs på ett sådant sätt att bar- nen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfa- renheter och kunskaper. Detta förutsätter att personalen är lyhörd och uppmärksam. Vi- dare granskas hur personalen tar tillvara barnens vetgirighet och nyfikenhet och hur de stärker barnets tillit till den egna förmågan. Undervisningen granskas med fokus på hur personalen använder språk och kommunikation i interaktion med barnet/barnen så att det leder till ett förändrat kunnande och en ny förståelse hos barnet. Därutöver granskas hur personalen använder barns lek som verktyg för lärande. Förskolechefen har som pedago- gisk ledare ansvar för förskolans kvalitet och det övergripande ansvaret för att verksam- heten bedrivs enligt uppdraget som helhet.
Lyhördhet och uppmärksamhet
Skolinspektionen noterar att personalen till stor del är lyhörda och uppmärk- samma. Speciellt en av personalen är nära barnen, nickar och pratar lågmält med dem och uppmärksammar det mesta barnen gör i den fria leken. Vid ett observationstillfälle leker ett barn i hemmavrån, med en kastrull i ena handen och en slev i den andra. Barnet rör runt med sleven i grytan, vänder sedan på grytan och bankar med sleven på grytans undersida. Personalen tar en disk- borste och bankar lite på barnets gryta. Barnet släpper sin slev och tar diskbors- ten, bankar lite på grytan med den och borstar sedan personalen på handen.
Personalen sträcker fram handen och indikerar med rörelsen en önskan om att få låna diskborsten som hen sedan borstar barnets hand med. Samspelet är ick- everbalt men personalen är uppmärksam.
Det finns också tillfällen då personalen inte är uppmärksam som exempelvis under en planerad samling. Där är aktiviteten pådriven och barnen lyssnas inte på i samma utsträckning som i andra aktiviteter. En del frågor riktas till barnen men de ges inte tid att svara. Personalen har vid tillfället med sig sångkort. Kor- ten har olika färger som benämns för barnen. ”Vi tar det rosa” säger ett barn och så blir det. Personalen väljer sedan i vilken ordning resterande kort ska sjungas.
Barnen får frågor som exempelvis ”Är det något mer på bussen?” och följdfrågor som ”Kanske är det någon som kör bussen?” varvid något barn nickar till svar eller säger ”mmm”.
I en annan samling sitter en personal på golvet och spelar gitarr och sjunger rörelsesånger. De andra två i personalen gör rörelserna som sången beskriver tillsammans med några barn, medan andra barn intresserar sig för annat. Per- sonalen som spelar frågar ett barn ”Vet du vad musen kan göra?”. Barnet skakar på huvudet. ”Då får jag väl hitta på” säger personalen. Nästa fråga går till annat barn ”Vet du?” och när barnet inte genast svarar, skickas frågan vidare till ett par andra barn innan den hamnar hos en personal som svarar och
sång/rörelsen kan fortsätta.
Förskolechefen uppger att personalen är lyhörda och uppmärksamma. En av de två intervjuade förskollärarna uppger att det finns ett norskt uttryck ”aner- kännelse” som betyder att alla har rätt att äga sin egen känsla och om man intar ett ”anerkännande sätt” blir man lyhörd. Hon menar vidare att utmaningen lig- ger i att se alla barn inte bara de som ”brötar på”.
Stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter
Under observationerna noteras få tillfällen då barnens intresse att lära tas till- vara. Personalen lyssnar och bekräftar det barnen initierar men ställer sällan frågor tillbaka till barnen för att utmana och få igång ett samspel. I flertalet si- tuationer tillvaratas inte möjligheter till utveckling och lärande då målet, som exempelvis att komma ut/in eller att äta maten, uppfattas som det primära. I tambursituationerna hjälper personalen i de flesta fall barnen med påklädning- en istället för att stötta språkligt eller hänvisa till kompisar som kan erbjuda lösningar som kan leda till ökad kunskap. Vid observationer noteras flera ex- empel på detta. Vid ett tillfälle är åtta barn i den lilla tamburen. Några barn står på led framför en personal som hjälper till att klä på dem. ”Jag får inte i foten”
säger ett barn. ”Är den svår att få i?” undrar personalen och hjälper till att sätta på den. ”Var är dina kläder?” undrar en personal. ”Här” visar barnet och perso- nalen tar kläderna och klär på barnet. ”Vem ska hjälpa mig, då?” undrar ett annat barn som kommer in efter utevistelsen. ”Jag ska hjälpa dig” säger en personal som avbryter sitt arbete med att hänga in kläder i torkskåpet och går för att hjälpa barnet. Även i matsituationerna svarar personalen på barnens frågor och känsloyttringar men utan att vidareutveckla resonemang eller utmana tänkan- det. ”Vad är det?” undrar barnet och kikar med stora ögon ner i en skål. ”Någon gryta och den är väldigt varm” svarar personalen som fortsätter ”Här kommer ris till grytan. Var ska vi sätta grytan? Här blir bra.” Övervägande del av konversat- ionen består av uppmaningar ”skicka vidare”, ”smaka nu” och frågor som rör ätandet ”vill du ha…?” är du mätt?”.
I den fria leken tas barnens initiativ till aktivitet till vara men expanderas inte till en utmanande eller lärande situation. Personalen sitter vid ett litet bord med
tre stolar. Ett barn lagar mat vid spisen. När barnet vänder sig om för att ser- vera maten kommer ytterligare ett barn som sätter sig på den andra stolen.
”Hen ska inte sitta där” säger det första barnet. ”Var ska hen sitta då?” undrar per- sonalen. ”[Barnets namn] ska sitta där” hävdar det första barnet bestämt. Perso- nalen löser problemet genom att resa sig och säger ”Du kan sitta här” och erbju- der det andra barnet sin stol. Det första barnet ser sig omkring en stund och säger sedan ”Du kan sitta här” och erbjuder personalen sin stol.
Arbetslaget menar att de tar tillvara barnens intressen genom att ”Vi får väl hänga på, om det är något de pratar om och om det är något de vill göra, så gör vi det om det går”. De menar vidare att de utmanar lärandet genom uppmuntran att fortsätta sitt undersökande och att de med hjälp av stöttning ger barnen förut- sättningar att känna tillit till den egna förmågan.
Under observationer noteras att personalen är tillåtande vilket ger barnen möj- lighet att utforska och erövra ny kunskap på egen hand eller tillsammans med andra barn, utan stöd av personalen. Till exempel då ett av de yngre barnen står och tittar på äldre barn som åker rutschkana i rörelserummet under fria leken. Barnet går fram till rutschkanans stege och börjar klättra upp. Två av personalen står bredvid och diskuterar dagens aktiviteter på förskolan. Ett äldre barn uppmärksammar det yngre barnet som försöker sätta sig på kanan.
Det ser lite vingligt ut och det äldre barnet signalerar till personalen ”Måste hålla handen”. Personalen uppmärksammar detta med att svara ”men du kan ju själv”. Det äldre barnet pekar då på det yngre barnet. ”Jaså han” svarar persona- len, men gör ingen ansats att hjälpa. Det äldre barnet ställer sig då på tå och sträcker upp en hand mot det yngre barnet att hålla i när hen åker nerför rutschkanan. Ett annat exempel som också observeras utomhus är när fem av barnen sitter i sandlådan medan två ur personalen sitter på sandlådans kant.
Barnen pratar med varandra om vad de gör och bjuder då och då personalen på tårta eller mat de lagat av sand. Personalen iakttar barnens lek och svarar vid något tillfälle barnen att ”det smakar gott” och att ”hinken är nog full nu” men utnyttjar inte samtalet för att utmana och stärka barnens intresse att lära.
Förskolläraren uppger att barns intresse är en förutsättning för lärandet så ”det gäller att väcka intresse, om man inte lyckas med det får man göra något annat”. För- skolechefen uppger att personalen tar tillvara barnens intresse för att lära. Per- sonalen förändrar miljön efter barnens behov, pysslar och går till skogen efter barnens önskemål. Observationer visar att barnens initiativ och nyfikenhet säll- an expanderas i syfte att stimulera ett lärande.
Skolinspektionen observerar få samtal, mellan barn och personal, där barnens lärande uppmuntras eller bekräftas. Ett exempel är från en matsituation då ett barn häller upp mjölk i sitt glas. ”Jag spillde inte” utbrast barnet stolt. ”Nä. Du har blivit stor nu, så du kan” bekräftar personalen. I intervjun uttrycker förskollä- raren att ”Det är inte så många barn som har ett verbalt språk, det går inte att föra diskussioner om vad du har lärt dig av det här… vi gör ju det ändå, vi säger; Nu är du så stor att detta kan du, exempelvis påklädning, hälla upp mjölk. Halva gruppen har inget språk”. Vid observationer uppmuntrar och benämner personalen barnens kunskaper med kroppsspråk och mimik. Ett barn står i hallen och försöker ta på sin mössa. Barnet får prova några gånger innan mössan slutligen kommer på, något snett, men personalen möter barnets blick, ler uppmuntrande och nickar. Barnet blir bekräftat men utan att utmanas vidare i sitt lärande.
Barnens vetgirighet och nyfikenhet
Under observationer noteras att barnen oftast ställer frågor i stil med ”Vad är det?” och ”Vad gör du?” och att vuxna svarar på barnens frågor istället för att skicka tillbaka frågan till barnet. Personalen ställer mestadels ledande frågor i stil med ”var det gott?” ”vill du att jag hjälper dig?” ”kan du?”, i tambur och mat- situationer. I samlingssituationen ställer personalen övervägande frågor som de redan vet svaren på ”Vad gör katten?” ”Var växer äpplet?” ”Vad är det för djur?”.
Vid ett tillfälle berättar ett barn ”-Jag gillar röd mjölk”. ”Vilken tur att det finns”
svarar personalen och räcker barnet den röda mjölkpaketen. ”Vill du också ha mjölk?” fortsätter personalen vänd till ett annat barn. Barnet öppnar för en vi- dare diskussion men personalen använder inte språk och kommunikation i syfte att utmana barnets tankar.
Arbetslaget hävdar att barn ” ÄR ju nyfikna, det känns som vi inte behöver pusha för det” samt att ”Det är en möjlighet att de är nyfikna” men svarar inte på hur den nyfikenheten och vetgirigheten kan tas tillvara för att optimera lärandet. Under observationerna noteras aktivt lyssnande personal som vid få tillfällen stimule- rar barnens nyfikenhet. ”Där barnen” säger barnet ”Ja, där är de andra barnen”
svarar personalen. ”Där bilen” fortsätter barnet ”Ja där är den, ja” svarar perso- nalen ”En till” säger barnet och tittar på personalen som nickar till svar. Barnets nyfikenhet tas inte tillvara i avsikt att expandera lärandet.
Barnets lek som verktyg för lärande
Vid observationer ser inspektörerna lekande barn med närvarande personal.
Ett exempel är från fria leken där en personal går in i hemmavrån, sätter sig på en stol och frågar barnen som leker där ”Kan man beställa tårta här?”. Ett av bar- nen bjuder personalen en tallrik och en smurf. Personalen säger ”Tack”. Ett
barn kommer med en bok som räcks till personalen och de går tillsammans till soffan för att läsa. Barnen fortsätter inte leken i hemmavrån. Personalen svarar på barnens signaler och flyter runt i de fria lekarna inomhus men använder sig inte av leken i syfte att stimulera barnens lärande.
Utomhus blandar sig de vuxna mindre i barnens lek. De tillhandahåller materi- al och ger barn omsorg, snyter näsor, knyter skor och rättar till mössor. Vid observationer noteras några tillfällen då personal interagerar med barnen. Ett barn sitter med personalen på karusellen. ”Var ska vi åka då?” undrar persona- len ”Till dagis” säger barnet. ”Vart ligger det då?” undrar personalen. Barnet för- klarar och visar med händerna. ”Tror du vi kan åka dit med karusellen?” persona- len börjar snurra karusellen. ”Vänta” fler barn kommer springande och vill åka med.
Vid några tillfällen ser inspektörerna personal som intar ett lekfullt förhåll- ningssätt. I tamburen har ett barn blivit sist eftersom hen inte kan ta på hands- karna. Personalen försöker hjälpa, men fingrarna vill inte hitta rätt i de tjocka handskarna och personalen säger ”Men hur blev det här då? Vem har vi här?”
”Pottpott” svarar barnet. ”Ja, ja tror minsann det är slickapott, och här har vi tumme- tott, var är långeman?” Barnet är koncentrerat och alert under hela momentet och ger personalen ett brett leende när handskarna kommit på plats.
På frågan om hur personalen tar tillvara barnens lek som lärande menar försko- lechefen att ”I leken som de är närvarande i jämt… Barnet väljer en miljö och perso- nalen är där och lyssnar in”. Förskolläraren menar att ”de lär sig massor genom pus- sel, lego och de får in hur mycket som helst i dockvrån”. Arbetslaget uppger att de hjälper till med material och att de ”är med och styr upp leken”. Skolinspektion- ens observationer överensstämmer med intervjusvaren och att leken därmed lämnas fri för barnen att utvecklas och lära på egen hand.
Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att personalen i begränsad omfattning använder språklig och kommunikativ interaktion för att stimulera och utmana barnen. Personalen är närvarande och tillåtande för de aktiviteter barnen initierar, men stärker barnens intresse att lära och erövra nya kunskaper i begränsad omfattning. Barnens vetgirighet och nyfikenhet tas oftare tillvara i den fria leken men mer sällan i rutinsituationer som matsituation och tambur. I samlingen uppträder personalen pådrivande och ger få möjligheter för barnens initiativ. Leken används inte som ett redskap att stimulera samt utmana bar- nens utveckling och lärande.
2. Förskolans material är stimulerande och miljön, såväl inom- som utom- hus, är utformad så att den stimulerar barnets utveckling och lärande.
Inom detta område granskas om miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande och utfor- mad så den stimulerar till utveckling och lärande. Vidare granskas hur personalen an- vänder sig av miljö och material för att stimulera utveckling och lärande. Miljö och material ska vara anpassat till den aktuella barngruppen och vara exponerat så att det är lockande och inbjuder till lek och andra aktiviteter. Förskolechefen har ett särskilt ansvar för att förskolans lärandemiljö utformas så att barnen får tillgång till en bra miljö och material för utveckling och lärande.
Miljön är öppen, innehållsrik och inbjudande
Inomhusmiljön är öppen och ljus. Avdelningen Hjärtat disponerar, undantaget hall och tambur, ett stort rörelserum och ett stort rum som delats upp i aktivi- tetshörnor med hjälp av hyllor och matbord. Här finns en ”hemvrå” och möj- lighet till konstruktionslek. I stora rummet finns också en soffa bredvid en hylla med böcker och i fönsterkarmarna står pussel och spel. På avdelningen finns också ett mindre kuddrum som under en period gjordes om till avslappnings- rum med musik och ljusspel på väggarna, berättar personalen. Men eftersom barnen inte valde att vara där ändrades det tillbaka till kuddrum. Skapande- rummet är det enda rummet som saknar fönster ut mot gården, vilket gör att det upplevs mörkt. Det är ett genomgångsrum som fungerar som passage mel- lan avdelningarna och det skapandematerial, som är synligt i rummet, är högt placerat. Innemiljön är inbjudande och uppbyggd i miljöer som lockar barnen att fördela sig på en mängd olika aktiviteter.
Utomhusmiljön är variationsrik. Den erbjuder en mängd möjligheter med asfal- terad framsida med vägar och parkeringsfickor målade på marken där barnen leker. Baksidan har en stor kuperad gräsyta och en stenlagd yta där det förr fanns gungor. Dessa är nu utdömda och nu väntar förskolan med spänning på nya gungor, som är beställda. På en kulle finns en rutschkana och längs hela huset ligger ett trädäck med möbler i olika storlekar. Det finns även en karusell och en sandlåda på husets baksida.
Personalen och förskolechefen uppger dock ekonomin som hinder för att ut- veckla miljön men de omkringliggande miljöerna, skogen och vattnet, som möj- ligheter att utnyttjas tillsammans med barnen, både äldre och yngre. Persona- len berättar att de ofta hämtar material från naturen som används i skapande och lek. Skolinspektionen noterar dock få naturmaterial i ute- och innemiljön.
Material för utveckling och lärande
Det mesta materialet på avdelningen Hjärtat är exponerat i barnhöjd. I hallen som mynnar ut i en större tambur ligger två bilmattor på golvet. En låda med fordon står bredvid. Samlingsrummet/rörelserummet har sparsamt med material utöver en hög rutschkana, en korg med mjuka bollar och en liten hopphäst. På väggen sitter siffrorna 1-24 uppsatta för att illustrera dagarna fram till jul. En liten tomte flyttas fram en siffra varje dag. I detta rum tillåts barnen springa och röra på sig. Vid ett tillfälle åker flera barn rutschkana me- dan en hästlek med hinder pågår runt kanan. Material från de andra rummen hämtas för att bygga hinder av och både äldre och yngre barn deltar i leken.
Arbetslaget uppger i intervjun att i det rummet får barnen ”springa, klättra och träna grovmotorik”. I det stora rummet med köksdel, finns en hemmavrå med spis och ugn samt ett litet bord med tillhörande stolar. En hylla med konstrukt- ionsmaterial, i form av lego, tågbana, klossar samt en låda djur och en med mjukisdjur, delar av rummet mot matsalsdelen. Lådorna är omärkta men i olika färger och placerade så att alla barn kan nå dem. I de låga fönsterkarmarna finns pussel. Bredvid soffan står boklådor, en hylla och en byrå med märkta lådor. På lådorna finns bilder på vad de ska innehålla men det materialet finns inte i lådorna I hyllan står petflaskor fyllda med olika material samt timglas med sand i olika färg. På hyllan står ett akvarium med fiskar. På golvet ligger en siffermatta. Barn och personal äter och pysslar vid ett högt långbord med höga stolar för barnen. Personalen uppger att detta är ett medvetet val då de upplever att barnen får bättre möjligheter, rent fysiskt, att sitta bättre samt att personal och barn sitter i ögonhöjd med varandra. Förskolechefen anser att låga möbler är bättre för yngre barn och att det diskuterats med personalen men medger att ”där får jag inte personalen med mig”.
I utemiljön observeras få traditionella uteleksaker och det som finns i stil med hinkar, kannor, spadar med mera ligger i en stor låda med hög kant vilket be- gränsar tillgängligheten för de yngre barnen. Cyklar och andra fordon är place- rade i en carport, lätt tillgängliga för barn i alla åldrar.
Miljö och material används för att stimulera till utveckling och lärande
De två samlingar som observeras går båda i musikens tecken och en personal spelar gitarr vid båda tillfällena. Då ett yngre barn närmar sig gitarren drar sig personalen undan och markerar med kroppsspråk och mimik att barnet inte får röra. Annat material i form av sångkort och sagolåda använder personalen för att visa barnen. I slutet på sagan, då några barn går iväg för att klä sig inför utevistelsen, får några barn komma fram för att undersöka figurerna till Petter och hans fyra getter. Barnen är intresserade och nyfikna men personalen avslu- tar aktiviteten med att barnen får lägga ner figurerna i lådan då det är dags att
gå ut. Barn initierar vid några tillfällen läsning genom att gå och hämta böcker och visa för personalen. Personalen läser böckerna, men få tillfällen att expan- dera barnens utveckling och lärande tas tillvara. Personalen ställer övervä- gande ledande frågor ”Vad säger katten?” även till de äldre barnen.
Ute cyklar och kör barnen bobbycars utan interaktion med personalen. Några barn samspelar med en personal på karusellen och barnen bjuder personal på mat de lagat i sandlådan. I övrigt noteras kontakter mellan barn och personal främst bestå av omvårdnad.
Förskolechefen hävdar att miljön inte ska innehålla för många saker, att det är viktigare vad personalen gör med det material som finns. Förskolechef och per- sonal menar att det är viktigt att tänka till då nya material införskaffas. ”Vi får ju se till att det finns allt för att stimulera och utmana inom alla områden” uttrycker arbetslaget. De berättar att de jobbar för att få en giftfri förskola, men att det inte är lätt. Plast som luktar har kastats bort, men barnen äter på plasttallrikar och det ligger stötdämpande plastmattor på golven.
Sammanfattningsvis bedömer Skolinspektionen att miljön både ute och inne är öppen, innehållsrik och inbjudande. Det finns en variation i utbudet av lek- miljöer. Såväl grovmotoriska som finmotoriska färdigheter ges möjlighet att utvecklas. Inne är materialet tillgängligt för barnen trots att lådor till stor del är omärkta. Ute finns få leksaker och de ligger i en låda med höga kanter som gör att materialet är svåråtkomligt för yngre barn. Bortsett från sand erbjuds inget annat konstruktionsmaterial på gården. Personalen använder sig i liten ut- sträckning av material och miljö för att stimulera barnens utveckling och lä- rande.
Syfte och frågeställningar
Syftet med kvalitetsgranskningen är att granska om huvudmän som tidigare har haft problem att erbjuda barn plats i förskola i tid numera lever upp till skollagens krav om platsgaranti och om dessa kommuner erbjuder god kvalitet i förskolans pedagogiska uppdrag. Den övergripande frågeställningen är:
o Arbetar förskolan med att stimulera och utmana barnen i deras utveck- ling och lärande så att de får möjlighet att utvecklas?
Metod och material
Undervisningen i förskolan, det vill säga arbetet med att stimulera och utmana barnens utveckling och lärande, ska genomföras utifrån läroplanens (Lpfö 98) riktlinjer i avsnitt 2.2 Utveckling och lärande. Skolinspektionen bedömer kvali- teten utifrån hur personalen lyckas stimulera och utmana barnens utveckling och lärande genom språklig och kommunikativ interaktion och hur lek, miljö och material används som verktyg för att stimulera lärandet.
Aktuell forskning, beprövad erfarenhet, lagar och regler är viktiga underlag för hur granskningen utformas.
Granskningen av kvaliteten i det pedagogiska uppdraget i förskolan innebär att inspektörerna samlar in skriftlig dokumentation och under två dagar besöker förskolorna, observerar verksamheten, intervjuar personal och förskolechefer.
All information analyseras sedan för varje enskild förskola och sammanställs och redovisas i ett beslut för förskolan och i denna rapport.
