Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet
241
0
0
Full text
(2)
(3) ^UOTE K-. ö hJUUU. Centralbibhoteket.
(4) ■».
(5) ________. ..
(6) idor. •(984. Sveriges officiella statistik Arbetarskyddsstyrelsen Statistiska centralbyrån.
(7)
(8) Arbetsskador 1984. Sveriges officiella statistik Arbetarskyddsstyrelsen Statistiska centralbyrån Stockholm 1987.
(9) Occupational injuries 1984 Official Statistics of Sweden National Board of Occupational Safety and Health Statistics Sweden Stockholm 1987 Tidigare publicering Arspublikationen har t o m år 1978 utgivits under titeln Yrkesskador i serien Sve riges officiella statistik av Riksförsäkringsverket. Previous publication The annual report on Occupational Injuries has until 1978 been published within the series of Official Statistics of Sweden by the National Social Insurance Board.. prmo». g. %. /ÿ- sxaö-’ © 1987, Arbetarskyddsstyrelsen Statistiska centralbyrån. ISBN 91-618-0182-8 ISSN 0280-0292 Printed in Sweden Svenskt Tryck AB, Stockholm 1987. centralbibuotucet.
(10) Förord. I samband med att riksdagen år 1978 tog ställning för införandet av ett informations system om arbetsskador (ISA), med arbetarskyddsstyrelsen som huvudman, beslöts att årlig arbetsskadestatistik skulle utformas av arbetarskyddsstyrelsen och produceras av SCB. Syftet med informationssystemet är att förbättra underlaget för arbetarskyddets behov. Framtagandet av den officiella arbetsskadestatistiken är ett led i denna verksamhet. Den föreliggande publikationen, Arbetsskador 1984 bygger på detta informations system. Preliminära sammanställningar över arbetsskador för år 1984 har tidigare publicerats i serien Statistiska meddelanden. Statistiken följer det arbetsskadebegrepp som definierats i lagen om arbetsskadeförsäkring (SFS 1976:380) och lagen om statligt personskadeskydd (SFS 1977:265). Direkta jämförelser med tidigare publicerad yrkesskadestatistik från riksförsäkringsverket är svåra att göra p g a såväl nya behandlingsrutiner som nytt arbetsskadebegrepp. Huvudansvarig för den innehållsmässiga utformningen har varit Elisabet Broberg vid arbetarskyddsstyrelsen. Bidrag har vidare lämnats av Börje Bengtsson, Birgitta Malker, Eva Malmros och Kristina Zamore vid arbetarskyddsstyrelsen. Ove Hagberg, arbetar skyddsstyrelsen har bidragit med illustrationer. Formgivning, grafik och teknisk bearbetning har Madeleine Bas tin och Paula Liukkonen vid statistiska centralbyrån svarat för.. Stockholm i november 1987 Arbetarskyddsstyrelsen. Statistiska centralbyrån. Birgitta Malker. Ulla-Britt Blomgren.
(11) 4 (. Innehållsförteckning. Table of contents. Sida/Page 7. Tabellförteckning. Tables. 9. Sammanfattning. Summary in Swedish. 11. 1. Jämförelser med tidigare statistik. 1. Comparisons with earlier statistics. il. 1.1. Arbetsskadestatistikens personkrets utveckling. 1.1. Persons included in occupational injury sta tistics - development. 12. 1.2. Jämförelser med tidigare statistik för arbetstagare. 1.2. Comparisons with earlier statistics on em ployees. 15. 2. Arbetsskadestatistikallmän översikt. 2. Occupational injuries statistics-a general overview. 15. 2.1. Arbetsställen och personer som berörs av arbetsskadeförsäkringen. 2.1. Establishments and persons covered by work injury insurance. 15. 2.2. Arbetsskador år 1984. 2.2. Occupational injuries 1984. 16. 2.3. Arbetsolycksfall bland arbetstagare. 2.3. Occupational accidents among employees. 16. 2.3.1. Arbetsolycksfallens fördelning efter hu vudsaklig händelse, yttre faktor, ålder, län, skadans art och skadad kroppsdel. 2.3.1. Occupational accidents, by main event, ex ternal agency, age county, nature of injury part of body injured. 20. 2.3.2. Arbetsolycksfallens fördelning efter nä ringsgren. 2.3.2. Occupational accidents, broken down by industry. 24. 2.4. Arbetsolycksfall med dödlig utgång. 2.4. Fatal occupational accidents. 30. 3. Arbetsskador inom olika näringsgrenar. 3. Occupational injuries within different industries. 30. 3.1. Arbetsskador respektive sysselsättning fördelad på olika näringar. 3.1. Occupational injuries and employment by different industries. 32. 3.2. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske (näring 1). 3.2. Agriculture, forestry, hunting and fishing (industry 1). 35. 3.3. Gruvor och mineralbrott (näring 2). 3.3. Mining and quarrying (industry 2). 38. 3.4. Tillverkningsindustri (näring 3). 3.4. Manufacturing (industry 3). 42. 3.5. El-, gas-, värme- och vattenverk (näring 4). 3.5. Electricity, gas and water (industry 4). 45. 3.6. Byggnadsindustri (näring 5). 3.6. Construction industry (industry 5).
(12) 5. 48. 3.7. Varuhandel, restaurang och hotellrörelse (näring 6). 3.7. Wholesale and retail trade, restaurants, and hotels (industry 6). 51. 3.8. Samfärdsel, post- och televerk (näring 7). 3.8. Transport, storage and communication (industry 7). 54. 3.9. Banker, försäkringsinstitut, fastighetsför valtning och uppdragsverksamhet (nä ring 8). 3.9. Financing, insurance, real estate and busi ness service (industry 8). 58. 3.10. Offendig förvaltning och andra tjänster (näring 9). 3.10. Community, social and personal services (industry 9). 59. 4. Arbetssjukdomar. 4. Occupational diseases. 62. 4.1. Arbetssjukdomsbegreppet. 4.1. The concept occupational disease. 64. 4.2. Arbetssjukdomar fördelade efter miss tänkt orsak, ålder, diagnos, sjukdagar och näringsgren. 4.2. The occupational diseases by suspected cau se of disease, age, diagnosis, number of sick days and branch of industry. 70. 4.3. Belastningssjukdomar. 4.3. Strain injuries. 74. 4.4. Kemiskt orsakade sjukdomar. 4.4. Chemically-caused diseases. 75. 4.5. Bullerskador. 4.5. Noise injuries. 75. 4.6. Vibradonsskador. 4.6. Vibration injuries. 76. 4.7. Sjukdomar orsakade av smitta. 4.7. Diseases caused by infection. 76. 4.8. Sjukdomar orsakade av psyko-sociala faktorer. 4.8. Diseases caused by psychosocial factors. 77. 5. Statistikens omfattning och innehåll. 5. The scope and contents of the statistics. 77. 5.1. Lagen om arbetsskadeförsäkring och lagen om stadigt personskadeskydd. 5.1. Work injury insurance and act concerning state protection in connection with personal injuries. 78. 5.2. Statistikens omfattning och grundmate rial. 5.2. Scope of statistics and base material. 78. 5.2.1. Arbetsskadeanmälan. 5.2.1. Reports of occupational injuries. 79. 5.2.2. Klassificerings- och registreringsarbete. 5.2.2. Classification and registration. 80. 5.3. Definitioner och indelningsgrunder. 5.3. Definitions and principles of division. 83. 5.4. Riskbegrepp. Arbetsskadefrekvens och svårhets tal. 5.4. Concept of risk, frequency rate and severityrate of occupational injuries. 83. 5.5. Kvalitetsredovisning. 5.5. Quality control. 83. 5.5.1. Formella avgränsningar. 5.5.1. Formal delimination.
(13) 6. 84. 5.5.2. Bortfall. 84. 5.5.3. Uppgifternas kvalitet på anmälan. 85. 5.5.4. Tillförlitligheten i kodning och upprätt ning. 5.5.2. Non response. 5.5.3. Quality of data in the report. 5.5.4. Reliability in coding and updating. 85. 5.6. Förändringar av arbetsställeuppgifter fr o m 1982. 5.6. Changes in the tasks of establishments. 86. 5.6.1. Förändringar i antalet arbetsställen. 5.6.1. Changes in the number of establishments. 86. 5.6.2. Ny beräkning av den arbetade tiden. 5.6.2. New calculations of the man-hours. 87. Bearbetningar från informationssystemet om ar betsskador (ISA). Processing the information system on occupational injuries (ISA). 90 Engelsk sammanfattning. Summary in English. 94. List of terms. Svensk-engelsk ordlista. 100 Tabellöversikt. Table review. 101 Uppbyggnad av SNI (svensk standard för näringsgrensindelning). The structure of the classification of all economic ac tivities. 101 Uppbyggnad av indelningen i huvudsaklig yttre faktor. The structure of the classification of principal exter nal agency. 102 Hjälpregister till tabellerna avseende närings gren, yrke, yttre faktor. Index to the tables for classification of industry, em ployment status and principal external agency. 115 Tabelldel. Table appendix.
(14) 7. Tabeller. Tables. Sida/page 115. 1 Antal arbetsskador efter typ av arbetsska da, kön och yrkesställning, år 1984. 1 Number of occupational injuries by type ofinjury, sex and employment status 1984. 116. 2 Arbetsskador (exkl färdolycksfall ) efter näringsgren, kön och typ av skada, år 1984. Arbetstagare. 2 Occupational injuries (except accidents on way to or from work) by branch of industry (SNI), sex and type of injury 1984. Employees. 126. 3A Antal arbetsolyckor efter näringsgren och huvudsaklig händelse, år 1984. Arbetstagare. 3 A Number of occupational accidents by branch of in dustry (SNI) and main event 1984. Employees. 128. 3B Antal arbetsolyckor per en miljon arbets timmar efter näringsgren och huvudsaklig hän delse, år 1984. Arbetstagare. 3B Number of occupational accidents per one million working hours by branch of industry (SNI) and main event, 1984. Employees. 130. 4 Antal arbetsolyckor efter näringsgren och ålder, år 1984. Arbetstagare och egenföreta gare. 4 Number of occupational accidents by branch of i ndustry (SNI) and age 1984. Employees and self-em ployed persons. 132. 5A Antal arbetsolyckor efter näringsgren och län, år 1984. Arbetstagare. 5 A Number of occupational accidents by branch of in dustry (SNI) and county 1984. Employees. 134. 5B Antal arbetsolyckor per en miljon arbets timmar efter näringsgren och län, år 1984. Arbetstagare. 5B Number of occupational accidents per one million working hours by branch of industry (SNI) and coun ty 1984. Employees. 136. 6 Antal arbetsolyckor efter näringsgren och skadans art, år 1984. Arbetstagare. 6 Number of occupational accidents by branch of in dustry (SNI) and nature of injury 1984. Employees. 138. 7 Antal arbetsolyckor efter näringsgren och huvudsaklig skadad kroppsdel, år 1984. Arbetstagare. 7 Number of occupational accidents by branch of industry (SNI) and main part of body injured 1984. Employees. 140. 8 Antal arbetsolyckor efter yrke, kön, och huvudsaklig händelse, år 1984. Arbetstagare. 8 Number of occupational accidents by occupation, sex and main event 1984 Employees. 155. 9 Antal arbetsolyckor efter huvudsaklig ytt re faktor och huvudsaklig händelse, år 1984. Arbetstagare. 9 Number of occupational accidents by principal agency and main event 1984. Employees. 183. 10 Antal arbetsolyckor efter huvudsaklig hän delse och huvudsaklig skadad kroppsdel, år 1984. Arbetstagare. 10 Number of occupational accidents by main event and main part of body injured 1984. Employees. 187. 11 Antal olyckor under färd till/ffån arbetet efter näringsgren, kön, typ av händelse och ge nomsnittligt antal sjukdagar, år 1984. Arbetstagare. 11 Number of accidents on way to/from work, by branch of industry (SNI), sex, type of event and on an average number of benefit days 1984. Employees. 191. 12 Antal arbetssjukdomsfall efter närings gren och misstänkt orsak, år 1984. Arbetstagare. 12 Number of occupational disesases by branch of industry (SNI) and environmental cause of disease 1984. Employees. 194. 13 Antal arbetssjukdomsfall efter yrke, kön och misstänkt orsak, år 1984. Arbetstagare och egenföretagare. 13 Number of occupational diseases by occupation, sex and environmental cause of diseasel984. Employ ees and self-employed persons. 224. 14 Antal arbetsolyckor per en miljon arbets timmar efter näringsgren, år 1979-1984. Arbetstagare. 14 Number of occupational accidents per one million working hours by branch of industry (SNI) 1979-1984. Employees. BILAGA 225. Arbetsskadeanmälan. Appendix The injury form.
(15) 8. De olika uppgifter som ingår i tabellerna framgår av nedanstående figur. Siffran hänvisar till den tabell där uppgiften finns. Finns mer än en siffra i rutan, hänvisas till de två mest omfattande tabellerna. Arbetsolycksfall. Arbetssjukdomar. Färdolycksfall Näringsgren. Yrkesställning. Arbetstagare. Egenföretagare. Skadad kroppsdel. Skadans art. H. handelse. H. yttre faktor Misstänkt orsak. Relativ arbetsskadefrekvens. Genomsnittligt antal sjukdagar Dödsfall.
(16) 9. Sammanfattning Resultat från Informationssystemet om arbetsska dor (ISA), presenteras här slutgiltigt i denna årsrap port över arbetsskador för år 1984. Rapporten har ta gits fram och produceras tekniskt i samarbete med SCB. Arbetsskadeanmälan utgör grunden i systemet. Den sänds till försäkringskassan och därifrån till yrkesin. Arbetsolycksfall. spektionen. Där granskas och klassificeras uppgifter na. Anmälningarna registreras både i ett ADB-register och mikrofilmarkiv. Detta möjliggör uttag av olika slag, som t ex officiell statistik och riktade uttag på mer detaljerad nivå till olika användare. År 1984 var antalet arbetsskador 150 796. De förde lar sig på. 108 693 varav 156 dödsfall. Arbetsssjukdomar. 27 047 varav 55 dödsfall. Olycksfall på väg till eller från arbetet. 15 056 varav 63 dödsfall. Dessutom anmäldes 27 400 nollskador, dvs olycks fall i arbetet, som ej ledde till sjukskrivning. Vidare har 4 410 fall anmälts som arbetsskador, främst ar betssjukdomar och vid prövning på försäkringskas san ej bedömts vara arbetsskada. I siffrorna ovan in går arbetsskador för arbetstagare, egenföretagare och värnpliktiga m fl. Den slutliga årsstatistiken för 1984 innehåller 16 ta beller, varav 13 innehåller uppgifter om arbetsolycksfall, 4 om arbetssjukdomar och 2 om färdolycksfall. Flertalet tabeller har näringsgren i förspalten och den mest detaljerade indelningen av näringsgrenar åter finns i tabell 2. För innehållet i tabellerna i detalj, se tabellöversikten som inleder tabellbilagan. Kapitel 1 omfattar en jämförelse med tidigare års statistik. Sedan 1979 då nuvarande system togs i bruk har antalet arbetsolycksfall per en miljon arbeta de timmar minskat med 15%. Denna minskning åter finns i de flesta av de nio huvudnäringarna, störst är minskningen inom gruvor och mineralbrott. Samti digt har medelantalet sjukdagar per fall ökat, vilket innebär att det är arbetsolyckorna med kort sjuktid som framför allt minskar. Arbetssjukdomarana ligger år 1984 betydligt högre än tidigare år. Det blir än mer markant om man bort ser från den påspädning i efterhand som skett framför allt för år 1979 och 1980. Jämförelse av jämförbara uppgifter ger en ökning av antalet fall per en miljon arbetstimmar med 26% mellan 1979 och 1984. Sam tidigt har även för arbetssjukdomarna en ökning skett av medelantalet sjukdagar per fall. Kapitel 2 ger en sammanfattande beskrivning av in nehållet i de olika tabellerna. Där presenteras t ex de. vanligaste typerna av olyckshändelser vilka är över belastning av kroppsdel (18,9 %), kontakt med rörli ga maskindelar, föremål, fordon etc (17,7 %) samt fall (16,3 %). Den vanligaste personskadan är stukning, sträckning, därefter kommer sårskador och kross-, kläm- och mjukdelsskador. Skelettskador sva rar för 11 % av personskadorna och förlust av kropps del för 0,5 %. De mest utsatta kroppsdelarna är händer och fötter. En fjärdedel av samtliga olycksfall drabbar fingrarna. Slakterier och skeppsvarv är de näringsgrenar som har de högsta arbetsskadefrekvensema (antal arbets olycksfall per en miljon arbetstimmar). Slakterier och sjöfart har flest sjukdagar per 1 000 arbetstim mar. Också dödsfallen finns analyserade i detta kapitel. Där framgår att dödsfallen avviker från övriga olycks fall. Så var t ex i knappt 40 % av dödsfallen fordon eller fartyg inblandade (mot endast 3 % av samtliga arbetsolycksfall). Kapitel 3 innehåller beskrivningar av arbetsolycksfallen inom varje näring, från jord- och skogsbruk till offentlig förvaltning. 40 % av arbetsolyckorna in träffar inom tillverkningsindustrin och 21 % inom of fentlig förvaltning och andra tjänster. Inom tillverk ningsindustrin utgörs var femte olycka av skador or sakade av annan kontakt med rörliga maskindelar, fö remål, fordon etc. Nästan var femte olycka är också orsakad av vertyg och föremål under hantering. Inom byggnadsindustrin däremot är var femte arbetsolycka en fallolycka. Nästan var femte olycka är också orsakad av överbelastning av kroppsdel..
(17) 10 (. Kapitel 4 innehåller en mer omfattande beskriv ning av de arbetssjukdomsfall, som anmälts och god känts resp avslagits under 1984. Kapitlet börjar med en presentation av arbetsjukdomsbegreppet, samt nå got om de oklarheter som råder om vad slags arbets sjukdomar som skall anmälas och vilka som anmäls. Vidare berörs försäkringskassans handläggning av ar betssjukdoms ärendena. Den oftast anmälda arbetssjukdomen - varannan ska da - hänförs till belastningsfaktorer såsom ensidiga el ler ansträngande rörelser och arbetsställningar 25% arbetssjukdomarna kan hänföras till kemiska ämnen eller produkter och 13 % till buller. De näringsgrenar som har flest arbetssjukdomar per en miljon arbetstimmar är järn-, stål- och metall. verk samt jord- och stenvaruindustri. Axlar och armar är de kroppsdelar som främst drab bas av belastningssjukdomar (34 %) och den närings gren som är hårdast drabbad är livsmedelsindustri. Belastningssjukdomar resulterar ofta i långa sjukskrivningstider, i medeltal 98 dagar per fall. Asbest är det ämne som oftast är angivet för de ke miskt relaterade arbetssjukdomarna (41 %) följt av rengöringsmedel (8 %). Den näringsgren som är hårdast drabbad är järn-, stål- och metallverk. Bullerskadoma är mest frekventa inom trävaruindu strin. De arbetssjukdomar som ingår i 1984 års arbetsskadestatistik framgår av följande översikt.. Inkomna anmälningar 29 727. Utredda av försäkringskassan 13 088. Ej samband 2 680. Samband 10 408. Ej utredda av försäkringskassan | 16 639. |_ Ingår i den officiella statistiken 27 047.
(18) 11. 1 Jämförelser med tidigare statistik 1.1 Arbetskadestatistikens personkrets - utveckling Arbetsskadestatistiken omfattar sedan 1 juli 1977 samtliga förvärvsarbetande, dvs utöver arbetstagare även egenföretagare samt värnpliktiga m fl som om fattas av lagen om statligt personskadeskydd. Arbets skadestatistiken omfattar vidare ett nytt arbetsska-. Tabell 1.1.1. debegrepp. Nya rutiner för presentation av arbetsska destatistiken började gälla fr o m 1979. Fördelningen av arbetsskador på de nya grupperna framgår av tabell 1.1.1 som ger utvecklingen 1979-1984.. Arbetsskador år 1979-1984 Arbetstagare Egenföretagare Värnpliktiga m fl Antal därav Antal därav Antal därav dödsfall dödsfall dödsfall. Arbetsolyckor. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. 112 880 107 029 97 871 95 945 96231 99 067. 135 126 133 109 122 106. 7 010 6 893 6497 6721 6 671 6720. 34 29 24 22 33 29. 1922 2 182 2 328 2478 2 827 2 906. Arbetssjuk domar. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. 24 663 22107 19 805 19 551 20525 25 991. 36 37 29 30 39 54. 607 518 502 516 645 815. -. 2 1 1 1 -. 312 165 182 204 228 241. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. 14 396 14 200 14 982 13 999 13 991 14 779. 68 69 61 52 64 59. 235 222 212 214 212 218. 1 4 3 4 1 3. 115 159 91 116 95 59. 3 6. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. 151939 143 336 132 568 129 495 130747 139 837. 239 232 223 191 225 219. 7 852 7 633 7211 7 451 7 528 7 753. 35 35 28 27 35 32. 2 349 2 506 2 601 2 798 3 150 3 206. Färdolyckor. Totalt. I tabell 1.1.2 redovisas de relativa arbetsskadefrekvenserna för arbetsolycksfall och arbetssjukdomar för gruppen arbetstagare. Frekvensen för arbetsolycksfall har minskat under jämförelseperioden, medan medel antalet sjukdagar per skada har ökat. För arbetssjuk domarna har den relativa frekvensen först minskat, se dan ökat igen och är 1984 högre än den någonsin va rit tidigare. Samtidigt med detta har medelantalet sjukdagar per fall ökat för vaije år. I tabell 1.1.3 redo visas motsvarande värden för egenföretagama. Efter som antalet arbetade timmar är okänt och har skat. 11 17 13 11 20 21. Totalt Antal. därav dödsfall. 121 812 116104 106 696 105 144 105 729 108 693. 180 172 170 142 175 156. 25 582 22 790 20489 20 271 21398 27 047. 36 40 31 31 41 55. 1. 14 746 14 581 15 195 14 329 14 298 15 056. 72 79 64 56 65 63. 14 24 13 11 21 23. 162 140 153 475 142 380 139 744 141 425 150 796. 288 291 264 229 281 274. -. 1 1. -. tats med värdet för arbetstagarna är frekvenserna myc ket osäkra. Man bör snarare titta på utvecklingen än på nivån på frekvenserna. Utvecklingen för egenföre tagama är likartad den för arbetstagarna. Att medelta let sjukdagar per olycksfall ligger högre för egenföre tagama än för arbetstagarna beror på många faktorer. Egenföretagama har ofta karensdagar i sin försäkring, totalt sett finns de i andra grupper än arbetstagarna, de är en ny grupp som omfattas av försäkringen och därför förväntas ha en stor underanmälan, främst av lindrigare skador etc..
(19) 12. Tabell 1.1.2 Relativ arbetskadefrekvens och genomsnittligt antal sjukdagar per skada år 1979-1984. Arbetstagare År. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. Arbetsolycksfall Antal fall Medeltal per 1 miljon sjukdagar timmar per fall. 22,0 20,7 18,9 19,0 19,0 18,6. 20 20 21 22 22 24. Antal sjukdagar per 1000-arbetstimmar 0,44 0,41 0,40 0,42 0,42 0,45. Arbetssjukdomsfall Antal fall Medeltal per 1 miljon sjukdagar timmar per fall. 4,6 4,0 3,7 3,7 4,1 4,9. 42 43 45 55 66 68. Antal sjukdagar per 1000-arbetstimmar 0,19 0,17 0,17 0,20 0,27 0,33. Tabell 1.1.3 Relativ arbetskadefrekvens1 och genomsnittligt antal sjukdagar per skada år 1979-1984. Egenföretagare År. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. Arbetsolycksfall Antal fall Medeltal per 1 miljon sjukdagar timmar per fall. 17,4 16,0 16,0 16,5 15,6 13,4. 28 32 32 33 34 37. Antal sjukdagar per 1000-arbetstimmar 0,49 0,51 0,51 0,54 0,53 0,49. Arbetss j ukdomsfall Antal fall Medeltal per 1 miljon sjukdagar timmar per fall. 1,5 1,2 1,3 1,3 1,5 1,6. 35 48 47 55 65 69. Antal registAntal sjuk- rerade egendagar per företagare 1000- arbetstimmar 0,05 0,06 0,06 0,07 0,09 0,11. 254 734 274 310 258 936 259 976 272 444 319 475. 1 Vid beräkning av den relativa frekvensen har antalet arbetade timmar beräknats genom att antalet registrerade egenföretagare multiplicerats med antalet timmar svarande mot en heltidsarbetande arbetstagare.. 1.2. Jämförelser med tidigare statistik för arbetstagare. Gruppen arbetstagare återfinns i tidigare yrkesskadestatistik. Antalet yrkesskador för denna grupp under åren 1955 till juni 1977 samt motsvarande antal ar betsskador juli 1977-1984, är därför jämförbara. De framgår av tabell 1.2.1 Den kraftiga stegringen av antalet arbetsskador från första juli 1977 hänförs främst till ökningen av antal anmälda arbetssjukdomar, vilket beror på det nya arbetsskadebegreppet. Vid jämförelse mellan perioden juli 1977-1978 och perioden 1979-1984 måste man ta hänsyn till att ISA startade först 1979. Uppgif terna för åren juli 1977-1978 baseras på ett urval av skador, förutom invaliditet och dödsfall som alla regi strerats. För skador som avslutats under samordnings-. tiden har urvalet varit var tionde skada, i övrigt var femte. I urvalet ingår också de s k bagatellskadorna dvs skador utan sjukfrånvaro. Statistiken för dessa år omfattar endast skador som avslutats inom samordningstiden samt skador godkända av försäkringskas sorna (efter samordningstiden) fram till den 1 juli 1981. ISAs statistik omfattar däremot också de an mälda, men ännu ej avgjorda skadorna för 19791984. Detta kan förklara en del av skillnaden i anta let arbetsskador mellan de båda perioderna. Föränd ringen i antal anmälda arbetssjukdomar från 1 juli 1977 gör att det är svårt att jämföra det totala antalet yrkes- resp arbetsskador. En sådan jämförelse kan däremot göras för antalet arbetsolycksfall..
(20) 13. Tabell 1.2.1 Yrkesskador åren 1955-juni 1977 och arbetsskador juli 1977-1984. Arbetstagare År. Arbetsolycksfall Antal därav dödsfall. Arbetssjukdomar Antal därav dödsfall. Färdolycksfall därav Antal dödsfall. Samtliga arbetsskador Antal därav Antal fall döds- per 1 miljon fall arbetstimmar. 1955 1956 1957 1958 1959. 120 833 119 997 113 373 109 428 111 169. 425 411 328 372 361. 1404 1745 1700 1 873 1 875. 4 1 2 1 3. 13 527 14 422 12 622 13 359 11 870. 145 110 117 119 124. 135 764 136 164 127 695 124 660 124 914. 574 522 447 492 488. 25,9 26,0 24,7 24,0 23,9. 1960 1961 1962 1963 1964. 115 525 119 200 114012 113 646 117 352. 365 362 318 308 331. 2 083 2 087 2 071 1748 2124. 1 4 1 6 6. 11905 11 635 12 445 11 027 11 355. 163 138 127 124 128. 129 513 132 922 128 528 126 421 130 831. 529 504 446 438 465. 23,9 24,8 23,8 22,8 23,7. 1965 1966 1967 1968 1969. 116 029 111499 122 855 122772 123 204. 317 308 285 294 300. 2119 2 058 2 489 2 882 3 274. 8 3 9 8 12. 12 568 11 814 10495 11796 10 965. 139 112 91 111 105. 130 716 125 371 135 839 137 450 137 443. 464 423 385 413 417. 23,1 22,0 24,2 24,8 24,6. 1970 1971 1972 1973 1974. 121 824 112 532 107 220 106 689 115 722. 272 220 238 180 223. 5 743 6 640 7 103 6 968 7 783. 9 15 9 12 6. 11 378 10 296 9 676 10 317 12 066. 117 89 104 66 103. 138 945 129 468 123 999 123 974 135 571. 398 324 351 258 332. 24,1 22,5 21,8 21,7 23,7. 1975 1976 Janjuni 1977 Juli-1 dec 1977 19781 1979. 115 423 110018. 190 145. 7 336 5 998. 13 11. 12 229 14 923. 90 78. 134 998 130 939. 293 234. 23,5 22,6. 53 780. 81. 3 148. 4. 7 864. 42. 64 792. 127. 22,3. 61428 122 906 112 880. 72 148 135. 3 837 6 705 24 663. 6 21 36. 7 108 15 813 14 396. 32 76 68. 72 373 145 424 151 939. 110 245 239. 25,0 25,5 29,4. 1980 1981 1982 1983 1984. 107 029 97 871 95 945 96 231 99 067. 126 133 109 122 106. 22 107 2 19 805 i”. 37 29 30 39 54. 14 200 14 892 13 999 13 991 14 779. 69 61 52 64 59. 143 336 132 568 129 495 130 742 139 837. 232 223 191 225 219. 27,5 25,5 25,4 25,8 26,2. 19 551, 20 525 25 991. 1 Uppgifter från juli 1977-december 1978 grundar sig utom beträffande invaliditets- och dödsfall på ett urval.. —. För skador avslutade under samordningstiden har vart tionde fall bearbetats, i övrigt vart femte fall. Även bagatellskador, ca 11 000 för 1978 ingår. 2 För 1979-1983 har antalet arbetssjukdomar justerats med tillkommande och avslagna fall efter 31 december 1985, då föregående årsstatistik uppdaterades..
(21) (. 14. Figur 1.2.2 Utveckling av antalet dödsfall vid arbetsolyckor år 1955 -1984. Arbetstagare Antal Sdödsolyckor Kil. ■. ■K». wx.. Av tabell 1.2.3 framgår förändringen för den relativa arbetsskadefrekvensen för arbetsolyckorna per nä ringsgren under en tioårsperiod. Som framgår av an märkning 3 i tabellen tillämpas svensk närings-. grensindelning (SNI) fr o m år 1979. För en be skrivning av skillnaden i näringsgrensindelning mot tidigare år hänvisas till "Arbetsskador 1979". Tabell 1.2.3 Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar år 1972 - 1983. Arbetstagare SNI. 1974. 1975. 1976. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Samtliga. 44,5 47,5 34,0 21,0 30,2 12,9 22,5 3,8 7,2 20,3. 38,3 46,7 34,4 17,4 34,1 12,8 21,6 3,1 7,3 20,1. 36,1 46,4 32,7 17,0 32,4 11,8 21,6 3,1 7,4 19,0. 19771. 19782. 19793. 1980. 1981. 19824. 1983. 1984. 37,5 53,0 36,4 22,5 32,8 14,8 23,2 4,8 10,8 21,2. 38,8 52,3 34,6 23,4 38,3 14,0 21,8 7,4 11,4 22,0. 36,4 45,1 34,1 21,9 37,3 12,9 20,2 6,1 10,2 20,7. 35,4 43,6 31,0 19,3 36,6 12,1 19,1 6,0 9,7 18,9. 43,7 45,2 30,1 21,0 36,2 12,2 19,9 6,7 10,6 19,0. 46,5 45,2 30,2 20,0 37,1 12,3 19,7 6,7 10,7 19,0. 42,3 41,8 29,4 20,7 34,6 11,7 20,2 7,7 11,1 18,6. 1 Siffror för år 1977 är ej möjliga att ta fram på grund av omläggningen till arbetsskadeförsäkringen 1 juli 1977. 2 Siffror för år 1978 bygger på ett urval av samtliga skador 3 Uppgifterna för år 1979 och framåt är fördelade på näringsgrenstillhörighet efter arbetsställets näringsgren enligt svensk näringsgrensindelning (SNI). 4 Arbets tidsuppgifterna för år 1982 och framåt är inhämtade på annat sätt för enarbctsställeförctag (jmf avsnitt 5.6). Detta märks speciellt i näring 1 som omfattar en mycket stor andel enarbetsställeföretag. Den förhöjda frekvensen i denna näring beror mer på ändrade definitioner av arbetad tid än på en verklig höjning..
(22) 15. 2 Arbetsskadestatistiken - Allmän översikt 2.1. Arbetsställen och personer som be rörts av arbetsskadeförsäkringen. I tabell 2.1.1 anges antal arbetställen och antal perso ner fördelade på enskilda och offentliga sektorn som berörs av arbetsskadeförsäkringen. Antal personer an ges i form av årsverken, vilket innebär att t ex två halvtidsanställda personer räknas samman till ett års verk. Även antalet egenföretagare redovisas. I redovisningen ingår inte arbetstagare som under år 1984 haft sammanlagt lägre lön än 500 kr. Vidare saknas uppgift om antal elever m fl som varit obliga toriskt försäkrade för arbetsskada utan att ha varit i. Tabell 2.1.1. År. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. tjänst hos någon arbetsgivare. Detsamma gäller per soner som är försäkrade enligt lagen om personskadeskydd (LPS), nämligen värnpliktiga, intagna på an stalt m fl. För första gången under 1980-talet har antalet årsver ken inom den enskilda sektorn ökat. Samtidigt har antalet årsverken inom den offentliga sektorn fortsatt att öka. Sammantaget innebär detta att sysselsättning en ökat med 5% mellan år 1983 och 1984.. Arbetsställen och årsverken inom enskild och offentlig sektorn år1979-1984. Enskild sektor Arbetsställen Antal 234 600 238 270 240 546 166 358 172 119 196 121. Anställda (årsverk) 2 131 875 2 138 411 2 112 156 2 028 214 2 010 994 2 139 170. Offentlig sektor Arbetsställen Anställda Antal (årsverk) 1 105 614 1 151 073 1 181446 1 192450 1 216 327 1256912. 21732 22 841 23 110 22 830 23 165 25 135. Egenföretagare Antal personer. 254 734 274 310 258 936 259 976 272 444 319 475. På grund av nya definitioner vid beräkning av dels företag med anställda, dels arbetad tid för enarbetsställeföretag fr o m 1982 är uppgifterna vad gäller enskild sektor ej direkt jämförbara mellan 1979-1981 och 1982 och framåt (se avsnitt 5.6).. 2.2. Arbetsskador år 1984. År 1984 var antalet arbetsskador som ledde till sjuk skrivning eller annan ersättning från sjuk- eller ar betsskadeförsäkringen 150 796. Dessutom anmäldes ca 27 400 s k bagatellskador, dvs olycksfall i arbetet som ej ledde till sjukskrivning. Vidare har 4 410 fall anmälts som arbetsskador, främst arbetssjukdomar, och vid prövning hos försäkringskassan ej bedömts vara arbetsskada. I tabell 1 i tabellbilagan lämnas en redovisning av arbetsskadorna fördelade på skadetyp, yrkesställning. och kön. Arbetsolycksfallen utgör 108 693 eller ca 72% av arbetsskadorna. 27 047 är arbetssjukdomar (18%) och antalet olycksfall under fård till och från arbetet är 15 056 (10%). Arbetssjukdomarna beskrivs utför ligt i kapitel 4. Merparten av skadorna har drabbat ar betstagare, nämligen 139 837 skador, medan egenföretagama svarar för 7 753 och värnpliktiga och övriga enligt LPS svara för 3 206 skador..
(23) 16. 2.3. Arbetsolycksfall bland arbetstagare. Som framgår av kapitel 1 är gruppen arbetstagare den grupp som är jämförbar med tidigare yrkesskadestatistik. Det är enbart för denna grupp som det är. 2.3.1. möjligt att få fram arbetstidsuppgifter. Flertalet tabel ler i tabellbilagan omfattar därför endast denna grupp.. Arbetsolycksfallens fördelning efter hu vudsaklig händelse, yttre faktor, ålder, län, skadans art och skadad kroppsdel. Av tabell 1.1.1 framgår att antalet arbetsolycksfall har minskat sedan 1979 och det har även den arbetade tiden fast inte i lika hög grad (se tabell 2.1.1. Detta innebär att även antalet arbetsolycksfall per en mil jon arbetstimmar har minskat sedan 1979 (tabell. 1.1.2). Minskningen av antalet arbetsolycksfall från 1979 till 1984 är 12%. Minskningen är spridd över samtliga näringsgrenar, olika typer av olyckshändel ser, drabbade kroppsdelar etc.. Huvudsaklig händelse En beskrivning av vad indelning efter händelse inne bär ges i kapitel 5. De huvudsakliga händelserna an ger olyckstypen. Arbetsolycksfallens fördelning efterhuvudsaklig hän delse framgår av figur 2.3.1.1 samt av tabellerna 3, 8, 9 samt 10 i tabellbilagan. Figur 2.3.1.1. Grafiskt presenteras fördelningen efter händelse i fi gur 2.3.1.1. Som framgår av figuren har två av de största grupperna Fall av person och Kontakt med rörliga maskindelar, föremål, fordon, personer m m delats upp i delgrupper.. Arbetsolycksfall efter huvudsaklig händelse år 1984. Procentuell fördelning. Arbetstagare. Överbelastning av kroppsdel Skadad av hanterat föremål Fall på samma nivå, inkl hopp Kontakt med rörliga maskindelar m m Annan kontakt med föremål i vila Träffad av fallande föremål Tramp på ojämnhet, fel-, sned-, spiktramp Träffad av flygande föremål, sprut o d Fall till lägre nivå Olycka med fordon under färd, påkörd Kontakt med värme/kyla Slag spark o d från djur eller person Övrigt, oklart Kontakt med kemiskt ämne Brand, explosion, sprängning o d Elolyckor 10 Procent. 15. 20.
(24) 17. En detaljerad beskrivning av arbetsolyckornas fördel ning efter huvudsaklig händelse ges i tabell 10 i ta bellbilagan. En jämförelse med förgående år visar att inga stora händelser har skett, skillnader i procenttal ligger på 1 à 2 %. Trender kan emellrtid uppmärksamas över en. längre tid. En minskning av antalet olyckor orsakade av värme/kyla, kontakt med föremål i vila samt flyg ande eller fallande föremål kan iaktagas. En ökning finns för olyckor med fordon under färd, olyckor orsa kade av överbelastning samt slag, spark etc från an nan person eller djur.. Huvudsaklig yttre faktor Arbetsolyckornas fördelning efter huvudsaklig yttre faktor, dvs maskin , material, ämne etc framgår i de talj av tabell 9 i tabellbilagan. En grov fördelning ef ter huvudgrupp ges i tabell 2.3.1.2. En jämförelse med tidigare år visar att medan den to tala ökningen av arbetsolyckorna var 3% är det åtskil-. Tabell 2.3.1.2. liga grupper som ökat väsendigt mer. Stora ökning ar, relativt sett, är det för olyckor i anslutning till maskiner för livsmedel och dylikt, emballerat gods, lastbärare, bygg- och konstruktionselement samt and ra personer.. Arbetsolycksfallens fördelning efter huvudsaklig yttre faktor samt totala antalet fall där faktorn är angiven är 1984. Arbetstagare. Yttre faktor. 0 Handhållna maskiner, vertyg 00 Handhållen maskin 02 Svetsnings- och värmedon 03 Handverktyg, handredskap 1 Lyft- och transportanordning, fordon, fartyg 10 Hiss, lyftinrättning, transportör 11 Fordon, motorredskap 2 Arbetsmaskin 20 Maskin för jordbruk, skogsbruk m m 21 Maskin för livsmedel m m 22 Maskin för textil, läder mm 23 Träbearbetsningsmaskin 24 Maskin för pappersmassa eller papper 25 Pappersbearbetnings- eller grafisk maskin 26 Maskin för petrokemiska produkter 27 Maskin för grus, sten, betong m m 28 Maskin för metall m m 29 Maskin för avfall 3 Tekniska hjälpmedel, vapen, ammunition 4 Elektrisk utrustning 5 Kylanordning, behållare, tryckkärl 6 Byggnadsdel, inredning m m 60 Byggnadsdel m m 61 Fast eller lös inredning, ställning stege 7 Material, gods, emballage 70 Stapel, hög 71 Material, oemballerat gods 72 Emballage, emballerat gods 73 Lastbärare 74 Bygg- och konstruktionselement 75 övriga produkter 8 Kemiska, fysikaliska, biologiska faktorer 80-84 Kemiska faktorer 85 Fysikaliska faktorer 86 Levande varelser, biologiska faktorer 9 Övriga specificerade faktorer 92 Personburen klädsel 93 Sociala eller organisatoriska förhållanden Övrigt, oklart Totalt. Antal. 14 172 3 836 1 161 8 410 11780 2937 8 732 10771 342 1878 472 2 080 461 452 411 514 3 909 124 1201 898 2 256 20 051 13 997 5 964 23 249 257 9 221 4 046 1238 7 727 474 7 996 1078 60 6 858 318 236 82 6 375 99 067. %. 14,3 3,9 1,2 8,5 11,9 3,0 8,8 10,9 0,3 0,5 2,1 0,5 0,5 0,4 0,5 0,5 3.9 0,1 1,2 0,9 2,3 20,2 14,1 6,0 23,5 0,3 9,3 4,1 1,2 7,8 0,5 8,1 U 0,1 6,9 0,3 0,2 0,1 6,4 100. Antal fall där faktorn medverkat 16 557 4 136 1 306 10 172 14 378 4 303 9 883 11 586 377 1990 509 2148 506 481 475 597 4 217 147 3 757 1394 3 529 36792 29 200 7 453 44 541 478 20 990 5 564 1950 14 223 827 12 300 1352 1 692 8 856 1293 998 299 -.
(25) 18. Ålder I tabell 4 redovisas antalet arbetsolycksfall per ålders grupp. I indelningen har en gräns dragits vid minder åriga, dvs personer under 18 år. Denna grupp svarar. Figur 2.3.1.3. för 1 % av samdiga olycksfall. Den största gruppen arbetsolycksfall återfinns i åldersgruppen 25-34 år.. Arbetsolycksfall och arbetande befolkning efter åldersgrupp år 1984 Procentuell fördelning. Arbetstagare. Procent Arbetsolycksfall Arb. befolkning. Aider 25-34. 35-44. 45-54. Som framgår av figur 2.3.1.3 har fler personer ska dats i åldersgruppen upp til 24 år än vad som motsva ras av deras andel av den arbetande befolkningen. Motsatsen gäller för alla andra åldersgrupper. Upp giften om den arbetande befolkningens fördelning är hämtad ur SOS: Allmän försäkring 1983.. Län I tabell 5B redovisas antal arbetsolycksfall per en mil jon arbetstimmar efter näringsgren och län. För vissa näringsgrenar saknas uppgift om arbetsolycksfallsfrekvens eller har ersatts av en prickad markering. Om ingen uppgift finns innebär det att näringsgrenen inte förekommer i länet, medan en prickad markering innebär att såväl olyckor som arbetade timmar finns, men att antalet årsarbetande inom näringsgrenen och länet är mindre än 100, dvs så lågt att talet blir myc ket osäkert ur statistisk synpunkt. Som framgår av tabell 5B varierar den relativa arbetsolycksfallsfrekvensen mellan de olika länen. Den är lägst i Stockholms län och högst i Kalmar, Krono bergs och Hallands län. Vid jämförelser mellan länen kan skillnader i nä-. 55-64. ringsgrensstruktur, anmälningsffekvens m m spela in. Mot bakgrund av detta samt att få tidigare uppgif ter av detta slag finns, skall siffrorna användas med viss försiktighet. När det gäller näringsstruktur, är det viktigt att komma ihåg, vilket framgår av avsnitt 5.2.2 att uppgiften om arbetad tid gäller för arbetare och tjänstemän tillsammans. I Stockholm, och i viss mån Göteborg samt Malmö, finns många större företags administrativa enheter där den dominerande andelen anställda är tjänstemän. Detta innebär att Stockholms läns låga relativa olycksfallsfrekvens be ror på den stora andelen tjänstemän, vilka som grupp är mindre utsatta för olycksfall. De län som har högst arbetsolycksfallsfrekvens -Kal mar, Kronobergs, och Hallands län - har samtliga en näringsgrensstruktur som omfattar tung industri. Det är främst näring 3 Tillverkningsindustri, som bidrar till den höga arbetsolycksfallsfrekvensen. Inom till verkningsindustrin är det främst livsmedels-, trävaruoch verkstadsindustrin som bidrar. Inom verkstadsin dustrin är det för Kalmar läns del främst skeppsvarv och bil- och bilmotorindustri, som bidrar till den hö ga siffran, medan det för Hallands län är skeppsvarv och industri för metallkonstruktioner. De höga arbets-.
(26) 19. olycksfallsfrekvensema för järn-, stål- och metallverk i Kronobergs och Kalmar län, beror på att man har många gjuterier inom dessa län, vilka har en hög olycksfallsfrekvens.. Skadans art I tabell 6 visas fördelningen av arbetsolycksfallen ef ter skadans art. Den vanligaste skadan är Stukning eller sträckning (33%), därefter kommer Sårska dor (24 %) och Kross-, kläm- och mjukdelsskador (17 %). De allvarligaste skadetypema, Skelettskador, dvs benbrott, Hjärnskador och Förlust av kroppsdel utgör tillsammans 13 % av skadorna. Förlust av kroppsdel utgör en halv pro cent eller 505 skador. Det bör observeras att denna. Figur 2.3.1.4. uppgift endast gäller skador, som ledde till förlust av kroppsdel omedelbart. I verkligheten är andelen hög re, då t ex vissa kross- och klämskador senare kan le da till förlust av kroppsdel. Jämfört med tidigare år har stukningar och sträckningar, skador på inre organ i buk, bröst och bäcken samt brännskador ökat.. Skadad kroppsdel Tabell 7 visar antal arbetsolycksfall efter huvudsak lig skadad kroppsdel. Som framgår av figur 2.3.1.4 drabbar flest skador händer, och därefter fötter (totalt 15 %). Jämfört med tidigare år har skador i hals och nacke, rygg samt axel och arm ökat, medan ögonska dor och tåskador minskar.. Arbetsolycksfallens procentuella fördelning efter skadad kroppsdel år 1984. Arbetstagare. Huvud. Hals. Händer. Armar. Rygg. 12%. f l. Huvud, ansikte Ögon. J 1. Fingrar Händer. 7% 5%. 2%. 34%. 23% 11%. 8% 14%. Bröst. 3%. Buk. 1% Hela kroppen. Ben. 10%. Fötter. 13%. 1%.
(27) 20. 2.3.2 Arbetsolycksfallens fördelning efter näringsgren Fördelningen efter näringsgren av arbetsolycksfall och arbetssjukdomar framgårav tabell 2 i tabellbila gan. I tabellen finns också redovisat medelantalet sjukersättningsdagar per skada, dvs ett tal som anty der hur svåra skadorna är. Vidare finns uppgift om re lativ arbetsskadefrekvens, dvs antalet skador per en miljon arbetstimmar, vilket är ett tal som anger hur. ofta skadorna inträffar i branschen i förhållande till ar betskraftens storlek. Genom att dividera totala antalet sjukdagar med antalet arbetstimmar och multiplicera med 1 000 erhålls ett tal, som anger antal sjukdagar per 1 000 arbetstimmar, dvs ett tal som i princip motsvarar det tidigare s k svårighetstalet. Dock vägs ej invaliditets- och dödsfall in i detta nya tal.. De mest olycksdrabbade näringsgrenarna En fördelning av arbetsolycksfallen på de mest drab bade näringsgrenarna ges i tabell 2.3.2.1. Av tabellen framgår att slakterierna är den mest ut satta näringsgrenen, följt av skeppsvarv, industri för. Tabell 2.3.2.1. Relativ olycksfallsfrekvens för de mest drabbade näringsgrenarna år 1984. Arbetstagare. Näringsgren. 31111 38411 37202 37103 311112 91004 3691 50201 36922 92002 33111 33120 37204 Totalt. icke-jämmetaller ur skrot, samt jäm- och stålgjuteri er. Utvecklingen 1979-1984 för dessa branscher redo visas i figur 2.3.2.2. Slakterier Skeppsvarv Industri för icke jämmetall ur skrot Jäm- och stålgjuterier Charkuterier Brandväsen Tegelindustri Byggnadsplåtslageri Kalkindustri Renhållningsverk Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Träförpackningsindustri Gjuteri för icke jämmetaller. Antal arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar. Svårhetstal. 114,6 67,9 67,2 65,2 63,4 63,4 58,2 56,5 53,1 53,0 52,8 52,3 52,2. 1,72 1,63 1,55 1,11 1,40 1,53 1,11 1,47 0,96 1,27 1,37 1,10 1,10. 18,6. 0,45.
(28) 21. Figur 2.3.2.2. Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar för de mest drabbade nä ringsgrenarna år 1979-1984. Arbetstagare Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar. ■ B B. SS □ B9 Slakterier. Skeppsvarv. Arbetsskadefrekvensen inom samdiga näringsgrenar framgår av tabell 2 i tabellbilagan. Där framgår ock så den genomsnittliga sjukfrånvaron per skada. De nä ringsgrenar som har flest sjukersättningsdagar per olycksfall anges i tabell 2.3.2.3. Genomsnittligt antal sjukdagar per olycksfall ger ett. Tabell 2.3.2.3. Järn- och stålgjuteri. mått på hur allvarligt vaije olycksfall är i genom snitt, oberoende av hur många som inträffar. Tabell 2.3.2.3 visar sålunda att när ett olycksfall inträffar in om skorstensfejarrörelse, taxirörelse, bageriindustri eller åldmingsvård leder det i genomsnitt till en lång sjukskrivning.. Genomsnittlig sjukfrånvaro per arbetsolycksfall för de mest drabbade näringsgrenarna år 1984. Arbetstagare.. SNI-kod. Näringsgren. 92003 3113 3117 93402. Skors tensfej arrörelse Taxirörelse Bageriindustri Åldringsvård. Totalt. Industri för icke-jämmetaller ur skrot. 1979 1980 1981 1982 1983 1984. Antal arbetsolycksfall. Medeltal sjukdagar per fall. 67 123 519 2 702. 53 41 39 37. 99 067. 24.
(29) 22. "Svårhetstalet" dvs antal sjukdagar per 1 000 arbets timmar som redovisas i tabell 2.3.2.1 är ett annat mått. Det anger hur stor del av arbetstiden man är. Tabell 2.3.2.4. frånvarande på grund av olycksfall inom en närings gren. Högst ligger slakterier och sjöfart se tabell 2.3.2.4.. Svårhetstal för de mest drabbade näringsgrenarna år 1984. Arbetstagare. Svårhetstal = antal sjukdagar per 1 000 arbetstimmar Svårhetstal. Näringsgren 31111 7121-7122 38411 37202 91004 50201 31112 92003 33111 71231. Slakterier Sjöfart Skeppsvarv Industri för icke jämmetall ur skrot Brandväsen Byggnadsplåtslagerier Charkuterier Skorstensfejarrörelse Sågverk, hyvlerier, träimpregneringsverk Stuveri. 1,72 1,64 1,63 1,55 1,53 1,47 1,40 1,38 1,37 1,30 0,45. Totalt. Näringsgren mot huvudsaklig händelse Arbetsolycksfallens fördelning efter näringsgren och huvudsaklig händelse framgår av tabell 3A och 3B i tabellbilagan. Som tidigare framgått (figur 2.3.1.1), är överbelast ning av kroppsdel den vanligaste händelsen. Händelse mönstret i de olika näringarna presenteras grafiskt i. Elolyckor Brand, explosion, sprängning Kontakt med kemiskt ämne Kontakt med värme/kyla Fallolyckor. kapitel 3. Nedan ges en tablå som för varje händelse anger in om vilken näringsgren den relativt sett är vanligast. Detta har gjorts genom att antalet arbetsolyckor per händelse och näringsgren relaterats till sysselsättning en inom näringsgrenen.. Fall till lägre nivå Feltramp Annan kontakt med föremål i vila Träffad av flygande föremål Träffad av fallande föremål Kontakt med rörliga maskindelar m m. Elverk m m Järn- och stålverk Kemisk industri Järn- och stålverk Malmgruvor Byggnadsindustri Husbyggnadsindustri Malmgruvor Skogsbruk Malmgruvor Träindustri. Olycka med fordon under färd, påkörd Slag, spark e d från djur eller annan person. Samfärdsel Jordbruk. överbelastning Hanteringsolyckor. Skogsbruk Livsmedelsindustri.
(30) 23. Näringsgren mot skadans art Arbetsolycksfallens fördelning efter näringsgren och skadans art framgår av tabell 6 i tabellbilagan. Den vanligaste skadan är stukning och sträckning. Nedan ges en tablå som för varje typ av skada anger. Skelettskada Stukning, sträckning Hjärnskada Skada på inre organ i buk, bröst, bäcken Sårskada Tandskada Förlust av kroppsdel Kross-, kläm- och mjukdelsskada Brännskada Frätskada. inom vilken näringsgren den relativt sett är vanli gast. Detta har gjorts genom att antalet arbetsolyckor per typ av skada och näringsgren relaterats till syssel sättningen inom näringsgrenen.. Jordbruk Skogsbruk Jordbruk Jordbruk, skogsbruk Livsmedelsindustri Malmgruvor Trävaruindustri Malmgruvor, järn- och stålverk Järn- och stålverk Kemisk industri. Näringsgren mot skadad kroppsdel Arbetsolycksfallens fördelning efter näringsgren och skadad kroppsdel framgår av tabell 7 i tabellbilagan. Som framgår av figur 2.3.1.4 är fingerskador det van. Huvud, ansikte ögon Hals, nacke. Rygg Axel, arm Hand, handled Fingrar Bröst Buk, bäcken Höftled, ben, knä Fot, fotled Tår Hela eller större delar av kroppen. ligaste. Nedan ges en tablå som för varje kroppsdel anger in om vilken näringsgren den relativt sett är vanligast.. Malmgruvor Skogsbruk Skogsbruk Skogsbruk Malmgruvor Livsmedelsindustri Livsmedelsindustri Skogsbruk Skogsbruk, Järn- och stålverk Skogsbruk Järn- och stålverk Trävaruindustri Samfärdsel.
(31) 24. 2.4. Arbetsolyckor med dödlig utgång. År 1984 dödades 156 personer vid olyckor i arbetet. Olycksfallens fördelning på personkategorier är:. Arbetstagare Egenföretagare Värnpliktiga (LSP). 106 29 21. För värnpliktiga och övriga som omfattas av lagen om statligt personskadeskydd, LSP, gäller att samt liga olyckor under skyddstiden räknas som arbetsolyc. Tabell 2.4.1. kor, även fritidsolyckoma. Dödsolyckor bland de värnpliktiga är huvudsakligen trafikolyckor. 9 av dessa olyckor har inträffat med personbil, en med lastbil, tre med motorcykel och två med övriga vägfordon. Vid sex av arbetsolyckorna under 1984 har två perso ner dödats. Det har huvudsakligen varit fordonsolyckor. Fyra personer dödades när brand och explosion upp stod vid gassvetsning inne i fartygsutrymme. I fortsättningen i avsnitt 2.4 kommer dödsolyckorna bland arbetstagare och egenföretagare att behandlas.. Arbetsolycksfall med dödlig utgång efter näringsgren, år 1984. Arbetstagare och egenföretagare. Näringsgren. 1 2 3 4 5 6 7 8 9. Jordbruk, skogsbruk, fiske Gruvor, mineralbrott Tillverkningsindustri El-, gas-, värme-, vattenverk Byggnadsindustri Varuhandel, restaurang, hotell Samfärdsel, post-, televerk Banker, fastighetsförvaltning m m Offentlig förvaltning, reparations-, tvätteri- och serviceverksamhet m m. Uppgift saknas Totalt. Totalt inträffade bland arbetstagare 0,02 dödsfall per 1 miljon arbetstimmar. Av huvudnäringarna i tabell 2:6.1 ligger jordbruk samt gruvor/mineralbrott högst med 0,11 resp 0,10 dödsolyckor per 1 miljon arbets timmar. Därnäst kommer samfärdsel med 0,06 och byggnadsindustri med 0,05. En jämförelse med egenföretagare ger en siffra på 0,06 dödsfall per en miljon arbetstimmar bland egenföretagama. Denna siffra är mycket osäker1, men en försiktig slutsats är att egenföretagama har en högre dödsfallsfrekvens än arbetstagarna. En mer detaljerad fördelning av arbetstagarnas döds olyckor per näringsgren finns i tabell 2 i tabellbila gan. Där framgår bl a att: 5 dödsolyckor har inträffat i jordbruk och 7 i skogs bruk. Av de 27 olyckorna inom tillverkningsindu. Arbets tagare. Egenföre tagare. Summa. 12 2 27 2 16 8 22 5. 15. 2 3 3 -. 27 2 29 2 18 11 25 5. 11. 1. 12. 1. 3. 4. 106. 29. 135. -. 2 -. strin inträffade inom. Livsmedelsindustri Trävaruindustri Pappersindustri Kemisk industri Mineralvaruindustri Järn- och stålverk Verkstadsindustri. 1 3 1 2 1 4 15. intalet arbetstimmar bland egenföretagare har räk nats genom att antalet egenföretagare (319 475) har multiplicerats med det antal timmar, som motsvarar ett årsverk, dvs 1 570. Antalet egenföretagare är osä kert, liksom skattningen av antalet arbetstimmar per år, vilket antagligen är för lågt för de flesta egenföre tagare..
(32) 25. Egenföretagamas dödsolyckor återfinns i följande mer specificerade näringsgrenar. Jordbruk Skogsbruk Tillverkningsindustri Byggnadsverksamhet Partihandel. 13 2 2 2 2. Detaljhandel Taxirörelse Lastbilsåkeri Bilreparationsverkstad Oklar näringsgren. 1 2 1 1 3. Av de tre olyckorna där näringsgrensuppgiften är ofullständig har 2 st inträffat vid trädfällning.. Figur 2.4.2. Arbetsolycksfall och dödsfall efter åldersgrupp år 1984. Procentuell fördelning. Arbetstagare. Procent I Arbetsolycksfall il Dödsfall. mm Ålder -24. 25-34. 35-44. 45-54. Arbetstagamas dödsolyckor var under 1984 åldersfördelade som arbetsolycksfallen för ålderskategorierna mellan 25 och 54 år. Gruppen under 25 år avviker ge. 55-64. 65-. nom att ha en mycket lägre andel dödsolyckor. Den äldsta gruppen, 55 år och däröver, har en betydligt högre andel dödsolyckor..
(33) 26. Tabell 2.4.3. De vanligaste faktorerna vid dödsolyckor i arbetet 1984. Arbetstagare och egenföretagare.. Yttre faktor. Arbetstagare. Personbil Lastbil Övriga motorfordon för vägtrafik Jordbrukstraktor Spårfordon Flygplan, helikopter Hiss, transportör Kran, lyftredskap Maskiner för metallbearbetning Jordbruksmaskiner Elektrisk utrustning Gassvets utrustning Yttertak (fall från tak) Träd. 19 7 5 2 5 4 2 3 3 2 4 4 4 2. Totalt. 3 1. 22 8 5 8 5 5 3 4 4 4 4 4 4 3. -. 6 -. 1 1 1 1 2 .. 1. na, tillsammans med andra vanliga yttre faktorer för dödsolyckorna redovisas i tabell 2.4.3. De vanligaste fordonen när det gäller dödsolyckorna är som synes personbil, lastbil och traktor.. Den vanligaste händelsen bland dödsolycksfallen är fordonsolyckor som svarar för 38 % av dödsfallen (ej färdolycksfall) och därefter kommer fall till lägre ni vå 16 %. De fordon som är inblandade i dödsolyckor. Figur 2.4.4. Egenföretagare. Dödsolyckornas förändring över tiden. Antal fall per en miljon arbetstimmar år 1955-1984. Arbetstagare. Antal dödsolyckor per en miljon arbetstimmar. 0,10 0,08. 0,06. 0,04. 0,02 q. QQ. 1955. - -r-. 1960. 1965. Hur arbetstagarnas dödsolyckor har förändrats sedan 1955 visas i tabell 1.2.1. Antalet döda 1984 är en fjärdedel mot år 1955. Likaså har antalet dödsolyckor. 1970. | , -.-v. 1975. r. ‘v..- •-. 1980. 1985. per 1 miljon arbetstimmar gått ner till en fjärdedel,se figur 2.4.4. En tydligt avtagande trend ses fram till 1976, därefter en utplåning..
(34) 27. Dödsolyckor i arbetet de fem senaste åren En jämförelse med samtliga arbetsolyckor. Tabell 2.4.5. Dödsfall i arbetsolyckor efter näringsgren år 1980-1984. Arbetstagare och egenföretagare.. Näringsgren. Antal 1980. Jordbruk, skogsbruk, fiske Gruvor, mineralbrott Tillverkningsindustri El, gas, vatten Byggnadsindustri Varuhandel, restaurang Samfärdsel Banker, fastighetsskötsel mm Offentlig förvaltning, reparations-, tvätteri- och serviceverksamhet Uppgift saknas Totalt. 1981. 1982. 1983. 1984 Totalt. %. Alla arbets olycksfall % 1984. 46 1 18 10 34 4. 24 3 29 1 20 8 25 3. 28 4 36 4 24 12 25 5. 27 2 29 2 18 11 25 5. 123 17 181 11 97 55 138 21. 17 2 25 2 13 8 19 3. 5 1 40 1 12 9 8 4. 15. 15. 18. 15. 12. 75. 10. 21. 7. 2. -. 2. 4. 15. 2. 0. 155. 157. 131. 155. 135. 733. 100. 100. 21 4 41 3 17 14 29 4. 23 4. Som framgår av tabellen varierar antalet dödsfall in om de olika branscherna en hel del mellan åren. Det kan t ex bero på en större olycka med flera döda som inträffat ett visst år. För att jämföra dödsfallens fördelning på närings grenar med samtliga arbetsolycksfall har därför ett ge nomsnittligt värde för fem års dödsfall angivits. Som. framgår av tabell 2.4.5 har 17 % av dödsfallen inträf fat inom jordbruk, skogsbruk och fiske mot bara 5 % av arbetsolyckorna, och 19 % av dödsfallen inträf fat inom samfärdsel mot 8 % av arbetsolycksfallen. Andelen dödsolyckor är alltså högre i dessa branscher än genomsnittligt. Det gäller också för gruvor och mineralbrott..
(35) 28. Tabell 2.4.6. Dödsfall i arbetsolyckor efter huvudsaklig händelse år 1980-1984. Arbetstagare och egenföretagare.. Huvudsaklig händelse. Antal 1980. 1981. 1982 5 5. Elolyckor Brand, explosion Kontakt med kemiskt ämne Kontakt med värme/kyla Fall av person på samma nivå Fall av person till lägre nivå Feltramp, spiktramp Kontakt med föremål i vila (inkl drunkning) Träffad av flygande föremål Träffad av fallande föremål Kontakt med rörliga maskindelar, föremål Olycka med fordon under färd, påkörd Slag, spark m m av djur eller person Överbelastning av kroppsdel Skadad av hanterat föremål övrigt, oklart. 6 10 2 1 5 29 ”. 3 8 4 1 3 18 -. 4 7 16. Totalt. 1984 Totalt. 1983. %. Alla arbetsolycksfall % 1984. 4 26 -. 3 9 1 3 26 -. 8 9 2 1 1 15 -. 25 41 9 3 16 114 -. 3 6 1 0 2 16 -. 0 1 1 2 12 5 6. 6 5 17. 6 3 17. 8 6 23. 1 3 16. 25 24 89. 3 3 12. 7 5 7. 11 57 1 6. 21 64 1. 11 49 2. -. -. 18 55 2 1. -. -. -. 6. 3. -. 15 56 3 1 1 3. 76 281 8 2 2 18. 10 38 1 0 0 2. 12 3 3 19 15 2. 155. 157. 131. 155. 135. 733. 100. 100. Den procentuella fördelningen över de senaste fem år ens dödsolyckor visar vilka typer av olyckshändelser som är vanligast jämfört med samtliga olyckor. Här syns att fordonsolyckoma dominerar helt (38 %) bland skador som lett till döden, medan de är ganska. -. ovanliga i totalmaterialet (3 %). Fall till lägre nivå och träffad av fallande föremål är likaså vanligt bland dödsolyckorna. Olyckstyper med få skador totalt men ofta allvarlig utgång är elolyckor och brand/explo sion..
(36) 29. Tabell 2.4.7. Dödsfall i arbetsolyckor efter den skadades aktivitet år 1980-1984. Arbetstagare och egenföretagare.. Aktivitet. Antal 1980 1 4. Idrott Rivning, bergskrotning Lyftning med lyfthjälpmedel Manuell bäming, dragning Förflyttning till fots Förflyttning som förare Förflyttning som passagerare Provning, besiktning, kontroll "Tankearbete", skrivning, läsning, etc Reparation, underhåll Rengöring, justering under drift Normaldrift övriga aktiviteter, oklart. 3 7 17 41 10 2 1 9 4 28 28. Totalt. 155. Skillnaden mellan dödsfallen och övriga arbetsolycksfall framgår också av den skadades aktivitet, tabell 2.4.7. Endast 3 % av arbetsolyckorna totalt har. 1981. 1982. 1983. -. -. 8 2 40 26. 8 3 35 23. 1 2 8 5 11 43 5 2 12 6 36 24. 157. 131. 155. -. -. 3 5 2 16 43 10 2. 1 4 1 13 37 5 1. 1984 Totalt. %. Alla arbetsolycksfall % 1984. 1 3 3 6 46 8 4 8 4 34 18. 2 11 23 18 63 210 38 11 1 45 19 173 119. 0 2 3 2 9 29 5 2 0 6 3 24 16. 2 1 3 21 14 3 0 1 0 5 2 37 12. 135. 733. 100. 100. -. inträffat vid förflyttning som förare eller passagerare, Dessa olyckor har krävt en tredjedel av dödsoffren,. >.
(37) 30. 3 Arbetsskador inom olika närings grenar 3.1. Arbetsskador respektive sysselsätt ning fördelad på olika näringsgrenar. Figur 3.1.1. Sysselsättning och arbetsskador efter näringsgren år 1984. Procentuell fördelning. Arbetstagare Sysselsättning. Arbetsskador. Jord, Gruv skog 2% 0,4%. \ XXX \ \ \ \ \ \ S ' V X X X X X X \ \ \ \ X \ 'xxxxxxxx \\\\\\\' xxxxxxxx. XX/ \. X X X X X. X X. Offentlig för. X. \. X. \. \. \. X X X. \ s s \ XXX. X. \. Gruv 1% S3B. \. X X. \ s \ \ \ s. V. X X X X X X \ \ \ S N \ \ X X X X X X X V. V. V. V. \. HiTIrT för Offentlig 11 Ml Ml 21% valtning. xxxxxxxxx \\\\\\\\\ xxxxxxxxx. \ \ valtning 34% \\\\\\\\\\ xxxxxxxxxxv \\\\\\\\\ XXXXXXXX \\\\\\\\ X X X X X X X. \. XXXXXXXXX. Tillverkning 25%. \. Bygg 7%. Banker 4%. El, gasl%. \ X \ X.v. \. \. \. \. \. \. \. \. \. X X X X X. iSamfärdsel 8%. \. X X. Tillverkning 40% :J. Handel 9% Handel 14%. Banker El, gas. 1%. Av figuren framgår att sysselsättningen varierar starkt mellan de olika näringarna från offentlig för valtning och andra tjänster med 34 % av sysselsätt ningen till gruvor och mineralbrott med 0,4 % av sysselsättningen. Det framgår också att arbetsskador na inte har samma fördelning på näringarna som sys selsättningen. Flest arbetsskador har tillverkningsin. dustrin med 40 % av skadorna och lägst ligger gru vor och mineralbrott samt el-, gas-, värme- och vat tenverk med 1 % av skadorna vardera. För att kunna jämföra de olika näringarna i riskhänseende måste således antalet arbetsskador ses mot bakgrund av sysselsättningens omfattning..
(38) 31. I figurerna nedan visas antalet arbetsolycksfall respektive antalet arbetssjukdomsfall per en miljon arbetstimmar. Figur 3.1.2. Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar år 1984. Arbetstagare Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar. Medelvärde. Jord- Gru- TillEl- Bygg- Vara- Sam- Ban- Off. brak vor verkn. gas nads- han- färd- ker förind. ind. del sel valtn.. Som framgår av figur 3.1.2 har de minsta näringarna jordbruk, skogsbruk m m och gruvor och mineral brott, de högsta risktalen för arbetsolycksfall. Däref ter följer byggnadsindustri och tillverkningsindustri. Samma näringar har högsta risktal även beträffande arbetssjukdomar. Högst ligger gruvor och mineral. Figur 3.1.3. brott. Därefter kommer byggnadsindustrin, tillverk ningsindustrin samt jordbruk- och skogsbruk. I detta kapitel presenteras arbetsskadorna för år 1984 efter näring med en huvudnäring per avsnitt. Dessut om görs vissa jämförelser med tidigare år (19791983).. Arbetssjukdomsfall per en miljon arbetstimmar år 1984. Arbetstagare Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar. Medelvärde. Jord- Gra- Till- El- Bygg- Vara- Sam- Ban- Off. brak vor verkn. gas nads- han- färd- ker förind. ind. del sel valtn.
(39) 32. 3.2. Jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske (näring 1). Inom jordbruk, skogsbruk m m har år 1984 anmälts totalt 9 691 arbetsskador (exkl fardolycksfall). Ska-. Tabell 3.2.1. domas fördelning efter skadetyp och yrkesställning redovisas i tabell 3.2.1.. Arbetsskador inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske efter skadetyp och yrkesställning år 1984. Skadetyp. Arbetstagare. Arbetsolyckor Arbetssjukdomar Totalt. Egenföretagare Vpl+LPS. 4 518. 4 217. 4. 8 739. 633. 318. 1. 952. 5 151. 4 535. 5. 9 691. Arbetsskadorna inom jordbruk och skogsbruk drabbar många egenföretagare. Detta bör ses mot bakgrund. Figur 3.2.2. Samtliga. av att huvudddelen av de verksamma inom jordbruket är egenföretagare.. Arbetsskador per en miljon arbetstimmar. Arbetstagare Arbetsskador per en miljon arbetstimmar. n. 60. Ü 50 40 30. ....... III. III. mm. mmm. 20 10 [■mm::. 0 1979. 1980. 1981. 1982. 1983. 1984. Arbetsolyckor Arbetssjukdomar.
(40) 33. Inom näringen har det inträffat 42,3 arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar, se figur 3.2.2. Även för arbetssjukdomar ligger risktalet över medelvärdet för samtliga näringsgrenar. Inom jord- och skogsbruk förekommer förhållandevis många olyckor genom överbelastning av kroppsdel, se figur 3.2.3. Andra vanliga händelser är fall på sam. Figur 3.2.3. ma nivå, skadad av hanterat föremål eller verktyg samt kontakt med rörlig maskindel. Slag, spark från djur och liknande är fyra gånger så vanligt inom nä ringen som totalt sett. Även skador av flygande före mål är drygt fyra gånger vanligare. Här är det oftast fråga om spånsprut från motorsågar.. Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar inom jordbruk, skogs bruk, jakt och fiske är 1984. Arbetstagare Överbelastning av kroppsdel Fall på samma nivå inkl hopp Skadad av hanterat föremål Kontakt med rörliga maskindelar m m Träffad av flygande föremål, sprut o d Träffad av fallande föremål Slag, spark o d från djur eller person Tramp på ojämnhet, fel-, sned-, spiktramp Annan kontakt med föremål i vila Fall till lägre nivå Olycka med fordon under färd, påkörd Övrigt, oklart Kontakt med värme/kyla Kontakt med kemiskt ämne Brand, explosion, sprängning o d Elolyckor. 10. ® Samtliga Ü Jordbruk m m. wimmmmm Arbetsskador inom jord- och skogsbruk år 1979 till 1984 I tabell 3.2.4 framgår antalet arbetsolycksfall inom jordbruk m m för åren 1979-1984. Tabellen visar att. Tabell 3.2.4. olycksfallen har ökat för egenföretagare de senare åren, främst inom jordbruk och jakt.. Arbetsolycksfall inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske, år 1979-1984 1979. Näringsgren. 1980. 1981. 1982. 1983. 1984. 11. Jordbruk, Jakt. 2 316 Arbetstagare Egenföretagare 3 295. 2 167 3 312. 1 935 3 489. 1 919 3 698. 2 170 3 822. 2 120 3 820. 12. 2 479 Skogsbruk Arbetstagare 304 Egenföretagare. 2 362 301. 2 385 302. 2 554 317. 2 553 276. 2 391 285. 13. Fiske. 12 100. 8 92. 19 116. 10 100. 16 110. 7 112. 4 807 Arbetstagare Egenföretagare 3 699. 4 537 3 705. 4 339 3 907. 4 483 4 115. 4 739 4 208. 4 518 4 217. Totalt. Arbetstagare Egenföretagare.
(41) 34. I tabell 3.2.5 framgår risktalen för vissa vanliga händelser inom jordbruk,skogsbruk m m för åren 1979-1984. De stora skillnaderna mellan 1981 och. Tabell 3.2.5. 1982 beror huvudsakligen på ändrade definitioner, se avsnitt 5.6.. Arbetsolycksfall per en miljon arbetstimmar inom jordbruk, skogsbruk m m, efter händelse, år 1979-1984. Arbetstagare. Händelse. 1979. Samtliga händelser varav Fall av person Träffad av flygande föremål Träffad av fallande föremål Kontakt med rörliga maskindelar Överbelastning av kroppsdel Skadad av hanterat föremål. 1980. Misstänkt orsak. Samtliga orsaker varav Belastnings faktorer Kemiska ämnen eller produkter Buller Vibrationer Smitta, biologiska faktorer. 1982. 1983. 1984. 38,8. 36,4. 35,4. 43,7. 46,5. 42,3. 6,6 3,2 3,2 4,7 5,5 5,0. 6,9 3,4 2,7 4,5 5,0 4,3. 6,8 3,3 2,9 4,5 5,3 4,1. 7,8 4,3 3,6 5,5 7,3 5,1. 8,2 4,3 3,9 5,7 8,2 5,6. 7,2 3,8 3,5 4,5 8,3 5,0. För år 1984 anmäldes 633 arbetssjukdomar bland arbetstagare och 318 bland egenföretagare. Skadornas. Tabell 3.2.6. 1981. fördelning efter de vanligaste orsakerna bland arbetstagare framgår av tabell 3.2.6.. Arbetssjukdomsfall inom jordbruk, skogsbruk m m efter misstänkt or sak samt antal fall per en miljon arbetstimmar (frekvens), år 1979-1984. Arbetstagare 1979 Antal. frekvens. 1980 Antal. 1981 frekvens Antal frekvens. 1982 Antal. 1983 frekvens. 1984. Antal. frekvens. Antal. frekvens. 539. 4,3. 486. 3,8. 478. 3,9. 535. 5,2. 517. 5,1. 633. 5,9. 329. 2,7. 299. 2,4. 273. 2,2. 281. 2,7. 322. 3,2. 395. 3,7. 50 78 36. 0,4 0,6. 38 76. 0,3 0,8 0,2. 41 134 33. 1,3 0,3. 43 106 27. 0,4 1,0 0,3. 91 100 33. 0,8 0,9. 24. 34 95 29. 0,4. 0,3. 0,3 0,6 0,2. 17. 0,1. 20. 0,2. 16. 0,1. 20. 0,2. 4. 0,0. 9. 0,1. Belastningssjukdomar har ökat de senaste tre åren. Även sjukdomar pga kemiska ämnen och produkter tenderar att öka.. Dödsfall Inom jordbruk förolyckades 5 arbetstagare och 13 egenföretagare. 3 omkom i fordonsolyckor, varav två med traktorer. 3 skadades till döds av traktorer. 3 dödades av fallande träd.. Inom skogsbruket förolyckades 9 personer 3 2. dödades av fallande träd omkom i fordonsolyckor.. 0,3.
(42) 35. 3.3. Gruvor och mineralbrott (näring 2). 1984 anmäldes totalt 850 arbetsolycksfall och 211 ar betssjukdomar inom näring 2. Nästan alla skadade var arbetstagare och 95 % var män (se tabell 2 i ta bellbilagan). Inom näringen inträffade 41,8 arbets olyckor och 10,4 arbetssjukdomar per en miljon ar betstimmar. Gruvor och mineralbrott är därmed den huvudnäring som har det högsta sammanlagda risk talet. överbelastning av kroppsdel och hanteringsolyckor är de vanligaste olyckstypema inom gruvnäringen. Nästan alla typer av händelser är vanligare inom gruvnäringen i jämförelse med samtliga arbetsolycks fall under 1984 (se figur 3.3.2). Olyckor p g a fallan de föremål främst sten från tak och flygande föremål är nära fyra gånger så vanliga inom gruvnäringen som totalt sett. För flera andra händelser, t ex överbe lastning av kroppsdel är risktalen mer än dubbelt så höga.. a. PS* -, o1'*]. Figur 3.3.1 Arbetsskador per en miljon arbetstimmar. Arbetstagare. Arbetsskador per en miljon arbetstimmar 60. Arbetsolyckor Arbetssjukdomar. 50 ; 40. Vi*... ft::!:!:!:!:!:. lilll. 30 :::::::::::::. 20 10 År. 0 1979. 1980. 1981. 1982. 1983. 1984.
Related documents
Det såg också ut som om de bägge, till form och beklädnad hvarandra sa olika, men i fullgjorda tjensteår jemngoda sof forna, de i broderlig endrägt stående stolarna, somliga
Alla minnen som inhöstades af Emmy och hennes Karl från denna ryktbara gamla Hansestad inskränkte sig till: — krångel vid tullbesigtningen, förbud åt passagerarne att trots den
Jerker, som aldrig drömt om, att det skulle reda sig så lätt, fastnade tvärt på kroken och svarade ja, och då tog PinJohan honom om halsen och grät och sade, att »Sjöbergs pojk»
Utan att ens med en blick besvara hofdamernas underdåniga hälsning frågade Kristiern hastigt: “Huru befinner sig Hennes Nåde prinsessan?“ Ehuru själfva rösten förrådde en
Ty annars ären I till döden dömda.» Af ed brefvet strax hon springer till slottets kastellan ; Ty han från hennes barndom vid hennes tjenst är van Och lofvar nu: »Ja visst; jag
Dagen efter den då August rest till sitt hem er höll Axel en oförmodad befallning från kommenderande generalen att återkomma till lägret för att taga kom mandot öfver en
Men ser du, att våldet vill nalkas vårt land, Och fiendens flottor sig samla, Då ljude som gjallarhorn sången mot strand: »Till vapen båd’ unga och gamla!» — Och icke
Väl blef -den dag, som länge mornad redan af honom tändes, blott ett skönt fragment; men mellan framtids ny och forntids nedan dess purpurskimmer dock en brygga spänt, ■der
