• No results found

Barn i behov av särskilt stöd

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Barn i behov av särskilt stöd"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI

Avdelningen för utbildningsvetenskap

Barn i behov av särskilt stöd

En studie om förskollärares erfarenheter av att skapa en inkluderande verksamhet

Emma Gyllenskepp Linnéa Palmu

2022

Examensarbete, Grundnivå (yrkesexamen), 15 hp Pedagogik

Förskollärarprogrammet PEG700

Handledare: Cresantus Biamba Examinator: Daniel Pettersson

(2)
(3)

Abstrakt

I den svenska förskolan har alla barn rätt till en likvärdig utbildning och att få sina behov tillgodosedda. Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och för hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn.

Frågeställningarna är: Vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särskilt stöd? Vilka erfarenheter har förskollärare om exkludering och inkludering av barn i behov av särskilt stöd? Metodiska ansatsen i denna studie har varit kvalitativ och empirin som samlats in var genom kvalitativa intervjuer. Resultatet visar att förskollärare är överens om att förskolans läroplan inte ger något stöd för hur de ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer i resultatet att förskollärare har en del erfarenheter, men att de inte har tillräcklig kompetens för hur de ska arbeta med barn i behov av särskilt stöd. Det framkommer även att förskollärarna får stöd av olika instanser, men på olika vis och att inkludering innebär en mer likvärdig och rättvis utbildning.

Sammanfattningsvis är detta område övergripande stort och för att kunna möta barn i behov av särskilt stöd bör förskollärares kompetensutveckling öka.

Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, erfarenheter, exkludering, förskola, förskollärares specialpedagogik, inkludering

Keyword: Children with special needs, exclusion, inclusion, special education, preschool, preschool teachers' experiences

(4)

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Disposition ... 2

Bakgrund/tidigare forskning ... 2

Skollag, styrdokument och barnkonventionen ... 2

Specialpedagogik ... 3

Barn i behov av särskilt stöd ... 4

Förskollärarens kompetens ... 4

Inkludering och exkludering ... 5

Teoretiska perspektiv ... 6

Syfte ... 7

Frågeställningar ... 7

Metod ... 7

Kvalitativa intervjuer ... 7

Urval ... 8

Genomförande ... 8

Bearbetning ... 8

Etiska överväganden. ... 9

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 9

Resultat ... 10

Förskolans Läroplan ... 10

Kompetens i utbildning och verksamhet ... 10

Förskollärares erfarenheter... 11

Vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderande sätt ... 12

Inkludering/exkludering ... 12

Analys ... 13

Förskollärares syn på kompetens ... 13

Förskollärarens syn på stöd för att möta barn på ett inkluderande sätt ... 14

Förskollärares syn på inkludering/exkludering ... 15

Diskussion ... 16

Metoddiskussion ... 16

Resultatdiskussion ... 17

Förskolans läroplan ... 17

Erfarenheter/kompetens i utbildning och verksamhet ... 18

Vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderande sätt... 18

Inkludering/exkludering ... 18

Slutsats ... 19

Fortsatt forskning ... 19

Referenser... 21

Bilaga 1 ... 23

Bilaga 2 ... 24

Bilaga 3 ... 26

(5)

1

Inledning

Förskolan är den första platsen där barnen möts för utveckling av lärande. I förskolan läggs grunden för de kommande skolåren och vilar på en demokratisk grund.

Utbildningen ska gynna alla barns lärande och utveckling för en livslång lust att lära.

Utbildningen ska också föra vidare och stödja respekt för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på (Skolverket 2018, s. 5).

Förskollärare behöver därför skapa en så rättvis omsorg och utbildning som möjligt för barnens senare övergång till skolan. Broberg, Hagström och Broberg (2012) skriver att barn i behov av särskilt stöd kan ha problematik med att ta del av den omsorg och utbildning som erbjuds i förskolan då detta kan ge komplikationer i de senare skolåren.

Lutz (2013) belyser att genom att satsa på specialpedagogiska resurser tidigt kan förskollärare fånga upp barns behov för en mer rättvis utbildning. Alla barn som är i behov av särskilt stöd bedöms ur ett vuxenperspektiv där de kan se barnens problem och behov. Det är därför viktigt att de barn som behöver hjälp och stöd möts upp på rätt sätt och får det stöd som de behöver för att det ska gynna barnet, verksamheten och samhället i stort.

Förskolans läroplan (Skolverket 2018) tyder på likvärdig utbildning och inkludering av alla barn:

Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans ska få detta utformat utifrån sina egna behov och förutsättningar.

Förskollärare ska ansvara för att aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn får likvärdiga möjligheter till utvidgade perspektiv och val oavsett könstillhörighet. (Skolverket 2018, s. 6, 12)

Barow (2013) belyser att inkludering handlar om social rättvisa och att alla har lika rätt till deltagande. Alla människor ska oavsett behov få delta i samma samhällsgemenskap och ges möjligheter till en gemensam utbildning. En viktig del i barnens demokratiska fostran är att de får möjlighet att i så stor utsträckning som möjligt dra lärdom av varandras olikheter.

Under utbildningens gång har vi haft verksamhetsförlagd utbildning (VFU) där vi har studerat förskollärares erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd och deras erfarenheter om exkludering och inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Vi har valt dessa frågeställningar för att de är intressanta och angelägna och vi anser att vår studie kommer att hjälpa oss otroligt mycket som blivande förskollärare. Vi anser även att detta område är viktigt att forska om då vi under vår VFU sätt bristen på kunskap hos förskollärarna.

Under vår tidigare VFU har vi lagt märke till hur olika förskollärarnas arbetssätt är vid arbete med dessa barn. Därför har detta varit vår utgångspunkt i vårt val av undersökningsområde.

(6)

2

Disposition

Uppsatsen disponeras enligt följande: Först berörs bakgrund/tidigare forskning och den litteratur som ligger till grund för studien. Sedan presenteras teoretiska perspektiv och där vår teoretiska utgångspunkt presenteras. Vidare beskrivs studiens syfte samt frågeställningar och därefter val av metod. Därefter presenteras resultat, analys av resultat och slutligen diskussion. Uppsatsen avslutas med en slutsats och förslag på vidare forskning.

Bakgrund/tidigare forskning

I detta avsnitt kommer vi att introducera litteratur och vetenskapliga artiklar (se bilaga 3) med inriktning på vårt område och som även ligger till grund för vår studie. Det kommer att redovisas de viktigaste begreppen, teorier och den tidigare forskningen i området. I undersökningen användes huvud begreppen inkludering och exkludering vilket omfattar det som Nilholm (2007) och Barow (2013) beskriver som viktiga begrepp. Inkludering betyder en skola för alla och exkludering innebär att man utesluter någon från gruppen.

Det tas även upp om förskollärares skyldighet till att följa de styrdokument och lagar som finns.

Skollag, styrdokument och barnkonventionen

Skollagen (2010) redogör för att barn som har fysiskt eller psykiskt hinder och behöver något slag av särskilt stöd i sin utveckling ska tillgodose det och få allt stöd som de barnet behöver. Framkommer det att det är ett barn i barngruppen som behöver särskilt stöd för sin utveckling är det rektorns ansvar att se till att det stöd som krävs ordnas.

Barnkonventionen: FN:s konvention om barnens rättigheter (UNICEF Sverige, 2018) tyder på att rätten till särskild omvårdnad för ett barn med speciella behov ska få tillgängliga resurser och att barnet ska få de stöd som ansökan föreligger.

Förskolans och skolans värdegrund (2013) belyser att skolförfattningarna har samordning som ledande organisatorisk princip som innebär att alla barn som är i behov av särskilt stöd ska erbjudas detta inom den grupp de är behörig till. Grunden baseras på att barn är olika och har ett värde i sig och är ett krav för lärande på många olika sätt. Detta är även viktigt för att kunna ändra på diskriminering kring dessa barn. Dem har länge blivit bedömda utifrån sina svårigheter snarare än från sina möjligheter. Genom att möta alla barns behov och förutsättningar krävs det att förskollärare gör en individanpassning på olika sätt (Skollagen, 2010).

Förskolans läroplan redogör för en likvärdig utbildning, men de mål och riktlinjer som den förespråkar för stödjer inte de som ligger till grund för denna studie.

Förskolans Läroplan (Skolverket, 2018) säger att förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla: respekt och förståelse för alla människor är lika mycket värda och ge förståelse för de mänskliga rättigheterna.

(7)

3 Förskollärare ska ansvara för att: aktivt inkludera ett jämställdhetsperspektiv så att alla barn får likvärdiga möjligheter, utveckla normer och förhållningssätt för arbetet och samvaron i barngruppen, uppmärksamma behoven av barn i behov av särskilt stöd, ge de rätta stödet i barnets utbildning och de utmaningar de behöver, alla barn får sina behov respekterade och tillgodosedda så att de blir medvetna av sitt eget värde.

Rektorn ansvarar för att: utforma utbildningen samt att se över resursfördelningen så att alla barn får de stöd de behöver, inkludera jämställdhet i det systematiska kvalitetsarbetet.

Specialpedagogik

Nilholm (2003) menar att i förskolan talar man om pedagogik som en undervisningsmetod medan man om specialpedagogik talar om speciella undervisningsmetoder. Han menar även att detta är en kärna i specialpedagogiken och det man gör är annorlunda i förhållande till den ”normala” pedagogiken. Nilholm (2003) belyser om att de barn som tidigare behövde specialpedagogiska metoder inte passade in i den ”vanliga” skolan. Han menar att den specialpedagogiska verksamheten har handlat om ett urskiljande i det onormala, vilket har bidragit till kritik för den specialpedagogiska verksamheten. Med det urskiljandet menar han att det har handlat om att de barn som setts som ”avvikande” placerades i speciella skolor eller grupper i stället för den ”vanliga”

skolan. Nilholm (2003) styrker även med att specialpedagogiken även har en gynnande betydelse genom att man som förskollärare ser till och utgår från barnens behov vilket leder till att verksamheterna kan ta stöd av mer resurser och speciella metoder som gynnar barnen.

Bennet, Reichow och Molery (2011) belyser om att stödja barn utifrån specialpedagogiska metoder använder sig förskollärare av ett strukturerat arbetssätt i arbetet med barn i behov av stöd. Strukturerat arbetssätt innebär att arbeta systematiskt genom att följa en plan på ett ordnat och strukturerat sätt som är anpassat efter barnet.

Utifrån det strukturerade arbetssättet har studien visat att de barnen presterar bättre och får en betydelsefull möjlighet till utveckling och lärande utifrån de behov de behöver. De tyder även på att barn som får använda ett strukturerat arbetssätt har lättare att stanna kvar i aktiviteter eftersom barnen får stöd till att förstå utifrån deras behov. Detta innebär även att barn som till en början behöver stöd av en vuxen kan bidra till att i slutändan kunna slutföra aktiviteter själv och kan därmed bli mer självgående. I och med ett strukturerat arbetssätt kan det bidra till att barn oavsett behov av stöd eller inte kan ta del av arbetssättet och att förskollärare lyfter det materialet som är anpassat i undervisningen.

Genom att lyfta materialet för hela barngruppen bidrar det till en inkluderande förskoleverksamhet. Klibthong och Seyram Agbenyega (2020) menar att förskollärares arbetssätt kan synliggöras som inkluderande genom förskollärares utbildningserfarenheter och vad de har för betydelse för förbättringar i en kvalitetsutbildning för en inkluderande förskola för alla barn. Klibthong och Seyram Agbenyega (2020) menar även att en bra kvalitet i förskolan bidrar till en mer

(8)

4 inkluderande förskola där grunden ligger till att vara professionellt förberedd vilket gynnar förskollärare genom de professionella arbetssätten till att undervisa barn med behov av särskilt stöd. De styrker även med att behovet av att använda ett professionellt arbetssätt behövs i förskolan för att på bästa möjliga sätt kunna stödja och undervisa barn som har behov av särskilt stöd.

Barn i behov av särskilt stöd

Lutz (2013) belyser om möjligheten för att skapa utmaningar och förutsättningar för barnets lärande, behöver förskollärare se till barnets potential och de svårigheter som barnen ger uttryck för. Det är viktigt att förskollärare inte ser till barnets brister utan att de fokuserar på att se till barnets möjligheter för utveckling, delaktighet och inflytande.

För att uppnå detta behöver verksamheterna ta del av alla olika former av stödåtgärder samt att följa barnen för en långsiktig utveckling och lärande. Barn i behov av särskilt stöd introduceras ofta av individuella stödmaterial för att det ska underlätta och ge stöd i barnens undervisning. Heiskanen, Alasuutari och Vehkakoski (2019) menar att barn som får stödmaterial i sin undervisning av en förskollärare visar att det kan ge en gynnande utveckling i sitt lärande då stödet är nära till hands. Lutz (2013) skriver att detta val av metod kan ge en negativ påverkan då barnet kan bli utpekad som annorlunda då man gör en konkret skillnad mellan barnen. För att undvika denna utpekning kan förskollärare introducera alla barn till det specifika stödmaterialet för att uppnå en inkluderande undervisning. Lutz (2013) belyser att det är av betydelse att satsa på specialpedagogiska resurser för att förskollärare tidigt ska kunna fånga upp barnens behov och för att kunna ge dem en mer rättvis utbildning. Det är utifrån ett vuxenperspektiv som barnens problem och behov bedöms och behöver bemötas med rätt typ av stöd, och för att kunna ge rätt typ av stöd bör förskollärare se det enskilda barnets behov och se över verksamheten så att den är individanpassad för alla.

Förskollärarens kompetens

Förskollärare i förskolan behöver ha kompetens och erfarenheter av barn som är i behov av särskilt stöd. Helldin och Sahlin (2010) menar att alla förskollärare behöver utveckla sin kompetens för att skapa en verksamhet som är anpassad till alla individer utifrån allas behov. Ramos, Vale, Pinto, Rodrigues och Barbot (2020) säger att förskollärares kompetens och professionella utveckling är ett viktigt grundelement då de har ett stort ansvar för att skapa en mer inkluderad utbildning, och för att förskollärare ska kunna utveckla sin kompetens bör de ta del av målstyrda styrdokument som bör ligga till grund för verksamheten. Rydelius (2005) refererar i Nilholm och Björck-Åkesson (2007) att medvetna förskollärare som har en ökad kompetens kan lösa den centrala uppgiften i att möta alla barnen oavsett speciella behov eller inte. Nilholm och Björck-Åkesson (2007) skriver att under de senaste åren har det skett förändringar i lärarutbildningen och lyfts i förskolans styrdokument vilket har bidragit till ett ökat krav på att förskollärare ska besitta specialpedagogisk kompetens eftersom det idag ställs krav i verksamheten.

Specialpedagogiska skolmyndigheten (2018) belyser att Skolverket tidigare fick till uppgift av regeringen att ansvara för kompetensutveckling inom specialpedagogiken. Det uppdraget syftade till att stärka förskollärares specialpedagogiska kompetenser i möte

(9)

5 med barn i behov av särskilt stöd. Venninen, Leinonen, Lipponen och Ojala (2014) belyser att förskollärare som saknar kompetens till att kunna arbeta med barn i behov av särskilt stöd kan behöva ta stöd av specialpedagog för att kunna stödja det barnet och samtidigt kunna utveckla sin kompetens. Stödet kan vara att som specialpedagog göra vissa förändringar som är anpassade för barnen i vardagen för att kunna underlätta för barnet i deras utveckling och lärande, och för att skapa en skola för alla. Zabeli och Gjelaj (2020) belyser med att arbete med barn i behov av särskilt stöd bör bli starkare för förskollärare då inkluderingsprocessen är mycket viktig.

Inkludering och exkludering

Barow (2013) belyser att inkludering handlar om att skapa en förskola för alla, vilket är en mänsklig och social rättighet och ska anpassas efter alla barnen som verkar i den. En inkluderande förskola kräver att det behövs utvecklas strategier och metodik för att möta alla barns individuella skillnader och behov, vilket är en betydande faktor för alla barn.

Han belyser att inkludering handlar om social rättvisa och att alla barn utifrån deras olika behov ska få delta i samhällsgemenskapen i en utbildning som är anpassat till alla barn.

För att skapa en inkluderande förskola krävs det att förskollärare har en demokratiskt grundad människosyn där alla känner att dem har tillhörighet och lika rätt till delaktighet.

På så sätt blir utbildningen gemensam där barnen får möjlighet att dra lärdom av varandras olikheter och att inte göra skillnad på grupper. Detta är en viktig del av barnens demokratiska fostran som de behöver bära med sig i resten av deras liv därför är det viktigt att grunden för allas olikheter läggs redan i förskolan. Barow (2013) betonar att det är de vuxnas ansvar att se över vart problemet ligger för de barn som har svårt att ta sig in i gruppen och komma fram till olika lösningar och ta beslut för att barnet ska bli inkluderat och inte exkluderad. Han menar att detta är en betydelsefull aspekt som ligger hos de vuxna för att göra barnet inkluderad i gruppen. Med en inkluderande förskola menar han att det behövs se över hur pedagoger kan anpassa och göra förändringar i verksamheten där alla barn ingår och undvika förändringar som är individanpassat. Detta för att skapa en inkluderande förskola och inte göra skillnad på grupper. Barow (2013) styrker med att inkludering innebär ingen specialmålsättning för vissa ”avvikande”

individer utan olika processer som växer fram i grupper. Denna process ska resultera i att alla barn blir likvärdigt behandlade och han menar även att det är de vuxnas ansvar att se över vart problemen ligger och komma fram till ett beslut för att barnet ska kunna bli inkluderat i den hela barngruppen. Förskollärare kan komma att behöva se över sitt arbetssätt för att barn i behov av särskilt stöd inte ska exkluderas. Genom att se över arbetssättet ger det barnen en positiv erfarenhet som blir en möjlighet till utveckling och lärande. Barow (2013) styrker att en förskola är inte bara en förskola som accepterar varandras olikheter, utan en förskola som utgår från allas olikheter och ser det som en tillgång. Med det menar han att det är en förskola där alla inte bara får delta, utan det är en förskola där barn förväntas delta. Förskolan är inkluderande när alla barn ges möjlighet till aktivt deltagande och där samtliga bidrag ses som resurser. Inkludering är inte alltid självklar då det kan handla om barn med speciella behov som har svårt att ta sig in i den gemensamma gruppen. Nilholm et. al. (2007) menar att barn som har behov av särskilt stöd eller en funktionsnedsättning löper större risk att bli utesluten från gruppen och

(10)

6 bedöms som avvikande i en grupp. De barnen riskerar även att bli utstött och särbehandlad på olika sätt och kan därför bli exkluderad från gruppen. För att inte exkludera barn behöver pedagoger hitta lösningar på undervisningsmöjligheter för att inkludera barnen.

Barow (2013) menar att man snarare för att finna lösningar exkluderas barnen genom att placera dem i mindre grupper vilket leder till att barnen inte får möjlighet till en gemensam utbildning. Vid en exkludering kan grunden ligga till att barnen inte får det tillräckliga stöd som hen behöver och får ingen möjlighet till utveckling och lärande.

Därför sker en exkludering i mindre grupper där Haug (1998) refererar i Barow (2013) att exkludering i strukturerad specialundervisning av det enskilda barnet blir en bristande kompensation för en otillräcklig förändring av skolan. Emanuelsson (2004) refererar i Barow (2013) att barn med behov av särskilt stöd kan vara lika exkluderad i en gemensam barngrupp som i en mindre grupp om de barnet inte har möjlighet till att få delta fullt ut.

Teoretiska perspektiv

Syftet med studien är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inkludera dessa barn. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet som handlar om det sociala och kulturella sammanhanget därav att inkludera alla individer genom att samspela med varandra. Det sociokulturella perspektivet och dilemmaperspektivet valdes då det ansågs var relevant för valet av undersökningsområde. Däremot ansågs sett sociokulturella perspektivet som huvudperspektivet i studien. Oavsett olikheter ska man inkludera alla barnen samt att skapa en likvärdig utbildning för alla oavsett bakgrund och behov. I studien kopplas syftet genom att förskollärarna har visat på att det sociokulturella perspektivet har en stor betydelse för inkludering av alla barn oavsett behov (Nilholm, 2007). I förskolans läroplan står det att förskollärare ska utforma en utbildning för alla och att de ska ge barnen en möjlighet till att kommunicera och samspela med varandra för att få en förståelse för hur individer uppfattas i olika sammanhang (Skolverket, 2018). Nilholm (2007) belyser om att i vissa länder har specialpedagogiken avsett att barn som visar sig vara högpresterande och är i behov av stöd inte ska ses som “svaga” individer. Han skriver att barnen ska ges en likvärdig utbildning med kunskaper och färdigheter, men utbildning ska individanpassas utifrån olika intressen, färdigheter och erfarenheter. Om inte detta uppfylls kan ett dilemma uppkomma vilket Johansson (2015) skriver är att barn i behov av särskilt stöd kan hamna i dilemmasituationer när de pendlar mellan specialundervisningen i liten grupp och den ordinarie barngruppen. Nilholm (2007) menar att ett dilemma kan uppstå om förskollärare inte strävar efter en likvärdig utbildning utan att de snarare inte tillgodoser allas olikheter och behov för att skapa en rättvis utbildning. Dilemmaperspektivet kan även kallas för det sociokulturella perspektivet där man är intresserad av hur dilemman visar sig under specifika sociokulturella förhållanden. Han belyser även med att ett sociokulturellt perspektiv utgår från det sociala och kulturella sammanhanget och är viktigt för att förstå utveckling, lärande och samspel. I ett sociokulturellt perspektiv är en viktig del att man tolkar och ser

(11)

7 hur människor lever och kommunicerar i sin omvärld. Säljö enligt Nilholm (2016) tyder på att kommunikation har en stor betydande roll i det sociokulturella perspektivet och menar även att i ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation och språkanvändning viktigt och har en betydande länk mellan omgivningen och barnet. Genom att barnen kommunicerar i lekar och samspelar med varandra blir barnen delaktig i hur människor uppfattas i olika omgivningar. Barnet uttrycker sig genom intellektuella redskap som är språkliga uttryck som de har lärt sig genom samspel med andra individer. Alla människor lever på kunskaper och insikter som de lånat från andra.

Syfte

Syftet med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inkludera dessa barn.

Frågeställningar

• Vilka erfarenheter har förskollärare av barn i behov av särskilt stöd?

• Vilka erfarenheter har förskollärare om exkludering och inkludering av barn i behov av särskilt stöd?

Metod

Syftet med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inkludera dessa barn. För att komma fram till ett resultat har vi använt oss av kvalitativ metod. Varför en kvalitativ metod valdes var för att få en djupare förståelse kring vårt syfte och för att få bredare svar kring våra frågeställningar. I studien valdes det att använda både öppna och slutna frågor, då öppna frågor innebär att förskolläraren får möjlighet till att svara öppet på frågorna och slutna frågor innebär att förskolläraren får kryssa i det svarsalternativ som passar in bästa på frågan (Löfdahl et. al. (2014). (se bilaga 1).

Kvalitativa intervjuer

Alla intervjufrågor är indelade i teman som är kopplade till vårt syfte och våra frågeställningar för denna studie. En kvalitativ intervju kan vara strukturerad och ostrukturerad men i denna studie valdes strukturerade intervjuer. Strukturerad intervju innebär att intervjuaren ställer fastställda frågor till förskolläraren som kan innehålla både slutna frågor, förkodade frågor och frågor med svarsalternativ (Bryman, 2018).

Intervjufrågorna (se bilaga 1) utformades för att ge svar på vårt faktiska syfte med undersökningen.

(12)

8

Urval

I studien intervjuades 10 kvinnliga förskollärare ifrån olika kommunala förskolor i Gävleborgs län för att få ett bredare perspektiv i det område som vi undersöker. Vi valde ut förskolor och förskollärare som vi var bekanta med för att känna trygghet vilket var en viktig prioritet i vår undersökning. Däremot stötte vi på vissa nya förskollärare vilket för oss blev en utmaning, men tryggheten fanns ändå kvar då vi kände oss trygga i miljön.

Valet av urvalsmetod blev bekvämlighetsurval vilket Bryman (2018) beskriver är att intervjupersonen är åtkomlig och visar intresse för studien. Vi var även medvetna om att intervjua de förskollärare som är med i verksamhetens elevhälsoteam vilket betyder att intresset och kunskapen finns där då de vid dessa möten diskuterar om barn i behov av särskilt stöd och för hur man inkluderar dessa barn. Respondenterna såg positivt till att bli intervjuade och ämnet var viktigt att lyfta. En bred åldersskillnad valdes ut för att se skillnad på hur det har utvecklats under årens gång. Intervjuerna delades upp och genomfördes på olika håll för att få så många intervjuer som möjligt på en vecka. En av oss gjorde intervjuer på två förskolor där fyra förskollärare intervjuades. Den andra gjorde intervjuer på tre olika förskolor där sex förskollärare intervjuades. Alla informanter var kvinnliga. Urvalet av respondenter är förskollärare som har arbetat som förskollärare mellan 2–34 år. För att kunna se skillnad på respondenterna så döptes dom efter 1, 2, 3, 4 och så vidare.

Genomförande

Studien genomfördes på så sätt att sms skickades ut till var och en till olika förskolor och frågade om de ville delta i en undersökning via personliga intervjuer. I sms:et stod syftet med undersökningen så att de fick en kännedom av vad det handlade om. Det informerades även om hur lång tid som intervjun beräknas ta samt att missivbrev (se bilaga 2) skulle tas med som de skulle få skriva på. Det framkom även att ljudupptagning skulle förekomma under intervjuns gång. Var och en av oss kom överens om tid och plats som intervjun skulle genomföras på och alla intervjuer utspelade sig på respektive förskola där intervjuerna genomfördes på avskilda platser ifrån barngruppen för att undvika att bli störda. Innan intervjun fick respondenterna skriva på missivbrevet för medgivande att delta och alla intervjuer tog ca 10-20 minuter beroende på möjliga följdfrågor.

Bearbetning

Bearbetningen började med att anteckningar och ljudupptagning från intervjuerna analyserades genom att enskilt transkribera det insamlade materialet. Trost (2010) belyser att ljudupptagning kan vara både en för och nackdel. Nackdelen kan vara att det tar tid att lyssna igenom allt material samt att leta rätt på något specifikt som man söker i materialet och fördelen med ljudupptagning kan vara att man kan lyssna igenom materialet flera gånger och att man kan pausa för att kunna föra anteckningar under tiden. Därför valdes att använda ljudupptagning i det kvalitativa intervjuer för att kunna lyssna tillbaka på vad respondenterna har sagt. Därefter sammanställde vi allt genom att sätta samman all empiri vi samlat in i ett gemensamt dokument från intervjuerna. Sammanställningen av allt material kunde därefter färgkodas genom att vi markerad de gemensamma svaren med

(13)

9 olika färger. Vid färgkodningen framkom det likheter och skillnader utifrån de olika svaren som bidrog till att teman kunde väljas ut. Temana som vi kom fram till var förskolans läroplan, kompetens i utbildning och verksamhet, förskollärares erfarenheter, vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderande sätt och inkludering exkludering.

Dessa teman ansågs vi var relevanta till våra frågeställningar för vidare analys.

Etiska överväganden

De forskningsetiska principerna har varit vägledande under vår forskningsprocess och har behandlats på följande sätt. Informationskravet: Deltagarna har blivit informerade om studiens syfte och tillvägagångssätt. Samtyckeskravet: Sms skickades ut i förväg samt missivbrevet gavs ut innan intervjun om att det är en frivillig medverkan och att de när som helst kan avbryta sin medverkan utan närmare förklaring. Konfidentialitetskravet:

Information om deltagarnas namn och deras arbetsplats som förskola, kommun och stad har avidentifierats och deltagarna har fått heta förskollärare med nr 1-10 i transkriberingarna och i denna uppsats. Nyttjandekravet: Kravet uppfylls då all insamlad empiri endast används i denna uppsats och vid det muntliga examinationstillfället. Efter att denna uppsats har blivit godkänd kommer all data att kasseras (Vetenskapsrådet, 2017).

Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet

Bryman (2018) belyser att när det gäller validitet, reliabilitet och generaliserbarhet, så ska vi ta ställning till följande: Är våra resultat tillförlitliga? Har vi mätt det vi avsett mäta?

Och går resultaten att generalisera? Vår undersökning är inte generaliserbar. Vi kan inte få fram en riktig bild på hur erfarenheterna ser ut gällande barn i behov av särskilt stöd och hur man inkluderar dessa barn utifrån endast 10 intervjuer. För att få ett större perspektiv skulle vi behöva många fler intervjuer att analysera. Även att vi skulle valt att intervjua förskollärare från olika kommuner. Vårt syfte är inte att göra det, utan vi har valt att utifrån de 10 intervjuer ge en liten uppfattning i hur erfarenheterna ser ut och hur förskollärare arbetar med barn i behov av särskilt stöd, och för hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn. Bryman (2018) tyder på att reliabilitet och validitet kan innebära vissa svårigheter inom den kvalitativa undersökningen. I en kvalitativ studie är man som forskare både den som mäter och tyder resultatet. I en kvalitativ studie genomförs inte en mätning, utan forskaren vill se ett visst fenomen och finna olika begrepp. I vår undersökning stöds allt på respondenternas berättelser och erfarenheter. Vi vill ta del av deras erfarenheter och utifrån dem skapa begrepp som vi sedan ska analysera. För att få in validitet och reliabilitet i arbete ska syfte och frågeställningar följas. För att få en inblick i om vi har besvarat syftet och frågeställningarna och genom att ge en bildaav förskollärares erfarenheter, får man reda på om arbetet är tillförlitligt.

(14)

10

Resultat

I detta avsnitt kommer svar från respondenterna att presenteras utifrån de intervjuer som har gjorts. Respondenterna är förskollärare som arbetat som förskollärare mellan 2-34 år.

Detta kommer att analyseras med hjälp av det som redovisats i avsnitt om tidigare forskning och teoretisk anknytning samt bakgrund. Utifrån respondenternas svar och den tolkning och bearbetning som har gjorts har fem huvudteman utifrån vår insamlade empiri definierats. Dessa teman delas upp i huvudrubrikerna: förskolans läroplan, kompetens i utbildning och verksamhet, förskollärares erfarenheter, vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderat sätt och inkludering/exkludering. Resultatet har utgått från vårt syfte som är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inte exkludera dessa barn.

Förskolans Läroplan

När vi ställde frågan om förskolans läroplan visar det att förskollärare idag anser att förskolans läroplan inte ger något stöd för hur förskollärare ska jobba med barn i behov av särskilt stöd samt för hur de ska jobba för att inte exkludera dessa barn. De anser att målen står men inte påvisar för hur man ska arbeta för att nå dessa mål. Respondenterna beskriver att förskolans läroplan är en tolkningsfråga. Man jobbar med den för att uppnå målen på olika sätt i verksamheterna. Respondent (5) tyder på att i läroplanen ska barn erbjudas och prova på men att det är upp till pedagogen att välja om det ska vara svårt för barnen eller om alla barnen ska få vara med. Respondenten uttrycker även att man inte kan göra lika i varje barngrupp utan man måste anpassa efter för hur gruppen ser ut.

Utifrån respondenterna är deras syn på läroplanen mer gällande inkludering och allas lika värde och rätt till rättvis utbildning än behov av särskilt stöd.

Oavsett behov som språksvårigheter eller fysiska och psykiska funktionsnedsättningar så finns inte det önskade stödet i läroplanen. Majoriteten av respondenterna uttrycker sig för att ett tydligare direktiv och ett större område som är mer specifikt för hur man når målen bör finnas i läroplanen. De anser att detta område bara blir större med tiden och därför anser dem att det behövs mer direktiv och stöd.

“Stöd vet jag inte. Man får inget direkt stöd utan endast målen står där. Men hur gör man för att ta sig till målet?” (Respondent 2)

“Det finns ju såklart avsnitt i den där det står hur vi ska jobba och hur vi ska jobba inkluderande och samma rätt till förskolan. Och att vi ska använda alla materialen vi kan genom att underlätta kommunikation även om du inte har något språk. Så det finns i läroplanen, men det kanske skulle finnas ett tydligare direktiv, eller ett större område där det var mer specifikt eftersom det har blivit så stor del av vardagen.” (Respondent 8)

Kompetens i utbildning och verksamhet

När det gäller kompetensen i utbildningen och i verksamheten visar det att majoriteten inte har tillräckligt med kompetens och att den behöver utvecklas. Under intervjuerna

(15)

11 framkommer det att kompetensen har utvecklats under åren och även att förskollärarutbildningen har utvecklats men inte tillräckligt. De förskollärare som har jobbat i 10–15 år hade kurser i sin förskollärarutbildning om hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt för hur man arbetar för en mer inkluderande förskola.

Alla respondenterna ansåg att förskollärarutbildningen bör utöka kurser om specialpedagogik då det skulle gynna förskollärare när de sedan kommer ut och arbetar.

Detta för att antalet barn med behov av särskilt stöd har ökat och att det finns fler barn i varje grupp som är i behov av särskilt stöd. Alla respondenter uttrycker att det skulle gynna förskollärarna om de tidigt får en grundlig kunskap om barn i behov av särskilt stöd för att själv kunna vara där som hjälp och stöd. Vissa av respondenterna uttrycker att tiden med specialpedagog är begränsad och att det skulle underlätta om de själva satt på mer kompetens. Majoriteten av respondenterna ansåg att grunden för hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd bör läggas i utbildningen, detta för att förskollärare ska känna sig trygga i sin profession och att de stegvis ska kunna hjälpa och stödja de barn som är i behov av särskilt stöd.

Några av respondenter var med i elevhälsoteamet där dom diskuterar om barn i behov av särskilt stöd samt för en mer inkluderande förskola. När de har möten med teamet får de mycket kunskap för hur man kan arbeta för att nå målen som förskolans styrdokument står för. De uttryckte sig att de önskar att alla medarbetare i deras verksamhet fick ta lika stor del av materialet som de som sitter i elevhälsoteamet. De respondenter som sitter i elevhälsoteamet anser att det är svårt att föra vidare den informationen med material och de kunskaper de får under träffarna, och att tiden att dela med sig till sina medarbetare inte räcker till. Därför anser respondenterna att det är av betydelse att man redan har en grundlig kompetens när man kommer ut som ny förskollärare för hur man kan arbeta med barn i behov av särskilt stöd, samt material som kan vara lämpligt att arbeta med.

“Kompetensen bör utvecklas i tid så att fler får kunskap av att arbeta med dessa barn och hur man ska hantera det på rätt sätt.” (Respondent 2)

“Ja det tycker jag, det är jätteviktigt att barn får hjälp tidigt och att de får stöd som dem behöver och att dem får det redan i förskolan så dem inte väntar tills dem börjar skolan. Så jag tycker att det behövs mer om att man behöver veta om hur man ska bemöta barn och att alla barn är olika. När du är ny och kommer ut och ska jobba kan det finnas ett barn på din avdelning som är i behov av särskilt stöd, då behöver du ha mycket kunskaper och behöver veta hur du ska bemöta det.”

(Respondent 10)

Förskollärares erfarenheter

Det visar på att de flesta av respondenterna har mycket erfarenhet av barn i behov av särskilt stöd och för hur man arbetar för en mer inkluderande förskola. De respondenter som är medlemmar i elevhälsoteamet får ta del av bra material och kunskap som rör ämnet och får då erfarenheter genom det. Respondenterna uttrycker även att de får ta del av föreläsningar som bidrar till deras erfarenheter. De förklarar även att erfarenheter har skapats under åren i praktiken då de stött på liknande situationer.

Alla respondenter uttrycker att genom att ha mycket erfarenhet så skapar det en trygghet

(16)

12 i arbeten om situationer skulle uppstå. Respondent (6) menar att många har intresse men saknar kunskaper och att tid inte finns till.

“Erfarenheterna har jag fått via arbetet då jag stött på dem barnen, men har ingen utbildning i det. Så idag har jag mycket erfarenheter.” (Respondent 5)

“Jag är representant för elevhälsoteamet och har jobbat väldigt länge. Så jag har mycket erfarenhet. Kunskapen har förbättrats under åren och jag har jobbat med det mer aktivt under de senaste åren. Kunskap och tolerans har ökat och jag lär mig av andra i elevhälsoteamet. Jag försöker även föra vidare de till mina kollegor.” (Respondent 4)

Vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderande sätt

Resultatet visar att respondenterna får olika stöd för att möta barn på ett mer inkluderande sätt. De tyder på att de får stöd från litteratur, föreläsningar, handledning av psykolog, handledning av specialpedagog samt stöd från olika instanser.

Respondenterna belyser även att det finns ganska mycket stöd i förskolan. Viljan till stöd finns men tiden anser dem inte finnas på grund av personalbrist eller annat. Även hur gruppen ser ut kan påverka stödet. Respondent (9) förklarar att det beror mycket på pedagogerna om vilket stöd man kan få och att då trycka på att det behöver vi hjälp med.

De flesta av respondenterna anser att förskollärare inte ska skylla på att tiden inte finns utan det är deras uppdrag att fixa stödet och ta hjälp av resurser då barnet är prioriterat.

“I någon mån, det finns ju stöd men det är inte alltid man får de resurser som behövs.” (Respondent 7)

“I någon mån, det beror på hur gruppen ser ut och vilka förutsättningar som finns.

Vi vill men ibland går det inte på grund av personalbrist.”

(Respondent 2)

Inkludering/exkludering

Respondenterna visar på att inkludering betyder en likvärdig och rättvis utbildning för alla. Respondent (6) tyder på att man ska ha samma förutsättningar vilket inkluderar alla barnen. Alla ska ha en plats i gruppen och alla ska få sina behov tillgodosedda oavsett vem man är och att det är förskollärares uppdrag att hjälpa till så gott det går samt att ta hjälp av olika resurser. Respondenterna anser att man ska bortse från normen, alltså att alla ska inkluderas oavsett behov.

“Inkludering tänker jag också tillgänglighet och att de hör ihop. Det kan vara svårt med inkludering också för alla har så olika behov i en barngrupp och det är en utmaning.” (Respondent 7)

“Alla ska vara inkluderade och ha en bra dag på förskolan. Alla ska få hjälp utefter deras behov och förutsättningar.” (Respondent 2)

(17)

13 Respondenterna tolkar begreppet exkludering som ett ord som inte används i förskolan.

Men för många betydde exkludering att man utesluter barn från den stora gruppen eller att man inte ger det utsatta barnet någon möjlighet till inkludering. Genom att utesluta ett barn ur den stora gruppen exkluderas den, vilket resulterar i att man bryter normen om en likvärdig utbildning för alla. Respondent (10) tyder på att om det skulle förekomma att man får ett barn med speciella behov ska man se till att den får lika undervisning som alla andra barnen.

Analys

Barn i behov av särskilt stöd har blivit mer uppmärksammat under de senaste åren och för hur man arbetar för att inkludera dessa barn. Vi har i vårt arbete tagit del av förskollärares erfarenheter kring det aktuella ämnet samt utgått från det utvalda teoretiska perspektivet som är det sociokulturella perspektivet. Urvalet av respondenterna är förskollärare som har arbetat som förskollärare mellan 2–34 år. I detta avsnitt kommer vi att relatera vårt resultat utifrån respondenternas svar, det sociokulturella perspektivet och vad litteraturen och tidigare forskning säger.

Förskollärares syn på läroplanen för förskolan

Respondenterna var eniga om att förskolans läroplan inte anses som ett stöd utan de tyder på att målen står men inte för hur man arbetar för att ta sig till målen. De anser även att läroplanen är en tolkningsfråga och att alla arbetar med den på olika sätt. Nilholm (2007) belyser att utifrån ett sociokulturellt perspektiv bör förskollärare arbeta efter förskolans läroplan för att skapa en likvärdig utbildning. Respondenterna ansåg att det behövs skapas ett större kapitel i läroplanen där det finns stöd för hur de kan arbeta sig till målen.

Respondent (5) menar att man inte får stöd i läroplanen för hur man ska jobba med barn i behov av särskilt stöd, och det står inte hur man ska göra heller. Skolverket (2018) belyser att det är rektorns ansvar att utbildningen skapas så att barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling får det stöd och det utmaningar de behöver för att utvecklas.

Förskollärares syn på kompetens

Respondenterna var överens om att de inte har tillräckligt med kompetens och för hur de ska bemöta barn i behov av särskilt stöd. De var även överens om att de inte har tillräcklig kompetens för hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd samt för hur man arbetar för att inte exkludera dessa barn. Respondent (1) tyder på att man ska ha kunskap om hur man ser barn som kan komma att bli exkluderade och för att kunna arbeta med dessa barn.

Helldin & Sahlin (2010) belyser för att förskollärare ska kunna skapa en verksamhet som är anpassad till alla individer behöver förskollärares kompetenser utvecklas. Detta stärks utifrån det resultat av respondenternas erfarenheter av förskollärares kompetens.

Alla respondenter belyser starkt att grunden för hur förskollärare ska kunna arbeta på ett professionellt sätt samt hur de ska bemöta barn i behov av särskilt stöd och för hur man

(18)

14 inkluderar dessa barn skapas i förskollärarutbildningen. Nilholm & Björck-Åkesson (2007) menar på att det har skett förändring i lärarutbildningen under de senaste åren och styrdokumenten har lyfts vilket har bidragit till att förskollärare bör ha en specialpedagogisk kompetens.

En del av respondenterna har fått sin kompetens genom arbetslivserfarenheter där de även styrker med att skapa erfarenheter har kommit och blivit ett måste då antalet av dessa barn har ökat ute i verksamheterna. De har under sin arbetstid själva fått skapa kompetenser genom att testa sig fram för hur man kan bemöta dessa barn. Säljö enligt Nilholm (2007) menar att utifrån ett sociokulturellt perspektiv är kommunikation och språkanvändning en betydande länk mellan omgivning och barnet. Respondent (10) säger att som nyexaminerad och kommer ut i arbetslivet så kan man stöta på ett sådant barn som är i behov av särskilt stöd. Då kan det vara gynnsamt att ha mycket kunskap för att veta hur man bemöter ett sådant barn. Klibthong och Seyram Agbenyega (2020) tyder på att vara professionellt förberedd gynnar förskollärarna då de kan på ett professionellt arbetssätt undervisa barn i behov av särskilt stöd.

Utifrån de verksamheter som vi har intervjuat förskollärare på så har varje verksamhet en deltagare som deltar i elevhälsoteamet där de bland annat diskuterar om hur man bemöter barn i behov av särskilt stöd och för hur man arbetar för en mer inkluderad förskola. En gång i månaden träffas elevhälsoteamet där de tar del av varandras erfarenheter och verksamheter, samt lyfter svårigheter som de möter i sin barngrupp. Under möten tar de del av tips och stöd som en specialpedagog besitter. Alla förskollärare som var deltagare i elevhälsoteamet tyder starkt på att de önskar att alla kollegor fick ta del av all information de får under dessa möten då de anser att det är viktigt för att skapa en förskola för alla. Resultatet från respondenterna som deltar i elevhälsoteamet önskar att den information de får från teamet även skulle nå ut till resten av arbetslaget. Det är deltagaren i elevhälsoteamet som har ansvaret att de övriga medarbetarna får ta del av informationen, men de anser att det behövs mer tid och utrymme för att få ut all viktig information.

Respondent (5) säger att genom elevhälsoteamet får de kompetens genom exempelvis föreläsningar och att dem ska föra vidare informationen till resten av arbetslaget så även de får utveckla sin kompetens. Brinkkjaer och Höyen (2020) belyser att i Sverige är Skolverkets uppgift att föra forskningsresultat till de som arbetar inom förskolan. All undervisning bör vila på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Alla metoder förskollärare använder sig utav ska grunda sig på tillförlitliga forskningsresultat. I detta fall utifrån våra intervjuer bör alla föreläsningar de får inom elevhälsoteamet ligga på en vetenskaplig grund.

Förskollärarens syn på stöd för att möta barn på ett inkluderande sätt

Alla respondenterna menar på att de får stöd för hur de ska möta barn på ett inkluderade sätt genom föreläsningar, litteratur, handledning av psykolog, handledning av specialpedagog och andra insatser. Alla respondenter styrker på att viljan till stödet finns men tiden finns inte då det är brist på personal. Respondent (7) säger att det finns stöd men inte alltid de resurser som krävs. Förskolans läroplan Skolverket (2018) belyser om

(19)

15 en likvärdig utbildning men att utbildningen inte kan utformas lika överallt då förutsättningarna och behovet till barnen i förskolan ser olika ut, och att de resurser som finns inte ska fördelas lika. Nilholm (2007) menar att med det sociokulturella perspektivet ska man oavsett olikheter inkludera alla genom att skapa en likvärdig utbildning. Barow (2013) belyser att barn i behov av särskilt stöd kan handla om funktionshinder, funktionsnedsättning, språksvårigheter, barns individuella skillnader och behov och fysiska och psykiska svårigheter. Resultatet utifrån våra intervjuer visar att behov av resurser i form av specialpedagog kan ha olika anledningar. På en av förskolorna fanns hjälp av specialpedagog för barn med språkliga svårigheter då en stor del av dem har annat modersmål. På en annan förskola fanns hjälp av specialpedagog för barn med funktionshinder och funktionsnedsättning. Venninen et. al. (2014) styrker med att förskollärare som har brist på kompetens kan komma att behöva ta stöd av specialpedagog för att kunna möta och stödja barnet, och samtidigt utveckla sin kompetens i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Förskollärares syn på inkludering/exkludering

Inkludering betyder för respondenterna en likvärdig och rättvis utbildning för alla barnen.

Nilholm (2007) styrker med att det sociokulturella perspektivet innebär att det sociala och kulturella sammanhanget handlar om att inkludera alla individer genom att samspela med varandra. Alla barn ska ha en plats i gruppen och få sina behov sedda oavsett vem man är. Förskolläraren har ansvaret för att inkludera alla individer och se till deras behov med hjälp av de stöd som krävs. Respondent (8) tyder på att inkludering handlar om en skola för alla barn och förskollärare ska ha fortbildning inom detta område för att kunna känna sig trygg och känslan av att känna att man gör ett bra jobb. Enligt Barow (2013) betyder inkludering en skola för alla och om social rättvisa om att få delta i samhällsgemenskapen i förskolans utbildning som är anpassat till alla olika barn.

Utifrån respondenternas erfarenheter tolkar dem att exkludering handlar om att utesluta någon från gruppen eller att barnet inte får möjlighet till att delta i gruppen. Respondent (9) säger att exkludering är att man inte får vara med och att man räknar bort något barn. Nilholm (2007) belyser att alla barn ska ges en möjlighet till en likvärdig utbildning och utbildningen ska individanpassas utifrån barns intresse, färdigheter och erfarenheter.

Enligt Barow (2013) handlar exkludering om barn som inte lyckas ta sig in i den gemensamma gruppen på egen hand och då måste förskollärare se problemet och finna lösningar till att de inte ska exkluderas. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv belyser Säljö och Nilholm (2016) att kommunikation är en stor betydelse då barn genom lek och samspel blir delaktiga i hur individer är i olika sammanhang. Enligt respondent (1) så är det liknande som Säljö och Nilholm (2016) menar på att förskollärare inte kan utgå från att alla barn kan kommunicera genom samspel och lek utan man måste se till barnets behov och trygghet i det sociala sammanhanget.

(20)

16

Diskussion

I detta avsnitt kommer studiens metod och resultatet diskuteras samt kopplas till tidigare forskning och litteraturgenomgång. Resultatet kommer även att diskuteras i relation till det teoretiska perspektivet, sociokulturella perspektivet. Syftet med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inkludera dessa barn. Förskollärare har ett stort ansvar i förskolan för att skapa en förskola för alla. I denna studie har förskollärare som har arbetat mellan 2–34 år intervjuats där dessa diskussionsfrågor uppkommit. I uppsatsen så har det visats på olika faktorer som är betydelsefulla för en mer inkluderande förskola och i denna diskussion framkommer reflektioner över förskollärares erfarenheter, förhållningssätt, kompetens samt syn på inkludering/exkludering.

Metoddiskussion

När man gör en sådan här typ av undersökning är det gynnsamt att använda sig utav kvalitativa intervjuer då man får en djupare förståelse kring syftet och för att få bredare svar kring frågeställningarna. I denna studie användes en kvalitativ metod där tio förskollärare på fem olika förskolor intervjuades för att samla in data för att få fram ett resultat utifrån frågeställningarna. Med en kvalitativ metod innebär även att den kan vara strukturerad och ostrukturerad och kan innehålla öppna frågor och slutna frågor (Bryman, 2018). Vi valde att använda kvalitativa intervjuer då vi trodde att det skulle vara mer gynnsamt att använda öppna och slutna frågor. Men under intervjuerna insåg vi att det blev en svårighet med slutna frågor då respondenterna ville utveckla alla sina svar ännu mer. Därför anser vi i efterhand att vi skulle genomfört semistrukturerade intervjuer då vi hade kunnat avstå slutna frågor. Bryman (2018) säger att semistrukturerade intervjuer innebär att man har fastställda frågor som man ska ställa till alla respondenter. Därför skulle vi istället haft fastställda och öppna frågor som alla förskollärare kunde utveckla ett långt svar på. Det framkom i bearbetningen att studien inte är generaliserbar då det inte går att få en övergripande bild på hur erfarenheterna ser ut angående barn i behov av särskilt stöd och för hur man inte exkluderar dessa barn på endast tio intervjuer. Enligt Bryman (2018) handlar generaliserbarhet om att se om resultatet går att generalisera. För att resultatet skulle bli generaliserbart och för att studien skulle få ett större perspektiv och en mer övergripande bild på förskollärares erfarenheter så skulle flera intervjuer genomförts med flera förskollärare och från fler kommuner.

Syfte med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och för hur de arbetar för att inkludera dessa barn. För att få en rättvis bild utifrån syftet var begreppen validitet och reliabilitet tvungen att användas.

Bryman (2018) tyder på att för att se om arbetet är tillförlitligt med koppling till syfte och frågeställningarna bör begreppen validitet och reliabilitet behandlas.

Valet av kvalitativa intervjuer upplevdes som en passande metod då frågorna från intervjuerna kunde besvaras utifrån ett mer verklighetsbaserat perspektiv.

(21)

17 I upplevelsen i samtal med förskollärarna uppmärksammades det att öppna frågor var mer relevanta än slutna frågor då det framkom mer utförliga svar. Löfdahl et. al. (2018) belyser att öppna frågor innebär att respondenterna kan svara öppet på frågor och slutna frågor innebär att de får kryssa i svarsalternativ. I studien ansågs kvantitativ metod inte vara passande då tillräckligt utförliga svar kan ges såsom en kvalitativ metod kan göras.

Bryman (2018) tyder på att en kvantitativ metod är en enkätundersökning med slutna frågor. Därför blev valet kvalitativ metod för att få ett så utförligt svar som möjligt kopplat till syfte och frågeställning.

Om denna studie skulle göras igen mer forskningsinriktad i framtiden så skulle valet av antalet intervjuer av förskollärare ökats samt att utöka till flera kommuner för att få in mer empiri till resultatet. Valet av endast öppna frågor skulle användas för att få mer utförliga svar.

Resultatdiskussion

Förskolans läroplan

Tidigt i förskollärares yrkesprofession läggs stor vikt på att ta del av förskolans läroplan då det är en stor del i yrket där de kan ta stöd för att nå målen och att följa de riktlinjer som den belyser. De framkom i intervjuerna en samstämmighet mellan förskollärarna att det stöd som behövs för att stödja barn i behov av särskilt stöd inte finns i läroplanen. Det framkom även från förskollärarna att det bör införas en större del i läroplanen för att kunna stödja dessa barn. Förskollärarna styrker att det bör innehålla ett större kapitel där tips på hur man når målen står. Det råder en samstämmighet mellan respondenterna och informanterna att grunden för barns utveckling och lärande börjar redan i förskolan och behöver anpassas och utgå från alla individer så de får det stöd de behöver. I framtiden underlättar detta för barnen i deras övergång till skolan och för hur de fungerar ute i samhället.

Då läroplanen har en stor del i undervisningen så framkommer det i intervjuerna en viss osäkerhet hos förskollärarna. Förskolans läroplan vilar på en demokratisk grund, en livslång lusta att lära och den ska främja alla barns utveckling och lärande (Skolverket, 2018). Det krävs då att förskollärare ska ta läroplanen på största allvar och ta tid till att läsa den regelbundet. Grunden för läroplanen är till för barns utveckling och livslång lust att lära. Utifrån det mål och riktlinjer som står skrivet i läroplanen så bör man som professionell förskollärare kunna använda läroplanen som ett verktyg, och kunna styrka för vårdnadshavare att det som görs i deras barns utbildning ligger i grund i läroplanen.

Genom att ha en stor kompetens om läroplanens innehåll så kan förskollärare vid möte med vårdnadshavare känna en trygghet till sin yrkesprofession med koppling till läroplanen. Helldin & Sahlin (2010) tyder på att förskollärare behöver grundlig kompetens för att skapa en förskola för alla och därför behöver förskollärare ta stöd av målstyrda styrdokument. Det framkommer från intervjuerna att förskollärare har förståelse och motivation till att de inte kan arbeta lika för att nå målen då de måste utgå från det individuella barnet. Läroplanen är en tolkningsfråga och förskollärare arbetar

(22)

18 utifrån målen men anpassar den utifrån barngruppen. Förskollärarna tyder även på att man ser till alla barnen och utesluter ingen på grund av behov av särskilt stöd.

Erfarenheter/kompetens i utbildning och verksamhet

Det råder en stor vilja till att förskollärares kompetens ska utvecklas tidigt i utbildningen samt att de fortsätter ute i verksamheten där de kan fortsätta utveckla sin kompetens.

Det är mycket som förskollärare kan ta del av för att utveckla kompetensen, men många förskollärare uttrycker att det måste införas ännu mer utbildning om specialpedagogik för att redan i utbildningen kunna skapa en grundlig kompetens. Förskollärarna menar att efter utbildningens ska de kunna bära med sig kompetenser som de kan använda sig utav i verksamheten, och stegvis utveckla genom fortsatta utbildningar. Klibthong och Seyram Agbenyega (2020) menar på att det gynnar förskollärare att vara professionellt förberedd för att undervisa barn i behov av särskilt stöd. Förskollärare som har arbetat i många år visar att de idag inte har tillräckligt med kompetens för att möta barn med behov av särskilt stöd samt för hur man inkluderar dessa barn. I enighet med förskollärarna kan detta bli problematiska för samhället i framtiden då det blir fler och fler barn i behov av särskilt stöd och dem finns överallt. Därför behövs fortsatt och mer utbildning ute i verksamheterna för att behålla kunskapen. Resultatet från intervjuerna påvisar att alla verksamheter har en förskollärare som är med i elevhälsoteamet där de får stöd för hur de kan stödja och arbetar med barn i behov av särskilt stöd och för hur man arbetar med inkludering. I samsyn med förskollärarna så bör alla som arbetar i verksamheten vara en del av elevhälsoteamet för att på bästa möjliga sätt kunna möta barn i behov av särskilt stöd och ta del av allt material. För att gynna alla förskollärare och ge dem en möjlighet för att utveckla sin kompetens så räcker det inte att endast en är med i elevhälsoteamet utan alla ska få ta del av det då det blir mer aktuellt i samhället.

Vilket stöd finns för att möta barn på ett inkluderande sätt

Alla förskolor har rätt till att få stöd från flera olika instanser om hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd och för hur man arbetar för en mer inkluderade förskola (UNICEF Sverige, 2018). Dagsaktuellt är att resurserna har dragits ner och grunden till det är att det är svårt att få resurser. Förskollärarna vill synliggöra att detta är ett problem och att en av orsakerna till att resurser inte finns kan vara att förskolläraren inte har tagit tag i problemet eller att tiden inte har funnits för att be om hjälp. Det är ofta det framkommer att tiden inte finns till i förskolan. Utifrån resultat menar förskollärarna att de inte bör skylla på att tiden inte finns utan det är barnen som är prioriterade. I samstämmighet med förskollärarna diskuteras att tidsbristen ses som negativ i förskolan vilket bidrar till att förskolläraryrket får en negativ bild och kan bidra till konsekvenser ute i samhället. Konsekvenserna kan leda till att förskolläraryrket kan bli nedvärderat som ett stressigt yrke och att det leder till mindre utbildade förskollärare.

Inkludering/exkludering

I studien visar det att begreppen inkludering och exkludering väldigt sällan framgår i verksamheten och i läroplanen. Förskollärarna kopplar dessa begrepp med som det

(23)

19 framkommer en likvärdig utbildning. Men det krävs att förskollärarna får en insikt i dessa begrepp då det är en del i deras yrkesroll. Det innebär att alla barn ska vara inkluderade, alla ska ha sin plats i gruppen, alla ska få sina behov tillgodosedda oavsett vem man är och det är förskollärarens plikt att detta uppnås. Utifrån resultatet synliggörs att förskollärares förhållningssätt speglar av sig i hur villiga de är till förändringar för att anpassa till en likvärdig utbildning. Utifrån våra egna erfarenheter av verksamhetsförlagd utbildning så sker exkludering en del då man ofta tar ut de “livliga” barnet eller om förskollärare inte ser de positiva möjligheterna. I enighet med förskollärarna så måste det in mer resurser i barngrupperna för att inte denna exkludering ska ske. Barow (2013) menar att exkludering av barn som inte tar sig in i grupper ligger ansvaret hos förskolläraren, och det är deras ansvar att se till var problemet ligger och testa olika lösningar så att barn inte blir exkluderad. I samhället i stort så måste förskollärarna ta del av de intryck som kommer utifrån samhället och vad de säger om normen om hur en

“vanlig” människa ska vara. Det krävs att förskollärare måste få barnen redan i förskolan att bryta normen och få dem att förstå att alla är olika. Detta bidrar till att det sker en inkludering, inte endast i förskolan utan även ute i samhället i stort.

Slutsats

Syftet med denna studie är att undersöka vilka erfarenheter förskollärare har av barn i behov av särskilt stöd och hur de arbetar för att inkludera dessa barn. Slutsatsen av vår studie är att vi gjorde detta genom att intervjua förskollärare på flera olika förskolor för att få ett större perspektiv på deras erfarenheter. Alla förskollärare är eniga om att det är brist på kompetens och att den behöver utvecklas från grunden i utbildningen. Genom att ha studerat förskollärares arbetssätt har det synliggjorts att de förskollärare som har mer erfarenhet av dessa barn gynnar barnens lärande ännu mer för fortsatt bra utveckling.

Förskollärarna var överens om att de har en betydande roll där grunden för hur man arbetar med barn i behov av särskilt stöd läggs i utbildningen. Alla förskollärarna trycker på att utbildningen bör utvecklas för att kunna ge det rätta stöd för dessa barn när de kommer ut i verksamheten då det blir mer vanligt med barn i behov av särskilt stöd.

Förskollärarna förklarar att de vill ha mycket kompetens för att kunna stödja alla barn som har behov av särskilt stöd och att det blir prioriterat. De menar även att detta är av vikt då de ska känna sig trygga i sin yrkesprofession. Utifrån intervjuerna menar även förskollärarna på att det är viktigt att förhålla sig till grunden om att skapa en likvärdig utbildning för alla barnen oavsett behov. Alla barn ska inkluderas och förskollärare ska se till behoven och skapa en verksamhet som är anpassad till alla barnen.

Fortsatt forskning

Under studiens gång har många tankar kring vidare forskning dykt upp. Hade vi gjort ett större arbete inom detta område skulle vi valt att intervjua all personal i förskolan, både

(24)

20 kvinnliga och manliga förskollärare och rektorer samt relevanta instanser som specialpedagog och psykolog för att få ett bredare perspektiv på studien. Syftet med att utöka intervjuerna till flera instanser är att kunna få olika perspektiv på hur man kan arbeta med barn i behov av särskilt stöd samt för hur man inkluderar dessa barn. Genom detta tar man del av varandras kunskaper som kan ge stor nytta i verksamheten. Syftet med att fortsätta forska kring detta ämne kan vara en stor betydelse då det sker en utveckling i samhället. Utifrån intervjuerna upplever vi att förskollärarna har viljan till att engagera sig i arbetet med barn i behov av särskilt stöd samtidigt som de ska kunna driva en verksamhet som är passande för alla individer. Däremot uppfattar vi vissa svårigheter när det gäller tolkningen av läroplanen om de mål och riktlinjer som finns. Läroplanen är en tolkningsfråga och det är upp till var och en hur man tolkar dessa styrdokument. Det framgår att det är stora problem i verksamheten gällande tolkningsfrågan om läroplanen, och vilja till utveckling till arbetet med läroplanen finns vilket gör det intressant för vidare forskning.

(25)

21

Referenser

Bennett, K., Reichow, B., & Molery, M. (2011). Effects of Structured Teaching on the Behavior of Young Children With Disabilities. Focus on Autism and Other Developmental Disabilities, 26 (3). 143–152.

http://dx.doi.org/10.1177/1088357611405040

Brinkkjær, U. & Høyen, M. (2020). Vetenskapsteori för lärarstudenter. (Andra upplagan). Lund: Studentlitteratur.

Broberg, M., Hagström, B. & Broberg, A. (2012). Anknytning i förskolan: vikten av trygghet för lek och lärande. (1. Uppl.) Stockholm: Natur & Kultur.

Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (Tredje upplagan). Stockholm:

Liber.

Heiskanen, N., Alasuutari, M., & Vehkakoski, T. (2019). Recording Support Measures in the Sequential Pedagogical Documents of Children With Special Education Needs.

Journal of Early Intervention, 41(4). 321–339.

http://dx.doi.org/10.1177/1053815119854997

Johansson, B. (2015). Tonårsflickor berättar om att vara eller inte vara i behov av särskilt stöd. [Doktorsavhandling, Stockholms universitet].

SU-WordTemplate (diva-portal.org)

Klibthong, S., & Seyram Agbenyega, J. (2020). Inclusive Early Childhood Settings:

Analyses of the Experiences of Thai Early Childhood Teachers. Vol. 13, No. 1; 2020.

https://doi.org/10.5539/ies.v13n1p21

Lutz, K. (2013). Specialpedagogiska aspekter på förskola och skola: möte med det som inte anses lagom. (1. Uppl.) Stockholm: Liber.

Nilholm, C & Björck Åkesson, E. (2007). I Reflektioner kring specialpedagogik: sex professioner om forskningsområdet och forskningsfronterna. (s. 17-31). Vetenskapsrådet.

Nilholm, C & Björck Åkesson, E. (2007). I Reflektioner kring specialpedagogik: sex professioner om forskningsområdet och forskningsfronterna. (s.52–62). Vetenskapsrådet.

Nilholm, C. (2007). Perspektiv på specialpedagogik. (2., [omarb.] uppl.) Lund:

Studentlitteratur.

Nilholm, C. (2016). Teori i examensarbete: en vägledning för lärarstudenter. (1. Uppl.) Lund: Studentlitteratur.

References

Related documents

Ordförande hälsade alla välkomna till dagens möte i Nätverket för barn i behov av särskilt stöd och stimulans.. Skolans ansvar och uppdrag – var

Jenny Nordqvist hälsade välkomna till årets första möte i Nätverket för barn i behov av särskilt stöd och stimulans?. En kort

ANTECKNINGAR Nätverket för barn i behov av särskilt stöd och stimulans 2014-06-23 Anteckningar från möte i Nätverket för barn i behov av särskilt stöd och stimulans..

Förfrågan kring nya frågor som skulle kunna ställas i enkäten går ut till nätverket vilka ombeds att maila in förslag till jenny.sjostrand@grkom.se senast den 20 april...

Dessa gör att pedagogerna kan ta tillvara på arbetet och göra pedagogiken och lärandet mer spännande samt att barn får ett bredare perspektiv på hur samhället ser ut

Juul och Jensen (2003, s.118f) påtalar hur betydelsefull relationskompetensen är hos förskollärare i kontakten med barn, kollegor och föräldrar. Att ha ett öppet

I aktuell studie avser begreppet barn i behov av särskilt stöd alla barn som antingen har en formell diagnos som medföljer till förskolan, samt även de barn

Eleven får ständigt höra att den är slarvig, glömmer saker överallt, klassrumssituationen exponerar eleven för andra elevers och lärarens kommentarer. Den