1
Barbro Holm Ivarsson, Psykologer mot Tobak, 2011-01-24
Slutrapport Nationella Tobaksuppdraget Nationell utbildningsinsats för att stimulera
socialsekreterare att motivera klienter att sluta röka med hjälp av motiverande samtal MI
dnr HFÅ 2008/299 Sammanfattning
Syfte: Bland rökarna finns en stor andel som lever i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Socialtjänsten möter dessa grupper och har därför en viktig roll i tobakspreventionen. Syftet var att göra en nationell utbildningsinsats för att medvetandegöra professionella i socialtjänsten – särskilt biståndshandläggare - om tobaksbrukets roll för klienterna och stimulera till ökad rådgivning om tobak.
Metod: Länssamordnarna erbjöds att arrangera en kostnadsfri regional
endagsutbildning. Elva regionala utbildningar genomfördes i 10 län. Sammanlagt 435 personer har deltagit, varav ca 130 från målgruppen och resten från andra arenor. Resultat: En enkät besvarades av målgruppen före och efter utbildningen (74 % svarsfrekvens, n=97). Betydligt fler anser att de har tillräcklig utbildning för att motivera klienter att sluta röka efter utbildningen (22 % jämfört med 64
%). Aktiviteten i rådgivningen i socialtjänsten har gått upp signifikant, som att ge rekommendation att sluta röka, råd om hur man slutar röka och snusa, hänvisning till Sluta röka-linjen eller lokal tobaksavvänjare samt att överlämna material. Totalt anser 15 procent att rådgivning om tobak ingår i
arbetsuppgifterna, och fler anser det efter utbildningen, ett tecken på att frågan har prioriterats upp. Dock ser fler personer hinder för att arbeta med rådgivning om tobak efter utbildningen, vanligen tidsbrist och att klienterna har allvarligare och mer akuta problem. Detta tolkas som ett tecken på en ökad diskussion och medvetenhet hos personalen. Intressant är att hela 96 % ändå anser att det är viktigt att motivera klienter att sluta röka – och något fler efter utbildningen.
Fjorton procent i målgruppen röker dagligen och elva personer har slutat med tobak efter utbildningen. Inom projektet utvecklas även en
kunskapssammanställning/idéskrift som kostnadsfritt kommer att spridas till socialtjänsten våren 2011.
Bakgrund
Bland rökarna idag finns en stor andel som lever i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Arbetslösa, förtidspensionerade och långtidssjukskrivna är
grupper där mer än dubbelt så många röker. Bland både kvinnor och män har en större andel rökare varit i ekonomisk kris, saknar kontantmarginaler eller har låg inkomst jämfört med övriga befolkningen. Att röka en ask om dagen kostar cirka 17.000 kronor/år för rökaren själv, och många klienter inom socialtjänsten röker betydligt mer. Forskning har även visat att rökning, tvärtemot vad många trott, ger stress, depression och ångest och att nikotinet ökar hjärnans känslighet för alkohol och andra droger. De som slutar röka har 25 procents större chans att hålla sig fria från andra droger. Socialtjänstens medarbetare möter ovanstående grupper i sin dagliga verksamhet och har därför en viktig roll att spela i
tobakspreventionen. Det är därför av stor vikt att de har ett professionellt
2 förhållningssätt rörande tobaksbruk och motivation och kunskap för att motivera och stödja att sluta med tobak samt hänvisa klienter till tobaksavvänjning.
Handläggare inom socialtjänsten har tidigare uppgivit att de regelmässigt inte tar upp frågan om rökning med klienter. Biståndshandläggare uppger att de kan tala med klienterna om besparingar som att t ex dra ner på elkostnaden för att minska behovet av ekonomiskt bistånd, men aldrig om att sluta röka.
Undersökningar visar samtidigt att de flesta som röker vill sluta. Det gäller även ovan nämnda grupper, vilket bland annat visar sig genom att hundratals klienter inom Kriminalvården frivilligt slutat röka efter att man från 1 januari 2008 fått erbjudande om tobaksavvänjning genom Rökfri Kriminalvård.
Psykologer mot Tobak (PmT) organiserar psykologer, beteendevetare,
socionomer och folkhälsovetare. Vi ansökte hos FHI om ekonomiskt bidrag för att under 2008-2010 göra en nationell utbildningsinsats i form av en
endagsutbildning till socialtjänsten för att stimulera socialsekreterare till ökad rådgivning om tobak med hjälp av motiverande samtal MI. Biståndshandläggare har prioriterats.
Vi sökte samarbete med länsstyrelsernas/regionförbundens drogsamordnare för att anordna en regional utbildning i 21 län. Respektive
länsstyrelse/regionförbund har fått stå för arrangemang, inbjudan,
marknadsföring, lokal och ev förtäring medan PmT bekostade resan, hotell och utbildningsinsatsen. En person från PmT:s styrelse har hållit utbildningen.
Projektledare
Barbro Holm Ivarsson, ordförande i Psykologer mot Tobak.
Antal utbildningar och innehåll
Under 2009-2010 genomfördes 11 regionala utbildningar till socialtjänsten i 10 län (V:a Götaland fick två utbildningar – en för Göteborgs Stad och en för länet).
Samtliga 21 län erbjöds arrangera utbildningen. Tio län har trots upprepade påminnelser till länssamordnaren inte arrangerat utbildningen (Blekinge, Dalarna, Halland, Jämtland, Jönköping, Kronoberg, Norrbotten, Uppsala, Västernorrland och Örebro). Värmland gick ut med inbjudan men fick bara tre anmälda, som hänvisades till en utbildning för psykiatrin som arrangerades samma månad. Sammanlagt 435 personer har deltagit i utbildningarna, varav ca 130 från socialtjänsten och resten från andra arenor.
Utbildningen har varit cirka 5 timmar effektiv tid på de flesta håll (10-16 eftersom människor rest över hela regionen kunde man inte starta tidigare än 10), varav cirka hälften av tiden använts till utbildning i tobaks- och
avvänjningskunskap, fakta om rökning och snus, hur man slutar på bästa sätt samt vilken rökavvänjningshjälp som finns att få, och hälften motiverande
samtal (MI). Anledningarna till att MI fick så stor plats var att vi bedömde att det var det enda sättet att locka socialtjänstens personal till utbildningarna
överhuvudtaget. Flera i denna grupp skriver särskilt i utvärderingarna att det är därför de har kommit till utbildningen. Arrangörerna har generellt varit
överraskade av det låga intresset från socialtjänsten liksom vi har varit överraskade av det låga intresset från länssamordnarna.
3 Föreläsare i samtliga utbildningar har varit Barbro Holm Ivarsson, expert på tobaksavvänjning och MI.
Följande material har bland annat funnits som visningex eller delats ut:
- Sluta-röka-linjens kort
- Att hjälpa rökare och snusare att sluta. Enkla råd. Statens Folkhälsoinstitut - Expertens bästa råd att sluta röka/snusa. Statens Folkhälsoinstitut
- Holm Ivarsson, B. Fimpa dig fri. Gothia.
- Holm Ivarsson, B. Sluta röka och snusa på 4 veckor. Viva.
Utvärdering
Direkt innan, i anslutning till föreläsningen, samt ca 6 månader efter utbildningen distribuerades en enkät till deltagare från socialtjänsten/förvaltningen,
socialpsykiatrin och boendestödjare mfl liknande verksamheter i fem län för att få en uppfattning om effekten. Enkät två skickades till 129 personer och
besvarades av 97 personer; den sändes per post med en påminnelse..
Svarsfrekvensen var 75%. Andra deltagare än målgruppen för utbildningen har inte har fått enkäten.
Bakgrundsdata om deltagarna i enkäten
Omkring 90% av respondenterna är kvinnor och endast 10% män. Sextio% är socionomer, medan övriga är beteendevetare, behandlingsassistenter,
sjuksköterskor, ekonomer, jurister, mentalskötare, sociologer, socialpedagoger med mera. Arbetsgivare är socialtjänst, socialpsykiatri och omsorgsförvaltning.
Medelåldern ligger på 41-50 år, och de har varit anställda i genomsnitt 8 år.
Tobaksbruk bland personalen
Man kan se att rökningen i denna yrkesgrupp ligger ungefär på samma nivå som i normalbefolkningen, 14% dagligrökare och lika många då- och då-rökare (7%
efter utbildningen). Så gör troligen även snusningen, då gruppen domineras av kvinnor och det är övervägande män som snusar i befolkningen. Då- och då- rökningen och snusningen har sjunkit efter utbildningen. Färre vill sluta med tobak efter utbildningen, vilket kan hänga samman med att några som ville sluta fick hjälp att göra det i och med utbildningen. Fler av de som fortfarande
röker/snusar vill dock ha hjälp att sluta jämfört med innan utbildningen, vilket är positivt.
Vid en manuell genomgång av enkätsvaren finner man att 2 personer har slutat röka, 6 har slutat med då- och då-rökning och 3 med då- och då-snusning sedan utbildningen. En skriver ”Jag slutade röka och snusa efter föreläsningen. Tusen tack!!! Jag hade rökt i 12 år och snusat (mycket) i ca 5 år. Jag hade inte en tanke på att sluta förrän föreläsningen. Jag har redan fått så många vinster som jag inte visste att jag skulle få. Jag är inte längre en person som bidrar till egen ohälsa, luktar illa, känner mig karaktärssvag, behöver harkla mig innan jag säger något, ger pengar till tobaksbolagen etc. Dessutom har jag mycket jämnare humör nu, vilket är en glädje för både mig och min omgivning. Så, ännu en gång, TUSEN TACK!”
De som skrev i uppföljningsenkäten att de ville hjälp att sluta röka/snusa fick per post självhjälpsboken Holm Ivarsson, B. Sluta röka och snusa på 4 veckor.
4 Följande mail tyder på att även detta kan ha utgjort en intervention: ”Jag vill tacka för boken ’Sluta röka och snusa på 4 veckor’. Känner mig mer motiverad nu till att sluta röka”.
Resultat
Attityder till att arbeta med rökningen
Tillräcklig utbildning
Det tydligaste – och förväntade – resultatet är att betydligt fler tycker de har tillräcklig utbildning för att motivera klienter att sluta röka efter än före
5 utbildningen (64% jämfört med 22%). Flera önskar dock mer utbildning i både MI och tobaksavvänjning.
Om det ingår i arbetsuppgifterna
Många (14 personer) som före utbildningen inte ansåg att det ingick i
arbetsuppgifterna anser det nu, ett tecken på att frågan prioriterats upp efter utbildningen1. Även motsatsen finns, att man tyckte det ingick i
arbetsuppgifterna före utbildningen, men inte 6 månader efter. Detta tyder på en ökad medvetenhet och diskussion.
Hur viktigt det är att hjälpa patienterna
Vi har frågat hur viktigt det är att hjälpa klienter sluta röka på en skala 0-10 och medianen på svaren är 7,5 både före och efter utbildningen, men efter
utbildningen är det ingen som svarar en siffra under 22. Många (31 unika
personer) anger en högre siffra på vikt efter utbildningen, jämfört med före, men ganska många, 20 personer, redovisar även en lägre siffra på vikt efter
utbildningen. Två tycker efter utbildningen inte att det är viktigt alls fast de tyckte det innan (en pga tidsbrist och en är själv rökare). Flera personer anger tidsbrist (”om vi börjar med motivation måste vi ha täta uppföljningar”) samt att det är svårt att tala med klienter om rökningen när det oftast finns mycket andra problem och en av de som övergått till att bedöma det som ”inte alls viktigt” är själv dagligrökare. Detta kan stärka intrycket av att det finns en ”tillags-
inställning” när man fyller i enkäten i inledningen av utbildningen. Det kan bero på att man måste skriva namn på enkäten och kanske inte litar på att den behandlas anonymt alternativt att man pga tidsbrist fyllde i enkäten på ett mer oreflekterat sätt. De som nu redovisar en lägre siffra på vikt kan ha stött på oväntat motstånd i organisationen eller på det individuella planet när de har försökt ta upp detta med klienter. Det kan vara så att både de själva och klienterna är alltför upptagna med akuta problem.
Hinder för att arbeta med frågan
Ett antal ser även hinder för att stödja klienter att sluta röka 6 månader efter utbildningen, men gjorde det inte innan utbildningen, vilken kan vara en
anledning att sätta en lägre siffra på vikt. Två av dessa personer skriver att man har få eller inga egna klienter som man kan ta upp detta med, vilket kan vara ett tecken på att man fyllde i siffran i enkäten mera oreflekterat innan, men det kan ju också betyda att personerna har fått nya arbetsuppgifter. Det kan även tyda på att man stött på hinder efter utbildningen som man inte var medveten om före; de hinder som anges är tidsbrist och att klienterna som regel har mer akuta problem. Flera som arbetar med alkohol- och droger respektive barn och
ungdomar rankar vikten av att arbeta med rökningen högt eftersom på grund av interaktionen mellan rökning och alkohol/droger och att rökning är en inkörsport för ungdomar.
Aktivitet i rådgivning om tobaksbruk
1 Ingen i Psykiatriprojektet hade angivit det, snarare tvärtom, att man insett att det inte var psykiatrins arbetsuppgift utan tex primärvårdens, men då menar psykiatrins personal kanske avvänjning medan Socialtjänstens personal syftar på kort rådgivning+hänvisning
2 Socialtjänstpersonalen har en lägre rankning av hur viktigt det är att motivera klienter att sluta röka än psykiatrins personal trots att fler anser att det ingår i deras arbetsuppgifter än bland psykiatrins personal.
6 Aktiviteten i rådgivningen har gått upp avsevärt i socialtjänsten. Troligen var medvetenheten om tobaksfrågan mycket låg från början. Särskilt intressant är att påfallande många har börjat en mer intensiv rådgivning om snus. Det kan vara så att socialtjänsten tidigare har varit omedvetna om att även snus är dyrt;
man har ju i hög grad fokus på klienternas ekonomi.
Av de åtta variabler som mättes hade alla ökat tydligt, som att ge rekommendation att sluta röka, råd om hur man slutar röka och snusa,
hänvisning till Sluta röka-linjen eller lokal tobaksavvänjare samt att överlämna material. Det som inte ökat är variabeln ”att diskutera sluta-röka-datum med klienten”, vilket troligen får bedömas som en alltför kvalificerad nivå av rådgivning för socialtjänsten.
1. Givit klienter rekommendation att sluta röka
2. Givit klienter råd om att sluta röka
3. Diskuterat sluta-röka-datum med klienter
7
4. Hänvisat klienter till Sluta röka-linjen
5. Hänvisat klienter till rökavvänjare
6. Överlämnat material till klienter
8
7. Erbjudit klienter uppföljning genom återbesök i rökavvänjningssyfte
8. Givit klienter råd om att sluta snusa
Behov av ytterligare insatser
Det finns mycket mer att göra i denna för tobakspreventionen strategiska målgrupp då vi endast nådde 160 personer i målgruppen - socialtjänsten - i hälften av länen, även om vi totalt utbildade tre gånger så många (435).
Utbildning behöver genomföras i de 11 län som inte deltog, och återupprepas i de 10 län som deltog. Många efterlyser även fördjupningsutbildning om
tobaksrådgivning, MI-kurser samt mer material. Flera påpekar behovet av lättläst informationsmaterial till exempel för psykiskt funktionshindrade. Vi har skickat material och böcker till de som begärt det i uppföljningsenkäten.
9 Flera pekar även på problemet med att utsättas för passiv rök i andras hem och en person i socialpsykiatrin i Stockholm skriver: ”Mycket obehagligt att bli utsatt för passiv rök. Har vissa dagar minst 3 olika hembesök till storrökare och jag är en passiv rökare mot min vilja. De är storrökare 2-3 cigarettpaket per klient är inget ovanligt. Många gånger upplever min omgivning att jag luktar rök efter arbetsdagens slut”.
En person efterlyser kunskap och riktlinjer i hela linjen bland annat i
missbruksvård och ekonomisk biståndsbedömning och en annan ett organiserat arbetssätt är det är uttalat vem som har ansvar för detta.
PmT utvecklar även inom projektet en kunskapssammanställning/idéskrift till målgruppen som kostnadsfritt sprids till socialtjänsten i hela Sverige genom länssamordnarna – Rådgivning om tobak och avvänjning i psykiatri,
beroendevård och socialtjänst. I samband med distributionen av denna kommer länssamordnarna att medvetandegöras om behovet i denna grupp.
