Européerna och krisen

(1)

SÄRSKILD EUROBAROMETER EUROPÉERNA OCH KRISEN

Européerna och krisen

Rapport

Undersökningsperiod: Augusti–september 2010 Publicering: November 2010

Eurobaromètre spécial / Vague 74.1 –TNS Opinion & Social

EUROPAPARLAMENTET

u ro b a ro m e te r 7 4 .1 – T N S O p in io n & S o c ia l

(2)

Eurobarometer 74.1

EUROPÉERNA OCH KRISEN

En undersökning utförd av TNS Opinion & Social på uppdrag av

Europaparlamentet

och samordnad av generaldirektoratet för kommunikation

TNS Opinion & Social 40 Avenue Herrmann Debroux

1160 Bryssel

Belgien

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 4

1.KRISENS INVERKAN... 9

1.1 EU-medborgarna vill att Europaparlamentet gör bekämpning av fattigdom och social utestängning till sin främsta prioritering. ...9

1.2 Krisens nuvarande inverkan ...20

1.3 Krisens inverkan på arbetslivet för de svarande och personer i deras omgivning...26

2.AKTÖRERNA SOM MEDVERKAR TILL ATT HANTERA KRISEN... 32

2.1 De bäst lämpade aktörerna för effektiv krishantering...32

2.2 Inom EU: Ska länderna agera var för sig eller samordnat?...38

3.EURONS ROLL I FINANSKRISEN... 48

4.VÄGEN UT UR KRISEN... 52

4.1 Minska offentliga utgifter eller investera i ekonomiska stimulansåtgärder? ...52

4.2 Vilka bör göra den största insatsen när det gäller åtstramningsåtgärder? ...57

4.3 Solidaritet mellan medlemsstaterna i kristider...63

4.4 Åtgärder för att ta sig ur krisen ...75

4.5 Är det troligt att krisen kommer att vara länge? ...92

SLUTSATS... 97

(4)

INLEDNING

Två år har nu gått sedan Lehman Brothers Holdings Inc. gick i konkurs och den mest svårartade finansiella, ekonomiska och sociala kris som världen har skådat sedan 1930-talet tog sin början. Dessa två år har präglats av följderna av subprime-krisen och återverkningarna av vissa skandaler, t.ex. Madoff-affären.

Mer anekdotartade men ändå symptomatiska är de bonusbelopp som betalats ut till vissa börsmäklare.

Under de senaste två åren har europeiska och amerikanska ledare gjort sitt yttersta för att återställa förtroendet genom långtgående stöd- och återhämtningsplaner. Samtidigt har en majoritet av medlemsstaterna infört politik som syftar till att minska skulder och offentliga underskott. På hemmaplan har krisen i Grekland blåst nytt liv i debatten om solidaritet inom EU. Det har även uppstått diskussioner om behovet av att införa en europeisk stabiliseringsmekanism och möjligen till och med ett system för ekonomisk styrning på EU-nivå. I detta sammanhang utgör Europa 2020-strategin en samling förnyade ekonomiska och sociala föresatser för att skapa hållbar tillväxt¹.

Liksom tillkännagavs på EU:s officiella webbplats den 13 september 2010 i interimsprognosen för EU² kommer kvartalssiffrorna sannolikt att bli något bättre än vad som förutsågs under våren, även om den ekonomiska aktiviteten väntas dämpas under det andra halvåret. Detta beror på de positiva effekterna av den dynamiska tillväxten under andra kvartalet. Den europeiska ekonomin verkar alltså vara på väg att återhämta sig, i snabbare takt än vad man förväntade sig i vårprognosen. Det råder dock fortfarande osäkerhet och återhämtningen ter sig ännu mycket bräcklig.

Mot denna bakgrund av försynt och bräcklig men trots allt reell återhämtning genomfördes serie 74.1 av Eurobarometern mellan den 26 augusti och den 16 september 2010. ”Européerna och krisen” är den andra undersökningen särskilt om detta ämne som utförts på uppdrag av Europaparlamentet. Den första undersökningen av detta slag genomfördes bara några få månader efter krisens början³.

I denna rapport kommer resultat från dessa två undersökningar att jämföras.

Dessutom kommer vi att ta hänsyn till vissa resultat från andra Eurobarometer-undersökningar som utfördes av Europeiska kommissionen mellan 2009 och 2010.

1 http://ec.europa.eu/eu2020/index_en.htm (på engelska)

2http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/10/1111&format=HTML&aged=0&

language=SW&guiLanguage=en

3Särskild Eurobarometer-undersökning utförd i januari–februari 2009, “Européerna och den ekonomiska krisen”.

http://www.europarl.europa.eu/parliament/public/staticDisplay.do?language=SV&id=40

(5)

Denna Eurobarometer beställdes av Europaparlamentets generaldirektorat för kommunikation och utfördes av TNS Opinion & Social mellan den 26 augusti och den 16 september 2010. 26 635 européer i åldrarna från 15 år och uppåt intervjuades personligen av intervjuarna från TNS Opinion & Socials nätverk (enkäten lästes upp för de svarande i hemmet av en intervjuare). Vid undersökningen användes standardmetoden för Eurobarometer-undersökningar från generaldirektoratet för kommunikation (enheten för övervakning och uppföljning av den allmänna opinionen). En teknisk förklaring för de intervjuer som utfördes av instituten i TNS Opinion & Social-nätverket bifogas denna rapport. I denna förklaring beskrivs intervjumetoden samt konfidensintervallen.

Undersökningen omfattar samtliga 27 medlemsstater och ingår i serie EB 74.1.

Den består av barometerfrågor och nya frågor. Barometerfrågor är frågor som ställts i tidigare serier, vilket gör att vi kan mäta eventuella förändringar.

(6)

Anmärkning

I denna rapport används de officiella förkortningarna för de olika länderna. Det rör sig om följande förkortningar:

ABBREVIATIONS

EU27 European Union - 27 Member States DK Don’t know

BE Belgium CZ Czech Republic BG Bulgaria DK Denmark

DE Germany

EE Estonia

EL Greece

ES Spain

FR France

IE Ireland IT Italy

CY Republic of Cyprus LT Lithuania

LV Latvia LU Luxembourg

HU Hungary

MT Malta

NL The Netherlands AT Austria

PL Poland

PT Portugal

RO Romania

SI Slovenia SK Slovakia FI Finland

SE Sweden

UK The United Kingdom

(7)

SAMMANFATTNING

Resultaten från denna undersökning ger betydelsefull information om hur européerna upplever de fortsatt osäkra ekonomiska omständigheterna två år efter början på den svåraste kris den moderna världen någonsin genomgått. De viktigaste lärdomarna från undersökningen är följande:

• Majoriteten av EU-medborgarna (52 procent) anser att bekämpning av fattigdom och social utestängning bör prioriteras på EU-nivå.

Detta är åtta procentenheter mer än i början av 2010.

• 52 procent uppgav också att krisen har haft en betydande påverkan på deras personliga situation (-6 procentenheter sedan början av 2009). 90 procent anser att krisen har påverkat världsekonomin, den europeiska ekonomin och deras eget lands ekonomi.

• Dessutom uppgav 40 procent av EU-medborgarna att någon de känner som varken är släkt eller kollega har förlorat jobbet som en direkt följd av krisen, medan 20 procent berättade att en kollega hade förlorat jobbet och 23 procent hade en släkting som förlorat jobbet som en direkt följd av krisen. Slutligen uppgav 11 procent av undersökningsdeltagarna, dvs. en av tio EU-medborgare, att de personligen (eller deras partner) hade förlorat jobbet som en direkt följd av krisen.

• Under de aktuella omständigheterna anses nationella regeringar och EU vara bäst lämpade att effektivt hantera återverkningarna av den ekonomiska och finansiella krisen (i långt högre grad än Internationella valutafonden, G20 och Förenta staterna). Detta är 25 procent av EU-medborgarnas åsikt för vardera av dessa båda beslutsfattande nivåer, vilket innebär en ökning med sex procentenheter för de nationella regeringarna och en nedgång med en procentenhet för EU.

• En relativ majoritet av EU-medborgarna (44 procent) anser att de olika EU-medlemsstaterna har agerat var för sig för att hantera krisen. Detta resultat ligger i linje med det som uppmättes i början av 2009. Mer än en tredjedel av de svarande (38 procent) anser tvärtom att länderna har samordnat sitt agerande med övriga EU-medlemsstater.

• Trots detta uppgav en majoritet av de svarande (52 procent) att de skulle vara bättre skyddade om deras land vidtog och genomförde åtgärder som samordnades med övriga EU-länder. Detta är nio procentenheter färre än våren 2009.

(8)

• En majoritet av EU-medborgarna (50 procent) anser att euron generellt sett inte har mildrat de negativa effekterna av krisen, medan 33 procent är av motsatt uppfattning.

• 38 procent av EU-medborgarna anser att EU-medlemsstaterna i första hand bör investera i åtgärder för att stimulera ekonomin för att ta sig ur krisen, medan 35 procent i stället anser att de först av allt bör inrikta sig på att minska sina offentliga utgifter.

• Mer än en tredjedel av EU-medborgarna (34 procent) anser att ledarna för stora företag och näringslivet bör göra de största insatserna när det gäller åtstramningsåtgärder om vi ska kunna övervinna krisen.

• Bör medlemsstaterna visa solidaritet mot varandra vid ekonomiska svårigheter? Ja, är svaret från 49 procent av EU-medborgarna, som skulle vara villiga att ge ekonomiskt stöd till en annan medlemsstat som drabbats av ekonomiska och finansiella svårigheter, medan 39 procent var av motsatt uppfattning och svarade nej:

o En majoritet (51 procent) av de EU-medborgare som är för solidaritet med andra medlemsstater skulle erbjuda stöd ”på grund av europeisk solidaritet mellan medlemsstaterna”.

o Å andra sidan uppgav 66 procent av de svarande som är emot ekonomiskt stöd till andra EU-medlemsstater som drabbats av stora ekonomiska och finansiella svårigheter att medborgare i deras land inte ska behöva betala för andra EU-länders ekonomiska problem.

• Fler än fyra av tio svarande (43 procent) anser att man bör prioritera investering i utbildning och forskning för att kunna ta sig ur krisen. 40 procent anser också att det är nödvändigt att stödja små och medelstora företag och mycket små företag.

• Sju av tio EU-medborgare anser att strängare reglering och tillsyn av finansmarknadens aktörer (t.ex. reglering av börsmäklarnas bonusar) skulle vara ett effektivt sätt att förhindra och undvika kriser i framtiden.

• Slutligen tror en relativ majoritet av EU-medborgarna (37 procent) att en återgång till tillväxt kommer att ta sin början inom de närmaste åren, medan en fjärdedel (26 procent) förmodar att krisen kommer att vara i många år.

(9)

1. Krisens inverkan

1.1 EU-medborgarna vill att Europaparlamentet gör bekämpning av fattigdom och social utestängning till sin främsta prioritering.

- En majoritet av EU-medborgarna anser att bekämpning av fattigdom och social utestängning bör prioriteras -

EU-medborgarna lägger fortfarande mycket stor tonvikt vid behovet av att hantera effekterna av den finansiella, ekonomiska och sociala krisen. De politikområden som de vill att Europaparlamentet ska behandla som mest angelägna är följaktligen sådana som påverkar dem i vardagslivet. De intervjuade blev ombedda att välja högst fyra politikområden från en lista med tolv alternativ⁴.

Det politikområde som hamnade högst på listan över prioriteringar är obestridligen ”bekämpning av fattigdom och social utestängning”, precis som i början av 2010 då den senaste Eurobarometer-serien om detta ämne genomfördes. Denna gång är emellertid siffrorna betydligt högre, efter en uppgång med åtta procentenheter. Mer än hälften av de svarande (52 procent) placerade detta politikområde överst på sin lista.

Det näst oftast nämnda politikområdet, ”förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet”, valdes av en tredjedel av de svarande (33 procent, -2 procentenheter).

Det tredje oftast nämnda politikområdet, ”bekämpning av terrorism samtidigt som individens rättigheter respekteras”, omnämndes av en knapp tredjedel av de svarande (28 procent, -6 procentenheter).

De tre högst placerade politikområdena åtföljdes av en grupp på fyra områden som vart och ett nämndes av ungefär en fjärdedel av de svarande. I denna grupp ingick ”en jordbrukspolitik som är miljövänlig och bidrar till den globala livsmedelsbalansen” och ”samordning av ekonomisk politik, budget- och skattepolitik” (27 procent vardera, vilket innebär en minskning med 1 procentenhet för det förstnämnda och en ökning med 3 procentenheter för det sistnämnda sedan början av året), tätt följda av ”kampen mot klimatförändringarna” (26 procent, -8 procentenheter) och ”en försvars- och säkerhetspolitik som gör det möjligt för EU att hantera internationella krissituationer” (23 procent, -7 procentenheter).

(10)

”En gemensam energipolitik för att säkerställa EU:s energioberoende” och

”en invandringspolitik som genomförs i samråd med ursprungsländerna”

omnämndes av en av fem svarande (20 procent, dvs. en nedgång med fyra procentenheter för det förstnämnda och oförändrade resultat för det sistnämnda).

Följande politikområden verkar däremot väcka mindre entusiasm, eftersom de togs med av färre än två av tio svarande: ”en utrikespolitik som gör det möjligt för EU att visa upp en enad front på den internationella arenan”

(17 procent, -4 procentenheter), ”en forsknings- och utvecklingspolitik som garanterar konkurrenskraft och innovation” (14 procent, +1 procentenhet) och ”att värna en europeisk samhällsmodell” (13 procent, +2 procentenheter).

(11)

(12)

A) Skillnader mellan medlemsstaterna

En analys där resultaten delas upp efter land belyser vilka politikområden som prioriteras i de olika medlemsstaterna.

Det oftast omnämnda politikområdet, ”bekämpning av fattigdom och social utestängning” (EU: 52 procent), fick högst resultat i Grekland (68 procent), ett land som har drabbats särskilt hårt av krisen. Det togs också ofta upp i Portugal (64 procent), Litauen (62 procent), Spanien (61 procent), Belgien och Finland (60 procent för båda länderna).

Däremot verkar detta politikområde ses som mindre avgörande bland de personer som deltog i undersökningen på Malta (37 procent), i Italien (40 procent) och i Storbritannien (43 procent).

(13)

De medlemsstater där stödet för bekämpning av fattigdom och social utestängning har ökat mest sedan januari–februari 2010 är framför allt Grekland (+27 procentenheter) och Spanien (+18 procentenheter), två länder som båda har drabbats av en allvarlig social kris, samt Slovenien (+17 procentenheter).

Resultaten för detta politikområde har vuxit med tvåsiffriga tal i sammanlagt 12 medlemsstater. Storbritannien och Slovakien är de enda två länderna där stödet för detta politikområde i stället har minskat (-1 procentenhet i båda länderna).

EB74.1 Aug.-Sept. 2010

EB73.1 Jan.-Feb. 2010

Diff. EB74.1 - EB73.1

EU27 52% 44% +8

EL 68% 41% +27

ES 61% 43% +18

SI 53% 36% +17

BG 56% 40% +16

CY 54% 39% +15

LU 49% 36% +13

DE 56% 44% +12

PT 64% 52% +12

RO 50% 38% +12

CZ 51% 40% +11

FR 57% 46% +11

IE 51% 41% +10

BE 60% 52% +8

FI 60% 52% +8

PL 55% 48% +7

LT 62% 56% +6

EE 48% 43% +5

NL 48% 43% +5

IT 40% 36% +4

HU 56% 52% +4

DK 45% 42% +3

SE 50% 48% +2

LV 54% 53% +1

MT 37% 36% +1

AT 50% 49% +1

SK 47% 48% -1

UK 43% 44% -1

QC1 (3) The European Parliament promotes the development of certain policies at a European Union level. In your opinion, which of the following

policies should be given priority?

- Tackling poverty and social exclusion -

(14)

• Stödet för ”förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet” (EU:

33 procent) är särskilt starkt bland svarande i sydeuropeiska länder, framför allt på Cypern (74 procent) och i mindre utsträckning i Grekland och Bulgarien (48 procent vardera), på Malta (47 procent) och på Irland (43 procent). Detta politikområde har å andra sidan betydligt mindre stöd i Sverige (21 procent), Storbritannien (22 procent), Luxemburg (23 procent) och Spanien (27 procent).

Man bör lägga märke till att detta politikområde, som togs upp av 33 procent i EU som helhet, nämndes av hela 40 procent av de intervjuade i medlemsstater efter 2004/2007⁵, jämfört med 31 procent i medlemsstater före 2004⁶.

• ”Bekämpning av terrorism samtidigt som individens rättigheter respekteras” (EU: 28 procent) var det tredje oftast nämnda politikområdet.

Detta resultat visar EU-medborgarnas oro kring dessa frågor i en tid då terroristattentat och kidnappningar ses som möjliga hot i hela världen. Svarande i Nederländerna är de som oftast anser att detta politikområde bör prioriteras (43 procent), följda av svarande i Danmark (42 procent) och på Cypern (41 procent). Terrorism ses också som ett allvarligt problem i Slovakien och Storbritannien (33 procent i båda länderna), Sverige (32 procent), Belgien och Tyskland (31 procent vardera).

Svarande i Lettland (13 procent), Estland, Slovenien och Litauen (14 procent i samtliga tre fall), Rumänien (15 procent) och Portugal (17 procent) verkar lägga mindre vikt vid detta problem.

• ”En jordbrukspolitik som är miljövänlig och bidrar till den globala livsmedelsbalansen” (EU: 27 procent) är ett politikområde som anses viktigt framför allt bland svarande i Lettland (42 procent), Finland och Sverige (41 procent i båda länderna), Frankrike (40 procent), Estland och Bulgarien (38 procent i båda länderna). Denna uppfattning har betydligt mindre stöd på Malta (14 procent), i Spanien (16 procent) och i Litauen (18 procent).

• "Samordning av ekonomisk politik, budget- och skattepolitik" (EU:

27 procent) nämndes framför allt av svarande i Litauen (48 procent), Ungern (43 procent), Lettland (41 procent), Estland (39 procent) och Slovakien (38 procent). Alla dessa fem länder anslöt sig till EU 2004.

Svarande i Danmark (7 procent), på Malta och i Sverige (12 procent vardera) och i Luxemburg (15 procent) är de som minst ofta anser att detta politikområde bör prioriteras.

• ”Kampen mot klimatförändringarna” (EU: 26 procent) förblir ett särskilt utbrett orosmoln i norra Europa, särskilt i Sverige (69 procent) samt i mindre utsträckning i Danmark (47 procent), Österrike (44 procent) och Finland

5 Medlemsstater efter 2004/2007 är de 12 länder som anslöt sig till EU i maj 2004 och januari 2007.

Dessa länder är Bulgarien, Tjeckien, Estland, Cypern, Litauen, Lettland, Ungern, Malta, Polen, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

6 Medlemsstater före 2004 är de 15 länder som var EU-medlemsstater redan före maj 2004. Dessa länder är Belgien, Danmark, Tyskland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal, Finland, Sverige och Storbritannien.

(15)

(40 procent). Det finns emellertid även stöd för denna fråga längre söderut, i Slovenien (42 procent).

Däremot verkar detta politikområde väcka betydligt mindre intresse i de baltiska länderna: 6 procent i Lettland, 7 procent i Estland och 12 procent i Litauen.

Det är värt att notera att kampen mot klimatförändringarna mer sällan tas upp i medlemsstater efter 2004/2007 (19 procent) än i medlemsstater före 2004 (28 procent). Detta politikområde nämndes emellertid mindre ofta i EU som helhet nu än i början av 2010 (-8 procentenheter), som om miljöfrågor ter sig mindre centrala för EU-medborgarna i en tid som präglas av ekonomiska och finansiella farhågor. Andelen svarande som nämner detta politikområde har bara ökat i tre av de 27 EU-medlemsstaterna: Österrike (+4 procentenheter), Belgien och Nederländerna (+1 procentenhet i båda länderna).

Omvänt har stödet för detta politikområde minskat mest på Malta och i Rumänien (-5 respektive -21 procentenheter).

(16)

(17)

• ”En försvars- och säkerhetspolitik som gör det möjligt för EU att hantera internationella krissituationer” (EU: 23 procent) nämns något oftare på Cypern (43 procent), i Rumänien (38 procent) och i Sverige (34 procent) jämfört med Slovenien (14 procent), Portugal och Litauen (15 procent vardera) i den andra änden av skalan.

• ”En gemensam energipolitik för att säkerställa EU:s energioberoende" (EU: 20 procent) nämndes oftast i Ungern (38 procent), Österrike (32 procent) och Litauen (30 procent), och mest sällan i Spanien (8 procent), i Frankrike (13 procent), i Portugal och på Cypern (14 procent i båda länderna).

• ”En invandringspolitik som genomförs i samråd med ursprungsländerna” (EU: 20 procent) ses som en prioriterad fråga framför allt i Österrike (35 procent), Belgien (33 procent) och Danmark (31 procent). Detta politikområde fanns emellertid mycket sällan med bland prioriteringarna i Rumänien (4 procent), Ungern och Bulgarien (6 procent i båda länderna). Detta är ett intressant resultat med tanke på att invandringsfrågan fick stor uppmärksamhet i medierna i somras.

Även om 20 procent av EU-medborgarna som helhet nämnde detta politikområde, togs det bara upp av 8 procent av de svarande i medlemsstater efter 2004/2007 jämfört med 23 procent i medlemsstater före 2004.

• ”En utrikespolitik som gör det möjligt för EU att visa upp en enad front på den internationella arenan” (EU: 17 procent) nämndes särskilt ofta av svarande på Irland (33 procent), i Luxemburg och på Cypern (26 procent vardera). Däremot togs utrikespolitiken endast upp av 8 procent av de svarande i Litauen och av 10 procent i Portugal, Storbritannien, Spanien och Lettland.

Stödet för ”en forsknings- och utvecklingspolitik som garanterar konkurrenskraft och innovation” är ungefär lika stort i hela EU (i genomsnitt 14 procent). Detta politikområde nämndes emellertid av hela 25 procent i Danmark och bara av 5 procent på Cypern.

Slutligen anser endast 13 procent av EU-medborgarna i genomsnitt att man bör prioritera ”att värna en europeisk samhällsmodell” (EU: 13 procent). Detta politikområde nämndes oftast av svarande i Slovenien (24 procent) och Österrike (22 procent). Mest sällan togs det upp av svarande i Storbritannien (3 procent) och på Malta (4 procent).

(18)

B) Sociodemografisk analys

En sociodemografisk analys med tonvikt på de tre oftast nämnda politikområdena belyser flera intressanta förhållanden.

• ”Bekämpning av fattigdom och social utestängning”:

Fler kvinnor än män är bekymrade över detta problem (55 procent av kvinnorna jämfört med 49 procent av männen).

Däremot skiljer sig svaren inte mycket åt mellan de olika åldersgrupperna (54 procent av de svarande mellan 15 och 54 år). De äldsta personerna är något mindre benägna att välja detta politikområde (49 procent bland svarande på 55 år eller äldre).

Detta är ett politikområde som logiskt nog särskilt intresserar svarande i de socialt sett mest utsatta grupperna (64 procent av de arbetslösa, 55 procent av arbetarna och 61 procent av de personer som anser att de befinner sig längst ned på den sociala skalan).

Det är också värt att notera att svarande som placerar sig själva till vänster på den politiska skalan oftare nämner detta politikområde (58 procent jämfört med 52 procent respektive 45 procent av dem som står i mitten eller till höger på den politiska skalan).

• ”Förbättring av konsument- och folkhälsoskyddet”:

Det finns ingen större skillnad mellan män och kvinnor (32 procent respektive 33 procent) när det gäller detta politikområde.

Inte heller ålder är någon större särskiljande faktor i denna fråga:

konsument- och folkhälsoskydd togs upp av 33 procent av de yngre personerna mellan 15 och 24 år och av 31 procent av de svarande i åldern 55 år eller äldre.

Detta politikområde verkar alltså ena de olika sociodemografiska grupperna, även om det nämns något oftare bland de socialt sett mest utsatta svarande (35 procent av arbetarna och 37 procent av de personer som oftast har svårt att betala räkningarna).

• ”Bekämpning av terrorism samtidigt som individens rättigheter respekteras”:

Detta politikområde har ett tydligt stöd inom alla grupper. Stödet verkar emellertid vara mer markant bland svarande som står till höger på den politiska skalan: 33 procent jämfört med 31 procent respektive 23 procent av de svarande i mitten och till vänster på den politiska skalan.

(19)

Tackling poverty and social exclusion

Improving consumer and

public health protection

Combating terrorism while

respecting individual freedoms

EU27 52% 33% 28%

Gender

Male 49% 32% 27%

Female 55% 33% 28%

Age

15-24 54% 33% 26%

25-39 54% 34% 26%

40-54 54% 33% 28%

55 + 49% 31% 29%

Respondent occupation scale

Self- employed 46% 33% 25%

Managers 49% 29% 26%

Other white collars 49% 34% 27%

Manual workers 55% 35% 28%

House persons 54% 32% 29%

Unemployed 64% 34% 26%

Retired 49% 31% 29%

Students 52% 32% 26%

Left-Right scale

(1-4) Left 58% 33% 23%

(5-6) Centre 52% 33% 31%

(7-10) Right 45% 32% 33%

Self-positioning on the social scale

Low (1-4) 61% 35% 24%

Medium (5-6) 52% 33% 27%

High (7-10) 48% 31% 31%

QC1 The European Parliament promotes the development of certain policies at a European Union level. In your opinion, which of the following policies should be given priority?

De tre oftast nämnda politikområdena.

(20)

1.2 Krisens nuvarande inverkan

- En majoritet av EU-medborgarna känner av effekterna av den nuvarande krisen personligen -

För att avgöra i vilken utsträckning EU-medborgarna känner av effekterna av krisen frågade vi dem om de ansåg att den påverkade världsekonomin, den europeiska ekonomin, deras lands ekonomi och deras personliga situation.

Den första anmärkningsvärda omständigheten är att resultaten för de tre första punkterna har förblivit helt oförändrade sedan den Eurobarometer-undersökning som genomfördes i början av 2009 (EB71.1). 90 procent av EU-medborgarna instämmer i att den nuvarande krisen har en mycket betydande eller ganska betydande påverkan på världsekonomin, den europeiska ekonomin och deras lands ekonomi.

Färre svarande, men fortfarande en majoritet, anser att krisen har en betydande påverkan på deras personliga situation: 52 procent av de svarande anser nu att detta är fallet, vilket emellertid innebär en nedgång med sex procentenheter sedan början av 2009. Detta resultat verkar tyda på att de europeiska hushållens ekonomiska situation har förbättrats något.

Uppfattningen att krisen har en betydande påverkan på den svarandes personliga situation är dessutom vanligare i länder som har anslutit sig till EU efter 2004 än i de äldsta medlemsstaterna (64 procent i medlemsstater efter 2004/2007 jämfört med 48 procent i medlemsstater före 2004).

(21)

• Svarande i samtliga EU-medlemsstater är nästan helt eniga om att den nuvarande krisen har en betydande påverkan på världsekonomin (EU:

90 procent).

Svarande på Cypern (97 procent), i Belgien och i Slovenien (96 procent) instämmer i högst grad i detta påstående. I Polen och Rumänien (83 procent vardera) och Österrike (85 procent) är denna uppfattning betydligt mindre utbredd, men delas fortfarande av en stor majoritet.

Det är värt att notera att andelen svarande som delar denna uppfattning har ökat i 10 av de 27 medlemsstaterna sedan början av 2009. I fyra medlemsstater är den oförändrad och i tretton medlemsstater har den sjunkit.

• Frågan om betydande påverkan på den europeiska ekonomin (EU:

90 procent) besvaras på liknande sätt. Svarande i Grekland (97 procent), Tjeckien, Slovakien och på Cypern (96 procent i samtliga tre fall) är särskilt övertygade.

(22)

Liksom när det gäller frågan om världsekonomin delar svarande i Polen (83 procent), Rumänien och Österrike (84 procent) och på Malta (också 84 procent) minst ofta denna åsikt.

Antalet svarande med denna uppfattning har ökat sedan början av 2009 i 10 medlemsstater. I 13 medlemsstater har det minskat och i fyra är det oförändrat.

• Denna beskrivning stämmer väl in även på frågan om huruvida intervjudeltagarna upplever betydande påverkan på den nationella ekonomin (EU: 90 procent). Hela 99 procent av de svarande i Grekland, som särskilt sedan slutet av 2009 är mitt uppe i en finanskris utan like, delar denna åsikt. De är tätt åtföljda av de svarande i Spanien och Slovakien (97 procent i båda länderna), Tjeckien, Estland och Ungern (96 procent i samtliga tre fall).

Luxemburg (76 procent, -13 procentenheter), Österrike (77 procent, -6 procentenheter) och Polen (78 procent, -4 procentenheter) skiljer sig däremot från mängden med sina jämförelsevis lägre resultat, och även genom att deras resultat är lägre än de som uppmättes i början av 2009.

o I Luxemburg är resultaten också lägre för de övriga tre frågorna:

betydande påverkan på världsekonomin (-7 procentenheter), påverkan på den europeiska ekonomin (-6 procentenheter) och framför allt påverkan på de svarandes personliga situation (-25 procentenheter).

o I Danmark råder däremot det motsatta förhållandet. Där har andelen svarande som anser att deras land i nuläget påverkas av krisen ökat med 15 procentenheter (från 77 procent till 92 procent). Detta gäller även de övriga tre frågorna: betydande påverkan på världsekonomin (+6 procentenheter), påverkan på den europeiska ekonomin (+8 procentenheter) och i något mindre utsträckning påverkan på de svarandes personliga situation (+2 procentenheter).

• När det gäller betydande påverkan på de svarandes personliga situation (EU: 52 procent) avviker vissa länder rejält från det europeiska genomsnittet. Dessa länder är Ungern (86 procent), Rumänien (85 procent), Grekland (83 procent), Lettland (78 procent) och Bulgarien (77 procent). I 18 av de 27 medlemsstaterna anser en majoritet av de svarande att den nuvarande krisen har en betydande påverkan på deras personliga situation.

Svarande i somliga andra medlemsstater verkar däremot inte lika personligt berörda av krisen. Detta gäller framför allt länder i norra Europa: Sverige (19 procent), Danmark (24 procent), Tyskland och Österrike (27 procent i båda länderna), Finland (28 procent), Luxemburg och Nederländerna (29 procent i båda länderna).

(23)

• Antalet svarande som väljer ”har betydande påverkan” har minskat i 19 av de 27 medlemsstaterna sedan början av 2009 när det gäller frågan om den personliga situationen. I sju länder har emellertid en ökning uppmätts och i ett enda land (Cypern) är siffran oförändrad. Där uppger 75 procent av de svarande att den nuvarande krisen har betydande påverkan på deras personliga situation.

(24)

• Vi kan konstatera att intervjudeltagarnas svar på var och en av de fyra delfrågorna inte skiljer sig åt mellan könen. Svaren från män och kvinnor är nästan identiska.

• Å andra sidan verkar ålder ha ett visst inflytande på svaren. Exempelvis är de yngsta (åldersgruppen 15–24 år) och de äldsta svarande (55 år eller äldre) något mindre benägna att instämma i vart och ett av de fyra påståendena än svarande från åldersgrupperna i mitten (25 till 39 år och 40 till 54 år). De anser alltså i något mindre utsträckning att krisen har betydande påverkan på världsekonomin, den europeiska ekonomin, deras lands ekonomi och deras personliga situation.

De åldersgrupper som i princip är de mest ”aktiva” i yrkeslivet är därmed också de som i högst grad anser att krisen har betydande påverkan på alla nivåer.

• Det finns få skillnader mellan de olika yrkesgrupperna bland de svarande när det gäller krisens upplevda påverkan på världsnivå, europeisk och nationell nivå. Å andra sidan finns det ganska tydliga skillnader när det handlar om de svarandes personliga situation: 42 procent av cheferna (jämfört med 52 procent av EU-medborgarna som helhet) anser att den nuvarande krisen har en betydande påverkan på deras personliga situation. För arbetslösa personer är denna siffra 72 procent.

• Profilen för de svarande som i störst utsträckning anser att krisen påverkar deras personliga situation kan sammanfattas så här:

De kan precis lika gärna vara kvinnor som män (52 procent) och tenderar att tillhöra de mellersta åldersgrupperna, mellan 25 och 54 år (57 procent jämfört med 45 procent av de svarande mellan 15 och 24 år). Socialt sett är de mer socialt utsatta och de avslutade sin utbildning relativt tidigt (55 procent av de personer som slutade skolan vid 15 års ålder eller tidigare, jämfört med 46 procent av de personer som studerade fram till 20 års ålder eller längre).

Framför allt tenderar de att ha svårigheter att betala sina räkningar större delen av tiden (80 procent jämfört med 39 procent av de personer som sällan har svårt att få ekonomin att gå ihop). Slutligen anser 55 procent av de svarande som vänder sig emot nationellt ekonomiskt stöd till krisdrabbade länder att de känner av krisens påverkan personligen (jämfört med 49 procent av de svarande som är för sådant stöd).

(25)

(26)

1.3 Krisens inverkan på arbetslivet för de svarande och personer i deras omgivning.

- En majoritet av EU-medborgarna uppger att de inte har berörts direkt eller indirekt av uppsägningar -

Vi har nu utforskat hur EU-medborgarna upplever att krisen påverkar världsekonomin, den europeiska ekonomin och det egna landets ekonomi. Vi har dessutom kunnat konstatera att en majoritet anser att krisen även påverkar deras personliga situation. I intervjuerna ställdes därefter fyra frågor som var avsedda att avgöra i vilken utsträckning de tillfrågade EU-medborgarna och personer i deras omgivning har påverkats av krisen i sitt yrkesliv.⁷

Resultaten visar (logiskt nog) att ju längre bort från sin omedelbara omgivning intervjudeltagarna vänder sig, desto mer märker de av den ekonomiska krisens inverkan.

o Som svar på påståendet ”någon du känner som varken är släkt eller kollega har förlorat jobbet” uppgav 40 procent av de svarande att detta hade inträffat till följd av krisen. Ett liknande antal svarade att detta inte hade inträffat.

o Tjugo procent uppgav att en kollega hade förlorat sitt arbete på grund av krisen.

o 23 procent instämde också i påståendet ”en av dina släktingar har förlorat jobbet” till följd av krisen.

o Slutligen uppgav 11 procent att de eller deras partner hade förlorat sitt arbete till följd av krisen.

Detta visar att en betydande minoritet av EU-medborgarna har påverkats direkt och särskilt starkt av krisen.

7 QC3 Här är några situationer som kan ha inträffat nyligen i yrkeslivet – det kan gälla dig själv eller någon i din omgivning. Kan du för var och en av dem säga om den varit en direkt följd av krisen, om den inträffat men inte varit en direkt följd av krisen, eller om det inte har inträffat alls. Du har förlorat jobbet/din partner (man eller hustru, partner etc.) har förlorat jobbet. En av dina släktingar har förlorat jobbet. En av dina kolleger har förlorat jobbet. Någon du känner som varken är släkt eller kollega har förlorat jobbet. Ja, som en direkt följd av krisen. Ja, men inte som en direkt följd av krisen. Nej, detta har inte har inträffat alls. Ej tillämpligt (SPONTANT).

(27)

• Om vi ser närmare på svaren på påståendet ”någon du känner som varken är släkt eller kollega har förlorat jobbet” till följd av krisen (EU:

40 procent) kan vi konstatera att hela 80 procent av de svarande i Lettland uppgav att detta hade inträffat, liksom 75 procent av de svarande i Spanien.

Malta och Polen är ännu en gång de medlemsstater som har det lägsta antalet instämmande svar (21 procent vardera).

• När det gäller påståendet ”en av dina kolleger har förlorat jobbet” till följd av krisen (EU: 20 procent) uppmättes de högsta resultaten (56 procent) ännu en gång i Lettland. Därefter kom Irland (45 procent) och Spanien (44 procent). De lägsta siffrorna uppmättes på Malta (5 procent), i Luxemburg och i Polen (8 procent i båda länderna).

• Lettland har även den högsta andelen jakande svar på påståendet ”en av dina släktingar har förlorat jobbet” till följd av krisen (EU: 23 procent).

57 procent av de lettiska svarande uppger att de har berörts av krisen på detta sätt. Detta är också vanligt på Irland och i Litauen (50 procent vardera).

(28)

Intervjudeltagarna i Belgien och Finland verkar ha påverkats minst (11 procent i båda länderna).

• Avslutningsvis kan vi konstatera att som svar på påståendet ”du har förlorat jobbet/din partner har förlorat jobbet” till följd av krisen (EU:

11 procent) uppgav över en tredjedel av de svarande i Lettland att de hade upplevt en sådan situation (34 procent). De näst högsta resultaten uppmättes i Spanien (24 procent), Litauen (23 procent) och Estland (22 procent).

I andra änden av skalan finner vi de svarande på Malta (3 procent), i Luxemburg (5 procent), samt i Frankrike, Tyskland, Finland och Sverige (6 procent vardera).

Svarande i dessa länder verkar vara minst direkt berörda av detta problem.

o Lettland är därmed med stor marginal det EU-land där störst andel svarande personligen har upplevt direkt påverkan av krisen (eller sett sin närmaste krets av familj och vänner påverkas direkt) genom förlorade arbetstillfällen. Åtta av tio svarande uppgav att detta hade hänt någon de kände som varken var släkt eller kollega, även om detta inte påverkade dem själva direkt. Över en av tre svarande (34 procent) uppgav att de själva eller deras partner hade förlorat arbetet.

o Svarande i Spanien och på Irland har också drabbats hårt av krisen:

45 procent respektive 50 procent uppgav att en släkting hade förlorat jobbet till följd av krisen, och hela 75 procent respektive 74 procent av de svarande uppgav att detta hade hänt någon de kände som varken var släkt eller kollega.

o I den andra änden av skalan finner vi Malta, där lägst andel svarande har förlorat sitt eget arbete eller varit med om att en släkting eller kollega förlorat arbetet till följd av krisen.

(29)

(30)

Om vi ser närmare på den grupp av svarande som uppgav att de eller deras partner hade förlorat jobbet eller att de hade en släkting eller kollega som blivit uppsagd på grund av den nuvarande krisen framgår följande skillnader:

• Skillnaderna mellan könen är ganska små. Något fler män än kvinnor (23 procent respektive 18 procent) uppger emellertid att en kollega har förlorat jobbet på grund av krisen.

• När det gäller ålder (i samband med vart och ett av de fyra påståendena) är det EU-medborgare mellan 25 och 39 år – alltså yngre personer i arbetsför ålder – som oftast svarar ja. De äldsta svarande (personer som är minst 55 år) är de minst berörda.

• Om vi ser på de svarandes yrkesställning kan vi konstatera att i de minst gynnade grupperna (arbetslösa, hemarbetande och arbetare) har flest svarande personligen förlorat jobbet eller känner någon som har förlorat jobbet till följd av krisen.

39 procent av de arbetslösa uppgav att de själva eller deras partner nyligen hade sagts upp till följd av krisen, medan 37 procent berättade att detta hade hänt en släkting. 39 procent nämnde att en kollega förlorat jobbet och 54 procent att de känner någon – som varken är släkt eller kollega – som har blivit uppsagd som en direkt följd av krisen.

(31)

(32)

2. Aktörerna som medverkar till att hantera krisen

2.1 De bäst lämpade aktörerna för effektiv krishantering

- Nationella regeringar och EU anses vara bäst lämpade att effektivt hantera återverkningarna av krisen –

Vilket är det bästa sättet att hantera krisen i dagsläget? Vilka är de lämpligaste metoderna för att försöka lösa problemen?

Frågan om vilka aktörer som är bäst lämpade att effektivt hantera återverkningarna av krisen har redan ställts vid flera tillfällen. Framför allt ingick den i standard-Eurobarometern hösten 2009 (EB72), men den ställdes också, för första gången, i den särskilda Eurobarometer om krisen som utfördes på uppdrag av Europaparlamentet i början av 2009 (EB71.1)⁸.

I detta avsnitt kommer vi huvudsakligen att inrikta oss på att jämföra resultaten från den aktuella serien med resultaten från januari-februari 2009.

Liksom vid de senaste Eurobarometer-undersökningarna fick de svarande välja mellan olika alternativ, som inte bara omfattade nationsöverskridande eller

”globala” institutioner (EU, G20-länderna och Internationella valutafonden), utan även nationella organ (regeringar) och Förenta staterna⁹.

I jämförelse med den undersökning som utfördes i början av 2009 visar resultaten från denna serie en förändring i den inbördes ordningen mellan de två oftast valda aktörerna:

• ”Nationella regeringar/myndigheter” och ”EU” delar nu på förstaplatsen med exakt samma resultat (25 procent) och ett rejält försprång framför de övriga internationella alternativen för krishantering. I januari–februari 2009, under EB71.1-serien av Eurobarometern, fick de nationella regeringarna 14 procent av svaren och EU fick 17 procent. Dessa två institutioner har undan för undan skapat sig en ställning som oumbärliga för att effektivt hantera krisen.

8 Observera att i EB71.1-undersökningen frågade man intervjudeltagarna om G8-länderna och inte om G20-länderna.

9 QC7 Enligt din åsikt, vilken av följande aktörer är bäst lämpad att effektivt hantera återverkningarna av krisen?

(33)

EU har vunnit terräng tillsammans med de nationella regeringarna: 17 procent i januari–februari 2009 och 25 procent nu. Dessa två aktörers positiva utveckling verkar emellertid ha skett på de andras bekostnad, i synnerhet när det gäller G20-länderna och Förenta staterna:

• ”G20-länderna” har förlorat sju procentenheter på ett och ett halvt år. Resultaten har fallit från 25 procent av svaren i januari–februari 2009 till 13 procent hösten 2010.

• ”Förenta staterna” verkar ha förlorat mest terräng, med en nedgång på nio procentenheter på 18 månader, dvs. från 15 procent i januari-februari 2009 till endast 6 procent i dagsläget.

• Avslutningsvis har ”Internationella valutafonden”, som uppnådde 10 procent i januari–februari 2009, nu stöd från 13 procent av de svarande.

I januari–februari 2009 handlade frågan om G8-länderna. I augusti–september 2010 handlade den om G20-länderna.

(34)

• De svarande i euroområdet har ett starkt förtroende för EU, som anses vara bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen: 28 procent jämfört med endast 20 procent av de svarande i länder utanför euroområdet.

Svarande i länder som har infört den gemensamma valutan verkar å andra sidan ha mindre tillit till sina egna regeringar (22 procent), medan 31 procent av de svarande i länderna utanför euroområdet skulle vända sig till sin regering.

En analys där resultaten indelas efter land avslöjar vissa skillnader i EU-medborgarnas åsikter om vilken som är den lämpligaste nivån för att hantera effekterna av krisen.

• Nationella regeringar (EU: 25 procent) nämndes framför allt av svarande i Rumänien (49 procent), samt av svarande i Grekland (43 procent), Storbritannien (37 procent), Bulgarien (36 procent) och Sverige (34 procent). Det är värt att notera att de svarande i Grekland, som just nu genomgår en särskilt svår ekonomisk och finansiell kris, verkar föredra att förlita sig på den egna regeringen framför EU (30 procent) när det gäller att hantera följderna av krisen.

Svarande i Tjeckien (8 procent) och Nederländerna (14 procent) föredrar minst ofta den egna regeringen.

• Det starkaste stödet för EU (EU: 25 procent) finns på Malta (40 procent), följt av Italien (36 procent), Irland (35 procent) och Belgien (34 procent). Däremot anses EU betydligt mindre kapabelt att effektivt hantera krisens följder bland svarande i Storbritannien (9 procent), Tjeckien (15 procent), Danmark och Sverige (16 procent i båda länderna).

• G20 (EU: 13 procent) anses vara det bäst lämpade organet för effektiv krishantering bland svarande i Tjeckien (40 procent), Nederländerna (34 procent) och Ungern(24 procent). Svarande på Irland (3 procent) och i Grekland (4 procent) samt i Spanien, på Malta och i Polen(6 procent i samtliga tre fall) är minst övertygade om G20:s förmåga att effektivt hantera krisen.

• Internationella valutafonden (EU: 13 procent) nämndes i synnerhet av svarande i Finland (23 procent), på Cypern (21 procent) och i Frankrike (19 procent¹⁰), men har mycket litet stöd i Rumänien (4 procent), Bulgarien och Portugal (5 procent i båda länderna).

10 Man bör hålla i åtanke att Internationella valutafondens verkställande direktör,

Dominique Strauss-Kahn, är fransman, och att det är möjligt att hans anseende delvis kan ligga till grund för detta resultat.

(35)

• Avslutningsvis nämndes Förenta staterna (EU: 6 procent) av mycket få svarande. Det är bara i Portugal (13 procent), Tjeckien och Danmark (12 procent i båda länderna) och Slovenien (11 procent) som de svarande verkar ha förtroende för Förenta staterna (åtminstone en av tio personer). De svarande i Grekland (1 procent), på Cypern, i Nederländerna, i Bulgarien, i Estland och i Rumänien (3 procent i samtliga fem länder) verkar vara mest skeptiskt inställda till Förenta staterna.

(36)

En sociodemografisk analys lyfter fram några intressanta skillnader.

• Med undantag för att kvinnor verkar något mer benägna än män att lita på sin regering (26 procent respektive 24 procent) och att män något oftare än kvinnor väljer EU som svar (26 procent jämfört med 25 procent av kvinnorna), finns det få skillnader mellan könen.

• De svarandes ålder spelar däremot större roll: Ju äldre de svarande är, desto fler bland dem anser att den nationella regeringen är bäst lämpad att effektivt hantera krisen (28 procent av de svarande i åldern 55 år och uppåt jämfört med 22 procent av de svarande mellan 15 och 24 år). De yngsta svarande är å andra sidan mer benägna än de äldre att förlita sig på EU: 27 procent av de svarande mellan 15 och 24 år väljer EU (det vanligaste svaret i denna grupp) jämfört med 24 procent av de svarande i åldern 55 år och uppåt.

När det gäller de övriga aktörerna nämner ungdomar mellan 15 och 24 år oftare Förenta staterna (7 procent) och G20-länderna (15 procent), medan personer i åldern 40 till 54 år väljer Internationella valutafonden något oftare än det europeiska genomsnittet (14 procent respektive 13 procent).

• Ju tidigare de svarande avslutade sin utbildning, desto mer benägna var de att lita på att deras egen regering skulle kunna hantera krisen (31 procent av de personer som slutat skolan vid 15 års ålder eller tidigare jämfört med 21 procent av de personer som studerade fram till 20 års ålder eller längre). Omvänt anser de svarande med längst utbildning att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen (26 procent).

• De svarandes yrkesställning och huruvida de tillhör en mer utsatt undergrupp av befolkningen verkar också påverka svaren på denna fråga. Ju större ekonomiska svårigheter de svarande har, desto mer tenderar de att stödja åtgärder på nationell nivå. Följaktligen är det vanligare bland arbetslösa och arbetare (27 procent i båda fallen), som drabbats särskilt hårt av krisen, att välja den egna regeringen som svar. De svarande som har mest förtroende för EU är hemarbetande personer (29 procent) samt förvärvsarbetande och studerande (28 procent).

En liknande trend är att 33 procent av de personer som oftast har svårt att betala räkningarna väljer den egna regeringen, jämfört med bara 24 procent av de personer som nästan aldrig har sådana problem.

(37)

• Det är också värt att notera att svarande som står till höger på den politiska skalan lika ofta väljer EU som sin egen regering (25 procent för båda alternativen). Svarande som anser sig stå till vänster anser däremot att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen (27 procent jämfört med 23 procent för nationella regeringar). Svarande som befinner sig nära mitten av den politiska skalan är mer oeniga. De föredrar sitt lands regering framför EU med en enda procentenhet (26 procent jämfört med 25 procent för EU).

• Slutligen, och logiskt nog, ansåg 39 procent av de svarande som anser att de skulle vara bättre skyddade mot effekterna av krisen om deras land agerade för sig även att deras lands regering var bäst lämpad att hantera effekterna av krisen. Å andra sidan anser 35 procent av de svarande som är för ett agerande som samordnas med övriga EU-länder att EU är bäst lämpat att effektivt hantera återverkningarna av krisen.

(38)

2.2 Inom EU: Ska länderna agera var för sig eller samordnat?

2.1.1 Uppfattningar

- En relativ majoritet av EU-medborgarna anser att medlemsstaterna har agerat var för sig –

Hur uppfattar EU-medborgarna EU:s sätt att agera för att hantera den ihållande ekonomiska och finansiella krisen? Anser de att de olika medlemsstaterna har tenderat att agera var för sig, eller att de tvärtom har samordnat sitt agerande med övriga EU-länder? Detta är den fråga som ställdes till de svarande, för att uppnå en mer exakt förståelse av hur de uppfattar situationen¹¹.

• Resultaten visar att de svarande är ganska splittrade i denna fråga. 44 procent anser de att de olika medlemsstaterna har tenderat att agera var för sig. Detta resultat är exakt det samma som uppmättes när man ställde samma fråga till EU-medborgarna i januari–februari 2009. En något mindre andel av de svarande, 38 procent (-1 procentenhet) är av motsatt uppfattning, och anser att medlemsstaterna har samordnat sitt agerande med övriga EU-länder.

Den höga andelen ”Vet ej”-svar på denna fråga är också anmärkningsvärd:

18 procent (+1 procentenhet sedan januari–februari 2009).

• Det är också intressant att de svarande i länderna i euroområdet i högre grad anser att medlemsstaterna har samordnat sitt agerande (41 procent jämfört med 32 procent av de svarande i länder utanför euroområdet).

Omvänt anser färre av dessa svarande att medlemsstaterna har tenderat att agera var för sig (42 procent jämfört med 47 procent av de svarande i länder utanför euroområdet). Kanske är detta resultat ett tecken på hur de krishanteringsåtgärder som vidtagits inom euroområdet har påverkat den allmänna opinionen.

11 QC5 Skulle du säga att EU:s olika medlemsstater i sin hantering av krisen hittills har…? Tenderat att agera var för sig; Tenderat att samordna sitt agerande med de övriga EU-länderna.

(39)

• Drygt fyra av tio EU-medborgare har alltså intrycket att EU:s medlemsstater har tenderat att agera var för sig (EU 44 procent) i sin hantering av krisen. Denna uppfattning delas dessutom av fler än två av tre svarande i Danmark (66 procent) och av mer än 50 procent av de intervjuade i sex andra länder: Frankrike (58 procent), Storbritannien (56 procent), Nederländerna (55 procent), Lettland, Belgien och Slovakien (51 procent i samtliga tre fall).

Svarande på Malta (19 procent), i Finland (23 procent), i Bulgarien (33 procent) och i Italien (34 procent) är minst övertygade om detta.

• Finland är helt avgjort det land där de svarande är mest övertygade (68 procent) om att de olika medlemsstaterna har samordnat sitt agerande med övriga EU-länder. Det är också ett av de länder som har lägst andel

”Vet ej”-svar (9 procent).

Det är också värt att notera att andelen svarande som anser att medlemsstaterna har agerat var för sig har sjunkit i 16 länder, medan den har stigit i nio andra länder och är oförändrad i två länder.

(40)

I Lettland uppmättes den största ökningen (+35 procentenheter) – från att 16 procent av de svarande ansåg att medlemsstaterna hade agerat var för sig i januari–februari 2009 (EB71.1) till 51 procent i september 2010. Det har alltså skett en helomvändning i Lettland när det gäller majoritetens uppfattning, eftersom majoriteten av de svarande där nu anser att EU-länderna har agerat var för sig. Detta har också skett, om än inte lika dramatiskt, i Luxemburg (46 procent anser att medlemsstaterna har agerat var för sig, +3 procentenheter) och i Polen (42 procent, +5 procentenheter).

I två länder har det skett en svängning i motsatt riktning, dvs. en majoritet av de svarande anser nu att medlemsstaterna har samordnat sitt agerande med varandra. Dessa två länder är Tyskland (41 procent, +1 procentenhet) och Italien (45 procent, +5 procentenheter).

(41)

Visserligen tenderar de svarande att vara oeniga i denna fråga, men en majoritet anser dock att medlemsstaterna har varit benägna att agera var för sig i sin hantering av krisen. Det finns emellertid ett intressant undantag: En majoritet av de svarande som anser att euron har mildrat effekterna av krisen anser även att medlemsstaterna har tenderat att samordna sitt agerande (49 procent jämfört med 41 procent av de svarande som är av motsatt uppfattning).

En sociodemografisk analys av resultaten bekräftar denna iakttagelse, även om svaren i viss mån varierar i styrka.

• När vi ser närmare på det oftast givna svaret, nämligen att

”medlemsstaterna har agerat var för sig”, kan vi konstatera att fler män än kvinnor är av denna uppfattning (46 procent jämfört med 42 procent).

• Denna åsikt delas också av de mellersta åldersgrupperna (45 procent av de svarande i åldern 25 till 39 år och 46 procent i åldersgruppen 40 till 54 år). De yngsta och de äldsta är något mindre övertygade (41 procent av åldersgruppen 15–24 år och 42 procent av de svarande som är 55 år eller äldre).

• Svaren skiljer sig också åt beroende på de svarandes utbildningsnivå: 38 procent av de intervjudeltagare som slutade skolan före 16 års ålder anser att medlemsstaterna har agerat var för sig, jämfört med 45 procent av de personer som slutade skolan mellan 16 och 19 års ålder och hela 49 procent av de personer som studerade fram till 20 års ålder eller längre.

• De svarandes yrkesställning verkar också spela en betydande roll. I de socialt sett mest ”gynnade” grupperna anser fler att medlemsstaterna har agerat var för sig. 50 procent av cheferna är av denna åsikt, jämfört med 43 procent av de arbetslösa och 35 procent av de hemarbetande.

• Till sist kan vi konstatera att 50 procent av de svarande som anser att euron inte har mildrat de negativa effekterna av krisen även anser att länderna har agerat var för sig, jämfört med 41 procent av de svarande som anser att den gemensamma valutan har tenderat att dämpa effekterna av krisen.

(42)

2.2.2 Preferenser

- En majoritet av EU-medborgarna anser att de skulle vara bättre skyddade om deras land vidtog och genomförde åtgärder som

samordnades med övriga EU-länder -

Vi har nu granskat hur EU-medborgarna uppfattar medlemsstaternas sätt att agera (var för sig eller kollektivt). Vi ska fortsätta genom att undersöka vilket alternativ som de skulle föredra och har mest förtroende för. Skulle de känna sig bättre skyddade om deras land antog och genomförde åtgärder på egen hand, eller om det samordnade sina åtgärder med övriga EU-länder?¹²

38 procent av EU-medborgarna anser att EU:s medlemsstater verkligen har samordnat sitt agerande. Samtidigt anser en majoritet av de svarande (52 procent) att de skulle vara bättre skyddade som medborgare om deras land vidtog och genomförde samordnade åtgärder.

Även om detta alltså förblir majoritetens uppfattning, har stödet för åtgärder som samordnas med övriga medlemsstater sjunkit med nio procentenheter sedan januari–februari 2009 (EB71.1), samtidigt som stödet för enskilda åtgärder inom medlemsstaterna har ökat med sju procentenheter. Är detta ett tecken på att den samordnade metodens effektivitet betvivlas, eller tyder det på att en betydande minoritet av medborgarna inte tror att sådana samordnade åtgärder är möjliga? Det skulle kunna vara givande att ställa denna följdfråga i en framtida serie av undersökningen.

Slutligen har antalet ”Vet ej”-svar förblivit relativt högt sedan den senaste undersökningen om detta ämne i början av 2009 (15 procent, +2 procentenheter). Denna fråga förbryllar bevisligen ett inte obetydligt antal svarande.

12 QC6 Som medborgare, skulle du säga att du skulle vara bättre skyddad med tanke på den nuvarande krisen om...? (VÅRT LAND) vidtog och genomförde åtgärder på egen hand; (VÅRT LAND) samordnade vidtagandet och genomförandet av åtgärder med övriga EU-länder.

(43)

Det som främst bör uppmärksammas är att fler intervjudeltagare inom euroområdet än utanför euroområdet anser att de skulle vara bättre skyddade om deras land samordnade vidtagandet och genomförandet av åtgärder med övriga medlemsstater (58 procent respektive 43 procent).

Omvänt skulle svarande utanför euroområdet känna sig bättre skyddade om deras land vidtog och genomförde åtgärder på egen hand i högre grad än svarande som bor i euroområdet (39 procent och 29 procent).

Faktum kvarstår emellertid att båda grupperna skulle föredra att EU:s medlemsstater samordnade sina åtgärder.