• No results found

Barns fysiska aktiviteter i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Barns fysiska aktiviteter i förskolan"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Barns fysiska aktiviteter i förskolan

En studie om barns självvalda och vuxenledda rörelseaktiviteter

Children’s physical activity in preschool

A study on children's self-chosen and adult-led movements activities

Therese Larsson

Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet

Avancerad nivå/15 Hp Handledare: Marie Nordberg Examinator: Ann-britt Enochsson Datum: 24/6-2013

(2)

Abstract

The purpose of this essay is to examine the physical activities and the exercise of motoric abilities of preschool children. The purpose is further to examine whether these activities and motoric abilities are being affected in the presence, and under the guidance, of an adult. In order to obtain information regarding the experiences and perceptions of motion activities conducted by the children in preschool, I decided to combine observations with conversations and interviews with the children being observed. These methods were chosen since they were the ones best suited for my research. In my observation work I have focused on observing the indoor and outdoor activities chosen by the children themselves, the outdoor activities led by adults, and finally an outdoor activity being led by an adult but chosen by the children them- selves. A conclusion that can be made from my research is that the physical activities of chil- dren are based entirely on their own interests, and that they do the things they find fun and exciting. However, under the guidance of a teacher, children tend do to what the teacher does and wants them to do. Another conclusion is that the children find it easier to move around outdoors, and that dance and other physical activities are fun and exciting.

Keywords

Motoric abilities, children's physical activity, preschool, health

(3)

Sammanfattning

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och om de påverkas när en vuxen är med och leder aktiviteter med dem. För att jag skulle få information om barnens upplevelser och syn på motoriska aktiviteter de deltar i och utför under förskoledagen beslöt jag mig för att kombinera observationer med intervjuer och samtal med barnen om deras motoriska

aktiviteter som jag observerade. Dessa metoder passade bäst till min undersökning. Jag valde att observera barnens självvalda aktiviteter inomhus, utomhus, deras vuxenledda aktiviteter inomhus, samt en skogsaktivitet som både är vuxenledd men ändå självvald av barn.

Det har visat sig att barns fysiska aktiviteter utgår helt från deras intresse, det de tycker är roligt att göra, gör de också. Samt att när en pedagog är med och utför vuxenledda aktiviteter, kollar barnen mycket på pedagogen och utför det som de gör. Det som också kan ses genom intervjuerna är att barnen tycker det är lättast att röra sig utomhus och de tycker dans och andra rörelseaktiviteter är roliga.

Nyckelord

Motorisk utveckling, Barns fysiska aktiviteter, Förskolan, Hälsa

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 1

1.1 Syfte ... 2

1.2 Frågeställningar ... 2

2 Litteraturöversikt ... 3

2.1 Vad är motorik? ... 3

2.2 Forskning om motorik och rörelse ... 5

2.3 Barns rörelsebehov ... 5

2.4 Att förstå barns fysiska aktiviteter ... 6

2.5 Miljöns betydelse – rörelser i ute och innemiljö ... 7

2.6 Dans – en fysisk aktivitet ... 8

Sammanfattning ... 9

3. Metod ... 10

3.1 Metodval ... 10

3.2 Observationer ... 10

3.3 Intervjuer ... 11

3.4 Urval ... 12

3.5 Genomförandet av studien ... 13

3.6 Analys och bearbetning ... 14

3.7 Etiska ställningstaganden ... 14

3.8. Reliabilitet och Validitet ... 15

4. Resultat ... 17

4.1 Barnens självvalda aktiviteter inomhus ... 17

4.2 Barnens självvalda uteaktiviteter ... 18

4.3 Vuxenledd aktivitet inomhus ... 19

Det förekom en vuxenledd aktivitet inomhus som jag undersökte och kollade på. Detta exempel beskriver en vuxenledd aktivitet som jag observerade inomhus i lekhallen, där två pedagoger hade några barn och skulle göra en rörelseaktivitet. ... 19

4.4 Uteaktivitet i skogen ... 20

4.5 Intervjuer och samtal med barn ... 20

5 Diskussion ... 23

5.1 Metoddiskussion ... 23

5.2 Resultatdiskussion ... 24

5.2.1 Barns självvalda aktiviteter inomhus ... 24

(5)

5.2.2 Barns självvalda uteaktiviteter ... 24

5.2.3 Vuxenledd aktivitet inomhus ... 25

5.2.4 Skogsaktivitet ... 26

5.2.5 Intervjuer med barn ... 26

6 Avslutande diskussion ... 28

7 Förslag till vidare forskning ... 29

Referenser ... 30

Bilagor ... 32

Bilaga 1 ... 32

Bilaga 2 ... 34

Bilaga 3 ... 36

(6)

1

1 Inledning

Det ämne jag valt att studera i mitt examensarbete är barns fysiska aktiviteter, mer specifikt är jag intresserad av hur barn använder kroppen såväl i självvalda som i vuxenledda aktiviteter under förskoledagen. Och hur barnens kroppsrörelser och barns träning av kroppens

rörelseförmåga påverkas om en pedagog är med och leder aktiviteterna med barnen jämfört när de rör sig själva. Barns fysiska aktivitet och träning och den träning av kroppens

rörelseförmåga som sker på förskolan är viktigt att ta upp eftersom det handlar om barns hälsa. Anledningen till att jag har fastnat för detta ämne är att jag under cirka sexton år har ägnat mig åt att träna gymnastik. Jag hjulade och stod på händerna på fritids och gjorde gympa så fort jag fick chansen, så fritidspedagogen som arbetade där skrev ett brev till min mamma och pappa och tyckte jag skulle börja i gymnastik, för hon trodde att jag hade talang för det. Jag var då sju år gammal. Jag började med gymnastiken och tyckte det var jätteroligt och har lärt mig mycket av det under åren. Jag slutade för några år sedan, men är fortfarande kvar som ledare. Det är väldigt roligt att få träffa barn i olika åldrar. Just nu tränar jag barn i tonåren. Det har varit viktigt för mig att få röra på mig och träna kroppens fysiska förmåga och är det fortfarande. Att röra på sig är någonting som alla människor gör, en del rör sig mer och en del rör sig mindre.

I den reviderade läroplanen Lpfö 98 (Skolverket, 2010), lyfts det fram att barnen i förskolan skall utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande. Samt att barnen ska utveckla sin

skapandeförmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama.

Läroplanen för förskolan beskriver vad vi ska arbeta med för att barnen i förskolan ska

utveckla och kunna klara av de grundläggande motoriska rörelserna. Det som står i läroplanen är viktigt eftersom det är den vi ska använda i vårt arbete som förskolelärare.

I artikeln ”Många saknar kroppens ABC” av Maria Nöjd (2011), menar Anna Tidén, doktorand vid GIH (gymnastik och idrottshögskolan) som har arbetat med ett

forskningsprojekt om barn och ungdomars allsidiga rörelseförmåga. Det är en del av en större studie om skola, idrott, och hälsa. Anna Tidén menar i artikeln att de fick höra allt oftare att

(7)

2

barn inte klarar av de grundläggande motoriska rörelserna och att de saknar det de kallar för

”det kroppsliga ABC:et”. Till den grundläggande motoriken hör sådant som att åla, krypa, balanserar och rulla. Dels har rörliga aktiviteter fått stor konkurrens av nya leksaker, som datorer och tv-spel. I samma artikel av Nöjd (2011) menar Lars-Magnus Engström, professor emeritus vid GIH, att vi vet att vi rör på oss mindre idag. Engström menar också att om barnen behärskar den grundläggande motoriken så är det en kapitalvara som de har med sig resten av livet men som kan vara svår att ta igen om man väntar för länge. Förskolan och skolan har en viktig roll att ge barnen tillgång till motorisk träning, men det behöver inte vara några märkvärdigheter menar han. Engström menar också att små barn har ett inre driv och lär sig det mesta på egen hand, om de ges möjlighet till en någorlunda stimulerande miljö, som tillgång till exempel klätterställningar.

I denna artikel lyfts det fram att det är viktigt att barnen behärskar den grundläggande

motoriken, som innebär rulla, krypa, springa, hoppa som är några exempel på detta. Sedan att det är viktigt att barnen behärskar den så tidigt som möjligt, för det blir svårare att ta igen om de väntar för länge. Förskolan är en viktig plats att få utföra sina motoriska rörelser på, eftersom barn ofta springer, hoppar, klättrar, så tror jag att barn utvecklar detta ständigt.

1.1 Syfte

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktiviteter med dem.

1.2 Frågeställningar

För att undersöka detta har jag formulerat följande frågor.

 Vilka fysiska aktiviteter och kroppsrörelser tränar och använder sig barn av under de delar av dagen när de får möjlighet att bestämma själva?

 På vilka sätt skiljer sig barns kroppsrörelser i de fysiska aktiviteterna som de utför un- der vuxenledda aktiviteter?

(8)

3

2 Litteraturöversikt

För att få kunskap om detta område, behövde jag hitta litteratur och artiklar. Jag sökte på or- den ”barn och rörelse”, och ”motorisk utveckling” på Libris, och artikelsök. Utifrån mina sökningar valde jag sedan ut olika artiklar och böcker som jag tyckte var relevanta för detta ämne. De böcker jag sedan valde ut var inriktade på motorisk utveckling samt kropp, rörelse och hälsa i förskolan, samt barn i rörelse, sedan även rörelseglada barn med mera. Dessa böcker beskriver hur barns motoriska utveckling ser ut, samt att barn tycker det är roligt att röra på sig. De tar även upp att barn behöver fysisk aktivitet och att det är viktigt med utevis- telse för barnen, så de kan må bättre både fysiskt och psykiskt.

2.1 Vad är motorik?

Barns värld är präglad av fysisk aktivitet där de går sällan, utan springer och hoppar menar Tora Grindberg och Greta Lanzlo Jagtoien (2000). Heid Osnes, Hilde Nancy Skaug och Karen Marie Eid Kaarby (2012) menar att i de sammanhang där rörelse är en central del, lär sig barn genom sin kropp. Genom rörelse, påpekar de, lär sig barn mer om sig själva och sin omgiv- ning. Motorik är allt som har med rörelse att göra. Den enklaste definitionen är rörelse eller samspel mellan nerv och muskel. För att en rörelse ska äga rum måste det ske ett samspel mellan många av kroppens olika delar, bland annat hjärnan, nervsystemet och musklerna.

(Osnes m.fl. 2012).

Hermundur Sigmundsson och Arve Vorland Pedersen (2004) menar att motorik omfattar allt som har med rörelser att göra, därför är det svårt att definiera precis vad det betyder. Det har kommit nya begrepp som ska försöka beskriva begreppet motorik som från början kallades rörelser och inte motorik. När barn är i rörelse sätts många processer igång i kroppen. Bland annat påverkas barnets fysiska egenskaper, som styrka, uthållighet och rörlighet menar Osnes m.fl. (2012). Motorik handlar om, menar de, både fysiologiska och anatomiska förhållanden, om barnets motivation, om den fysiska miljöns utformning och sist men inte minst om hur den sociala och psykiska miljön ser ut. Man måste alltså sätta ihop många olika begrepp för att en riktig definition av motorik ska bli rätt, och då hämtade från biologi, sociologi, anatomi

(9)

4

etcetera. De menar också att för att en rörelse ska skapas krävs det ett fantastiskt samspel mel- lan bland annat hjärnan, nervsystemet och musklerna. Osnes m.fl. (2012) menar att motoriskt beteende är detsamma som rörelse. Man kan betrakta motorik, eller utförandet av rörelser, i anslutning till motivation, kroppsproportioner, längd och vikt, den sociala situationen med mera.

De menar också att motoriska aktiviteter i förskolan ofta knyts till utevistelse och vissa rum, (Osnes m.fl.) De skriver:

När motorisk utveckling nämns i förskolans årsplan är det ofta uteleken som förskoleläraren har haft i tankarna. Om förskolan ska bidra till att alla barn får goda upplevelser av varierande och allsidiga rörelser, lära sig att behärska sin kropp och utveckla sin grov- och finmotorik och rytm, måste förskolan även ha ett medvetet förhållande till kroppslig lek inomhus och anpassa lokaler- na för detta. Aktiviteter som att krypa, springa, hoppa och klättra och dansa kräver plats och åstadkommer oväsen. Därför är det viktigt att skapa ramar kring sådana förutsättningar. Att skapa en miljö för kroppslig lek som omfattar alla barnen och inte bara i kuddrum och” tränings- lokaler” (Osnes m.fl. 2012, s. 154).

Osnes m.fl. menar alltså att kroppslig lek och fysiska aktiviteter sällan planeras och görs även till en given del i pedagogiska verksamheten som erbjuds barn inne på förskolan. Som fram- går i citatet anser de att förskolan måste ha ett medvetet tänkande på att inomhusmiljön är lika viktig.

Att dela in motoriska färdigheter kan vara genom att gruppera olika typer av motoriska fär- digheter som antingen grovmotoriska eller finmotoriska. Det finns ingen tydlig skillnad mel- lan vad som är grovmotorik och vad som är finmotorik menar Magill i Sigmundsson och Vor- land Pedersen (2004) bok Motorisk utveckling- nyare perspektiv på barns motorik. Magill menar också att de vanliga grovmotoriska färdigheterna är de färdigheter som involverar stora muskler, eller muskelgrupper som inte kräver stor precision, medan finmotoriska färdigheter involverar små muskler eller muskelgrupper och kräver hög grad av precision. De menar också att det har varit vanligast att betrakta färdigheter som utförs med händerna som finmo- toriska. (Sigmundsson & Vorland Pedersen 2004).

(10)

5

2.2 Forskning om motorik och rörelse

Forskning om motorik började på allvar vid 1900-talets början. Det finns flera teorier om mo- torisk utveckling, men det har inte existerat några bra förklaringsmetoder beträffande orsaker till nya motoriska färdigheter som uppstår (Osnes m.fl, 2012). Forskningen om motorik har länge delvis innehållit onaturliga skillnader mellan de olika begreppen, Medan man i det dag- liga talet inte finner några sådana skillnader, om till exempel en sjuksköterska talar med en grupp föräldrar om barns motorik är det nog naturligt för både sjuksköterskan och föräldrarna att tolka begreppet motorik vidare än vad som är fallet i en del facklitteratur. Många forskare undviker också begrepp som motorik eftersom begreppen traditionellt har varit inskränkande på så sätt att motorik ansetts som något som är isolerat från faktorer som intentioner, motivat- ion och kontext (Sigmundsson & Vorland Pedersen (2004). När man talar om motorisk ut- veckling beskriver man hur barnet lär sig att lyfta huvudet, sitta, krypa och gå menar Grind- berg och Langlo Jagtoien (2000).

2.3 Barns rörelsebehov

Ingegerd Ericsson (2005) skriver i sin bok Rör dig- lär dig att självkänsla utvecklas i ett sam- spel med omgivningen. Där rörelseerfarenheterna till en början utgör en väsentlig del. Barn som inte ges möjlighet till att utforska sin omgivning som sina rörelsemöjligheter kan få mindre tilltro till sin rörelseförmåga. Det finns möjligheter i förskolan att barn ska utveckla sina grovmotoriska rörelsemönster. Barnen bör, enligt Ericsson ges tillfällen till rörelseerfa- renheter som involverar stora kroppsrörelser som till exempel rulla, hoppa, springa och krypa.

Detta kan ske genom att förskolepersonalen planerar och organiserar motoriska aktiviteter för att barn ska få prova eller lära sig det som en färdighet, till exempel att klättra i träd eller gå på ojämna platser på gården. Barn som inte tar eget initiativ behöver få hjälp att utforska och prova sina motoriska färdigheter av förskolepersonalen framhåller Ericsson. Enligt Gunilla Dessen (1990) har kroppsrörelser också lyfts fram som en viktig del i deras samvaro med andra barn.

(11)

6

2.4 Att förstå barns fysiska aktiviteter

Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar att barnen befinner sig i ständig utveckling. De behöver mycket tid till fysisk aktivitet eftersom de grundläggande rörelserna skall automatise- ras. Agneta Danielsson, Kerstin Auoja, Margareta Sandberg och Boel Jansson (2000) skriver i sin bok Rörelseglada barn att det är viktigt att förskolelärare har en helhetsyn på barns ut- veckling. Barn utvecklas fysiskt genom motoriska aktiviteter. Samtidigt som de genom dessa aktiviteter utvecklar sensomotoriken, och har betydelse för den emotionella, sociala och den kognitiva utvecklingen. Det synsätt som dominerat de senaste decennierna är, enligt Daniels- son m.fl., Britta Holles teorier. Holle utgår i dessa teorier i Danielsson m.fl. (2000), ifrån att den motoriska utvecklingen följer olika utvecklingsfaser. Dessa faser knyter Holle till ålder och menar att barnen tränar en utvecklingsfas först och sedan går vidare till nästa. Ett centralt antagande i denna teoribildning är att barns hjärnor utvecklas och påverkas av grovmotoriska rörelser. Den bästa miljön för barn, menar Danielsson m.fl. är den miljö barnen befinner sig i, både inne och ute, det är där de få en helhetsutveckling som innehåller både fysiska och psy- kiska utmaningar. Barn som får sitt rörelsebehov tillfredsställt och får leka blir, menar Dani- elsson m.fl. mer koncentrerade och sedan, efter mer motoriska aktiviteter, även motiverade till inlärning. Det framhålls också av Danielsson med flera att barn via sin tankeverksamhet be- härskar sina motoriska kunskaper. Dessen (1990) menar att de barn som får till en bra rörelse- utveckling får en bättre fysik, och knyter det till att alla vävnader i kroppen behöver aktivite- ter. När barn leker har det oftast enligt henne med rörelse att göra. Motoriska aktiviteter knyts i Dessen (1990), forskning och argumentering samman med psykiska välmående och barns självkänsla, och det antas att barn som får uppleva att de lyckas med sin rörelse får en inre säkerhet och en möjlighet att få en fin jag-känsla, en upplevelse av att de kan utföra och klara av saker. Förmågan till rörelser knyts i Dessen(1990), till att barn genom att röra på sig vidgar sin omgivning och skaffar sig nya erfarenheter. Britta- Marie Mellberg (1993) menar att i en rörelselek utvecklas medvetandet om den egna kroppen, en god rumsuppfattning, rörelse- säkerhet, god fysik med mera. I en rörelse får, menar Mellberg barnet erfarenheter av sina kroppsdelar, möjlighet till rörelse och deras samspel med andra. I rörelsestunden kan försko- lepersonalen leda barnen på nya upptäckter påpekar Mellberg. Ingegerd Ericsson doktor i pe- dagogik och lektor i idrottsvetenskap vid Malmö förskola säger i Nöjd (2011) , som har fors- kat om motorikens betydelse för koncentrationsförmågan och inlärningen. Hon menar att

(12)

7

bättre grovmotorik ger bättre detaljminne och finmotorik och att det finns ett signifikant sam- band mellan rörelse och inlärning av matematik och språk, säger Ingegerd Ericsson. Ericsson framhåller att det är viktigt att barn i förskolan får mer grovmotorisk träning, helst bör moto- riska aktiviteter som bygger på barnens rörelsemönster och rörelseglädje förekomma en stund varje dag. Barn behöver, påpekar Ericsson att barn ges möjlighet till stora ytor i förskolan för att de ska kunna röra på sig. Hon menar också att det finns en bra kursplan för motorik, som man kan hitta på Skolverkets hemsida, men som är tänkt till träningsskolor och grundsärsko- lor berättar hon och menar att dessa kursplaner skulle kunna gälla för förskolor och skolor (Maria Nöjd, 2011)

2.5 Miljöns betydelse – rörelser i ute och innemiljö

Osnes, Skaug och Eid Kaarby (2012) skriver att den fysiska miljön har stor betydelse för barns rörelse och aktivitetsmöjligheter. Utelekplatsen ska täcka många behov, inom temaom- rådet kropp, rörelse och hälsa är kanske utelekplatsen den viktigaste arenan där barnen får varierande och allsidiga rörelser och erfarenheter. Ericsson (2005) menar i sin bok Rör dig- lär dig att det är för mycket stillasittande och dess konsekvenser med övervikt och ohälsa duggar tätt. Samma motiv lyfts fram av Nöjd (2011) som skriver där att forskning som gjorts för sådant som inlärning, självförtroende och självbild. Men att det från många håll hörts oro- ade röster om att rörelse hamnat i skuggan av stillasittande aktiviteter. Ericsson (2005) menar också i sin bok Rör dig- lär dig att en intressant aspekt i det här sammanhanget är hur fysiska aktiviteter även kan påverka barns förmåga att lära nytt och att koncentrera sig. Att man rör på sig har en grundläggande betydelse för hur vi utvecklas som människa och för hur vi uppfattar oss själva. Genom rörelsen stärker vi också vår benstomme och utvecklar vår muskelkraft och uthållighet samt förbättrar vår balans och koordinationsförmåga. Man får också mer ökade kunskaper om världen runt oss genom rörelsen. Våra barns rörelseutveckling påverkas under vilka levnadsvillkor och vilken ute- och innemiljö barnen växer upp i. Det är en del av pro- blemområden som har uppdateras de senare decennierna. Under senare delen av 1900-talet ökade intresset för rörelse som ett viktigt pedagogiskt hjälpmedel. Gunvor Lökken, Synnöve Haugen och Monika Röthle (2006) menar att stora ytor har en speciell inverkan på små barn, ända från när de börjar lära sig att gå så väcker en stor yta ett väldigt rörelsebehov. De upple- ver ett inre behov att röra på sig så ”mycket” de kan. Mycket allsidig rörelse är viktigt för

(13)

8

barnens motoriska utveckling, och detta uppnås lätt genom uteleken. Danielsson m.fl. (2001) menar att om man vistas ute med barnen måste det vara i både planerad miljö och naturmiljö.

De måste få utmaningar för att de ska använda sig av kroppen och alla sinnen. Utomhus finns inga regler för hur rörelsen ska se ut, utan varje barn ska få möjlighet att utvecklas och lyckas med utförandet av rörelser. I Nöjd (2011) påpekar även Peter Schantz, docent vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), att den yttre miljön har stor betydelse för barnen. Barn behöver röra på sig mycket för då mår de bättre både fysiskt och psykiskt om det finns stora ytor ut- omhus, träd och höjdskillnader, säger Peter Schantz. Han menar också att det finns en solid forskning som visar att utemiljön har betydelse för barnens sätt att leka och för deras hälsa.

Nöjd (2011).

Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar i sin bok Barn i rörelse att det är förskolan och skolan som har ansvar för barnen under den bästa tiden på dagen. Dagsljus är en viktig förut- sättning för uteaktiviteter som ger goda möjligheter till fysisk upplevelse. Barnen är utvilade och beredda på nya utmaningar då. Det måste finnas utrymme för fysisk aktiv lek i förskola och skola. Osnes m.fl (2012) menar att förskolans utemiljö har många andra kvaliteteter än, inomhusmiljön, och möjligheterna är därför annorlunda där. Utemiljön har vissa fördelar, dels för att det är en större yta där som möjliggör en mer varierad och allsidig kroppslig lek. Det finns även möjligheter till att cykla och även för bollspel. I förskolan finns möjligheter till fysisk aktivitet både inne och ute. Det är i synnerhet lämpat för att tillåta fysisk aktivitet att komma till uttryck utomhus. Utomhus finns det möjligheter att cykla, springa, hänga, klättra med mera. Inomhus är det naturligt att hålla på med aktiviteter som kräver mindre utrymme som dansa, leka sånglekar, göra balansövningar i liggande sittande och stående ställning me- nar Grindberg och Langlo Jagtoien (2000).

2.6 Dans – en fysisk aktivitet

Elisabet Sjöstedt Edelholm och Anne Wigert (2005) menar att vid danstunder med de minsta barnen räcker det oftast med en tamburin om den har både bleck och skinn. De menar även att barn dansar och kan se dans ända från spädbarnsåldern, men vi vuxna ser inte dansen i

barnens rörelser. De vuxna har satt upp stränga regler för vad som får kallas dans att vi har

(14)

9

svårt att se och uppfatta när barnen dansar. Barnen dansar spontant precis som när de målar, ritar och springer. I boken Barn och dans menar Anne Wigert (1993) att dans är viktigt därför att dans försiggår i ett socialt sammanhang. Att ta varandras händer och dansa tillsammans, att hitta en gemensam rytm och uppleva glädje. Dans påverkar på ett positivt sätt den motoriska, kognitiva och den känslomässiga och den sociala utvecklingen. I dansen inspireras barnen av sin inbillningskraft till gränsöverskridanden. Verkligheten blir fantasi och fantasi blir

verklighet. Man måste inse att det är viktigt för barnen att formulera sig i gester och rörelserytmer.

Sammanfattning

Mycket av det som framkommit i min litteraturöversikt har betydelse för mina frågeställning- ar. Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar att utomhus finns det möjligheter att cykla, springa och att hänga och klättra. De menar också att inomhus är det naturligt att hålla på med aktiviteter som kräver mindre utrymme som då kan innehålla dans, sånglekar och balans- övningar i liggande och stående ställning. Danielsson m.fl. menar att det är bra att vistas i både planerad och i naturmiljö för barnen. Ericsson (2005) menade i sin bok att det är för mycket stillasittande och dess konsekvenser med övervikt och ohälsa duggar tätt. Maria Nöjd (2011) menar också att det hörts från många håll att rörelsen hamnat i skuggan av stillasit- tande aktiviteter. Mellberg (1993) menar att i en rörelsestund kan förskolepersonalen vara med och leda barnen på nya upptäcker. I en rörelse får barn också erfarenhet av sina kropps- delar och möjlighet till samspel med andra. Ericsson (2005) menar också att det är viktigt att barnen ges tillfällen till rörelseerfarenheter som involverar stora kroppsrörelser som till krypa, hoppa och springa. Det kan ske genom att förskolepersonalen planerar och organiserar moto- riska aktiviteter för att barnen skall få prova eller lära sig det som en färdighet, till exempel att klättra i träd, eller gå på ojämna platser på gården. Osnes m.fl. (2011) menar också att den fysiska miljön har stor betydelse för barns rörelse och aktivitetsmöjligheter. Utelekplatsen ska täcka många behov, inom temaområdet kropp, hälsa och rörelse är kanske utelekplatsen den viktigaste arenan där barnen får varierande och allsidiga rörelser och erfarenheter.

(15)

10

3. Metod

I detta kapitel som handlar om metod kommer jag att ta upp mitt val av metod, intervju och observation som metod, samt urval och hur jag genomförde studien och etiska ställningsta- ganden.

3.1 Metodval

Mitt intresse i denna studie var att undersöka barns fysiska aktiviteter och då framstod obser- vationer av barns rörelse och deras upplevelse av motoriska aktiviteter som en möjlig metod för att besvara mina forskningsfrågor. Då jag inte såg det möjligt att på den tid jag avsatt data- insamling att både intervjua pedagoger och att utföra observationer av barns fysiska aktivitet på förskolan, beslöt jag mig efter en stunds tänkande att fokusera på barnen. För att få inform- ation om barnens upplevelser och syn på de motoriska aktiviteter som de erbjuds och själva tar initiativ till och deltar i under förskoldagen, beslöt jag mig också kombinera observation- erna av barnens rörelseaktiviteter med intervjuer och samtal med barnen om de motoriska aktiviteter som jag observerade. Observationerna kommer därmed att kombineras med ett antal intervjuer och samtal med barnen på den förskolan där observationerna utfördes.

3.2 Observationer

Lars Kaijser och Magnus Öhlander (2011) menar i boken Etnologiskt fältarbete menar de att observationsmetoden ger beskrivningar av människors praktik och gestaltningar, det vill säga vad de gör och hur de uttrycker sig med hjälp av sina kroppar, användningen av kroppen.

Med hjälp av observation är det möjligt att beskriva gestaltningar och annan praktik som inte tar vägen via intellektet och orden. I min studie kollade jag på vad barnen gör för fysiska akti- viteter när de själva får välja under dagen. Gunvor Lökken och Frode Söbstad (2000) menar att en löpande protokoll observation är den vanligaste i förskole sammanhang. Observatören är här en åskådare med penna och papper som i stort sett kontinuerligt noterar vad som hän- der. Det handlar om korta observationsperioder. Det finns olika sätt att dokumentera en obser- vation, man kan använda sig av tidsstudier som är en observationsmetod som innebär att man

(16)

11

beskriver beteendet vid olika tidspunkter. Jag använde mig av anteckningar för att genomföra mina observationer och utförde de vid olika tillfällen. Lökken och Söbstad (2000) menar också att observationer kräver tid och utrymme för att man ska kunna bearbeta alla anteck- ningar så snart som möjligt efter att observationen är klar. Detta förutsätter en god planering.

Man måste ha ett lagom stort block och pennor. Man ska för övrigt också vara medveten om att observation är en process som kräver energi, man behöver träna sig både mentalt och fy- siskt. Jag gjorde en del observationer i utemiljön samt några i innemiljön. Det tar lite tid också att genomföra observationer och jag hade block och penna för att genomföra det. Syftet med en observation avgör i situationen fokus ska ligga, när det gäller en observation av ett barn eller av vissa aspekter av barns beteende är det viktigt att man koncentrerar sig på vad som händer runt just detta barn. Jag observerade vad barn gjorde för fysiska aktiviteter. Lökken och Söbstad (2000) menar också att när man ska göra en observation bör man välja en plats där det är möjligt att stå eller sitta ostörd och skriva samtidigt som hon/han kan se vad som händer. Det är ett krav som inte alltid är lätt att uppfylla. De menar också att det är av stor vikt att man direkt efter det att en observation är avslutad söker sig till en ostörd plats där man kan renskriva sina anteckningar. Jag gick runt på gården utomhus eller satte mig på en bänk, in- omhus gick jag eller satt på en stol, eller på golvet när jag skulle kolla en liten stund.

3.3 Intervjuer

I intervjuer kan den upplevda verkligheten beskrivas och gestaltas genom att människor berät- tar om sina liv och erfarenheter, sina tankar och upplevelser, genom att de delger sina version- er och tolkningar av skeenden (Kaijser & Öhlander, 2011). De menar också att intervjuer er- bjuder möjligheter att gå på djupet, inte bara tematiskt, utan även genom att själva formen tillåter och, inbjuder till det. Intervjuer, menar de, erbjuder inte endast ett tillfälle ställa frågor, utan de utgör också ett tillfälle då man alltid kan borra djupare genom följdfrågor, genom att uppmuntra till att berätta mer eller förklara tydligare. Det finns olika sätt att genomföra inter- vjuer på, det kan till exempel handla om gruppintervjuer där flera personer deltar, en del känns det tryggt för att vara tillsammans med andra i en grupp. Elisabet Doverborg & Ingrid Pramling Samuelsson (2000) skriver i sin bok Att förstå barns tankar – metodik för barninter- vjuer, att en intervju med barn är ett naturligt och enkelt hjälpmedel eftersom det kan göras i barns naturliga miljö i förskolan eller i skolan. Jag genomförde tre intervjuer utomhus och

(17)

12

resterande inomhus. De menar också att om en intervju skall ske i grupp eller enskilt måste avgöras utifrån vad vi vill få ut av intervjun. Är det hur det enskilda barnet tänker kring eller har uppfattat ett visst fenomen, blir en enskild intervju att föredra. De menar även när man ska intervjua barn är tidpunkten viktig då det finns tillfällen under dagen som det lämpar sig bättre eller sämre. Ett barn som är uttröttat, väntar på mat, blir avbruten i sin lek är inte lika lätt att motivera och intressera för intervjun som ett barn som inte känner sig trött, avbrutet och så vidare. Hur länge intervjun ska hålla på är viktigt också, det beror på dels barnens ålder, dels på hur intresset är och så vidare, en del barn tröttnar, speciellt när de är yngre. Det kan finnas barn i intervjusammanhang som man möter ibland som inte vill svara på endaste fråga, vilket man får acceptera. Jag utförde intervjuerna när de hade utevistelse, så utomhus, de andra in- omhus innan utevistelse. Intervjuerna tog inte så lång tid, så barnen orkade, utom ett som av- bröt och inte ville svara.

3.4 Urval

Jag valde att utföra undersökningen på en förskola jag redan kände till. Jag valde två äldre- barnsavdelningar där åldern på barnen är mellan 3 och 6 år, för att jag ville se en bredd i min datainsamling för vad barn använder sig av för fysiska aktiviteter. Förskolan ligger nära ett skogsområde, så det är inte långt ifall de skulle vilja gå till skogen. På denna förskola har de också en lekhall inomhus där barnen kan vara ibland, men det är inte så ofta, eftersom det finns ett rum de brukar kalla för dans rum på de olika avdelningarna, så är de oftast där. De har en ganska lång och bra gård som man kan springa och cykla på också.

Jag besökte förskolan och frågade de fall jag fick göra min undersökning där och beskrev vad jag skulle göra och sedan att jag skulle komma och lämna informationsbrev till både personal och föräldrar, de breven liknade varandra ganska mycket, även fast de riktade sig till olika.

Jag hade lämnat till föräldrar och personal på förskolan. En del föräldrar svarade inte och en del lämnade in svarstalongen försent. Två barn från ena avdelningen fick inte delta i min undersökning. Av de sex barn från ena avdelningen och tio från den andra avdelningen som fick tillstånd av föräldrarna att delta i undersökningen deltog alla inte ändå i min undersök- ning. Av de barn som observerades i min undersökning var det 13 barn tillsammans som del- tog.

(18)

13 3.5 Genomförandet av studien

Jag besökte förskolan som jag hade valt ut och berättade om min undersökning efter att per- sonalen gett mig ett muntligt svar och tillstånd och därefter informerats och skrivit under sin och förskolans medverkan (bilaga 1), delade jag sedan ut informationsbrev till vårdnadsha- vare för att jag skulle får deras tillstånd till att observera, intervjua och filma deras barn (bi- laga 2). Jag hade tänkt filma en del av mina observationer, men eftersom en del barns föräld- rar inte skrivit på, gick det inte att genomföra. Jag har istället dokumenterat observationerna med anteckningar på papper. Jag var på förskolan två dagar i rad. Den första dagen kom jag vid halv tio på morgonen och stannade ungefär en och en halv timme. Andra dagen kom jag efter frukost och stannade en timme ungefär.

Jag observerade en rörelseaktivitet i lekhallen som två pedagoger höll i tillsammans med sju barn från den ena avdelningen. Efter det observerade jag uterörelsen och vad de gjorde för något utomhus. Och intervjuade fyra barn individuellt, två var flickor och två var pojkar, men den ena pojken avbröt sin efter halva för han ville inte svara. Dagen efter kom jag dit på mor- gonen efter frukost innan det var dags för utevistelse och observerade då deras fysiska aktivi- teter inomhus, det blev då två rörelseaktiviteter till musik, en observation när de lekte med en bänk i hallen. Jag intervjuade även två pojkar i dansrummet, och sedan en flicka i målarrum- met när hon byggde med lego. En tredje observation blev uterörelse också. De barn som in- tervjuades var två fyraåriga pojkar, en fyraårig flicka, en femårig pojke, en femårig flicka, en sexårig flicka, samt två treåriga pojkar. Intervjuerna blev inte så långa, ungefär mellan fem till sju minuter. Jag hade bestämt vilka frågor jag ville ställa innan. De handlade om hur det känns i barnens kropp när de rört på sig, de handlar också om vart det är lättast på förskolan att röra sig, samt vad de gör när de rör på sig och i vilket rum de brukar vara. Frågorna handlar också om när pedagogerna brukar vara med och röra på sig och vad de brukar göra då, samt vilka barn på förskolan som rör sig mest eller minst.

(19)

14 3.6 Analys och bearbetning

Jag läste igenom mina observationer och intervjuer när jag hade kommit hem. Jag började med att skriva rent dem för att jag skulle kunna se vad som stod på pappret. Eftersom jag inte filmade eller spelade in så blev allt det på papper. Kaijser och Öhlander (2011) menar att ana- lysen innebär att man klarlägger och sorterar upp allt som ett material berättar om en viss fö- reteelse medan man i syntesen för samman det som sägs till nya helheter. De menar också att kvalitativt material som är format av fältarbetet beskriver idealt detaljerat i människors tän- kande och görande, dagliga liv, och erfarenheter inom ramen för specifika kontext. (Kaijser &

Öhlander (2011). De som jag intervjuade beskrev vad de tyckte och kände om frågorna, och jag läste intervjuerna och skulle ta ut det viktigaste. Jag tog första frågan sen sammanfattade jag svaren på den frågan och sen på den andra och så vidare, för det blev lättare för mig att se vad de hade sagt och kunna jämföra svaren sedan. Observationerna skrev jag rent när jag kom hem, eftersom jag hade skrivit så fort, och försökte då se vad jag hade observerat. Men om jag hade filmat hade det varit lättare att se mer av barns fysiska aktiviteter, men eftersom alla inte fick vara med var det svårt att genomföra det. Och då fick jag använda mig av anteckningar.

Jag valde ut det som var relevant i mina observationer, det som handlade om det ämnet och det som jag studerade, de fysiska aktiviteter barn utförde vid olika tillfällen, och de ämnena jag valde ut att studera.

3.7 Etiska ställningstaganden

När det gäller det etiska ställningstagandet har jag utgått från Vetenskapsrådets (2002) fyra grundprinciper. Informationskravet som handlar om att man som forskare ska informera upp- giftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. Informationen skall omfatta alla de inslag i den aktuella under- sökningen som rimligen kan tänkas påverka deras villighet att delta. De ska även upplysas om att det är frivilligt att delta, och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Jag skrev ett inform- ationsbrev till både föräldrar och personal, där jag förklarade vad jag skulle göra för typ av undersökning, och att de hade rätt att inte vara med och även avbryta sin medverkan. Det andra kravet heter samtyckeskravet som innehåller att man som forskare skall inhämta upp-

(20)

15

giftslämnares samtycke. De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om hur länge de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem. I sitt beslut att delta eller avbryta sin medverkan får inte undersökningsdeltagarna utsättas för otillbörlig påtryckning eller påverkan. Jag hade skrivit i brevet att om man inte vill delta ska man kryssa i det på pappret. Jag behövde föräldrarnas samtycke genom min blankett till dem, för att jag skulle kunna genomföra min undersökning.

Konfidentialitetskravet handlar om att uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Att personal i forskningsprojekt som omfattas användas av etiska känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbin- delse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter. Jag använde mig av fiktiva namn i mitt resultat, för att inte identiteterna på barnen skulle kännas igen. Jag hade skrivit i min lapp att jag skulle filma mina observationer och de skulle bli inlagda på ett USB-minne och bara an- vändas i mitt arbete och sedan när det är godkänt kommer materialet att förstöras. Intervjuer- na skulle även de spelas in, och att jag bara skulle lyssna på dem. Nyttjandekravet avser upp- gifter insamlade om enskilda får endast användas i forskningsändamål och får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra ickevetenskapliga syften. Här kan det bli be- svärligt om lärare forskar i sin verksamhet och i fortsättningen ska arbeta med dessa elever och personal (Vetenskapsrådets grundprinciper, 2002).

3.8. Reliabilitet och Validitet

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av krop- pens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktivite- ter med dem. Jag har tagit del av tidigare forskning om detta ämne, vilket är ett sätt att stärka undersökningens validitet. Enligt Runa Patel och Bo Davidsson (2003), menar de att för god reliabilitet krävs det att observatören och intervjuaren är tränade. Jag har använt mig av ob- servationer innan denna studie, och jag har även intervjuat barn innan också, så jag kände mig bekväm med dessa metoder. Patel och Davidsson (2003) menar också att det är viktigt att veta vad vi undersöker, det handlar om överensstämmelsen mellan vad vi säger och att vi ska un- dersöka och vad vi faktiskt undersöker. Eftersom det gäller att man får giltiga och tillförlitliga svar och jag tyckte det var svårt att intervjua barn, men att använda deras svar det gick. De

(21)

16

menar också att man ska ha en god överblick över det teoretiska fältet är sålunda en del om det. Eftersom jag tyckte detta ämne var intressant så var jag påläst om detta med. Patel och Davidsson (2003) menar också att i den kvalitativa studien upptäcker man också företeelser, att tolka och förstår innebörden i livsvärlden, att beskriva uppfattningar eller en kultur. I min undersökning intervjuade jag och då får man upptäcka saker i barnens livsvärld, vad de tyck- er. Även i observationsstudien sker detta eftersom man upptäcker saker barn gör och man får se hur barn agerar.

(22)

17

4. Resultat

I min studie undersökte jag barnens självvalda fysiska aktiviteter under förskoledagen och hur de påverkades om en pedagog är med och leder aktiviteterna. Jag har utfört observationer av barns fysiska aktiviteter på en förskola med två förskoleavdelningar och även samtalat och intervjuat sju stycken barn på denna förskola. Resultatet redovisas här nedanför. Först presen- terar jag resultatet av observationsdelen som jag delat in i fyra avsnitt: självvalda aktiviteter inomhus, självvalda aktiviteter utomhus, vuxenledd aktivitet inomhus, samt en utevistelse i skogen. Därefter presenterar jag resultatet av samtalen och intervjuerna med barnen och lyfter fram barnens beskrivningar av fysiska aktiviteter och förskolans rörelseaktiviteter.

4.1 Barnens självvalda aktiviteter inomhus

De fysiska aktiviteterna som barnen utövade och deltog i under de delar av förskoledagen då de gavs möjlighet att välja själva vad de ville göra var främst dans och dansstopp. De lekte även olika rörelselekar till exempel bockarna bruseleken, och de går bara runt ibland eller springer i hallen.

Jag ger här två exempel. Det första är hämtat ifrån när tre barn som leker kurragömma i hal- len, som går sedan över till en Bockarna bruselek:

De leker kurragömma först, och två barn gömmer sig bakom dörren. Ett barn letar efter dem, hon hittar dem då, och ett av barnen springer iväg och ska räkna. Sedan avslutas den leken och de börjar leka en bockarna bruselek med en bänk i hallen. De går upp och sedan hoppar de ner för bänken. En i taget. De äter lite gräs också när de hoppat ner för där finns en matta vid bänken för de är bockar. Sedan springer de upp igen och hoppar ner, det verkar vara en rolig lek. Ett barn hoppar ner för bänken, ett annat gör lika- dant, men sätter sig ner innan och går ner för bänken. En pojke ställer sig på händer på golvet och en flicka hoppar ner för bänken. De säger också att det är jättekul att hoppa nerför bänken. En av flickorna säger att ”vi tränar”. En flicka säger: ”jag kan hoppa långt”. En annan flicka säger: Vill du kolla på mig då fröken? De hoppar sedan vidare.

Jag går in i dansrummet på ena avdelningen, där tre barn dansar. Eller de snurrar på sina rumpor på gol- vet, sittandes runt runt. Sedan snurrar en flicka på magen runt runt på golvet. Sedan snurrar alla runt på

(23)

18

rumpan tillsammans. En av flickorna tar av sig strumporna och dansar, med armarna upp och gungar fram och tillbaka åt sidan, till en skiva med smurfarna på. Sedan forsätter de att snurra på rumpan.

Nästa exempel är från den andra avdelningen, här deltar fler barn, både pojkar och flickor, och det är en annan musik som spelas.

Jag går sedan in på andra avdelningen där det också ska bli dans. Eftersom barnen inte får sätta i en CD skiva själva, får en av pedagogerna göra det åt dem. En pojke säger att han ville höra ”Manboy”, men pe- dagogen säger då att det inte finns. En av pojkarna gör en robotdans, med armarna fram och så går hän- derna upp och ner också går han framåt. En annan pojke dansar och har pistoler i handen och låtsas skjuta. Han ligger även sedan på golvet och ålar runt. En av pojkarna gungar sin kropp fram och tillbaka åt sidan, det ser härligt ut. Den ena pojken gör robotdans igen och den ser ut som första gången han gör den. En flicka står på ett ben och balanserar och har armarna rakt ut. Fyra barn börjar dansa runt i en ring, sedan ramlar en av pojkarna på golvet och då säger han att han blir yr.

4.2 Barnens självvalda uteaktiviteter

De fysiska aktiviteterna som barnen använder och utövar utomhus, så är det cykla som är po- pulärast. De leker också andra rörelselekar som att spela fotboll, springa och åka rutschkana och klättra och gå uppför trappor. De går även balansgång på en stenmur på gården, de hoppar hage och har springtävlingar.

Jag kommer här ge några exempel här hämtar från aktiviteter utomhus.

Vi har precis kommit ut och då tar de flesta en varsin cykel och börja cyklar runt på gården. Barnen åker cykel från ena sidan av gården, till den sidan där deras gård tar slut, och sedan vänder de oftast och åker samma sträcka tillbaka.

En pojke hoppar hage, han tycker det är svårt med ett ben bara. Han frågar mig om jag kan visa honom hur man gör. Jag visar honom hur man hoppar i hagen och andra gången när han försöker lyckas han med det.

(24)

19

Två andra exempel från en uteaktivitet kan se ut så här:

En flicka spelar fotboll, hon säger även: ” Jag ska börja i fotboll, eller jag gör det redan eller nästan”. Se- dan spelar två flickor och en pojke fotboll och skjuter hårda skott på dörren.

Tre barn, två pojkar och en flicka har en springtävling på ena sidan av huset, för där finns en ganska lång väg som de kan springa på, vilket de tycker var kul. Tre barn går sedan balansgång längs en stenmur med staket framför som de håller sig fast i, först flyttar de ena foten pt sidan, och sedan den andra i ungefär tjugo meter.

4.3 Vuxenledd aktivitet inomhus

Det förekom en vuxenledd aktivitet inomhus som jag undersökte och kollade på. Detta exempel beskriver en vuxenledd aktivitet som jag observerade inomhus i lekhallen, där två pedagoger hade några barn och skulle göra en rörelseaktivitet.

Barnen sitter i en ring och pedagogen sätter i skivan med musiken som de ska göra instruktioner till. De ställer sig i en ring och pedagogen visar hur de ska stå. Musiken sätts på och pedagogen säger och visar hur barnen ska göra. De ska klappa händerna, alla barn är med och klappar, de byter övning och nu ska de klappa sig på magen, de tycker barnen är roligt så de skrattar.

Pedagogen säger instruktioner och barnen tittar mycket på henne och gör som hon gör och försöker själva också. Det blir ny musik och barnen vickar på rumpan. De stampar också i golvet. Ett barn står på ett ben, vilket är svårt tycker han.

De ska gå som kräftor, en pojke han försöker så gott han kan men hasar sig tillslut på rumpan fram. Krypa går lite lättare, nu kryper alla barnen på golvet runt i en ring. En pojke lägger sig ner på golvet för det blev lite jobbigt tyckte han. De går nu och studsar som studsbollar upp och ner, de hoppar jämfota. Armarna ska sträckas upp, de ska gå och gå. Sen blir de studsbollar igen.

En pojke slänger sig ner på golvet och pedagogen frågar: blev du alldeles trött nu? Den andra pedagogen säger att nu är vi hästar, och de blir cowboy hästar allihop och hoppar fram. De tittar på pedagogen när hon utför övningarna. Sedan ska de krama om sig själva så det gör de och lyckas bra, och sedan krama sin kompis. De sätter sig sedan på golvet och då är det avslappning och det blir lugnt och skönt och alla barnen tyckte det var roligt att röra sig till musik.

(25)

20 4.4 Uteaktivitet i skogen

De aktiviteterna barn utför när de vistas i skogen med personal ser olika ut, men i denna så drogs alla barnen till det mest spännande som var där, nämligen bäcken. Denna aktivitet är både vuxenledd och inte vuxenledd, eftersom barnen får leka fritt i skogen, men det är peda- gogerna som har bestämt att de ska gå dit.

Vi gick till skogen, det var två pedagoger, jag och barn från den ena avdelningen. Barnen fick sitta på en stock när vi kom fram för att få frukt av pedagogerna som delade det. Den andra pe- dagogen stod och trollade med ett reflexband, det tyckte barnen var kul. Först gick de igenom regler för skogen, och barnen visste precis: inte bryta grenar från buskar, inte springa för långt, lyssna på fröknarna. Barnen fick leka fritt, och jag såg att alla barn drog sig mot den lilla bäck som finns där, den är ganska smal och barnen ville genast hoppa över. En del av barnen ville att en pedagog skulle hålla i, andra klarade av det själva. En flicka satte sig på en stock som var mitt över bäcken, och försökte liksom ta sig fram, det gick bra en stund och jag tänkte hur ska det här gå. Då trillar hon ner, men det var inte så långt ner, men blöt blev hon, och hon skrek: hjälp mig fröken! Och pedagogerna fick lyfta upp henne. Men eftersom vi inte skulle gå hem direkt fick hon vara blöt ett tag. En del andra barn lägger pinnar i vattnet och följer dem som en båt, och går längs bäcken för att se hur långt pinnen kommer. Sedan gick vi hem och barnen gick på ett led och sedan kom vi till förskolan, och då skulle de vara ute mera.

4.5 Intervjuer och samtal med barn

I detta avsnitt kommer jag lyfta fram barnen beskrivningar och kommer redovisa och sam- manfatta resultat av samtalen och intervjuerna av barnen.

Min första fråga var:

Hur känns det i kroppen när du rört på dig? Denna fråga var svår att förstå för en del, så jag ändrade ord och uttryckte: hur känns det i kroppen när du springer eller dansar?

Sara, Anna, Erik, Emil och Ida var överens om att det känns skönt i kroppen, och att man blir pigg i kroppen och att det känns bra av att röra på sig, medan ett barn sa att hon blir stel och att hjärnan snurrar.

(26)

21

Jag frågade också: vart på förskolan är det lättast att röra på sig?

De tyckte det var lättast att röra sig i lekhallen dansrummet, bilrummet och utomhus. De var överens om de svaren, även fast de svarade olika svar. Två andra pojkar Linus och Per sa att ut- omhus var det lättaste att röra på sig, och i samlingsrummet där kan man dansa.

Jag ställde även frågan: Vad gör du när du rör på dig? Berätta!

De svarade att de leker mamma, pappa och barn, de bara springer ibland också, de dansar och spelar fotboll och även krabbfotboll.

Jag frågade barnen om: när är pedagogerna med och rör på sig? Vad gör ni då?

Sara sa: ”Fröknarna rör sig aldrig, de tjatar, tjafsar och pratar, det är tråkigt”.

Det var hennes upplevelse av vad fröknarna gör. Hon uttryckte även att ”Fröknarna dansar to- kigt”

De var överens om att fröknarna är med när de dansar till dansstopp som är en lek där en sätter på musik, sedan dansar de andra och sen trycker man på stopp, och då ska man stå still, annars åker man ur leken. ”De dansar bara, de dansar många gånger, sa flera av barnen. ”De är med och kollar på springtävlingar ibland och gungar, sa en pojke.

Jag frågade även, vilket rum brukar du vara i?

De svarade dansrummet, mest i bilrummet, i dockvrån och målarrummet.

Jag frågade även vem som dansar mest och min på förskolan.

En av pojkarna han sa att han tyckte att det var en flicka som dansa mest. ”Jag dansar inte så mycket, jag går ut ur rummet ibland”.

Sammanfattning

Barnen i min studie utför många olika fysiska aktiviteter under dagen. Inomhus lekte de en kurragömmalek som sedan blir en bockarna bruselek. De hoppar ner för en bänk. De går även bara runt ibland eller springer i hallen. De rör sig till musik också i de olika dansrummen som

(27)

22

de har på de olika avdelningarna, där får de utföra vilken dans de vill. De gör olika rörelsesti- lar i rummen, robotdans, de balanserar och de snurrar på rumpan. Utomhusaktiviteter, blev mycket att de cyklar, de har springtävlingar, de balanserar på en stenmur. Det var lättare för de att röra på sig ännu mer ute än inne såg jag. De klättrar i klätterställningen, går upp och ner för trappan till rutschkanan. När en pedagog var med och hade en rörelseaktivitet med barnen inomhus, såg jag att barnen följde henne mycket. De hade en skiva med instruktioner på hur de skulle göra. Men de lyssnade endast på vad pedagogen sa att de skulle göra. De kunde inte dansa hur de ville eftersom det fanns instruktioner att följa. En skogsaktivitet observerade jag också och då såg jag att barnen rörde sig och lekte med de som de tyckte var mest intressant- ast. I detta fall var det en liten bäck i skogen som var intressant, barnen undersökte och skulle se om saker flöt i vattnet och hur långt de flöt.

(28)

23

5 Diskussion

I detta sista kapitel kommer ett kapitel som handlar om hur metoderna gått, både för och nackdelar och vad som kan tänkas om till nästa gång. Sedan kommer även ett avsnitt om re- sultatet att diskuteras. I det kapitlet kommer det att framföras något från litteraturen, samt egna tankar och åsikter.

5.1 Metoddiskussion

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktiviteter med dem. Jag valde metoder utifrån detta. Fördelarna med observationerna i denna studie passade bra, eftersom det var deras självvalda fysiska aktiviteter jag ville studera. Det var en bra metod, men nackdelen var att eftersom alla föräldrar inte hade skrivit på lappen jag lämnat ut till dem så jag visste, blev det svårt för mig att filma som jag hade tänkt göra först.

Eftersom jag inte kan gruppera ihop olika barn som fick delta, eftersom det inte är säkert att de leker med varandra i förskolan. Därför var det svårt för mig att filma deras aktiviteter. En annan sak som är bra med detta, är att de gör så mycket ändå när de utför fysiska aktiviteter, eftersom jag skrev ner fick jag skriva fort, men jag fick med väldigt mycket information ändå.

Intervjuer med barn, det är en ganska svår metod upplevde jag. Antingen var det jag som hade formulerat frågorna lite svårt eftersom en del ord var svåra för dem att förstå. Jag intervjuade några barn utomhus, det var ganska svårt för dem att koncentrera sig då. Jag kunde gjort på något annat sätt kommer jag på nu efteråt, eftersom jag tror att jag hade fått se mer av vad barnen gör, jag hade kunnat fråga om jag kunde ta med barnen in i till exempel målarrummet.

Jag fick i alla fall svar av dem, det som de tyckte och förstod. Det har hjälpt mig i min studie och det har visat mycket i en helhet, det material jag fått.

(29)

24 5.2 Resultatdiskussion

Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktiviteter med dem.

5.2.1 Barns självvalda aktiviteter inomhus

Det jag kunde se i denna observation är att barn väljer det de tycker är roligt. I Förskolan finns möjligheter till fysisk aktivitet både inne och ute. Det är i synnerhet lämpat för att tillåta fy- sisk aktivitet att komma till uttryck utomhus. Utomhus finns det möjligheter att cykla, springa, hänga, klättra med mera. Inomhus är det naturligt att hålla på med aktiviteter som kräver mindre utrymme som dansa, leka sånglekar, göra balansövningar i liggande sittande och stående ställning menar Grindberg och Langlo Jagtoien (2000). Detta stämmer överens med det jag såg i mina undersökningar, att deras inne aktiviteter ofta handlar om dans, och göra balansövningar när man dansar till exempel, eller att de bara går runt sker också ofta. Det finns ofta lekhallar på vissa förskolor, och de är bra att använda eftersom då kan barnen få utlopp för sina fysiska aktiviteter de vill utföra. ”Barn ska utveckla motorik, koordinations- förmåga, och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande” (Skolverket, 2010, sid 10). Detta citat från läroplanen är mycket viktigt, för att barn ska utveckla detta måste även förskoleläraren se till att de får utveckla detta i förskolan.

5.2.2 Barns självvalda uteaktiviteter

Utomhus kan barn hitta på precis vad som helst. Det jag såg i min studie, var att barn använ- der sig av cykel väldigt ofta. De spelar fotboll också vilket är bra för både sin egen motorik samt samarbetet med andra barn. Det stämmer överens med det Osnes m.fl. (2012) menar, att utemiljön har vissa fördelar, dels för att det är en större yta där som möjliggör en mer varierad och allsidig kroppslig lek. Det finns även möjligheter till att cykla och även för bollspel. Detta kunde jag se i min studie. Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar i sin bok Barn i rö- relse att det är förskolan och skolan som har ansvar för barnen under den bästa tiden på dagen.

(30)

25

Dagsljus är en viktig förutsättning för uteaktiviteter som ger goda möjligheter till fysisk upp- levelse. Barnen är utvilade och beredda på nya utmaningar då. Det måste finnas utrymme för fysisk aktiv lek i förskola och skola. Eftersom vi på den här förskolan är ute från cirka tio till tjugo över elva finns det dagsljus att vara ute på, vilket gör då så att barnen är utvilade när de kommit in igen.

5.2.3 Vuxenledd aktivitet inomhus

I detta resultat kunde jag se att barnen har svårt med att uppfatta själva vad som sägs på rörel- seskivan. I boken Barn och dans menar Wigert (1993) att dans är viktigt därför att dans för- siggår i ett socialt sammanhang. Att ta varandras händer och dansa tillsammans, att hitta en gemensam rytm och uppleva glädje. Det jag kunde se i denna observation var att de kände glädje tillsammans, de skrattade och hade roligt på sin rörelsestund, vilket är viktigt för både barn och pedagoger att känna. Samtidigt menar Mellberg (1993) att i en rörelselek utvecklas medvetandet om den egna kroppen, en god rumsuppfattning, rörelsesäkerhet, god fysik med mera. I en rörelse får, menar Mellberg barnet erfarenheter av sina kroppsdelar, möjlighet till rörelse och deras samspel med andra. I rörelsestunden kan förskolepersonalen leda barnen på nya upptäckter påpekar Mellberg. Pedagogen leder barnen, vilket sedan kanske kan utvecklas till att barnen förstår själva vad som sägs på rörelseskivan, eftersom pedagogen nu lett dem en gång till den musiken kanske de kan röra sig till den själva sedan. Barnen får kroppsuppfatt- ning genom att röra på sig. Jag såg i min observation att barnen hade lite svårt med att gå som kräfta och stå på tå och så vidare. Men får barnen träna på detta fler gånger kommer de att lyckas med detta. Sedan menar även Danielsson, Auoja, Sandberg och Jansson (2000) de skriver i sin bok Rörelseglada barn att det är viktigt att förskolelärare har en helhetsyn på barns utveckling. Barn utvecklas fysiskt genom motoriska aktiviteter. Eftersom det är försko- leläraren som ska se till att barn utvecklar sin motorik är det viktigt för dem att förstå barns utveckling. Eftersom denna skiva hade olika rörelseinstruktioner kunde barnen träna hela kroppen vilket är bra för deras självbild och deras kroppsuppfattning, samt rumsuppfattning anser jag.

(31)

26 5.2.4 Skogsaktivitet

I denna undersökning kunde jag se att barn är medvetna om skogen och deras regler. De är duktiga på att komma ihåg saker om vad som gäller i skogen. Danielsson m.fl.(2001) menar att om man vistas ute med barnen måste det vara i både planerad miljö och naturmiljö. De måste få utmaningar för att de ska använda sig av kroppen och alla sinnen. Jag tycker att det de skriver i denna bok har en bra betydelse, att man ska vara både i naturmiljö och i planerad miljö. Eftersom barnen oftast vistas i den planerade miljön, kan det nog vara skönt för barnen att komma till naturmiljön också. Jag kunde se att barnen hittar på mycket saker i skogen, de drar sig till det som är intressantast, i detta fall bäcken. De kan testa olika saker, som att hoppa över bäcken som de gjorde och såg om saker flöt i bäcken eller inte. Jag tror skogsmiljön är bra för barns grovmotorik, eftersom de får gå på höjdskillnader och gå över stenar och rötter och sedan även lära sig om regler i skogen.

5.2.5 Intervjuer med barn

I intervjuer kan den upplevda verkligheten beskrivas och gestaltas genom att människor berät- tar om sina liv och erfarenheter, sina tankar och upplevelser, genom att de delger sina version- er och tolkningar av skeenden (Kaijser & Öhlander (2011). Jag tyckte mina intervjuer vara ganska svåra att genomföra. Men barnen tycker ungefär samma sak i sina svar. De menar att det känns skönt i kroppen när man rör på sig och att det är bra att röra på sig, vilket betyder att de har en liten uppfattning om att rörelse behövs. Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) me- nar att barnen befinner sig i ständig utveckling. De behöver mycket tid till fysisk aktivitet eftersom de grundläggande rörelserna skall automatiseras. Detta visar att det är viktigt för barn att röra på sig, och att de behöver tiden till det. Barnen var överens om att de brukade dansa inomhus, någon lekte mamma, pappa, barn i hemmavrån, de brukade också leka med lego eller bilar. Sjöstedt Edelholm och Wigert (2005) menar att dans påverkar på ett positivt sätt den motoriska, kognitiva och den känslomässiga och den sociala utvecklingen. I dansen blir det verkligheten fantasi och fantasi blir verklighet, man måste se att det är viktigt för barn att formulera sig i gester och i rörelserytmer. Jag tycker det stämmer överens med det jag sett i mina observationer på dansen, när de dansar hur de vill och uttrycker fantasi och glädje, de får

(32)

27

chansen att göra hur de vill. De kan uttrycka känslor genom dansen och det spelar ingen roll heller hur man dansar. Ett barn i min intervju, Sara, uttryckte sig såhär: ”Fröknarna rör sig aldrig, de tjatar, tjafsar och pratar, det är tråkigt”. Hon sa även att Sara: ”Fröknarna dansar tokigt”. Hon hade två synsätt på vad fröknarna gör. Det jag har sett så är de med ibland, mest kollar de om det går bra för barnen, men ibland är de med. På fotboll utomhus är de ofta med.

Det är viktigt att röra på sig, barnen tyckte även att pedagogerna är med och utför vissa saker även fast ett barn hade en egen uppfattning om detta.

(33)

28

6 Avslutande diskussion

Det jag har sett i denna studie är att barn utför de fysiska aktiviteterna de är intresserade av.

Det handlar om olika aktiviteter som att dansa och göra olika rörelselekar. Jag har fått upp- fattningen om att de tycker om att röra på sig. Det är också spännande att få veta hur barn tycker och känner för detta med rörelse genom mina intervjuer med dem. Det var svårt att förstå ordet röra på sig för en del barn, men då får man ändra och det gjorde jag genom att fråga hur det kändes i kroppen efter barnen hade sprungit eller dansat, då blev det lättare att förstå. När man arbetar som förskolelärare sen så är det ens uppdrag, det står med i läropla- nen, som förskolelärare ska ansvara för, är att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen får stöd och stimulans i sin motoriska utveckling. I Nöjd (2011) påpekar Peter Schantz, docent vid Gymnastik- och idrottshögskolan (GIH), att när barn rör på sig blir deras psykiska och fysiska hälsa mycket bättre. Ericsson (2005) menar att motorikens har betydelse för koncent- rationsförmågan och inlärningen. Hon menar också att det är viktigt för barn i förskolan att få mer grovmotorik träning, helst en stund varje dag. Därför är det viktigt för lärare att se och veta att barn behöver röra på sig eller röra sig till musik, man kan göra olika övningar för att förbättra sin grovmotorik, genom att röra sig till musik, eller vara ute mycket. Ericsson (2005) menar också att det har blivit för mycket stillasittande aktiviteter, vilket gör att barn rör sig mindre. Barnen rörde på sig både inomhus och utomhus, vilket ger en inblick i att man kan röra på sig inomhus med, men inte lika bra som utomhus aktiviteter, där det är större ytor för barnen att springa och cykla på. Sen behöver man nog vara uppmärksam på sitt barn och röra sig mycket med barnet, och inte bli stillasittande, eftersom rörelse är bra för barnens grovmo- toriska utveckling. Jag kunde se att barn tycker om att röra på sig, de tycker om att springa och cykla och även röra sig till musik inomhus. Precis som de gjorde i denna studie. Även få röra sig fritt i skogen och undersöka saker.

(34)

29

7 Förslag till vidare forskning

Detta skulle jag vilja att man forska vidare om dels för att det är viktigt för barnen i förskolan att de får en så bra motorik och kroppsuppfattning som möjligt, och det är viktigt också. Dels också för att lärare ska få upp blicken för att barnen behöver röra på sig mycket för att få en så bra grovmotorik som möjligt. Eftersom barn behöver vistas utomhus också är det viktigt att veta och se att det är bra för barn att få röra sig på stora ytor, vilket man gör mest utomhus.

Det är viktigt att se över om man har mycket stillasittande aktiviteter med sina barn, eller om man faktiskt är ute eller utför aktiviterer inomhus som rörelse till musik med mera. Det jag uppfattat i denna studie, rör sig barn och tycker det är roligt. Men alla barn tycker inte det är roligt. Man skulle kunna undersöka flera förskolor och se hur de gör, för att få en större inblick i barnens fysiska aktiviteter, samt hur de påverkas av vuxenledda aktiviteter för att få en bredd i det man undersöker, det vore intressant att veta.

(35)

30

Referenser

Danielsson, A., Auoja, K., Sandberg, M. & Jonsson, B. (2001). Rörelseglada barn: Ett kurs material för rörelseutveckling med förskolebarn. Växjö: Statens folkhälsoinstitut och förlagshuset Gothia AB.

Dessen, G. (1990). Barn och rörelse. Stockholm: HLS förlag.

Doverberg, E. & Pramling Samuelsson, I. (2000). Att förstå barns tankar: Metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber AB.

Ericsson, I. (2005). Rör dig- lär dig: Motorisk utveckling och inlärning. Idrottens förlag Malmö: Sisu idrottsböcker.

Grindberg, T. & Langlo Jagtoien, G. (2000). Barn i rörelse. Lund: Studentlitteratur AB.

Kaijser, L. & Öhlander, M. (2011). Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur AB.

Lökken, G., Haugen, S. & Röthle, M. (2006). Småbarnspedagogik: Femonologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber AB.

Lökken, G. & Söbstad, F. (2000). Observation och intervju i förskolan. Lund:

Studentlitteratur AB.

Mellberg, B-M. (1993). Rörelselek. Stockholm: Liber AB.

Nöjd, M. (2011). Mer tid för rörelse: tema: Rörelsen lyfter lärandet. Förskolan. Häfte 7, sid 18-19.

Nöjd, M. (2011). Många saknar kroppens ABC. Förskolan. Hämtad från:

http://www.lararnasnyheter.se/FS_11_07_28-29_tema_GIH.html.

Osnes, H., Skaug, H, N. & Eid Kaarby, K, M. (2012). Kropp, rörelse och hälsa i förskolan.

Lund: Studentlitteratur AB.

Patel, R. & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder: Att genomföra, planera och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur AB.

Sigmundsson, H. & Vorland Pedersen, A. (2004). Motorisk utveckling: Nyare perspektiv på barns utveckling. Lund: Studentlitteratur AB.

Skolverket (2010). Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, (rev upp). Stockholm: Skolverket.

Sjöstedt, Edelholm, E & Wigert, A. (2005). Att känna rörelse: En danspedagogisk metod.

Stockholm: Carlssons förlag.

References

Related documents

Resultatet visar att alla tre förskollärare anser det är viktigt att i sin roll vara en förebild för barnen, delta i planerade fysiska aktivitet och engagera sig genom

Hon menar att ifall förskollärare inte synliggör barns utvecklingsprocess genom dokumentation blir det svårt att aktivt arbeta med att utmana barnen eftersom det inte

Subject D, for example, spends most of the time (54%) reading with both index fingers in parallel, 24% reading with the left index finger only, and 11% with the right

Två förskollärare med bristande intresse och kunskap inom grovmotoriska rörelseaktiviteter uttryckte att de behövde färdigt material, som exempelvis cyklar, balansplattor

Barnen menade i detta fall att det inte varit svårt att skriva texten för hand utan att det snarare varit svårt att bearbeta innehållet till en text.. Det som barnen var mest

Vidare beskriver respondent 2 (2021) att det är utmanande att skapa rätt miljö digitalt för att ersätta alla intryck kunden möts av i de fysiska butikerna, dels med hänsyn till

På samma sätt visar inte resultatet från påståendet gällande om barnen får springa eller klättra inomhus i den fria leken vilken inställning pedagogerna har till fysisk aktivitet

Tillsammans gestaltar Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet de Rödgröna på ett negativt sätt, genom att framhäva hur de Rödgrönas politik innebär skattehöjningar och bidrag