Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier.
Examensarbete i didaktik, 15 hp.
VT 2022
Medierad Mobbning
En kvalitativ studie om hur skolan arbetar för att motverka kränkande behandling över
nätet och sociala medier
Elin Winbergh & Merve Akan
Handledare: Olov Nordvall Examinator: Charlotte Baltzer
2
Abstract
The purpose of this study was to investigate how schools work to counteract, prevent and remedy abusive treatment online and on various social media. In our study we have chosen a collective name for these concepts, with the concept mediated bullying (medierad mobbing). The study is based on a qualitative method with semi-structured interview questions. The interviews were conducted at five different schools with a total of six different informants, two of whom are middle school teachers, two primary school teachers, a special educator, and a counselor. All informants work in schools in the suburbs of a bigger city. The research questions for the study were;
1. How does the school work preventatively against mediated bullying?
2. How and when is it relevant to incorporate value-based work in education?
The study indicated that mediated bullying is an ambiguous concept. This means that there is no fixed meaning, and as such there are multiple ways to interpret bullying on various mediated platforms. As the mediated world has reached lower ages, the study also indicated that working with fundamental values and language use should be emphasized from an earlier age. Notably, schools do not have a standardized template for how to address and mitigate mediated bullying;
therefore, this results in large knowledge gaps due to the discrepancies with the information shared among adults. Ultimately, this contributes to teachers having feelings of helplessness at work.
Keywords: Medierad mobbning, kränkningar över sociala medier, nätmobbning, förebyggande, åtgärdande, nätsmart, värdegrundsarbete, mobbning
3
Innehållsförteckning
Inledning 5
2.0 Bakgrund 6
2.1 Mobbning från en allmän syn 6
2.1.1 Exkludering 6
2.2 Medierad mobbning 7
2.2.1 Medierad mobbning i Sverige 8
2.3 Värdegrundsarbetet kopplat till mobbning 8
2.4 Konsekvenser med medierad mobbning 10
3.0 Forskningsöversikt 12 3.1 Förebyggande arbete mot mobbning 12
3.2 Åtgärdande arbete mot mobbning 13
3.2.1 Kartläggning innan åtgärder 14
3.2.2 Åtgärder 15
3.2.3 Uppföljningsmöte 16
4.0 Teoretiska utgångspunkter 17
4.1 Olweusprogrammet 17
4.2 Sociokulturellt perspektiv 19
5.0 Syfte och frågeställningar 20
6.0 Metod 21 6.1 Insamlingsmetod 21 6.2 Genomförande och urval 21 6.3 Databearbetning 22
6.4 Arbetsfördelning 22
6.5 Etiska överväganden 22
6.6 Validitet och reliabilitet 23
4
7.0 Analys 24
7.1 Syn och arbete med medierad mobbning i klassrummet 24
7.2 Vårdnadshavares engagemang i arbetet mot medierad mobbning 26
7.3 Riktlinjer & resurser på skolan 27
7.4 Konsekvenstrappan syftande till förövaren i medierad mobbning 28
7.5 Behov på kommunal, regional och nationell nivå 29
8.0 Diskussion 31
8.1 Resultatdiskussion med anknytning till tidigare forskning 31 8.2 Metoddiskussion 34 9.0 Konklusion 35 Referenslista 37 Bilagor Bilaga 1. Medgivandeblankett 41
Bilaga 2. Intervjuguide 44
5
Inledning
I dagens moderna samhälle har allt fler yngre elever tillgång till teknologiska verktyg i form av lärplattor, datorer samt egna smartphones. Digitaliseringen har gjort att sociala medier och nätets värld är avsevärt tillgängligt för elever. På de flesta sociala medier är åldersgränsen 13 år, något som vi själva sett under praktik inte upprätthålls. Konsekvensen av detta blir därav att fenomenet medierad mobbning växer, som i denna studie är ett samlingsord för nätkränkningar, näthat, nätmobbning och dylika trakasserier som förekommer på nätet och sociala medier.
Det kan vara svårt att identifiera den medierade mobbningen då de allra flesta skolor har mobilförbud under skoltid. En återkommande utmaning blir således att det kan komma att bli osynligt för lärare, trots att det sätter djupa sår och konsekvenser hos elever. En följande
utmaning är även att det resulterar i bristande fristad, någonstans att fly till då det kan förekomma asynkroniserat, och följer med eleverna hem.
Skollagen och diskrimineringslagen är två av de viktigaste lagarna som skolans värld har.
Det är således viktigt att dessa följs upp för att minimera den påverkan det har hos eleverna.
Detta är något som är mycket viktigt för vår framtida roll som lärare, och vi vill att våra elever ska känna tillhörighet och trygghet. Vårt mål att kartlägga hur fenomenet förebyggs och åtgärdas, för att i framtiden motverka att våra elever samt alla elever på skolorna utsätts. Det är oacceptabelt att elever känner sig kränkta och diskriminerade.
Sociala medier och internet möjliggör nya kommunikationsmöjligheter som tidigare ej existerat. Med kommunikationsmöjligheterna öppnas även en ny värld där elever utsätts för hat, kränkningar och extrema uttryck. Studien intresserar sig därför för vilka konsekvenser detta kan leda till och undersöker hur fenomenet medierad mobbning behandlas i skolans värld. Studien fokuserar även på hur skolan förebygger och åtgärdar medierad mobbning.
6
2.0 Bakgrund
Nedan presenteras centrala begrepp som ingår i begreppet medierad mobbning.
Inledningsvis kommer begreppet mobbning förklaras ur en allmän syn, därefter presenteras innebörden av vad medierad mobbning innebär. Vidare beskrivs även värdegrundsarbetet utifrån ett mobbningsperspektiv och slutligen de konsekvenser som medierad mobbning tillför.
2.1 Mobbning från en allmän syn
Idag har mobbning inte en fullständig definition och det finns heller inte en
överenskommelse av innebörden mellan de olika språken i världen. Därav används idag, rent juridiskt i lagtext, hellre “kränkande behandling” och “diskriminering” (Dunkels, 2016, s. 45). Vidare preciserar även Skolverket begreppet mobbning som ett fenomen där en individ blir utsatt för överträdelser som upprepar sig många gånger under en särskild period och att kränkande
behandling är när individens värdighet kränks vid enstaka tillfällen (Skolverket, 2011a, s. 9). Enligt en utvärdering utfärdat av Skolverket delas mobbning in i sex destruktiva handlingar. Dessa kan benämnas med utstött/utfryst, knuffad/fasthållen, utsatt för ryktesspridning, hotad med stryk, hånad/kallad för elaka saker samt slagen/sparkad. Handlingarna slagen/sparkad, knuffad/fasthållen och hotad med stryk benämns som fysiskt utförande av mobbning. Sedan finns även handlingar som benämns som samhällelig mobbning, varav dessa är hånad/kallad öknamn, utstött/utfryst och utsatt för
ryktesspridning. Vidare lyfts det upp att om en individ blir utsatt för elaka gärningar vid enstaka tillfällen uppfattas det som kränkningar, men om de sträcker sig under längre perioder och om individen blir skadad av det benämns detta som mobbning (Ibid., s. 11). Mobbningens omlopp kan se annorlunda ut. En del elever blir utsatta för mobbning under en viss period och andra under en längre tid, dock visar utvärdering att större delen av eleverna i skolan någon gång utsätts. I en genomsnittlig svensk skola med ungefär 191 elever, utsätts 2 till 3 elever för
mobbning. Därför måste skolorna arbeta med att förebygga och åtgärda mot mobbning (Ibid., s.
12).
2.1.1 Exkludering
Exkludering är ett väsentligt begrepp som kan hänga ihop med mobbning. När en elev utsätts av en annan elev hamnar den oftast utanför undervisningen och på så sätt exkluderas den.
Exkludering är en slags frånvaro som framkallas av skolan. Anledningen till det kan bero på många olika faktorer, och några av dessa kan vara att skolan inte utför behövliga anpassningar
7
baserat på elevens inlärningsmässiga, fysiska eller socioemotionella behov (Gren Landell, 2018, s.
27).
Ibland sker exkludering ofrivilligt och detta kallas för ensamhet. Det är en konsekvens som nätmobbningen framkallar. Dessa kan vara att hen känner sig utfryst, att hen inte har några vänner, och att hen känner sig ensam. I en situation som detta kan vänner vara en skyddande barriär mot negativa motrörelser som förekommer vid nätmobbning. Att ha stöttande vänner kan göra att den utsatte kan berätta för dem, men om den utsatte inte har vänner kan hen genomleva ensamheten starkare (Frisén & Berne, 2016, s. 95).
2.2 Medierad mobbning
Medierad mobbning innebär att individer blir drabbade av kränkande handlingar och ord på nätet via datorn, surfplattan eller andra teknologiska verktyg. En individ kan utsätta en annan över nätet på många olika sätt. Exempelvis är att skriva en kränkande kommentar under en bild eller film som har publicerats. Det kan till och med gå så långt att bilden eller filmen sprids eller delas. Den som blir utsatt för medierad mobbning kan känna att det är svårt att skydda sig själv.
Individen kan även känna sig i underläge under pågående medierad mobbning (Frisén & Berne, 2016, s. 77). Frisén & Berne (2016) lyfter upp att medierad mobbning kan ske på skilda
internetsidor, forum och bloggar. De väljer att inte namnge några specifika sociala medier som mobbningen kan ske i, eftersom det ständigt dyker upp nya (Ibid, s. 66). Populära sociala medier som medierad mobbning idag sker på är Youtube, Snapchat, Twitter, Tik Tok, Instagram, Facebook, Pinterest och Twitch (Leigert, 2020, ss. 11 & 13).
Palkowitsch-Kühl (2017, s. 263–271) menar att det ofta riktas en kritik gentemot de digitala medel som möjliggör upprepade kränkningar, men att detta inte hjälper att förstå och tolka vad medierad mobbning faktiskt innebär. En möjlighet för att närma sig vad begreppet medierad mobbning innebär är att se det som en av flera delar av vidare konfliktytor vilket möjliggör diskussioner av bredare plan.
Elza Dunkels beskriver att många som studerar medierad mobbning utgått från tidigare definitioner av generell mobbning för att applicera och anpassa den till nätet. Hinduja och Patchin definierar medierad mobbning som en medveten och upprepad skada som är förorsakad genom användning av elektronisk utrustning (Dunkels, 2016, s. 62).
8
2.2.1 Medierad mobbning i Sverige
Sedan mitten av 1990 talet har större delen av Sveriges befolkning haft tillgång till nätet, vilket Elza Dunkels, svensk pedagogisk forskare (2016), förklarar resulterat i en massanvändning av internet. Hon menar att detta gör Sverige till ett av de uppkopplings- och datortätaste länderna i världen. Enligt von Feilitzen, Findahl och Dunkels, har detta lett till att svenska barn i hög grad utsatts för fler risker på nätet än barn i andra länder som ej haft samma tillgång till nätet
(Feilitzen, Findahl & Dunkels, 2011). Vidare menar Dunkels att trots denna våg av
massanvändning, har skolans användning i många år varit anmärkningsvärt liten, fram tills digitaliseringen då allt fler elever fick tillgång till egna digitala verktyg. Dunkels upplyser att det visserligen finns massa gott, i det som innehåller nätet, men det tillkommer alltid ett “men”. Hon menar att det verbala som kommuniceras via nätet ofta beskrivs som grövre än något tidigare sett. På nätet finns det en stor tillgång till slutna dörrar, där saker och ting uttrycks på ett sätt man kanske inte hade uttryckt offentligt. Vidare menar hon även att alla är inbjudna till
kommentarsfält samt öppna forum där vi blir exponerade för åsikter och känslor som vi ej blir exponerade för utanför nätet. Därav används nätet ofta som en slags ventil och därav är risken större att uttrycken blir grövre, utan någon som helst chans att det kan förhindras (Ibid., s. 30–
31).
2.3 Värdegrundsarbetet kopplat till mobbning
Genom utbildningssystemet i Sverige väljer staten att lärare, rektorer och övrig
skolpersonal ska använda olika läroplaner för att arbeta och utforma sin undervisning. De olika läroplanerna som kommer att lyftas upp nedan är Lpo 94, Lgr 11 reviderad 2019 och Lgr 22. I de tre läroplanerna kommer syftet vara att undersöka på vilket sätt värdegrunden framhävs samt hur skolan ska arbeta med den. Studien har valt att fokusera på kapitel ett och kapitel två i Lpo 94, Lgr 11 reviderad 2019, Lgr 22. I alla läroplaner är det märkbart att mycket är likadant rådande arbetet med värdegrunden, dock finns det delar som skiljer sig åt. Att arbeta med värdegrunden i
undervisningen kopplas till mobbning, då det används för att lyfta upp för eleverna hur de behandlar andra människor. I samband med värdegrundsarbetet i undervisningen kan det även förklaras för eleverna att alla har lika rättigheter och att ingen ska utsättas för kränkande behandlingar på grund av olika faktorer.
Lpo 94 började användas 1994 och är den första läroplanen med uttalad värdegrund. I Lpo 94 under kapitel ett står det att skolan ska vila på demokratins grund, att ingen människa ska kränkas, att varje individ har en egen integritet och frihet, samt att kvinnor och män skall vara jämställda med lika mycket rättigheter och värde. Vidare poängteras det under samma kapitel att
9
all personal i skolan ska driva och föra vidare de grundläggande värden för vårt samhälle till eleverna (Lpo 94, 1994, s. 3). Läroplanen informerar även om att ingen individ ska diskrimineras till följd av olika faktorer som religion eller annan trosuppfattning, etnisk tillhörighet, kön, funktionshinder eller sexuell läggning eller en annan beteende som kan påbörja en diskriminering (Lpo 94, 1994, s. 3). I Lpo 94 används ordet trakasserier i syfte med att skolan ständigt ska arbeta för att motverka det. En annan del som också tas upp i denna läroplan är att all personal i skolan ska följa väsentliga åtgärder när det handlar om att förebygga och hämma olika utföranden av kränkande behandlingar (Lpo 94, 1994, ss. 8–9).
Lgr 11 reviderad 2019 beskriver av liknande drag värdegrunden och det väsentliga arbete med det som Lpo 94 gör. I den här läroplanen poängteras det även under kapitel ett att skolan ständigt och avsiktligt ska stödja elevernas lika möjligheter och rättigheter oberoende av
könstillhörighet. I kapitel två under rubriken “Skolans mål är att varje elev ska” nämns det att eleven ska respektera övriga individers egenvärde. Eleven ska även ta avstånd från att utsätta andra individer för kränkande behandling, diskriminering och förtryck samt att stödja de som är drabbade. Rubriken “Alla som arbetar i skolan” förmedlar att skolan ska hindra kränkande och diskriminerande behandlingar mot en grupp eller en enskild individ. Slutligen lyfts det upp under rubriken “Läraren ska” att hen tillsammans med eleverna ska samtala om värdegrunden i svenska samhället, och dess effekter på det individuella beteendet (Skolverket, 2019, ss. 10 & 11).
Även Lgr 22 talar om värdegrunden och det väsentliga arbete med det på ett nästan likadant sätt som Lpo 94 och Lgr 11 reviderad 2019 gör. Däremot finns det ändå vissa delar som skiljer Lgr 22 från de andra läroplanerna och som dessutom är nya för den här läroplanen. Kapitel ett i Lgr 22 har kompletterats med att skolans ska informera och utforma de rättigheter och värden som finns i FN när det handlar om rättigheter för barn, samt att eleven också ska underrättas om rättigheter den har (Skolverket, 2022, s. 5). Vidare betonas det att skolan med grundläggande värden ska stödja ömsesidigheten bland eleverna utan att dela in de i kön.
Eleverna ska även informeras att det som kan klassas för manligt och kvinnligt i samhället kan leda till att individens möjligheter påverkas och begränsas (Ibid., s. 7). I kapitel två under rubriken
“Skolans mål är att varje elev ska” har det lagts till att eleverna ska respektera olika individers egenvärde återigen, men det som skiljer här är att de också ska respektera deras enskilda och kroppsliga okränkbarhet. Ett tillägg till som finns under den här rubriken, men som inte finns under samma rubrik i Lgr 11 reviderad 2019 är att eleven också ska ta avstånd när det gäller att utsätta individer för övergrepp (Ibid., s. 10).
Avslutningsvis innehåller de olika läroplanernas inledande kapitel väsentliga delar som bygger på värdegrund, jämställdhet och demokrati i undervisningen. En gemensam likhet för Lpo
10
94, Lgr 11 reviderad 2019 och Lgr 22 är att alla inleds med att skolväsendet ska vila på
demokratins värdegrund, och att delar som behandlar värdegrund, jämställdhet och demokrati formuleras på ett likadant sätt i alla de tre läroplanerna, men med små justeringar, nya tillägg och ord som har lagts till vid varje ny utgåva. Studien utför likheter och skillnader mellan
läroplanernas innehåll genomgående. Skolan bör arbeta kontinuerligt med mobbning, vilket även ingår i värdegrundsbegreppet.
2.4 Konsekvenser med medierad mobbning
I följande stycke framställs orsaker som gör kommunikation över sociala medier mer aggressivt. Uttryck över sociala medier och på nätet tenderar att vara av mer extrem aspekt, och emotionella konsekvenserna för den medierade mobbningen kan därför öka (Dunkels, 2016, s.
38). Kommunikation över nätet är således likt annan kommunikation, men det finns särdrag som skiljer dem åt. Vidare är även nätet och sociala medier en plattform för kommunikationsmetoder, vars konsekvenser är mer aggressiva samt av provokativa uttryck (Ibid.).
Asynkronitet används för att förklara att kommunikationen över nätet samt sociala medier oftast sker osynkroniserat, alltså inte samtidigt för avsändaren och mottagaren. Ett av särdragen i kommunikation, som beskrivet från Dunkels (2016), är asynkronitet och beskrivs som det tidsmässiga glappet som sker mellan avsändaren och mottagaren, vilket leder till att avsändaren inte genast får feedback. Vidare leder bristen av feedback till att avsändaren inte reflekterar eller korrigerar sitt beteende utifrån reaktionen från mottagaren. I andra situationer, när mobbningen sker fysiskt, kan reaktionen fungera som en naturlig dämpare när förövaren/avsändaren märker att den utsatta/mottagaren blir ledsen. Därför blir problematiken med asynkronitet via nätet och sociala medier att dessa naturliga dämpningar inte existerar (Frisén & Berne, 2016, s. 19).
Vidare påpekar Frisén och Berne (2016) att andelen unga lämnar sidor med högre grad av vuxen insyn. Unga letar sig i stället till nätsidor och sociala medier som har högre frånvaro av vuxen insyn (Ibid., s. 17). Vidare kan den bristande auktoriteten leda till att ungas hämningar minskar. I forskning visar det sig även att vårdnadshavare till unga som diskuterar samt har kunskap om internetsäkerhet och användning löper mindre risk att falla och utsätta för medierad mobbning (Ibid., s. 118). Forskning från Law, Shapkaa, Domeneb och Gagné (2012) visar även att när det gäller kontroll så hade barn med dator placerad i sovrummet högre tendens att sprida aggressiva meddelanden än barn med dator i allmänna rum, alltså tillgång till kontroll (Dunkels, 2016, s. 81). Vi kan följaktligen skydda negativa effekter av medierad användning med hjälp av att kontrollera genom nationella filter, filtrerade skoldatorer och främst att ej glömma - familjefilter i
11
hemmet (Ibid., s. 83). Begreppen som nämnda kan kategoriseras som olika former av skyddande strukturer.
Elza Dunkels talar även om konsekvenser med medierat hat och menar att nätet har lett till att vårt sätt att uttrycka oss på plattformar är mer extremt. I och med nätet och sociala medier, är chansen större att snabbt få iväg sitt hat till den berörda. Fler anser även att det är en rättighet att få berätta om sitt missnöje, där internet och sociala medier använts och möjliggjort en slags katalysator (Dunkels, 2016, s. 38).
Slutligen är det såväl viktigt att nämna de känslomässiga reaktioner som är konsekvenser av medierad mobbning. De vanligaste känslomässiga reaktionerna är ilska, oro, rädsla,
nedstämdhet och skam. Den förstnämnda reaktionen, ilska, beskrivs som den vanligaste av känslor hos utsatta elever. Ilskan kan däremot i sin tur leda till att den utsatta hämnas, vilket kan göra att kränkningarna eller mobbningen fortlöper. Vidare beskrivs oro som en annan vanlig känsla hos den utsatta. Oron kan vara att den medierade mobbningen ska ske igen och att andra elever ska ta del av de elaka kommentarer, bilder eller liknande som publicerats. Vidare kan den medierade mobbningen leda till rädsla av att det ska ske igen eller att mobbningen ska leda till fysiskt våld. Känslan av skam är ofta kopplad till att andra bevittnat den medierade mobbningen i form av att det skett på öppna plattformar, exempelvis kommentarer eller spridning av bilder.
Slutligen beskrivs känslan av nedstämdhet, som en av de viktigaste konsekvenserna av medierad mobbning. Begreppet nedstämdhet kan förklaras som en upplevelse av meningslöshet,
hjälplöshet och att aldrig vara riktigt glad. Väldigt bekymmersamt med denna känslomässiga reaktion, är att man funnit samband mellan självmordstankar och att vara utsatt för medierad mobbning. Självklart är det viktigt att påpeka att medias värld inte är hela förklaringen för detta, och att det kan vara många ytterligare faktorer som spelar in för att en ung människa vill ta sitt liv. Däremot är det extremt allvarligt att medierat utsatta elever lider av mer självmordstankar än andra (Frisén & Berne, 2016, s. 85–86).
12
3.0 Forskningsöversikt
Följande stycke presenterar den tidigare forskning som ligger till grund för studien. Här beskrivs det förebyggande samt åtgärdande arbete som kopplas till medierad mobbning.
3.1 Förebyggande arbete mot mobbning
De främsta framgångsfaktorerna enligt Frisén och Berne är att samtala med sina elever och framför allt att som lärare lyssna. De menar att det är viktigt att diskutera både negativa samt positiva aspekter av nätet. Vidare talar de därför om interventioner för att förebygga medierad mobbning (Frisén & Berne, 2016, s. 113).
En aspekt av interventioner för att förebygga medierad mobbning är att arbeta
skolövergripande. Forskning visar nämligen att om all skolpersonal, ledning, elever samt föräldrar involveras i det förebyggande arbetet kan man skapa en stark komponent för trygghet och
säkerhet (Pearce m.fl. 2011). Ett sätt att arbeta skolövergripande är att implementera
antimobbningsprogram. En av programmet som Frisén och Berne nämner är KiVa- programmet.
Det som programmet företräder är att medierad mobbning ofta uppstår när det även sker mobbning på skolans områden fysiskt. Därav ska programmet hjälpa all form av mobbning (Frisén & Berne, 2016, s. 114). KiVa1 programmet utvecklades i Finland på Åbo universitet.
Definitionen av KiVa kommer från en finsk förkortning, som på svenska betyder “mot trakasserier”. Programmet är evidensbaserat och erbjuder verktyg och material som skolor kan använda sig av för att hantera den medierade mobbningen samt mobbning generellt. Programmet innehåller även kurser om känslor, sociala relationer samt reaktioner som vittnen till situationer bör ha. För att hantera mobbningen menar programmet att tre huvudelement behövs;
prevention, ingripande och kontroll.
Som framställt ovan i läroplanerna framkommer begrepp som diskriminering, trakasserier och kränkande behandling. Arbetet kring dessa begrepp för att öka förståelsen för vad de
egentligen innebär är en central del i det förebyggande arbetet. För att kunna förebygga, bör vi öka elevernas medvetenhet om medierad mobbning och dess innebörd (Frisén & Berne, 2016, s.
117). Vi bör även göra eleverna medvetna om vilka skadliga effekter som den medierade mobbningen har för den utsatta, där de vanligaste känslomässiga reaktionerna som nämnts tidigare är ilska, oro, rädsla, nedstämdhet och skam (Ibid., s. 83). Även Dunkels påpekar att vi kan hjälpa eleverna att få ett bättre liv på och utanför nätet genom diskussion för att förstå mediet
1https://sverige.kivaprogram.net
13
internet och sociala medier bättre. Dunkels understryker vikten av färdigheter likt nämnt ovan för att navigera och hantera sin och även andras identitet samt integritet (Dunkels, 2016, s. 75).
Vidare ingår även att ge elever strategier för att undvika problematiska situationer och för att hantera medierad mobbning om de skulle bli utsatta. Sådana strategier är; Ge eleverna
kunskap om hur de kan skydda sig tekniskt, låt äldre elever vägleda yngre elever samt anpassa det förebyggande arbetet efter kön (Frisén & Berne, 2016, s. 118). För att skydda sig tekniskt menar Frisén och Berne att samtala och lära eleverna att blockera avsändare, anmäla och spara bevis för uppföljning är av stor vikt. Detta är även något Dunkels instämmer med och beskriver som förebyggande motstrategier för att öka barns motståndskraft på nätet och sociala medier (Dunkels, 2016, s. 78).
Slutligen i arbetet om det förebyggande lyfter Frisén och Berne upp vikten av att minska negativa beteenden och i stället öka stödjande beteenden. Detta har visat sig vara en stor
framgångsfaktor och viktig del i att förebygga medierad mobbning. Det negativa beteenden man vill motverka kan exempelvis vara att uppmuntra förövaren/avsändaren, ansluta sig till den eller inte göra någonting alls. Stödjande beteenden kan vidare vara att försvara den utsatta eller ingripa.
Detta arbete görs genom dialoger med eleverna, där frågor till diskussioner exempelvis kan vara;
Hur är man en bra vän på nätet? Vad är inte okej att skriva om eller till någon annan? Ingriper du när någon annan utsätts för mobbning? Är det okej att vara elak på nätet eller sociala medier om man försvarar sig med att man bara skämtade? (Frisén & Berne, 2016, s. 122). För att uppmuntra stödjande beteenden som ingripande i mobbningssituationer, bör vi upplysa eleverna om att i situationer då de ser att en annan är utsatt, kan de stödja den utsatta genom att gå emot förövaren i form av att exempelvis anmäla på den plattformen det sker (Ibid., s, 125).
3.2 Åtgärdande arbete mot mobbning
När medierad mobbning förekommer i skolan har verksamheten en lagstadgad skyldighet att arbeta mot det åtgärdande för att det ska kunna hämmas. Att arbeta på det här sättet innebär att skolan behöver få en bild av hur ett nätmobbningsbeteende kan vara i en särskild situation. I den här bilden ingår det även att skolan ska kunna se vem/vilka som är inblandad/inblandade i det, och alternativt skadliga intryck som kan komma med medierad mobbning. Om skolan lyckas hämma den medierade mobbningen så är det viktigt att det även görs en uppföljning av detta i syfte mot att kontrollera så att det inte sker ännu en gång (Frisén & Berne, 2016, s. 156).
14
3.2.1 Kartläggning innan åtgärder
Vid misstanke av medierad mobbning är det väsentligt att börja med att göra en
kartläggning om mobbningen som har inträffat och vilka som är inblandade i situationen (Frisén
& Berne, 2016, ss. 156–157). Det första som kan göras vid misstanke är också att rapportera det till rektorn, och därefter börja undersöka situationen. Undersökningen kan starta med att den utsatta först blir kallad till ett möte och därefter förövaren. En väsentlig del av detta är att träffa den utsatta och förövaren individuellt för att kunna få en heltäckande bild av situationen och vilka som är inblandade. Under samtalen med både den utsatta och förövaren ska allt som sägs antecknas skriftligt. I ett sådant samtal är det även viktigt att ha begripliga ramar för förövaren respektive den utsatta. Dessa ramar kan innehålla vem som ska reglera samtalet, hur lång den ska vara, samt vilka regler som bör följas för att det ska ske enligt tystnadsplikt. Samtalen kan ledas av olika personer i olika skolor, samtalet leds däremot med framgång av personen som står nära eleven. Dessa samtal kan även ledas av mentor, klasslärare, kurator, rektor eller av en annan skolpersonal i elevhälsan (Ibid., ss. 157–158).
Mötet med den utsatta kan starta med att den som leder ställer frågor till eleven om situationen och det som har förekommit (Frisén & Berne, 2016, s. 159). Utifrån det är syftet med samtalet att veta vad eleven kände när det inträffade, om eleven känner förövaren, om vilka som har vittnat mobbningen samt hur den utsatta reagerade när mobbningen skedde (Ibid., s. 158).
Samtalet med den utsatta ändras från elev till elev och kan uttrycka sig med skilda
känsloreaktioner. Känsloreaktioner kan variera och kan både vara korta och långa. Mobbningen kan ge konsekvenser till den utsatta som att hen får magsmärtor, eller att hen känner rädsla som kan leda till att eleven får svårt att fokusera i skolan. Den som leder samtalet kan veta vilka åtgärder som bör sättas in när hen vet vad eleven känt under mobbning situationen och hur eleven har mått efter det. Eleven kan också visa vad hen känner eller har känt genom att använda sitt kroppsspråk (Frisén & Berne, 2016 s. 160).
Nästa steg i kartläggningen är samtalet med förövaren. Syftet med samtalet är att få en uppfattning om hur förövaren bedömer situationen och samtalar om sitt uppförande. Ibland utsätter inte förövaren ensam utan mobbningens utförande kan även ske i grupper, och då kan ledaren samtala med de olika förövarna individuellt (Frisén & Berne, 2016, s. 163). I det här samtalet kan det vara svårt för samtalsledaren att påbörja en konversation med förövaren.
Samtalsledaren kan känna sig tveksam på vilket sätt den ska ställa frågan, och rädd för att situationen förvärras. Om hen däremot vet på vilket sätt samtalet ska utföras och vad syftet är kan det kännas smidigare (Ibid., s. 163).
15
3.2.2 Åtgärder
När situationen är kartlagd och när samtalsledaren fått veta om händelsen som har inträffat, och förövarens olika handlingsmotiv, kan nästa steg införas. Nästa steg är att åtgärda händelsen (Frisén & Berne, 2016, ss. 165 - 166). Det finns flera syften till att åtgärda en medierad mobbningssituation, och dessa är att ändra uppförandet hos förövaren/förövarna, att hjälpa den utsatta och stötta hen för att hitta olika strategier så att den kan klara sig under en dylik situation, och att samtalsledaren också kan starta en dialog med vårdnadshavare till förövaren/förövarna (Ibid., s. 166).
Ledaren kan under samtalet börja att ändra förövarens/förövarnas beteende genom att förklara att nätmobbning inte godtas, och att uppförandet som uppstår under nätmobbningen är förbjudet att utföra enligt antimobbnings regler i skolan. Vidare ska förövaren också informeras att mobbningen måste upphöra omedelbart. Allt som sägs under det här samtalet ska antecknas skriftligt av ledaren. Nästa steg är dels att förklara vilka förhoppningar det finns på förövarens uppförande, och även lyfta upp det eleven inte får göra (Frisén & Berne, 2016, s. 166). Om förövaren fortfarande är tveksam att ändra sitt uppförande kan en trestegsmodell tillämpas för att intala eleven att förändra på det (Ibid., s. 169). Enligt Frisén & Berne (2016) är det första steget att granska för- och nackdelar, andra steget att summera det som har diskuterats, och tredje steget att samtalsledaren berättar för eleven vilket beteende som förväntas av hen (Ibid., s. 169).
En elev som har blivit utsatt kan stödjas på olika sätt och få hjälp med att hitta olika strategier för att behandla medierad mobbning. Frisén & Berne (2016) lyfter upp tre olika strategier till att hjälpa den utsatta eleven. Den första strategin är att förklara för eleven att det är uppmuntrande att söka hjälp från andra, och att detta också hjälper till att bromsa en medierad mobbning-situation. Den andra strategin handlar om att förklara för eleven att hen inte behöver uppleva skuld över det som har inträffat. Vid en situation är det vanligt att den utsatta upplever en slags av skuld. Den tredje och sista strategin som lyfts upp är att uppmuntra elever att blockera förövaren för att försvara sig själva tekniskt (Ibid., s. 171).
Vid en utförd medierad mobbning ska skolan kontakta både den förövarens och den utsattas vårdnadshavare. Båda vårdnadshavare kan bjudas in till enskilda möten där läraren lyfter upp vad som har inträffat, samt förklara för dem vilka åtgärder som har vidtagits i skolan. Det är även viktigt att som lärare meddela förövares och utsattas vårdnadshavare att deras barn kan få stöd om de mår dåligt, samt att de bör synliggöra sina barns reaktioner (Frisén & Berne, 2016, s.
172).
16
3.2.3 Uppföljningsmöte
Som tidigare benämnt under rubriken 3.2 Åtgärdande arbete mot mobbning ska en uppföljning kunna göras efter ett åtgärdande arbete mot medierad mobbning. Ett uppföljningsmöte med den utsatta skulle kunna utföras ett par dagar efter första samtalet. Samtalets innehåll kan rikta sig mot om den medierade mobbningen har upphört samt för att se hur den utsatta mår (Frisén & Berne, 2016, s. 175). Därefter ska dessa uppföljningsmöten med den utsatta upprätthållas en gång i veckan. Ibland hjälper inte uppföljningsmöten och då kan eleven erbjudas att tala med en psykolog eller med en kurator i elevhälsoteamet som skolan har. Vid varje uppföljningsmöte är det viktigt att följa upp om nätmobbningen sannerligen har avslutats, och när den som leder mötet känner sig säker på det behöver inte dessa möten utföras lika ofta. Ett uppföljningsmöte genomförs även med förövaren som utför mobbningen. Uppföljningsmötet med förövaren ska precis som den utsatta ske ett par dagar efter det första samtalet och fortlöpa kontinuerligt.
Under dessa möten är det vanligt att förövaren lovar att den ska förändra sitt uppförande, risken är däremot stor att detta ej är långvarigt. Eleven kan förändra sitt beteende under en kort period och därefter återgå till sitt gamla beteende igen. Om eleven återgår till det gamla beteendet kan trestegsmodellen användas på nytt, men om eleven fortsätter att utsätta kan hen med sin förälder kallas till ett möte tillsammans med skolkurator, rektor och pedagog. På det här mötet kan en handlingsplan etableras för att se på vilket sätt den medierade mobbningen kan avslutas. Om den medierade mobbningen inte kan lösas i skolan kan ärendet skickas vidare till polisen. Utifrån det är det även möjligt för skolan att kontakta diskrimineringsombudsmannen (DO) och Barn- och elevombudet (BEO) för att få en vägledning på hur de kan framträda (Ibid., ss. 176–177).
Avslutningsvis lyfter Frisén & Berne (2016) upp att olika medierade situationer sker på olika sätt, och att ingen är lik den andra. Därför kan det åtgärdande arbetet mot medierad mobbning skilja sig från situation till situation. Det som är gemensamt för diverse
mobbningssituationer är däremot att regler och lagar är detsamma (Ibid., s. 178).
17
4.0 Teoretiska utgångspunkter
Under följande kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkterna som ligger till grund för studiens analysdel samt tolkning av de empiriskt material som samlats in. Teorierna som valts syftar till att förstå, förebygga samt åtgärda mobbning. Teorierna är därför inriktade på en mer generell mobbning, snarare än medierad mobbning. Detta då vi ansåg att för att förstå varför, måste vi analysera de generella mobbnings perspektivet. Inledningsvis presenteras
Olweusprogrammet som handlar om att med olika insatser förebygga och åtgärda mobbning.
Olweusprogrammet följs vidare av det Sociokulturella perspektivet, där läran om den kommunikativa förmågan står i centrum.
4.1 Olweusprogrammet
Olweusprogrammet är idag ett tongivande program som många skolor använder sig av i syfte mot att förebygga och åtgärda mobbning (Skolverket, 2011b, s. 73). I 3.0 Forskningsöversikt under delkapitel Åtgärdande arbetet mot mobbning lyfts det åtgärdande arbetet mot mobbning som Frisén och Berne (2016) har beskrivit. Det arbetssätt och struktur som beskrivs, liknar
Olweusprogrammets handlingar om på vilket sätt det åtgärdande mot mobbning ska ske.
Programmet började användas på 80-talet och skapades utifrån Dan Olweus tidigare forskningar inom mobbning (Skolverket, 2011b, s. 73). Skolor som väljer att implementera detta samarbetar med ansvarig personal från Olweusprogrammet. Programmet erbjuder övningar som eleverna får arbeta med. Först får eleverna fylla i en enkät om mobbning och vad de anser kring begreppet. I programmet ingår även temadagar som handlar om skolans ömsesidiga regler kontra mobbning.
Vidare ingår även ett rastvakts system som skolan kan arbeta med, för att förebygga att det sker på skolgården. I takt med programmet ska även en undersökning utföras en gång varje år för att vidta skolans progression mot mobbning. Parallellt med detta så träffas lärare med varandra kontinuerligt för att resonera i grupper och får sedan gå på en utbildning. I arbetet med
Olweusprogrammet ska eleverna också få möjlighet till att tillsammans med lärare skapa regler i klassrummet som motverkar mobbning. Skolan kontaktar även vårdnadshavare till möten för att informera de på vilket sätt lärare och elever arbetar med programmet samt hur detta fungerar i en social följd (Skolverket, 2011b, s. 73).
När mobbning inträffar ska läraren omedelbart agera och prata med både förövaren och den utsatta. Samtalet som läraren utför med förövaren och den utsatta bör lyfta upp att
mobbning är ett fenomen som inträffar mycket och det här mötet ska leda till att mobbningen avslutas. Därefter kontaktar läraren vårdnadshavaren till båda, främst i syfte med att samtala med
18
de individuellt och även gemensamt. I samma kontext som detta utförs ska ett åtgärdsprogram etableras som sedan följas upp av möten som bokas in. En utvärdering som har genomförts av Olweusprogrammets insatser är att det är ett upptäckande, reparerande och förebyggande arbete mot mobbning (Skolverket, 2011b, s. 73). Vid fortsatt mobbning efter samtal förövaren vara med en lärare under rasterna. Ett annat alternativ som kan användas vid fortsatt mobbning efter samtal och offensivt övergrepp är “time out”, och det innebär att förövaren får vara i ett rum med en lärare i några minuter. I Olweusprogrammet ingår det även ett effektivt arbete med rastvakter där de under rasterna uppmanas att hitta områden där mobbningen kan ske.
Rastvakterna uppmanas även av programmets representanter att i en kollektiv loggbok skriva ner händelser som skett under rasterna (Skolverket, 2011b, s. 74).
Avslutningsvis utför Olweusprogrammet handlingar på tre olika sätt som är på
individnivå, klassnivå och skolnivå (Olweus, 2001). På skolnivå är en åtgärd att läraren deltar i studiedagar kring mobbning. På klassnivå att lärare och elev med samspelar för att skapa regler som kan hindra mobbning. Vidare handlar individnivå om att den utsatta stöttas samt att läraren kontaktar föräldrar till ett möte (Berne & Frisén, 2020, s. 72).
Trots att Olweusprogrammet är heltäckande och bidrar med insatser som förebygger och åtgärdar mot mobbning så upplever vissa elever och skolpersonal att den är mindre bra.
Skolpersonalen kan uppleva att programmet kräver mycket mer arbete och ansvar från dem, och det kan vara svårt att göra det i parallellt med annat skolarbete. Därför kan detta leda till att Olweusprogrammet inte genomförs funktionellt och att skolor känner sig utmattade. En anledning till arbetet är tid- och resurskrävande beror på de olika samtalen som ska utföras i grupper, i klassrummet, bland rastvakter och andra skolpersonal. För att programmet ska uppfylla sitt syfte och vara aktuellt krävs det hjälpmedel och tid (Skolverket, 2011b, s. 78).
Sammanfattningsvis har användningen av Olweusprogrammet i skolor både fördelar och nackdelar. Programmet har visat sig skapa en stor trygghet på de skolor som har möjlighet att arbeta med det i form av resurser, medan skolor som ej haft samma möjlighet visat sig leda till osäkerhet och frustration (Skolverket, 2011b, s. 78).
4.2 Sociokulturellt perspektiv
Jean Piaget är en av de mest inflytelserika forskare inom den sociokulturella teorin. Piaget studerade hur barn erhåller kunskap och fascinerades över hur människor och natur ställdes mot varandra, hans erfarenheter från första världskriget är något som sägs haft stor betydelse för de teorier han utvecklat. De handlingar som barn utför beskrivs även som en ytterligare central del i
19
Piagets teori. Han menade att barns uppfattning av orsak och ting ständigt utvecklar dessa handlingar (Nilholm, 2021, s. 27). Ett annat viktigt namn i det sociokulturella perspektivet är forskaren Vygotskij, som menar att människan bör förstås i ett historiskt sammanhang när man studerar dess utveckling. Redan från den ursprungliga arten människan och det biologiska principerna styr utvecklingen, tills när människan föds på nytt och sociala sammanhang och kultur skapas. Vygotskij menar att det nu blir mer avgörande att studera sociala och kulturella förändringar, då biologin inte ändras speciellt mycket. Den biologiska och sociokulturella utvecklingen under barnets utveckling går in i varandra, då barns utveckling sker genom de biologiska mognadsprocesserna, handlingar och samspel med andra. Betoningen av
kommunikation och språk är därav avgörande (Ibid., s. 28–29).
Roger Säljö (2015) betonar även att om man enbart studerar och intresserar sig för det biologiska i lärande så tappar man hur vi formas specifikt av det sociala sammanhanget. Han menar att det svåra i att förstå hur lärande sker ligger i att förstå hur aspekterna biologiskt, socialt, kulturellt och historiskt samverkar (Säljö, 2015, s. 91). Vidare lyfter Säljö även vikten av
kommunikation i perspektivet. Han menar, utifrån Vygotskij, att barn föds in i kommunikation vilket leder till den sociala gemenskapen. Idag föds barn även in till en materiell värld som kan se olika ut, men som vanligtvis innehåller abstrakt teknologi. Med tanke på det digitala införandet menar Säljö att barnen tidigare än förr utvecklar vanor att kommunicera på ett sätt vi tidigare i historien inte har sett (Ibid., s. 94).
Eriksson (Skolverket, 2002, s. 10) menar, i enlighet med det sociokulturella perspektivet, att mobbning bör ses som ett socialt problem snarare än fokus på det individuella. Mobbning menas därför ha fokus i det sociala processerna, den omgivande kulturen samt kommunikation och sammanhang. Vidare betraktar även Bliding barn som sociala aktörer, där interaktion, sociala handlingar samt samspel ligger i fokus (Bliding, 2004, s. 21). En annan forskare som i enlighet med Blidings perspektiv på teorin, är Solveig Hägglund. Hon menar att mobbning bör ses utifrån ett helhetsperspektiv och där mobbningen är beroende av den omgivning och kontext som den sker i (Hägglund, 1996, s. 2). Sociala handlingar som uppstår i samspel med andra samt tolkning och förståelse för koder och regler i social samvaro, görs i en kontext där handlingarna är logiska och begripliga (Ibid., s. 14).
Avslutningsvis bedöms det sociokulturella perspektivet relevant då teorin, såväl som mobbning anses vara en social process där elever formas av sociala sammanhang. Det är därav viktigt att ta sig an sociala relationer och kommunikationsstrategier ur ett helhetsperspektiv för att förebygga medierad mobbning. Om vi tidigt kan styra elevernas sociala sammanhang, kan vi tidigare motverka negativa beteenden.
20
5.0 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur skolan konkret kan arbeta med fenomenet medierad mobbning samt hur kommunikation och beteende gestaltar sig på nätet och sociala medier. Erfarenheter och forskning har visat att elever idag uttrycker sig mer extremt och använder ett annat språkbruk än tidigare. Studien ämnar således även undersöka om och hur detta är kopplat till medierad mobbning. Vidare är även värdegrundsarbetet viktigt, därav är det vidare syftet att skapa förståelse för framgångsfaktorer inom arbetet.
Forskningsfrågor:
1. Hur arbetar skolan för att förebygga medierad mobbning?
2. Hur och när är det relevant att börja med värdegrundsarbetet i undervisningen?
21
6.0 Metod
Under följande kapitel presenteras studiens insamlingsmetod, på vilket sätt
genomförandet och urvalet har utförts, databearbetningens utförande, arbetsfördelningen i studien mellan författarna, etiska överväganden och validitet samt reliabilitet.
6.1 Insamlingsmetod
För att uppnå syftet med studien användes semistrukturerade intervjuer som är en kvalitativ insamlingsmetod. Semistrukturerade intervjuer innebär att forskaren använder sig av en intervjuguide som berör specifika delar om det temat handlar om. Forskaren ska under intervjun kunna hålla sig till intervjuguiden, dock ska intervjupersonen ändå få möjlighet till att gestalta sina egna svar. När intervjun sker behöver inte forskaren ställa frågorna till intervjupersonen i den ordning som det står på intervjuguiden. Däremot skall frågorna ändå ställas i nästan samma ordning som i det ursprungliga. Semistrukturerade intervjuer ger även möjlighet till att ställa följdfrågor om temat till intervjupersonen som inte behöver vara med i intervjuguiden (Bryman, 2018, s. 563). Intervjuerna genomfördes digitalt över zoom och med fysiska träffar som pågick ungefär i 40 till 45 minuter. För att kunna meddela informanterna om intervjun skickades det i start av studien en medgivandeblankett för att informera dem om studiens syfte, hur lång tid det tar, hur deras svar behålls säkert, att deras röst kommer att spelas in, och att de anger sitt
medgivande till studien genom att skriva under blanketten. Denna information kommer upprepas en gång till innan intervjun börjar. Intervjuerna som genomfördes spelades in med ett
inspelningsverktyg.
6.2 Genomförande och urval
När det gäller urval användes det bekvämlighetsurval och det innebär att forskaren kontaktar personer som har varit åtkomliga för hen (Bryman, 2018, s. 243). För att kunna utföra de semistrukturerade intervjuerna har det kontaktats två lågstadielärare, två mellanstadielärare, en kurator och en specialpedagog. Lågstadielärarna, kuratorn och specialpedagogen arbetar i en större svensk stad, medan mellanstadielärarna arbetar i en skola strax utanför en större svensk stad. Eftersom våra informanter är konfidentiella kommer vi i analys och resultatdel kalla dem för; Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B, Lågstadielärare A och Lågstadielärare B, Kurator och Specialpedagog. Samtliga informanter har arbetet med sina tjänster i fem år eller längre.
22
6.3 Databearbetning
För att kunna ta del av empirin från de semistrukturerade intervjuerna utfördes transkriberingar. Kvalitativa intervjuer ska kunna spelas in med ett inspelningsverktyg för att transkriberas och få det skriftligt (Bryman, 2018, s. 577). När intervjuerna sker är det viktigt som forskare att lyssna och uppmärksamma det informanten säger (Bryman, 2018, s. 577–578). För att kunna skriva ner innehållet av intervjuerna har det därför använts transkriberingar. Författarna har lyssnat och transkriberat några intervjuer för sig själva, och därefter har dessa transkriberingar överförts till ett gemensamt dokument. Samtalsanalys användes för att analysera datamaterialet genom att samtala med informanterna och få svar på intervjufrågorna. Genom att analysera enligt ovanstående kunde studiens syfte och frågeställningar avsättas. Samtalsanalys är en noggrann metod i situationer där individer talar och samspelar med varandra (Bryman, 2018, s. 633).
6.4 Arbetsfördelning
Övergripande arbete i studien har gjorts gemensamt. I inledning, bakgrund, forskningsöversikt, teoretiska utgångspunkter, analys och diskussion har författarna delat huvudansvar för vad som ska skrivas ner under varje rubrik. Utifrån detta har Merve även tagit huvudansvar för metodavsnitt, medan Elin har tagit huvudansvar för konklusion. Författarna har läst igenom samtliga rubriker och gjort ändringar i dem under studiens omfång. På det här sättet kunde författarna se till att det fanns koherens i studien.
6.5 Etiska överväganden
I studien har i etiska överväganden använts i form av konfidentialitetskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och informationskravet (Bryman, 2018, ss. 170–171).
Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter som kommer in från intervjupersonen inte ska bli tillgängliga att granskas av obehöriga personer (Bryman, 2018, s. 171). Materialet som kommer in från de semistrukturerade intervjuerna kommer att bevaras så att ingen kan se dem.
Samtyckeskravet innebär att individen själv bestämmer om hen vill medverka i undersökningen eller inte (Bryman, 2018, s. 170). I studien följs samtyckeskravet när intervjupersonerna beviljar sitt samtycke genom att skriva under medgivandeblanketten. Nyttjandekravet handlar om att det material som kommer in från enskilda individer enbart ska brukas i forskningssyfte (Bryman, 2018, s. 171). Allt material som har samlats in från intervjuerna kommer även att förstöras när studien är klar. Informationskravet innebär att forskaren på förhand ska meddela
23
intervjupersonen om vad forskningens syfte är, och även att intervjupersonens deltagande är frivilligt samt att hen kan avbryta sin medverkan när som helst (Bryman, 2018, s. 170).
6.6 Validitet och reliabilitet
Bryman (2018, s. 465) menar att i en kvalitativ undersökning krävs det att forskaren ska beskriva det empiriska materialet som samlats in, därefter bearbetas det på ett pålitligt och metodiskt sätt. Validitet innebär på vilket sätt olika indikatorer gestaltas i syfte med att mäta det begreppet som verkligen ska mätas (Bryman, 2018, s. 209). Det går också ut på att göra en bedömning om slutsatserna från en studie är sammanhängande med varandra (Ibid., s. 72).
Studien har, så gott det kan, uppnått god validitet med relevanta intervjufrågor. Intervjufrågorna som användes specificerades utifrån det syfte och forskningsfrågor som avsatta för studien, och samma intervjuguide användes till samtliga informanter för att påvisa skillnader och likheter mellan de olika svaren.
Patel & Davidson (2019, s. 132) menar att reliabiliteten i en kvalitativ undersökning beskriver tillförlitligheten, vilket visar att resultatet i en studie uppfattas trovärdig. För att en undersökning ska ha en hög trovärdighet innebär det att resultatet ska komma att bli densamma vid ett nytt genomförande. I studien analyseras visst material enskilt för att sedan sammanställa i gemensamt jämförande och diskussion. Följande tillvägagångssätt ökar möjligheter till oberoende resultat, som ökar tillförlitligheten i studien.
I studien står informanternas erfarenheter och uppfattningar i fokus, exempel på detta är hur lärare, kuratorer samt specialpedagoger uppfattar och arbetar med medierad mobbning utan att ta in forskarnas tolkningar. Informanterna i studien har lång erfarenhet av arbetet med sociala möten och sammanhang, vilket bidrar till olika perspektiv och en bredare syn för resultaten.
Detta är en faktor som styrker trovärdigheten i vår studie. En faktor som kan hämma
reliabiliteten i studien är erfarenheter och kunskap från lärare av de sociala medier som finns och används av elever idag.
24
7.0 Analys
I följande stycke presenteras analys utifrån teorierna i relation med syfte och frågeställningar som valts ut för studien. Teorierna är Olweusprogrammet samt det sociokulturella perspektivet och frågeställningarna är således;
1. Hur arbetar skolan för att förebygga medierad mobbning?
2. Hur och när är det relevant att börja med värdegrundsarbetet i undervisningen?
Intervjufrågor som ställts har utvecklats från forskningsfrågor för att stärka studiens validitet.
Utifrån svar från informanterna kopplar vi sedan till de utvalda teorierna.
7.1 Syn och arbete med medierad mobbning i klassrummet
Under följande rubrik kommer informanternas svar presenteras utifrån intervjufrågorna;
“Har du upplevt medierad mobbning i klassen eller/och skolan du arbetar på?”, och “Hur ser arbetet med medierad mobbning ut i klassrummet? Pratar ni om sociala medier?”. Innan
intervjuerna började så förklarades studiens begrepp medierad mobbning för informanterna som ett sammanställt begrepp för nätmobbning samt mobbning över diverse sociala medier.
Informanterna har olika erfarenheter om de har upplevt medierad mobbning i klassrummet och detta kan bero på olika faktorer. Dessa faktorer kan exempelvis vara vart i landet skolan befinner sig och om det är ett område som är utsatt eller inte, hur hög kompetens skolan har av sociala medier, samt vilken årskurs läraren undervisar i. Lågstadielärare A och Lågstadielärare B har inte upplevt att medierad mobbning förekommer i deras klassrum, dock har de fått kännedom om att medierad mobbning har inträffat i mellanstadiet och högstadiet.
Anledningen till detta kan vara för att eleverna i de stadierna är lite äldre och har lättare tillgång till sociala medier. Specialpedagog och Kurator nämner att medierad mobbning förekommer i skolorna de arbetar på, men att det förekommer utanför skoltid. Mellanstadielärare A anser även att medierad mobbning förekommer allt mer ofta, men att detta heller inte sker under skoldagen då eleverna ej har tillgång till mobiler i klassrummet. Sociala medier som medierad mobbning sker i kan vara Snapchat, Roblox och Tiktok där eleverna kan skriva och göra dumma saker till varandra.
I Snapchat och Roblox finns det en funktion som ger eleverna möjlighet till att tala verbalt i mikrofonen utan att de behöver skriva, och det kan till exempel leda till att den som blir utsatt inte kan bevisa att den har blivit utsatt av förövaren. Under tidigare år har den medierade mobbningen även skett via teams, dock har det minskat drastiskt i och med vuxen övervakning och kopplingen till skolan. Mellanstadielärare B har däremot andra tankar om medierad
25
mobbning, och delar med sig om att det enbart har förekommit enstaka kränkningar som inte har riktat sig mot en särskild elev.
Lågstadielärare A menar att “Inte i min klass då jag jobbar med små elever men i skolans högstadium har jag hört talas om att det förekommit.”
Mellanstadielärare B menar att “Jag skulle inte kalla det mobbning, men det har förekommit enstaka kränkningar men det har inte uppstått systematiskt mot en enskild elev.”
Under frågan “Hur ser arbetet med medierad mobbning ut i klassrummet, pratar ni om sociala medier?” beskriver de informanterna att det arbetas med medierad mobbning i klassrummet, och att det talas mycket om sociala medier. Ett mobilförbud gäller även för alla elever under skoltid på skolorna informanterna arbetar på. Lågstadielärare A och Lågstadielärare B talar att de utifrån det gör övningar med eleverna om vad sociala medier är, samt hur viktigt det är att inte skriva eller göra dumma saker mot varandra. Lågstadielärare A nämner även att kapitel ett i deras arbetsbok som syftar till inlärning av alfabetet lyfter upp sociala medier för eleverna.
Specialpedagog och Kurator säger också att läraren tar upp om sociala medier i klassrummet, och att de på så sätt bakar in både det och den medierade mobbningen i olika skolämnen. I
klassrummet som Mellanstadielärare A arbetar talas det om sociala medier i syfte mot att informera eleverna om vad ryktesspridning är, och om andra saker som kan uppstå i det sociala fältet. Skolkuratorer besöker också olika klassrum för att informera eleverna om att de bör tänka efter vilka ord de använder. Besöken ger också eleverna möjlighet till att få kännedom om vad olika begrepp innebär. Mellanstadielärare B nämner att de diskuterar mycket om sociala medier i klassrummet, och att arbetet med mobbning ska behandlas med hjälp av KiVa och “Värsta Bästa Nätet”. Vidare uppmuntrar läraren sina elever även att ta skärmdump eller ett foto på det
förekommande kränkningar på sociala medier. Klassrummet arbetar kontinuerligt mot jargongen
“golare har ingen polare”, och tittar även mycket på lilla aktuellt där sociala medier lyfts upp.
Kurator menar att “Klassvis använder sig lärarna av nätmobbning och bakar in nätmobbning i olika skolämnen i undervisningen”
26
7.2 Vårdnadshavares engagemang i arbetet mot medierad mobbning
Följande rubrik förklarar informanternas syn på vårdnadshavares engagemang i arbetet, och om de anser att det är av vikt för att framgångsrikt förebygga medierad mobbning.
Sammanfattningsvis utifrån följande svar, är slutsatsen att för ett lyckat arbete och gemensam moral i klassen så krävs det att lärare har ett gott samarbete med vårdnadshavare.
Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B anser att det blir enormt tidskrävande att reda ut allt som hänt på elevernas fritid när de kommer till skolan. De menar att självklart reds konflikter ut när de följer med till skolan, men menar att det största ansvaret för vad eleverna gör på nätet eller sociala medier är hos vårdnadshavare som tillåter deras barn att ha de diverse apparna/tekniska verktyg. De påpekar även att de informerat både elever och deras
vårdnadshavare att det trots allt är åldersgräns från 13 år på samtliga appar, vilket gör att skolan inte kan ta ansvar för allt som sker. Det skolan däremot kan ansvara för, och som även upprättas, är att eleverna ej har tillgång till sina mobiltelefoner under skoltid. Vidare lyfter de upp vikten av engagemang och samarbete med vårdnadshavare, och menar att det ständigt sker dialoger när något uppstår som antingen bör tas upp med eleverna eller med enskilda elever.
Mellanstadielärarna informerar slutligen att de involverar vårdnadshavare genom läsläxor som syftar till språkbruk och hur man är nätsmart, som eleverna ska läsa med vårdnadshavare för att möjliggöra diskussioner och kunskap om hur klimatet på sociala medier och nätet kan se ut.
Lågstadielärare A och Lågstadielärare B instämmer att engagerade vårdnadshavare är otroligt viktigt och nämner även att det oftast inte går att lösa konflikter om samarbetet ej förekommer. Lågstadielärare A menar att vad som saknas är att utbilda vårdnadshavare om fenomenet medierad mobbning, och hade önskat att det gavs kurser eller föreläsningar om det för att involvera dem i deras samt skolans uppdrag.
Lågstadielärare A menar att “Jag tycker att det är viktigt att föräldrarna involveras i arbetet. Samarbetet är superviktigt om man vill ha gott resultat.”
Lågstadielärare B menar att “Samarbetet med hemmet är A och O. Om det inte finns bra samarbete med hemmet så går det oftast inte att lösa konflikten. Det är viktigt med engagerade föräldrar så att barnen är medvetna att både föräldrarna och skolan vill barnets bästa.
27
7.3 Riktlinjer och resurser på skolan
Arbetet på skolorna såg olika ut för alla informanter, men vad som enades om var att värdegrundsarbetet är av bärande faktor. I samtliga skolor finns även ett trygghetsteam som arbetar förebyggande men även åtgärdande. Ett av trygghetsteamen var KiVa, som är ett
evidensbaserat program och erbjuder hjälp och verktyg för medierad mobbning. Specialpedagog och Kurator nämner även att de arbetar med temadagar och kamratdagar för att arbeta
förebyggande mot all mobbning. Arbetet med medierad mobbning följs även upp när konflikter sker, i form av samtal med eleverna som kan leda till vidare uppföljning.
Samtliga skolor har även, såväl som alla skolor, en kränkande
behandlingsplan/likabehandlingsplan som genomsyrar skolans regler och mål. Lågstadielärare B informerar även att de två gånger per termin arbetar med värdegrundsveckor där de har
lektionsinnehåll kring PBS (positivt beteende stöd). Mellanstadielärare A menar däremot att värdegrundsarbetet måste börja tidigare i hens skola, då f-3 redan erhåller mobiltelefoner.
Mellanstadielärare A säger att “Jag tror en viktig del som vi missar, är att ha föräldramöten och prata med dom vad som händer deras barn i form av dessa sociala medier”.
Lågstadielärare A menar att alla klasser i hens skola arbetar kontinuerligt, men på olika sätt och att det även enbart finns 2 kuratorer på 400 elever och fältassistenter finns i högstadiet.
Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B informerar även att deras skolor arbetar med språkbruk, där kuratorerna gått utbildningar för att informera eleverna om vilka ord de kan tänkas stöta på i sociala medier eller på nätet, samt hur man beter sig mot varandra verbalt på och utanför nätet. I enlighet med det Erikssons perspektiv på den sociokulturella teorin, ses här medierad mobbning som ett socialt problem vilket skolan arbetar med. Genom att arbeta med språkbruk fokuserar man därmed på den omgivande kultur där kommunikation och sammanhang är av väsentlig vikt (Skolverket, 2002, s. 10).
Mellanstadielärare A menar däremot att trots att KiVa teamet, antimobbningsprogram, finns på skolan så är det dessvärre relativt osynliga både för elever såväl som för lärare.
Mellanstadielärare A menar att “Som mycket annat så bollas även ansvaret över till klassläraren, jag har aldrig känt att det gått så långt att det blivit ett mobbningsärende. Vi har ju DF respons där vi anmäler kränkningar, och det arbetet ser lite likadant ut. Alltså, om jag anmäler något så bollas det ansvaret över till mig ändå. Därför känns det ibland rätt meningslöst.”
28
Mellanstadielärare B menar att “Jag tror ärligt inte att vi har hängt med i utvecklingen med att det förekommer så mycket mobbning som sker över sociala medier och på nätet. Arbetet och ansvaret har i stället helt och hållet hamnat på klassläraren, och där har heller inte vi fått någon utbildning eller fortbildning i hur vi ska hantera detta. Vi hanterar det utifrån bästa möjliga förmåga, och där har jag tagit mycket hjälp från vårdnadshavare till inblandade elever. Egentligen har skolan ingen plan för det riktigt. Det är väldigt mycket eget ansvar för lärare.”
7.4 Konsekvenstrappan syftande till förövaren i medierad mobbning
I samtliga skolor ser konsekvenstrappan likadana ut, vilket rör alla beteendefrågor som kopplas till skolan. Stegen i trappan är;
1: En tillsägelse av lärare eller annan personal för att beteendet ska upphöra.
2: Kontaktlärare eller annan personal kontaktar vårdnadshavare
3: Inkallelse till möte med kontaktlärare, rektor och eventuellt EHT tillsammans med vårdnadshavare och ibland även elev
4: Skriftlig varning utfärdas och åtgärder arbetas fram
5: Om beteendet fortlöper kan det ske en omplacering av klass eller omplacering av enhet.
Specialpedagog menar även att konsekvenstrappan alltid är individanpassade bedömningar vilket är beroende på ärendets karaktär och händelsen. Om det är upprepad kränkning, mobbning, bör trygghetsteamet gå in, ibland kan detta leda till avstängning eller tillfällig omplacering och då bör man ha ett personligt möte med vårdnadshavarna innan och även meddela socialtjänsten.
Specialpedagog, Kurator samt Mellanstadielärare A och Mellanstadielärare B menar dock att trots att skolor har konsekvenstrappan, så är det sällan att det följs upp. Vanligtvis sträcker sig konsekvensen till steg 3 och ibland 4, men de menar att det är sällan det går längre än så. Ofta läggs ansvaret återigen tillbaka på klassläraren och åtgärder tillämpas till vad klassläraren kan förbättra i klassrummet.
“Jag tror att det är så viktigt att när lärare flaggar för någon form av mobbning eller kränkning så bör arbetet sättas igång direkt, och man måste bli mer konsekventa i vad för regler som faktiskt finns. Det går inte att hoppa över steg, man behöver följa konsekvenstrappan. Jag hade önskat att det dels tog tags i tidigare och att man blir mer konsekvent.” - Mellanstadielärare B
I Teoretiska utgångspunkter 4.0 lyfts Olweusprogrammet upp och hur olika skolor arbetar med det för att kunna förebygga och åtgärda mobbning. Konsekvenstrappan, som samtliga informanter nämnt i sina svar, har en struktur på olika steg som liknar Olweusprogrammet. De
29
gemensamma stegen som de har är att förövaren ska få en varning av en lärare för att avsluta sitt beteende genast, att stötta den utsatta på olika sätt, och att vårdnadshavaren till både den utsatta och förövaren kallas till ett möte för att informeras om vad som har hänt. Syftet med det här mötet är att etablera ett åtgärdsprogram kring på vilket sätt nätmobbningen kan avslutas. I det här mötet kan även skolpersonal och elevhälsoteamet vara med och stödja.
7.5 Behov på kommunal, regional och nationell nivå
Samtliga informanter har svarat överensstämmande om vilka behov de anser bör göras på kommunal, regional och nationell nivå för att förebygga arbetet mot medierad mobbning. På nationell nivå menar Mellanstadielärare A att det bör krävas en bank ID-inloggning för att ladda ner sociala medier, och på så sätt kanske hindra elever under 13 år besitta det. De flesta sociala medier har en åldersgräns som behöver uppfyllas för att kunna skapa ett konto. Däremot har många elever under 13 år ändå ett konto på grund av enkelhet att godkänt åldersgränsen. Enligt Mellanstadielärare B kan samhället vara lite efter i utvecklingen av sociala medier, och det kan bero på att det är svårt att hinna med. På kommunal och regional nivå svarar alla informanter likadant med att de önskar att lärare, och vårdnadshavare ska få möjligheter till att delta på fortbildningar eller kurser om på vilket sätt medierad mobbning förebyggs. Kurator tillägger att det, på kommunal nivå, behövs diskuteras tillsammans med elever kringklassrumsregler och värdegrundsfrågor.
Mellanstadielärare A menar att “På nationell nivå skulle jag önska att det krävs bank ID på dessa appar och sociala medier så att elever under 13 ej kan skaffa dessa.”
Specialpedagog menar att “När det gäller i kommunalt så kan lärare gå på kurser om nätmobbning på studiedagar för att förbereda sig till hur de ska agera när det väl inträffar. Föräldrar kan också erbjudas på fortbildningar i syfte med att informeras om nätmobbning.”
Sammanfattningsvist indikerar empirin att det finns en generell syn för huruvida viktigt medierad mobbning är idag runt om i skolorna, och att det är ett allt vanligare fenomen som stöts på i verksamheten. Samtliga informanter hävdar även att det förebyggande arbetet sker under skoltid och är en del av det vardagliga arbetet, då nya situationer ständigt uppstår. Empirin
indikerar däremot att det förebyggande samt åtgärdande arbetet sker olika i de skolor som valts ut
30
i studien. Somliga av skolorna tycks arbeta tillräckligt och konsekvent med fenomenet, medan andra anser att det krävs mer stöd och åtgärder.
31
8.0 Diskussion
I följande avsnitt diskuteras vilka slutsatser som dragits av studien vid genomförande.
Diskussionsavsnittet har delats in i två delar; Resultatdiskussion med anknytning till tidigare forskning och Metoddiskussion och Resultat kopplad till tidigare forskning. Diskussionen som presenteras nedan kommer att hänga samman med syfte och frågeställningar som avsatta för studien, detta för att knyta an till validiteten.
1. Hur arbetar skolan för att förebygga medierad mobbning?
2. Hur och när är det relevant att börja med värdegrundsarbetet i undervisningen?
8.1 Resultatdiskussion med anknytning till tidigare forskning
Studien indikerar att konsekvenstrappor som nämnts är av samma drag somOlweusprogrammet (se 3.1 Olweusprogrammet) samt det åtgärdande arbete som nämnts av Frisén och Berne (2016). Olweus beskriver en slags konsekvenstrappa i sitt program som liknar de informanterna nämnt i intervjuerna, vilket antyder på att Olweusprogrammet kan ha varit inflytande. Det visar att fastän skolan har riktlinjer för hur arbetet kring medierad mobbning ska gå till, så är det inte alltid ett arbete som följs upp eller sker genomgående i skolan. I många delar av studien har konsekvenstrappan lyfts upp där informanterna förklarar vikten av att arbeta med den. Trots att informanterna menar att skolorna har tydliga konsekvenstrappor samt
trygghetsteam, så är detta relativt osynligt för eleverna och det är sällan konsekvenserna träder kraft. Studien indikerar även att det förebyggande samt åtgärdande arbetet mot medierad
mobbning mer än oftast sker klassvis, där klassläraren är den ansvariga. Stöd och ansvar i arbetet, enligt informanterna, kommer alltså inte från ledningen. Detta leder till konsekvenser av
känslomässiga reaktioner som hjälplöshet och en känsla av meningslöshet hos lärare. En anledning till detta kan vara att resurser som är tillgängliga i det förekommande och åtgärdande arbetet mot mobbning inte används när situationen inträffar. Då lärare arbetar enskilt med medierad mobbning i klassrummen, och ansvaret gällande det åtgärdande arbetet faller tillbaka till klassrummet, indikerar detta att det ej finns en tydlig mall för hur de ska gå till väga och i stället arbetas det utifrån bästa förmågan hos den enskilda klassläraren.
Informanterna arbetade på ett liknande sätt kring det åtgärdande arbetet mot medierad mobbning. De är eniga om att när en medierad mobbning sker ska läraren skriva en kartläggning, kalla in den utsatte och förövaren till samtal för att lyssna på vad som har hänt och utifrån det skapa en åtgärdsplan. Nästa steg i det åtgärdande arbetet är att ta kontakt med vårdnadshavare för att samarbeta med dem, och om situationen förvärras och förövaren inte slutar att utsätta går
